(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Berattelse om Framstegen i Insekternas, Myriapodernas och Arachnidernas Naturalhistoria"

>r** 



•is$* 



V>* 



%. vm. 






y*i 






*%*- 



i 






M* ■•• t 









A 



/*5 



> 



Arsberattelse 



OM FRAMSTEGEN 



INSEKTERNAS, MYRIAPODERNAS 



OCH 



ARACHNIDEMAS 



FOR 

184* och 1§4$ 



AF 



C. II. HOIIEITIA1V 



vrsbfivattei,**: 



OM FRAM8TEGEN 



INSEKTERNAS, MYRIAPODERNAS 



OCH 



ARACHNIDERNAS 



FOR 

1S4? ocli i§4S 



TILL 



KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN 



A FGIF YEN 



AF 



t . If. BOIIKJI AH. 




STOCKHOLM, 1851. 

P. A. NORSTEDT& SONER, 

Kongl. Boktryckare. 



i nil 4- Hi alt. 

sid. 

ZAnnACH, Pjnrrikets indelning 1. 

Insckternas och Arachnidernas ogon — 

Insekternas antenner 3. 

Insckternas vingar och elytra 8. 

Insekternas luftsackar och tracheer 16. 

lnsektlarvcrnas giilar 18. 

Insekternas konsorganer 20. 

Insekternas cirkubition 21 

Insekternas lefver och galla 26. 

Insekternas nervsystem 28. 

Myggornas digestions-organer — 

Buprestidernas inre byggnad 30. 

Kolliker ora sadestradorne 32. 

Leidig om gulan i agget 33. 

Davy om insekternas exkrenienter — 

Reproduktion af forlorade lcmmar — 

Brachinernas angapparat 34. 

Stridulations- och andra ljudorganer- 36. 

Markvardig instinkt och Ijusutveckling hos en mygg-art . 39. 

Insektlarver med briinnande har 42. 

Hyraenopternas och spindlarnes gift 45. 

Frobara agg utan foregangen befruktning — 

Insekterna kiinna ej srnarta nar de saras 47. 

Hermafroditism och missbildningar 48. 

Insektlag 50. 

Larver pa snon 51. 

Blinda insekter 52. 

Larver i menniskans kropp — 

Insekter i sjuk potatis . . > 53. 

Insekter besvarade af Entozoer — 

Insekternas alder 54. 

Svafveletherns inverkan pa insekterna 55. 

Muscardine hos fjiirillarver 56. 

Fossila insekter 57. 

Tidskrifter 61. 

Descriptiva arbeten 62. 

Resberiittelser 71. 



Insecta. 

.id. 

Colcopfera: A 11 man litteralur 90. 

Metamorfos 105. 

Enskilda Arbeten. 

Cicindeleta? 107. 

Metamorfos . .. 108. 

Carabici — 

Lefnadssatt 114. 

Metamorfos 115. 

Dytiscidoe 116. 

Lefnadssatt 117. 

Gyrinitcs .* — 

Lefnadssatt — 

Staphylinii . . . . * 118. 

Metamorfos 123. 

Stcrnoxi — 

Lefnadssatt 124. 

Metamorfos — 

Malacodermata ". — 

Metamorfos 126. 

Terediles 127. 

Metamorfos — 

Clavicornia — 

Lefnadssatt 128. 

Metamorfos — 

Trichopterygia 129. 

Metamorfos — 

Palpicornia 130. 

Lamellicornia — 

Lefnadssatt 139. 

Melasomata. Metamorfos . . ' — 

Tenebrionites 140. 

Taxicornes — 

Trachelides. Metamorfos — 

Vesicantia. Metamorfos 141. 

Anatomi — 

Stenelytra — 

Metamorfos 142. 

Curculionides — 

Lefnadssatt 151. 

Konskillnad — 

Metamorfos 152. 

Xylophagi 154. 



»i4. 

Parning ^ 155. 

Lefnadssiitt — 

Pausilii 156. 

Cernmbycini — 

Metamorfos .' 158. 

Chrysomelinte 159. 

Metamorfos 164. 

Coccinellidae 168. 

Metamorfos 172. 

Endomychidcs — 

Orthoptera: Allman litteratur 173. 

Forficularise 175. 

Blattariie 176. 

Mantides — 

Spectra ;..... ^ — 

Anatomi 177. 

Achetce — 

Locustariae — 

Acridii , 178. 

Simmande Graslioppor — 

Undervingnrnes hopvikning 179. 

Strackgriishoppors tag och lefnadssiitt ... — 

Hemiptera: Allman litteratur 181. 

Heteroptera — 

Nepides 188. 

Notonectides 189. 

Homoptera. Fulgorellae 192. 

Membracides — 

Metamorfos 194. 

Cicadellae — 

Stridulantes 195. 

Lefnadssatt 196. 

Uppkomsten af Manna — 

Psyllidae — 

Metamorfos 197. 

Aphides 198. 

Fortplantning och utveckling — 

Migrationer — 

Coccides 199. 

Lepidoplera: Fjarilarnes luktorganer 200. 

Puppors fordrojda utveckling 202. 

Allman litteratur 203. 



VI 



Eiiskild li Herat ur. bl( j 

Papilionides 211. 

Metaiuorfcs 214. 

Spliingides — 

Metamorfos — 

Bombyccs 215. 

Metamorfos ' 218. 

Silkesfjariln — 

Nocture 219. 

Metaraorfos 220. 

Lefnadssalt 221. 

Geometroe — 

Pyralides — 

Microlcpidoptera: Allmiin litteratur .... 222. 

Metaraorfos # — 

Tortrices 223. 

Metaraorfos 224. 

Tinea; 225. 

Metaraorfos 237. 

Neuroplera: Allmiin litteratur 238. 

Anatorai — 

Libellulime - . . — 

Ephcmeridas 240. 

Lefnadsslitt och metamorfos 241. 

Psocidse 242. 

Panorpatse — 

Ascalaphi. Metamorfos — 

Semblides. Metaraorfos 243. 

Anatomi — 

Heraerobii — 

Metaraorfos 244. 

Anatorai — 

Perlariae 245. 

Anatomi — 

Phryganides — 

Anatomi 250. 

Hymenoptera: Allman litteratur 251. 

Metamorfos 252. 

Tenthredinetae — 

Metamorfos och lefnadssatt 253. 

Urocerata 257. 

Metamorfos — 

Cynipsera 258. 



VII 

Sill. 

Apiariie . 258. 

Metamorfos 259. 

Lefnadssatl 260. 

Parasiter i Humlebo — 

Honungsbins synform/iga — 

Hoimugsbin anviinda som liikemedel .... 261. 

Vespariae — 

Spbegidre — 

Lefnadssattj 262. 

Crabronites . . . ; — 

Metamorfos — 

Sapygidie — 

Mu til la iioe 264. 

Metamorfos — 

Formicari.e — 

Lefnadssatt 265. 

Vandrande myror 266. 

Chrysidides 268. 

Metamorfos — 

lchneumonidoe — 

Metamorfos 269. 

Pteromalinii 270. 

Metamorfos 273. 

Diplera: Allmiin litteratur 275. 

Metamorfos 280. 

Enskild litteratur. 

Tabanii 282. 

Xylopbagii. Metamorfos — 

StratiomydaB — 

Asilici — 

Dolicbopodes . • •» , 283. 

Syrphici — 

Metamorfos 286. 

Conopsarise , 288. 

Oestrides — 

Metamorfos . 290. 

Tacbinariae — 

Metamorfos 294. 

Dexiarioe 295. 

Anthomyzides — 

Metamorfos — 

Ephydrinse 296. 

Metamorfos — 



V11I 

sicl. 

Sciomyzidei 296. 

Metamorfos 297. 

Ortalides 298. 

Metamorfos — 

Opomyzides. Metamorfos 300. 

Geomyzides. Metamorfos — 

Oscinides — 

Agromyzides 301. 

Metamorfos ■ — 

Lefnadssatt 302. 

Trineurides — 

Scatopsides. Metamorfos — 

Simulides 304. 

Culicides. Lefnadssatt — 

Chironomii. Metamorfos 306. 

Cecidomyzides — 

Metamorfos och lefnadssatt 307. 

Sciariose 313. 

Tipnlides 314. 

Metamorfos — 

Chioneides 315. 

Aptera: Enskild litteratur. 

Thysanura — 

Suctoria 317. 

Parasita — 

' Myriapoda. 

Allmiin litteratur ♦ . . . . 318. 

Anatomi — 

Arachnida. 

Allman litteratur 319. 

Enskild litteratur. Araneae 320. 

Spindlarnes utveckling i agget 321. 

Anatomi — 

Cirkulation hos spindlarne 323. 

Spindlarnes reproduktionsformaga 324. 

Spindlarnes alder — 

Spindlarnes afvelsamhet 325. 

Spindlarnes lefnadssatt — 

Solifuga; . . * , 326. 

Acari — 



IX 
sid. 

Metainoi-fos . . . * . 326. 

Anatomi ' 327. 

Lefnadssalt — 

Skabbdjuret 328. 

Diverse Notiser. 

Fjiirilars insamlande och spanning 329. 

Apparalcr for la r vers tippfodande 331. 

Gallknolars torkning — 

Insekthiifvens fiirdelar — 

Satt at! doda insektcr 332. 

Pappcr till insckters uppklistiing . — 

Biogra/ier — 



Svensk litteratur. 

Westring, Om insekternas stridulations-organer .... 36. 
Wahlberg, Markviirdig instinkt och ljusutveckling hos en 

tnygg-art .39. 

Om missbildningar hos insekter . . * . . 48. 

Boheman, lnsecta Caffraria. T. I. fasc. 1 92. 

Sondevall, Vaxtiitande Carabici 114. 

Schonhi-rr, Mantissa secunda Familiae Curculionidura . . 142. 
von Bor.cit, Skandinaviens Ratvingade insekters Natural- 

Historia 173. 

Sundevall, Condy lopa la ma agilis 176. 

Boheman, Strackgrasboppors tag och lefnadssiitt .... 180. 

Om Sciocoris umbrinus Fall 188. 

Nya Svenska Homoptera 194. 

Om Aphis Roboris Linn 198. 

Nya Svenska fjaril-arter 210. 

Dagfjiirilar i Dalarne 213. 

Forsok till Systematisk uppstallning af i Sverige 

forekommande Nattfjiirilar 215. 

Dahlbom, Tenth redineters metamorfos och lefnadssiitt . . 253. 

Sundevall, Om larverna af sliigtet Fenusa 256. 

Boheman, Bi sora underga sin fbrvandling i snackskal . . 259. 
Dahlbom, Om Sphex-artade Hymenoptrers lefnadssatt . . 262. 

Om lefnadssiittet af Diodontus tristis och Alyson 
Ratzeburgii 263. 

TSy art af slagtct Sapyga — 



K 

*i(l. 

Dahlbom, Mutill.-xi etiropen parasitiska lefnadssatt .... 'J(>4. 

Zetterstedt, Dipfera Scandinavia?. T. VI ocli VII . . . 275. 

Wahlbf.ro, Nya Svenska Diptcra — 

Tvenne nya Diptcr-genera af Agromyzidernas 

familj 301. 

Boheman, Om utvecklingen af slagtet Leucopis — 

Wahlberg, Om Stick myggorna och deras fiender .... 304. 



Jtlorande djurens systematiska indelning, liar Zad-Zaddach: 
DACH utgifvit ett arbete under titel : "Ueber die £{"™" 
Eintheilung des Thierreichs in Kreise und Klassen", deining. 
1847, 20 sid. 4:o, hvilket fortjenar uppmarksamhet 
emedan Forf. framstallt nya asigter, grundade pa 
ett noggrannt studium af Ratkes fortjenstfulla un- 
dersokningar om utvecklingen. Det ar intet tvifvel 
underkastadt, att omfattande forskningar i denna 
riktning framdeles skola leda till resultater, vigtiga 
afven for djurens systematiska indelning, dock ma- 
ste sadana undersokningar stodja sig pa kannedoraen 
om talrikare former ur de sarskilda grupperna an 
de af Forf. framstallda, sa vida en saker grundval 
for en fullstandig indelning skall kunna vinnas. 
Recens. i Isis 1848, p. 693. 

DujArdin, som undersokt bildningen af Led- Insekter- 
djurens ogon, pastar, i strid emot den allmant rfti*- jJJJJjJ^ 
tagna asigten, att synen hos Crustaceer, Arachnider demas 
och Insekter forhaller sig pa samma satt, som hos ogon ' 
de hogre djuren, och att hvarje facett i ett sam- 
mansatt 6ga bestar af en optisk apparat, forhallande 
sig som linsen i en camera obscura. Dessa ogon 
forete alltid en, pa bada eller ena sidan konvex, 
starkt brytande midt, hvilken verkar sasom lins, 
for att uppsamla de utifran fallande stralarne. I 
for men och sammansattningen af den starkt brytande 
midten forekomma stora olikheter. Det finnes nem- 
ligen plan-konvexa eller bi-konvexa linser. Den ar 
ofta endast bildad af hornhuden, understundom for- 
starkt genom en mind re lins, motsvarande de hogre 
Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. * 



djurcns kristall-lins. Hos nagra ar dct dercmot den 
ofverallt Iika tjoeka bornhuden, som innesluter en vat- 
ska och genom sin kullrighet till rack ligt bryter ljuset 
for att frambringa en bild pa andan af synnerven. 
De olika med el, hvarigenom ogat erhaller formaga, 
att uppfatta mer eller mindre aflagsna fore ma 1, besta 
deruti: 1) da ogonkammarens langd ar oforander- 
lig, endast i den brylande midtens hvalfning; 2) da 
ogonkammarens langd ar underkastad fo rand ring, i 
glaskroppens sammandragning eller 3) i samman- 
dragning af ogonkamrarnes skiljovaggar, da dessa 
endast inneballa en flytande vatska sasom hos Dip- 
tera. I detta fall bildas ocksa synnerven genom en 
forening af tradar, som k u una sammandragas. Hos 
Lepidoptera ar hornbuden tunn, bvalfd ocb inne- 
haller en brytande vatska, likasom hos Diptera. Hos 
Coleoptera iir den plan-konvex, eller dubbelt hvalfd. 
Hos andra, sardeles Hymenoptera och afven hos de 
med enkla ogon forsedda Arachniderna och Insek- 
terna , har Forf. iakttagit en afvikande bildning, 
bestaende deruti, att deras lins ar sammansatt af 
koncentriska lager. Forf. har afven ofvertygat sig 
om, att dessa linser hafva lika fokaldistancer, som 
de hafva lager. De genom sadana linser frambragta 
bilder aro val tydliga, men icke sa skarpa, som de, 
hvilka frambringas genom enkla linser. Forf. anfor 
afven, att de enkla ogonens brytande medelpunkt 
ar utan inverkan pa det polar iserade ljuset, och att 
de haruti skilja sig fran de hogre djurens kristall- 
lins. Compt. Rend. XXV, p. 711. Instit. XV, p. 369. 
Pappenheim deremot fann i de af honom under- 
sokta enkla ogonen alltid en tydlig hornhud och 
en bi-konvex lins. Den sednare syntes koncentriskt 
streckad samt forsedd med en egen kapsel. I friskt 
tillstand ar den elliptisk. En spindels isolerade lins 
visacle sa val vid dagsljus som vid annan upplys- 



ning en tydlig inverkan af polariscradt ljus. De 
kontractila glaskropparne hos Coleoptera kunde Forf., 
oaktadt talrika undersokningar, icke upptacka. Lika 
litet lyckades det honom, alt ofvertyga sig om syn- 
ncrvernas formaga, att sammandraga sig. Compt. 
Head. XXV, p. 809. 

I foregaende arsberattelser hafva alJa de un- Insekter 
dersokningar, soin blifvit gjorda rorande antennernas ni,s an " 

... , . tenuer. 

forrattningar, blifvit anforda. Da likval icke nagra 
af dessa undersokningar varit grundade pa ett nar- 
mare studium af namnde delar, ar det med syn- 
nerlig fiignad Ref. far aninala det fortjenstfulla ar- 
bete Erichson i anledning af Klugs 50-ariga dok- 
torsjubileum forfattat under titel "Dissertatio de 
fabrica et usu antennarum in Insectis'. Da denna 
afliandling icke finnes i bokhandeln, torde ett om- 
standligare utdrag deraf har fortjena ett rum. De 
bufvudresultater, hvarlill Forf. kommit genom sina 
mikroskopiska undersokningar, aro: 1} att antenner- 
nas hornaktiga bekladnad ar genom borrad med manga 
sma hal, 2) att dessa hal pa insidan tillslutas af en 
fin hud och 3) att dessa oppningar hos skiljda arter 
aro olika fordelade. Basal-lederna, sardeles den for- 
sta och andra, aro alltid utan hal och endast besatta 
med enstaka, fran hvarandra aflagsnade har. De 
med oppningar forsedda antennlederna aro hos de 
fiesta Insekter betackta med en ytterst kort och fin 
harighet, hvilkens andamal synes vara att skydda 
oppningarne fran intrangandet af damm och fuk- 
tighet. Af samma anledning putsa Insekterna sa 
omsorgsfullt sina antenner. Den minst utbildade 
antennformen forekommer hos Hylotoma. Hos denna 
finnes endast tie leder. De tvenne basal-lederna aro 
sma, korta, med en bekladnad utan oppningar. 
Tredje leden (honans) har en lang, ganska fint harig 
klubba, hvilken ofverallt ar genomborrad med sma, 



Iran hvarandra limgt aflagsna hal, liv ilka likval mot 
spetsen aro nagot tatare. Pa samma siitt ar for- 
hallandet ined de mangledade trad- eller borstfor- 
miga antennerna, hvilka, sa vida de aro forsedda 
med oppningar, aro betackta med en tatare eller 
tunnare harighet. Forf. liar latit afteckna en af de 
mellersta antennlederna pa en Blatta Americana. 
Pa denna finnes endast spridda ocb ganska sma 
oppningar. Likasa sma, men talrikare, aro de pa 
antennerna bos Carabus, sardeles mot spetsen. Hos 
manga Hymenoptera som ega brutna antenner, sasom 
Bi , Myror och Getingar, ar scapns slat och utan 
oppningar, flagellum deremot fran andra leden 6f- 
verallt genomborrad med sma, trattformiga bal, 
hvarjemte dessa leder aro fint bariga. Med sag- 
kam- eller solfjaderformiga ocb greniga antenner ar 
forballandet likartadt, endast med den skillnad, att 
rachis ar naken ocb utan bal, hvaremot hvarje leds 
fdrlangning ar forsedd med oppningar och harighet. 
Ju mer derfore en led ar utbildad, desto storre ar 
antalet af oppningar, t. ex. hos Rhipicera marginata 
aro antennernas forgreningar genomborrade sasom 
ett sail. En egen bildning forekommer hos en del 
med sagformiga antenner forsedda Buprestidei\ sa 
t. ex. synes hos Eurythyrea antennerna efter deras 
hela langd vara kala och utan oppningar. Under- 
sokes likval baksidan, sa markes vid spetsen af hvarje 
led, fran den fjerde raknadt, en grop och lyckas 
man genom en incision afsondra den del af antenn- 
skalet, som finnes i denna grop, upptackes under 
mikroskopet, att botten af gropen bestar af en la- 
derlik, som en sigt, genomborrad skifva. Da gro~ 
parne finnas fran fjerde leden, har hvar och en af 
dessa Insekter 16 sadana skifvor. Pa de med fjall 
bekladda antennerna hos Prionus coriarius fann Forf. 
andytan af hvarje led genomborrad med sma hal. 



Pa de klubblika antennerna aro endast de leder, 
som fin n as i klubban, forsedda med oppningar och 
en Gil harbekladnad, likval ofta med undantag af 
forsta leden, hvilken skalformigt omsluter klubban. 
Forf. ha r latit afteckna ett stycke af sista antenn- 
leden hos Necrophorus vespillo, hvilken art utmarker 
sig genom en sardeles skarp lukt, och har befinnes 
hornbekladnaden genomborrad med sma tata opp- 
ningar. Pa samma satt forhaller det sig med Sca~ 
rabaeidernas bla'dformiga antennklubba och bar Forf. 
i Deutsch lands Insecten fastat uppmarksamheten icke 
allenast pa dessa oppningars tillvaro pa antemiskif- 
vorna, utan afven pa deras olikhet hos skiljda grup- 
per. Lattast upptacker man halen, om man lagger 
under mikroskoper en antennskifva af hanen till en 
Ollonborre. Klyfves antennskifvan med en skarp 
knif pa sa satt, att man erhaller ett enkelt lager af 
dessa oppningar, ser man deras bildning tydligast. 
De aro nemligen nagot trattformi^a, eller den yttre 
oppningen storre an den inre. Afvenledes upptac- 
kes latt, sardeles fran kanten , den tunna huden, 
hvarmed oppningarne pa insidan tillslutas. Afven 
(lugornas antenner hafva blifvit undersokta. Hos 
dessa ar tredje ledens bekladnad genomborrad med 
fina tata hal, och saledes, oaktadt den stora form- 
skillnaden, forhallandet detsamma. Otvifvelaktigt 
utgora de har beskrifna halen pa antennerna va- 
sendtliga delar, och da antennerna sakerligen aro 
sinnesorganer, kan det icke betviflas, att oppningarne 
eller den tunna huden i deras botten ar satet for 
ett sinne. Kanseln kunna de icke tillhora, ty be- 
lagna i botten af det ofta temligen tjocka hornskalet 
och dessutom skvddade genom harigheten , kunna 
de icke komma i beroring med kroppar, som fram- 
bringa kansel. Om Insekternas antenner tjena till 
kanselorganer eller trefvare, sker sadant sakerligen 



genoni tie sarskilda borst, som genomtranga lioni- 
skelettet och som kuniia liknas vid gnagarnes cller 
rofdjurens murrhar. Aterstar saledes att ulreda, om 
antennernas oppningar tillhora lukten eller horseln, 
ty sa sma de i allmanhet iiro, trauger Iikv« : il luften 
in, hvarjemte de genom deras kansligaste delar sta 
i beroring med den yttre luften. Fori*, har efter 
noggrannt ofverviigande, ansett sig bora antaga, att 
lukten har sitt sate i antennerna. Det gjorda in- 
kastet, att antennernas hornbekladnad for lukten 
vore ogenomtranglig, iir genom F6rf:s mikroskopiska 
undersokningar vederlagt. En anna a anmarkning 
som blifvit framstalld eniot denna asigt, nemligen 
att luktorganerna hos de ofriga djuren sta i for- 
bindelse med respirationen , och saledes hos Insek- 
terna borde sokas vid luftoppningarne, kan icke halla 
stand och har redan genom forsok blifvit vederlagd. 
Hos verlebraterna, hvilkas luktoppningar befinna sig 
i hufvudskalen, maste dessa sta i forening med re- 
spirationsgangarne, pa det lukten matte tillforas 
dem. Detta ar likval hos iiskarne icke mer han- 
delsen. Hos dessa aro nemligen nasoppningarne 
baktill tillslutna, och hos nagra former af Tetrodon 
iiro, enligt Mullers undersokningar, nasborrarne 
betackta med ett lock och likna molluskernas ten- 
takler, hvilka kunna jemforas med Insekternas an- 
tenner. Lukthuden hos vertebraterna iir slemafson- 
drande. Hos lnsekterna synes ett likartadt forhallande 
ega rum, ty den tunna huden i oppningarnes bot- 
ten afsondrar afven en fuktighet. Ville man anse 
antennernas Una oppningar sasom sate for horseln, 
sa maste naturligtvis den i botten af desamma be- 
fintliga huden anses sasom en trumhinna. Antages 
alltsa luktorganet hafva sitt sate i antennerna, blir 
betydelsen af deras bildning tydlig och deras be- 
gagnande for systematiken icke mer en blott form- 



skillnad. Den olika fordelningen af lukthaleu gif- 
ver fortraffliga kannemarken till manga afdclningar, 
hvilka likval fordra en mikroskopisk undersokning, 
sum dock latteligen, afven vid svagare forstoring kan 
verkstallas. Erichs. Jahresb. 1847, p. 15 (39). 

Slater, som afven gjort antennerna till fore- 
mal for undersokning, liar pa annan vag kommit 
till samma resultat, eller att de aro luktorganer. 
Han an for sasom stod for denna asisjt att hos alia 
de arter, der delta sinne ar mest utveckladl, Annas 
afven de fullkomligast utbildade antennerna. Luk- 
ten och synen aro for de fiesta djur tillrackliga, 
for att finna deras foda. En del begagna luiivid 
mer lukten, andra synen, hvarfore oeksa dessa sin- 
nen i forhallande derelter aro utbildade. De djnr 
som aro fiamme om natterna, hafva vanligtvis storre 
ogon, saint synas dessutom ega starkare lnkt. Troll- 
slandorna fanga sitt rof, endast ledda genom synen, 
bvarfore oeksa deras ogon aro ovanligt stora, hvar- 
emot deras antenner iiro sma och enkla. Necro- 
phori deremot, som endast synas soka sin foda ge- 
nom lukten, hafva antennerna i spetsen klotforrniga. 
Afven nattinsekterna aro forsedda icke allenast med 
stora ogon, utan afven stora och sammansatta an- 
tenner. De Insekter, som lefva af en blandad foda, 
behofva, for att finna densamma, icke sa stark lukt 
som de, hvilka endast lefva af en viss foda. Der- 
fore aro Staphylinei'nas och flugornas antenner enkla, 
hvaremot Curculionernas och Scarabceidernas, hvilka 
till storre delen hemta niiring af ett enda amne, 
hafva dem sa mycket mer utbildade. Hanarnes an- 
tenner aro oeksa vanligtvis mer utbildade an honor- 
nas. Forf. ser haruti ett nytt bevis for, att anten- 
nerna iiro luktorganer. Hanarne soka nemligen 
honorna, hvilka for det mesta gomma sig i buskar 
och trad, saint inom vissa slag ten aro vinglosa. 



8 

Vore antennerna sate lor horseln, sa maste de hos 
Insekter, som gifva ljud ifrari sig, vara fullkomli- 
gast utvecklade. Sa iir likval icke for bll lander. 
Deremot ser man, att sa fort en Insekt soker foda, 
blifva dess antenner mycket rorliga. Man behof- 
ver endast bringa nagot homing i narheten af en 
Ekooce, for att fa se hum han utbrecler sina anten- 
ner. Nagra natuforskare hafva efter antennernas 
rorelse vid ett hastigt buller velat sluta, att de aro 
sate for horseln- Forf. anser denna slutsats icke 
vara riktig. Afven menniskan ror icke sallan un- 
der likartade forhallanden krampaktigt pa armar och 
ben, utan att dessa hafva gemenskap med horseln. 
Antennerna aro saledes, enligt Forf. formenande, an- 
tingen verkliga organer for lukten eller ocksa ett 
med densamma narstaende sinne. The Entomologist. 
1848 N:o 47. 
Jnsekter- Heer har anstallt en grundlig undersokning 

Dasvln " rorande nervganffen pa Coleopteinas vinffar samt oni 

gar och - D o r r O 

elytra, skalvingarnes skulptur, och det har lyckats honom 
att utfinna den hufvudregel, efter hvilken fordel- 
ningen af adrorna pa vingarne och strierna samt 
upphojningarne pa skalvingarne eger rum. Da denna 
af handling vidror ett vigtigt amne, torde derutui* 
foljande fortjena anforas: 

1. Vingnerverna. Hos Skal-insekterna finnas 
nor ma It sex hufvudnerver, hvilka utga fran vingens 
bas. Hos Ollonborren t. ex. aro trenne belagna vid 
framkanten. Den forsta utgor sjelfva kanten. Den 
andra vid basen , endast nagot aflagsnad fran den 
forsta, forenar sig snart med densamma. Den tredje 
aflagsnar sig i borjan nagot fran den andra, men 
loper snart med en bojning ut i kantnerven och gar 
med densamma fdrenad till stigmat, hvarest en kort 
bakat riktad gren utloper, som bakom vingleden 
aflagsnar sig fran kanten, men atervander till den- 



samma innan spetsen. Fjerde och femte nerverna, 
bada fJera ganger forgrenade, lopa genom vingens 
midt ocli sluta vid dess bakkant. Nedom den femte 
ligger annu en sjette nerv. Den ar kort och ut- 
sander fran basen tvenne otydliga , snart forsvin- 
nande grenar. Dessa sex hufvudnerver utgora grun- 
den icke allenast for Coleopternas, utan iifven for 
de ofriga Insekternas vingnerver, endast med den 
skillnad, att den andra nerven ofta sluter sig gan- 
ska tatt till den forsta, eller ocksa synes belt och 
hallet fela. Vid benamningen af dessa nerver har 
Forf. sa vidt som mojligt foljt Kirby och kallar 
den l:sta Vena marginalis, den 2:dra Vena media- 
stina, den 3:dje V. scapularis, emedan den afven i 
de fall, da den utloper mot vingens inre, sasom 
hos Skal-insekterna, utgar fran skuldran, hvarfore 
ock benamningarne postcosta och subcosta aro opas- 
sande: den 4:de V. ext er no-media , den 5:te V. in- 
temo-media och den 6:te V. analis. Harefter be- 
stiimmas vingfalten, hvilka vanligen aro sju, nem- 
ligen fern mellan adrorna och vanligen ett utom 
marginaladran samt ett utom analadran. Forsta fal- 
tet emellan V. marginalis och V. mediastina benamnes 
area marginalis och da ett sadant finnes utom kant- 
nerven area extra-mar ginalis. Faltet emellan V. me- 
diastina och scapularis, area scapularis. Faltet emel- 
lan V. scapularis och externo-media , area exter no- 
media. Faltet emellan V. externo-media och inter no- 
media, area inter no-media. Faltet emellan V. interno- 
media och V. analis, area analis, och da ett sadant 
ligger utom V. analis, area extra-analis. Da fran 
baknerven utloper en gren emellan denna och V. 
interno-media, kallar Forf. faltet emellan baknerven 
och grenen area interno-analis och faltet emellan 
grenen och V. interno-media, area externo-analis. 
Denna indelning ofverensstiimmer hufvudsakligen med 



10 

hvad hittills blifvit antaget, men afviker deruti, att 
area scapularis icke blifvit skiljd fran area margi- 
nalis och begge mellan fatten blifvit sammanslagna 
till ett. Forf. indelar harefter hvarje fait i tvenne 
afdelningar, af hvilka den ena stracker sig fran vin- 
gens bas till stigmat, eller den bakat lopande ner- 
ven, da denna finnes, och det andra fran stigmat 
till spetsen. Det sednare kallar Forf. spetsfaltet, 
det forra skulderbladsfaltet. Hos Ollonborren ar 
det sednare ganska litet, det forra deremot temligen 
stort. Det air icke svart att finna hos ett stort antal 
Skal-insekter de namnda sex vingnerverna, ehuru 
en stor mangfald i deras lopp och forgrening fore- 
finnes, hvilket beror pa det satt, hvarpa vingarne 
hopvikas. Pa de fiesta vingar ar ett litet stycke 
vid inre kanten af basen tillbakaviken, likval oftast 
icke hela area analis, utan endast en liten del af 
densamma eller area inter no-analis. De ofriga de- 
larne af vingarne aro vikna pa annat satt, alltefter 
som de hoplaggas tvarsofver, eller efter langden. Hos 
Ollonborren, der den tvarsofver gaende vikningen 
forekommer i den enklaste formen, bildar sig ett 
konkavt veck, langs efter den apikalt utlopande gre- 
nen af V» externo-media och ett konvext veck fran 
V. externo-media till vingens inre kant. Vidare ut- 
loper ett konkavt veck nara den bakat lopande 
grenen af V. externo-media. Vid vingarnes hoplag- 
gande kommer endast V. externo-media narmare kant- 
nerven, hvarigenom detta fait blir smalare. Spets- 
stycket af area externo-media blir hoplagdt efter hela 
langden, derigenom att spetsdeleti af kantnerven 
bojer sig starkt inat, och sa starkt att denna del af 
nerven bildar en spetsig vinkel med kantnervens 
basal-del. Dessutom ar denna afven vid stigmat inat 
bojd, hvilken bojning derigenom iir mojlig, att kant- 
nerven tvarsofver ar tatt farad och synes liksom 



11 

sammansatt af sma ringa«r. Salunda aro pa vikna 
vingar det yttre stycket af area analis uppviket, 
clet yttre mellanfaltet efter langden delvjs samman- 
lagdt ocli mellanfaltets spetsdel samt scapular-faltet 
inat vikna, hvilken invikning afven tager i ansprak 
en del af det inre mellanfaltet, derigenom att vik- 
ningen racker anda till den afkortade grenen, hvil- 
ken h a r ntgor en grans, da annars invikningen van- 
ligen endast stracker sig till yttre mellannervens 
spetsdel, hvilken synes tjena till att regulera vik- 
ningen. Hos Melolontha tager alltsa storre delen af 
det inre mellanfaltet och area externo-analis ingen 
del i denna vikning. Pa vingar, som vikas tva eller 
flera ganger, afviker nervgangen fran den anforda 
betydligt. Sa finnes hos Silpha, hvilken viker vin- 
garne tvenne ganger, tva temligen starka kantnerver, 
V. marginalis och V. scapular is, hvilka nagot f ram for 
midten hafva en led, men ingen gren. Denna gren 
felas ock pa V. externo-media , hvaremot denna de- 
lar sig i tvenne mot innerkanten lopande grenar. 
V. interno-media och analis aro enkla och utan gre- 
nar. Vid sammanlaggningen veckar sig det yttre 
mellanfaltet efter langden och vingen bojer sig i 
leclen sa starkt inat och bildar ett sa stort veck, 
att bada grenarne af V. externo-media komma att 
ligga i veckets djup, sa att afven det inre mellan- 
faltet tar del i denna tvarvikning. Yingspetsen ar 
dessutom annu en gang ombojd. En likartad vik- 
ning eger rum hos Staphylinii. Hos dessa aro 
V. marginalis och scapularis forenade till ett band, 
som visar en led pa. ^ af vingliingden och vidare 
emot vingspetsen ett stigma. V. externo-media for- 
haller sig som hos Silpha. V. interno-media ar 
deremot svagt antydd eller felas helt och hallet. 
Silpha och Staphylinii , hvilka for ofrigt sta hvar- 
andra sa nara, stamma afven till storre delen ofverens 



12 

j nervgangen och vingarnes vikning, hvilket fortje- 
nar sa mycket storre uppmarksamhet, som Silpher- 
nas vingar icke i anseende till forkortade skalvingar, 
sammanlaggas tredubbelt. Ibland Skal-insekter, hvil- 
kas vingar vikas tvenne ganger och saledes finnas i 
tre delar och hos hvilka den andra delen ligger 
under den forsta, samt den tredje ater under den 
andra, finnes hos flera slagten inga veck (Trichop- 
teryx y Catops, Scaphidium) ; hos andra eger andra 
stycket ett sadant, fornamligast hos Curculioniderna. 
Hos dessa (Calandra Palmarum) loper ett konkavt 
veck langs efter V. scapularis , ett konvext langs 
efter yttre grenen af V. externo-media , anda till 
densammas midt. Derifran utga tre veck: ett kon- 
vext till V, scapularis och anda till andra viknings- 
punkten pa densamma. Det andra afven konvexa 
vecket finnes pa inre kanten. Det tredje konkava 
loper afven mot inre kanten, men i sned riktning, 
vandt mot vingbasen. Ep tredje klass af vingar 
eller sadana, hvilka icke aro brutna eller forsedda 
med tvarveck och pa hvilka nerverna icke ega nagra 
leder, forefinnas t. ex. hos Buprestiderna. Denna 
vikning sker endast efter langden , med undantag af 
analvecket. Hos namnde grupp finnes da V. mar- 
ginalis och scapularis liggande tatt bredvid hvaran- 
dra. V* mediastina felas, afvensom kantfaltet, ett 
temligen smalt yttre mellanfalt, ett stort inre mel- 
lanfalt, som upptager vingens storsta del och derfore 
innehaller grenar fran mellannerven; ett temligen 
stort bakfalt, som genom en delad gren skiljes i 
tva delar, af hvilka den yttre ar ganska smal. Un- 
der hvilan ar endast det inre bakfaltet omviket. Det 
yttre mellanfaltet visar ett svagt konkavt langs efter 
gaende veck, sa att den yttre mellannerven narmar 
sig kanten. Djupare ar vecket i mellanfaltets spets- 
del, hvarfore vingen vid den tillbakalopande delcn 



13 

bojer sig nagot inat, for att kunna inforas under 
den nagot iubojda skalvingskanten. Detta veck rac- 
ker iinda till spetsdelen af Vena exter no-media, som 
reglerar denna hopvikning. Kantnervens spetsdel 
fran den tillbakalopande grenen ar saledes bar un- 
der hvilan nagot inat bojd, ehuru icke pa langt 
nar sa starkt som pa de tvarveckade vingarne. Den 
stark a re inbojningen bindras dels genom brist pa led 
i kantnerverna, dels genom mellannervens riktning 
pa spetsdelen. Det storre inre mellanfaltet eger 
inga veck, med undantag af ett ganska kort, tem- 
ligen djupt konkavt veck vid faltets bas. 

2. Skalvingarnes skulptur; Yingarnes nervgang 
later oss latt utflnna den lag, efter hvilken kolar, 
streck och punktstreck aro fordelade pa skalvingar ne. 
Undersokas dessa pa Melolontha, Rhizotrogus eller 
Oryctes nasicornis, sa markes fyra kolar, hvilka fort- 
lopa fran skalvingarnes bas till deras spets. Dess- 
utom finnes en list efter suturen och en tjockare 
ytterkant, saledes 6 kolar, en vid suturen, en vid 
ytterkanten och fyra deremellan. Vidare ofvertygas 
man latt, da man haller en skalvinge mot ljuset , 
att dessa kolar genomlopas af en kanal, och fram- 
stalla saledes adror, likasom nerverna pa vingarne, 
hvilka tjena till blodomloppet. Man erhaller sale- 
des pa skalvingarne, likasom pa vingarne, 6 hufvud- 
adror, hvilka utlopa fran skalvingarnes bas. Yttre 
kanten motsvarar Vena marginalis, efter denna fol- 
jer en kol, hvilken omedelbart ar belagen invid kan- 
ten samt loper parallelt med densamma till spet- 
sen af skalvingarne. Denna kol motsvarar Vena 
mediastina. Med denna forenar sig vid basen den 
tredje costan, hvilken snart aflagsnar sig fran den- 
samma pa sa satt, att den starkt bojer sig inat, 
men innan spetsen ater narmar sig mediastin-adran, 
och motsvarar V. scapularis. Den fjerde costan ar 



14 

redan vid basen aflagsnad fran den tredje och loper 
med denna parallelt (Denna ar V. externo-media), 
likasa den 5:te costan (V. interno-media). Sutural- 
costan motsvarar V. analis. SaJedes kunna kolarne 
benamnas costa marginalis, mediastina, scapularis, 
exter no-media, interno-media och suturalis. Emellan 
dessa kolar finnas fait, som kunna betecknas pa sam- 
ma satt som vingarnes. Icke sa sallan finnes i nar- 
heten af scutellum en liten kol, hvilken kan be- 
traktas sasom en gren af costa suturalis samt inne- 
sluter ett litet fait, som Forf. benamner areola 
scutellaris, och den lilla kol som inneslutet* samma 
fait costa scutellaris. Anmarkningsvardt ar, att afven 
pa skalvingarne V. marginalis, mediastina och sca- 
pularis utlopa nara hvarandra Emellan V. externo- 
media och ytterkanten finnes vid skal vingarnes bas 
en klotlik uppsvallning (bulla humeralis), och i nar- 
heten af densamma, men emellan V. mediastina och 
V. marginalis, en mindre, som star i forbindelse 
med Kirby's Phialum (bulla phialina). Det finnes 
nemligen pa skalvingens insida vid skuldran en liten 
hudartad sack, som tidtals fylles med ett flytande 
amne. For att gifva denna mer rum, ar skalvin- 
gen pa ofversidan understundom uppblast. Hos 
manga Skal-insekter finnes endast trenne kolar pa 
elytrernas mellanfalt. Hos dessa ar costa mediastina 
borta, sasom t. ex. hos Peltis, Ofta finnes pa skal- 
vingarnes ofre eller undre sida en antydning af V, 
mediastina, t. ex. hos Carabus auratus. Hos andra 
synes den verkligen saknas, sasom hos de egentliga 
Prioni. Hvarest fler an fyra kolar finnas, utgora 
dessa kanter, som tillhora mellanfalten eller ock 
area scapularis, hvarom man genom deras riktning 
ofvertygas. Med dessa kolar pa skalvingarne sta 
6trecken och punktraderna i narmaste sammanhang. 
Kolarne iiro nemligen af sadana streck eller punkt- 



15 

racier infaltacle eller de begransa kolarne emot fal- 
tena. En punktrad finnes langs efter suturen ocli 
a f ven en langs efter ytterkanten, vidare tvenne for 
hvarje kol som de begransa. I det hela finnes sa- 
ledes 10 punktrader. Derigenom finner man orsa- 
ken hvarfore pa skalvingarne sa allmant 10 streck 
eller punktrader forefinnas, hvilket anlal saledes kan 
antagas sasom det normala. Atta mots vara nde de 
fyra pa skalvingarnes mellanfalt lopande kolarne, en 
kant- oeb en sutural-kol. Dessa sednare kunna en- 
dast begriinsas af ett streck, emedan de pa den andra 
sidan bgga fritt. Da for endast punkterade eller 
streckade skalvingar kolar icke kunna komma att 
namnas, maste till betecknande afde, desamma mol- 
svarande falten, ett annat uttryck valjas. Forf. kallar 
clem plagce. Man erhaller saledes en plaga margi- 
nalis, scapularis, externo- et inter no-media samt sw- 
turalis och deremellan de motsvarande falten med 
samma benamningar som pa vingarne. Da icke pa 
alia streckade vingar fmnas 10 strier, forsoker Forf. 
visa, bum dessa olika talforhallanden kunna forkla- 
ras. Det forekommer ofta mindre an 10, sasom hos 
Carabici, Elateridce, Helopidce, m. fl. Hos dessa 
sluter sig plaga mediastina sa niira kant-adran, att 
faltet deremellan felas. Aro der nu endast 8 streck, 
sa aro de bada strierna pa plaga mediastina utpla- 
nade. Sallan intraffar att streckens antai ar storre 
an 10. Det storre antalet frambringas derigenom, 
att pa falten ocb plagae eller pa bada pa samma 
gang befinna sig strier eller punktrader. Forf. upp- 
ger tva satt att utfinna de verkliga plaga? och falten, 
nemligen undersokningen af skalvingarnes undre sida 
eller ett noggrant iakttagande af utloppet. Sa finnes 
hos Procrustes coriaceus, som pa ofra sidan icke 
eger nagra streck, pa den undre de fyra adrorna 
ocb bos Calosoma, hvarest finnas 18 streck pa hvarje 



16 

skalvinge, upptiicker man de tvenne mellanfalten 
der strecken utlopa. Afven bor anmarkas att den 
inbojda ytterkanten pa skalvingarne icke alltid bil- 
das af costa eller plaga marginalis, utan sasom hos 
Scaurus, Onthophagus och Ateuchus, costa mediastina 
eller nagra streck pa densamma utlopa. Heer die 
Ins. Faun, der Tertiar Gebilde von Oeningen und 
Radeb. I. Th. p. 75—94. 

Af Bernard-Deschamps "Recherches microsco- 

piques sur ['organisation des ailes des Lepidopteres et 

des elytres des Coleopteres" bar 2:dra upplagan ut- 

kommit i Paris 1846. 

insekter- Rorande bildningen och nyttan af luftsackarne 

nas luft- oc j 1 jg u tvidffade tracheerna hos Insekterna har 

sackar P 

och tra- Newport hallit ett foredrag i Linneiska Societeten 
cheer. a f hufvudsakligen foljande innehall: Luftsackarne 
finnas talrikast och storst hos Hymenoptera, Lepi- 
doptera och Diptera. Hos Coleoptera deremot finnas 
de endast hos de arter, som kunna flyga . och hos 
en grupp bland Carabici forefinnas de endast hos 
de bevingade arterna. Inom Orthopternas ordning 
forekomma de endast hos Cursoria, hvaremot hos 
Saltatoria tracheerna val aro pa nagra stallen utvid- 
gade, men ej forsedda med egentliga sackar. Under 
larvtillstandet trafFas hos ingen enda Insekt luftsac- 
kar. Dessa bildas under forvandlingen genom tra- 
cheernas utvidgning, hvilken borjar under larvtill- 
standet, sedan larven upphort att ata. Denna ut- 
vidgning fortgar hos sadana arter, som ofvervintra, 
endast under forsta dagarne af vinterdvalan, och 
borjar ater pa varen hos dem , hvilkas utveckling 
forsiggar under sommaren. Hos de med vingar for- 
sedda Insekternas larver utga fran tredje och fjerde 
segmenternas tracheer en liten gren at hvardera 
sidan af hvarje segment, hvilken tudelad loper utat 

och 



17 

och nagra dagar innan hudombytet ar omgifven af 
ett veck af den gamla larvhuden. Dessa hudveck 
med sina tracheer, hafva mycken Iikhet med bak- 
kroppens galar, hos i ratten lefvande Neuropter- 
larver, och blifva slutligen de ulbildade Insekternas 
vingar, hvilkas utvidgning vid forvandlingen hufvud- 
sakligen frambringas genoru tracheerna, som i stallet 
att utvidgas, sasom de, bvilka befinna sig innti 
kroppen, forlangas och fora en blodsti 6m , befor- 
drande deras utbildning till vingar. Denna for- 
langning, sa val som fracheernas utvidgning i det 
inre af kroppen, ar en foljd af Insektens starkare 
anstrangningar under andandet. Ofver luftsackarnes 
nytta anser Forf. svart att gifva nagon nojaktig for- 
klaring. Han antager emellertid den af HUNTER 
yttrade asigten som riktig, att blasorna hufvudsak- 
ligen ijena for Insekten, att under flygten efter godt- 
flnnande forandra sin specifika tyngd och salunda 
kunna minska den muskelanstrangning, som under 
denna rorelse eiTordras. For att vinna narmare 
upplysning har Forf. undersokt de olika klasserna 
af Ryggradsdjuren och visar, att blaslika respirations- 
organer val forekomma hos alia klasser, men att 
foglarne i detta hanseende framte den narmaste 6f- 
verensstammelsen med insekterna, afvensom att sa- 
dana foglar, som sakna formagan att flyga , ega 
mindre utvecklade respirationsorganer. Sistnamnda 
forhallande eger rum icke allenast hos de insekter, 
hvilkas bada kon aro vinglosa , utan afven da det 
ena konet ar forsedt med vingar, men dessa saknas 
hos det andra, finnes hos de forstnamnda alltid blas- 
lika tracheer, hvaremot dessa hos de sednare endast 
aro greniga. Detta, som gifver stod for slutsatsen 
om bruket af blasorna, bekraftas afven genom en 
iakttagelse ofver det satt, hvarpa Tovndyfveln beredcr 
Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 2 



18 

sig till flygt. Han okar nemligen hastigt inandningcn 

och utvidgar kroppen, in nan ban ulstracker sina 

vingar och forsoker alt lyfta sig med dem. Gard. 

Chron. N:o 51. p. 38. Ann. Nat. Hist. II. Ser. p. 383. 

Fror. Notiz. III. Reih. VI. p. 106. VII. p. 120. — 

Erichson anscr obegripligt, huru Newport kunnat 

tveka om fuftblasornas nytta. Det ar nemligen all- 

mant kandt, alt Ollonborrarne , for att kunna flyga, 

pumpa dcras kropp full af luft. Detsamma obser- 

verar man ocksa pa Sphinx-siiter, soni nyligen kom- 

mit utur puppskalet. De bchofva langre tid att 

fylla deras luftblasor, innan de forma uppflyga. Det 

kan bar saledes icke vara fracfa om insektemas ijodt- 

finnatide (pleasure) alt medelst blasorna andra deras 

specifika tyngd, for att underlatla flygten, utan ar 

det tydligt, att hos de insekter, som iiro forsedda 

med blasor, dessa maste fyllas med lnft, innan in- 

sekterna kunna flyga. Sa allmant for ofrigt luft- 

blasorna forekomma bos de med budlika vingar 

forsedda insekterna, sa sallsynta aio de bos Coleop- 

tera, likval icke i den grad, som Newport synes 

tro. Har finnas de hos vissa familjer, sasom Scara- 

bcvidce och B u pre st idea , men hos de med de sednare 

narslagtade Elateridce saknas de deremot. Huruledes 

Newport kunnat pasta, att de med vingar forsedda 

Carabici skulle ega tracheer besatta med luflsackar, 

synes Erichson oforklarligt. Hit tills hafva hos dessa 

endast greniga tracheer utan blasor blifvit anmarkta. 

Eiuchs. Jahresb. 1847. p. 11. (35). 

iusekt- Alia Insekter, hvarest de uppehalla sig, i jor- 

larvernas den, i vattnet eller i luften, inandas atmospherisk 

luft, som intra nger genom stigmata i tracheerna. De 

sednare forgrena sig genom hela kroppen och bringa 

luftcn i be ro ring med den i kroppen flylande vat- 

skan. Storsta antalet insekter andas pa samma satt, 

hvarcmot nagra , som endast lefva i vatten, aro, 



19 

ehurit tie understundom ega en fullstandig traclic- 
apparat, utom dess forsedda med organer, tjenliga 
att hemta utur vattnet den for respirationen nddiga 
luften. Dessa organer, liknandc fiskarnes galar, hafva 
utgjort foiemal for Leon Dufours undersokningar, 
saint hafva befunnits afvika fran fiskarnes galar 
derigenom, att de icke sasom dessa' kringfora bio- 
det, ntan luften. En noggrann jemforelse emellan 
bada dessa slag af respiralions-organer bar adaga- 
lagt, huru naturen under en stor rikedom pa for- 
mer uppnar sitt andamal. Bada apparaterna afskilja 
luften fran vattnet, och denna uppfangas i flsk- 
galarne omedelbart af blodkarlen. Hos insektlar- 
verna deremot fores luften af galarne till traeheerna. 
Hos fiskarne ligga galarne vid sidan af hufvudet 
ocli det af dem uppfangade vattnet intranger i 
mu mien. Hos de stone Libdlulernas larver lififga 
galarne i rectum och vattnet in fores genom anus, 
en respirations-vag, som fbrut endast ar kaud hos 
Holothurierna. Den oerhorda niangd tracheer, som 
utlopa fran de stora luftkanalerna i rectum, tala 
for de forras stora betjdelse. De inre vaggarne af 
rectum bekladas efter hela langden af sex rejrel- 
bundna , symetriska i bada andar mot hvarandra 
bojda delar, af hvilka hvar och en bestar af tvenne 
taktegelslika blad. Dessa delar bilda vid borjan af 
rectum sex afrundade spetsar, genom hvilkas sam- 
manslutande uppstar en klafF. Bladen i dessa galar 
flnnas vid noggrann mikroskopisk undersokning be- 
sta af en fin sammanflatning af trache-forgreningar, 
hvilka genom anastomosering hafva sam man hang 
med de storre grenarne och dessa ater med respi- 
rations-systemets storre kanaler. De omnamnda bla- 
den aro icke hos alia arter Libellulce af lika form, 
bildning och antal. Hos en del larver, tillhorande 
slagtet Aeschna, bestar hvarje rad af 20 eller flera 



w 

halfrunda med ror bch harformiga vartor besatta 
blad, hvaremot galarne lios larverna af Libellula 
depressa besta i hvarje rad af mer an 100 ovala, 
slata, tatt vid hvarandra liggande lameller. Compt. 
Rend. 1848, N:o 10. Fror. Not III. Reih. VII. p. 85. 
I « Ormancey bar fastat uppmarksamheten pa de 

nas kiins- vigtiga karakterer, som kunna hemtas /ran Insekter- 
organer. nas> sardeles hanarnes, genera tions-organer, och anser 
alt Jikasoni tanderna anvandas till indelningsgrund 
inom Mammalia, kunna kdnsorganerna begagnas vid 
lnsekternas systematisering. Den method Forf. fo- 
reslar ar grundad pa en noggrann undersokning af 
de olika hornartade delar, hvaraf den slida som 
omger penis ar sammansatt. For att lyekas i be- 
stammandet, maste afseende fastas pa dess lage i 
bakkroppen, bildningen af dess olika delar och slut- 
ligen pa jemforelsen emellan dessa. Karaktererna 
variera inom de olika afdelningarne betydligt. Hos 
nagra ar penis-slidan ganska sfor oeh sammansatt, 
hos andra mindre oeh enklare, alltid i ofverensstam- 
stamrnelse med den stone eller mindre svarighet, 
som moter vid oppnandet af honans apikal-segment 
pa abdomen. Understundom bildar slidans skaft 
mer an halften af dess langd, stundom ater saknas 
en eller annan del deraf. For att visa vigten af 
dessa karakterej", bar Forf. i sin uppsats beskrifvit 
de olikt bildade konsorganerna hos Carabici, Hydro- 
canthari, Lamellicornia och Melasomata, och soker 
bevisa att man pa ett sakert och fullstandigt salt 
efter dessa organer kan atskilja namnde familjer. 
Salunda aro generations-organerna hos Carabici ut- 
markta genom deras bevapning, hos Hydrocanthari 
genom den nal, hvarmed de i spetsen aro forsedda, 
hos Lamellicornia genom skaftets egna bildning och 
hos Melasomata genom kanalens langd. Compt. Rend. 
XXVII. p. 606. 



21 

Vergleichende Anatomie und Physiologie der In- 
sectcn in Monographien bearbeitet von Stein. Erste 
Monographic: Die weibliche Geschlechtsorgane der 
Kafer mit 9 Kupfertafeln. Berlin 1847. 139 sid. (10 
Thaler) ar Ref. endast till titeln bekant. Enligt 
recensioner skall detta arbete vara af mycken for- 
tjenst ocli frukten af Forfrs mangariga forskningar. 
Isis 1848, p. 76. 

En vigtig afhandling rorande Insekternas blod- insekter- 
omlopp ar: " Memoir e en reponse a la question sui- nas c . ir " 
vante: Eclaircir par des observations nouvelles le 
phenomena de la circulation dans les Insectes, en 
recherchant si on pent la reconnaitre dans les larves 
des differ ents Ordres de ces animaux; par Verloren", 
hvilken blifvit prisbelont af Belgiska Akademien. 
Detta arbete, som ar sardeles larorikt, atfoljes af 
utmarkt omsorgsfullt utforda teckningar. Forf. ve- 
derlagger Leon Dufours pastaende, att icke nagot 
blodomlopp skulle ega rum hos Insekterna, och att 
ryggkarlet skulle utgora en Strang titan haligliet. 
En noggrann skildring lemnas af ryggkarlets bygg- 
nad och andamal. Pa ryggkarlets sidomuskler hos 
larverna till Chironomus plumosus, Vespa Crabro och 
Cossus ligniperda, har Forf. icke kunnat upptacka 
nagra spar till tvarstrimmor, men deremot funnit 
sadana hos larverna till Gastrus Equi och Lucanus 
Cervus. Tradarne af dessa muskier jemte en slida 
omgifva ryggkarlet. Den membran, som enligt na- 
gra skriftstallares uppgift omgifver ryggkarlet, synes 
Forf. ofverensstamma med denna slida, vid hvilken 
ofta sma fettkulor finnas fastade. Antalet af rygg- 
karlets sidooppningar ofverensstammer i allmanhet, 
enligt Forfls formenande, med bakkroppens seg- 
menter. Det ar likval svart att kunna bevisa detta, 
emedan man aldrig lyckats varseblifva dem i hela 
deras langd, da vid Insekternas uppskarande oppnin- 



22 

game doljas af dot omgifvande fetter. Hos larven 
af Pompilus viaticus anmarkte Forf. fran 9:de — 12:te 
segmentet 4, bos larven af Scceva Bibesii 3 och hos 
Chironomus plumosus 2 par. De mikroskopiska un- 
dersokningarne af sma genomskinliga larver ega 
hogre varde for bestammandet af dessa oppningars 
lage, an af de storre Insekternas, eniedan de hit- 
tare upptackas, vid ryggkarlets pulserande, pa de 
klafTar, med hvilka de innantill aro forsedda. Pa 
sadant satt liar Forf. anmarkt dem hos manga lar- 
ver och alltid funnit, att i hvarje segment af bak- 
kroppen iinnas ett par oppningar. Hos larven till 
Sphinx Ligustri fann Forf. vie! ryggkarlets borjan i 
12:te segmentet ett, dubbelt par. Da man gor en 
insprutning af ett fargadt flytande amne i ryggkar- 
let, utlopcr fargamnet i midten af hvarje segment, 
pa bada sidor om ryggkarlet, och utbreder sig i 
fettkroppen. Detta forhallande eger likval endast 
rum till 4:de segmentet, der ryggkarlets aorta-del 
borjar och pa hvilken oppningarne fela. Afven 
haruti ser Forf. ett bevis pa, att det i midten af 
hvarje segment finnes ett par sidooppningar. R6- 
rande ryggkarlets funktion motsager Forf. Straus 
Durkheims pastaende, att de enskilda kamrarne om- 
vaxlande vidga och hopdraga sig, da sammandrag- 
ningen annu icke hunnit till framre delen. Det 
tillbakalopande blodet flyter i fyra hufvudstrommar, 
en under ryggkarlet, en langs efter ganglie-kedjan 
och en pa hvarje sida langs efter det stora lnftro- 
ret. Fragan huruvida dessa blodets stromningar for- 
sigga i sarskilda karl, fornekar Forf., da ban 1) al- 
drig sett nagon gren utlopa fran ryggkarlet; 2) da 
under mikroskropet intet spar af karlens forgrening 
visat sig; 3) da man gor en liten inskarning i ena 
an dan af en larv och upphanger den lodratt, fly- 
ter allt blodet utur kroppen, hvilket icke kunde 



23 

ske, om den vore innesluten i karl; 4) vid insprut- 
ning i ryggkarlet af fiirgadt fluidum, utgjnter sig 
dctta emellan de in re delarne och fargar dessa, 
utan att fordela sig i forgrenade karl ; 5) da man 
oppnar en insekt, som langre tid legat i sprit, fin- 
nes vanligtvis blodet hoprunnet i St or re massor emel- 
lan organerna; 6) vid mikroskopiska undersokningar 
ser man blodstrommarne ofta for andra plats och 
riktning, och 7) forbjuder fordelningen af luftkar- 
len, afvensom musklernas beskafTenhet, hvilka icke 
aro forenade genorn en cellvafnad, antagande af blod- 
karl. I kroppens bihang, benen, antenneina, vin- 
garne o. s. v. maste blodomloppet ske genom andra 
medel, ty de fian ryggkarlet i kroppen utgaende 
blodstrommarne kunna icke inverka pa forstnamnde 
delar. Rorande benen bekraftar Forf. von Behns 
iakttagelser, att i dessa en sarskild cirkulation eger 
rum, och att i benens ofra del finnes ett e2fet knol- 
formigt pulserande organ, hvilket sasom en pump- 
stang flyttar sig upp och ned. Da det ar i rorelse, 
orsakar det en liflig stromning, hvilken nedstiger i 
ett smalt rum vid ytlre och framre sidan, och lang- 
sammare ater uppstiger i ett storre rum vid in re 
och bakre sidan. I tarserna mtranrfer endast en 
liten blodstrom, innehallande fa blodkulor, hvarfore 
den ar svar att upptacka. Hos nagra Aphis-artev 
visade sig mer an 100 pulsationer i minuten. Dessa 
pulsationer ega nemligen rum, da benen aro i ro- 
relse, och fortfara nagon tid sedan dessa ater aro 
stilla. Afven hos nyklackta deader anmarkte Forf. 
det pulserande organet, afvensom blodkulor, samt 
observerade cirkulationen i tarserna, da dessa voro 
i rorelse, hvaremot den icke kunde upptackas da 
de voro stilla. Hos andra Insekter syntes icke rin- 
gaste spar af detta organ; men Forf. anser likval 
troligt, att hos dessa finnes en annan motsvarande 



24 

bil doing, I anteiinerna kunde Forf. endast se blod- 
stromninsfen i forsta letlen. I vingarne fanns den 
ofverensstammande mcd den beskrifning Carus med- 
delat, men hos Phryganea grandis visade sig tvenne 
strommar pa bad a sidor om hufvudnerven , en in- 
och en utstrommande. Vid basen af analbihangen 
hos larven af Ephemera diptera upptackte Forf. eit 
eget hjerta for dessa delar, hvilket liknar en kam- 
mare i ryggkarlet samt ligger tatt intill detsamma, 
men svarligen eger sam man hang dermed , da dess 
rorelser aro kraftigare oeh hastigare samt upphora 
under det ryggkarlet fort far att pulsera. Denna del 
synes forsedd med en enkel klaff, fastad pa en an- 
nan sida an ryggkarlets, sa att vatskan vid sam- 
mandragningen och utvidgningen rorer sig i motsatt 
riktnin<j. Analbihangen aro lan^sefter delade °e- 
nom en hudartad skiljoviigg oeh blodet instrommar 
i ett trangre samt flyter tillbaka genom ett annat 
storre rum. Mem. cour. et Mem. des sav. etrang. 
XIX, p. 3. 

Till ett annat resultat bar Blanchard kommit 
genom sina undersokningar om blodets omlopp hos 
Insekterna. Han yttrar derom : ett enkelt rnedel att 
iakttaga blodomloppet ar insprutning af fargade vat- 
skor. Sker insprutningen genom ryggkarlet eller 
genom de fria rum men (lacunen), fylles hela cir- 
kulations-systemet deraf Alia luftroren fargas, men 
icke det ringaste af det fargade amnet intranger i 
deras inre delar. Forf. slutar haraf: att blodet ror 
sig emellan bada de hinnor, mellan hvilka luftkar- 
lens egna spiraltradar ligga. Derigenom kommer 
blodet i bestandig beroring med den luft, som in- 
neslutes i luftroren, och blodets forandring for- 
siggar, likasom hos de med lungor forsedda dju- 
ren. Forf. yttrar vidare: da man pa en insekt gor 
insprutning genom ryggkarlet, sa utt ranges vatskan 



25 

allt efler som den genomloper detsamma i hela dess 
straekning i de tomma rummen, soni hefinna sig i 
hufvndet och mellankroppen ocli utbreder sig der- 
efter i bakkroppen. Vatskan (ranger da genom de 
fria rummen, som omgifva luftoppningarne emellan 
de bada hinnorna ocli aterfores slutligen i rygg- 
karlel genom sidokanalerna, hvilka stracka sig Iran 
rygge'q till luftrors-knippena. Dessa tillforande ka- 
naler aro lika manga, som bakkroppens Infthal, 
hvilka aro olika hos skiljda arter. Luftroren kring- 
fdra utom luften afven det andedragten underkastade 
blodet till alia kroppens delar. Det emellan luft- 
rorens hinnor befintliga rummet synes afven tjena 
sasom karl for fodan. Forf., som undersokt insek- 
ter af flera ordningar, liar hos alia fun nit samma 
lorhallande, afvensom ingen skillnad visat sig hos 
larverna. Compt. Rend. XXIV p. 870. Ann, Nat. 
Hist. XX. p. 112. Fror. Not. III. Ser. 1848. p. 342. 
Ann. Scienc. Nat. III. Ser. IX. p. 359. 

Nicolet, som undersokt blodets omlopp i skal- 
vingarne, har dervid funnit: att om en skalvinge 
hastigt afryckes, t. ex. pa Coccinella bipunctata, och 
genast lagges under mikroskopet, kan blodets cir- 
k ulation i densamma annu observeras under flera 
minuter. Snart blir likval rorelsen intermittent och 
framter da ett hogst eget phenomen. Efter ganska 
regelbundna uppehall atertager blodet hastigt, lik- 
som genom en elektrisk stot och med en forva- 
nande hastighet, den forut afbrutna rorelsen. Nya 
tvarsofver gaende utstromningar bilda sig i de de- 
lar, der man icke forut iakttagit sadana, och det 
hela framter snart ett tatt nat, upptagande hela 
skalvingens vidd. Forf. tror att en sammandrag- 
ning da eger rum i delta organs nerver, och han 
anser forhallandet, att nya utstromningar i en hast 
uppsta, bevisa att en sammandragning forsiggar i de 



26 

vttre sidonervcrna och alt den tryckning, soni deraf 
uppstar, tvingar bloclet alt soka sig andra v;'igar. 
Efter nagra sekundcr stannar blodet anyo, for ait 
slutligen atertaga samma rorelse med a lit langre 
och langre mellanti'd. Snart upphor all rorelse. 
Blodet stannar icke i de nedre delaine, utan sam- 
lar sig i storre eller mind re droppar, sedan den 
likval forut skiljt sig (ran sma blodkulor, som bitda 
egna sammangyttringar. Ann. Sc. Natl III. Ser. 
VII. p. 60. 

Ai.lessAndrino har meddclat resultaterna afsina 
undersokningar for att utrona huruvida hos Insek- 
terna finnes en afsondring af de amnen, som inne- 
hallas i deras inre delar och sardeles i trache- 
systemet. Det hade nemligen synts honom som det 
fargade ainne, h vanned den foda uppblandades, 
hvilken tilldelades larverna af Sphinx atropos och 
Bombyx mori, nttrangde i tracheerna. Bassi och 
Defilippi, som profvat denna Forf:s uppgift, hafva 
funnit: l:o att de fargade amnen som inkommo i 
magkanalen, hafva afsondrats och uttrangt anda i 
tracheerna 5 2:o phenomenet af fargningen har icke 
alltid funnits konstant och ar understundom endast 
inskrankt till vissa delar af kroppen , och 3 :o farg- 
ningen i tracheerna kan i intet fall tillskrifvas ett 
inforande i tracheernas ror, utan endast den afson- 
dring som forsiggar i deras vafnad. Ann. Ent. II. 
Ser. VI. p. IV. 

Wharton Jones har anstallt en jemforelse emel- 

lan blodkulorna hos Vertebrater och Invertebrater. 

Phil. Trans. 1846. p. 89. 

Insekter- Will , som sysselsatt sig med undersokningar 

naslefveraf gallan hos sarskilda djurklasser, har hos Insek- 

ga a ' tenia funnit att de kortellika betackningar och bi- 

hang, som ligga vid chylus-magen, i allmanhet iiro 

att anse sasom lefver. De forefinnas antingen sasom 



ett lager af sma euskilda kortlar emcllan chylus- 
magcns hud och tarmkanalen (Scarabceus stercora- 
rius, Blaps mortisaga, Forficula aunicularia, Vespa 
vulgaris, Eristalis tenax, Libellula vulgata, Sphinx 
atropos, Ranatra linearis, Rhaphigaster griseus m. fl.), 
under form af sma blindtarmlika tofsar (Dytiscus 
rnarginalis) , sasom stone cylindriska blindtarmar 
(Gryllus grossus, caruleus, Acridium subulatum), 
eller sasorn enkla urhalkningar (Acheta sylvestris t 
Locusta viridissima). En olikhet i lefvern har Forf. 
d ess u to in anmarkt, nemligen da den ar belagen 
emellan magens hinnor. Den synes da besta af sma 
enstaka kortlar. Deremot aro de smarre eller storre 
urlialkningarne att anse sasom lefver, da sekrations- 
cellerna i bihangens hela utstrackning omedelbart 
licffa bredvid hvarandra. Ibland de vin^losa hafva 

DC # # o 

Pulicidce och Scolopendraz kortellagret, som afson- 
drar gallan, sardeles utveckladt vid magens undra 
sida. Med hansyn till de egentliga Spindlarne (7"e- 
genaria domestica, Theridium varians, Epeira dia- 
dema) hafva F6rf:s undersokningar bekraftat, att 
lefvern bestar af en stor mangd druflika blindsac- 
kar, hvilka, till en del blandade med urinkortlar, 
omedelbart ligga under pigment-lagret. Da dessa 
blindsackar, jemte urinkortlarne, bilda en kompakt 
massa, sa kunna svarligen lefvern, urinkarlen samt 
pigmentet skiljas fran hvarandra, dock kunna de tyd- 
ligen atskiljas, da preparaterna betraktas vid half- 
dager. Att Spindlarnes lefver i sjelfva verket ar 
ganska utbildad, bevisar dess form hos Phalangium 
Opilio. Hos denna art afsondra nemligen alia de 
blindtarmlika bihangen i magen galla. Sjelfva blind- 
sackarne synas utgora lefvern, hvadan Forf. aldrig 
kunde emellan deras hinnor upptacka nagra sma 
kortlar. Utomdess finnas i de blinda andarne af 
dessa bihang outveeklade afsondrings-celler, hvilket 



28 

torcle bcvisa, alt de iiro att betrakta sasom kortlar. 
Bland Acarider undersoktes Gammarus coleoptratorum 
och Acarus domesticus. Att'dessa djur afsoodra galla 
iir olvifvelaktigt, men hvilka organer utgora lefvern 
kunde icke i anseende till fore ma lens litenhei be- 
stammas. Hos Hydrachnce iiro magbihangen, hvilka 
i bakkroppcn ligga ofvan och sardejes vid sidorna 
at" tarmkanalen , gallorganer. Mih.L. Arcli. 1848. 
p. 506. 
Insekter- Utj en uppsats rorande nervsystemet hos In- 

nasnerv ~ vertebraterna liar Blanchard afven an fort de olik- 

system. . 

heter, som derutinnan hos lnsekterna torch nnas, 
saint fastat uppmarksamheten pa, att undersokningen 
af nerverna afven bar lemna vigtiga karakterer for 
bildandet af grupper. Conipt. Rend. XXVII. p. 623. 
Myggor- Pouchet, som undersokt myggans (Culex pi- 

nas di- piens) diffestions-or^aner, har funnit dessa ganska 

gestions- ' ' & ■ «♦ j r 1 m ,. • ¥ " 

organer. saitimansatta, bestaende at 8 blastormiga, ovala, at- 
skiljda magar, regelbundet belagna omkring tarm- 
kanalen och i sa mm an hang med densamma hvardera 
genom en kort kanal. Dessa 8 blasor kunna icke 
forblandas med de respirationsblasor, som blifvit 
beskrifna af Trewiranus, Carus, Newport och La- 
cordaire m. fl. Genom noggranna iakttagelser har 
nemligen blifvit utront, att de forstnamnda blasorna 
aro mer eller mindre uppfyllda med fodoamnen, 
liknande dem som finnas i tarmkanalen. Tid efter 
annan hopdragas dessa blasor for att indrifva fodan 
i densamma. Dessa hopdragningar upprepas efter 
25 — 30 sekunders forlopp. Neddoppas insekten i 
en vatska fiirgad med karmin eller indigo, fyllas 
magarne inom ^ timma eller kortare tid af denna 
vatska. Forf. anser saledes intet tvifvelsmal kunna 
uppsta om dessa organers andamal. Oaktadt flera 
forskare, sasom SwammerdAm och Leon Dufour, 
hafva pastatt, att flera insekter idisla, anser Forf. 



29 

likval forhallandet icke vara sadant hos det djur, 
livars in re delar ban beskrifvit. Han anser emel- 
lertid myggans manga magar genom deras physio- 
logiska vcrkningar och deras bildning i nagon, ehuru 
ringa , man ega Jikhet med de idislande djurens. 
Inre hinnan pa myggornas magar ar ojemn , sasom 
de storre djurens, oeh fodan genomloper icke dessa 
blasor sasom en siinpel kanal, hvilket ar vanliga 
forhallandet, utan den in fores ater i magen genom 
ett sarskildt ror. Den qvarstannar der langre eller 
kortare tid oeh undergar en slags beredning, hvar- 
efter den uttommes genom samma ror i tarm- 
kanalen. Fodan aterkommer val icke i munnen, 
men den undergar i magarne en viss forandring, 
ty de delar man upptacker i tarmkanalen aro myc- 
ket smarre an de som forekomma i ma<jblasorna. 
Under deras forsta tid foda sig, som bekant ar, 
de idislande djuren endast af mjolk, samt idisla da 
icke, hvarfore deras vom da ar liten. Samma for- 
hallande eger rum med myggans unga larrer. Da 
dessa straxt efter utklackningen utur agget endast 
fortara nastan flytande amnen, aro magarnes funk- 
tioner nastan inga, och dessa organer aro vid denna 
tidpunkt endast rudimentara. Sjelfva thorax, hvar- 
uti de hafva sit t lage, ar proportionaliter mycket 
mind re an hos de aldre larverna. Om det sale- 
des icke ar en fullkomlig likhet emellan de bias- 
form iga magarnes funktioner hos myggorna och 
magarne hos de idislande djuren, torde icke kunna 
nekas, att det finnes nagon analogi dem emel- 
lan. Det torde afven bora anmarkas, att myg- 
gornas magar aro alldeles analoga med samma or- 
ganer hos de polygastriska infusorierna. Compt. 
Rend. XXV. p. 589. Ann. Nat. Hist. N. S. I. 
p. 242. 



30 

Bupresti- Under titel: 'Vdsigt over Buprestidernes indre 

demas Bygning" bar Schjodte rorande dessa djurs inre 

bvg^Tad.delar meddelat vigtiga upplysningar. Forf:s un- 
dersokningar, som blifvit verkslallda under en resa 
i Sodra Europa, omfatta 11 alter tillhorandc sex 
slagten, nemligen Capnodis tenebrionis , Dicerea Pi- 
scina, Corcebus Rubi, Anthaxia Salicis, U mbellatarum 
nitida och nitidula , Sphenoptera lineata och rauca, 
Trachys minuta samt pygmcea. Respirations-orga- 
nerna framte hos Buprestiderna samma egenheter 
som hos Scarabaeiderna, eller att tracbeernas buf- 
vudstammar efter vissa mellanrum ulvidgas i stcirre 
eller mind re blasor, afvensom flera af de till tarm- 
kanalen, konsdelarne och musklerna gaende utgre- 
ningarne sluta i sma blasor. Tracheernas mellersta 
del, bestaende af en spiralformig trad, saknar all— 
tid sadana utvidgningar. Hos Corcebus, Anthaxia, 
Sphenoptera och Trachys synes den ringa mangden 
af fett sta i ofverensstammelse med hudskelettets 
tjocklek och sardeles med dessa djurs vistelse i sol- 
skenet, deras lysande och metalliska farger, samt 
deras utmarkt lifliga rorelser under gaendet och 
flygten. Hos de trogare Capnodis-artema , hvilkas 
morka farger sta i ofverensstammelse med lefnads- 
sattet under bark och i tradens stammar, (orefinnes 
fettkroppen i langt storre massa. Hos Buprestiderna 
bilda spottkortlarne ett knippe af fina tradar, pa 
hvardera sidan om svalget. Tarmkanalen ar fran 
och med halfannan (Dicerea, Anthaxia), till tva 
(Corcebus), tva och en half (Capnodis, Sphenoptera) 
eller tre ganger sa lang som hela djuret (Trachys). 
Matsmaltningsroret ar cylindriskt utan bojning. Det 
ar forenadt med magen och racker saledes i ofver- 
ensstammelse med dess langd, mer eller mindre 
tillbaka i broststycket. I matsmaltningsrorets ytlre 
hinna synas de transversella musklerna sa tydligt, att 



31 

(let erhaller ctt tvarsofver ringladt utseende. Hos 
Anthaxia ar matsmahningsioret forsedt med en mark- 
var dig a p pa rat, som saknas hos de ofriga Buprestis- 
arterna. Det ar nemligen forsedt med fyra parvis, 
bakom hvarandra sittande bihang. Duodenum ar 
cylindrisk, aftagande i vidd framifran bakat, fram- 
till rak, den bakre i bukhalan iiggande deJen spi- 
ral formigt hoprullad pa hpgra eller venstra sidan. 
Yttre sidan ar ofverallt betackt med sma halfklot- 
lika kortlar, som hos alia de undersokla slagtena 
aro storre och tatare f ram till, men deremot baktill 
eller pa den hopiullade delen visa sig som en svag 
granulering, hvilken hos de smiirre arterna ar svar 
alt upptacka. Aldre Forfattare hafva uppgifvit att 
de malpigiska karlen aro fyra. Forf. liar upptiickt 
6 hos alia undersokta a iter. De utmarka sig ge- 
nom sin liingd och finhet, samt ligga sammanveck- 
lade pa duodeni spiral. Hanarnes konsorganer hafva 
en marklig bildning. Sadeskortlarne ligga nara kons- 
delarnes utforingsgang (ductus ejaculatorius). De be- 
sta af ett olika antal langa rcirformiga delar, som 
stralformigt utga Iran sadesgangens andar, hvarefter 
de sammanrullas pa atskilliga salt, samt omgifvas 
af en tunn hylsa. Penis bestar af ett pergament- 
artadt, vid kanterna hornaktigt, mot andan tillspet- 
sadt ror, som omgifver andan af ductus ejaculato- 
rius. Oppningen finnes i en elliptisk utskarning pa 
rorets ofra sida, langre eller kortare fran spetsen, 
och har forrnen af en vanlig efter langden gaende 
spricka med en nagot fortjockad hudkant. Honans 
aggstockar hafva en fingerdelt form. Olikheten i 
rorens antal ar stort. Hos Trachys finnas 10, hos 
Anthaxia nitida och umbellatarum 6, hos Corcebus 
Rubi och Anthaxia Salicis 5 , hos Sphenoptera li- 
neata 8, hos Sphenoptera rauca 10, hos Capnodis 
tenebrionis 34. Aggen aro korta, ovala, elliptiska 



32 

eller langt aggformiga. Buprestid-honorna aro for- 
sedda med en siirdeles utbildad apparat for agg- 
laggningen. Den bestar af ett platr, hudartadt ror, 
som omgifver andan af vaginan och som kan sam- 
manskjutas salunda, att den tredje ocli langsta delen 
upptager den andra, som ar den kortaste, och denna 
ater den forsta. Den kan afven betydligt utvidgas. 
Pa undra sidan af hvarje led finnas tva hornartade 
lister. Den yttersta vanligen utvidgade andan af 
tredje leden bar i spetsen tvenne, understundom 
tvaledade bihang, bvilka ater, sa val som kan- 
terna och spetsen af den utvidgade andan, aro for- 
sedda med korta borst eller taggar. I rorets langd 
och form finnas betydliga olikheter hos slagtena. 
Vid fordelningen af nervganglierna, bestar det rnest 
karakteristiska deruti, att mellan- och bakbrostets 
ganglier sammansmalta till ' ett stort ganglion, som 
ligger i bakbrostet. Kroy. Tidskr. Ny Raekke II. 
3. p. 319. 
Rollirer Vid en af Kolliker anstalld undersokning om 

°™ ? ades " sad es trad arnes bildninff hos olika djurklasser, har 

trSdarne. O .... 

han funnit, att de hos alia utveckla sig lika eller i 
blasor. For att bevisa att forhallandet ar sadant 
afven hos Insekterna, hanvisar han till Siebolds i 
forra Arsber. p. 15 anmalda afhandling om Sper- 
malozoerna hos Locustarice. F6rf:s egna iakttagelser 
grunda sig pa undersokningar af nagra Coleoptera 
och Diptera. Hos de forra fann han i tetisklarne 
till en borjan sma celler af 0,004 — OjOOG'" innehal- 
lande en kiirna, och hvilka celler, sedan karnan 
forsvunnit, befunnos innehalla en sammanrullad sa- 
destrad. Annorlnnda var forhallandet hos Musca. 
I stallet for storre celler forekomma har blasor 
forenade i knippen. Blasorna ofvergingo slutligen 
till trad form iga Spermatozoer. Forf. anser sig afven 

med 



33 

tried full sakerhet hafva utront, alt sadestradarne, 
iiinan de blilva fria, hvar ock en legat innesluten i 
en cell, hvaremot tradarnes forsta tillkomst svnes 
honom tvifvelaktig. Med hansyn till det forra for- 
hallandet framstalles fragan, huruvida tradarne upp- 
sta i sjelfva cellerna, eller i deras karat. Till folje 
af hvad lios de hogre djuren, der forhallandet ar 
utredt, forsiggar, niaste det sednare antagas. Denna 
af handling, soni ar af stort intresse, samt synes i 
alia dess delar med noggrannhet utarbetad, atloljes 
af flera vaekra tabeller, pa hvilka sadestradarnes ut- 
veckling och olika form askadliggoras. Neue Denksohr. 
d. Sehw, Gesellsch. VIII. p. 3. Tab. 1—3. 

Uti en af Medieinska fakulteten i Wurzburg letdig 
belont afhandlin^ bar Leidig meddelat sina under-°. m 6 n,an 
sokningar rorande gulan i djurens agg, samt beror 
afven harvid dess beskaffenbet hos Arachniderna och 
Insekterna. Isis 1848, p. 181. 

Davy bar kemiskt undersokt atskilliga Insekters daw om 
exkrementer samt redociort for de deruti funna Insek J er " 

o J nasexkre- 

bestandsdelarne. Edinb. N. Phil. Journ. XL. p. menter. 
231, 335. 

Reproduktion af forlorade lemmar hos djuren Upro- 
ar en foreteelse af stort intresse. Det vore saledes 4j"V l ° j af 

iorlorade 

onskligt, om hvarje sadan tilldragelse, som blir be- lemmar. 
kant, omsorgsfullt antecknades och beskrefves. New- 
port bar nu anstallt flera forsok med larverna af 
tvenne fjarilar, Vanessa Urticce och Jo, samt dervid 
funnit den asigten bekraftad, att Insekterna i all- 
manhet under larvtillstandet e^a formagan att re- 
producera forlorade lemmar. Manga omstandigheter 
hafva likval harvid ett stort inflytande. De for- 
namsta iiro atmospherens temperatur och den mangd 
foda som djuret erhaller. Om temperaturen ar for 
hog eller for mycket fuktig, djuret sjukligt eller i 
Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 3 



34 

saknad af tjenlig och tillracklig loda , inisslyekas 
forsoket helt ocli ballet. Under forstnamnda for- 
hallande dor larven ofta genom blodforlust och un- 
der det sednare saknar den nog stvrka att byta om 
hud. Ann. Nat. Hist. XIX. p. 145. Tab. VIII. 
f, 2, 3. 

De hittills antagna grunderna for reproduktio- 
nen af forlorade lemmar hos Insekterna har Pictet 
i vasendtlig man rattat. Han anser att man maste 
atskilja: 1) larver af insekter med ofullstandig me- 
tainorphosj 2) egentliga larver med fullstandig ut- 
veckling, samt 3) larver under deras olika forvand- 
lingar. De hittills anforda forhallanderna gifva de 
forra en reproduktionsformaga af fotter, da sista 
hudombytet forsiggar, For det andra fallet fela 
annu nojaktiga iakltagelser. Ofver det tredje hafva 
undersokningar blifvit anstallda af Newport med 
Vanessa Urticce och Jo. Han afskar pa larverna af 
dessa arter fotterna och hos de individer, som of- 
verlefde operationen, befanns den utklackta fjarilen 
alldeles fullstandig, likval felades understundom na- 
crra fotter eller voro de som motsvarade de afskurna 
nagot mindre. PlCTETS iakttagelser visa, att dessa 
missbildningar voro tillfalliga och att ofverhufvud 
ingen ofvergang finnes fran larvens ben till den 
fullkomliga insektens, och att har saledes icke kan 
vara fraga om en egentlig reproduktion. Bibl. Univ. 
de Geneve 1846. 15. Dec. Fror. Not. III. Reih. I. 
p. 334. 
Brathi- Enligt hvad kandt ar, ega de till slagtet Bra- 

§"gappa- chinus horande arterna formagan att genom bak- 
rat - kroppen spruta mot sina fiender en anga, atfoljd 
af en liten small. Karsten, som undersokt de inre 
dela rne hos Brachinus complanatus , har funnit alt 
denna anga utkommer genom tvenne oppningar, som 
finnas i anus ? ofvanfor iindtarmen, och som utgora 



35 

oppningarne pa tvenne gulaktiga kortellika kroppar, 
belagna en pa hvardera siclan i sista buksegmentet. 
Vid den oppningen niotsatta andan pa dessa organer 
utlopa 12 farglosa, rorliga kanaler, livilka ligga 
oregelbundet vridna nara galJkanalen, ofvanlor tunn- 
tarmen, och som hvardera slutar i en stjernformigt 
lorenad gulaktig, liten knol. Vid undersokning med 
mikroskopet upptacktes i dessa kortlar tre bestands- 
delar: forst en yttre genomskinlig hinna, som bil- 
dar roren, hvilkas fria peripheriska spets ;'ir till- 
slnten. Den centrala spetsen sammanhanger med 
likartade ror, eller ofvergar i den forut omnamnda 
farglosa kanalens hinna. Pa denna membran lopa 
utgreningar af tracheer; nagra nerver finnas dere- 
mot icke. For det andra en centralcylinder, mot- 
svarande dessa med hud ofverdragna ror och snm- 
manhangande med en liknande kanal i sammanbind- 
ningskanalen. Cylindern bestar likaledes afenenkel 
genomskinlig hinna, hvilken likval icke som den forst 
beskrifna oafbrntet sammanhanger, utan ar forsedd 
med porer eller fortnnnade stallen, der hvarest den 
tredje bestandsdelen kortel-cellerna, som befinna sig 
emellan dessa bada cylindrar, ligga nara denna kanal 
eller ocksa ofverga i densamma. Dessa celler aro 
spolformiga af samma langd med afstandet emellan 
bada kanalerna. De innehalla andra rUnda celler, 
cellkarnor och blasor, som flyta ikring i en vatska 
och ligga, som namndt ar, ncira kanalen. Genom 
bildningen af denna apparat, afvensom genom bak- 
kroppens bojlighet, ar det mcijligt for djuret att 
kunna efter behag i hvilken riglning som heist ut- 
sprula den i sekrationsrnmmen inneslutna vatskan. 
Den ut'sprutade angan, som luktar salpetersyra, ver- 
kar retande pa slemhuden och pa sarnader, eger 
en skarp smak, fargar huden brunrod, samt foror- 
sakar pa densamma en brannande kansla. Om 



36 

sckrations-apparaten sondertryckes emellan lyg ellcr 
papper, sa att vatskan icke berores, kannes ganska 
tvdligt varme. Vid dess sondertryckande gaser in- 
nehallet, visar sig rodt och utvecklar en lukt sum 
liknar salpetersyrans. Den roda fargen meddelar 
sig at vatten och sprit, oni detta organ lagges der- 
uti. Losning af jernoxidul och guldchlorid fargas 
bruna af denna vatska. TrafFar den utsprutade 
angan kalla kroppar, sa bildar sig derpa gula olj- 
artade droppar, som simma i en vattenklar vatska. 
Lackmus blir genom densamma rod. Uppvarmes 
vatskan till omkring 40°, forflyger en del, men 
resten forvandlar sig till kristaller, som bilda en- 
eller tvaledade prismer. I vatten ar den foga 16s- 
lig. I fortunnad eller koncentrerad saltpetersyra 
loser den sig till nagon del. Af dessa genom brist 
pa kemiska hjelpmedel ofullstandiga forsok anser 
Forf. att sekretets natnr icke fullstandigt blifvit be- 
stamdt. Mull. Arch. 1848. p. 367. Tab. X. f. 1 — 8. 
Striduia- WestrinG, som fortsatt sina undersokningar 

tions ~ oc,) ofver Insekternas stridtilations-organer, har derom 
ljud-orga-anfort foljande: Hos Elaphrus och Blethisa finnes 
pa sista abdominal-segmentets ofversida en serrule- 
rad list, som dessa djnr stryka emot en pa skal- 
vingarnes undersida befintlig upphojning, hvilken 
langsefter eger flna strimmor. Listen finnes a omse 
sidor af anal-segmentet, utlopande fran nast det 
sista dorsal-segmentet, i sned riktning bakat med 
yttre spetsen mot det horn, der abdomens sidokant 
och anal-segmentels framkant aro sammanvaxta. Li- 
stens uppstaende tander eller rattare smarre trans- 
versella skarpkantiga lister hos E. uliginosus , cu- 
'preus och mahanda lapponicus sta icke tatt tillsam- 
mans, hvarigcnom mellanrummen synas sa stora 
eller till och med storre an det mellanrum, som 
inneslntes af listerna, hvilkas antal icke svnas ofver- 



37 

stiga 10 — 12. Pa E. riparius star tanderna lata re 
tillsammans och synas vara dubbelt sa manga. Hos 
Blethisa multipunctata aro listerna sparsaminare be- 
satta med strimmor an hos E. uliginosus. Den 
narbeslagtade Pelophila borealis, afvensom Nebria, 
saknar all stridulations-formaga. Da Serica (Oma- 
loplia) brunnea faslhalles emellan fingrarne, gifver 
den ifran sig ett svagt, knarrande Ijud. Vid nog- 
grannare undersokning befinnes detsamma uppkomma 
derigenom, att halsskolden gnides emot bakkroppen. 
Vid innersidan af prosternum flnnes nemligen en 
lang, mork flack , som under forstoring synes pa 
tvaren strimniig. Denna ufgor det aktiva ljud- 
organet. Det passiva bestar i en skarp tvarlist vid 
framkanten af metasternum, som under dess natur- 
liga lage betiickes af den del af prosternum, som 
stracker sig bakom bak-eoxae. Ceutorhynchus peri- 
car pius, inconspectus , litura, Quercus , marginatus, 
Ericce m. fl., afvensom Cryptorhynchus Lapathi , 
kunna frainbringa ljud, derigenom att de stryka sista 
abdominal-segmentet emot skalvingarne. Detta ar 
sakerligen forhallandet hos de fiesta Crypto?*hynchi. 
Med full sakerhet kunde icke utronas, om ljudet 
uppkom genom det ojemna pygidii gnidning mot 
skalvingarne eller genom ett saiskildt ofver pygi- 
dium belaget organ. Pa Cryptorhynchus Lapathi 
markes pa det gulbruna, nasi det sista ryggsegmen- 
tet, vid hvarje sida en aggformig matt flack, afven 
af gulbrun farg, hvilken under forstoringsglaset sy- 
nes ojemn. Hos Ceutorhynchus pericarpius synes 
pa pygidii framkant en halfcirkelformig tvarflaek af 
lika beskaffenhet , af svart farg, lika segmentets 6f- 
riga betiickning, men utmarkt genom sin matta yta. 
Forf. formodar, att denna ar det egentli^a aktiva 

7 on 

ljnd-organet, sardeks som en likartad bildning fo- 
rekommer hos de fiesta arter af sliigtet Lema. Hos 



38 

dessa ar likval flacken strimmig pa tvaren och icke 
chagrincrad, sasom hos forenamnde Curcuhoner. Flac- 
karne liafva hos skiljda arter af Lema olika form, 
men saknas alldeles hos Lema (Zeugophora) subspi- 
nosa och flavicollis. I sin forra ft f handling rorande 
detta a nine hade Forf. yttrat den formodan, att 
honan till Theridion (A&sagend) serratipes icke kunde 
frambringa nagot ljud , hvilket ock genoin sednare 
undersokningar bekraftat sig. Hanen till Therid. 
4-punctatum stridulerar derernot pa samma satt som 
den forutnamnde arten. Afven hanen till Therid. 
guttatum synes ega en sadan formaga , men. ljudet 
ar jjanska sva^t i anseende till artens litenhet. Hos 

D p 

Therid. serratipes och 4-punctatum fann Forf. dess- 
utoni vid anstallda ytterligare undersokningar vid 
basen af bakkroppen flera, foga upphojda linier, 
hvilka bidraga till ljudets uppkomst, salunda att det 
starkare, knarrande ljudet uppstar genom gnidning 
af de stone serrulerade listerna , men det svagare 
genom de undre liniernas gnidning mot thorax. 
Slutligen aterkommer Forf. till nagra af sina forut 
gjorda observationer. Det synes honom icke otro- 
ligt, efter de undersokningar som blifvit anstallda pa 
Lema och Crytorhynchus Lapathi, att genorrt musk- 
lernas inverkan den mjuka rygghuden blir i stand 
att gnidas emot den strimmiga kanten, som h* lines 
nara suturen, pa nagot afstand fran skalvingarnes 
spets. Afven hos Cychrus har Forf. anmarkt ett 
annat forhallande an det forut beskrifna. Det fin- 
nes nemligen pa listens inre sida som foljer skal- 
vingarnes kant, pa det stalle der den bojer sig in at 
mot spetsen, en flack hvars innerkant synes matt och 
fint skabros. Gnidningen verkstalles genom hoping 
och sankning af sista abdominal-segmentet, hvars in- 
bojda kant af gulbrun farg, ar matt och skabros. 
Kroy. Nat. Tidskr. Ny Ilaekke. II. 3. p. 334. 



39 

HaldemAn bar upptackt ett nytt Jjud-oi *^an 
hos Lithosia miniala eller en med denna narslagtad 
art, bestaende uti vibrering af de nara vingarne be- 
lagna pleurae, och anser ban troligt att Acherontia 
Atropos pa samma satt frambringar ljud. Sim.im. 
Journ. 1848. Ann. Nat. Hist. New. Ser. II. p. 151. 

Paris uppger att larven af Acherontia Atropos, 
da den oroas, i likliet med det utbildade djuret, 
ger if ran sig ett ljud, bvilket likval ar finare och 
mera skarpt an fjarilens. Ann. Ent. II. Ser. IV. 
p. CX1I. 

Formagan att i morkret frambringa ljus, bar Mark vir- 
endast bos nagra fa Insekter blifvit anmarkt, och ^,0^, ^ 
bos insjen Dipter-art bar ett sadant pbenomen hit- 'i" 8 ?.'" 

P . ■ " vecklni" 

tills varit observeradt. Wahiberg, som baft till- hos cn° 
falle folja utvecklingen af det sallsynta svatnpmyg- y8g_a/ ' 
get Ceroplatus sesioides, har sa val rorande dess 
metamorfos, som (ormaga att under larv- och pupp- 
tillstandet phospborescera, meddelat iakttagelser, for- 
tjenta af den storsta uppmarksambet. Larverna up- 
peballa sig flera tillhopa pa undra sidan af friska 
fnosksvampar (Polyporus foment arius), heist da dessa 
vaxa pa kullfallna trad. De intranga ej i svam- 
pens massa eller fortara densamma, utan synas lefva 
af den sura fuktighet, som fran svampen afsondras, 
hvarfore ock deras vafnader ega en skarpt sur smak. 
Dessa mjuka, slemmiga larver fordra for att trifvas 
en fuktig luft, och sarnmanfalla samt do innan kort, 
om de berofvas denna. For att bereda sig oafbru- 
ten tillgang derpa, bilda de, ofver en storre eller 
mindre del af svampens undre yta, en fin, genora- 
skinlig och tat slemvafnad, som ulebtanger luftens 
direkta atkomst, samt bindrar svampvattnets afdunst- 
ning, men ej beror ytan, utan I i knar ett platt talt, 
under bvilket larverna uppehalla sig. Borttages tal- 
tet, lida de deraf ocb soka ater ersatta det; aflossas 



40 

och utlorkar svampen, do de innan kort. De krypa 
icke pa sjelfva svampytan; denna belagga de forut 
med slemartade band i form af vagar, snarlika 
sniglarncs, hvarpa de sedan, eliuru fotlosa, med ha- 
stighet rora sig framat eller tillbaka. Vid dessa 
viigars anlaggning utgjuter larven forst en slemdroppe 
ur munnen, upplyfter dercfter framdelen och utdra- 
ger droppen till ett band, som ban sedan genom 
hufvudets framstrackning och nedbojning till svamp- 
ytan vid faster och hvarpa han fort kry per for att 
vidare pa samma satt fullfolja vriganlaggningen. Ce- 
roplat-larverna spinna salunda band, sallan tradar, 
som fjaril-larverna, och af dylika band forfardigas 
alia deras vafnader. Nnr de hunnit den storlek , 
som i denna metamorfos-grad tillkommer dem, d. 
v. s. omkring I — 1^ turns langd, lemna de taltet 
for att forpuppa sig, hvilket sker i mossan eller 
graset niirmast under svampen, eller mellan denna 
och tradstammen. Har omgifver sig hvarje larv snart 
med en af slemmet bildad, nagot genomskinlig, hvit, 
glanslos och skor, cylindrisk hylsa eller coccon, som 
i bakre andan ar afruudad och framtill forsedd 
med ett platt, cirkelrundt lock. Vanligen finnas 
flera sad ana hylsor fastade bred vid hvarandra med 
mynningarne vanda at samma hall. De likna till 
storlek, form och hopstallning temligen dem vax- 
malet (Galleria cereana) forfardigar. Vid detta arbete 
forhalla sig larverna hufvudsakligen pa samma satt, 
som vid vagarnes bildande. Nar arbetet ar fardigt, 
tillslutes hvarje coccon med sitt lock, hvilket bestar 
af tvenne lameller, noga inpassar i oppningen, samt 
pa alia sidor ar lost vidfastadt med fina tradar. I 
dessa hylsor afklada sig larverna inom fa dagar den 
tnnna huden, som bortskjutes till bakre andan, och 
de bleka, halfgenomskinliga pupporna traffas nil ut- 
miirkta genom en stark hopknipning em el Ian bak- 



41 

kroppen och don hoghvalfda mcllankroppen. Efter 
nagra dagar afclraga afven dessa sin likaledes tunna 
bekladnad och de nyklackta nastan ofargade Cero- 
platerna utvecklas hastigt och fullstandigt till alia 
sina delar, afven vingarne, under det de ororligt 
qvarligga i hylsorna ined hufvudet vandt mot loc- 
ket, de utvuxna vingarne hoplagda pa ryggen och 
benen ntstriickta efter sidorna. Nar insekten ar far- 
dig att lemna sin hylsa, hvilket intraffar omkring 
14 dagar efter inspinningen , paskyndar minsta vid- 
roriog hans framtradande. Med den hvalfda mel- 
lankroppen uppstoter han coccon-locket, och utskyn- 
dar genast for att kringflyga med surrande late och 
utstrackta ben. Locket blir harvid qvaihangande 
pa det stalle der fasttradarne aro starkast. Djurets 
rorelser aro kraftfulla och hastiga, samt vingarne sa 
skora,.att de, da nagot hinder moter, genast i spet- 
sarne afstotas. 1 hvila hanger kroppen pa de ut- 
strackta framfotterna, under det de ofriga benen 
hallas upplyftade och tryckta intill sidorna. Vin- 
garne aro da, liksom i cocconen, horisontelt hop- 
lagda pa ryggen. Denna lilla varelses mest utmar- 
kande egenskap ar dock att i morkret sprida ett 
skont phosphorartadt ljus. Forf. formodar detta ly- 
sande afven tillhora ofriga Ceroplater, och kanhanda 
flera svampmyggor. Skenets beskaffenhet liknar i 
allmanhet de vanliga lysmaskarnes, men synes komma 
fran hela djuret och fran individer af bada konen, 
likviil endast under larv- och pupp-tillstandet, samt 
ilran den i cocconen liggande insekten, sa lange 
kroppringarne annu aro genomskinliga. Cocconerna 
lysa ej sjelfva, men lemna skenet genomgang liksom 
genom en papperslykta. Da vanligen flera hylsor 
sitta forenade, sprides ett vidstracktare sken, hvilket 
upplyser sa val dem, som narmast angransande fo- 
remal. De krypantle larverna visa i morkret en 



42 

rdrfig eldstrimma, eliuru svagare an puppornas ljus. 
Nar tiden for insektens uttradande ur cocconen till- 
stundar, aftar lysandet smaningom. Det visar' sig 
sist som tvenne svaga phosphorrander vid bakkrop- 
pens sidor, der den mjuka huden forenar segmen- 
ternas rygg- och bukstycken. Aftonen innan myg- 
gan framkommer, upphor det alldeles, Jikasom nar 
larven eller puppan dor. Med ledning af dessa 
iakttagelser afskiljde Forf. hvarje afton de cocconer, 
som upphort att lysa , samt inlade dem foljande 
morgon, en i sender, i insektsaxen, der skalmarnes 
sammanslutande gaf tillracklig tryckning for att for- 
ma insekten att lemna cocconen; och da han nu 
befann sig inom floret, utan att kunna kringflyga. 
lyckades Forf. erhalla exemplaren alldeles oskadade. 
Vet. Akad. Ofvers. 1848, p. 128. 
insekt- Att vissa fjaril-Iarver, da de handteras, pa 

med'b,*^,,. huden fororsaka en brannande kansla och stickande 
nandehar.^Jada, ar nogsamt bekant for hvar och en, som 
sysselsatt sig med deras insamling. Karsten har, 
for att utrona orsaken hartill, anstallt flera under- 
sokningar af deras har och tagglika utvaxter, hvar- 
vid han funnit: att larven af Papilio asterias, hvilken 
ar forsedd med tradformiga, antennlika appaiater, 
som den framstracker till forsvar, genom dessa ut- 
gjuter ett starkt luktande amne, med hvilket den 
bortjagar sina fiender. Detta amne fargar lackmus 
rod, frambringar i narheten af etsande ammoniack 
hvita angor och besitter en nagot sur, men likval 
icke oangenam smak. Blandadt med vatten , synes 
deruti under mikroskopet oljaktiga droppar. Forsatt 
med ammoniack, bildar det prismatiska kristaller, 
som hora till det tva- eller ett-ledade systemet. Vid 
forhojd temperatur forflyga icke dessa, utan upp- 
losas i rykande angor. Betraffande sarnmansattnin- 
in af dessa orcraner, som utirora en forlanfrnins af 



43 

kroppshnden , sa besta de liksom denna af trenne 
sarskilda vafnader. En yttre pergamentartad, farglos, 
genomskinlig hinna och ett under densamma belaget 
lager af celler, innehallande ett fargamne. Detta 
lager ar innantill bekladt med en ganska fin af opaca 
a tun en vanligen ogenomskinlig gjord hinna. Dessa 
vafnaders struktur ar likval annorlunda beskafFad 
an lindens. Pa denna finnes, sa val pa den yttre 
som in re binnan, intet spar af den sammansattning 
af celler och af det mellersta cell-lagret, innehal- 
lande fargamne. Detta ar, sasom vanligen, morkt 
genom den korniga, fargade massan, som ar hin- 
derlig for cell-hinnans upptiickande. Bihangens vaf- 
nad deremot har embryonell sammansattning och 
liknar den hinna som omger aggnlan. I spetsen af 
dessa organer samlar sig sekretet, samt utgjutes ge- 
nom densamma. Larven af en art Saturnia, som 
ar besatt med greniga har, utofvar pa huden vid 
vidrorimj samma kansla som etternasslan. Dessa har 
utgora ihaliga ror, besatta med ledade, afven ihaliga 
forgreningar. Alia grenarnes andar aro utdragna i 
en tiinn och ganska fin spets. Denna bestar af en 
enda latt afbruten membran. Haren, sa val som 
de storre grenarne, kunna sonderdelas i trenne olika 
vafnader. De utantill fasta roren, en fortsattning 
af ytterhuden, aro genomskinliga och farglosa. Ett 
tatt intill denna liggande pigment-lager beklader 
hela ofverhudens inre sida. Dessa i kroppshuden 
med gulgrona, i haren med gront fargamne upp- 
fyllda celler, bilda en sammanhangande hinna, som 
med forsigtighet kan skiljas fran pergamentshuden. 
Namnda farglager omgifves i haren af en tunn, ge- 
nomskinlig hinna och slutar i deras ofra iinda, sasom 
deras sista led. Denna ar uppfylld med sekretions- 
celler, hvilka pa hudeti fororsaka den brannande 
kanslan, da harens spets deruti afbrytes. En till 



44 

slaotet Vanessa horande larv ar betackl af likartade 
har med dem som finnas pa oaturnia-lavv en, utan 
att dessa fororsaka nagon brannande kansla. Mikro- 
skopiska undersokningar lagga i dagen foljande olik- 
heter: 1) felas det under spetsarne befintliga roretj 
2) aro icke de storre fran hufvudstammarne utga- 
ende g rename ledade, utan endast de fina spetsarne. 
Mull. Arch. 1848. p. 373. Tab. XI. XII. 

Den genom sitt lefnadssatt markvardiga la r ven 
till Bomhyx (Cnethocam'pa) processionea , hvars har- 
bekladnad pa rnenniskans hud fororsaka r bulnader, 
forenade med stark klada, har afven utgjort fore- 
mal for flera iakttagelser. Morren har sa val harom, 
som rorande larvens beteende, meddelat underrat- 
telser, som afvika fran hvad forut om densamma 
varit bekant. Aldre forfattare, sasom Reaumur med 
flera, hafva nemligen pastatt, att dessa larver under 
sina tag iakttaga den ordning, att forst kommer en 
och en, sedan tvenne, sa trenne, fyra, fern, sex, sju, 
till och med 8 i bredd. Morren har val funnit, 
att en larv alltid gar i spetsen, men att de som 
folja nast efter, eller 2 — 3 i hvarje led, icke utgora 
manga sadana, utan att taget snart vidgar sig till 
ett antal af 12, 15, till och med 20 i bredd. Na- 
got som alltid adrager sig uppmarksamhet, ar dessa 
larvers instinkt, att folja nara efter hvarandra, hvar- 
igenom de eftergaendes hufvuden synas betackta af 
de har som sitta pa de foregaendes eftersta del. 
Forf. har afven varit i tillfalle bekrafta uppgiften, 
att det fina ludd som betacker larverna , och sac- 
deles det som finnes inblandadt i pupphjlsan, latt 
fastar sig pa hnden samt pa densamma fororsakar 
sma roda blasor, atfoljda af stark klada och nagon 
gang af feberkanningar. L'Instit. XVI. p. 391. Fror. 
Not. III. Reihe. VIII. p. 202. Will, som kemiskt 
undeisokt derma larv samt otsakerna till den pa 



45 

linden fororsakade kladan, anser denna uppkomma 
af myrsyra, som i koncenlrerad form Jnneslutes sa 
val i larvens hud som i harens ihaligheter. Fror. 
Not. III. Reihe. VII. p. 145. 

Wit.l har afven undersokt det amne som fin- Hymeao- 
nes i Hymenopternas giftblasa ocb Spindlarnes kakar p ^*2*" 
och han har funnit detsamma hufvudsakliVen besta Spindiar- 
af myrsyra. Fror. Not. III. Reihe. VIII. p. 17. s - 

En fra^a , som mom Entomologien i sednare Frobara 
tidcr ulgjort foremal for flitiga undersokningar och fljlogn- 
olika asi^ter, synes allt mer och mer nalkas sin l6s-.§^ n ^ e " 

D * J fruktning. 

ning. Som bekant ar, hafva flera forskare pastatt 
att honorna af atskilliga fjaril-arter, sardeles af dem 
som tillhora slagtet Psyche, ega formagan att utan 
foregangen befruktning lagga agg, hvarutur larver 
utveckla sig. Andra hafva ansett ett sadant for- 
hallande stridande mot naturens allmanna lagar och 
saledes forklarat saken omojlig. De noggranna un- 
dersokningar som Speyer anstallt med Talaeporia 
Lichenella Zell. (Psyche triquetrella Treitschk.), 
synas likval vara af den beskaffenhet, att man har 
svart att langre betvifla det forstnamnda pastaendet. 
For att komma till full sakerhet i denna sak, hade 
han utur agg, som blifvit lagda af nyss utklackta 
honor, hvilka icke parat sig, utklackt en mangd sma 
Psyche-larver, som han i en lada uppfodde med 
gamla tradbitar och med af lafvar betackta barkstyc- 
ken, hvilka dagligen befuktades med vatten. Sedan 
larverna blifvit storre, lades for dem doda fjarilar, 
hvilka de med storsta begarlighet uppato. Om de 
en dag lemnades utan en sa beskafFad foda och en 
fjaril inlades i deras forvaringsrum, varade det icke 
lange, forr an denna var alldeles betackt af dessa 
sma, med siickar bekladda varelser. De vaxte lang- 
samt och befunnos forst om hosten hafva uppnatt 
sin fullkomliga storlek. I Oktober upphorde de 



if 

att iita och satte sig, likval utan att fastspinna sig, 
vid ladans sidor och lock, men de fiesta gomde sig 
under det till foda insatta traclet och barken. Sa- 
lunda blefvo de stilla sittande hela vintern. I bor- 
jan af Mars vandrade de oroligt oinkring nagra 
veckor, hvarefter de forpuppade sig. Af de 100 
puppor som voro i behall, utklacktes i slutet af April 
endast honor. Dessa lade pa vanligt salt agg i den 
tomma hylsan, och en inanad sednare hvimlade la- 
dan af unga larver. Forf. anser saledes ovedersiig- 
ligt bevist, att T. Lichenella atminstone under tva 
generationer fortplantar sig utan foregangen parning. 
Att inijen itfiog kunnat intraffa vid Forf:s iaktta- 
gelser och att ingen hane blifvit klackt, forsiikrar 
han pa det bestaindaste. For ofrigt ar larvernas 
uppfodande latt, sa att hvar och en sjelf kan gora 
sig forvissad 0111 det uppgifna forhallandet. Stett. 
Ent. Zeit. 1847, p. 18. 

Nagra iakttagelser i samma syfte hafva afven 
pa storre nattfjarilar blifvit verkstallda. Salunda 
uppger Plieninger: att en hona af Bombyx Quer- 
cus, som han klackt och genast derefter uppstuckit, 
lagt agg, hvarutur larver framkommit. Wiirtemb. 
Naturw. Jahresh. I. 1848. Fror. Not. III. Reihe. VII. 
p. 232. Boursier meddelar, att en utur puppan 
nyss utkommen hona af Silkesfjarilen satte sig pa 
ett stalle, hvarest den omkring tva timmar var ut- 
satt for solstralarne. Der lade hon denna och fol- 
jande dagen omkring 40 agg, hvilka Forf. omsorgs- 
fullt hopsamlade och forvarade. Efter nagon tid 
formarktes i desamma en sadan forandring som den, 
hvilken forsiggar i befrnktade agg, och kort der- 
efter utklacktes larver, hvilka ato och utbildades. 
Forf. tillskrifver solens inverkan denna honans be- 
fruktning. Compt. Rend. XXV. p. 442. Dumeril, 
som i Franska Vet. Akad. afffifvit berattelse om denna 



Hoursier's uppgilt, anser med ratta bef'rokttiingen 
icke hafva harrort af solens inverkan, utan af det 
forliallande, soni flera ganger forut blifvit uppgif- 
vet, att atskilliga fjaril-arter under flera generatio- 
ner kunna utan foregangen parning lagga frobara 
agg. L. c. p. 452. 

Sasom ett bevis pa att Insekterna icke ega na- insekter 
gon smarta af uppstiekningen , bar Turner anfort, smln^ 
att nattfjarilar, som om dagen sitta stilla, forhalla ni i r de 
sig pa samma salt sedan de blilvit genomstuckna, 
tills natten intrader, da de borja flaxa med vin- 
garne och fortfara dermed tills dagen ater gryr. 
Hos dagfjarilarne eger ett motsatt forhallande rum. 
The Zool. 1847. Fror. Not. III. Reihe. 1847. II. p. 152. 
Refer, anser sig har bora i korthet anfora en af 
honom gjord iakttagelse, som synes bevisa, att Tur- 
ners pastaende icke saknar grund. For flera ar 
sedan patrafFades nemligen i Bellevue-parken nara 
Stockholm en sallsynt art af de storre Tipulce, hvaraf 
flera individer uppstuckos och insattes i en medhafd 
lada. Efter en stunds forlopp oppnades densamma, 
da en nal, hvarpa en hane var uppstucken, befanns 
hafva lossnat. Denne hade parat sig med en nar- 
sittande bona, hvilket klart bevisar, att smartan af 
genomstickningen maste varit ringa eller ingen. Ett 
annat bevis, att Insekterna icke erfara srnarta vid 
yttre skador, ar i Svenska Vetenskaps-Akademien 
meddeladt af Wahlberg. Under sitt vistande i 
Lappmarken, der flera arter af Stickmyggornas slagte 
forekomma i oerhord mangd, ofverallt intranga i 
boningsrummen och ofreda innevanarne, iakttog ban 
huru myggor (Culex nemorosus. Meig.), som djupt 
instuckit sugroret i handens hud och med begar- 
lighet sogo blod , da deras abdomen med en hvass 
sax varsamt afklipptes, ej deraf stordes i sitt fore- 
hafvande, utan tvartom langre fortforo med sugandet 



48 

an vanligt, emcdan blodct alltjemnt utflot och dju- 
ren saledes, oaktadt deras bemodande, dock icke 
kunde mattas. Slutligen utdrog myggan sugroret 
och bortflog, men atervande snart lika hungrig att 
fornya sitt arbete. Afklipptes deremot en del af 
sugroret pa en stickande mygga , sokte hon lange, 
ehuru forgafves, att infora den qvarvarande delen 
i huden. Hon forradde intet tecken till smarta 
hvarken vid afklippningen eller sedan. Detta for- 
hallande, som forst iakttogs af Kandidat Lowen- 
hjelm, observerades, utom af Wahlberg, afven af 
Referenten och Magister Andersson. Sodoffsky tror 
att den smarta, man ansett Insekter erfara vid upp- 
stickningen, hufvudsakligen harror af nalarnes rost- 
ning. Naturf. Ver. in Riga. I. p. 355. 
Hermafro- Atskilliga missbildningar hafva bland Insekterna 

dlt !™?J h blifvit anmarkta, hvaraf de markligaste har torde 
ningar. bora anforas. Wahlberg har inom Dipter-klassen 
observerat flera, hvaraf den ena ar sardeles fortjent 
af uppmarksamhet, sasom varande en transversell 
hermafroditism, ett forhallande, som hittills icke 
blifvit anmarkt. Inom flugornas ordning hafva, sorn 
bekant ar, hanarne merendels stora, hopstaende ogon, 
under det honornas genom ett bredt interstitium aro 
atskiljda, och hos en afdelning af slagtet SccBVa aro 
hanarnes framfotter pa atskilligt vis utplattade, men 
honans enkla och smala. Det ar en art af detta 
slagte och denna afdelning, som foreter det nyss 
anforda fallet. Abdomen, genitalia och de utplat- 
tade framfotterna ofverensstamma fullkomligt med 
hanens, hvaremot hufvudet, sa val genom de min- 
dre ogonen som den breda mellanbalken, noga liknar 
honans. — Hos flugorna ar antennernas tredje led 
vanligen forsedd med ett enkelt borst. Pa ett vid 
Gotheborg funnet exemplar af Eristalis scutellata 

be farms 



49 

befnnns den ena antenncn ega ett fran basen tre- 
crenifft borst, under clet den andras var alldeles 
normalt. — Bland insekternas skiljemarken aro fa 
af Btorre vjgt for sin bestamdhet och den latthet, 
I) vanned de iakttagas, an de som erhallas af ving- 
nervernas antal, forgrening och rigtning. Sallan 
bemarkas afvikelser harutinnan. Forf. liar bos en 
fluij-art Cordilura hircus, der endast honan bar den 
inora slagtet vanliga nervgangen, men hanen ett 
okadt antal tvarnerver, hvarfore ock konen forst 
beskrefvos som sarskilda a iter, bos en i Lappmarken 
fan gad hane funnit honans, det vill saga sliigtets 
vanliga nervgang. Vet. Akad. Ofvers. 1847, p. 100. 
De bland Coleoptera anforda missbildningarne 
aro foljande: bos en Carabus var ena skalvingen 
fullt utbildad och framtedde alia karakterer af C 
cancellatus, den andra var deremot mycket kortare 
och rundad i spetsen , samt liknade en skalvinge af 
C. punctato-auratus. Pierret Ann. Ent. II. Ser. IV, 
p. LXXXII. Vidare anfores en Carabus nodulosus med 
orcgelbunden hvalfning och knolar pa skalvingarne, 
1. c. p. XXXIX, en Chlcenius festivus med forkor- 
tad hoger skalvinge, 1. c. p. XCVIII, en Colymbetes 
bipustulatus med missbildad hoger antenn, 1. c. p. 
LXIV, en Melolontha Fullo med en knol pa midten 
af ena skalvingen, 1. c. p. XCVIII, en M. vulgaris, 
hvars venstra bak-tibia i spetsen var fortjockad, 1. 
c. p. XLVIII. Tab. VIII, f. 5, en M. Hippocastani, 
hvars ena antenn liknade hanarnes och den andra 
honans, 1. c. p. LI. Tab. VIII. f. 4. Bland fjarilar: 
en Thais Cassandra, pa hvilken den hogra under- 
vingen helt och hallet felacles, 1. c. p. CXI, en 
Smerinthus Populi, hvars hogra sida var hona och 
den venstra hane. The Entom. 1848. N:o 70. Fror. 
Not. III. Reihe VIII, p. 202, en Lisparis dispar, 
Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 4 



50 

hvilken visade spar af hermafroditism salunda, att 
en hane pa flera stallen af hogra vingen hade ho- 
nans farg. Ann. Ent. II. Ser. IV. p. XCVIII. och 
en Himera pennaria, hvars ena antenn var fastad 
ofver den andra, under venstra ogat, 1. c. V, p. 
LXXXY. 
insekt- Flera insekt-tag hafva blifvit an mark la, vid 

* 8 * hvilka Bladlossen spelat hufvudrollen. I olika delar 
af Vestra England svarmade fran d. 14 — 21 Junii 
oerhorda massor af Aphis Faboe. Trans. Ent. Soc. 
IV, p. XXI. 1 Paris blef luften d. 11 Jnnii kl. 7 
f. in. uppfylld med en sadan mangd grona blad- 
loss, att fotgangarne maste vifta med nasdukar for 
att dermed freda ansigtet. Ann. Entom. II. Ser. V, 
p. LXXIV. Nara Dresden visade sig enligt Rei- 
chenbAchs uppgift pa alia frukltrad en otrolig mangd 
bladloss, sardeles voro plommontraden betackta af 
Aphis Pruni. I Junii forsvunno de, och endast de 
tomraa skinnen voro qvar. Allg. Deutsch. Naturh. 
Zeit. II, p. 188. Reichenbach formodar att blad- 
lossen blifvit forstorda af Coccinellce- och Syrphus- 
larver. Troligare synes att de erhallit vingar och 
bortflugit. Afven af Coccineller visade sig i Eng- 
land stora sviirmar. Den 8 Aug. intraffade pa Oen 
Thanet under nordvestliof vind att ett starkt re^n 
foil efter en torka som varat i sex manader. Fol- 
jande dagen blef vadret vackert med stark blast 
fran sydvest. Om morgonen visade sig nagra fa 
Coccineller. Deras antal tilltog hela denna och un- 
der de tvenne foljande dagarne, sa att vestra delen 
af staden nastan syntes betackt af dem. De fordes 
med vinden och visade sig talrikast vid kanterna af de 
klippor, som voro nara hafvet. Ann. Nat. Hist. XX, 
p. 212. Vid Dover visade sig d. 12 Augusti en 
svarm Harpali. Orsaken till dessa ovanliga forete- 
elser har man sokt utreda i Engelska Entomologiska 



51 

Societeten. Proceed. Ent. Soc. IV, p. XXI. XXIV- 
Westwood troddc sig finna den uti en qvalmig och 
elektrisk luft, och visade att temperaturen fian d. 
4 — 17 Junii uppgatt till icke mind re an 18°, hvar- 
efter bladlus-svarmarne visade sig. Afven hade 
under Coccinellernas svarmande d. 12 Augusti ther- 
mometern hastigt stigit till 15°. Spence foredrog ett 
nieddelande Iran Thwaites, som observerat de moln- 
lika svarmarne af bladloss, samt uttalade den me- 
ning, att hvarken atmospheriska inverkningar eller 
hrist pa foda, utan instinkten framkallat deras svar- 
mande. Sasom egande sammanhang harmed bor 
an for as hvad Dejrolle anmarkt i Brasilien. Under 
det ban uppeholl sig forsta dagarne af Oktober i 
provinsen St. Catharina, erholl ban underrattelse om 
att hafvet uppkastat stora massor Insekter. I hopp 
om en rik fangst begaf ban sig till kusten och sag 
pa sanden i rader fordelade, alltefter som vagorna 
svallat hogre upp eller lagre, en sadan mangd 
skal-insekter, att de kunnat upphemtas med skoflar. 
Alia voro med fa undantag doda. Hela m assail 
bestod af Carabici , bland hvilka en art utgjorde 
slorsta antalet. Forf. tror att genom flodernas sti- 
gande dessa insekter blifvit nedforda i hafvet. Det 
synes likval troligare, da dessa massor bestodo af en 
art, att svarmar af densamma nedfallit i hafvet. 
Vid 6stersjo-kusterna har for flera ar sedan lika 
stora massor af Coccineller blifvit uppkastade. Det 
ar afven kandt, att Strackgrashopporna gerna taga 
mot hafvet och blifva ett rof for vagorna. — Dy- 
lika iakttagelser aro afven flerstades i Sverige gjorda. 

1 narheten af byn Nothen vid Miinstereifel Larvw 
observerades d. 30 Januari 1847, pa den 4 fot hoga P Ssniin - 
snon, en otrolig mangd sma lefvande larver, hvilka 
enligt intyg af trovardiga personer med snon ned- 
fallit utur luften, afvensom nagra U turns langa 



52 

Jnrver och spirillar. Dessa larvcr hade samma dag 
blifvit anmarkta pa en omkrets af 1\ mil. Dot 
blaste under deras nedfallande en temligen stark 
nordvest och temperaturen var omkring — 3° Reau- 
mur. Goldfuss, som undersokt larverna, har fun- 
nit dem tillhora Cantharis fusca. Han anser att 
dessa djur under blid och fuktig vaderlek framloc- 
kas utur jorden, hvarest de hafva sitt tillhall, samt 
att blaster), som atfoljde snofallet, fort dem med 
sig tills de nedfallit. Allg. Deutsch. Naturh. Zeit. 
11, p. 176. 

Biindft Westwood, som vid Naturforskaremotet i Ox- 

Jusekt,;r ' ford hallit ett fo red rag rorande vissa blinda insekter, 

har afven deraf beskrifvit tvenne nya arte)'. Rep. 

of Brit. Assoc. 1847, p. 81. 

Larveri Tvenne iakttagelser ofver fluglarvers forekom- 

nenoi- ma nde i menniskokroppeii hafva blifvit under de 

ska ns n x L 

kropp. sistforflutna aren ^jorda. Den ena an fores af Kot.- 
LAR salunda, att en 19-arig flicka, som en langre 
tid lidit af sarnader i halsen, borjat klaga ofver en 
svar smarta i magen. Efter nagon tid installde sig 
starka krakningar, hvarunder genom mun och nasa 
framkommo en mangd larver, hvilka KollAR anser 
tillhora Musca cor Vina. Som den sjuka a 11 tid bru- 
kade sofva med oppen mun, formodar han att flu- 
gorna lagt sina agg i halssaren, hvaiifran de ned- 
kommit i n)agen. Hyrtl har funnit fluglarver i 
urinblasan hos en person, som endast kunde kasta 
sitt vatten med tillhjelp af en katheter, och som 
instrumentet icke rensades, samt den deruti befint- 
liga urinen under sommarhettan ofvergatt till for- 
rultnelse, formodar Hyrtl att ammoniacklukten loc- 
kat flugorna att lagga sina agg i kathetern, hvarefter 
dessa blifvit inforda i urinblasan. Sitzungsb. d. Kajs. 
Akad. I. 2, pag. 214. 



53 

Ofver nagra i sjuk potatis forekommande Aoari- insekter 
och Insekt-Jarver har Gimmerthal mcddclat under- * ?". k 

potatis. 

rattelser. Han fann i denna rotfrukt 3:ne Acarus- 
arter, bvaraf t venue blifvit beskrifna och afhildade, 
men ej beiiamnda, en Myriapod , larver af Elate- 
ridce, Brachelytra , Bembidium och af flera Diptcra, 
sasom Phora annulata, Sciara vittata, longipes och 
Psychoda humeralis. De tvenne forstnamnda Dipter- 
arterna aro afhildade. Arbeit, d. Natur. Ver. in 
Biga. 1, p. 320. Tab. 2. 

Siebold bar ytterligare lemnat ett tillagg till i, JS ekter 
sina forut mrddelade iakttagelser r or a ride de Fila- ^7^7 
rier och Gordius-ixvtcr, som forekomma i lusekterna. Entoaoer, 
Genom den erfarenbet For P. vunnit, anser ban si«- 
bestamdt kumia, pasta, att alia Filarier, som lefva 
inom Insekternas kmpp, utvandra utur densamma, 
For att soka sig en annan vistelseort, i hvilken de 
dels underga ytterligare forvandling, dels fortplanta 
sig. Denna utvandringslust uppstar bos Filarierna 
under Insekternas olika lefnadsperioder. Manga som 
lefva i larver, utkrypa utur dessa kort fore deras 
forpuppning, hvarvid larverna merendels do deraf, 
att deras fettkropp blifvit alldeles fortard. Likval 
bander, ehuru saltan, att Filarierna utkrypa utur 
den utklackta Insekten. Helt olika ar forhallandet 
med dessa parasiter hos Coleoptera och Orthoptera, 
bar lemna de deras bostad forst da djnren iiro 
fullt utvecklade. Harefter vidtager en hogst in- 
tressant utredning rorande Filaria truncata, som fo- 
rekommer i larven till Yponomenta cognatella. Forf. 
har nemligen upptackt, att denna Filaria endast ar 
icke fullt utbildade individer af Mormis albicans. 
Till slut uppraknas de Arachnider och Insekter, 
hvilka Forf. funnit besvarade af Filarier. Stelt. 
Ent. Zcit. 1848, p. 290. 



54 

Creplin bar lemnat clt bihano (ill Gurlts for- 
teckuing pa de Insekter, hvaruti Entozoer blifvit 
funna, och tilliigger 10 Coleoptrer, 5 Hymenoptrer, 
2 Orthoptrer och 1 Lepidopter. Wiegm. Arch. 1846. 
p. 129. Fortsattning af detta tillagg, upptagande 
2 Arachnider, 5 Coleoptrer, I Hymenopter, 6 Or- 
thoptrer och 1 Lepid&pter, finnes in ford 1. c. 1847, 
p. 298. 

R.OSENHAUER om Filar ier i larverna af Ypono- 
meuta Evonymi Zell. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 318. 
Insekter- Sachsk hai' lorande den alder, Insekterna kunna 

nas er * uppna, meddelat, att ingen af dessa organismer hinna 
till en hog alder och att den, med inberaknande af 
de olika ntvecklingsstadierna, sallan uppgar till mer 
an 5 — 6 ar. Miirkvardigt ar att de fiesta Insekter 
under deras ftillkomliga utbildning hafva en ganska 
kort lifstid, hvaremot de vanligtvis sorn larver lefva 
mycket langre. En af de markligaste foreteelser i 
detta hanseende ar den sa kallade Theiss-Blilthe (pa 
Ungerska Tisza-vivagza^, som ailigen, merendels i 
borjan af Junii, visar sig vid nedra delen af Theiss 
i Ungern. Det ar nernligen denna tid, som nagra 
insekt-arter der framkomma utur de stora sumparne, 
kringflyga endast fa dagar, understundom endast 
nagra timmar, hvarefter de ater nedsjunka i det 
element, hvarutur de framkommit. Dessa Insekter 
tillhora slagtet Ephemera, och det ar hufvudsakligen 
E. Sivammerdamia och vulgata, som frambringa detta 
markvardiga phenomen. Den forstnamnda artens for- 
vandling gar ganska langsamt for sig, emedan den 
tillbringar ett ar sasom larv, och tvenne ar som 
puppa. Ehuru det ofullstandigt utbildade djuret 
simmar temligen fort, sa gor det sallan bruk af 
denna fardighet, utan uppehaller sig heldre i de 
horizontella gin gar, som det forfiirdigar sig vid flod- 
stranderna. Da utvecklingstiden af kommen, lemna 



55 

pupporna sina halor ocli soka genom simmande 
uppna vattenytan, der de sa hastigt afstryka pupp- 
huden, att det ser tit som de utbildade djuren ut- 
flogo utur vattnet. Vanligen hdrjar klackningen om 
a ft name kl. 7 ocli varar till 11. Hela foreteelsen 
fort far endast 3 — 4 dagar, och de enskilda djurens 
Jeftiad raeker icke langre an 5 timmar. Man kan, 
yttrar Forf. , icke forestalla sig det skadespel, som 
dessa Insekters svarrnande erbjuder. Millioner vin- 
gade varelser uppkomma pa samma gang utur vatt- 
net, sa att dess yta genom rorelsen krusas. Millio- 
ner svafva i luften ofver vattnet och likna ett snofall, 
sarnt pa afstand ett moln. En marklig kontrast bil- 
dar det treariga larv- och pupplifvet mot den full— 
komliga insektens 5 ticumars lefnad. En annan lik- 
artad foreteelse observerades 1845 under sista dagarne 
af September vid Rhenfloden, emellan klockan 6 — 7 
pa aflonen. Under hela eftermiddagen hade ett 
mildt och varmt regu fall it. Himmeln hojde sig 
och pa en gang befanns hela floden liksom betackt 
af sno och de utklackta Dagslandorna kringsvafvade 
angbaten i sadan mangd, att man knappast var i 
stand att se stranded. Pa fordacket nedfoll ett sa 
stort antal, att de kunde sopas i hogar. Efter ^ tim- 
mas forlopp, da det ater borjade regna, syntes icke 
ett enda djur. Allg. Deutsch. Naturh. Zeit. II. 
Jahrg. , p. 247. 

Ofver svafvel-etherns verkningar pa leddjuren Svafvei- 
har v. Heyden meddelat sina iakttagelser. Forf. bar inwkiiB 
under en langre tid beffagnat svafvel-etber for a tt i >a Insek * 

o , • i terna. 

deruied dofva Microlepidoptera. Efter 5 — 15 sekun- 
der hafva dessa djur vanligtvis icke vidare rort 
sig. De kunna afven latt dodas genom insticknin- 
gen af en i viktriololja doppad nalspets. Uppvak- 
nandet fran det skendoda tillstanclet intrt^fFar forr 
om djuret kort tid befunnit sig i etherangan, dock 



56 

visar sig haruti olikhet hos sarskilda qrter och in- 
divider, salunda att liktidigt i angan inslappta djur 
uppvakna forr eller sednare. Nagra blifva lama i 
en eller amian kroppsdel, eller do. luslappas Sco- 
lopendrer eller andra langa djur i ett kiirl fyllt med 
etheranga, sa utbreder sig dofningen fran de framre 
till de bakre delaine, och djuret springer annu 
omkring, sedan den framre delen synes liflos. Hos 
bevingade Insekter blifva vingarne ofta forr an be- 
nen rorliga. Merendels visa klorna vid uppvak- 
nandet forst rorelse. Fint byggda Insekter, sasom 
Ephemerce, Chironomi och Coccus-Uamw, blifva, da 
de falla i dvala, snart doda. Leddjur med fast 
hornskelett, sasom flera skal-insekter, hvilka, da de 
laggas i sprit och flera timmar derefter upptagas, 
aterfa lif, dofvas genom svafvel-ether och dodas ofta 
snart. Slutligen anfor Forf., att smarre djur, sasom 
Acari, hvilka i anseende till deras rorlighet aro svara 
att undersoka med mikroskopet, med fordel kunna 
dofvas med ether. Fror. Not. t847, p. 21. 
Muscar- Guerin-Meneville och Robert hafva anstallt 

fjaril- forsok att genom sporer ofverflytta muscardine pa 
larver. f r j s k a larver af olika aldrar. Den forre ofverflyt- 
tade de endast T ^ n :dels millimeter stora sporerna af 
muscardine pa friska Silkesmaskar och iakttog denna 
svamps utveckling salunda, att han hvarannan eller 
tredje timma mikroskopiskt undersokle den. Han 
upptackte harvid, huru svampens tradar intrangde 
i larvernas fettkropp. Grannskapet af muscardine, 
som icke eger utvecklade fron, visade intet menligt 
inflytande pa larverna. Endast genom sporerna sprid- 
des sjukligheten. Fullvaxta, fullkomligt friska lar- 
ver, som straxt efter fjerde hudombytet forflyttades 
i en ny lada samt bestroddes med muscardine- 
sporer, dogo alia efter 7 — 8 dagars forlopp. Ge- 
nom sporerna var ladan sa inficierad att unga, nyss 



57 

tttur "ggen komna larver, som inslapptes i den- 
samma, hastigt blefvo anfallna af sjukdomen och 
(logo, hvaremot andra larver af samma klackning, 
som blefvo slappta pa ett trad, fortforo att vara 
friska. Compt. Rend. XXV, p. 123, 671. Fror. Not. 
111. Reibe. IV, p. 188. 

Det viirtigaste ocb rikhaltigaste arbete vi nu Fossila 

b ?, .. i • t- i t i . •• Iusekter. 

balva att anmala rorande de rossila Insekterna, ar 
onekligen: "Die Insectenfauna der Tertidrgebilde von 
0eninge7i und Radeboj in Croatien von Oswald 
Heer. Erste Abtheilung. Kafer, 4:o, 230 sid. med 8 
plancber." Forf. anfor haruti, att man vid bestam- 
mandet af fossila Insekter ieke kan forhalla" sig pa 
samma satt som med de lefvande. De organ er, pa 
bvilka bos de sednare sliigtena blifvit grundade, aro 
antingen borta eller i sadant skick, att de sallan 
til lata en narmare best.amning. Forf. har saledes 
mast valja en annan vag. DS de mjukare orga- 
nerna, sasom mundelar, antenner och ben, bos de 
fossila Insekterna aro forsvunna eller otydliga, aro 
deremot de fastare kroppsdelarne merendels bibe- 
hallna. Sammansattningen af brostringarne och for- 
men af abdominal-segmenterna gifva vigtiga kanne- 
marken, som fortjena sa mycket mer afseende, som 
de fossila Insekterna vanligtvis aro sa hoptryckta, 
att de undra delarne knnna skonjas genom de ofra. 
Annu vigtigare ar skalvingarnes skulptur. Denna 
be<jaffnas val for narvarande sasom kannemarken for 
arterna. Deremot synes man fastat alltfor ringa 
afseende pa antalet och riktningen af strimmor och 
punktrader, ehuru dessa aro af storsta vigt och 
afven lemna goda kannemarken till slagtenas, till 
och med familjernas atskiljande. Antalet och rikt- 
ningen af strimmorna star alltid i ett visst forhal- 
lande till skalvingarnes form, sardeles till deras bredd 
och konvexitet. Mindre vigtiga an elytra aro sjelfva 



58 

vingarne, emedan dessa sallan aro synliga. Da de 
deremot kunnat undersokas, bar Forf. sorgfalligt 
faslat afseende pa dem, och anser han dessa orga- 
ner hos Skal-insekterna fortjena raer uppmarksamhet, 
an man for narvarande egnat dem. Nervernas och 
stigmats lage sta nemligen i narmaste samband med 
vingarnes sammanvikning. De Insekter, som blif- 
vit funna sa val i Oeningen som Radeboj, aro 
starkt boptryckta, merendels till den grad, att de 
befinnas tunna som papper. Att de fasta kropps- 
delarne blifvit platt-tryckta , utan att vara sdnder- 
gangna, anser Forf. bevisa, att djuren i mjukt till- 
stand blifvit inneslutna i massan. I arbetet finnas 
fa nya slagtnamn. Endast i de fall en art icke 
kunnat inpassas under nagot annu lefvande slagte 
liar Forf. vid den generiska benamningen begagnat 
iindelsen ites. Arbetet kommer att indelas i tvenne 
hufvudafdelningar, en upptagande den speciela och 
en den allmanna delen. Af den forra bar Forf. nu 
utgifvit l:a aldelningen, innehallande Skal-insekterna, 
af hviika 119 arter beskrifvas. Alia dessa aro nya 
och skiljda fran nu lefvande. Fran Oeningen aro 
101, fran Radeboj 14, fran Parschlug i Steyer- 
mark 3 och ifran Rhon i Kanton Zug 3. Dessa 119 
arter aro fordelade under 34 familjer och 79 slag- 
ten. Nasta afdelning kommer att inneballa de 6f- 
riga Ordningarne. Neue Denkschr. d. Schweiz. Ge- 
sellsch. VIII. Rec. af Germar i Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 349. 

Hope har meddelat de af bonom under en resa 
i sodra Europa gjorda iakttagelser rorande de vid 
Aix och Sinigaglia anmarkta fossila Insekter, samt 
beskrifvit trenne har funna nya arter: « Balaninus 
Barthelemyi , Hhynchcenus Solieri och Corizus Bo- 
yeri. Alia de vid Aix hittills funna arter uppraknas, 
uigorande 44 Coleoptera, 6 Orthoptera, 11 Hyme- 



59 

noptera, 3 Neuroptera, 4 Lepidoptera och 25 Diptera. 
Trans. Ent. Soc. IV, p. 250. Tab. 19, f. 1 — 3. 

Antalet if de i Europa funna fossila Libellula- 
arter, son) under sednare tider blifvit beskrifna och 
afbildade, ar icke ringa. Dessa beskrifningar fin- 
nas likval sa kringspridda i tidskrifter, att en full- 
stand ig ofversigt af dern ar forenad med stora 
svarigheter. Hagen liar, for att afhjelpa denna ola- 
genhet, pa ett stalle sammanfort alia de arter sorn 
hittills varit kanda. Af Agrionidce aro trenne arler 
beskrifna. Af dessa till bora ingen slagtet Calopte- 
ryx; tvartom inaste de alia erballa sin plats i i\en 
grupp, hvars arter endast ega tvenne tvaradror i 
det forsta faltet. Af Gomphidce aro afven 3 samt 
af Aeschnidce 7 arter beskrifna. Stett. Ent. Zeit. 
1848, p. 6. 

White liar upplyst att Aeschna Liasina Strickl., 
af livilken en viuge blifvit funnen i lias-formationen 
vid Stonefield, tillhorer, sasom Dale forniodat, icke 
Aeschna, utan ett slagte narstaende till Petalura, 
hvilket sednare hittills endast blifvit funnet i Nya 
Zeeland och Nya Holland. Ann. Nat. Hist. XIX, 
p. 197. 

Germar Die Versteinerungen des Steinkohlen- 
gebirges von Weltin und Lobezcin in Saal-Kreise. 
4 heft. Halle. 1847. folio, och Description d'un Co- 
leoptere fossile le Carabus Agazzi par Barthelemy 
aro Ref. endast till titeln kanda. 

De qvarlefvor, sora hittills blifvit funna i lias- 
formationen, hafva endast bestatt i vingar och elytra. 
Nyligen bar man antraffat en fullstandig insekt, 
hvilken enligt Westwoods uppgift troligen tillhor 
slagtet Diplax. Hufvudet ar likval sa hoptryckt, 
att det slagte, hvartill den borer, icke med full sa- 
kerhet kunnat bestammas. Athena3iim. N:o 1076, 
Eror. Not. III. Reih. VII, p. 138. 



60 

Som bckant a 1* inncsluter Bernsten ofta qvar- 
lefvor af Insekter ocli vaxter, hvilkas undersokning 
i paleontologiskt hanseende ar af storsta vigt. Det 
stora antal arter som redan blifvit funna i detta 
gonomskinliga amne och deras val bibehallna kropps- 
delar, hvarigenom man saltes i stand att utreda de- 
ras finaste organer, lika val som hos lefvande iiidi- 
vider, kan icke annat an vaeka hag for undersok- 
ningen af dessa utdoda organismer. Pictet liar, 
under titel "General Considerations on the organic 
remains and in particular on the Insects which have 
been found in Amber', egnat detta amne en val- 
fortjent uppmarksamhet. Han anser, att det annu 
ar omojligt att gifva en fullstandig framstallning om 
Bernstenens Jnsekt-fauna, da flera af de deruti in- 
neslutna Ordningarne icke blifvit undersokta. Att 
de Insekter, som finnas i Bernsten, icke kunna lemna 
en fullstandig bild af denna epoks fauna, ar natur- 
ligt, da i vatten lefvande arter sallan hafva kunnat 
komma i beroring med detta amne, For narva- 
rande aro 800 i Bernsten inneslutna Insekter kanda, 
visserligen ett ringa antal, om vi jemfora det med 
i Europa nu kanda lefvande arter. Det forsta och 
vifjti«raste resultat, som erhallits ofenorn Bernstens- 
fauna ns undersokning, ar, att de deruti inneslutna 
arterna «aro skiljda fran de nu lefvande. Koch har 
kommit till samma ofvertygelse vid undersokning af 
Crustaceer, Arachnider och Aptera. Ett stort antal 
af de i Bernsten inneslutna Insekterna kunna likval 
banforas till nu lefvande genera. For nagra har 
det likval blifvit nodigt uppstalla nya slagten. De- 
ras antal, som icke kunnat inrymmas i redan kanda 
familjer, ar hogst inskrankt. Till folje af de un- 
dersokningar, som hittills blifvit gjorda , anser sig 
Forf. kunna draga den slutsats, att klimatct i Eu- 
ropa under den tid Bernstenen bildades, i anseende 



61 

till clct stora antal Termiter som tlcruti forekomma, 
afvcnsom genom narvaron af flora arter tillhorande 
den varmare zonen, varit varmare an clet nu ar. 
Phil. Trans, of Eclinb. XLI, p. 391. 

Hammahschmidt bar i Bernsten funnit en Skal- 
insekt af Vesicantia , som bor bilda elt eget slagle. 
Den ar sa stor som den vanliga Spanska fiugan 
(Lytta vesicatoria). Beriehte von Freund. der Naturw. 
in Wien. I, p. 39. 



Nedanstaende Entornologiska Tidskrifter hafva, Tidskrif- 
scdan den forra Arsberattelsen utgafs, blifvit fort- ter * 
satta, ncm].: "Annates de la Societe Entomologique 
de France" Andra Serien med Tome IV, trimestre 
2 — 4. Tome V samt Tome VI, trimestre 1, 2. 
''Transactions of the Entomological Society' med Vol. 
IV, Part. 4, 5. Vol. V, Part. 1—3. "Stettiner En- 
tomologische Zeitung" for 1846 N:o 12, 18*7 och 
1848 samt "Linnea Entomologica" med 2:dra och 3:dje 
Bandet. Erichsons "Bericht uber die Wissenschaft- 
lichen Leistungen im Gebiete der Entomologie' har 
Ref. haft tillfalle begagna for aren 1845, 1846 samt 
den del som utkommit for 1847. Sachse har, i 
forening med flera Vetenskapsman, under tilel "All- 
gemeine Deutsche Naturhistorische Zeitung in Auf- 
trage des Gesellschaft lsis' utgifvit 1 och 2 Bandet 
af en tidskrift, innehallande flera Entornologiska upp- 
satser och recensioner, for hvilka langre fram i denna 
berattelse skall redogoras. "The Entomologist" larer 
afven blifvit fortsatt, men Ref. har icke haft till- 
falle se denna tidskrift. 

Recensioner af och redogorelser for innehallet 
af flera Tidskrifter hafva under de sistforflutna aren 
blifvit lemnade, nemligen ofver Ann. de la Soc. Ent. 
de France T. VI. 1847 i lsis 1848, p. 431. Linnea 



62 

Entomologica II Band i Isis 1847, p. 629 och i 
Allg. Deutsch. Naturh. Zeit. II, p. 470; III Band i 
Isis 1848, p. 704; saint Erichsons Bericbt wahrend 
des Jahr 1845 J Isis 1846, p. 792. 



Descripti- Burmeisters "Genera Insectorum" fasc. X bar 

va arbe- k]jr v ; t reC enserad i Isis 1847, p. 935. 

ten. r 

Germars "Fauna Insectorum Europce" bar blif- 
vit fortsatt med 24:de haftet, inuehallande beskrif- 
ning och figurer pa 18 Coleoptera, 4 Hemiptera och 
6 Diptera. 

Af Burmeisters "Handbuch der Entomologie" 
liar 5:te Bandet utkommit i Berlin 1847. 

Under titel "The Cabinet of Oriental Entomo- 
logy'* London 1847, 4:o, har Westwood borjat ut- 
gifva ett arbete, hvilket Ref. ej haft tillfalle att se. 
Det kommer, enligt anmalan, att innehalla beskrif- 
ning och figurer pa de nya och utmarktare arter, 
bvarmed Entoraologien under de sednare aren blif- 
vit riktad genom Engelsmannens forskningar i Ost- 
indien och pa nargransande oar. Det utgifves i 
haften, hvartdera innehallande 3 plancher. Fjorton 
haften lara utkommit. I Rev. Zool. 1848, p. 80, 
309 och 371 uppriiknas alia de arter, som i de 5 
forsta haftena blifvit upptagna. Af det systemati- 
ska registret, som slutar l:a delen, inhemtas att 
foljande arter blifvit beskrifna och afbildade, nem- 
ligen 9 Lamellicornia , 22 Lucanidce , 9 Elateridce, 
1 Eucnemidce, 4 Thelephoridce, 2 Paussidce, 2 Engidce, 
1 Silphadcb , 5 Brenthidce, 17 Longicornia, 25 Or- 
thoptera, 10 Neuroptera, 59 Lepidoptera, 10 Ho- 
moptera och 5 Diptera. 

Insecten der Schweiz, die vorzuglichen Gattun- 
gen je durch eine art bildlich dargestellt von Labram 



63 

init text von Imhoff liar blifvit fortsatt till och med 
90:de haftet (5:te Bandets 10 hafte). 

Foljande arbeten aro Ref. endast till titeln be- 
kanta, nemligen Sciienckel Das Pflanzenreich mit 
besondere Rucksicht auf Insektologie , Geiverbskunde 
und Landwirthschaft. Mit 80 Tafeln auf Stein ge- 
zeichnet von Klier. Mainz 1847, X, 332 sidor (2 
Thaler). Recenserad af Sachse i Allg. Deutsche Nat. 
Zeit. II, p. 348. — Histoire des Jnsectes et des Reptiles 
par Reyleis. Limoge 1847, 12:o. — Entomologicon 
Monacence. Pars I Coleoptera (I fl. 40 kr.) Pars II 
Hymenoptera (1 fl.) Pars III Lepidoptera (1 fl. 40 
kr.) Monachi apud Auctorem Joannem Gistel, 16:o. 

— Museum defuncti entomologicum pretiosum (Co- 
leoptera, Hymenoptera, Lepidoptera f Hemiptera, Or- 
thoptera etc. sistens) Monachi apud Auctorem Joannem 
Gistel, 8:o (1 fl.30 kr.) — Collectio Gisteliana Entomo- 
logica apud Auctorem Joannem Gistel, 8:o (I fl. 21 kr.) 

— Guide du jeune amateur de Coleopteres et de Lepi-. 
dopteres indiquant les ustensils necessaires a la chasse 
des Insectes, les lieux et epoques les plus favorables 
a cette chasse par Fairmaire, Pierret et Deyrolle. 
Paris, 12:o. — Wouders of the Insects world by Ad. 
White. London 1847, 12:o. — Chaudoir Observa- 
tions Entomologiques. Kieff. 1847, 8:o. 

Douglas har framstallt flera grundade anmark- 
ningar mot BadhAms arbete "Insect Life". Forf. 
granskar haruti BadhAms yttrade asigter rorande In- 
sekternas sinnen, hvilka denne alldeles fornekar, 
ehuru han atminstone rorande ogonen maste med- 
gifva, att dessa aro fullkomligt bildade for synen, 
ehuru alia de sma facetterna, enligt bans forme- 
nande, pa inre sidan aro ofverdragna med en oge- 
nomskinlig fernissa , hvarigenom intet ljus kan in- 
tranga. Pa detta satt forklarar BadhAM alia Insekter 
vara blinda samt bestrider pa lika goda grander att 



64 

de ega kansel, lukt, smak och horsel, for att hanfora 
alia foreteelser inom insektlifvet till instinkten. Trans. 
Entom. Soc. IV, p. 286. 

Uti Eiselts arbete "Der Johannisbader Spru- 
del" finnes en forteckning ofver de Insektcr, som 
forekomma pa Riesengebirge. 

Costa liar utgifvit tvenne afhandlingar, i hvilka 
ett storre antal Neapolitanska Insekter beskrifvas, 
nemligen: "Specie nouve e rare d'insetti delle Mon- 
tague del Matese" i Annali dell' Accademia degli 
Aspiranti Nat. II. Ser. Vol. 1, p. 89, oeh "Descrizione 
di alcune colleotteri del regno di Napoli." 1. c. p. 134. 

Arbeiten des Naturforschenden Vereins in Riga, 
red. von Muller und Sodoffsky. Bd. I, heft. 1. 
Rudolstadt, liar blifvit reccnseradt i Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 284. 

Germar bar i korthet recenserat flera Nord- 
Amerikanska arbeten, sasorn: Proceed, of the Aca- 
demy of Philadelphia samt Harris Treatise of the 
Insects injurios to vegetation. Stett. Ent. Zeit. 1847, 
p. 234. 

Motschoulsky har i en vidlyftig uppsats sokt 
besvara de anmarkningar ScHAUM emot flera af bans 
arbeten framstallt. Skada ar att i vetenskapliga tid- 
skrifter borttaga rummet med sa litet gognande af- 
handlingar som den nu anforda. Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 102. 

Boys har rorande atskilliga Ostindiska Insekt- 
arters lefnadssatt meddelat iakttagelser och bland 
annat anfort, att bada konen af Copns-arterna orn- 
vexlande forfardiga de jordkulor, hvaruti honan big- 
ger sina agg. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 63. 

Taschenbuch fur Kafer- und Schmetterlings- 
samler von F. Berge. Stuttgart 1847 (20 Ngr.) bar 
blifvit omstandligt recenserad af Kiesenwetter, som, 

sedan 



65 

sedan en man gel anmarkningar blifvit fra install da, 
till slut yttrar, att det varit bathe om forenamnde 
verk aid riff utkommit, da det innehaller manga 
oriktiga och vilseleda nde uppgifter, hvarfore det ock 
for nyborjare icke allenast ar obrukbart, atari till 
och med skadligt. Alig. Deutsch. Naturh. Zeitilng. 
II, p. 466. 

Walker har utgifvit en af Kaltenbach med- 
delad forteckning ofver Diptera och Chalcidites, hvar- 
uti redogores for de vaxter, hvaraf de forra under 
larvtillstandet hemta sin naring, samt for de insekt- 
arter, hvaruti de sednare underg.a sin metamorfos. 
Denna forteckning upptager icke mi lid re an 74 
Diptera och 58 Chalcidites. Ann. Nat. Hist. New. 
Ser. IT, p. 73. 

Ett hogst rikhaltigt tillfigg till Ratzeburgs Forst- 
insecten har af Nordlinger blifvit meddeladt. Det 
innehaller en mangd upplysningar om Insekternas 
lefnadssatt och metamorfos. Stett. Ent. Zeit. 1848, 
p. 225. Tab. I, II. 

FrAuenfeld har hall it ett foredrag ofver fra- 
gan: "Was ist bei Insecten-verwustungen zu thun" 
Detsamma innehaller inga nya eller fornt okanda 
medel, att minska eller forstora de for vaxterna 
skadliga insekt-arterna. Nachr. von Freund. der 
Naturw. in Wien. IV, p. 418. 

Kiesenwetter redogor for nagra i Sachsen 
under sednare aren forekommande skadliga Insekter, 
sasom: Tortrix hercyniana, hvars larv angriper tall- 
traden, och Tinea laricella, hvars lilla, i ett fodral 
lefvande, larv uppater chlorophyllen i larktradsbar- 
ren och endast lemnar den yttre huden pa desamma 
orord. Hela strackor af skog hafva genom delta 
lilla djurs averkan synts hvita. Traden hafva val 
icke utdott, men stanna derigenom i vaxten. Meli- 
Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 5 



f(3 

gethes ameus bar i oerbord mangel angripit blom- 
morna af rapsat, bvarigenom en ni indie fordelaktig 
skord af denna vaxt erhallits. Allg. Deutscli. Naturh. 
Zeitung. II, p. Ib5. 

Mannerheim liar uti en, vid Fischer de Wald- 
HEIMS Doktors-jubileum forfattad, intressant uppsatts, 
under titel: "Sur I'etat de V Entomologie en Russie" 7 
redogjort for de skrifler, som i denna vetenskap 
inom Ryssland titkommit, afvensom for de Entomo- 
logiska resor, som inom delta vidstrackta land blifvit 
utiorda. Jubil. semisaecul. Fisch. de Waldh., p. 5. 

Ofver den i Nord-Amerika radande verksam he- 
ten inom den Entomologiska vetenskapen bar Morris 
Jemnat varderika upplysningar. Fadren for den Ame- 
rikanska Entomologien var en Tysk, Melsheimer, 
bvilken ankom till nam nde land sasom Faltprest 
vid Brunswigska trupperna, blef fan gen och qvar- 
stannade derstades. Han stod i forbindelse med 
KnOch, som han meddelade manga Insekter, och ut- 
gaf en katalog ofver Pensylvaniens Coleoftera, hvil- 
ken i Nord-Amerika anses sasom grundvalen for 
dervarande Skal-insekters artkannedom. Hans sam- 
lingar ofvergingo vid bans dod 1840 till sonen John 
Melsheimer, vid hvars intraffade franfalle de till- 
follo en annan son Doktor E. F. Melsheimer, som 
ar en ifri<* Entomolo^. Denne bar beskrifvit manga 
nya Coleoptera i Proceed, of the Acad, of Nat. Scienc. 
of Philad., och egev ofver fjaril-arterna , sardeles 
Noctuce, utforliga mannskripter. En annan flitig 
Entomolog var framlidne Prof. Peck i Cambridge. 
Han bar infort flera afhandlin^ar i Masachusetts 
Agricult. Repository and Journal. Harefter namnes 
Thomas Say, hvars stora verksamhet likval blef af- 
bruten genorn en fortidig dod. Bland lefvande En- 
tomologer uppraknas utom E. F. Melsheimer, Major 
Le Conte och dennes son John Le Conte, Harris, 



67 

Hentz och Haldeman. Den Bed (tare liar i bered- 
skap en fullstandig monographi ofver Cerambycini. 
I allmanhet visar sig lios de Amerikanska Entomo- 
logerna ett slrafvande, att ieke nier at Europeerna 
ofverlemna utarbetningen af den Amerikanska Fau- 
nan. Da detta likval sker i olika Societeters hand* 
linear, hvilka lios oss aro foga tillgangliga , blifva 
manga afhandlingar for oss okiinda. Det vore sa- 
ledes af stor vigt, om de Forenta Staternas Insekt- 
Fauna blefve af hand lad i ett sjelfstandigt verk ocli 
i stdrre sammanhang. Sillim. Journ. If. Ser. I, p. 17. 
Under titel: "Ueber die Obersten Grenzen des 
Thierischen und Pflanzlichen Lebens in der Schweitzer 
Alpen", Zurich 1845, hafva vi af Oswald Heer. fatt 
emottaga ett arbete, sorn afven i Entornologiskt 
hanseende ar af stort intresse. Den bestandiga snon 
ar nedtill icke ofverallt lika begr;insad, derigenom 
att snomassorna pa de beskuggade sidorna och i 
Alpernas dalar och fordjupningar gar langre ned , 
an pa de for solen mera utsatta stall en Ofvano-m 
snogransen forekomma ej sat Ian enstaka snofria flac- 
kar. De ofra spetsarne pa de nakna klipporna aro 
betackta med lafvar; derunder vidtaga mossorna, 
hvilka i Gletscher-regionen spela en vigtig rol och, 
ehuru fattiga pa arter, ofvertacka hela strackor, 
hvaruti enstaka orter har och der borja visa sig. 
Inland de djur, som vid gr.ansen for det djuriska 
lifvet forekomma, finnas 18 Insekter ocli 13 Arachni- 
der. Insekterna ga icke hogre an 9000', da dere- 
mot 5 Arachnider annu traffas vid 10,000' och en 
art annu pa hogsta spetsen af Piz Linard (10,700'). 
Denna ar Opilio glacialis, hvilkcn endast forekom- 
mer pa de hogre Alperna och aldrig traffas under 
7000 fot ofver hafvet. Jemte denna flnnes pfi Firn- 
inseln 9000' en vacker rod qualster Rhyncholophus 
nivalis, som lefver i sma sallskap under stenar samt 



68 

trenne Spindlar (Lycosa blanda var., Melanophora 
oblonga och Textrix torpida). Langre necl fran 
9OC0' — 85C0' upplrada jemte de foregaende 4 arter 
af Opilio, 4 Spindlar, 13 Coleoptera, 3 Fjdrilar och 
1 Tenthredo. De fiesta djur, som tillhora snoregio- 
nen , aro sma och vinglosa, saknande formagan att 
kunna forflytta sig langt, hvarfore de ock aro b undo a 
vid dessa hojder. Medeltemperaturen ar pa Faul- 
horn (8263' ofver hafvet) — 2,33 Cels.; under Junii 
manad +2,5°, Julii +4° o. s. v. Vid en hojd af 
10,000' fot ar medeltemperaturen atminstone — 6 
och ytan upptinar endast en kort tid. De for denna 
hojd egna djur maste saledes ega en stor lifskraft, 
for att understundom kunna underga en flerarig 
vintersomn, da under kalla och vata somrar Firn- 
inseln aid rig aftinar. Ett eget inflvtande maste denna 
temperatur utofva pa utvecklingen. Djuren tillbringa 
omkring jj:delar af aret i dvala. Det ar Jcke moj- 
ligt, att de under den korla tid, som de aro ror- 
liga, kunna genomga deras fullstandiga forvandling, 
och man torde derfore fa antaga, att densamma 
fortgar under flera ar. Afven de fullt utbildade 
Insekterna fortlefva under flera ar, atminstone fin- 
ner man dem i deras vinterqvarter. Markligt ar, 
att af de namnda 31 arterna 24 lefva af rof. En 
snacka (Vitrina diaphana}, som bebor samma hojd, 
forekommer sa sparsamt, att man icke kan tro att 
den tjenar Insekterna till foda. Afven de vaxtatande 
Insekterna aro till antalet fa. Det fortjenar lika- 
ledes uppmarksamhet, att har, hvarest natterna af- 
ven under sommaren aro kalla och frostiga, af de 
forekommande Spindlarne 5 arter tillhora nattdjur, 
och bland dessa afven den art, hvilken allman- 
nast finnes pa Firninseln. Till slut beskrifvas flera, 
for det mesta nya arter. Erichs. Jahresb. 1846, 
p. 2 (66.) 



69 

Glarner-landets naturhistoriska forhallanden haf- 
va af Heer blifvit skildrade i ett arbete: y 'Der Kan- 
ton Glarus historisch-geographisch-statistich geschildert 
von den altesten Zeiten bis auf die Gegenivart" , St. 
Gallcn 1846. Forf. liar i detta, for en storre publik 
beslanida verk, haft till mal att framstalla dc for- 
andringar den organiska naturen undergatt, hvar- 
fore ock bans meddelanden aro af allmannare in- 
tresse, sardeles som de aro grundade pa langvariga 
iakttagelser och noggranna undersokningar. I de 
liigre regionerna af Glarns-landet finnas manga fler 
djur- an vaxt-arter, eller i ett forhallande som 2f: 
I; mot alperna aftaga djuren mycket hastigare an 
vaxlerna. Redan i den ofre alpregionen aro de 
sednare ofvervagande och forhalla sig till de forra 
som 1| : 1. Annu mer framstaende ar detta i nedra 
snoregionen, der forhallandet ar som 6: 1, och i 
ofra snoregionen som 25: 1. Yid 9000' hojd ofver 
hafvet upphor allt djuriskt lif, da deremot nagra 
vaxt-arter finnas pa alpernas hogsta spetsar. I3e- 
traffande Glarns-Faunan i forhallande till de 6f- 
riga delarne af Schweiz, sa ofverensstammer den 
med de norra bergs-kantonernas, hvaremot den va- 
sendtligen afviker (ran central-alpernas (Biinden , 
Oberuri och Wallis). Fran slattlandet i Norra Schweiz 
skiljer sig Glarus-landet fornamligast genom sina 
bergs- och alpformer, afvensom derigenom att ett 
stort antal sliittlands-djur icke forekomma afven i 
de djupt belagna, milda dalarne. Fran central- 
alpernas djurverld skiljer sig Kanton Glarus dels 
genom hojdgransorna, dels genom ett annat forhal- 
lande af individernas antal, dels slutligen genom 
mangen art-olikhet. Liksom vaxterna forekomma 
afven djuren i Biinden hogre upp pa alperna och 
de sednares grans ar der utstrackt till ofver 10,000'. 
Vid betraktandet af fordelningen mellan de sarskilda 



70 

Inscktklasserna , utmarka sig' fornamligast grashop- 
porna, hvilka i central-alperna finnas i mycket storre 
anlal an i norra Schvveiz, hvarigenom ocksa en of- 
ver<>an£f till Italiens Fauna bildas. I Biinden ocli 
Wallis hvimla om somniaren dalarne af grashoppor, 
hvilka tidtals, sardeles i Wallis, anstalla stora for- 
odelser pa vegetationen , och ofver tradgiansen ut- 
gora de derstiides, om icke genom stort art-antal, 
1 i k v a I genom individernas mangd , en viisendtlig del 
af cljurverlden, anda till 6000 fot olver hafvet, och 
en art G. pedestris traffas annu vid 8000 fots hojd, 
da de deremot i Glarus i ringa mangd traffas 6f- 
ver tradgransen. Genom hela alpkedjan fran Wal- 
lis, Oberuri ocli Biinden aro ett stort antal arter 
utbredda, t. ex. Carabus depressus , Bonelli, Cy- 
mindis punctata, Pterostichus Jurinci, Helops alpi- 
nus, Otiorhynchus rhccticus, Elater rugosus, Melitcea 
Cynthia, Zygcena Ephialtes,' Gryllus sibiricus och 
italicus , hvilka saknas i Glarus-landet, hvaremot i 
detta lorekomma Carabus auronitens , Pterostichus 
Panzeri, maurus, Cantharis rubricollis m. fl., som 
icke finnas i de forstnamnda trakterna. Gar man 
fran nordliga Sehweiz mot Italien, sa visar sig den 
forsta forandringcn i vaxt- och djurriket i central- 
alperna. Ai betet atfoljes till slut af en noggrann 
upprakning af de inom Glarus forekommande arter, 
hvarvid stadse afseende blifvit fastadt vid deras ut- 
bredning inom de olika regionerna, 

Ofver Pyreneernas Entomologiska zoner har 
Leon Dufour meddelat sina iakttagelser. Han in- 
delar denna bergstrakt i tvenne zoner, den sub- 
alpinska och den alpinska. Den forra omfattar icke 
allenast bok- och granskogarne, utan afven angarne 
och sluttningarne, som med dessa ligga lika hogt. 
Denna zon indelar Forf. likval i tvenne delar, den 
ofra och den ncdra, hvilka i Entomologiskt hiinsc- 



71 

ende aro ganska olika. Den' sednare omfattar de 
liigre bergen och dalarne, hvilkas talrika Insekter 
aro dels frivilligt utbredda ofver slatten kring Adour 
och Gaves, dels Bed for da genom ofversvamningar. 
Den ofra delens Insekter aro verkhga bergsdjur. De 
lefva dels under stenar, som finnas pa angarne eller 
vid bergsstrommarne, dels pa blad eller blommor, 
eller under bok- och gran bark. Deras antal upp- 
gar till 170 a iter. Den alpinska zonen bo r jar ofvan 
granskogen och stracker sig fran 1800 till 2300 
metres (1 metre = 3,3681 fot). Antalet af de arter, 
som bar forekomma, uppgar endast till 31, af hvilka 
de fiesta tillhora Carabici, samt sakna vingar. Dessa 
Insekter upphora redan 2000 metres ofver vaxt- 
gransen, och hogre upp visar sig endast en och 
annan humla, nagon ill man Scceva eller en afnolt 
Satyrus-ait. Compt. Rend. XXIV, p. 833. L'Instit. 
XV, p. 163. 

MARKEL och KlESENWETTER hafva afgifvit en R.'sberaN 

berattelse om deras i Karnthner-alperna ar 1847 te serJ 
gjorda Entomologiska resa. Forsta stationen togs 
vid Tauernhaus, som ar behiget ungefar 4500 fot 
ofver hafvet, i en dal, som loper fran soder mot 
norr. Sa val floran som faunan bar redan har en 
verkligt alpinsk karakter. Vegetationen ar sardeles 
yppig. Vid Raurisier-hojden vaxte frodiga umbella- 
ter, hvilka likval icke voro sardeles besokta af In- 
sekter, dock visade sig derpa Hera exemplar af 
Anthobium palligerum Ksw. De talrikast forekom- 
mande Insekterna tillhorde Coleoptera och af dessa var 
Chrysomela Cacalice i manga fargforandringar sar- 
deles ymnig. Utom denna patraffades Chrysomela 
pretiosa, vittata, punctata, Otiorhynchus gemmatus, 
Anthophagus alpinus, Austriacus, Omalinus och An- 
thobium montanum. Sallsyntare voro Quedius fim- 
briatus, Telephorus nigripes, Pachyta interrogationis 



72 

o s. v. Af andra ordningar var iangsien icke stor, 
isynnerhet voro Hymenoptera fa. Af dessa visade 
sig dock allmant Thenthredo olivacea, atra, viridis, 
P achy protasis Rapce samt mera saltan Cimbex lu- 
corum, jemte nagra Ichneumoner. Under stenar fan- 
gades Carabus irregularis, depressus, auronitens, ca- 
rinthiacus, Hoppei, Nebria castanea och Jokischii, 
bada likval sparsamt, Cychrus attenuatus, rostratus, 
Diacanthus melancholicus, nagra PterosticJius- och Ocy- 
pus-arler. Flodstranderna voro deremot ytterst fat- 
tiga pa Insekter. Med undantag af Bembidium albipes 
erholls har foga af varde. Tredje dagen efter an- 
komsten till Tauernhnus antraddes resan ofver Hei- 
ligenblulen Tauern till Heili^enblut. Har och der 
patraffades, i de for solstralarne oatkomliga fordjup- 
ningarne, snoflackar, vid hvilkas k an te r Nebria casta- 
nea visade sig. Vid en hojd af 5500', der larktradet 
upphor, fanns Nebria Helhoigii, som sedermera traf- 
fades till en h6jd af 8000'. Utom n annul a tvenne 
Nebrier fangades under stenar Pterostichus Jurinei, 
men for ofri&t insrentinsj anmarknin^svardt. Forst 
pa den hogsta punkten vid den sa kallade Hoch- 
thore 8000 fot ofver hafvet pa den fuktiga, tried 
stenar ofverlackta bergsryggen forekommo tvenne 
iVe6na-arter, nemligen N. angustata och en ny art, 
den sednare temligen allmant. Fran Hochthore san- 
ker sig berget hastigt mot Karnthen och erbjuder, 
sedan de forsta afsatserna blifvit tillryggalagda, (or 
Coleopterologen fordelaktiga lokaler. Under stenar 
erhollos har flera arter Carabici, Elateridai, Staphy- 
linii, Byrrhus scabripennis, Chrysomela nivalis, mon- 
ticola, Gonioctena affmis o. s. v. Marklig var den 
nastan totala brist, som pa denna hojd visade sig, 
af Anthophager. Endast nagra fa exemplar af A. 
alpinus, den mest utbredda af alia alp-insekter, pa- 
triiflades, Trakten kring Heiligenblut, ehuru belagen 



73 

lika hogt som Tauernliaus ellei* 4500 fot, har lik- 
val en myeket mind re alpinsk natur. Dagen efter 
ankomsten gjordes en exkursion till Pateze. I den 
nedra eller subalpinska regionen , 4500 — 5000 fot, 
syntes fail Ban fattig och foga afvikande fran slatt- 
landets. Anthophagi och Otiorhynchi saknas nastan 
alldeles, endast fa exemplar af A. austriacus och 
0. geniculatus visade sig. Forst smaningom, men 
icke sa hastigt som pa Riesengebirge, motte forst 
nagra fa, sedan talrikare individer af alpinska insekt- 
former. Deremot foretedde Pastern-plateauen en 
akta alpinsk fauna. De med en mer eller mind re 
yppig vegetation betackta angarne framtedde, sar- 
deles da solen sken, en ytterst liflig tafia. En mangd 
fjarilar kringsvarmade nemligen Melitcea Merope, Par- 
thenie, Cinxia och i sardeles stor mangd Argynnis 
Pales. Manga ganger uppjagades skaror af den vac- 
kra Geometra equestrata och nastan vid hvarje steg 
svarmade Pyralis alpestralis ofver va^en. Marklig 
var den brist pa Hipparchier som visade sig. Af 
egentliga Getingar och Bi-arter syntes nastan ingen, 
endast en Iiurnla B. alpinus flog sparsamt fran 
blornma till blomma. Med hafven fangades Meli- 
gethes mbrugosus, Apion Spencei, Kirbyi, Hydnobius 
tarsatus , flera Phytonomus-avter, Barynotus mercu- 
rialis och den svarta varieteten af Pachyta interro- 
gationis samt den sallsynta P. strigilata. De under 
stenar forekommande arterna ega mycken ofverens- 
stammelse med dem som i Heiligenbluter-Tauern 
blifvit anmarkta, likval visade sig nagra olikheter. 
Har trafFades nemligen Carabus depressus, en med 
Nebr'ia castanea narslagtad art, Cymindis basalis och 
OtioHiynchus alpicola. Pa Staphyliner var denna 
lokal fordelaktigast. Under de stenar, som nyligen 
varit betackta med sno, gjordes talrika och intres- 
santa fynd, sasom Byrrhus scabripennis , striatus , 



74 

Chrysomela melancholica, nivalis, monticola, Carabus 
Hoppei, Nebria Hellwigii, Tachinus latiusculus n. sp., 
T. elongatus, Quedius rufipes, monticola, satyrus, 
punctatellus, Philonthus montivagus, Othius myrme- 
cophilus och Homalota nivalis. En vigtig bestandsdel 
af denna trakts fauna utgora Coprophilidce. Den 
storsta mangden bilda Aphodius-ai tevna och bland 
dessa forekomma Aphodius gibbus och A. rubens 
hogst allmanna. Deremot iir A. depressus, som van- 
ligt forekommer i de lagre trakterna, sallsynt, och 
de pa slattlandet i spillning i mangd sig uppehal- 
lande sma Staphylini saknas bar alldeles. Pa den 
hojd, som ofvergas pa vagen till Johannishiilte, fan- 
gad es ett enda exemplar af Anthophagus melanoce- 
phalus samt nagra exemplar af Bemb. glaciale och 
Quedius satyrus. Pa Gletscherna, som harefter be- 
traddes, syntes ingen lefvande varelse med undantag 
af de bekanta Desorierna, som traffades i mangd. 
Vid Johannishiitte erholls, vid en hojd af 8000 lot, 
nagra fa Insekter, sasom Aphodius gibbus och ru- 
bens, Homolata rugulosa och Platysthetus laivis. En 
annan exkursion gjordes till Moharkopfvid Dollach. 
Denna trakt var pa Skal-insekter mindie rik. Det 
fornamsta som patraffades, var Cychrus angustatus 
och Pt'istonychus janthinus. Till slut uppraknas de 
markvardigare Insekter som blifvit funna, hvarjemte 
de nya fullstandigt beskrifvas. Bland de forra, sa- 
som afven forekommande i Sverige, torde bora an- 
foras Cymindis vaporariorum Linn, (basalis Ghl.), 
Cychrus rostratus, Nebria Gyllenhalii, Calathus ful- 
vipes, melanocephalus, micropterus, Taphria nivalis, 
Pterostichus borealis, Amara acuminata, Quenselii, 
vulgaris, aulica , Bembidium bipunctatum, rufipes, 
Tachinus elongatus, Pcederus litoralis, Stenus flavi- 
pes, Platysthetus morsitans , Anthophagus alpinus, 
Omalinus och plagiatus. Sasom nya beskrifvas 



75 

Homalota subrugosa, Tachinus latiusculus, Othius 
lapidicola, Philonthus adscitus, Ph. (rigidus , Pla- 
tysthetus Icevis , Anthophagus fallax och Anthobium 
puberulum Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 210, 277, 
314, 321. Allg. Deutsch. Nafurh. Zeit. II, p. 420. 
Kiesen wetter, som besokt Riesengebirge, har 
ofver sina der gjorda Entomologiska fynd lemnat 
en kort, men innehallsrik berattelse, hvarutur vi 
trott oss bar bora, sasoni af allmannare intresse, 
anfora foljande. Riesengebirge har ganska manga 
Insekter gemensamt med de i mellersta Europa be- 
liigna alperna, afvensom flera med Skandinaviens 
fjell och den aretiska regionen. Emellertid framter 
det en storre ofverensstammelse, hvad formerna be- 
traffa, med alperna, hvaremot det, i hanseende till 
det ringare art-antalet, ar mera analogt med de 
Nordiska I'jellen. Riesengebirge ar icke rikt pa egna 
former bland Lepidoptera , och sardeles i ogonen 
fallande ar bristen pa vissa i alperna allmant fore- 
kommande Hipparchia-avter, och den enda art, som 
bar forekommer och som tillhor Schlesiens berg, 
ar Hipparchia Euryale. 1 be rgs regionen ar Geo- 
metra caisiata allman i barrskogarne. Under Jnlii 
och borjan af Augusti traffas G. elutata i mangd. 
Pa oppna platser, svedjeland o. s. v., hvarest hal- 
lonbuskar, Epilobier, Senecioner och Cacalier bilda 
en yppig vegetation, kan troligen en uppmarksam 
Lepidoplerolog gora ett foidelaktigt byte. Forf. upp- 
riiknar bar enclast de genom sin storlek eller all- 
manhet miirkligaste arterna, for att gifva en karakter 
af Faunan, sasom Geometra Alchemillata, montanata, 
luctuata och pa hogre beliigna stallen Pyralis alpi- 
nalis. Pa ofversta hojden syntes fa fjarilar. Endast 
nagra arter af sliigtet Crambus och en Tortrix. 
Nagra all manna och viclt ntbredda former fore- 
komma afven pa de slatter, som aro hogt upp 



76 

belagna, sasom Triphama pj'onuba. Villa talrikare 
an Lepidoptera aro Diptera. De sitta i otrolig mangd 
pa blommorna. Sard el es ymnigt forekomma Tipu- 
larice, Empis- och Syrphus-arler. Jemte dessa set- 
man stora skaror Hymenoptera, nagra Trypfion-artev 
och sardeles Alo?nya ovator. A f veil mindre arter 
felades icke, sasom af slagtena Pteromalus , Eulo- 
phus, Eurytoma och Cleonymus. Af Tenthredinetce 
aro nagra Nematus-avter, men isynnerhet Tenthredo 
olivacea, allmanna. Alia dessa ordningar, med un- 
dantag mahiinda af Diptera, ofvertraflas i individer- 
nas antal af Coleoptera. Berget ar likval ytterst 
fattigt pa egentliga Carabi och utstar i detta han- 
seende icke nagon jemforelse med Alperna, Pyre- 
neerna eller Kaukasus. Deremot forekomma i mangd 
individer af vissa alpinska Brachelytra. Fornamli- 
gast hora hartill manga arter af Anthophagus och 
Anthobium. Sardeles de sednare forekomma i otro- 
lig mangd. Har och der sitta de pa iimbellaterna 
i flera lager ofver hvarandra, hvarforutan dessa blom- 
mor hvimla af Hymenoptera och Diptera. Sasom 
flugornas argaste fiender visa sig Anthophagi och 
tillfalle saknades icke att forvissa sig om, att dessa 
Insekter lefva af rof och icke af vaxteinas fromjol. 
Icke allenast pa blommor och blad, titan afven vid 
vatten, vid kanterna af smaltande sno och under 
stenar forekomma icke allenast storre och mindre 
Carabici, utan afven manga Staphyliner af akta al- 
pinsk karakter. Afven traffas under nastan alia ste- 
nar pa bergets hojd den sasom Svensk foist beskrifna 
Otiorhynchus monticola. I vattnet forekommer at- 
skilliga arter af intresse, val icke bland Hydrocan- 
thari, ty ingen af hithorande alpinska eller hognor- 
diska arter har blifvit patrafFad, utan endast sadana 
som tillhora slattlandet. Den skona Elmis Maugetii 
fanns vid en ansenlig hojd, tiara en back. Af 



11 

Hemiptera och Orthoptera syntes nastan ingenting, 
men arstiden var ocksa icke langt nog framskriden 
for dessa djurs insarnling. Allg. Deutsch. Naturh. 
Zeit. II, p. 161, 

Letzner liar afgifvit en beriittelse om tvenne 
dagars exkursion i Furstendomet Teschen. I an- 
seende till den inskrnnkta tiden kunde han endast 
undersoka en del af Beskiden, sotn innesluter ofra 
Weiehseldalen. Fdrf. fann att denna trakt var niyc- 
ket fattigare pa Insekter an Altvatersgebirge, afven- 
som vegetationen var raindre yppig* Talrikast fo- 
rekomma Carabici och bland dessa aro Bembidii 
allmannast. Dessa sednare finna pa den breda, dels 
vata , dels torra, till en del steniga och pa manga 
stallen sandiga och dyiga Weichselns strander ett 
passande till hal 1 . En forteckning meddelas ofver de 
funna Carabici, hvaribland 22 Bembidii-a rter upp- 
tagas. Arbeit, der Schles. Gesellsch. 1847. Erich. 
Jahresb. 1847, p. 26 (50). 

Rorande en resa till Kaukasus och Taurus- 
bergen liar ChAUDOIR afgifvit berattelse. ForF. land- 
steg d. 26 Maj i Redoute Kale, begaf sig derifran 
till Kutais, sedan ofver Rion till byn Sakao, som 
ligger pa sluttningen af ett berg med samma namn. 
Landet ar mycket skogigt. Ekar och lindar, blan- 
dade med andra trad och hasselbuskar, betacka 
bergets fot. Harefter mota barrskogar, hvilka be- 
klada bergets sidor, anda till den liojd der bjorken 
upptrader. Efter detta trad slags upphorande vid- 
taga de praktfnlla alpangarne, befuktade af den 
smaltande snon. Slutligen paspetsarne, hvarest snon 
blott 2 eller 3 manader under aret forsvinner, be- 
tacker endast ett kort gras eller mossor jorden. 
Skogsregionen maste skyndsamt genomvandras, lik- 
val upptacktes i bjorkregionen Carabus Mellii n. sp. 
Ofvan skogsregionen, under de talrika rullstenarne, 



78 

fanns Carabus compressus n. sp. ocli amiu hogrc upp 
Nebria Marshallii i stor miuigd, Calathus caucasi- 
cus, Plinthus costatus med flera. Vid kanten af de 
smaltande snomassorna Eutroctes Icevigalus n. sp. , 
Carabus armeniacus Mann, ocli C. longipes n. sp. 
En annan bestigning af berget foretogs i Imeritien 
fran byn Glola. I skogsregionen traffades endast 
tvenne Pristonychi. Ofver densamma ocli iiiira sno- 
gransen Carabus Stahlinii, Puschkini, Biebersteinii, 
Fischer i, Nebria patruelis n. sp. , Cardiomera elon- 
gata, Eutroctes Icevigatus, Omaseus Tamsii, arme- 
niacus, Agonodemus lyratus n. sp., lyricollis n. sp., 
Abax inapertus, Pterostichus ordinatus, Celia punctu- 
lata, bifrons, flera Staphyliner, Curculionider och 
nigra Aphodier. Forf. anmarkte att de Insekter, 
som forekommo pa bergspetsarne, undveko sadana 
stallen, som voro utsatta for solens stralar, hvaremot 
mot norden belagna platser hvimlade af iudivider. 
Caraber och Eutrocter hollo sig fornamligast under 
storre stenar, som icke lago for djupt nedsjunkna 
i jorden. Nebrier och Cardiomerer forekommo un- 
der stenar, som voro i narheten af snokanten. Forf. 
begaf sig sedermera till Tifflis och gjorde harifran 
en exkursion till Kasbeck. Under viigen fran Pas- 
sananur vidtager en storartad natnr. Bergen hoja 
sig mer, deras afsatser och spetsar aro tatt skogbe- 
vaxta och snon ar med Maj manad forsvunnen. Pa 
andra sidan Kwischet forsvinna skogarne. Bergen 
aro alldeles nakna och betackta med evig sno. Be- 
stigandet af Kasbeck hindrades genom uthallande 
regn, hvaremot en mindre hojd besoktes. 1 dalen 
traffades Pcecilus angusticollis n. sp. och Carabus 
exaratus. Pa hojden Carabus osseticus, deplanatus, 
Bceberi, Procrustes Fischer i, Nebria elongata , Mar- 
schalli, Cardiomera elongata, Feronia lyrata n. sp., 
Agonum rugicolle n. sp. och Pterostichus regularis. 



79 

Derefter undersokles ett a I tie berg, som dominera 
Kwischet. Vid foten emellan faltcn sprang Pcecilus 
obscuratus i mangel, hogre upp under stenar insani- 
lades Carabus osseticus, deplanatus, septemcarinatus, 
Myosodus lacunosus. Vid gn'insen af bjork regionen 
Pristonychus insignis n. sp. och nagra individer af 
Procrustes Fischeri. Annu hogre upp pa en vag 
Cicindela trapezicollis, som saknar formagan att flyga, 
Dorcadier, Silpher o. s. v. Nara en back, utlopande 
fran snon, alia pa den forra bojden insamlade arter, 
jemte Nebria nigerrima och Omaseus caucasicus, 
samt pa sjelfva spetsen den yttersl sallsynta Carabus 
iberus. Taurus-kedjan besoktes fian den Tyska ko- 
lonien Freudenthal. Berget ar ganska brant, syn- 
nerligen pa dess nedra delar. Har aro klipporna 
kala oeh endast nagra trad vaxa har och der i deras 
sprickor. Hogre upp aro herrliga barrskogar och 
under de kullblasta, pa jorden ruttnande, stammarne 
funnos Carabus Lafertei, refulgens n. sp., incatenatus, 
Cychrus lignatus och Nebria Marshalli. I bjork re- 
gionen Pteroslichus Schonherri, Calathus femoralis, 
Pristonychus pretiosus. De angar, som har vidtaga, 
aro yppiga och pa sjelfva hojden betackas stora 
strackor af Daphne, under hvars affallna och torkade 
lof Calathus alternans, Leistus femoralis och andra 
arter insamlades. Cicindela trapezicollis sprang af- 
veu bar pa vagarne. Under sma stenar vid baek- 
kanterna funnos Cardiomera valida, Feronia rufipal- 
pis, Agabus glacialis n. sp. Stenar aro sallsynta. 
Under dessa erhollos vid snogransen Carabus cri- 
bratus, incatenatus , Roseri, Pristonychus pretiosus, 
nagra Feronier och Staphyliner. Utom Nebria Mar- 
schalli och intricata ar ingen Nebria for dessa berg 
egendomlig. ChAudoir Enum. des Carabiques et 
Hydrocanth. du Caucase\ Kiew 1846. 



80 

Schmidt-Gobel har uti ett arbete: "Joh. Wil#. 
Helfers hinterlassene Sammlungen der V order- und 
H inter- Indien. Nach seinem Tode im Auftrage des 
Bohm. National- Museums unter Mihvirkung mehrerer 
bearbeitet und herausgeben' von Schmidt-Gobei,. Prag 
1846, 1 Lief, meddelat atskilliga underrattelser om 
de af Helfer gjorda insamlingar. Af dessa utgora 
Skal-insekterna den betydligaste delen och mer an 
trefjerdedelar af de hemforda arterna aro nya. Detta 
lands Fauna har, for sa vidt samlingarne hittills blif- 
vit undersokta, visat sig utgora en foreningslank 
emellan balfon Decan och de stora Indiska oarne 
Java och Sumatra, hvarjemte den afven visar nagon 
ofverensstammelse med Chinas och Philipinska oar- 
nes Fauna. Den markligaste foreteelsen ar forekom- 
mandet af Europeiska, och bland dessa ganska nord- 
liga, arter. Fran Himalaya har sadant lange varit 
kandt och latt forklarligt, men att fran de tropiska 
trakterna Mergui och Martaban med en hog me- 
deltemperatur, och saledes klimatiska forhallanden, 
hvilka aro fran vara i alia hanseenden afvikande, 
maste det vacka forvaning att finna den Syd-Euro- 
peiska Zuphium olens, den Tyska Dromius obscuro- 
guttatus, D. plagiatus, Enectes griseus och Limenitis 
Aceris m. fl. De Europeiska formerna aterfinnas 
har allmant uti de hemforda slagtena. Saledes fo- 
rekomma arter af Cymindis , Dromius, Dyschirius, 
Omophron, Anchomenus, Trechus, Bembidium, flere 
Hydrocanthari, Stenus, Myrmedonia, Homalota, Xy- 
letinus, Dorcatoma , Anobium, Ptinus, Anthrenus, 
Scydmcenus, Euplectes, Strongylus, Crypiophagus, 
Attagenus, Trinodes, Georyssus, Hydraina, Macro- 
nyehus, Anisotoma, Anthicus, Anas pis, Mycterus, Cis, 
Rhizophagus, Dendrophagus o. s. v. Afven bland 
Hemiptera och Lepidoptera forekomma ofta Euro- 
peiska 



81 

peiska former. Dessutom visar sig, hvilket ock var 
att forvanta, att ostkusten af Afrika och Madagaskar 
utgor en foreningslank emellan Amerika och Ost- 
indien, derigenom att slagten, som fran Amerika 
aro utbredda till Afrika, t. ex. Galerita, ocksa 
traffas i Ostindien. Af Diptera och Hymenoptera 
finnas fa och for det mesta bekanta arter. Flera 
mvr-arter synas likval nya. Af Arachnider och Skor- 
pioner, som blifvit hemforda, ega flera arter ut- 
markta former. Bericht. von Freund. der Naturvv. 
in Wien. I, p. 121. 

Kollar och RedtenbAcher hafva redogjort for 
den af Kotschy i Syd-Persiska provinsen Faristan 
1842 gjorda insektsamling, samt dervid fastat upp- 
inarksamheten pa den egna karakteren afdetta lands 
Fauna, frambringad genom dess temperaturforhal- 
landen och hoga lage. Flertalet af de insamlade 
arterna visa nier ofverensstammelse med Syriska och 
Syd-Europeiska, an med Arabiska och Egyptiska for- 
mer. Af de undersokta 206 arterna tillhora de 156 
kanda forstnamnda land, och de 50 nya sta i all- 
manhet dessa nara. Sitzungsb. d. Kajs. Acad, in 
Wien. I. 2, p. 130. 

Karelin, som lemnat en beskrifning ofver tvenne 
dagars exkursioner i trakten af floden Sarkhem i Si- 
berien, har utom de notiser, som rorande de hogre 
djuren och vaxterna meddelas, afven anfort atskil- 
lifft om flera insekt-arters forekommande. Vid Ku- 
ragailii-Bouluk , en back som nedrinner i Sarkhem, 
traffades Anchomenus longiventris, Agapanthia alter- 
nans, Nebria catenulata, Necrophorus lunatus, Cleo- 
nus malachiticus , argentatus och Uneatus samt pa 
striinderna Bembidium azureum. I skogen pa ven- 
stra stranden af Sarkhem visade sig Carabus Gue- 
rinii och Leachii, Geotrupes impressus och hogre 
Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 6 



.82 

u pp C. Burmeisteri och Kirilowi in. fl. Jubil. Se- 
misxcul. de Fischer tie VV r aldh., p. 9. 

Ett vigtigt arbete for kannedomen om norra 
Afrikas Insekt-fauna ar oneklijren den bearbctning 
af der gjorda insamlingar, so in Lucas meddelat i 
''Exploration scientifique de I'Algerie pendant les an- 
nees 4840, 4844 och 4842" (16 francs per hafte). 
Forf. liar utoifvit sitt arbete i trenne delar. Den 

o 

forsta omfatlar Crustaceerna, Arachniderna och My- 
riapoderna med dertill horande 32 plancher. Af 
dessa framstalla 8 Crustaceer, 22 Arachnider och 2 
Myriapoder. Den andra delen upptager Coleoptera 
med atfoljande 47 plancher. Den tredje innehal- 
ler Orthoptera (4 pi.), Hemiptera (4 pi.), Neu- 
roptera (4 pi.), Hymenoptera (19 pi.), Lepidoptera 
(4 pi.) och Diptera (6 pi.) Bearbetningen ar grund- 
lig och noggrann; emellertid saknar man en jern- 
forelse med sodra Europas Fauna. Utforandet af 
figurerna ar i allinanhet oklanderligt. Manga, sai- 
deles de ,af Nicoi.et tecknade spindlarne, utmarka 
sig genoni en sallsynt skonhet. Recenserad i Rev. 
Zool. 1847, p. 370. 

Uti Delegorgues "Voyage dans VAfrique au- 
strale, notammant dans le territoire de Natal." 2 
Vol. Paris 1847, finnes i bihanget till andra ban- 
det p. 585, l:o en af Boisduval utarbetad forteck- 
ning ofver Syd-Afrikanska fjarilar, hvilken likval 
endast riicker till Noctuerna. De nya arterna be- 
skrifvas temligen omstandligt; 2:o en namnforteckning 
ofver Skal-insekterna, utan all t vetenskapligt varde; 
samt 3:o en namnlista ofver 37 Diptera, hvilka af 
Macquart komma att beskrifvas i hans Dipteres 
exotiques. 1 sjelfva Resberattelsen forekomma endast 
nagra fa Enlomologiska iakttagelser. 

WollAston, som under 6 veckor vistats pa 
Madera och der gjort insamlingar af Insekter, med- 



83 

delar, att vegetationen derstades ar hogst yppig. 
Vindrufvor, oranger, bananas, fikontrad och vatten- 
meloner finnas blandade med geranier, cactus- och 
fuchsia-arter, myrten, cassier och heliotroper. Kul- 
larne aro branla, hvarfore hastar under exkursio- 
nerna maste begagnas. Insekter synas likval, oaktadt 
den rika vegetationen, sparsamt forekomma. Ehuru 
Forf. gjort insamlingar af alia ordningar, hade det 
icke lyckats honom sammanbringa mer an 230 arter 
i 970 individer. Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 76. 
Pilate, sora vistats feni ar i provinsen Yu- 
catan, bar om landets beskaffenhet och dess Insekt- 
fauna meddelat atskilliga underrattelser. Afven i 
de norra delarne nedgar icke thermometern till mer 
an 11 grader Reaumur. Hettan ar under somraa- 
ren mycket stark. Norra delen anda till Campeche 
ar i allmanhet steril, utgorande till hufvudsaklig 
del ett ojemnt klipplager. En en da kedja med 
kullar af 100 metres hojning borjar na'got soder 
om Campeche och foljer kusten omkring 20 Franska 
mil. Har och der, sardeles i nordost, traffas under- 
jordiska karr. Utom dessa finnes icke annat vat- 
ten an i brunnarne, under den torra arstiden. det 
vill saga fran November till slutet af Maj. Vege- 
tationen ar fattig, och jordens ringa djuplek tillater 
endast buskar att vaxa , de fiesta tillhorande slagtet 
Mimosa. Pa odlade stallen, dit jord blifvit ford, 
ar naturligtvis forhallandet olika. Tolf mil soder 
om Campeche vidtager en annan jordman. Fran 
den lilla floden Champoton ar landet lagt, jemnt, 
fuktigt och ofversvammadt under flera manader af 
aret. I den sodra delen ar ofverflod pa floder och 
vegetationen praktfull. Ofverallt der landet icke ar 
torrt, ar det osundt. Forf., som bebott hufvudsta- 
den Merida, har endast haft tillfalle gora kortare 
resor till andra delar af landet, sa att han hufvud- 



84 

sakligen kunnat forskaffa si«T de i norra delarne 
forekommande Insckter. Han har i delta land Iraf- 
fat fa och i allmanhet sma a iter. Utom ett dussin 
Coleoftera aro alia till clenna ordning horande arter 
sallsynta, och under en fyra eller fern timmars 
exkursion hafva ofta endast nagra fa individer er- 
hallits. Under Juni manad aro lnsekterna talrikast. 
Under regntiden forekomma Dagfjarilar i mangd, 
men derlbland fa arter. Utom Mosquitos och den 
vanliga Husflugan, aro Diptera ganska sallsynta. 
Oaktadt mycken ihardighet, och genom bitrade af 
en tjenare under tvenne ar, lyckades Pilate endast 
att erhalla 8000 individer af Coleoptera, utgorande 
omkring 720 arter, af hvilka nara 500 aro nya. 
Ann. Entom. II. Ser. IV, p. XCVI. 

Gosse, som uppehallit sig ett och ett halft ar 
pa Jamaika, har rorande detta lands Insekt-fauna 
lemnat iakttagelser af stort intresse. Forf. , som 
lemnade England med hoga tankar om Westindiska 
oarnes rikedom i Entomologiskt hanseende, har fun- 
nit dessa langt if ran forverkligade. Nagra fa arter 
Dagfjarilar, fornamligast af slagtena Pieris, Calli- 
dryas, Terias, Heliconia, Charitonia. Argynnis Passi- 
florce och A. Delila, Cystineura Mardania, nagra 
Nymphalidce och Lyccenidai aro likval under alia 
tider allmanna. Andra forekomma pa vissa lokaler 
och under viss arstid i mangd, Nattfjarilar aro annu 
sallsynta re. Under en viss tid af aret, sasom i De- 
cember och annu mer under Juni manad, da regniga 
natter intraffa, inflyga hundradetals sma Noctuce, 
Pyralidce, GeometradcB och Tinece genom de oppna 
fonstren. I allmanhet aro arter af andra ordnin- 
gar, sardeles Diptera, sallsynta. Fattigdomen pa 
hithorande arter vacker forvaning, da man jemfor 
deras antal med deras som forekomma i Canada 
qch sodra delarne af Norra Amerika. Man kan 



85 

ncmligcn oft a far das en mil pa de oppna fallen 
under solskensvader, utan att patraffa ett dussin arter 
ill alia ordningar. Pa fjaril-larver ar afven stor 
brist. 1 Canada traffade GOSSE om hosten, under 
en a tva timmars exkursion, ofver 20 fjaril-larver, 
men pa Jamaika eager ban sig knappast hafva fun- 
nit hnlfva detta antal under 1^ ars insamlingar. 
jNagra lokaler finnas likval, som utgora ett undan- 
tag fran den vanliga fattigdomen pa Insekter, sasom 
Bluehelds, Blucfields-Montain , Sabito, Belmont ocli 
Content. Alia dessa lokaler, afvensom deras be- 
skaflenhet och vegetation, beskrifvas omstandligt, 
hvarefter de arter, som blifvit insamlade, upprak- 
nas, bvarjemte undei rattelser om deras lefnadssatt 
och forekommande meddelas. Hvad Forf. anfor om 
Pyrophorus noctilucus, sasom afvikande fran hvad 
forut varit kandt om denna arts formaga att sprida 
sken, torde fortjena anforas. Fran Februari till 
medlet af sommaren ar detta djur allmant pa lag- 
landet. Skenet fran de tvenne ovala knolarne pa 
thorax ar ganska tydligt, afven under fullt dagsljus. 
Da djuret icke oroas, aro dessa knolar fullkomligt 
morka, af en matt, hvitaktig farg, hvaremot de, da 
det vidrores, fa en lysande farg, likval icke pa en 
gang, utan smaningom. Skenet, som frambringas, ar 
gulgront. Uti ett morkt rum sprider denna insekt 
ett sa starkt ljus, att skuggan af hvarje foremal 
synes pa den motsatta vaggen, och att man kan lasa 
i en bok, om den halles 2 turn fran djuret. Pa 
abdomens ofversida synes emellan forsta segmentet 
och metathorax en transverselt oval flack, betackt 
med en tunn hinna, som, nar djuret flyger, sprider 
ett orangefargadt sken. Att det sken, som utgar 
Iran thorax, beror af djurets vilja, ar otvifvelaktigt, 
men huruvida forhallandet ar lika med abdominal- 
skenet, bar Forf. icke kunnat utrona. Under flygten 



86 

upphor det tidtals, hvilket torde hero pa huruvida 
rygg eller buksidan vandes mot askadaren. Ann. 
Nat. Hist. N. S. 1848, p. 109, 197, 268, 349. II, 
p. 109, 176, 268. 

Uti von Tschudis "Peru. Reiseskissen aus dem 
Jahre 4838—4842", St. Gallen 1846, finnas nigra 
meddelanden om de besvarliga Insekter, som (ore- 
komraa i urskogarne pa ostra sidan om Cordille- 
rerna. Dessa Insekter utgoras fornamligast af Mos- 
quitos, hvilka kringsvarma vid flodstranderna och 
ofverallt cler landet ar sumpigt. Vidare Stickflugor, 
som aro annu besvarligare och tillika mer utbredda. 
Myror forekornma i otrolig mangd och af manga 
arter. I boningarne intranger en rodgul sort Puca- 
cici, som isynnerhet oroai* de resande under hvilan. 
En svart mind re sort Yana-cici sticker ganska kan- 
bart. Mycket fruktadt och smartsamt ar stynget 
af Sunchiron (en Ponera-art). Tvenne sma fjarilar 
aro besvarliga genom deras mangd och paflugenhet. 
Deras fiender aro en liten gulrod myra Puchu-cici 
och en liten fogel Troglodytes audax. Afven Cica- 
derna omtalar Forf. sasom odragliga genom deras 
la ten. Menniskorna angripas i dessa trakter, ntom 
af de vanliga fastingarne (Ixodes^ afven af en knap- 
past markbar qualster-art Antanas, hvilken inbor- 
rar sig i huden, der den hastigt forokar sig och 
forst da flera tusende finnas bredvid hvarandra bil- 
dar en flack, som snart vidgar sig. Lyckas det icke 
att borttaga den, utbreder den sig hastigt vidare och 
forstor huden och de mjnkare delarne. Indianerna 
fran Pangoa, Chavini och Andamarca hemsokas sar- 
deles af denna ohyra. Den kan endast utrotas ge- 
nom qvicksilfver-sublimat, upplost i stark sprit. 
Mindre skadliga aro de roda lsancos, hvilka afven 
inborra sig i huden, men ktirina genom tvattning 
med vanligt branvin fordrifvas. 



87 

Vigtiga uppfysningar rorande JNya Hollands Na- 
turalhistoria linnas intagna i "Journal of an Over- 
land-Expedition in Australia from Moreton Bay to 
Port-Essington a distance of upwards 3000 miles, 
during the years I84Q., 4845" by Laichhart. Lon- 
don 1847. Forf:s iakttagelser rorande Insekterna 
aro likval icke talrika. Utom det man plagades af 
niyggor (Mosquitos), flngor oeh bromsar, blefvo de 
resandes hastar ofta skramda af getingar, hvilkas i 
lata busksnar liangande bon skadades af oxarnes 
horn. Afven de resande blefvo stnekna, da sadana 
bon funnos vid deras hvilostallen. Forf. traffade 
ett slags rnyra i nedra delen af Lynd och scdnare 
vid Roper, som syntes lefva i sma samhallen emel- 
lan de grona bladen pa sknggiga trad. Vid boens 
vid rorande betackte dessa myror de resande oeli 
gafvo sig tillkanna genom smartsamma stygn. Torn- 
formiga Termitboningar traffades ofta, antingen bil- 
dande spetsiga, enstaka kaglor till en liojd af 3 — 5 
fot ocb knappt en fot breda i botten, eller flera 
sammanhangande rader, utgorande besynnerliga bygg- 
nader. En inarkvardig grashopps-art visade sig vid 
Syd-Alligator. Den ar p. 481 afbildad och a f White 
lorut beskrifven under namnet Petasida ephippigera. 

Till Nya Hollands Fauna bar Lort Stokes 
lemnat bid rag under titel "Discoveries in Australia, 
'with an account of the coasts and rivers explored 
and surveyed during the Voyage of Beagles in the 
years iW1^4SM" Vol. I. London 1846. Flera 
nya insekt-arter iiro afbildade och af White samt 
Doubi.eday beskrifna. 

Rorande trakten kring Adelaide i Nya Holland 
hafva natnrhistoriska anmarkningar af Behr blifvit 
bekantgjorda. Vegetationen forekornmer under 2:ne 
olika utseenden. Pa den starkarc jordnianen bestar 
den ofvervagande i en Jjns skog af risiga Eucalyptus- 



88 

arter, med en stark grasvaxt, sarnmansatt dels af 
arter, som likna de Europeiska , dels sadana, som 
hafva ett for Nya Holland eget utseende. Den lat- 
tare jorden deremot ar bevaxt af en stor mangd 
buskar blandade med trad, men for ofrigt endast 
upptagen af fa orter. Pa hojdei na , som aro om- 
kring 2000 fot, rader samma vegetation efter jord- 
manens beskaffenhet. Vegetationen pa den lattare 
jorden, afvensom derstades forekommande djur-arter, 
forete en mer framstaende Australisk karakter. ln- 
sekterna aro bar rikare pa arter, men fattigare pa 
individer. En egen vegetation finnes vid flodstran- 
derna och i de under sommaren uttorkade bac- 
karne. Flera Buprestider forekomma bar pa blom- 
morna af Leptospernmm och afven flera Agaristce 
kringsvarma pa sadana stallen. Under blida vintrar 
synas inga Insekter, endast nagra fa iVoc^MCB-larver 
visa sig da. Den med slutet af Augusti intradande 
varen utmarker sig genom en stor rikedom pa blom- 
mor. Lepidoptera, Hemipttra och Diptera aro da 
allmannast. Under sommaren, som borjar i slutet 
af December, synes jorden fdrtorkad, gras och orter 
aro forvissnade, stundom genom eld afsvedjade, och 
Faunan saledes fattig; likva.1 visar sig da en storre 
mangd Coleoptera, Hymenoptera och Neuroptera. Pa 
de stallen, der elden icke forslort all vegetation, 
finnas talrika svarmar af Orthoptera. Under denna 
tid kringflyga Agarista- och S?/nemon-arter. Under 
de foljande manaderna forsvinna afven de Sista re- 
presentanterna af Insekt-faunan, och forst i Mars 
och April, som motsvara var senhost, traffas ater 
Insekter, hvilka forst med det i Maj borjande vinter- 
regnet belt och hallet forsvinna. Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 167. 

Under titel "The Zoology of the Voyage of Ere- 
bus and Terror." Part. IX. Insects of New-Zealand. 



89 

London 1846, bar White foretagit sig att lemna 
en, sa vidt som rnojligt, fullstandig redogorelse 6f- 
ver Nya Zeelands Insekter, i hvilket andamal ban 
granskat, utom de under expeditionen insamlade 
arter, afven forut Iran samma land till England 
ankomna Insekter. Det nil anmalda haftet innebal- 
ler Coleoptera och borjan a I Orthoptera. De anforda 
178 Skal-insekterna tillhora foljande familjer: Ci- 
cindeletaz 4, Carabici 37, Dytiscidce 3, Buprestidce 1, 
Elateridce 12, Atopites 1, Clerii 2, Ptiniores 5, Sta- 
phylinii 3, Histerinii 2, Nitidularice, 6, Cucujides 2, 
Colydii 1, Scarabceidce 15, Tenebrionidai 14, Mor- 
dellones 1, Oedemeritce 5, Curculionides 28, Ceram- 
bycini 31, Chrysomelince 2, Erotylence? 1, Cocci- 
nellidce 1, Lathridii 1. Antalet af nya slagten, sar- 
deles bland de bittills foga kanda Curculioniderna, 
ar betydligt. Beskrifningarne ofver dessa aro likval 
ofta icke tillrackliga och mera hemtade fran kropps- 
fargen an af de vasendtligare kanneinarkena. 

Rorande Nya Zeelands Insekt-fauna bar Ste- 
phenson meddelat nasfra allmanna iakttagelser. Detta 
land ar utsatt for haftiga och tata stormar, bvilka 
upprycka stora trad. Dessa blifva forr eller sed- 
nare angripna af Insekter, mest Coleoptera, bvilkas 
larver genomborra stam och grenar, salunda att de 
smarre arterna mer halla sig pa ytan och i hvit- 
veden, hvaremot de storre intianga djupare i tradet. 
Det sednare gora afven nagra fjaril-larver. En stor 
Cerambycin-hw traffas i mangd i Dacrydhim ex- 
celsum och denna, sa val som puppan, fortares med 
begarlighet af infodingarne. I allmanhet ar insam- 
ling af Insekter pa Nya Zeeland icke sardeles lo- 
nande, emedan individerna icke aro talrika, sa att 
det oaktadt den yppiga vegetationen fordras stor 
moda och ibardigbet att endast eiballa nagra fa. 
Trans. Ent. Soc. IV, p. 262. 



90 

ft u sect ft. 



Aiim-i„ C0LK0PTERA. Bach "Vollstcindiger Wegweis> 



litteratu 



tser 
sum stadium der Kafer." Band 1. Allgemeine ka- 
Irrk uncle. Coblenz 1847. Ar lief, endast till titeln 
bekant. 

Die Ktifer Europas nach der Natur beschrieben 
von KiJSTER. Kurri berg 1847 — 1848, som i forra 
Arsber. p. 55 blifvit anmald, bar blit'vit fortsalt 
med baftena VI — XV. Dessa ega det fur* trade f'ram- 
(6r de forut utkomua, att de inneballa beskrifntngar 
pa elt storre antal a iter, borande till sain ma slagte, 
bvilken monografiska be handling ocksa ar nod van dig 
(or narstaende alters sakrare bestammande. H alien a 
1 — X aro reeenserade i Gelebit. Anz. d. K. Baijr. 
Akad. 1848, p. 633. 

Af Erichsons fortjenstfnlla arbete " Natur ge- 
sciiichte der Insecten Deutschlands" bar 3:dje Bandets 
4 — 6 Lieferung utkommit i Berlin 1846 — 1848, 
bvarigenom narnnde band blifvit afslutadt. 1 de 
mi utkomna baftena upptagas familjerna: Cucujides 
(fortsattni ng), Cry ptophag ides, Mycetophagides , Der- 
mestini, Byrrhii, Georyssi, Panndce, Heteroceridce ocb 
Scarabaiides. De manga nya systematiska gruppe- 
ringar, slagten och a iter detta band innehaller, af- 
vensom den uppmarksambet , som ofverallt blifvit 
egnad at har beskrifna djurs lefnadssatt ocb meta- 
morfos, gora detsamma till elt af de vigtigaste oeb 
(or alia Entomolo^er oumbarli^aste verk. Hogligeri 
jnaste bvarje van af JNaturvetenskaperna beklaga, 
att Fori, oenom en a lit for tidig dod blifvit bort- 
ryekt fran den verksamma bana ban betradt, ocb 
pa bvilken ban annu lange med sin ljusa biick ocb 
ovaiilijra arbetsambet kunnat utratta sa mveket till 
vetenskapcus gagn. Trcdje Afdelningens 1, 2 bait, 
aro reeenserade i Isis 1846, p. 792. 



91 

At' Sturms " Deutsclilands Fauna mit Abbildun- 
gen nach der Natur." V Abihcilung. Die Insecten, 
Har XVIII bandet 88 sidor tab. CCCXXIX — CCCXL1V 
utkommit 1846, innehallande sliigtena Atomaria med 
34, Antherophagus med 3, Paramecosoma med 5 
och Epistemus med 5 arter, samt XIX bandet 120 
sid. tab. CCCXLV— CCCLX 1847, upptagande My- 
cetophagus med 8, Triphyllus med 2, Litargus 1, 
Typhcca 1, Dermestes 12, Attagenus 5, Megatoma 1, 
Hadrotoma 2 , Trogoderma 4 och Tiresias med en 
art. I ett bihang beskrifves en ny art af det mark* 
vardiga slagtet Anophthalmus , funnen i Luegger- 
grottan i Krain. Den benamnes .A. Bilimekii. Afven 
detta arbete intager, i anseende till de ma\sterligt 
ntforda planeherna, ett bland de forsta rummen 
inom den Entomologiska litteraturen. XVIII halt, 
reeens. i Isis 1847, p. 623. XIX haft. 1. c. 1848, 
p. 695. 

Af "Histoire Natur elle des Coleopteres de France* 
par Mulsaint. Paris 1846, 8:o, bar en del utkom- 
mit, innehallande Sulcicolles och Securipalpes. For 
dess innehall kommer larigrti iiam att redo^oras. 

Redtenbachf.rs "Die Farnilien und Gattungen 
der DeuUchen Kafer- Fauna" (se forra Arsb. p. 52) 
har blifvit recenserad i Rev. Zool. 1848, p. 178. 

Under titel ''Fauna Austriaca" Die Kafer nach 
der analytische Methode von L. RedtenbAcher. Wien 
1847 — 1849, stor 8:o, 884 sid. med 2 tabeller, har 
ett fortjenstfullt arbete ofver Osterrikes Coleoptera 
ntkommit. Uti inledningen beskrifvas Insekternas 
yttre delar och organer. Ha rafter fdljer en tabell 
till familjernas och en till slagtenas bestammande. 
Skitligen vidtager arternas karakteriserande. Diagno- 
serna aro pa Tyska. Endast nigra fa synonym ier 
och lokaler angifvas. Reeens. af KiesenWETTER i 
Allg. Deutsch. JNatnrh. Zeit. II Jahrg., p. 467. Bericht 



92 

von Frcnnd. d«r Natnrw. in Wien. I, p. 58. II, p. 
111. Ill, p. 32(3. Isis 1847, p. 700. 

Uli "Beitrage zur Insect en- Fauna Europas" 
von Rosen hauer, erstes Bandchen mit einer Tafel 
Abbildungen. Erlangcn i847, 8:o, 160 sid., be- 
skrifves ett temligen stort antal nya arter fran Ty- 
rolen ocli Ungern, hvniibland tvenne nya si a glen, 
Broscosoma och Laricobius, som der afven afbildas. 
Harefter fdljer en upprakning af alia de Coleopler- 
arter, 2137 till anlalet, som Forf. under fyra ars 
resor i Tyrolen funm't. Denna forteckning ar at' 
varde, sasom upptagande lokaler for alia deruti an- 
forda arter. Carabici utgora T Vde och Curculionerna 
|:del. Recens. i Gelehrte Anz. der K. Baijr. Akad. 
1848, p. 633: 

Ett for kannedomen om Preussens Coleopter- 
launa vigtigt arbete ar "Verzeichniss der Kafer Preus- 
sens" von Siebold. Haruti uppraknas 1768 arter 
sasom f u una i Ost- ocli Vest-Preussen, da af Ku- 
GELAnn och Jlliger endast 650 blil'vit anforda. Af 
de KugeeAnnska arterna aro likval 150 i sednare 
tider icke funna. N. Pretiss. Provinz. Blatt. Ill Bd., 
p. 203, 350, 419. 

Grimmer "Grundlage zur Fauna Steyermarks, 
dargestellt durch das Coleopleren Verzeichniss und 
den Doubbletten Vorrath, nebst Beobachtungen in Be- 
treff der Varieteten." Gratz 1846, liar Ref. icke haft 
tillfalle att se. 

"Nachtrage zu der ersten Abtheilung der Ver- 
zeichnisses der Kafer des Harzes" von Hornung 
innehaller tillagg och rattelser i Forf:s forut afgifna 
forteckning ofver de pa Harz forekommande Cara- 
bici och Dytisci. Bericht des Naturvv. Ver. d. Harzes 
1846—1847, p. Ill, 382. 

Under titcl 'Insecta Caffraria annis 4838 — 
4845 a J. A* Waijlberg cullecta." Pars I., fasc. 1. 



93 

Coleoptera. Holntife 1848, 8:0, 297 sid., bar Ref. 
borjat beskrifva de af lngenieiuen Wahlberg (Van 
Cnfterlandet hemlorda rika ocli dyrbara samlingar. 
Efter en inledning, livaruti det beresta landet kort- 
ligen blifvit skildradt, sanit till folje af dess beskaf- 
fenhet indeladt i trenne regioner, vidtaga beskrif- 
ningarne ofver familjerna Carabici, Hydrocanthari, 
Gyrinii och Staphylinii. Antalet af de i denna del 
upptagna arter uppgar till 326, hvaraf 244 Cara- 
bici (195 nya), 34 Hydrocanthari (21 nya), 9 
Gyrinii (4 nya) samt 39 Staphylinii (31 nya). 
Bland Carabici hafva sasom nya slagten blifvit upp- 
stallda: Cosmema, Hystrichopus, Haplopeza, Crepido- 
gaster, Plagiopyga, Rhysotrachelus och Rhopalomelus, 
samt bland Staphylinii: Homerocerus. 

Gebler har utarbetat en forteckning ofver de 
i Kolywano-Woskresenskiska kretsen i vestra Sibi- 
rien anmarkta Skal-insekter. Da Forf. i nara 40 
ar, eller alltsedan 1811, oafbrutet inom namnda 
trakt varit sysselsatt med insamling af Insekter, bor 
hans nieddelade katalog vara temligen fullstandig 
och lemna en noggrann ofversigt ofver landets Co- 
leopter-fauna. Alia nya arter are dels forsedda med 
diagnoser, dels med fullstandiga beskrifningar. For 
redan kanda arter uppraknas endast namnen utan 
anforande af synonymi, Den meddelade fortecknin- 
gen, som ar uppstalld i ofverensstammelse med 
Dejeans Catalogue des Coleopteres, upptager Cicin- 
delince 19, Carabici 244. Bull de JVloscou. XX. 

11, p. 263. Hydrocanthari 52, Brachelytra 45, 
Sternoxi 79, Malacodermata 39, Terediles 15, Cla- 
vicornia 90, Palpicomia 26, Lamellicornia 70, Me- 
lasomata 29, Taxicornia 7, Tenebrionida 14, Helo- 
pida 8, Trachelida 23, Vesicatoria 35, Stenelytra 

12, 1. c. XX. IV, p. 391. Curculionida 223, Xy- 
lophagi 24, Longicornia 108, 1. c. XXI, p. 317. 



94 

Chrysomelina 182, Coccinellida 39 arter. Slutligen 
bifogas ett bihang, hvaruti atskilliga anmarkningar 
och rattelser medclelas samt 8 nya arter af Man- 
nerheim beskrifvas, 1. c. XXI. Af forestaende upp- 
rakning inhemtas, att familjerna Carabici och Cur- 
culionidce aro art-rikast, och att hela antalet afdei 
denna del af vestra Siberien forekommande Cole- 
optera endast uppgar till 1243. Sedan Gebeer i 
forenamnde arbete framstallt flera anmarkningar ro- 
rande atskilliga af Motschoulsky som nya beskrifna 
arter, har denne svarat harpa, dels medgifvande, 
dels bestridande anmarkningarnes riktighet. Bull, 
de Moscou. XX. 3, p. 218. XXT. 2, p. 483. 

Menetries liar under titel ''Catalogue des ln- 
sectes recueillis far feu Lehman. Coleopteres Penta- 
meres", uppraknat de forut kanda, samt omstandligt 
beskrifvit de nya arter, som af Lehman blifvit funna 
i Turcomanien. Af Carabici anforas 185, af Hy- 
drocanthari 8, Brachelytra 17, Sternoxi 40, Malaco- 
dermata 7, Terediles 2, Clavicomia 37, Palpicornia 
5, Lamellicornia 70. Tvenne nya slagten, Harpactes 
bland Carabici af gruppen Scaritides, fran hviiken 
den bildar en ofvergang till Graphipteridce , och 
Pleonomus bland Sternoxi, uppstallas. Mem. de 
Petersb. VI, p. 17. Tab ; 1, 2. 

Putze ys i forra Arsb. p. 74 anmalda arbete 
"Premices Entomologiques" har af Guerin-Meneville 
blifvit recenseradt i Rev. Zool. 1846, p. 336. 

Kolenatis "Meletemata Entomological Petro- 
poli 1846. III. Brachelytra Caucasi cum distributione 
geographica, adnexis Pselaphinis, Scydmamis, Notoxi- 
libus et Xylophagis ar Ref. endast till titeln bekant, 
afvensorn 

Kelch "Grundlage zur Kenntniss der Kafer 
Oberschlesiens , inbesondere der Umgegend von Ra- 
tibor." Ratibor 1846, 4:o. 



95 

Coleopterorum Enumeratio quae ad Pcrsiam et 
Indicts orientalcs itinerc a Cajetano Oscui.ati col- 
lecta bar blifvit recenserad i Isis 1846, p. 795. Enligt 
denna anmalan innelialler forenamnde arbete 1400 
Skal-insekter. Sasom nya beskrifvas 8 a iter, af 
hvilka tvenne aro afbildade. 

Ertchson bar uppraknat och beskrifvit cle artcr, 
som af Tschudi blifvit funna i Peru, nemligen: 
CicindeletcB 9, Carabici 32, Dytiscidce 5, Gyrinites 2, 
Buprestides 7, Eucnemides 1, Elatcrides 28, Lampy- 
rides 10, Lycides 6, Telephorides 10, Melyrides 5, 
Clerii 9 , Ptiniores 9 , Silphales 1 , Staphylinii 10, 
Histerini 7, Hydrophili 5, Nitidularice 12, Colydii 
2, Cucujides 1, Mycetophagides 1, Dermestini 4, Par- 
mc/ce 1, Scarabceides 85, Tenebrionites 68, Lagriariaz 
1, Anthicides 1, Mordelloncv 2, Meloides 6, Curcu- 
lionites 84, Cerambycini 61, Chrysomelince 139, Co/o- 
boderides 3, Erotylencz 36, Endomychides 2, Cocci- 
nellidce 25, eller tillsammans 688 arter. Wiegm. 
Arch. 1847, p. 67. 

De Coleopter-arter, som Behr insamlat i nar- 
heten af Adelaide, bafva blifvit beskrifna af Ger- 
MAR. Markligt ar att bland dessa ganska fa flnnas 
upptagna af Neumann, hvars beskrifningar likval 
aro sa ofullstandiga , att det nastan ar omojligt att 
efter dem kunna gora nagra sakra bestammelser. 
Antalet af de upptagna arterna uppgar till 185, till- 
borande slagtena Helluo, Scopodes, Philophlceus, Lebia, 
Thyreopterus, Homothes, Pterostichus, Promecoderus, 
Harpalus, Carenum, Adelotopus, Silphomorpha, Sphal- 
lomorpha, Cybister, Colymbetes, Agabus, Hydroporus, 
Gyrinus, Enhydrus, Staphylinus, Pcederus, Stigmo- 
dera, Buprestis, Ethon, Corcebus, Amorphosoma, Agri- 
lus, Aphanisticus, Monocrepidius, Lacon, Cylindrode- 
rws, Porostoma, Laius, Carphurus, Colophotia, Xylotre- 
tus, Scrobiger, Lemidia, Ptinus. Thalycra, Dermestes, 



96 

Onthophagus, Aphodius, Trox, Cryptodus, Anoplogna- 
thus, Pachygastra, Phyllotocus, Liparetrus, Schi- 
zorhina, Diaphonia, Lamprima, Saragus, Prosodes, 
Cilibe, Upis, Adelium, Amarygmus, Adelphus, Alle- 
cida, Mordella, Zonitis, Belus, Rhinotia, Cordus, 
Brachycerus, Acanthomus n. g., Hipporhinus, Cherrus, 
Catasarcus, Prosayleus, Oxyops, Chrysolopus, Pelolor- 
hinus, Leptops, Prypnus, Amycterus, Catalasus, Oops 
n. g., Merimnetes, Lixus, Lwmosaccus, Cryptorhyn- 
chus, Apate, Sigerpes n. g., Bothrideres, Tragocerus, 
Hammaticherus, Phoracantha, Acanthoderes, Anceste- 
this, Crossotus, Saperda, Polyoptilus n. g., Paropsis, 
Chrysomela, Colaspis, Cryptocephalus, Monolepta, Arsi- 
poda, Haltica, Thallia, Coccinella, Cassida och Hispa. 
Linn. Entom. Ill, p 153. 

Guerin-Meneville har gifvit diagnoser pa flera 
nya Coleoptera, som af Lefebvre blifvit insamlade 
i Abyssinien, tillhorande slagtena Cicindela, Anihia, 
Crassodactylus n. g., Hypolithus, Anchomenus, Hyda- 
ticus, Copelatus, Acmceodera, Chrysobothris, Tetralobus 
och Cardiophorus. Rev. Zool. 1847, p. 49. 

Kannedomen om Norra Amerikas Insekt-fauna 
har blifvit betydligt utvidgad genom foljande arbeten: 

"Descriptions of new species of Coleoptera of 
the United States" i Proceed, of the Acad, of Nat. 
Hist, of Philad. Vol. II, p. 26, 98, 134, 213, 302. 
Vol. HI, p. 53. Med den sistnamnda afdelningen, 
som utkommit 1847, aro ofver 600 arter fullstan- 
digt beskrifna, storre delen sadana, som i Europa 
aro foga kanda. 

Ziegler "Descriptions of new North American 
Coleoptera," 1. c. p. 43, 266. 

J. Le Conte "Descriptions of new Species of 
North American Coleoptera" 1. c. II, p. 48. 

Haldeman 



91 

IIaldeman "Descriptions of Insects, presumed 
to be undescribed ," 1. c. II, p. 53, "On several new 
Genera and Species of Insects/' 1. c. Ill, p. 124, och 
"Descriptions of several new Species and one new 
Genus of Insects," 1. c. p. 149. 

Melsheimer "Descriptions of new Species of 
Coleoptera of the United States," 1. c. Ill, p. 158* 
For nagra af ofvannamnda arbeten kommer larigre 
fram att redovisas. 

Chauuoir et Hochhuth "Enumeration des Ca- 
rabiques et Hydrocanthares recueillis pendant un vo* 
yage au Caucase et dans les provinces Transcauca- 
siennes." Kiew 1846, 8:o (2 Thaler), ar Ref. endast 
till titeln bekant. Kiesenwetter, som recenserat 
forenamnde arbete, har lofordat detsamma sasom 
med noggrannhet utfordt. Allg. Deutsch. Naturh. 
Zeit. II, p. 325. 

Flera kataloger ofver Skal-insekter hafva under 
de sistforflutna aren utkommit, nemligen: 

"Catalogus Coleopterorum Europce," hvaraf ge- 
nom Entomologiska Foreningen i Stettin 1848 en ny 
och betydligt forokt upplaga utkommit. Denna 
katalog har afven blifvit lattare alt begagna genom 
ett bifogadt register ofver alia i densamma upp- 
tagna genera. 

"Catalogue Synonymique des Coleopteres d'Eu- 
rope et d'Algerie" par Gaubil. 

"Nomenclature of Coleopterous Insects in the 
Collection of the British Museum." Part. I. Cetoniadae. 
Part. II. Hydrocanthari. 

"Catalogue des Insectes Coleopteres observes dans 
les environs de Metz" par Fournel et Gehin (Ex- 
trait du Bull, de la Soc. d'hist. nat. de Moselle.) 
Metz 1846, 8:o, har blifvit anmald och recenserad 
i Rev. Zool. 1848, p. 83. Den upptager 2378 arter, 
Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. ? 



98 

Bektoi^oni liar i Nuov. Annal. delle Scienz. 
Nat. II. Ser. IV, p. 416 lemnat ett bidrag till Mo- 
sambiks Fauna, hvaruti lian upptagit 22 Coleoptera, 
insamlade vitl Inhambene. En stor ofverensstam- 
melse visar sig emellan denna och CafFerlandets 
Fauna. Bland de anforda arterna forekomma tvenne 
vid Cap, nemligen Anthia thoracica och Lycus pal- 
liatus, tvenne i Senegal och Guinea, Tefflus Me- 
gerlei och Sagra amethystina, samt nagra i Sennaar, 
sasom Gymnopleurus splendidus och Brachycerus sa- 
cer. For de nya arterna torde diagnoserna liar bora 
intagas, sardeles som den Tidskrift, hvaiuti de blifvit 
beskrifna,' saknas i de fiesta Svenska Bibliotek. 

Anthia Fornasini.- nigra, punctata, vix hirsuta, ely- 
tris costatis, margine externo tomento ferrugineo tecto; aptera. 
Long. 4|, Iat. lj cent. 

lliermophila Ranzani.- nigra, semisplendens, capite tho- 
raceque cordato pedibusque tenuiter punctulatis, elytris co- 
statis, scrobiculis seriatis concavis, tomentosis; costis internis 
postice interminatis; aptera. Long. 3^, lat. 1 cent. (Synes 
vara samma som Anthia alveolata Reiche.) 

Thermophila leucospilota.- nigra, capite impresso, thorace 
cordiformi, oblongo, punctulatis; abdomine ovato; elytris 
antice costatis, postice maculis duabus, rotundis, tomentosis, 
candidis; aptera. Long. 3 cent., lat. 9 millim. 

Cetonia Alessandrini- nigra, splendens, punctata, thorace 
vitta, marginali flava; elytris macula fulva, magna, interrupts, 
ultimo segmento abdominis quadrimaculato. Long. 1 cent. 
2j millim. 

Purpuricenus Medici.- niger, antennis corpore longioribus, 
elytris vittis duabus transversalibus purpureo-ochraceis. Long. 
1 cent. 8 millim. 

Tragocephala variegata.- nigra, supra flavo-maculata, sub- 
tus flavo-albo cinereoque variegata, antennis nigris, longitu- 
dine corporis, thorace spinoso, spinis apice nigris, pedibus 
cinereis. Long. 3 cent. 3 millim. 

Under titel "Fragmenta Entomological har Le 
Conte lemnat flera vigtiga bid rag till kannedomen 
om Narra Amcrikas Insekt-fauna , nemligen: 1) En 
Synopsis ofver de i namnde land forekommande 



99 

Triplaoc-avter, uppgaende till 17, af hvilka 4 be- 
skrifvas sasom nya; 2) en Synopsis ofver Lyci med 
slagtena Lycus 1 art, Dictyoptera 1 ny art, Di- 
grapha Newm. (Char actus Dej.) 7 a iter, Ccenia 
Newm. 1 art, Celetes Newm. 3 arter, Eros Newm. 
(Dictyopterus Dej.) 19 arter; 3) Pedilus Fischer med 
8 arter; samt 4) beskrifning ofver flera nya arter, 
tillhorande slagtena; Hybosorus> Canthon, Phanceus, 
Ochodceus, Bothynus, Zenoa, Monocerus, Cantharis 
(Lytta}, Pyrota, Heliophilus, Opatrum, Spondylus 
ocli Tetraopes. Journ. Nat. Scienc. of Philad. N. S. 
I, p. 71. 

Af Le Conte bar fiera nya i Norra Amerika 
forekommande arter blifvit beskrifna a f slagtena Sea- 
rites, Cicindela, Calosoma, Dytiscus och Lamia. De 
upptagna 6 arterna af Scarites synas likval endast 
vara varieteter af Sc. subterraneus. Bost. Journ. V, 
p. 203. Tab. 18. 

Guerin-Meneville bar beskrifvit 10 nya Co- 
leopter-arter, tillhorande slagtena Cicindela, Chryso- 
chroa, Clwysodema, Ampedus, Xylorhiza, Diaprepes 
och Pmpodes. Rev. Zool. 1847, p. 2. 

Leon-FairmAIRE bar karakteriserat flera Cole- 
opter-arter af olika familjer, nemligen: Hammati- 
chcrus . inlricatus fran Apenninerna, Silpha Sowerbyi 
fran Pyreneerna, Styphlus muscorum funnen vid 
Bagneres de Lachon, Corticus foveolatus fran Sicilien 
och Geotrupes subarmatus fran Grekland. Till slut 
uppstaller Forf. ett nytt slagte bland Curculionides, 
Ulomascus , saint beskrifver deraf en art U. cavi- 
ventris fran Guinea. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 167. 
Tab. 7, N:o III. 

Kiesen wetter och Markel hafva fortsatt de- 
ras i forra Arsb. p. 39 omnamnda redogorelse of- 
ver pa Riesengebirge gjorda insamlingar och be- 
skrifvit de nya arter, som der blifvit upptackta, 



100 

nemligcn: Hoinalota nivalis, Quedius unicolor, Q. sa* 
tyrus, Lesteva monticola, Arpedium troglodytes, An- 
thobium longulum, Ectinus xanthodon, E. jucun~ 
dus och Balanomwpha Car ids. Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 73. • 

Leon-Fairmaire har uppraknat 65 sallsyntare 
Coleopter-arter, som blifvit funna i narheten af Paris. 
Ann. Ent. IT. Ser. IV, p. LIV. 

GrjELT.s beskrifver 5 nya arter fran Spanien: 
Elophorus frigidus, Cebrio Carrenii, Aphodius carpe- 
tanus, Chasmatopterus hispidulus och Eucnemis Fei~ 
sthamelii. Ann. Ent. II. Ser. V. Tab. 4, N:o I, samt 
Hardy flera i England fnnna nya Coleoptera: Rhy- 
zophagus cyanipennis, Aphodius subalpinus, melanopus 
och uliginosus. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 379. 

Altjbert uppraknar och beskrifver flera Co- 
leopter-arter,^ som han funnit i fron hemforda fran 
Canton och Brasilien. De fiesta tillhora slagtet Bru- 
chus. Rev. Zool. 1847, p. 11. 

Hope har gifvit diagnoser pa nya arter fran 
Adelaide, tillhorande slagtena Semanopterus, Ontho- 
phagus och Aphodius. Ann. Nat. Hist. N. S. I, 
p. 142. 

Densamme har afven beskrifvit flera af Fort- 
NUM i Nya Holland insamlade Skal-insekter af slagtena 
Corynophyllus, Semanopterus n. g., Onthophagus, Stig- 
modera och Aphodius. Trans. Ent. Soc. IV, p. 280. 
Tab. 19, f. 7, 8. 

Rorande Coleoptera, som forekomma pa Nya 
Zeeland, har WHtTE meddelat foljande: att dessa icke 
aro, hvad art-antalet betraffar, sardeles talrika, att 
Cicindelidai, Carabidce, Curculionidm och Longicornes 
mest forefinnas, samt att Cetoniadce, Buprestidee och 
Ghrysomelidce, som aro sa talrika i det narliggande 
Australien, har endast aro genom fa arter represen- 
terade. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 197. 



101 

Diagnoser ofver de af White i the Zoology of 
the Voyage of Erebus oeli Terror upptagna Insekter 
finnas intagna i Rev. Zool. 1847, p. 85. 1848, p. 20, 
54, 110. 

V. Motschoulsky bar beskrifvit nya arter a£ 
slagtena Cicindela, Erirhinus, Phytonomus och Pe- 
ritelus. Corresp. Blatt. d. Naturf. Ver. zu Riga 
1846, p. 99. 

Trenne nyligen i England upptackta Coleopter- 
arter bafva af WollAston blifvit beskrifna, nernli- 
gen: Atomaria pallida, Ephistemus palustris och 
Hydroporus trifasciatus. Ann. Nat. Hist. XVIII, p. 
452. Tab. IX. A. 

Guerin-Meneville npplyser att den af honom 
i Rev. Zool. 1804, p. 254 beskrifna Cicindela Nietii 
ar = C. quadrina Chevrol. Col. de Mexique fasc. 
VIII. N:o 176, och Ampedus Cholusii Rev. Zool. 1847 
= Elater quadrisignatus Ghl. in Schoenh. Syn. Ins. 
1. Part. 3, p. 139. Rev. Zool. 1847, p. lift 

Varieteter af Lema brunnea och Enqis rufifrons 
anforas af Strubing i Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 28. 

"Degli Insetti Carnivori adoperati a distruggere 
le specie dannose all Agricultura. Memoria Entorno- 
logico-Agraria" de Anton Vjlla , innehaller en be- 
rattelse om de forsok Forf. gjort att utrota och 
forstora skadliga insekter genotn inforande af rof- 
insekter. Till vinnande af detta andamal bar han 
anvandt Procrustes coriaceus, Calosoma sycophanta, 
Carabus italicus, Lebia cyanocephala, Calathus frigi- 
dus, latus, ambiguus, Abax italicus, Pcecilus cupreus, 
Omaseus italicus m. fl. Carabici, Trachys nana, Sta- 
phylinus cupreus, stercorarius, similis och murinus. 
Det ar val troligt, att for inskranktare lokaler sadana 
arter kunna bidraga till skadliga insekters forminsk- 
ning, men pa stoire syncs deras anvandande vara 
andamalslost. Spettatore HI. N:o 19, 27. 1845—1846. 



102 

For Synony miens utredande hafva vigtiga af- 
handlingar utkommit, salunda liar ScHAUM granskat 
flera af de i Linnes samling befintliga arter, samt 
om dem meddelat upplysningar. Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 276, 316. Densamma har afven undersokt 
Fabricii i Kiel och Tonder Lunds i Kopenhamn 
forvarade samlingar, samt rorande deruti befintliga 
arter, sardeles af Car^abici och Hydrocanthari, med- 
delat en varderik utredning. Stett. Ent. Zeit. 1847, 
p. 39. Erichson liar framstallt nagra anmarkningar 
vid Schaums redogorelse ofver de i Fabricii samling 
forvarade Coleoptera, hvarigenom blifvit adagalagdt, 
att man icke, utan en noggrann kritisk undersok- 
ning, bor fasta afseende pa de i samlingen fore- 
kommande individerna, emedan dessa understundom 
blifvit utbytta emot andra, som icke utgjort typer 
for de meddelade beskrifningarne, I.e. 1847, p. 141. 

SuffriAn har afven anstallt en kritisk revision 
af flera i Fabricii samling befintliga arter, tillhorande 
slagtena Cassida, Donacia, Lema och Gyrinus, samt 
beskrifvit en ny till Lema horande art, L. rufo- 
cyanea, som synes vara hogst narslagtad med L. 
melanopa. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 98. 

ScHAUM har afven meddelat vigtiga upplysnin- 
gar rorande den af Engelsmannen begagnade nomen- 
klatur for Carabici och Hydrocanthari, samt liar till 
slut bifogat en utredning ofver flera Scydmceni och 
Pselaphi. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 34. Densarnme 
liar sa val till denna, som sina uppsatser ofver Lin- 
neiska och Fabriciska samlingarne, gjort flera tillagg 
och rattelser, 1. c. p. 333. 

v. Motschouesky har i Bull, de Moscou. XXI. 
II, p. 344 framstallt anmarkningar emot Erichsons 
Naturgeschichte der Insecten Deutschlands. Han anser 
att det varit sardeles onskvardt, om framfor hvarje 
familj en katalog blifvit meddelad ofver all ditho- 



103 

rande litteratur, samt anmarker sasom ett sardeles 
fel, att Erichson vid den systematiska uppstiillnin- 
gen fastat alltfor litet afseende pa metamorfosen. 
Medgifvas maste, att denna i framtiden kommer att 
hafva ett stort inflytande pa lnsekternas uppstall- 
ning; men da vi annu hafva oss alltfor litet bekant 
om Skal-insekternas forsta utvecklingsstadier, torde 
det korama att droja lange, innan dessa kunna tjena 
till s£ker ledning vid lnsekternas naturenliga grup- 
pering. Att Erichson icke vid sin uppstallning fastat 
mera afseende pa lnsekternas lefnadssatt, lagges ho- 
nora afven till last, men om detta alltid skall tagas 
till grund for ett system, skulle sakerligen hogst 
olika former komma att sammanforas och narslag- 
tade deremot att alltfor langt atskiljas. Man kan 
nagorlunda bedomma halten af flera af Forf:s an- 
markningar deraf, att han t. ex. sager r att Gyrinii 
visa mycken ofverensstammelse med Parni sa val i 
kroppsformen, som i antennernas och framfotternas 
bildning. Om en och annan anmarkning ar grun- 
dad, finnas deremot sa manga fler som synas Ref. 
alltfor haltlosa. Onskligt vore, om den Entomolo- 
giska litteraturen blefve riktad med manga arbeten 
af samma varde som det, hvilket nu utgjort fore- 
mal for F6rf:s anmarkningar. Slutligen framstaller 
v. Motschout.sky klander emot Erichsons uppstall- 
ning af och benamningar inom familjen Trichopte- 
rygia, samt meddelar en uppstallning af denna grupp. 
De karakterer Forf. anfort aro: 

Trichoptilina Motsch. Antennae 11 articulata?, rectae, ca- 
pillars, clavatae. Alas penioillatae. 
Mandibular facies interna: 

I. crenato-dentata Clypeaster. 

II. profunde pectinata Corylophus. 

III. bidentata 

1 Abdomen compositumt 

* Segmentis 6, elytris abbreviatis 



104 



*+ 



pronoto postice dilatato Acrotrichis. 

„ „ angustato Ptinella. 

Segmentis 7, elytris integris 

elytris postice subparallelis .... Micrus. 

„ „ attenuatis ..... Ptenidium. 

*** Segmentis 5, elytris integris .... Anisolhria. 

Ghiliani har under titel " Memoir e sur la sta- 
tion de quelques Coleopteres dans les differens regions 
de Piemoni" lemnat hogst intressanta bidrag till 
kannedomen om delta lands Coleopter-fanna. Pie- 
mont erbjuder genom sitt lage en stor omvaxling i 
klimatet, jordens beskaffenhet och vegetationen, hvaraf 
rikedom i Entomologiskt banseende ar en foljd. Un- 
gefar i midten af landet finnes genom tertiar-for- 
mationens hojning en grupp af kullar, vid hvilkas 
nordvestra sida Turin ar belagen. Har utbreder sig 
en stor slatt, soni stracker sig fran soder till norr, 
och sedan, foljande loppet af Po, fortsattes emot 
oster och sydost och liksom denna utloper i Lom- 
bardiet. Endast sydsidan af de genom landets mid^ 
lopande hojderna, hvilka till storre delen besta af 
kullarne vid Montferrat, hanga tillsammans med de 
Liguriska Apenninerna. Med de Genuesiska Apen- 
ninerna borjar den stora kedjan af de Piemontesiska 
bcrgen, hvilka bilda en oppen halfkrets mot Lom- 
bardiet. Fran Monte Schiavo norr om staden Al- 
benga till Medelhafvet, rigtade mot vester och nord- 
vest, stracka sig Hafsalperna anda till Monte Viso. 
Harifran racka i nordlig rigtning Cottiniska Alperna 
anda till Mont-Iseran. Vidare fortsattnincr mot nor- 
den bilda de Grekiska Alperna anda till Mont-Blanc, 
sedan vandande sig mot oster anda till Monte-Rosa 
kallas de Penniniska Alperna och derifran in i 
Lombardiet de Helvetiska Alperna. Forf. indelar 
samtliga Alperna i fyra hojdregioner: 1) Kastanjer- 
nas Region fran 350 — 950 m ofver hafvet; 2) Bok- 
Begionen fran 950— 1600"'; 3) Coniferernas Begion 



105 

(Van 1600— 2100™; samt 4) Alpdngarnes Region fran 
2100 — 2600™. Hogre upp finnas val om sommaren 
nagra fa Insekter, men dessa afvika icke fran dem, 
som forekomma i den narmast nedanfor liggande 
regionen. Harefter uppraknar Forf. en stor mangd 
Skal-insekter, som finnas pa de olika lokalerna, lik- 
val anforas hufvndsakligen mindre utbredda arter. 
Ett sardeles varde eger Forfrs forteckning genom de 
talrika iakttagelser, som meddelas rorande deruti 
upptagna arters forekommande och lefnadssatt. Ann. 
Ent. II. Ser. V, p. 83. 

Wissmann har under titel "Entomologische No- 
tizen" meddelat underrattelse om flera insekt-arters 
forekommande och lefnadssatt, samt uppger bland 
annat, att Prostomis mandibular is lefver bland myror. 
Harpalus fuliginosus Sturm, som Schaum an sett vara 
en tvifvelaktig art, har blifvit funnen vid Clausthal, 
2000—2500 fot ofver hafvet. En ny art af Hypo- 
phloeus, E. Ratzeburgii, beskrifves kortligen. Syno- 
nym ien af atskilliga Clytus-avter, sasom Arietis, Ga- 
zella m. fl., utredes. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 76. 

Erichson har fortsatt sina beskrifningar ofver Meta- 
Coleopter-larverna och afhandlar i den nu anmalda 
uppsatsen foljande: 1) Larven af Pausus. Harvid 
utredes klart detta sliigtes ratta systematiska plats. 
Att detsamma bildar en egen familj kan icke be- 
tviflas. I hufvudets och sardeles mundelarnes sam- 
mansattning och antalet af oceller framte dessa 
larver mycken likhet med dem, som tillhora Cara- 
bici. De afvika likval fran dessa genom enkloiga 
tarser och genom bibanget i bakre andan af krop- 
pen. Af Forfrs undersokningar foljer, att Pausili 
ega nagon slagtskap med Staphylini. 2) Larven af 
Cyphon. Denna afviker fran alia andra Skal-insek- 
ters larver sa betydligt, genom sina flerledade an- 
tenner, senora tarser med fria leder o. s. v., att 



106 

man maste betvifla, att den tillhor en Coleopter. 
Den lefver i vatten, hvarest den kryper omkring pa 
vaxter och stenar. Den ar i bakre andan forsedd 
med en luftblasa. 3) Larv en af My cetophagus. Denna 
var Forf. ieke bekant vid utarbetandet af dess Ins. 
Deutschl. Den narmar sig i manga hanseenden till 
Jar ven af Mehjris, Nitidularice, Colydii och Crypto- 
phagi, i andra till Dermestidce. Den skiljer sig 
likval fran alia, fran de sistnamnda genom den 
nakna kroppen, fran de ofriga genom det runda, 
mer lutande hufvudet. 4) Larven af Anisotoma har 
mycken likhet med Silphernas, men afviker fran 
dessa i manga hanseenden, sa att de bora uppstallas 
sasom egna grupper i samma familj. I kroppsfor- 
men visa Anisotoma-lavv ema mycken ofverensstam- 
melse med Necrophori. 5) Af Cucujides har Forf. 
undersokt larverna af Cucujus, Brontes, Silvanus och 
Prostomis. Den sistnamnda liknar mycket larverna 
af Cucujides. 6) Latreiixe har forenat Rhinosimus 
och OedemeridcB i en familj. En del andra Forf. hafva 
fort forstnamnda slagte till Curculionides. Erichson 
anser dem likval jemte Salpingus bilda en egen 
familj, hvilket afven vinner stod af larvernas under- 
sokning. Wiegm. Arch. 1847, p. 275. 

Coquerel har, i en afhandling innehallande 
observationer rorande atskilliga Insekter fran Mada- 
gaskar, beskrifvit: 1) en ny art Nacerdes, hvars larv 
finnes i ved, som ligger under vatten -, 2) utveck- 
lingen af Osorius incisicrurus Klug, hvilkens larv 
lefver i ruttet trad; 3) metamorfosen af Xystro- 
cera globosa, hvars larv uppehaller sig i ved; 4) 
larven af Rhina nigra, som lefver i stammar af 
Visonia utilis Gaudichaud; samt 5) puppan af Ca- 
lyptobium Kunzei. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 177. 
Tab. 7. N:o 4, fig. 1—5. 



107 

Perms liar noggrannt beskrifvit och afbildat 
larverna af CUjtus arietis, Saperda punctata och 
Grammoptera ruficornis. Den forstnamnde Iefver i 
grenar och unga skott af mullbarstrad, lonn och 
fogelbarstrad, den andra i utdoda almtrad och den 
tredje i fornade grenar af Hibiscus syriacus, hvars 
bark den ater, utan att vidrora epidermis. Ann. 
Ent. II. Ser. V, p. 547. Tab. 9. N:o II. 

Vrolik har meddelat nagra kortare underrat- 
telser om Skal-insekters forvandling, hvaribland: 
att han funnit nagra Bruchus-avtev underga sin for- 
vandling i bondbonor (Vicia Faba), som blifvit ho- 
nom tillsanda fran Italien, samt att han i chinabark 
funnit en Bostrichus-art, som i densamma undergar 
sin forvandling. Het. Instituut. 1846, p. 159. 

Guerin-Meneville har beskrifvit 4 arter afEnskiida 
slagtet Megacephala, som af Bocande blifvit «pp- clcfode^ 
tackta under ett langre vistande i den delen af letse - 
Guinea, som lyder under Portugal. Rev. Zool. 1848, 
p. 345. 

Grills har funnit Megacephala euphratica i 
Spanien vid stranderna af en salt sjo, hvarest den 
om dagarne sitter dold under Alger och endast ar 
i rorelse vid solens upp- och nedgang. Den flyger 
sallan , men springer sardeles snabbt. Ann. Ent. II. 
Ser. y, p. CVI, CVIII. Rev. Zool. 1847, p. 111,382. 
1848, p. 382. 

Tvenne forut icke anmarkta varieteter af Ci- 
cindela campestris aro beskrifna af Grills. Den 
ena, C. campestris farellensis , ar ofvan kopparfar- 
gad och finnes pa hojden af berget Farrel vid Bar- 
cellona. Den andra, C. camp, guadamarensis, fran 
Guadamara, med svart farg pa ofra sidan, ar den^ 
samma med C. nigrita Dej. Ann. Entom. II. Ser. 
V, p. 309. Tab. 4. N:o 2, 



108 

Meta- Blisson har omstandligt utredt hela utveeklin- 

morfos. g en a p Cidndela campestris. Som bekant ar, har 
larven flera ganger forut blifvit beskrifven, men 
puppan har hittills icke varit kiind. Ann. Entom. 
II. Ser. VI, p. 155. Tab. 7. N:o II. 
Carabid. Chaudoir har meddelat rikhalti<*a bidrag till 

utvidgandet af «ar kannedom rorande Carabici, in- 
nehallande:, 1) En ofversigt af slagtet Oxycheila, 
hvaraf en ny art beskrifves. 2) Anmarkningar 6f- 
ver slagtet Pseudocheila. 3) Karakterer for slagtet 
Eulampra, hvaraf en art beskrifves. 4) Nya arter 
af genera lresia, Therates och Collyris. 5) Utred- 
nlng af Synonymien inom slagtet Psilocera. 6) En 
ny ait af Ctenostoma. 7) Uppstallning af de slag- 
ten, som raknas till Odacanthides. Dessa karakte- 
riseras salunda: 

Paraglossae ligulae multo longiores 1. 

ligulae subaequales 2. 

1. Palporum articulus ultimus prsecedente brevior Plagiorhytis. 

„ „ „ longior Apiodera. 

2. Tarsi articulus quartus utrinque in lobum 

productus . Ophionea. 
„ „ subemarginatus . 3. 

3. Thorax antice attenuatus, collum globosum . Casnonia. 

„ antice non attenuatum, collum cy- 

lindricum Odacantha. 

8) Granskning af gruppen Rhagocrepides, hvars sliig- 
ten salunda karakteriseras: 

Unguiculi haud pectinati 1. 

Unguiculi pectinati 3. 

1. Ligula apice emarginata Rhagocrepis. 

„ „ integra 2. 

2. Unguiculi basi dilatati Pionyclia. 

„ „ unidentati ...... Schidonycha. 

„ „ pectinati Ctenodactyta. 

Flera hithorande arter beskrifvas. 9) Nya arter af 
slagtena Galerita, Trichognatha , Helluo , Pleuracan- 
thus, Glycia, Xanthophaca, Demetrida, Calleida, 



109 

Cylindronotum, Agra, Lionychus, OjHhogonius, Ozcena, 
Mystropomus n. g., Pericalus, Catascopus, Stenoglossa, 
Agonocheila, Eurycoleus n. g., Graphipterus och An- 
thia. Bull, de Moscou. XXI. 1, p. 3. 

Le Conte liar fortsatt sin i fun a Arsb. p. 73 
an ma Ida bearbetning ofver de Carabici , som fore- 
komma i Forenta Staterna oster om Rocky Montains. 
De sliigten, for hvilka nu redogores, innehalla fol- 
jande art-antal, nemligen: Myas 2, Stomis 1, Iso- 
pleurus 3, Percosia 2, Celia 3, Amara 11, Tridena 
n. g. 1, Acrodon 3, Brady tus 3, Curtenotus 2, £w- 
ryderus 1, Geojrinus n. g. 1, Agonoderus 4, Crata- 
canthus 1, Piosoma n. g. 1, Amphasia 2, Spongopus 
n. g. 1, Anisodactylus 20, FMrytrichus n. g. 6, Se- 
lenophorus 15, Pangus 1, Harpalus 24, Geobcenus 11, 
Gynandropus 2, Stenolophus 10, Acupalpus 6, Ae/)ws 
1, Epaphius 2, Anophthalmus 1, Lachnophorus 1, 
Badister 3, Rembus 5, Diccelus 24, Oodes 7, Dinodes 
1, Chlcenius 29, ^Uranws n. g. 1, Loricera 1, Pana- 
gceus 2, Scaphinotus 3, Cychrus 2, Sphceroderus 6, 
Carabus 10, Calosoma 8, Nebria 1, Omophron 4, 
Blethisa 1, Elaphrus 5, Notiophilus 4, Bembidium 5, 
Odontium n. g. 2, Hydrium Zim. n. g. 1, Ochthe- 
dromus Zim. n. g. 42, Tachys 17, Blemus 1 art. 
Alia nya slagten och arter beskrifvas fullstandigt. 
Slutligen anfor Forf. afven de arter, som hos an- 
dra Auctorer finnas upptagna sasom funna i Norra 
Amerika, men som af honom icke varit kanda. For 
synonymien ar denna afhandling afven af vigt, eme- 
dan Says namn ofverallt, sasom aid re an Dejeans, 
blifvit anvanda. Ann. of the Lyceum of Nat. Hist, 
of N. York. IV, p. 355. 

Flera arter tillhorancle slagtena Piezia, Anthia 
och Atractonotus n. g. , alia funna i Natal-landet, 
hafva af Perroud blifvit beskrifna. Af dessa synes 
Piezia Aptinoides sta nara den af Ref. i Ins. Caffraria 



110 

anforda P. laticollis. Anthia rubiginosa = A. rugoso- 
punctata Thunb. Anthia suturata = A. Graphipte- 
roides Guerin. Anthia foveata = A. exarata Bhn 
Ins. Caffr. och Anthia notata = A. amabilis Bhn. 
Endast de tvemie sednare namnen maste utbytas mot 
Perrouds, da dessa aro aid re an Referentens. Ann. 
de la Soc. Linn, de Lyon an. 1845 — 1846. 

6fver slagtet Agra har Chaudoir lemnat en 
noggrann monografi, hvaruti de generiska karakte- 
rerna blifvit utredda samt 9 nya arter beskrifna. 
Forf. anser att den plats, som blifvit af aid re Auctorer 
hanvisad at detta slagte, icke varit den riitta , och 
att det med hansyn till mundelarnes beskaffenhet 
narmar sig Calleida. Antalet af hittills bekanta arter 
uppgar till 53, hvilka indelas i tvenne grnpper, nern- 
ligen: 1) Skalvingarne i spetsen tvdtandade 32 arter 
och 2) Skalvingarne i spetsen tretandade eller bisi- 
nuerade 21 arter. Af de uppraknade arterna fdre- 
konima 6 i Franska och Hollandska Guyana, 1 i 
Columbien, 4 i Mexico, for 2 arter ar faderneslandet 
ovisst, 2 anses vara fran Peru och alia de ofriga 
tillhora Brasilien. Bull, de Moscou. XX. Ill, p. 87. 

Under titel "Monographie des Clivina' har Put- 
zeys i Mem. de la Soc. Royale des Scienc. de Liege. 
II (1 Thaler 15 Ngr.) lemnat en omfattande och val 
utarbetad afhandling ofver alia hithorande slagten 
och arter. Denna rikhaltiga och genom beskrifnin- 
games noggrann het utmarkta monografi upptager af 
Dyschirius 58 arter, dels fran Europa, dels Iran 
norra och mellersta Amerika, anda till Venezuela. 
De nya slagtena: Cryptomma bi Id as a f en ny art .fran 
Nya Granada C. multistriatum Buquet; Lachenus af 
en ny art fran mellersta Amerika och Pyramis af- 
venledes af en ny art fran Nya Granada P, crassi- 
cornis. Clivina omfattar 65 arter fran alia verlds- 
delar. Aspidoglossa med 16 arter fran mellersta och 



Ill 

sodra Amerika. Ardistomis med 26 arter fran olika 
delar af Amerika. Schizogenius 9 arter, afvenledes 
fran olika trakter af Amerika. I ett bihang beskrifvas 
Scapterus longicollis, en ny art fran Senegal, hvar- 
jemte arterna af Camptodontus , C. cayennensis Dej. 
oeh anglicanus Steph., blifvit narmare bestamda, 
samt ett nytt slagte Stratiotes (namnet forut begag- 
nadt for ett vaxtslagte) bildadt af C. clivinoides 
Lap. Denna afhandling ar af Kiesenwetter recen- 
serad i Allg. Deutsch. Naturh. Zeit. II, p. *326. 

SchmIdt-Gobel har undersokt slagtena Derne- 
trias och Dromius, samt dervid funnit att det forra 
bor delas i tva och det sednare i tre slagten. Dessa 
karakteriseras salunda. 

Demetrias Bon. Mentum dente medio acuto. Ligula 
apice subemarginataj paraglossis membranaceis, earn 
parum superantibus, apice singulatim rotundatis. Palpi 
articulo ultimo sub-ovato, acuminato. Tarsi articulo 
quarto bilobo: unguiculis pectinatis. D, atricapillus 
och unipunctatus. 

Aetophorus : Mentum dente medio nullo. Ligula 
apice emarginata: paraglossis membraneis, earn su- 
perantibus, apice sub-rotundatis. Palpi articulo ul- 
timo ovato, truncatulo. Tarsi articulo quinto bilobo; 
unguiculis simplicibus. D. imperialis. 

Lionychus Wissmann. Mentum dente medio integro. 
Ligula apice dilatata, emarginata: paraglossis mem- 
braneis, singulatim rotundatis, earn per parum su- 
perantibus Palpi articulo ultimo subacuminato. 
Tarsi articulo quarto integro: unguiculis simpli- 
cibus. L. quadrillum Duftschm. och 2 nya arter 
fran Ostindien. 

Metabletus: Mentum dente medio bicuspis vel 
emarginato. Ligula apice rotundata vel subrotun- 
data: paraglossis subcoriaceis, singulatim rotundatis, 
earn paullo superantibus. Palpi articulo ultimo sub- 



112 

acuminate Tarsi articulo quarto integro: ungtti- 
culis serratis. D. foveola, truncatellus, obscureguttatus, 
pallipes och 4-punctatus. Den sednare (ran Bengalen. 
Dromius Bon. Mentum dente medio nullo. Ligula 
una cum paraglossis subcoriaceis, rotundata. Palpi 
articulo ultimo acuminato. Tarsi articulo quarto 
integro; unguiculis pectinatis vel serratis. D. agilis, 
4 notatus, melanocephalus, linearis, plagiatus m. fl. 
Stett. Ent. Zeit. 1846, p. 387. 

Chaudoir har underkastat gruppen Stomides en 
narmare utredning och uppstallt ett nytt, till den- 
samma horande slagte. Genera inom denna grupp 
atskiljas genom nedanstaende karakterer: 

maris dilatati. / raoailiformes IdtomorphuS o. g. 



Antennae < filiformes ■ 

, , ! emarginatum btomiS Glairv. 

\ Labrum I ° . » „ , , 

I recte truneaturn AgelCBa Gene. 

/ latitudine longiores . Promecognathus 0. g. 

in utroque J brevissimi I raoniliformes EripUS Hoepf. 

sexu similes i transversi. { filiformes ,. . . 

f A . D , • I incrassati . . . AuqasmOSOMUS n. g. 

\ Antennae v Palpi apice { .,. n i r . ° 

1 L ! securiformes . Pelecium Kirby. 

Ax slagtet Idiomorphus upptages 1, Stomis 2, Aga- 
Icea 1, Promecognathus 1, Eripus 1, Augasmosomus 
1 och Pelecium 6 arter. Bull, de Moscou. XIX. 
IV, p. 511. 

Schjodte, som uppstallt tvenne nya slagten 
bland Carabici, Hiletus och Ochyropus, samt af 
hvardera beskrifvit en art fran Guinea, har bifogat 
flera varderika anmarkningar rorande karakterer an- 
vandbara for denna familjs fordelande i grupper. 
m Kroy. Naturh. Tidskr. Ny Raekke. II. 4, p. 346. 
Tab. 3, 4. 

Flera nya arter af Carabus fran Spanien och 
Portugal aro af Ferte Senectere beskrifna, nem- 
ligen : Carabus Guadarramus, ganska lik C. catenula- 
tus, fran Nya Castilien; C. Ghiliani, niirmast beslaglad 

med 



i n 

med C. fMtreillei; C. Egesippi af samma afdelning 
som C. brevis, men af liingre kroppsform, bada 
(Van norra Portugal. Dessutom lianen af C. brevis, 
som forut ej varit kand. Ann. Ent. II. Ser. V, 
p. 445. 

Af slagtet Carabus hafva tva nya arter fran 
Asien af Tatum blifvit beskrifna. Ann. Nat. Hist. 
XX, > 14. 

Fischer de Waldheim har uppstallt och af- 
bildat en ny art af Callisthenes , som ban benamnt 
C. Karelini, hvarjemte diagnoser pa de forut kanda 
arterna blifvit meddelade. Bull, de Moscou. XIX, 
IV, p. 483. Tab. 14. 

Nya slagten bland Carabici hafva blifvit fram- 
stallda af Westwood, nemligen Platynodes, narslag- 
tadt med Morio, och Helluodes med Helluo, hvardera 
med 1 art, som beskrifves och afbildas (Trans. 
Entom. Soc. IV, p. 278. Tab. 21, fig. A. B.); af 
Putzeys, Broscosoma narslagtadt med Cascelius och 
Miscodera med en art, funnen i Tyrolens bergs- 
trakter (Broscosoma Carabidum gen. nov. descript. 
atque fig. illustr. Bruxelles 1846, 8:o. Rev. Zool. 

1846, p. 337),- samt af Guerin-Meneviixe, Dichro- 
chile narstaende till Anchomenus. De tvenne kanda 
arterna aro fran Nya Zeeland. Ann. Ent. II. Ser. 

iv, p. cm. 

Putzeys har under titel "Trechorum europceorum 
conspectus" meddelat diagnoser, synonym i och loka- 
ler for alia hittills kanda Europeiska arter af slagtet 
Trechus, samt dessutom af detsamma beskrifvit 12 
nya. Hela antalet uppgar till 42. Stett, Ent. Zeit. 

1847, p. 302. 

En upprakning af de i Schlesien och Gref- 
skapet Glatz af Schilling insamlade arter af slagtet 
Bembidium finnes inford i Arb. und Verand. der 
Prof. Bohemans irsb. 1847, 1848. 8 



114 

Schles. Gesellsch. 1846, p. 86. Bland clessa be- 
skrifvas tvenne nya arter, B. infuscatum och B. 
planum. 

v. Motschoulsky har besvarat nagra anmark- 
ningar, som af Chaudoir blifvit framstallda, rprande 
Glycia virgata och slagtet Blechrus, for hvilket sed- 
nare karakterer meddelas. Bull, de Moscou. XXI. 
II, p. 540. 

Lefoads- Rorande lefnadssattet af Amara similata har 

satt ' Sundevalt, meddelat, att denna insekt blifvit af 
honom fun pen sittande pa ett exemplar af Thlaspi 
bursa pastoris, hvarpa den afbet nyss utslagna sma 
blad , tuggade desarmna och fortarde tydligen en del 
deraf, under det den ofriga nedfoll, hvarefter djuret 
gick ett par steg uppat och fortarde en blomma. 
Derefter gick det nedat blomvippan och upp pa en 
annan gren deraf och uppat likaledes Ire blommor. 
Alia de blommor, som fortardes, voro sadana, uti 
hvilka fruktamnet uppnatt lika langd med kron- 
bladen; men sa val dessa som blonjfodret och inre 
blomdelarne uppatos fullstandigt, utan att nagonting 
nedfoll. Blommorna krossades forst nagra ganger 
med mandiblerna och tuggades derefter tydligen med 
rnaxillerna, samt nedsvaljdes i sma portioner, sa att 
8 a 10 sekunder atgingo for hvarje blommas for- 
tarande. Abdomen var temligen fylld, och da den 
hardt klamdes, utkom ur tarmkanalen en gron, tunn, 
flytande massa, som syntes alldeles likformig, utan 
storre, for blotta ogat synliga korn eller stycken. 
Carabici lefva saledes ej uteslutande af rof, som 
man vanligen uppgifver. Utan tvifvel lefva alia de 
slagten, som ega mindre tandade kakar, till en be- 
tydlig del af vaxterj men att de dessutom lefva af 
rof, intygas af GermAr, och Forf. har sjelf flera 
ganger haft tillfalle se larverna af flera arter Feronia 



115 

ocli Amara (fulva, mdica) ata sma maskar o. tl. 
Vet. Akad. Givers. 1847, p. 200. 

Javet, som vid hafsstranderna i Skottland i stor 
mangd funnit Cillenum laterale, upplyser att denne 
till foljc af vattnets stigande befinner sig hvarje 
dygn ofversvammad i 18 timmar. Ann. Ent. II. Ser. 

VI, p. XXXI. 

Boie uppger, att ban i ett ho af Vespa media 
funnit tvenne exemplar af Anchomenus angusticollis 
Fabr. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 341. 

Skal-insekternas metamorfos har i allmanhetMetamor- 
hittills alltfor mycket blifvit forsummad. Skalet os ' 
hartill ar likval temliiren naturliVt. De fiesta hit— 
horande larver tillbringa nemligen sin lefnad an- 
tingen i jorden, i triidstammar eller pa andra stallen, 
som ieke aro sa latta att undersoka. Dessutom iir 
deras uppfodande forknippadt med stora svarighe- 
ter. Ver Huell har nu lemnat oss en fullstandig 
beskrifning ofver utvecklingen af den genom sin 
egna och besynnerliga form utmarkta Mormolyce 
phyllodes. Sa val larverna som pupporna finnas i 
Polyporus fomentarius, eller atminstone uti en med 
denna narslagtad art. Larven nastan fullvaxt, ar 
nagot utplattad , hufvudet och thorax af en lysande 
morkbrun farg, de tvenne foljande segmenterna lju- 
sare, den ofriga kroppen blekt gulgron, med tvenne 
rader orangegula flaekar, segmenterna urnypna, for- 
sedda med nagra bar. Ann. des Sc. Nat. III. Ser. 

VII. Tab. 7, fig. 1—6. Fror. Notiz. III. Reihe IV, 
p. 166. 

Sa val larven som puppan af Nebria brevicollis 
hafva blifvit beskrifna af Blisson. Den forre traf- 
fas pa sadana fait eller i tradgardar, hvarest jord- 
manen ar sandig, samt ar mycket snabb i sina 
rdrelser. Da den ar fullvaxt och skall forvandlas 
till puppa, grafver den sig i jorden ett rundt hal, 



116 

hvars nedra del ar sa vid, alt puppan der kan firiita 

en beqvam bosfad. Ann. Entom. I J. Ser. VI, p. 73. 
Tab. 1. N:o II. 
Dytiscide. Schaum bar under tilel "Revision of British 

Hydrocantharidce" utgifvit ett fortjenstfullt arbete, 
hvaruti ban sokt bringa de i England begagnade 
namn i ofverensstammelse med dein, som anvandas 
pa fasta lanclet. For England ar ingen art at Dy- 
tiscidce egen, men synonymien ar boptrasslad, hvar- 
fore dess redande varit sardeles behofligt, emedan 
sa val Engelsmannen misstagit sjg om manga arter 
som flera af dessa , hvilka i England blifvit upp- 
stallda, icke af Forfattarne pa Kontinenten kunnat 
igenkannas. The Entomol. , p. 1887. 

Hochhuth har beskrifvit de Hydrocanthari, som 
blifvit insamlade pa Caucasus. Dessa utgdra, trenne 
Gyrinii deribland inberaknade, 30 arter, bland hvilka 
foljande anforas sasom nya: Cybister Chaudoirii, gan- 
ska narslagtad med C. Rceselii, C. Gotschii, formod- 
ligen lateralis Fabr., Colymbetes vibicollis , ganska 
lik C. pulverosus, Agabus glacialis narstaende till 
A. adpressus Mem. och Hydroporus tetragrammus. 
Enum. des Carab. et Hydrocanth. de Cauc. 

Nomenclature of Coleopterous Insects in the Col- 
lection of the British Museum. Part. II. Hydrocan- 
thari. London 1847. Denna forteckning, som af 
White, bitradd a f Schaum, blifvit utarbetad, inne- 
haller icke allenast de i Brittiska Museum befint- 
liga, utan ofverhufvud alia de beskrifna ai terna med 
deras temligen fullstandiga synonym i. Flera misstag 
och forvexlingar hafva likval vid tryckningen in- 
smugit sig. Tvenne nya genera aro uppstallda, 
likval utan karakterer, nemligen Onychohydrus med 
en art (ran Nya Zeeland emellan Hyderodes Hope 
och Dytiscus samt Batrachomatus med en art fran 
Nya Holland emellan Matus Aube och Coptotomus Say. 



117 

Letzner liar meddelat, att bail pa en resa till Lefnads- 
oarne Yseclom och Uiigen funnit en mangd vatten- satt * 
insekter i Ostersjon , hvilka annars forekomma i 
sott vatten. Harvid torde bora anmarkas, att dessa 
Insekter icke lefva i hafsvattnet, utan att de under 
deras flygt n e d fa Hit deruti, och att om de ocksa 
kringsimma i detsamrna, sa ar deras vistande der- 
stades endast tillfalligt. Arb. und Verand, d. Schles. 
Gesellsch. 1846, p. 80. 

Mannerheim bar meddelat anmarkningar rprGyrinites. 
i-ande nagra Gyrinus-arter. Forf. anser G. mergus 
Ahr. Suffr. as natator Ghl. Sahlb. och Aube. Der- 
emot ar G. natator Ahr. och Suffr. i norden gan- 
ska sallsynt. Gyleenhae, Saheberg och Aube bafva 
sammanblandat denne nied G. mergus. G. distinctus 
Aube ar en mork varietet af G. Colymbus Er. och 
icke G. distinctus Suffr. Denne sednare har of 
Steven blifvit benamnd G. rivularis , hvilket namn 
maste antagas. Sarnmanforandet af G. dor salts och 
marinus anser Forf. riktigt. G. opacus ar enligt 
undersokning af Sahebergs exemplar en sjelfstandig 
art. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 208. Schaum har 
bekraftat att G. mergus Suffr. = G. natator Linn. 
1. c. p. 278. 

Rosenhauer bar meddelat sina iakttagelser ro- Lefnads- 
rande lefnadssattet af Orectochilus villosus. hvariire- satt * 
Dora Ahrens formodan, att denna insekt vore ett 
nattligt djur, blifvit bekraftad. Han fann nemligen 
i en back vid Erlangen, da han upplyftade stenar 
utur vattnet, denna art ofta sittande derpa. Den 
nedfoll da alltid i vattnet, kringsimmade nagra ogon- 
blick, hvarefter den dykte och gomde sig under en 
annan sten. Forf. besokte sedermera om natten 
samma stalle, medhafvande en lykta, och sag da 
stora skaror kringsimma, sa att han ofta med ett 
ha f tag kunde fanga ofver 20 invividcr. Foljande 



118 

dagen syutes ingen enda. Rosknh. Beilr. zur Ins. 
Faun. Europ., p. 83, Frauenfkid, som foivaiat 
denna insekt i ett glas, liar vitsordat samma upp- 
gift. Den lioll sig om dagarne, sa vidt som mojligt 
var, dold , men kringsimmade om natten lifligt. Isis 
1847, p. 772. 

Staphy- Ref. ar forst nu J tillfalle an mala ett arbete, 

som blifvit tryckt 1845, nemligen "Symbolce ad 
Monographiam Staphylino?'um" at' A. Nordmann i 
Mem. pres. a l'Acad. Imp. des Sciences de St. Petersb. 
IV, p. 1. F6rf:s indelning at' denna familj ar 
foljande: 

Trib. I. Fissilabra. Latr. 
Fam. i. Staphyliniformes. 

1. Palpi Jabiales articulo ultimo di- 
Jatato. 

A. Palpi maxillares filiformes. 

1. Collum distinctum. 
* Antennae breves. 

«. Antennae articulo ultimo sub-orbi- 
culato, obtuso. Palpi Jabiales se- 
milunati Oxyporus. 

/?. Antennae articulo ultimo emargi- 

nato. Palpi labiates triangulares . THgonophorus. 

** Antennas elonga,tae. 

•J* Palpi Jabiales articulo ultimo in- 
flato, pateriformi. Mandibular bre- 
ves, dentatae Tympanophorus. 

•J**^ Palpi labiales truncati. Mandi- 
bular elongatae, edentatae . . . Anodus. 

y. Antennas articulo ultimo ovato- 
acuminato. Palpi labiales securi- 
formes Pelecyphorus. 

2. Collum capite cohaerens . . . Physetops. 

B. Palpi maxillares et labiales securi- 

formes Astrapceus. 

IF. Palpi maxillares et labiales fili- 
formes. 
A. Antennae inter oculos inserlae. 

1. Thorax latus, transversus,dilatatus. 



119 

a. Antennae serratae, corpus conve- 

xum Velleius. 

/?. Antenna? sub-filiformes, corpus 

deplanatum, pedes compressi . . Cordylaspis. 

2. Thorax semi-orbiculatus vel qua- 
dratus. 

a. Antennarum articulo ultimo tri- 
cuspidato Triacrus. 

b. Antennarum articulo ultimo emar- 
ginato. 

»j« Thorax et caput glabra . . . Creophilus. 
■J»4« Thorax crebre punctatus . . Staphylinus. 
'tH Thorax punctis paucis vel se- 
riatim punctatus Philonthus. 

c. Antennarum articulo ultimo integro 

»J« Antennae haud fractae .... Gyrohypnus. 

4"*^ Antennae fractae Acylophorus. 

B. Antennae ante oculos insertae. 

1. Tarsi antici haud dilatati. 

a. Antennae et palpi breves . . . Eulissus. 

b. Antennae et palpi elongati . . Belonuchus. 

2. Tarsi antici dilatati. 

a. Collum angustum Brachydirus. 

b. Collum latum, capite cohaerens . Platyprosopus. 
Fam. 2. Platycnemidiformes. Palpi bre- 

viusculi, subfiliformes, pilosissimi. 
Antennae breves, lanceolatae. Pe- 
des breviusculi, compressi, lati- 
usculi, articulis brevissimis . . Plalycnemus. 

Fam. 3. Tachyporiniformes, 

Articuli ultimi palporum subulati . Trichopygus. 

Fam. 4. Lathrobiiformes. 

1. Corpus convexum. 

a. Absque alis Adelobium. 

b. Antennae haud fractae .... Lalhrobium. 

c. Antennae fractae Cryptobium. 

2. Corpus deplanatum Archenium. 

Fam. 5. Pinophiliformes. Palpi inaequales. 

Antennae elongatae, extrorsum val- 
de tenues. Clypeus evanescens. 
Labrum brevissimum, vix emar- 
ginatum. Pedes antici coxis fe- 
moribusque valde incrassatis; po- 
steriores graciles. Tarsi antici 



120 

valde d i lata ti, art iculis singulis sub- 
foliaceis, lobatis, articulo quarto 
abscondito, tertio adhaerente. - 

Genus Pinophilus Lathrobio af- 
fine, Arceocerus quodammodo Sta- 
phylino, Gymnurus habitu alieno 
generi Leptocheiro (Zirophoro) non- 
nihil vicinum. 

1. Thorax et elytra convexa . . . Pinophilus. 

2. Thorax convexus, elytra deplanata Arceocerus. 

3. Thorax planus, elytra convexa . Gymnurus. 
Fam. 6. Agrceformes. Palpi breviusculi, 

inaequales. Antennae flagelliformes, 
fractae. Thorax elongalus, antice 
valde elongatus. Collum minimum, 
brevissimum. Pedes valde tenues. 

1. Palpi filiformes Agrodes. 

2. Palpi labiales truncati .... Arceocnemus. 

Efter denna uppstallning beskrifvas slagtena ocb 
de nya arte ma. Afbandlingen atfoljes af tvenne 
plancher, upptagande mundelar m. m. af de nya 
slagtena. 

Maklin bar under titel "Ad cognitionem spe- 
cierum Fennicarum generis Mycetopori Symbolce" 
Helsingforsia3 1847, 8:o, 16 sid., noggrannt utredt 
ocb beskrifvit de i Finland lorekornniande arlei* af 
Mycetoporus. Huru mycket annu aterstar att upp- 
tacka i yar verldsdel inom vissa grupper, visar sig 
deraf, att da Erichson af detta slagte i Gen. et 
Spec. Stapliylinorum fran atskilliga trakter af Eu- 
ropa ocb Norra Amerika endast upptagit 9 artel*, 
bar Forf. i Finland funnit 13, af hvilka 7 aro nya. 
Forf. anser att arterna af detta slagte, liksoiu af 
Omalium, tilltaga mot norden. De nya arterna aro 
T. piceus, ruficollis, crassicornis , bicolor , elegans, 
longicornis och debilis. 

Letzner bar granskat de i Scblesien forekom- 
mande arterna af slagtet Tachyporus. Arb. und Verand. 
d. Scbles. Gesellscli. 1846, p. 73, afvensom af Phi- 



121 

lonthus, 1. c. p. 78. Af del sednare bar bah be- 
skrifvit en ny art, Ph. gracilis: niger, nitidus, thorace 
brunneo, antenna rum basi, elytrorum limbo apicali 
pedibusque rufo-testaceis. Long. 2 I in. 

Graveniiorst bar ofvef Staphylinus olens oeli 
dess. narmaste samslaghngar meddflat flera iakt- 
tagelser. Arb. und Verand. d. Scliles. Gesellscb. 
1846, p. 96. 

Mulsaint liar uppstallt ett nytt slagte under 
benamningen Trigonurus, samt af detsamma beskrif- 
vit en art. Ann. Phys. et Nat. de Lyon. X, p. 515. 
Tab. 7, f. 2. 

6fvergangar och affiniteter ernellan de arter, 
som tillhora slagtet Quedius, hafva blifvit framstallda 
af Grawenhorst. F6rf. yttrar till slut: "Intra kan 
det gillas, att man hos en art anvander sad ana sk ill— 
nader for att uppstalla varieteter, som hos andra 
begagnas till arteis skiljande, till och med under 
lorhallanden , da i verkligheten forandringar och 
ofvergangar ega rum? Hos de liar namnda Quedius- 
arterna finna vi forenamnde forballande. Ibland de 
16 forst anfoida arterna narmar sig Q. nitidus de 
15 ofriga. Alia de karakterer, som blifvit begag- 
nade for dessa for att atskilja arterna, tjena endast 
sasom skiljemarken pa varieteter af Q. nitidus. Vilja 
vi vara konseqvenla, sa maste vi, om vi skola lata 
de 15 arterna besta , afven losrycka de varieteter 
som upptagas under Q. nitidus, sasom sjelfstandiga 
arter, eller om vi icke vilja gora det sednare, sa 
maste vi lata de 15 arterna endast galla som varie- 
teter, ty de ofverga i hvarandra, likasom variete- 
terna af Q. nitidus. Da nagra af de 15 arterna 
omedelbart ofverga i Q. nitidus, sa bora de med 
denne foreuas till en art. Endast de 5 sista arterna 
{Imvigatus, impressus, pediculus, capucinus, Iccvicol- 
lis} afvika fran de ofriga genom grofre och glesare 



122 

punkterade elytra, och kunna utgora sarskilda arter. 
Q. Imvicollis ar likval efter Erichson en Philonthus. 
Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 211, 226, cum tab. Orn 
vissa Forfattare synas vara alltfor myeket bojda, att 
efter obetydliga afvikelser bilda egna arter, synes 
deremot GrAweniiorst gait for langt a motsatt sida, 
da ban vtlat sammanfora arter, som i statu r ocb 
lefnadssatt iiro mycket afvikande. 

Otn de i Linnes samling befintliga Staphylinii 
har Westwood meddelat upplysning. 1) Staphy- 
linus hirtus Linn, ar Emus hirtus Leach. 2) St. 
murinus Linn, ar Staphyl. nebulosus Fabr., pa hvil- 
ken ock Linnes ord: "inter majores non maximus 
nunierandus" biittie passar. 3) St. maxillosus L. 
Under detta namn bafva tvenne arter blifvit sam- 
inanblandade, nemligen Creophilus maxillosus och 
St. olens. Linne synes i sin beskrifning hafva asyftat 
den sednare. 4) Under St. erytliropterus befinnas 
i Linnei samling 4 individer, af bvilka 3 tillliora 
St. ccesareus Cederh. , aen 4:de St, castanopterus. 
Namnlappen ar lastad med en afdeforra. Da baraf 
synes, att Linne sammanblandat bada arlerna, maste 
man ratta sig efter bans beskrifning, som otvifvel- 
aktigt afser St. castanopterus. 5) St. politus. Un- 
der detta namn bafva Oera arter af Philonthus blifvit 
bopblandade Forf. anser den i Faun. Suec. lem- 
nade beskrifningen l)ast passa pa Ph. Oineus, bvilken 
ock ar fiistad vid namnlappen. 6) St. rufus = Oxy- 
porus rufus Fabr. 7) St. lunulatus = Bolitobius 
lunulatus. 8) St. riparius = Paxlerus riparius Fabr. 
9) St. obtusus — Tachyporus analis Fabr. 10) St. 
lignorum. En art Tachinus lik subterraneus. 11) 
St. silphoides = Tachinus suturalis Grav. 12) St. 
subterraneus — Tachinus id. Grav. Er. 13) St. 
flavescens fattas i Linnes samling. 14) St. elongatus 
= Lathrobium elongatum Erichs. 15) St.biguttatus, 



123 



sondrig, oigenkanlig, synes tillhora Stenus bipustu- 
latus. 16) St. bipustulatus felas. 17) S£. canlha- 
rellus fattas. Tillhor troligen slagtet Malthinus. 18) 
iSY. littoreus = Oxyporus cellaris Fabr. 1 9) S£. sa/i- 
yuineus anser Forf. tillhora en Aleochara, 20) St. 
Caraboides = Anthophagus id. 21) St. Chrysomelinus, 
en art Tachyporus. 22) St. flavipes = Tachyporus 
hypnorum Fabr. 23) St.fuscipes = Xantholinus lentus 
Gbav. 24) S£. rufipes = Tachinus rufipes Er. (pullus 
Grav.) 25) S/. piceus = Oxytelus piceus Ghl. 26) 
Stf. Boleti, en art af slagtet Gyrophcena. Trans. 
Ent. Soc. IV, p. 45. 

Peiiris har hcskrifvit och afbildat larverna afMetamor- 
Tachyporus cellaris och Tachinus humeralis. De 
likna genom deras smala form de egentliga Staphy- 
linus-larverna, men afvika (ran dessa genom munnens 
bildninc hvars mandibler aro korta ocli otandade, 
och maxillar-ladan, som pa insidan ar besatt nied 
styfva har. Bada larverna ega sins emellan myc- 
ken likhet, men skiljas likviil genom antennformen 
och ogonens lage. Den forstnamnde larven lefver 
under bark, pa sad ana stallen hvarest mogel och 
svamp gifva foda at en mangd insekter, den sednare 
i rnttna vaxter, spiilning och i svampar. Ann. Entom. 
11. Ser. IV, p, 331. Tab. 9. N:o III. 

Hope har riktat den Ny-Hollandska Fauiian Stemoxi. 
med ett antal nya Bnprestid-arter. 37 arter upp- 
tagas, men dessa aro af beskrifningarne svara att 
igenkanna Stigmodera signaticollis = conspicillata 
White och St. cyanura sakerligen en varietet af 
samma art. Trans. Ent. Soc. IV, p. 208. 

Guerin-Meneviixe har anmarkt, att Elater gi- 
ganteus Schatx. ar en hittills ofversedd synonym 
till Chrysochroa bicolor. Rev. Zool. 1847, p. 5. 
Erichson har deremot upplyst, alt den i tterliner- 
Museum forvarade, af SciiAeler beskrifna, artcn 



124 

Iran TVanquebar val liknar den Javanska C. bicolor, 
men ar (ran dcnsamma en skiljd art. EricHS. Jahresb. 
1847, p. 59 (83.) 

Ett besynnerligt bildadt sliigte, Chorea, har af 

Hat.deman Mifvit uppstaldt. Dess systematiska plats 

synes tvifvrlaktig, churn det eger nagon ofverens- 

stammelse med Elaterides. Proceed. Acad. Philad. 

Ill, p. 150. 

Lefnads- Laboulbene anfor, att ban inneslutit ett exem- 

satt * plar af Elater (Ludius) crocatus i en fJaska, livaruti 

afven befaun sig en Syrsa. Denna anfolls af Ela- 

tern, soin uppat dess inelfvor. Samtna forliallande 

intraffade, da ett annat individ sammanslapptes med 

Leptis Conopsoidea. Delta synes bevisa riktiglieten 

af Motschuulskys uppgift, att Elateiides aro rof- 

djnr. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. XXXVII. 

Metamor- Saunders har redogjort For metamorfosen af 

os * Diphucrania auriflua, livilken art forekommer i 

Nya Sodra Wales. Larven lefver i en tradartad 

gallutvaxt pa grenarne af Pultencea stipularis. Den 

eger likhet med Agrilus-larverna och har, liksom 

dessa en tvaklufven bakanda. Trans. Ent. Soc. V, 

p. 27. Tab. 2, f. 5—9. 

Larven af Corcebus amethyst inus har blifvit af 
Durieu de Maisonjneuve funnen i stjelkarne af Cir- 
sium echinatum, i hvilka denna art nndergar hela sin 
forvandling. Ann. Entom. II. Ser. V, p. IX. 

Perris har omstandligt beskrifvit larven af 
Melasis flabellicornis. Den eger mycken likhet med 
vissa Buprestid-larver samt traffas sa val i dc stone 
grenarne af nyiigen ntduda Kastanier, som sardeles i 
Al. Ann. Ent. II. Ser. Y, p. 541. Tab. 9. N:o I. 
Malaco- Fleia nya arter tillhdrande slagtet Lycus, in- 

der,nata 'sarnlade i Afrika, hafva blifvit beskrifna af Guerin- 
Menevule, som afven ntredl nagra hithoiande arters 
synonymi. Rev. Zool. 1847, p/ 220. 



125 

Letzner hiir uppstallt" tvenne nya a iter a I 
slagtet Cantharis, nemligen C. sudetica: testacea, ca- 
pite nigro, thorace antice rotundato, testaceo, nigro- 
maculato, elytrorum a pice tibiisque posticis nigris. 
Long. 3V, narmast C. liturata Faix. , funnen pa 
Schwarzengebirge i Schlesien, 2600 fot ofver Iiafvet, 
och C. rujescens: luteo-rufa, thorace antice rotun- 
dato, elytris luteo-rufis, nitidis, oculis alisque nigri- 
cantibus. Long. 5'"; af samma storlek och form som 
C. rustica. Arb. und Verand. d. Schles. Gesellsch. 
1846, p. 75. 

FairmAire har utarbetat en monografi ofver 
slagtet Chalcas samt meddelat diaenoser ofver hit— 
horande arter. Slagtet utmarkes genom foljande 
karakterer: Antennae serratae, capite thoraceque bre- 
viores; maxilla? corneae, ciliatae, palpi maxillares 3- 
articulati, truncati; labiales biarticulati, truncati; 
elytra in maribus dilatata; pedes validi, compressi, 
tarsorum unguiculi bifldi. De 9 uppstallda arterna 
aro alia fran Columbien. 

1. C. cyaneus.' Buq. (Mas.) niger, sat nitidus, nigro- 
hirtus, elytris tenuiter punctatis, fere deplanatis, vioJaceo- 
cyaneis, postice rotundatis et externe plicatis; protborace supra 
flavo-sericante, nigro-lineato, scutello flavo; — (Fern.) elytris 
inaequalibus, punctatissimis, callo postico prominente, postice 
oblique truncatis. 

2. C. lineatocollis : Buq. (M.) niger, griseo-pubescens, 
prothorace cinereo-sericante, nigro-lineato; elytris flavescen- 
tibus, humeris et lateribus valde inflatis, macula scutellari 
et maculis mediis nigris, apice nigro; — (F.) mari simillima 
sed angustior. 

3. C. lateralis: Buq. (M.) niger, nigro-pilosus, prothorace 
atro, nitido, elytris subplanatis, ovalibus, atro-caeruleis, ni- 
tidis, macula externa oblonga , interdum maxima, macula 
subapicali et reflexa parte flavis; — (F.) mari simillima, 
sed angustior, dorso piloso, elytris utrinque nodo subapicali 
instructis. 

4. C. trabealus: Dej. (M.) niger, elytris rotundatis, po- 
stice declivibus, rubris, vitta lata basali cum vitta dorsali per 



126 

suturam conjuncta nigra,- apice nigro; — (F.) angustata, 
elytris lateribus fere rectis, utrinque carinatis. 

5. C. Bremei: (M.) niger, griseo-pubescens; elytris fere 
rotundatis, declivibus, atro-caeruleis, utrinque 7 aurantiacis 
maculis ornatis. 

6. C. unicolor.' Drj. (M.) niger, nigro hirtus, elytris 
atro-cyaneis, tenuissime punctatis, parte suturali elevata, 
utrinque foveola longitudinali impressis, postice angustatis, 
acutis; — (F.) nigra, nigro-villosa , angustata, elytrorum 
Jateribus longitudinaliter impressis: utrinque carina flexuosa 
humero incipiente, callo postico desinente; dorso longe piloso. 

7. C. humeralis.- Ki.ug. (M.) niger, griseo-sericans, ely- 
tris gibbosis, post humeros fortiter impressis, flavis, nitidis, 
utrinque margine inferior! vitta longitudinali nigra ad hu- 
meros dilatata; — (F.) elytris non gibbosis, utrinque com- 
pressis et longitudinaliter impressis: utrinque carina acuta 
nigra ad humeros incipiente: dorso et humeris pilis nigris 
instructis. 

8. C. obesus.- (M.) niger, prothorace et scutello nigris, 
elytris inflatis, rotundatis, flavis, immaculatis; — (F.) elytris 
nitidis, angustatis, lateribus utrinque medio compressis, ca- 
rinatis, postice truncatis. 

9. C. 6 plagiatus .• Bdq. (F.) nigra, subtus griseo-seri- 
cans, prothoracis lateribus griseis: elytris undique fere rectis, 
carinatis, nigris, rubro-sexplagiatis. Rev. Zool. 1847, p. 408. 

Metamor- Rorande larven af Lygistopter us sanguineus, har 

fos. p E p,Ri S meddelat underrattelser. Den traffas vanligen 
under bark, ocli foder sig - af Bostriclms- och Clythra- 
larver, hvilka den utsuger. Den forsta underrattelse 
som om denna larv blifvit lemnad, ar af Latreille 
i Regn. Animal, ocli icke som Forf. uppgifver af 
CastelneAU i Hist. nat. des Ins. Den beskrifning 
harofver, som Erichson meddelat i Wiegm. Arch. 
1841, synes afven hafVa varit af Forf. okand. Ann. 
Entom. II. Ser. IV, p. 343. Tab. 9. N:o V. 

Guerin-Meneville anser Vallot's uppgift, att 
larven af Malachius bipustulatus skulle lefva i stjel- 
karne af Echium vulgare, icke vara tiilforlitlig, utan 
formodar att den deruti inkrupit for att till foda efter- 
soka andra larver. Ann. Entom. II. Ser. V, p. XXIII. 



127 

Ett nytt slagle af denna familj, Laricohius, Terediies. 
bar af HosenhAUER blifvit uppstaldt. Dct star nar- 
mast Corynetes ocli har liksom delta 4:de tarsleden 
ganska liten, de tre sista antcnnlederna nagot lor- 
tjockade, men afviker genom knappast utskuren lapp, 
an nor) inula bildade pal per och otandad klo-bas. Den 
beskrifna arten, L. Erichsonii , finnes pa Larktrad 
pa fleia stallen i Tyskland, sardeles i Tyrolen. 
(Broscosoma und Laricobius zwei neue Kafergatt. 
Erlangen 1846.) 

Perris bar utredt metamorfosen a f Tillus uni- Metamor- 
[asciatus. Larven bar mycken ofverensstamrnelse 
mecl larverna af Clerus. Den ar smal, 13 millim. 
lang, sista segmentet med tvenne sma, uppat bojda 
taggar. Kroppsfargen ar hvitaktig ocb antennerna 
tydligt fyra-ledade. Den lefver i doda skott af vin- 
rankor och forvandlar sig der till pnppa. Dess 
foda bestar uti larver af Anaspis maculata och Apate 
6 dentata. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 32. Tab. 1. 
f. 6—11. 

Ett vigtigt bidrag till kannedomen om Norra ctavicor- 
Amerikas Insekt-fanna uteor Le Conte's mono^rafl nla * 
ofver de i delta land forekommande Histerini. De 
meddelade beskrifningarne synas vara noggranna, ocb 
de ofver alia arterna bifogade teckningarne aro ut- 
markt val utforda. Forf. upptager foljande antal 
arter, nemligen: af Hololepta 2, Platysoma 7, Oma- 
lodes 2, Hister 29, Epierus 2, Tribalus 1, Dendro- 
philus 1, Paromalus 6, Saprinus 17, Teretrius J, 
Plegaderus 2, Onthophilus 3 och Abrceus 4, samt 
uppraknar till slut 7 arter, som bos andra Fdrf. 
blifvit anforda sasom forekommande i Norra Ame- 
rika. Af de i namnde land fnnna arterna ega vi 
i Sverige foljande: Platysoma depressum, Hister mer- 
darius, bimacidatus, Saprinus rotundatus ocb Tere- 



128 

trius picipes. Host. Jour, of Nat. Hist. V, p. 32. 
Tab. 1—6. 

Suffrian bar beskrifvit nagra nya, till slagtet 
Byrrhus horande arter. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 98. 
Lefnads- Elditt bar adagalagt, alt flera Entomologers 

uppgift, att Necrophorus germanicus icke skulle lel'va 
af as, utan af spillning, ar oriktig. Han liar nem- 
ligen funnit alia Necrophorus-arter, med undantag 
af N mortuorum, angripa as ocb flera ganger traffat 
icke mind re an 20 individer af forstnamnda art pa 
doda djur, bvaremot Forf. aldrig funnit denna i spill- 
ning. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 286. 

Rorande lefnadssattet af Necrophorus cadave- 
rinus har Colin meddelat nagra iakttagelser. Denna 
art forekommer endast om hosten ocb lefver icke 
sasom N. mortuorum uteslulande i skogarne. Ann. 
Entom. II. Ser. V, p. CX. 
Metamor- Ofver en vaxtatande Silpha-\arv har Guerin- 

os * Meneville meddelat undenattelser. Denna larv fin- 
nes i stor mangd pa hvitbetor, pa hvilka den upp- 
kryper och uppater bladen. Den ar svart, glansande, 
med nagot gult vid kanten af de f ram re segmen- 
terna. Vid forvandlingen nedkryper den i jorden. 
Da den utklacktes, visade den sig till bora Silpha 
opaca. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. LXXIII. 

Newport, som funnit larven af Cryptophagus 
cellaris i bon tillhorande Anthophora retusa, bar 
beskrifvit densamma. Pupporna liknade mycket dem 
af Diaperis Boleti. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 458. 

Perris bar anyo redogjort for den af Wa- 
terhouse och Erichson forut fullstandiijt framstallda 
utvecklingen af Teresias serra, Han fa nn larven 
under ekbark och fodde den med doda flugor. Ann. 
Entom. II. Ser. IV, p. 339. Tab. 9. N:o IV. 

Larven 



129 

Larven af Attagenus Schcefferi eger enligt Ro 
SENHAUER myeken ofverensstammelse med larven af 
A. Pellio. Dcss utveckling erfordrade tvenne ar. 
Stett. Ent. Zoit. 1847, p. 325. 

Ingen insekt-familj bar i sednare tider blifvit Tricho- 
sa fliligt bearbctad som Trichopterygia , omfattande pte,ygla * 
de minsta arterna bland Skal-insekterna. En for- 
tecknino- ofver samlli^e bitborande arter bar nil af 
Allibert blifvit meddelad. Hela antalet af de an- 
forda arterna nppgar till 84, nemligen af Trichopte- 
ryx 33, Ptilium 33, Ptenidium 15 ocb Nossidium 3. 
Bland dessa aro likval 19 som Forf. icke kunnat 
ufreda, sa att endast 65 atersta som ban sjelf gran- 
skat. Ogillas maste, att Forf. gifvit foretrade at de 
nainn, som af bonom blifvit en del arter asatta uti 
en for nagra ar sedan utgifven ofversigt, framfor 
dem som redan inom veteuskapen blifvit antagna. 
Den gifna beskrifningen pa mundelarne synes vara 
oriktig ocb nppgjord efter Gitxmeisters figurer. 
Rev. Zool. 1847, p. 187. 

Perris bar beskrifvit Iefnadssiiltet ocb meta- Metamor- 
morfosen af Trichopteryx. Hans iakttagelser hafva 
blifvit gjorda pa Tr. fascicularis Latr. (TV. inter- 
media Gillm.) Larverna, af 0,0016 — If mil lira liingd, 
ega Stapbylin-larvernas smala form, aro bvita, en- 
dast den bardare, Jaderartade hufvndbekladnaden ar 
nagot rodaktig. Hufvndet ar framstaende ocb fritt, 
antennerna 4-ledade, hnfvudskolden kort, lappen 
skifformig, mandiblerna skarpa, med en tand pa inre 
sidan nara spetsen. Benen lika med dem bos Sta- 
pbylinus-arterna, likasom de i spetsen pa kroppen 
sittande skaftlika bibangen. Ogon bar Forf. icke 
kunnat upptaeka, men anser troligt att sadana fore- 
finnas. Larven ar i sin a rorelser ganska snabb ocb 
foder sig af andra sma insekter, sardeles Podurce. 
Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 9 



1.30 

Den iorpuppar sig emellan affallna ruttna lof, och 
<lcn fullbildade insekten framkommer rednn efter 
5 — 6 dagar. Till slut liar Forf. genom figurer ffarm- 
stiillt nagra delar af sjelfva insekten, nemligen ma- 
xillerna ined siua pnlper och tarserna, men dessa 
aro belt och hallet forfelnde, ty maxillar-palpernas 
leder aro sadana son) de af Heer orikti^t blifvit 
afbildade, och tarserna aro aftecknade sasoin fem- 
ledade och klo-losa. Ann. Enlom. II. Ser. IV, p. 465. 
Tab. II. N:o II. 
Paipicor- Westwood uppger, att Helophorus fennicus 

ma * blifvit funnen i mangd pa Turnips blad, hvilka den 
till nagon del fortarde. Gard. Chronicl., p. 442. 
Proceed". En torn. Soc. 1847, p. XVII. 
Laraeiii- Af Burmeisters " Handbuch der Entornologie" 

<5ornia * bar 5:te Bandet utkommit i Berlin 1847, innehal- 
lande beskrifning diver Lamellicornia Xylophila och 
Pectinicornia. Den forstnamnda familjen delas i fol- 
jande grupper: Cyclocephalidce , Strategidai , Phileu- 
ridce, Oryctidce, Dynast idee, Agaocephalidce och Xy- 
lophila amphibola, och den sednare i Sinondendridce, 
Aesalidoz, Syndesidce, Chiasognathidce, Lucanidce, Lam- 
primidce, Figulidos och Passalidce. Af Xylophila 
upptagas 329 och af, Pectinicornia 184 arter. Af 
de arter Forf. beskrifver, tillhora 309 vestra och 204 
ostra haemispheren. Genom den meddelade ofver- 
sigten visar sig, att Amerika ar rikare pa arter af 
Xylophila an ostra haemispheren, och forhallandet. ar 
som 222 till 107. Otvifvelaktigt harror denna olik- 
het af lokala forhallanden och star i sammanhang 
med tropiska Amerikas rikedom pa skogar, ty ruttet 
trad tjenar Xylophila till foda under alia deras ut- 
vccklingsstadier. Bland Pectinicornia visar sig samma 
fdrhallande, om man endast faster afseende pa slagtet 
Passalus, ty afven af detta har Amerika mer an 
dubbelt antal. Tager man derernot i betraktande 



131 

ensamt Lucaniderna, sa atersliilles det ostra halfklo- 
tets numeriska ofvervigt; ty i denna grupp fdrhaller 
sig de orientala till de occidentals som 68 till 29. 
Detta anscr Forf. harrora af ivcnnc orsaker, nemli- 
gen forst deraf att de akta Lucaniderna utgura en 
allmant typisk form, livilken saledes temligen lika 
ar utbredd ofver hela jordklotet, och for det andra 
deraf, att de synas behofva mind re foda for sin 
tillvaro och afven utveckla sig under bristande till- 
gang pa tillracklig naring, ehuru de da aftaga i 
storlek samt andra utseende, hvarfoie ock de indi* 
viduella olikheterna inom ingen annan grupp aro 
sa stora. Hvarken det ena eller andra galler om 
Xylophilidce och Passalidm. Bada aro mer tropiska 
former, glupskare att ata, bada, sardeles Passalidce, 
behofva « ; ifven sedan de aro utvecklade mycken foda 
och iiro saledes beroende af stallen, hvarest finnes 
rik tillgang pa naringsamnen. Detta fmna de aldrig 
i storre mangd an i de stora, tata och fuktiga sko- 
garne i det tropiska Amerika. Harmed star i full- 
komlig ofverensstammelse, att Afrika, den skogfatti- 
gaste verldsdelen, eger fti Xylophilidce och Passalida? y 
och att bada grupperna aro nagot talrikare i Gui- 
nea, der fattigdomen pa skogar ar mindre. Af 
samma orsak ar i Asien de skogrika Sunda-oarne, 
Philippinerna och Moluckkerna for dem ett ange- 
namt tillhall. Nya Holland, ehuru torrt, ar likval 
temligen skogbevaxt, hvarfore denna verldsdel med 
hansyn till sitt lage och vidd har ett temligen stort 
antal af bada grupperna. Till slut afhandlar Forf. 
dessa djurs, stridulations-organer. Recens. i Rev. Zool. 
1848, p. 85. 

Grupperna Trogidai och Geotrupidm hafva ut- 
gjort fdremal for en noggrann utredning af West- 
wood. Forf., som ansett de hittills meddelade skil- 
jemarkena emellan dessa bada grupper, genorn till- 



132 

komstcn af flera mellanlankar, icke vara tillfyllest- 
gorande for deras atskiljande, har meddelat foljande 
indehiing: 

Geolrupidce .• Antennarum clava articulo basali infundibuli- 

formi, maxillarum lobis membranaceis; labium lobis ple- 
rumque porrectis. 

A. Antennae 11 articulatae. GeotrupeSj LethruSj Alhyreus, 

ElephastomuSj Bolbocerus. 

B. Antennae 10-articulatae. — a. Prothorax 

integer. — b. Tibiae anticae tridentatae. 
— c. Mandibular uncinatae .... Hybosorus. 
cc. Mandibulae latiores. — d. Ungues bi- 
fidi. — e. Tibiae posticae in medio 

inermes Silphodes. 

ee. Tibiae posticae in medio dentatae . . Ccelodes. 

dd. Ungues simplices Chcetodes. 

bb. Tibiae anticae bidentatae. .... Apalonychus. 
aa. Prothorax canaliculars ..... Anaides. 
Trogidce: Antennarum clava articulis liberis, maxillarum lobi 
cornei, externo ciliato-dentato; labium lobis plerumque re- 
tractis. 

A. Antennae 9-articulatae. 

a. Corpus breve, latum Aegialia. 

aa. Corpus longum, parallelum . . . . Chiron. 

B. Antennae 10-articulatae. 

b. Corpus supra planum; mentum pro- 

funde incisum Cryptogenius. 

bb. Corpus plus minusve convexum; men- 
tum haud profunde incisum. 

c. Caput sub pectus haud contractile; cor- 
pus haud globosum. 

d. Pedes mediocres, tarsls gracilibus. 

e. Prothorax maximus, antice subbituber- 
culatus Geobius. 

ee. Prothorax mediocris, antice haud sub- 
bituberculatus. 

f. Prothorax antice plus minusve retusus, 
dorso irregulari; caput saepius cor- 
nutum in c/ 1 ; maxillarum lobus in- 
ternus denticulatus. 

g. Mandibulis 4-dentatis Orphnus. 

gg. Mandibulis 3-dentatis Triodontus. 



133 

ggg. Mandibulis 2-dentatis ..... Aegidium. 

ff. Prothorax et caput simplicia, maxil- 
larum lobus internus in spina curvatum 
productus Ochodceus. 

dd. Pedes abbreviati, tarsis crassis . . TroXj Phoberus. 

cc. Caput sub pectus contractile; corpus 

globosum Acanthocerus 

och de af Germar derifran afsondrade slagten. 

Detta arbete ar af stor vigt genom de bifogade 
upplysande figurerna ofver nya eller ofullstandigt 
kanda slagten. Trans. Ent. Soc. IV, p. 155. Tab. 11, 
12. Erichson anser forenamnde slagten kunna na- 
turenligare salunda grnpperas: 

1) Geotrupes, Lethrus, Athyreus, Bolbocerus (Elepha- 
stomus inberaknadt.) 

2) Hybosorus, Silphodes, Ccelodes, Apalonychus. 

3) Hybalus (Geobius), Triodontus, Orphnus, Aegidium, 
Ochodceus. 

4) Trox (Phoberus inberaknadt), Chcetodes, Anaides, 
Cryplogenius, Acanthocerus (med de narslagtade 
af Germar franskiljda sliigtena.). Aegialia och 
Chiron anser Erichson bora hanforas till Apho- 
dii . Erichs. Jahresb. 1845, p. 53 (237.) 

Westwood har i en a f handling "Characters of 
various Groups amongst the Coprophagous Beetles" 
bildat och beskrifvit flera nya genera, sasom: Se- 
basteos, en Syd-Afrikansk form af Ateuchus; Epiti- 
sus, Arachnodes och Nanos, de tvenne sednare ut- 
brutna fran Epilisus Dej.j Macroderes, innefattande 
Onthophagus Greenii Kirbyj Uroxys endast en nagot 
afvikande form fran Choeridium med en ny art fran 
Columbien; Onthocaris och Animiopus, bada med 2 
arter, sasom slagten icke vasendtligen atskiljda. Trans. 
Ent. Soc. IV, p. 225. Tab. 16, 17. 

Rorande de i Caucasus-landerna forekommande 
Lamellicornia, har KolenATI meddelat flera intres- 
santa iakttagelser. Hithorande arter, som lefva af 



134 

spillning, aro i de trakter som bcbos af Nomaderna 
talrika. Pa slattlanclet forekomma de under Mars 
ocli borjan af April i. tusental. I Maj begifva de 
sig till bergsbelena med herdarne, men ju hog re 
dessa under sommaren flytta npp pa bergen, dess 
mer aftager arternas antal, sa att man i Alpregio- 
nen under Juni endast finner Onthophagus fracti- 
cornis, Aphodius conjugatus, fimetarius, thermicola, 
depressus, subterraneus och constans. Ateuchus sacer, 
Gymnopleurus pillularius och flagellatus forekomma 
pa de for solstralarne utsatta sluttningarne. Pa 
Lucanider synes Caucasus vara fattigt, hvaremot 
Melolonlhider och Cetonier talrikt forekomma. Un- 
der Maj och Juni visar sig M, Fullo i mangd. M. 
vulgaris och Hippocastani aro sallsyntare. En bada 
narstaende art, M. prceambula, kringflyger tidigare 
an dessa eller redan i Februari och Mars. Aniso- 
plier aro allmanna. Tanyproctus persicus och car- 
bonarius sitta om aftnarne pa Stipa och Schismus, 
under dagarne pa jorden. x4mphicomer forekomma 
i Maj allmant pa vallmoblommor. Kolenati Melet. 
V, p. 1. 

Anmarkningar rorande en del af de i konun- 
gariket Neapel forekommande Lamellicornia hafva af 
Costa blifvit. meddelade. Efter en jemforelse emel- 
lan den Neapolitanska Faunan och andra landers, 
hufvudsakligen sodra Frankrikes, beskrifvas trenne 
nya arter och uppraknas till slut de i Neapel funna 
arterna. I forsta afdelningen finnas nagra upplys- 
ningar, som fortjena anforas. I narheten af Vesuvs 
krater, hvarest den sondergrusade la van bar en varme 
af 67° Reaum., finnes en art Aphodius, som af Forf. 
forut blifvit beskrifven under namnet A. MacrL Der 
traffades afvenledes Aphod. arenarius, merdarius, scy- 
balarius och granarius, utom arter af andra fa miljer, 
bland hvilka Dromius quadrillum var sardeles allman. 



135 

Pachypus excavatus uppehaller sig pa i'ukuga still— 
len vid hafvet, och Foil, lormodar att larverna 
lefva i slammarna af Vitex Agnus castus. Annal. 
tlcll. Acad, tlegli Aspirant. Nat. di Napoli. II. 19. 3. 

Westwood har utgifvit ett a r bete ofvcr Ny- 
Hollandska Ateucliidw, hvaruti de nja arterna blif- 
vit afbildade. Denna afhandling ar vigtig for kan- 
nedomen om namnde lands Insekt-fauna. Trans. Ent. 
Soc. IV, p. 114. Tab. 8. 

Slagtet Bolboceras liar blifvit bearbetadt af 
Westwood, som deraf beskrif'vit 21 arter Iran olika 
verldsdelar. Ann. Nat. Hist. N. S. II, p. 353. Sa- 
som tillafjo- hartill har densamme beskrifvit de af 
namnda slagte i Australien funna nya arterna samt 
af dessa uppstallt ett nytt subgenus, Stenaspidius , 
1. c. p. 143. 

Westwood bar lemnat diagnoser pa 11 nya 
arter af slagtet Athyreus. Ann. Nat. Hist. N. S. I, 
p. 386. 

En ganska utforlig beskrifning ofver Geotrupes 
siculus Dahl bar Costa meddelat, likviil utan att 
anfora nagon synonymi. Annal. dell. Acad, degli 
Aspir. Nat. II. Ser. 1, p. 81. 

Flera extra Europeiska former af Aphodidce 
bafva af Westwood blifvit utredda och beskrifna, 
deribland af Euparia 2 arter. Slagtet Ryparus Dej. 
karakteriseras jemte en art R. Dejardinsii fran Mau- 
ritius. Slagtet Chcetopistes synes ega mycken ofver- 
ensstammelse med Corythoderus Klug. Den beskrifna 
arten Ch, fulvus ar fran Ostindien. Trans. Ent. Soc. 
IV, p. 239. Tab. 17, f. 3—6. 

Allibert har omstandligt beskrifvit en vacker 
art af Aphodius, som han benamnt A. elegans. Den 
forekommer i China. Rev. Zool. 1847, p. 18. 

KriechbAumer har ater upptagit till narmare 
utredning den liinge omtvistade fragan, huruvida 



136 

Aphodius luridus oeh nigripes utgora sjelfstiindiga 
iii'lev elier enclast varieteter, ocli han forklarar sig 
vara af den ofvertygelse, att de iiro specifikt skiljda, 
samt uppger sasom skal for denna asigt atskilliga 
oliklieter dcm emcllan. Enligt livad Ericiison upp- 
lyst, liar KrilchbAUMER icke undersokt den riitta 
A. nigripes , utan for denna ansett en annan art, 
som ar fran nigripes bestamdt skiljd oeh som i 
Deutscl)]. Inseeten blifvit beskrifven under benamnin- 
gen A. atramenlarius. Stetr. Ent. Zeit. 1847, p. 21. 

Truqui bar anstallt en granskning af de arter 
tillhorande slagtet Amphicoma , som blifvit af Bur- 
meister upptagna i l:a Afdelningen 4 Bandet af 
Handbuch der Entomolo^ie. Efter atskilliga anmark- 
ningar lemnar Forf. en synopsis ofver alia kanda 
arter, hvilka indelas i (oljande sbigten: I) Amphi- 
coma: Mandibular edentatar. Tborax latitudine hand 
brevior. Coxae posticoe dilatatae, metasterno omnino 
connexae. Tarsi antici in maribus pectinati; 2 arter, 
A, meles Fabr. ocli ciliata Men. (jnustela Waltl.) 
De ofriga arterna bilda det nya slagtet Eulasia: Man- 
dibular dentatoe. Thorax latitudine brevior. Coxae 
posticae lineares, margine antico eomissura laevi in 
metasterni acetabuli recepta. Tarsi antici in maribus 
pectinati med 13 arter. E. vittata Fabr.; papaveris 
St.; Goudotii Casteln.; Lasserrei Parr. Arm.; bom- 
bylius F. ; Genei n. sp. ; pretiosa ft. sp. ; Arctos Pall.; 
Bombyliformis Pall.; bicolor Friv. Waltl.; Hyrax 
n. sp. ; Vulpes F., med hvilken A.hirsuta, distincta 
ocli vulpecula Auct. forenas, ocli syriaca. Eev. Zool. 
1847, p. 161, 352. 

Westwood liar uppstallt ett nytt slagte Iicirande 
till Rutehdai, nemligen Peperonota, staende nara 
Parastasia, 1 art Iran Ostindien upptages. Trans. 
Ent, Soc. IV, p. 296. Tab. 22, f, 1. 



137 

Under titcl "Verzeichniss der Lametticornia Me- 
litophila" Stettin 1848, 74 sid. liar SchAUM ntgifvit 
en forbattrad och tillokt upplaga af sin i Ann. 
Entom. II Ser. Ill To men forut inforda forteckning 
ofver denna grupp. De rattelser, som bar medde- 
las rorande synonymien, aro af sa mycket storre 
varde, som de for det mesta grunda sig pa gransk- 
ning af original-exemplaren. 

Nomenclature of Coleopterous Insects in the Col- 
lection of the British Museum. Part. I. Cetoniadce. 
London 1847. bar blifvit af White, bitradd af 
Schaum, utarbetad. 

Meli.y har anfort, att ban gemensamt med 
Schaum granskat raer an 20 individer, tillborande 
bada konen af Goliathus giganteus, Drurii, Cacicus, 
regius ocb princeps, och dervid funnit alia mojliga 
ofvergangar emellan dessa a iter, sa att de enligt 
bans asigt utgora en art, afvensom Mecynorhina 
Savagei anses endast vara en varietet af M. po- 
ly phemus. Med undantag af skalvingarnes farg, 
yttrar Forf. , ar G. giganteus endast en G. Drurii. 
Han eger en bona af den sistnamnda, bvars skal- 
vingar aro bla likasom hos G. Cacicus. Andra in- 
divider af G. Cacicus forekomma som aro svarta, 
eller pa hvilka endast basen af elytra eger sa- 
dan farg, sa att Forf. anser omojligt bestamma 
skillnaden emellan dessa arter. Hornens form och 
intryckningarne pa scutellen, hvilka varit ansedda 
sasom goda skiljemarken, aro olika hos alia de exem- 
plar Forf. granskat. Ann. Entom. II. Ser. V, p. LV. 

West wood har uppstallt och beskrifvit tvenne 
nya slagten bland Goliathidce , nemligen Smicorhina 
och Megalo7*hina, samt af hvardera beskrifvit en art 
fran Cap Palmas. Trans. Ent. Soc. V, p. 18. Tab. 1, 
f. 1, 2. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 66. 



138 

Nya Cetonidce, tillhorande slagtena Ileterorhi- 
na, Gymnetis, Stelhodesma och Macronota, hafva af 
SchAuim blifvit beskrifna. Trans. En totn. Soc. V, p. ()4. 

Hope liar afven beskrifvit (lera nya Cetonidw 
af slagtena Diplognatha, Cetonia, Glycyphana, Macro- 
nata, Ccelorhina och Clinteria. Trans. Ent. Soc. V, 
p. 32. Tab. 4, f. 1 — 9. 

An mark n in gar ofver Cetonidai, jemte karakterer 
ofver nya hithorande arter fran Austi alien, hafva 
af White blifvit meddelade. Ann. Nat. Hist. XX, 
p. 264, 341. 

En ny art af Euchiridm, Cheirotomus Parrii, 
Iran norra Indien bar af White blifvit uppstalld. 
Trans. Ent. Soc. p. 59. 

Under titel "A Catalogue of the Lucanoid Co- 
leoptera in the Collection of Hope." London 1845, 
8:o, har ett valkommet arbete utgifvits, hvaruti Forf. 
pa ett stalle bopsamlat de i flera tidskrifter kring- 
spridda beskrifningarne pa hithorande arter. Detta 
bar isynnerhet varit forhallandet med det talrika 
slagtet Lucanus, hva rt ill Dorcus Aegus afven hanfores. 
Namnde slagte indelas, efter det olika antalet af skif- 
vorna i antenn-klubban och tibiernas bevapning, i 
en mangd sektioner. Ett nytt slagte Sclerognathus, 
som blifvit af Forf. uppstaldt, eger mycken likhet 
med Xiphodontus, 

Westwood har i en uppsats "On the Sectional 
Characters of the genus Lucanus with descriptions 
of some new Species of Lucanidce" an fort att de 
taggar, som finnas pa mellan- och baktibierna hos 
Lucanidce aro lampligare for en naturlig grnppering 
an det olika antalet af lameller i antenn-klubban. 
Genom forstnamnda skiljemarken kan slagtet Lu- 
canus delas i trenne sektioner: 1) de arter som aro 
forsedda med 2 eller 3 taggar pa baktibiernas yt- 
tersida, liksom hos var vanliga Ekoxe; 2) med 



139 

outlast en tagg lios bada konen pa midten af de 
bakre tibierna, hvartill sa val Oslindiens stora Dorcus- 
arter som de smiirre i de tempererade klimaterna 
forekommande Dorci ocli Aegi Mac Leay bora, och 
hvilka sednare val icke kunna afskiljas fran de ofriga 
Lucanidar, 3) utan taggar pa de fyra bakre tibi- 
crna (t. ex. L. metallifer Boisd., L. Burmeisleri Hope, 
L. bicolor Fabr., L. Delessertii Guer., L. Saundersii 
Hope, L. Baladeon Hope, L. glabratus De Haan), 
eller endast hos honorna pa midten af dessa tibier 
fdrsedda med en liten tagg (t. ex. L. Downesii Hope, 
L. cinnamomeus Guer. m. fl.) Sasom nya beskrif- 
vas och atbildas 9 arter, af hvilka L. Bafflesii en- 
dast ar honan af L. cinnamomeus. Trans. Ent. Soc. 
IV, p. 271. Tab. 20. 

Savage bar meddelat flera iaktta^elser rorande Lcfnads- 

siitt. 

atskilliga vid Cap Paltnas forekommande Cetoniders 
lefnadssatt, saint an fort bland annat, alt Cer at orhintl 
frontalis och aurata lefva pa frukter af-Ficus mi- 
crocarpa. Det trad, hvarpa Goliathus Casicus fin- 
nes, tillhor en gigantisk art af Eupatorium, pa 
livilken denna insekt hemtar sin foda af den saft, som 
ulsipprar utur barken. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 67. 

Haldeman bar fnnnit tvenne arter af Cremasta* 
cheilus under stenar i grannskapet af myrstackar. 
Da dessa af bottom forut aid rig blifvit sedda, for- 
modar ban att de hafva sitt tillhall bland myror. 
Ann. Nat. Hist. N. S. II, p. 221. 

MulsAnt, som upptaekt larven af Akis pun- Meiaso- 
ctata, an for om densamma, att den eger mycken of- Metamor- 
verensslammelse med larverna af Blaps och Tenebrio, fos * 
samt lefver under spillning i jorden. Kroppen ar 
lang, halftrind, af en blekgul fiirg, bestrodd med 
tunna rodaktiga har, samt bestaende af 12 segmenter. 
Det forsta ar nagot bredare och lika langt med 
hufvudetj fram och baktill prydt med en rostfargad 



140 

kant; de bada foljande segmenterna aro afven for- 
sedda mcd likartade kantcr, men af blekare farg. 
Dessa trenne segmenter aro pa undre sidan hvart- 
dera forsedt med ett par f otter, de f ram re starkare 
och lampliga att grafva med. De 8 harefter fol- 
jande segmenterna iiro hvarandra lika. Det sista 
ofvan konkavt ocli baktill beviipnadt med 4 taggar, 
samt pa undre sidan forsedt med tvenne tuberkler, 
som till en del kunna indragas. Larverna, som 
lefde ungefar 3 manader innan de forpuppade sig, 
uppkropo endast ur jorden med sa stor del af 
kroppen, att de kunde atkomma fodan. Da den 
spillning, hvarunder de gomma sig, upplyftes, krypa 
de baklanges in i sina cylindriska gangar. Om de 
amnen, hvaraf de hemta sin naring, uttorka , af- 
vensom jordens yta, grafva de sig djupare ned ocli 
synas atnoja sig med att uppsamla de fuktiga de- 
lar, som nedtrangt i jorden. Ann. de la Soc. Linn, 
de Lyon 1845 — 1846. Tab. 1, f. 1. Recens. i Rev. 
Zool. 1847, p. 24. 
Tenebrio- CostA har uppstallt ett nytt slagte bland Te- 

nltes# nebrionites, Cnemeplatia : antennae graciles, articulis 
subnodosis tribus ultimis paullum majoiibus, oeqna- 
libus, clavam oblongam formantibus; tibiae anticae 
ad apicem maxime dilatatoe, triangulares, angulo 
apicali externo obtuse producto, interno bispinoso; 
reliqua fere ut in Coxelis, samt deraf beskrifvit en 
art fran Neapel. Annal. dell. Accad. degli Aspir. 
II. Ser. I, p. 146. 
Taxicor- Hope bar, sasom tillagg till DE Bremes Mono- 

Bes * graphie des Cossyphides, meddelat beskrifning och 
figurer pa 9 arter af Helcens, 1 art af Saragus och 
1 af Mitua. Trans. Ent. Soc. V, p. 52. Tab. 6, 7. 
Tracheii- Perris har utredt metamorfosen af Anas f is 

Metamor- maculato, Fourc. (A. obscura Ghx., bipunctata Bon.), 
fos ' hvars larv han funnit i vissnade skott af vinrankor. 



141 

Den ar jcmnbred , lang, platt och forst kort fore 
ftirpuppningen cylindrisk. Kroppen a r blekt rod, 
med temligen laderartad hud; hufvudet framstaende, 
flackt, elliptiskt; antennerna 4-ledade, i spetsen med 
ett langt borst; mandiblerna korta och starka, i 
innerkanten 2-tandade. Maxillar-palperna 3-ledade. 
Nagra 6gon kunde Fork ej upptacka. Benen aro 
ganska korta, hvarje segment iir vid sidorna for- 
sedt med tvenne hornartade tander, som hvardera 
bar ett langt rakt utstaende bar. Det sista seg- 
mentet slutar i fyra hornartade spetsar, af hvilka 
de yttre aro langre och mer utat riktade; pa un- 
dersidan bar det en varta som kan indragas. Larven 
gor sig i skotten oregelbundna gangar, i hvilka for- 
vandlingen forsiggar. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 29. 
Tab. 1, 2, f. 1—5. 

Newport, som verkstallt en undersokning om Vesican- 
lefnadssattet hos de slagten, hvilka narma sig till McVamor- 
Meloe, har dervid funnit att de flesta af dessa afven fos - 
under deras larvtillstand aga mycken likhet med 
detta slagte. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 346. 

On the Natural History, Anatomy and Deve- Anatomi. 
loppement of Meloe; Third Memoir. The Anatomy by 
Newport, innehaller en noggrann beskrifning sa 
val om det fullbildade djurets som larvens inre 
delar. Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 377. II, p. 145. 
The Gardner Chronicle 1847. N:o 45. Fror. Not, 
111. Ser. VI, p. 170. 

Flera tillagg och rattelser till den i Linn, steneiy- 
Entom. I Band, af Schmidt inforda uppsats ofver tra * 
Oedemeridce hafva blifvit gjorda af Suffrian, som 
anfort nya lokaler for flera i niimnda afhandling 
upptagna arter. Probosca plumbea och Chitona stri- 
gilata beskrifvas sasom nya. Stett. Entom. Zeit. 
1848, p. 165. 



142 

KriechbAUMER bar uppstallt en ny hithorande 
art, Osphya ceneipennis. Stett. Ent. Zeit. 1848, 
p. 163. 

KoLENATt liar afven meddelat flera tilliigg och 
riittelser till Schmidts afbandling ofver Oedemeridce. 
Dels uppgifvas nya lokaler, dels beskrifvas flera 
arter, som i namnde arbete icke blifvit upptagna. 
Af intresse ar Forf:s meddelade upplysning, att af 
Ditylus liBVis 1846 vid Petersburg blifvit funna 
icke mindre an 561 exemplar. Denna insekt har 
bittills varit ansedd for hogst sallsynt, ocb dess fo- 
rekommande i sa stor mangd bevisar, huru vigtigt 
det ar att kanna en arts lefnadssatt. Den tra Hades 
fran slutet af April till medlet af Juni vid en bro, 
bestaende af i vattnqt nedslagna palar af tall, sa 
val under mossa , lafvar och spanor, som under 
brader. Den haller sig dold ocb stilla oni dagarne, 
men kringflyger och ar i rorelse om natterna. 

Metamor- Det lyckades Forf. afven att finna larven, som hade 
sitt tillhall pa de stallen i palningen, der fuktig- 
heten vidtager. Hvarje larv lefver afsondrad fran 
de andra i ett hai eller gang. Den ater ganska 
rnycket trad och sammankuadar bakom sig till en 
fast massa det till mjol sondergn'agda tradet och 
exkrementerna, samt tillsluter harmed sina gangar. 
Larvens hufvud ar dubbelt sa bredt som sista kropps- 
segmentet och omgifvet af l:a thorax-segmentet. 
Kroppen, som bestar af 12 segmenter, ar hvitgul, 
har och der besatt med spridda upprattstaende bruna 
har. Thorax-segmenterna tiro bredare an bakkrop- 
pens. Det forsta ar det langsta och bredaste, 2:d ra 
och 3:dje nagot smalare an det l:sta. Bull, de 
Moscou. XX. 1, p. 132. Tab. 4, f. 1—20. 

Curculio- Sedan Schonherr i sitt stora arbete "Genera 

mdes. e f Species Curculionidum' uppstallt ofver 650 slag- 
ten, hafva kort tid efter detsammas fullandning, 



143 

sardeles genom J. Wahebergs i sydostra Afrika 
gjorda rikhaltiga uppt;ickter, ett sa stort antal nya 
former tillkommit, att Schonherr under titel "Man- 
tissa secunda Familia> Curculionidum" funnit sig 
foranlaten ulgifva ett bihang, innehallande beskrif- 
ning pa 50 nya genera. Vet. Akad. Handl. 1846, 
p. 51. Recens. i Isis 1848, p. 696. Rev. Zool. 
1848, p. 84. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 31. Som 
ett af de begagnade generiska namnen Aspidiotus 
forut af Bouche blifvit anvandt for ett slagte bland 
Coccina, har Schonherr utbytt detsamma mot ett 
nytt, hvilket ban kallat Amomphus. Stett. Ent. Zeit. 
1848, p. 359. 

Labram och Imhoff hafva med 14:de och 15:de 
haftena fortsatt "Die Gattungen der Russelkafer." 
Det iorra haftet innehaller beskrifning och figurer 
ofver Somatodes misumenus, Cherrus plebejus, Cata- 
sarcus spinipennis, rufipes, Ophryastes vittatus, Pa- 
chyrhynchus orbifer, jugifer, Apocyrtes conicus, sub- 
fasciatus, Der acanthus Karelini samt det sednare 
Hipporhinus nivosus, spectrum, infacetus, Dregei, 
Rhamphastos, Polyphrades paganus t Prosayleus athe- 
ropterus, Dermatodes granulatus, Platycopes squali- 
dus, Blosyrus asellus och inwqualis. 

Suffrian har underkastat Schonherrs indel- 
ning af Curculionides en narmare granskning. Forst 
hafva grupperna Attelabidoi och Rhinomaceridw blif- 
vit genomgangna, hvarvid Forf. kommit till den 
ofvertygelse, att antingen bada grupperna bora for- 
enas till en, eller ock slagtet Rhynchites hanforas 
till Rhinomaceridce. Harefter granskas kannemar- 
kena for Erirhinidce. Forf. har fastat uppmark- 
samhet pa klornas olika byggnad , hvilken, oafsedt 
den redan kanda afvikelsen hos Anoplus, hos nagra 
framter den regelbundna form, som forefinnes hos 
Erirhinus, da deremot hos andra klorna synas till 



144 

halften hopvaxta sasom hos Lixi, eller hvarje klo 
gr tudelad sasom hos Anthonomi, Balanini m. fl. 
Anmarkningsvardt iir att antenncrna, da klorna aro 
af abnorm form, aro 12-ledade, men deremot hos 
de akta Erirhini ickc afvika fran det vanliga antalet 
leder, eller 11. Med hansyn till dessa olikheter 
uppstaller Forf. foljande grupper: 

a. Antennerna 12-ledade. Klorna inula till mid ten 
sammanvaxta: Lixus, Larinus, Rhinocyllus och 
Micronyx. 

b. Antennerna 11-ledade. Klorna normala: Pissodes, 
Magdalinus, Erirhinus, Grypidius, Hydronomus, 
Brachonyx, Coryssomerus och Anoplus. 

c. Antennerna 12-ledade, tibierna med sporrar. Klor~ 
na atskiljda och hvardera klufven: Ellescus, Lig- 
nyodes, Bradybat.es, Anthonomus och Balaninus. 

d. Antennerna 11-ledade, tibierna ntan sporrar, 
klorna forenade, hvar for sig klufven: Amalus. 

e. Antennerna 11-ledade, tibierna med korta spor- 
rar. Klorna tvadelta: Tychius, Sibynes. 

f. Antennerna 11-ledade, tibierna utan sporrar. Klor- 
na atskiljda, normala: Acalyptus , hvartill Forf. 
afven raknar Tychius squamosus. 

g. Antennerna 11-ledade. Fram re tibierna med spor- 
rar. Bakbenen tjenliga till hoppning. Klorna at- 
skiljda och delade: Orchestes. 

Phytobius kunde Forf. icke hanfora till nagon 
af dessa afdelningar. Han har tvartom funnit alt 
detta slagte, likasom Tychius, omfattar flera arter, 
som icke bora sta tillsammans, och att af det forra 
atminstone bor bildas fyra genera, nemligen: 1. Ph. 
velatus, 2. Ph. Myriophylli, 3. Ph. Comari och 4. 
Rh. 4-notula, 4-nodosus och 4-cornis. Vid gransk- 
ning af Schoniierrs Apostasemiridce faster Forf. upp- 
marksamheten pa en egen bildning af tibierna, 

hvilken 



145 

hvilken Schonherr antydt vid slagtena Cceliodes och 
Scleropterus, dock atari att angifva det vasendtliga 
forhallandet. Tibierna aro nemligen vid spetsen pa 
bad a sidor snedt afhuggna, understundom utskurna 
och ofta till forsta tarsledcns upptagande fordjupade 
i en fara. Ej sallan ar den afsneddade delen for- 
sedd med liar. Samnia bildning forekommer ocksa 
bos manga Ceutorhynchus-avtev, men i sa olika ut- 
veckling, att detta for indelningen ar af ingen be- 
tydelse. En annan egen bildning af tibierna foreter 
Cceliodes Epilobii, derigenom att deras yttre kant 
nara kniiet biiclar en trubbig vinkel. Sporrar pa 
tibierna (innas hos de fiesta. Hos de Ceutorhynchus- 
artade aro de kortare eller fela de hos nagra helt 
och hallet, sasom hos Poophagus, Clonus och Aa- 
nodes. Hos Ceutorynchidcs finnas sporrar endast hos 
ena konet, mest hos honorna, men afven hos dessa 
icke pa alia tibierna. Endast hos C Epilobii aro 
hanens tibier forsedda med, men honans utan spor- 
rar. Klorna framte likartade skiljaktigheter som 
bland Erirhinidce. En enda odelad klo finnes icke 
allenast hos Mononychus, utan afven hos Cionus 
Fraxini. Hos de ofriga Cioni, Mecinus, Nanodes 
och de fiesta Gymncetron-a rterna aro de vid basen 
forenade och endast mot spetsen nagot atskiljda. 
Enkla och atskiljda aro de hos Baridius, Camptorhi- 
nus, Cryptorhynchus, G aster ocercus, Acalles, Acentus, 
Bagous, nagra Crypt or hynchi, Poophagus, Lyprus och 
en del af Gymncetron (graminis m. fl.) Tudelade 
klor finnas hos Cceliodes, Orobites, de fiesta Ceuto- 
rhynchi, Bhinoncus , Tapinotus* Bhytidosomus och 
Scleropterus. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 157, 165, 
202, 290. 

Suffrian liar ytterligare fortsatt sina anmark- 
ningar ofver de Tyska Curculioniderna, med fastadt 
Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 10 



146 

afseende pi ScilONHERRS uppstallning i Genera et 
Species Curculionidum , samt derma gang reviderat 
Brachyrhynchi, hvilka lian anser ega mindre om- 
vexlinjj i extremiteternas bildning, an de med lanjja 
snvten forsedda. Ofverensstammelse visar sig sar- 
deles i antennernas och fotternas bcskafTenhet. De 
lorra aro, med u nd an tag a f Br achy cer ides, 12-ledade 
och pa fotterna fela de egenheter, som i klornas 
form finnas hos Mecorhynchi. Hvad tibierna be- 
traffa, sa aro hos flera Peritelus-avler baktibiernas 
inre sida besatt med en langs efter gaende rad af 
sma taggar, hvilka, af skiljaktig storlek, aro forde- 
lade pa olika afstand ocli blandade med langre liar. 
Undre andan af fram- och mellantibierna aro hos 
Thylacites och dess samslagtingar ofvanifran snedt 
utskurna. Hos andra grnpper aro fram- och mel- 
lantibierna underfill, afveri genom en sned yta lika- 
som hos Thylacites utmarkta, men utkanten af denna 
yta ar icke sasom hos dessa besatt med har, utan 
med nagra taggar, sasom t. ex. hos Trachyphlceus. 
Bojning pa tibierna i olika modifikationer forefinnes 
hos ett icke obetydligt antal arter. Omsom ar 
spetsen af tibierna mer eller mindre fortjockad, sa- 
som hos Thylacites, Cneorhinus, Strophosomus, Scia- 
philuSj Eusomus och Sitones. Understundom tillika 
den undre yttervinkeln af tibierna afstubbad eller 
afrundad sasom hos Brachyderes och Tanymecus, 
men markbarast ar en sadan bojning hos Omias. 
Sporrar eller inat bojda taggar pa tibiernas insida 
forefmnas hos Psalidium, Cleonus, Pachycerus, Gro- 
nops, Alophus, Hylobius m. fl. Inom dessa slagten 
finnas sporrar hos bada konen. Annorlunda for- 
haller sig med Polydrosus, Metallites och Phyllo- 
bius, hos hvilka endast hanarna aro forsedda med 
sporrar pa tibierna. Efter dessa allmanna betrak- 



147 

telser liar Forf. forsokt gruppera de Europeiska 
Brachyrhynchi pa foljande satt: 

a. Antennerna knappast brutna, 9-ledade, mot spet- 
sen klotlikt fortjockade. Antenngropen bojd i en 
fjerdedels cirkel. Snytet kort ocli bredt, oregel- 
bundet kantigt. Frarnbrostets framkant rak. Ti- 
bierna knoligt sporrade. Tarserna utan filtartad 
bekladnad. Klorna normala. Brachycerus. 

b. Antennerna 12-ledade, tried i fjerdedels cirkel bojd 
antenngrop. Snytet kort, tjockt, kortare an bred- 
den. Frarnbrostets framkant rak. Tibierna mot 
spetsen starkt fortjockade, sporrade. Baktibierna 
vid nedre andan glatta. Klorna normala. Psa- 
lidium. 

c. Antennerna 12-ledade, med mer eller mindre 
baglik antenngrop. Snytet kort, bredt och fyr- 
kantijit. Frarnbrostets framkant rak. Tibierna 
nedtill inat bojd a , utan sporrar. Klorna enha- 
kiga, gaffellika. Thylacites, Cneorhinus, Stropho- 
somus, Sciaphilas, Brachyderes, Eusomus, Scy- 
thropus. 

d. Antennerna 12-ledade, med mattligt bojd eller 
rak antenngrop. Snytet fyrkantigt, lika bredt sora 
lansrt. Frarnbrostets framkant rak. Tibierna ned- 
till inat bojda, utan sporrar. Klorna normala. 
Thylacites Fritillum och pilosus. Tanymecus, Si- 
tones. 

e. Antennerna knappast brutna, 12-ledade, med kort, 
rak antenngrop. Snytet kort och bredt. Frarn- 
brostets framkant rak. Fram- och mellantibierna 
pa sidorna med sporrar. Klorna normala. Chlo- 
rophanus. 

f. Antennerna 12-ledade. Antenngropen kort, bojd 
eller rak. Snytet kort, bredt och slatt. Frarn- 
brostets framkant rak. Hanens tibier pa alia be- 
nen, eller atminstone pa fram- och mellanbenen, 



148 

sporrade, lionans utan sporrar. Klorna enliakiga, 
gaffellika. Polydrosus, Metallites, Phyllobius. 
g. Antennerna 12-ledade, med sued, nedat bojd an- 
tenngrop Snytet kantigt, temligen langt. Fram- 
brostets framkant urskuren. Tibierna pa sidan 
sporrade. Klorna enhakiga, gaffellika. Cleonus, 
Pachycerus. 
h. Antennerna 12-ledade, med sued, nedat bojd an- 
tenngrop. Snytet kantigt, langre an bredden. 
Frambrostets framkant urskuren, baklill med en 
rudimentar snytgrop. Tibierna alia, eller atmin- 
stone fram- och baktibierna, sporrade. Tarserna 
till halften skaftlika, utan filt. Klorna normala. 
Gronops, Rhytirhinus. 
i. Antennerna 12-ledade, med sned, nedat bojd an- 
tenngrop. Snytet langt, rundt. Frambrostets fram- 
kant urskuren. Tibierna alia, eller fram- och mel- 
lantibierna, sporrade. Klorna normala. Alophus, 
Phytonomus, Coniatus. 
k. Antennerna 12-ledade, med nedat bojd antenn- 
grop. Snytet langt, rundt. Frambrostets framkant 
rak. Tibierna pa sidorna sporrade. Klorna nor- 
mala. Tanysphyrus. 
1. Antennerna 12-ledade, med kort, bojd, till ogonen 
icke rackande antenngrop. Snytet mattligt langt, 
bredt, framtill utvidgadt. Frambrostets framkant 
urskuren. Tibierna sporrlosa. Klorna enhakiga, 
gaffellika, Liophlceus, Elytrodon. 
m. Antennerna 12-ledade, med bojd, anda till ogo- 
nen sig strackande antenngrop. Snytet mattligt 
langt och tjockt, framtill utvidgadt. Frambrostets 
framkant urskuren. Tibierna pa undre sidan ut- 
lopande i en hvass sporre. Klorna normala. 
Barynotus, Lepyrus, Hylobius, Molytes, Trysibius, 
Anisorhynchus, Leiosomus, Plinlhus, Geonomns och 
Minyops. 



149 

n; Antennerna 12-ledade, rned rak, till ogonen icke 
riiekande antenngrop. Snytet laugre an bredt, 
mot spetsen utvidgadt. Frambrostets framkant 
urskuren. Tibierna sporrade. Klorna enhakiga, 
gaffell i k a . Tropiphorus. 
o. Antennerna 12-ledade, med nastan rak, smal ocli 
djup antenngrop. Snytet kort och bredt, framtill 
otydligt utvidgadt. Frambrostets framkant ur- 
skuren. Tibierna sporrade. Klorna norma la. Tra- 
chyphlceus. 
p. Antennerna 12-ledade, med rund eller aggformig, 
grund antenngrop. Snytet kort och bredt, mot 
spetsen mer eller mind re tydligt utvidgadt. Fram- 
brostets framkant rak. Tibierna utan sporrar, eller 
med sporrar forsedda. Klorna enhakiga, gaffellika. 
Platy tarsus (Germ, nee Schh.), Ptochus, Omias, 
Peritelus, Laparocerus. 
q. Antennerna 12-ledade, med kort, langsefter ga- 
ende antenngrop. Snytet temligen langt, framtill 
tydligt utvidgadt. Frambrostets framkant rak. Ti- 
bierna sporrade. Klorna normala. Stomodes, Otio- 
rhynchns, Tyloderes. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 52. 
Hochhuth har uppraknat de Curculionider , 
som Chaudoir och Gotsch 1845 fun nit under deras 
resa i Caucasus och Transcaucasien, samt beskrifvit 
de af dem da upptackta nya arter. FaldermAnn 
uppraknar i sin Fauna Transcaucasica 156 arter. 
Chaudoir och Gotsch hafva insamlat 236. Af dessa 
aro 184 icke upptagna i Faldermanns arbete, 59 
aro nya och 3 arter bilda egna slagten. Falder- 
manns Fauna och den nu anmalda afhandlingen 
upptaga alltsa tillsammans 340 arter, och laggas 
hartill 72 af Schonherr anforda, som af forenamnde 
Forf. icke varit bekanta, uppgar hela antalet af kanda 
Curculioner fran denna trakt till 412. De nya slag- 
tena aro: Oxyophthalmus, en mellanform emellan 



150 

Phyllobius och Chluubius; Microlarinus, narslagtad 
med Rhinocyllus, hvarifran den afviker genom de 
runda, nagot kullrigare ogonen och annorlunda bil- 
dade antenner; Ephimeropus, narslagtad med Hydro- 
nomus. Bull, de Moscou. XX. II, p. 448. 

Walton har fortsatt sina kritiska anmarknin- 
gar rorande Engelska Curculionider, oeh har nu 
afhandlat: 1) Slagtena Sitona, Cneorhinus och St?v- 
phosomus. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 359. 2) Otio- 
rhynchus, hvaraf nagra nya arter blifvit beskrifna. 
Ann. Nat. Hist. XIX, p. 445. 3) Trachjphloeus, hvar- 
vid upplyses, att T. scabriculus Ghl. Schh. = Cur- 
culio scaler Linn., T. setarius Schh. = C. scabriculus 
Linn., T. aristatus Ghl. = T. squamulatus Oi.iv. 
Ann. Nat. Hist. XIX, p. 217. Stett. Ent. Zeit. 1848, 
p. 341. 4) Omias, hvaraf nagra nya arter beskrif- 
vas. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 314. 5) Pissodes, Hy- 
per a, Limobius, Tropiphorus, Barynotus och Otiorhyn- 
chus. Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 295. II, p. 166. 
6) Anthonomus 1. c. I, p. 416. 

Schummel har redogjort for de i Schlesien fo- 
rekommande arter af slagtena Tropideres och Rhyn- 
chites. Arbeit, und. Verand. der Schles. Gesellsch. 
1846, p. 94. 

Lucas har beskrifvit en ny art, tillhorande 
slagtet Coniatus, som han benamnt C. chrysochlorus. 
Den har blifvit funnen vid Philipeville. Dess larv 
lefver af rotterne pa mossarter, emellan hvilka den 
undergar sin forvandling. Ann. Entom. II. Ser. VI, 
p. XVII. 

Tvenne nya arter af slagtet Eurhinus, bada 
fran Australien, beskrifvas af BlAnchARD. Ann. 
Scienc. Nat. Ill Ser. T. X, p. 143. 

White har uppstallt ett nytt subgenus bland 
Calandridw, som han benamnt Hyposarothra, samt 



151 

deraf beskrifvit en ny art Iran Philipinska oarna. 
Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 107. 

Observations sur les Charangons qui ravagent Lefnads- 
/es Plantations de Pins dans le bois de Bologne par salt * 
Heiucart de Thury. Bull, de la Soc. d'Agricult., 
ac Ref. endast till titeln bekant. 

Beitrdge zur Lebens- und Entwicklungs-Ge- 
schichte der Russelkafer von Debey, liar blifvit re- 
censerad i Isis 1846, p. 795. 

Schwagrichens i Wiegm. Arch. 1845, p. 337 
ti> ford a afhandling om Cryptorhynchus Lapathi re- 
censcras af Guerin-Meneville i Rev. Zool. 1846, 
p. 339. 

I Sachsen hafva Otiorhynchus Nigrita och sul- 
catus, siirdeles den forstnamnde, visat sig i stor mangd 
pa vinstockarne, hvilkas unga skott af dem blifvit 
nfatna. v. Kiesen wetter betviflar likval, att vin- 
rankorna sardeles lida hiiraf, emedan skorden af 
drufvor, oaktadt den skada dessa insekter fororsakat 
pa vaxten, blifvit sardeles ymnig. Allg. Deutsch. 
Naturli. Zeit. I, p. 567. 

Fischer liar meddelat upplysning om, att Pe- 
ritelus griseus fororsakat betydlig skada pa tornros- 
buskar, sardeles de akta, genom sina angrepp pa 
de anno icke utvecklade ogonen, hvilka den genom- 
borrar med sitt snyte. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 6. 

Suffrian bar fortsatt sina i forra Arsber. p. Kons- 
118 omnamnda undersokningar rorande konsskill- s 
naden hos de arter, soni tillhora slagtet Ceutorhyn- 
chus, och torde, likasorn forut, densamma for de i 
Sverige forekommande arter bora anforas. C. Epi- 
lobii tf har en svag, langsefter gaende intryckning 
pa sista buksegmentet; ? sista buksegmentet med en 
rund grop vid bakkanten. C. Asperifoliarum c^ na<E|d 
ett trekantigt, uppstaende, baktill spetsigt mellan- 
falt; ? med en djup intryckning langsefter, emellan 



152 

tvenne hvassa knolar. C. rugulosus tf med t venue 
knnppast miirkbara knolar nara bakkanten; $? med 
en tydlig grop, emellan 2 trubbiga knolar. C. di- 
dymus tf slat; $? med en bred, halfrtmd, bakkanten 
af sista segmentet nedtryckande urholkning. C. Si- 
symbrii & slat; <j? me d en f°o a djup intryckning. 
emellan tvenne trubbiga knolar. C. Erysimi tf slat; 
$? med en grop emellan tvenne sma knolar nara 
bakkanten. C. cyanipennis a* slat; <j? lika med C. 
Erysimi, gropen likval langre och nedtryckande seg- 
mentets bakkant. C. Guttula o* hela abdomen efter 
langden grundt intryckt; <j? sista segmentet med en 
tydlig grop emellan tva hvassa knolar. C. sulcicoliis 
tf sista segmentet med en svag, tvar intryckning; 
$ med en tydlig grop emellan tva hvassa knolar. 
C. Cochlearice tf slat; $? med en liten, foga djup 
grop. Slutligen beskrifver Forf. en ny, till delta 
. slagte horande, art C. Barbarece och meddelar na- 
gra anmarkningar rorande §itophilus linearis. Steit. 
Ent. Zeit. 1847, p. 87. 
Metamor- Metamorfosen af tvenne arter tillhorande slag- 

tet Apion har blifvit utredd, nemligen: af A. ra- 
diolus, hvars larv Bouche funnit i stjelkarne af 
Malva, Althea och Lavatera, der den borrar sig 
gangar. Den forpuppar sig afven inom dessa. S.tett. 
Ent. Zeit. 1848, p. 164; samt af A. Ulicis, hvars 
larv lefver i sadan mangd i fruktskidorna af Ulex 
europaeus, att de fiesta fron forstoras. GoureAU 
Ann. Entom. II. Ser. V, p. 250. Tab. 3. II, f. 10. 
Larven af Polydrosus cervinus, som Bouche 
beskrifvit, forekommer i Augusti manad i spetsen af 
ekgrenar, hvarest den afgnager bladen, som hoprullas 
i tofsar. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 165. 

Boie har utur blomknopparne af Cnicus palu- 
stris utklackt en art af Rhinocyllus. Stett. Ent. Zeit. 
1848, p, 84, 



153 

Perms har utredt och omstandligt beskrifvit 
metamorfosen af Lixus angustatus. Larverna lefva 
i stjelkarne af Malvaceer, hvilkas marg de uppata. 
Ofta finnas flera larver i samma stjelk, och Forf. 
liar till och med traffat 5 tillsammans. I formen 
ofverensstamma de fullkomlbt med larverna af L. 
parapleclicus. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. 147. Tab. 
7. N:o I. 

Utvecklingen af Lixus Junci har Rosenhauer 
anmarkt i Tyrolen. I Juni funnos fullvaxta larver, 
puppor och nyligen utklackta individer liktidigt i 
de 3 — 4" hoga stjelkarne af Beta cicla, anda fran 
roten upp i grenarne. I smarre stjelkar forekomma 
enstaka exemplar, i storre och tjockare ibland 80, 
alande cellvafnaden, sa att manga stjelkar af blasten 
afbrytas. Sedan insekterna erhallit sin naturliga farg, 
utkrypa de genom runda hal och lopa upp och ned 
pa stjelkarne. Larverna aro 6"' langa samt likna 
fullkomligt larverna af L gemellatus. Rosenh. Bei- 
trage. I, p. 133. 

Leon Dufour har afhandlat metamorfosen af 
Baris picinus och cuprirostris. Larverna, hvilka 
likna de ofriga Cnrcnlionidernas, lefva i nedre de- 
larne af kalstockar, 6 — 8 i samma stock. Forpupp- 
ningen forsiggar i larvgangarne. Den utbildade in- 
sekten foder sig af samma amne eller de mjukare 
delaine af kalstockarne. Ann. Entom. II. Ser. IV, 
p. 453. 

Loew, som i med let af Juli fun nit frukten pa 
flera exemplar af Veronica Anagallis iner eller min- 
dre uppsvalld, understundom af en arts storlek, har 
narmare undersokt densamma, hvarvid han patraffat 
en liten citrongul larv af 1^ lineas langd. Den for- 
puppade sig d. 24 i samma manad , sedan de i 
kapseln befintliga frocn blifvit fortarda. Den sar- 
deles rorliga puppan hade i borjan samma farg 



154 

som larven. Den 1 derpa foljande Angusti utklaek- 
tes en individ af Gymncutron villosulus. Under for- 
varing af de till observation hemtagna vaxterna, 
sattes de i ett glas, hvarunder flera kapsler inne- 
hallande larver hela tiden voro under vattnet och 
syntes nastan uppruttnade, men icke desto mindre 
utvecklades insekterna fnllstandigt. Allg. Deutsch. 
Naturh. Zeit. II, p. 290. Tab. 2, f. 1 — 7. 

Enligt uppgift af Gervais lefver larven at' Na- 
nodes Tamarisci i frukthylsorna pa Tamarix och 
fororsakar att dessa, da de aro affallna, vid vidrci- 
ring hoppa i luften 2 — 3 centimeter. Hoppningen 
af dessa frohylsor upprepas efter korta mellantider. 
Ann. Entom. II. Ser. V, p. XCIV. 
Xylopha- Mellie liar utarbetat en monografl ofver de 

gl1, till slagtet Cis horande arter, samt dervid fordelat 
dem i foljande slagten, nemligen: 1. Eudecatomus : 
n. g. antennerna 11-ledade, de tre sista lederna bil- 
dande en klubba [Cis reticulatus). 2. Xylographus; 
Dej. antennerna 10-ledade, tibierna utplattade, breda, 
yttre kanten tandad, tarserna 4-ledade och lederna 
jemforelsevis sma (X. hypocritus Dup., corpulentus 
Kunze, m. fl.) 3. Rhopalodontus : n. g. antennerna 
10-ledade, tibierna utvidgade, endast mot spetsen 
tandade (Cis perforatus Ghl.) 4. Cis: antennerna 
10-ledade, tibierna mindre breda, otandade. Delta 
slagte delas i tvenne afdelningar. Den forsta: Tho- 
rax ojeran, kolad, med utvidgad sidokant (C. Boleti 
som blifvit fordelad i flera arter). Den andra: 
Thorax jemn, kanten smal, framre vinklarne trub- 
biga eller rundade. Skalvingarne punkterade (C. 
Alni Ghl., punctulatus Ghl., affinis Ghl., fronticor- 
nis Ghl., festivus Ghl.) — Thorax kort tvarsofver 
med spetsiga framvinklar (fi. bidentatus, nilidus Ghl. 
m. fl.) 5. Ennearthron: n. g. antennerna 9-rPedade 
(C. hastifer och tabellifer Kunze m. fl.) 6. Octotemnus: 



155 

u. g. antennerna 8-ledade (C. mandibular is, glabri- 
culus Ghl. m. fl.) Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 205. 
Rev. Zool. 1847, p. 108. 

Guerin-Meneville har vid anatomisk under- Parning. 
sokning af Scolytes destructor fun nit denna arts 
konsdelar ega en sa egen sarnmansattning, att dessa 
djurs parning maste forsigga. pa ett olika satt mot 
det vanliga bland Coleoptera. Hanarne hafva ieke 
pa hvarje sida ora penis dessa sammansatta borst, 
eller den bevapning, som man vanligen finner hos 
Skal-insekterna , och honan ar endast forsedd med 
en rund oppning pa moderslidan. Vid austalld un- 
dersokning, huru dessa djurs parning forsiggar, har 
Forf. fun nit, att hanarne lifligt kringvandra pa bar- 
ken, inkrypa i de oppningar, hvaruti honorna aro 
gomda, forma dessa att krypa baklanges sa langt 
ut, att bakre delen af abdomen blir blottad, da 
parningen forsiggar. Sasom lefvande parasitiskt i Sco- 
lytes-\<\v\erna an fores Bracon initiator. Ann. Entom. 
II. Ser. IV, P . LXXVII. 

Under titel "Beitrage zur Monographie der Lefnads- 
achtzahnigen Fichtenborkenkdfers" (Bostrichus typo- satt " 
graphus) har Wiehl afhandlat den skada, som denna 
insekt fororsakar pa barrskogarne, och upptager till 
besvarande den lange omtvistade fragan, huruvida 
larven angriper friska eller endast skadade trad. 
Forf. synes bojd antaga den forra asigten. Betraf- 
fande detta skadedjurs utrotande, eller hallande inom 
behoriga griinsor, anforas hufvudsakligen samma for- 
faringssatt som af Ratzeburg blifvit uppgifna i dess 
Forstinsecten I Theil. Verhandl. und Mitth. d. 6kon. 
Gesellsch. in Bohmen. I Bd., p. 16. 

Rorande lefnadssiittet af Scolytes destructor och 
Hylesinus varius har Guerin-Meneville meddelat 
upplysningar. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. LXIX. 



156 

Letzner liar fortsatt sina iakttagelser diver den 
skada, sotn Eccoptogaster Pruni och Pyri fororsaka. 
Arb. und Verand. d. Schles. Gesellsch. 1846, p. 76. 

En redogorelse ofver Roberts afhandling om 
lefnadssattet hos atskilliga Xylophagi och tradens be- 
handling, som af dera angripas, fames inford i Compt. 
Rend. XXVI, p. 379. 
Paussilii. Flera nya arter af Pausilii hafva af Westwood 

blifvit beskrifna, nemligen Ceratoderus Bensoni, Pau- 
sus Baconis, Nauceras, ploiophorus, Jerdani och Pla- 
tyrhopalus intermedius. Den forsta arten bildar ett 
eget subgenus Merismoderus, hvilket pa foljande satt 
skiljer sig fran Ceratoderus: 

A. Ceratoderus.- Corpus supra glabrum, nitidum. Palpi ma- 
xillares articulo secundo subovali, Jateribus subparallelis. 
Prothorax cordato-truncatus. Tibiae apicibus externe an- 
gulatis. 

B. Merismoderus.' Corpus supra opacum, plaga media ely- 
trorum polita. Palpi maxillares articulo secundo fere ro- 
tundato, depresso. Prothorax bipartitus, lateribus angulatis. 
Tibiae apicibus externe obtuse truncatis. 

Afven uppgifves att flera Pausus-arter blifvit 
pa Goda Hoppudden funna i sallskap med myror. 
Trans. Ent. Soc. V, p. 22, 24, 29. Tab. 2, f. 1—3. 

Westwood har uppstallt en ny art af Paussilii 
fran Indien, Melanospilus [Dimeroderus) Bensoni. 
Ann. Nat Hist. XVIII, p. 469. 

Boys i Ann. and Magaz. of Nat. Hist. XVII, 
p. 88 inforda afhandling om Paussilii har blif- 
vit recenserad af Guerin-Meneville. Rev. Zool. 
1846, p. 338. 
Ceramby- Kriechbaumer har uppraknat de i Graubiinden, 

clni * sardeles i trakten af Chur, insamlade Cerambycini, 
uppgaende till 89 arter. For hvarje anfores dess 
utbredning o. s. v. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 199. 

En ofversigt ofver Norra Amcrikas Cerambycin- 
artcr har HaldemAn utgifvit under titel "Materials 



157 

towards a history of the Longicornia of the United 
States". I Masachusetts forekomma omkring 100, i 
Pensylvanien 132 ocli i alia Fdrenatle Staterna 270 
Cerambyciner, hvaremot antalet arter i Frankrike 
uppgar till 180, i England endast till 64 och i 
Sverige till 107. Sju arter liar Norra Amerika ge- 
mensamt mcd Enropa, nemligen Criocephalus rusticus, 
Hylotrupes bajvlus, Phymatodes variabilis, Callidium 
sanguineum, Clytus Gazella, Monohammus sutor och 
Pachyta 6-maculata. I allmanhet frainter Norra Ame- 
rikas Cerambyciner storre ofverensstammelse med 
Europas an med Sodra Amerikas, och slagtena Prio- 
nus, Oberea, Rhagium, Pachyta, Strangalia, Leptura 
m. fl. aro gemensamma for bada verldsdelarne. Der- 
emot med Sodra Amerika Mallodon, Callichroma, 
Eburia, Amniscus, Oncideres, Hippopsis, Amphio- 
nycha och Distenia, hvaremot Elaphidium, Desmo- 
cerus, Tetraopes och Dorcaschema med (lera synas 
uteslutande forekomma i Norra Amerika. Vid upp- 
stallningen har Forf. foljt Dejeans katalog, men icke 
vid arternas benamningar, der han gifvit foretrade 
at den aid re MelsheimerskA. katalogen. Utomdess 
voro manga af de Dejeanska arterna redan af 
Say beskrifna. Trans. Amer. Phil. Soc. Vol. X, 
p. 27—66. 

Blanchard har beskrifvit tvenne nya arter af 
slagtet Macrodontia Serv., nemligen M. impressicollis 
fran Crasilien och M. castanea fran Columbien. Ann. 
des Scienc. Nat. III. Ser. IX, p. 210. 

Under namnet Drymochares har ett nytt slagte 
blifvit af MulsAnt uppstaldt, hvaraf 1 art beskrif- 
ves. Ann. Phys. et Nat. de Lyon. X, p. 519. 
Tab. 7, f. 1. 

Guerin-Meneville har meddelat upplysningar 
om slagtet Xyloteles och utredt hithorande arters 
synonymi. Rev. Zool. 1847, p. 169. 



158 

Sturm liar adagalagt att hans af Loew be- 
stridda uppgift, att Purpuricenus dalmatinus bltf- 
vit funnen i Dalmatien, ar riktig. Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 57. 
Metamor- Bouche liar redogjort for rnetamorfosen af Po- 

fos ' gonocherus pilosus. Larven lefver i utdoda appletrad, 
livaruti den grafver sig vertikala gangar. Utveck- 
lingen forsiggar under Jnni manad. Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 165. FairmAire fann larven af samma 
insekt i stammarne af Acacia. Ann. Soc. Entom. V, 
p. XVII. 

Guerin-MeneVIlle har fastat uppmarksamheten 
pa en i nagra delar af Frank rike for sadesslagen, 
sardeles for hvetet, skadlig insekt, Saperda gracilis, 
hvars larv lefver i halmen. Da saden nalkas sin 
mognad, affalla alia axen pa de balmstran, hvarnti 
larven uppehaller sig. Insekten framkommer i Juni, 
sedan sadesslagen redan sta i blomma, borrar ett 
litet hal nara axet ocb inlagger sitt agg. Den ut- 
klackta larven U rater halmen nara axet, utan att 
skada epidermis, kryper sedan ned i straet, hvar- 
under den genomborrar den ena ledknolen efter den 
andra, och valjer sin bostad 5 — 8 centimeter ofvan 
jorden, saint ofvervintrar der. Vid skordetiden ar 
larven redan fullvaxt. I borjan af Juni foljande 
aret forvandlar den sig till puppa, ocb utvecklas 
sedan efter nagra dagar. For att ntrota denna in- 
sekt foreslar Forf. antingen att afskara saden nara 
jorden, eller ocksa att uppbranna stubben. Compt. 
Rend. XXIV, p. 268. Rev. Zool. p. 57. Ann. Ent. 
II. Ser. V, p. XVII. 

Rorande ntvecklingen af Campsidia (Saperda) 
populnea har Lucas meddelat: att larven blifvit fun- 
nen allmant i Boulognerskogen i grenar af asp, pa 
hvilka den frambringar storn knolar, hvilka likv.nl 
icke synas hafva mycket hindrat vaxtligheten. Da 



159 

iljuret utkryper, genomborrar det knolarne pa sidan. 
Fiona n 1 agger sina agg icke pa gamla, titan meren- 
dels pa unga grenar Ann. Entom. II. Ser. IV, 
p. XLVIII. 

Larven af Saperda punctata har af Peiuus blif- 
vit beskrifven. Den ar 20 — 22 millim. lang, fotlos 
och ganska mjuk, samt uppehaller sig i almtrad. 
Da den ar nng, tinnes den under barken, sednare 
inborrar den sig 2 — 5 centimer i tradet ocli gor sig 
der en elliptisk gang. Enligt Forf:s formenande 
varar larvtillstandet icke langre an 1 ar. Ann. Enlom. 
II Ser. V, p. 547. 

LacordAire har fortsatt sin i forra Arsb. p. 131 CW»- 
anmiUda "Monographie des Coleopteres subpentameres me inx ' 
de la famille des Phytophages" , hvaraf II Part, ut- 
kommit i Liege 1848, innehallande borjan af Crypt o- 
cephalides. Beklagligen har Forf. funnit sig foran- 
laten upphora tried detta vigtiga arbete, i anse- 
endc till bristande afsattning. Ref. har annu icke 
haft tillfalle se den nu anmalda delen, hvarfore en 
omstandligare redogorelse for innehallet maste upp- 
skjutas. 

En forteckning ofver de i Schlesien och gref- 
skapet Glatz forekommande arter af slagtet Donacia 
har Schilling meddelat. Arb. und Verand. d. Schles. 
Gesellsch. 1846, p. 88. 

Nya arter af Cassida aro C. apicalis Gebler. 
(Bull. Acad. St. Petersb. Ill, p. 30.) fran Dsunga- 
riska stepperna; C. piperata Hope (Trans. Ent. Soc. 
IV, p. 12.) fran Tschusan och C. mera Germ. (Linn. 
Ent. Ill, p. 246.) fran Nya Holland. 

De Europeiska arterna af Cryptocephalides hafva 
af SuffriAn blifvit nnderkastade en noggrann bear- 
betning. Forf. indelar denna grupp i 2:ne afdel- 
ningar och 3 slagten salunda: 



160 

1. Scutellum tydligt. 

a. Mesosternum jemnt Cryptocephalus. 

b. Mesosternum f&radt efter langden . Pachybrachys. 

2. Scutellum icke synligt Stylospmus. 

Af det forstnamnda slagtet beskrifvas 111 arter, 
hvilka indelas i foljande sektioner: 

I. Elytra bakat hastigt afsmalnande. 2 arter tillhorande 
Medelhafsregionen. (C. curviiinea Ouv. Cynarce Frivald.) 
II. Elytra jemnbreda eller bakat fdga bredare eller afsmal- 
nande. ' 

a. Antennerna langa och tjocka. Kroppen svart eller 
morkt metallglansande. Thorax punkterad och h§rig. 
Skalvingarne roda, gula eller svartflackiga, till en del 
med oregelbundna punktrader. 4 arter fran sodra 
Europa. (C. 6 maculatus Oliv. m. fl.) 

b. Antennerna mattligt tjocka. Kroppen merendels svart. 
Thorax med sammanflytande punkter, harig. Skalvin- 
garne roda eller gula, tatt punkterade och i rader 
h§riga, med svarta, ofta sammanflytande teckningar. 
4 arter fran sodra Europa. 

c. Antennerna korta och tjocka. Kroppen med tatt punk- 
terad ofversida, olikarlade farger och teckningar. Korta, 
tjocka, hvarandra mycket olika arter. 4 species fr§n 
sodra Europa. 

d. Antennerna mattligt tjocka. Kroppen cylindrisk, svart, 
med rod, nastan glatt, svartflackig ofversida. En art 
fr&n sodra Europa. 

e. Antennerna korta, temligen fina. Kroppen cylindrisk, 
rddgul, med tatt punkterad, svart tecknad Ofversida. 
Skalvingarne med punktrader. 1 art. 

f. Antennerna fina. Kroppen merendels ISngt cylindrisk, 
tatt punkterad, ofta med hvita flackar pa! hufvudet, 
scutellum, coxae och ISren. Thorax svart eller med 
svarta teckningar. Skalvingarne roda, merendels med 
svarta sammanflytande teckningar. Konskillnaden hos 
hanarne vanligtvis utmarkt genom sista buksegmentet 
eller benens bildning. En i alia delar af Europa fore- 
kommande grupp. 15 arter. 

g. Antennerna fina. Kroppen smal, cylindrisk, ofvan tatt 
punkterad. Thorax svart. Elytra fint ha>iga, ljusgula, 
med svarta teckningar. Konskillnaden utmarkt hos 

hanarne 



161 

hanarne pa" sista abdominal-scgmentet. 7 arter fr§n 
syddstra delen af melJersta Europa. 

h. Antennerna maltligt tjocka. F3rgen metallisk, med 
tatt. rugerad dfversida. For det mesta teraligen slora, 
korta arter. Fdrekomma i alia Europas trakter. 9 
arter. . x 

i. Antennerna mSttligt tjocka. Fargen metalliskt bla*, 
med tatt punkterad, langt grahSrig dfversida. Hanens 
elytra med gulrdd spels. De fiesta arterna temligen 
stora, korta. Fran mellersta Europas sydliga delar. 

3 arter. 

k. Antennerna fina. Kroppen ljusare eller morkare gul, 
tatt punkterad, till en del med punktstrimrniga skal- 
vingar. Frambenen starkt urskurna, tunnt eller bredt. 
sammantryckta. Cylindriska arter ulbredda dfver hela 
Europa. 6 arter. 

1. Antennerna fina. Kroppen syart eller metallisk, till 
en del med gula teckningar pa hufvudet, halsskdldens 
kanter och benen. Thorax slat eller fint punkterad. 
Skalvingarne punkterade eller oregelbundet punktstrim- 
rniga, vanligtvis med rdda eller gula kanter och flac- 
kar i spetsen. 12 arter, de fiesta frSn sddra och mel- 
lersta Europa. 

m. Antennerna fina. Kroppen svart eller metallisk, meren- 
dels med gula teckningar. Thorax punkterad, med djupa 
intryckningar pa sidorna. Elytra ordentligt punktstrim- 
rniga. Korta, breda, mattligt kullriga arter af inskrankt 
utbredning, men icke helt och hallet felande i nagon 
del af Europa. 8 arter. 

n. Antennerna fina. Kroppen mdrkt grdn eller bla. Tho- 
rax glansande, merendels med intryckningar vid sidorna. 
Skalvingarne ordentligt punktstrimrniga. En lang och 
cylindrisk art fr§n norra Europa. 

o. Antennerna l§nga. Kroppen svart. Thorax blank. 
Skalvingarne rdda eller gula med svarta punkter och 
regelbundna punktstrimmor. Korta, cylindriska arter 
af vidstrackt utbredning i norra och mellersta Europa. 

4 arter. 

p. Antennerna ganska fina Kroppen merendels svart, 
med svart och gultecknad dfversida. Thorax blank, 
sallan punkterad eller streckad. Skalvingarne med re- 
gelbundna, nedom midten oftast utpl§nade punktstrim- 
mor. Val proporlioncrade, vackra arter, isynnerhet 

Prof. liohemans Arab. 1847, 184$. ** 



162 

forekommande i mellcrsta Europa, ingenstiidos felando, 

merendels sm§. 29 artcr. 

Pachybrachis indelas i fdljande guppcr: 

a. Skalvingarne enfargade, oregelbundet punkterado. Me- 
talliska eller svarta arter fran sodra och ostra Europa. 
3 arter. 

b. Skalvingarne svarla och gula, punktstrimmiga, punk- 
terna merendels narmade hvarandra i oregelbundna 
dubbelstreck. FrSn Medelhafskusterna. 3 arter. 

c. Skalvingarne svarta eller gulflackiga, bakom midten 
oordentligt punktstrimmiga. En i alia delar af Europa, 
likval mer i de sydliga an i de norra, forekommande 
grupp. 9 arter. 

Stylosomus indelas salunda: 

a. Skalvingarne punktstrimmiga. 1 art. 

b. Skalvingarne oredigt punkterade. 2 arter. 

Forfrs kanda namn iir en borgen for att ar- 
terna aro val atskiljdn. Beskrifningarne aro ytterst 
oinstandliga, men synas bar och der alltfor vidlyf- 
tiga. Linnea Entom. II, p. 1 — 194. Ill, p. 1 — 152. 

Saunders bar fortsatt sin utredning af de Ny- 
Holliindska Cryptocephaliderna och anfor att dessa 
aflagsna sig fran de ofriga arterna af denna grupp, 
derigenom att scutellen hos de fiesta baktill uppsti- 
ger och nastan hojer sig ofver skalvingarne i en rat 
vinkel. Efter antennernas och kroppens form har 
Forf. uppstallt flera subgenera, hviika fordelas i 
tvenne grupper, hvaraf den ena har halsskoldens 
sidokanter glatta eller rugulerade. Hithorande slag- 
ten indelas efter antennformen salunda: 

A. Antennerna nastan klubbformiga. 

a. De sista 6 lederna bildande en tydlig clava Dicenopsis. 

b. De 7 sista lederna tilltagande i tjocklek Idiocephala. 

B. Antennerna svardformiga Aporocera. 

C. Antennerna tr§dformiga. 

a. 5:te leden tva ganger sS lang som den 4:de Mitocera. 

b. 5:te leden hogst lika lang som den 4:de . Ochropsis. 

Konskillnaden har harvid icke blifvit tajjen i be- 
traktande. Den ar likval ganska markbar, sa att 



163 

manga liana r at ldiocephala icke svnas forete nagon 
skJUnad fran Mitocera. Trans. Ent. Soc. IV, p. 141. 
Tab. 9. Den antlra afdelningen omfattar de arter 
som hafva tandade cller bjetnna sidokanter pa thorax 
och innehaller foljande slagten: 

. , .• A tradformiga Prionopleura. 

Antennerna laneaj „ . . ? ... ^ T 

° I nSstan klubbformiga . . Odontoderes. 

Antennerna korta, nastan klubbformiga . . . Onchosoma. 

Prionopleura (motsvarande Cadmus Dej. Cat.) inne- 
haller 8, Odontoderus 1 och Onchosoma 6 arter (otvif- 
velaktigt samma slagte som Fairm aire benamnt ElH+ 
chycaulus.) 1. c. IV, p. 197. 

Saunders bar ytterligare uppstallt nigra nya 
slagten bland Cryptocephalidoi fran Nya Holland, 
nemligen Pleomorpha, som star nara Ditropidius och 
mahanda horer dit. Af namnde slagte beskrifvas 5 
arter. Trans. Ent. Soc. IV, p. 268. Tab. 15, f. 4. 
Ann. Nat. Hist. XVIII, p. 472. XIX, p. 61. Chlo- 
roplisma, ssm star nara ldiocephala, hvarifran det 
afviker genom antennformen, med en art C. viridis 
fran Nya Sodra Wales, samt Lachnabothra, som lik- 
nar Onchosoma, med en art L. Hopei, afvenledes 
fran Nya Sodra Wales. Trans. Ent. Soc. IV, p. 293. 
Tab. 15, f. 5, 6. 

Leon Dufour har beskrifvit Cyrtonus Dufourii 
Dej., som forekommer pa bergen i Spanien och 
sodra Frankrike, hvarest den traffas under stenar i 
Februari, under det marken annu ar befackt med 
sno. I Mars manad ar den redan forsvunnen. Ann. 
Entom. II. Ser. V, p. CUT. 

En upprakning af de i Schlesien och grefska- 
pet Glatz funna Halticce, har Schilling meddelat. 
Af denna grupp anforas 41 arter, hvarjemte i ett 
bihang 5 nya utforligt beskrifvas, nemligen Di- 
bolia Schillingii, D. depressiuscula, Psylliodes ru~ 



164 

fopicea, Plectroscelis cerosa orh Pi compressa. Arb. 
mid Verand. d. Scbles. Gcscllscli. 1846, p. 90. 
Metamoi- Utvccklingen af aitor borande till sliigtet Do- 

fos ' nacia liar ntgjort foremal for flera noggranna un- 
dersokningar, salunda liar MursANT i bladvecken af 
Sparganium ramosum fit unit flera larver af Donacia 
linearis, hviJka ban beskrifvit. Kroppen lang, af 
bvitaktig farg, ofra sidan konvex, den undra platt, 
segrneiiterna 12, smaningoni ocli svagt .utvidgade anda 
till det 5:te, sedan nastan jemnbreda eller toga mark- 
bart afsmalnande mot bakre andan. De 10 forsta 
segmenterna framte pa ofra sidan bvardera en tviirs- 
ofver gaende skrynkla ocb aro eniellan dessa ocb 
frarn- sanit bakkanterna best rod da med sma, nastan 
omarkbara, rostfargade punkter. Sista segment et ar 
bevapnadt med tvenne langa, parallela. nedat bojda 
taggar. De trenne narmast hufvudet varande seg- 
menterna aro bvartdera pa undersidan forsedt med 
ett par ganska korta, nastan koniska Totter, som sluta 
med en stark klo. Puppbylsorna, som aro ovala 
ocb brunaktiga, traffas yid rotterna pa forutnamnde 
vaxt. Ann. Soe. Linn, de Lyon. 1845 — 1846. Tab. 
1, t 2—4. Rev. Zool. 1846, p. 425. Perris bar 
afven lemnat en fullstandig beskrifning ofver bela 
metamorfosen af Donacia Sagittarice, hvars larv blif- 
vit funnen pa Sparganium ramosum. Da Forf. varit 
i tilllalle att fdlja djurets utveckling under alia dess 
olika stadier, ar ock hans framstallning derom af 
sardeles intresse. Ann. Entom. II. Ser. VI j p. 33. 
Tab. 2. N:o II. Dessutom uppger Guerin-xMene- 
vilee, att ban fun nit larver och pnppor af Donacia 
Lemnce i rotterna af Sparganium ramosum, 1. c. IV, 
p. LXXV1, LXIX, ocb BlAnchard, att ban vid 
undersokning af rotterna af Nympbaea alba trafFat 
larver ocb puppor af Donacia Nymphww. Rev. Zool. 
1847, p. 382. 



I 65 

Flera vigtiga och upplysande iakttagelser ro- 
rancle utvecklin&en ocli lefnadssattet af Cassididai 
liafva under de sednare aren blifvit gjorda. Salunda 
liar Cornelius anfort: att larven af Cassida sangui- 
nosa blifvit funnen pa Tanacetum vulgare. Larven 
af C. rubiginosa pa Cirsiurn arvense och larven af 
C. nebulosa pa Chenopodium album. Af C. Vibex 
bar Forf. endast funnit puppan, so Hi beskrifves. 
Fargforandringen hos C. nobdis bar afven blifvit 
undersokt. Stett. Ent. Zeit. 1846, p. 391. De forsta 
individer, som traffas af delta slagte, framkomma i 
April och Maj och aro sadana soni ofvervintrat. 
Uorande atskilliga Cassida-larvers forekommande upp- 
gifves, att den af C. sanguinosa afven blifvit funnen 
pa Achillea Millefolium och Chrysanthemum leu- 
cant hem um 5 af C. clitoris pa forstnamnde vaxt; af 
C. Vibex pa Cirsiurn arvense ibland larverna af C. 
rubiginosa. Anmai kningsvardt ar alt man, nied un- 
clantag af C. nebulosa, aldrig funnit puppor eller 
qvarlefvor af desamma pa de vaxter, hvaraf larverna 
lefva, hvarfore Cornelius for mod a r att dessa in nan 
sin forvandling try pa till andra stalled, 1. c. 1847, 
p. 346. Ofver hela metamorfosen af C. denticollis, 
C. chloris, C. equestris och C. ferruginea meddelas 
omstandlig beskrifuing, 1. e. p. 359. Uorande ut- 
vecklingen af Cassida murrcea liar Pflumer i Stett. 
Ent. Zeit. 1848, p. 91 cch Luben i Berieht. d. Naturw. 
Ver. des Harzes 1846 meddelat underrattelser. 

Som larven af Cassida maculata af Geoffroy 
och Lyonnet blifvit ofullstandigt beskrifven och af- 
bildad, bar Leon Dufour funnit sig foranlaten att 
narmare utreda hela metamorfosen af delta djur. 
Ann. Scienc. Nat. III. Ser. VII, p. 14. VI. Tab. 17, 
f. 22-25. 

Pflumer liar adagalagt att de grona individer, 
som forekomma af Cassida murrcea, endast aro yngre 



166 

djur. Han hade nemligen, for att utrona iorhal- 
landet harmed, inslappl i en lada 27 grona exemplar, 
som foddes med Inula britannica. Dessa antogo efter 
en kort tid en gulaktig f a i g samt ofvcrgingo slut- 
ligen till den normala tegelroda. Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 71. 

Heeger liar beskrifvit hela metamorfosen af 
Spartuphila 6-punctata, hvars larv lefver pa Luzern. 
Under varma somrar fororsakar den, sardeles pa 
fuktiga fait, betydlig skada, hvilken likval kan min- 
skas derigenom att gips ofverstros, eller att falten 
tidigt afmejas. Genom den sednare atgarden for- 
stores en mangd agg oeh larver. Dessa sednare aro 
nyss utklackta svarta, men blifva efter hvarje hud- 
ombyte ljusare och erhalla efter det tredje en smut- 
sigt gulaktig farg med svartbrtina vartor. Fullvaxt 
blir den 4 linier lang och 2 linier bred. Puppan 
traffas pa jorden utan all omkladnad. Till hela 
utvecklingen atgar 6 — 8 veckor. Isis 1848, p. 221. 
Tab. 3, f. A— C. 

Rosenhauer bar vid Naturforskarnes mote i 
Niirnberg hall it ett intressant foredrag om utveck- 
lingen af Clythrce och Cryplocephali. De arter, som 
Forf. haft tillfalle observera, aro: Clythra Iceviuscula, 
4-punctata, 4-signata, Labidostomis pubicollis n. sp., 
humeralis, longimana, Coptocephala 4-maculata, Pa- 
chybrachis hieroglyphicus, Cryptocephalus Coryli, di- 
spar, 12-punctatus, Morcei, sericeus, vittatus, minutus 
och Disopus Pini. De verkliga Clythra-larverna 
finnas i myrstackar. De lefva endast af animalisk 
foda, samt fortara sa val insekter, som kott af djur. 
Doda myror vidrora de icke, hvarfdre Forf. formo- 
dar att myrorna draga fodan till dem. Labidostomis- 
larverna traflfas under stenar, i narheten af myror. 
Coptocephali-larverna synas hemta sin naring af ve- 
getabilier, hvilket afven ar forhallandet med alia 



167 

Cryptocepliali, Pachybrachi och Disopi. De iita bid- 
den pa samma satt som fjarilarnes larver. Crypto- 
cephali- och Clythrae-larverna lefva, som behant ar, 
i hylsor, hvilka de tillverka af spillning och sma- 
ningorn tilloka. Materialierna till dessa bekladnader 
befordras fran anus, som i dess naturliga lage ar 
bojd under brostet, till munnen, uppblandas har 
med slem och fores till vederborligt stalle, der de 
fastas. Clythrernas hylsor aro tunna, konstigt sam- 
mansatta, med flera efter langden gaende kolar pa 
ofra sidan. Labidostomis-arternas ar uppblandad 
med temligen langa har. Cryptocephalidernas aro 
ijockare, fastare och sallan forsedda med upphojda 
kolar. Vid hudomhytena och forvandlingen till puppa 
tillslutas hylsorna pa en liten oppning niir. Vid for- 
vandlingen vander sig larven om och insekten ut- 
kryper genom den tillslutna andan, der den gor sig 
en rund oppning. Den forsta hylsan bildas af mo- 
dren kring aggskalet. Hon fattar nemligen det 
lagda cylindriska agget med bada bakfotterna och 
betacker detsamma ordentligt med spillning, hvilken 
med anus noga tilltryckes. Clythrce och manga 
Cryptocephuli lagga agg utan nagra hi hang, eller lata 
dem falla sedan de blifvit betiickta med spillning. 
Aggen af Pachybrachis hafva ett eget tapplikt bi- 
hang. Af Coptocephala d-maculata deremot fastas 
de pa vaxterna, forsedda med ett langt, fint, harlikt 
skaft. Sasom parasiter erholl Forf. utur puppan 
af Cryptocephalus 4%-punctatus 2 Pezomachus-arter, 
hvaribland Pez. vagans Grav., och 2 Pteromaliner, 
hvari bland Eupehnus annulatus Nees. Afven utur 
pupporna till C. minutus utklacktes en liten Pezo- 
machus. Amtl. Bericht iiber die 23 Versamml. 
Deutsch. Nalurf. in Niirnb., p. 179. 

Vaixot har anyo beskrifvit den forut kanda lar- 
ven tfClythra 4-punctata. Compt. Rend. XXVI, p. 610. 



168 

Uorande utvecklingen af Galleruca Tanaceti haf- 
va upplysningar af Hornung blifvit bekantgjorda. 
Forf. markte mot borjan af Maj pa Achillea Mille- 
folium en stor mangd svarfa larver, hvilka fullvaxta 
voro 5 linier langa. T Juni forsvunno de mer och 
mer, hvaremot sjelfva insekterna okades till tusen- 
tals. Sedan dessa uppiiiit alia i trakten befintliga 
stand af namnda vaxt, utvandrade de mot oster och 
vester, hvarest Achillea fanns i mangd. Under detta 
tag uppatos lornamligast Georginer, Campanula Ra- 
punculoides, Centaurea Scabiosa och Jacea, Gypso- 
phila glauca, Stachys intermedia, Tanacetum Balsa- 
mita och vulgare, hvaremot Dianthus plumarius, 
flera Salvier, Hieracier, Thymus, Hyssopus, nagra 
Umbellater, Fumaria, Nepeta, Potentiller, Alcea, Sta- 
chys lanata och erecta skonades. Buskar hade de 
icke vidrort, utan kringgingo dessa. Foretradesvis 
syntes larverna baJla sig pa Achillea Millefolium, 
likval hade de uppatit alia bladen pa Aster hys- 
sopifolius. Bericht. d. Naturw. Ver. des Harzes. 
1847—1848. 

Metamorfosen af Haltica Erucce (77. oleracea 
var. c Ghl.) bar blifvit utredd af Bouche, som fun- 
nit larven pa undra sidan af ekblad, af hvilka den 
hemtar sin loda. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 165. 

Heeger bar utforligt beskrifvit utvecklingen 
af Clypeaster (Gryphinus) lateralis, hvars larver 6f- 
verv intra i fuktig, gddslad jord; sa val larven som 
puppan har blifvit noggrant afbildad. Isis J 848, p. 
325. Tab. 3, fig. D. a. — d. 
Goccinel- Ett hogst vigtigt arbete ar Mulsants beskrif- 

ning och uppstallning af Coccinellidai, hvilket ut- 
kommit under titel "Histoire naturelle des Coleopteres 
de France, Sulcicolles, Securipalpes." Paris 1846. Forf. 
har icke allenast fordelal hithorande arter i en mangd 
genera, utan afven dervid begagnat nagra nya karak- 



169 

tercr, bland livilka ett par genom en fin upphojd 
linea begransade, till bakbenens inrymmande tje- 
nande fait pa forsta abdorninal-segmentet, spela en 
viirtiil rol. Denna familj delas af Fori, i tvenne storre 

DO J 

grupper, Gymnosomidce och Trichosomidce, hvaraf de 
till den forra horande arter aro glatta och de sed- 
nare hariga. 

I. Gymnosomides. 

1. Coccinelliens. Antennerna till det minsta rSckande 
till halsskdldens midt. Klubban i spetsen bred. Antenn- 
roten fri. 

A. Hippodamiaires. Inga bakkroppsfalt. 

1. Hippodamia Chevr. H. 13 punctata Linn. 

B. Coccinellaires. Bakkroppsfalten tydliga. Scutellen gan- 
ska tydlig, atminstone sa bred som ^:del af ena skal- 
vingens bas. Antennklubban kort, trubbig, tatt ledad. 

a. Adoniates. Bakkroppsfalten begransade af en regelbun- 
den bagformig linea, knappast strackande sig dfver J af 
forsta segmentet. 

2. Anisosticta. Chevr. Enkla klor. — A. 49 punctata. Linn. 

3. Adonia. Muls. Klorna klufna. — A. mutabilis. Scriba. 

4. Idalia. Muls. Klorna vid basen tandade. — /. livida. 
De Geer (C. M nigrum. Fabr.) — /. bothnica. Payk. 

— /. bipunctata. Linn. — /. alpina. Villa. — I. 4 4 
notata. Schb. — /. inquinata. n. sp. 

/?. Coccinellates. Bakkroppsfalten merendels i en oregel- 
bunden bojning stdtande till bakkanten af forsta seg- 
mentet. 

5. Coccinella. Linn. Mesosternum odeladt. — C. 4 4 -pun- 
ctata. Linn. — C. S-punctata. L. — C. 7-punctata. L. 

— C. labilis. Er. {maynifica Ziegl. Rdtenb.) — C. hie- 
roglyphica. L. — C. 4 4-pustulata. L. — C. variabilis. 
Illig. 

6. Harmonia. Muls. Mesosternum urskuret. — H. margine- 
punctata. Schall. — H. impustulata. L. — H. Doublieri 
n. sp. — H. 42-pustulata. Fabr. 

C. Halysiaires. Bakkroppsfalten och scutellen tydliga, an- 
tennklubban Jang, fdga tatt ledad. 

a. Myasites. Sista antennleden killikt tillspetsad. 

7. Myrrha. Muls. Bakkroppsfalten V-formiga, icke rackande 
till l:a segmentets bakkant. — M. 48-guttata. L. 



170 

8. Mysia. Muls. Klorna tandade pa midten. — M. oblongo- 
guttata. L. 

9. Anatis. Muls. Klorna tandade vid basen. Skalvingarno 
vid suturens spets med en tjock filtlik infattning. — 
A. ocellata. L. 

10. Sospita. Muls. Klorna vid basen tandade. Mesosternum 
odeladt. — S. tigrina. L. 

11. Calvia. Muls. Klorna tandade vid basen. Mesosternum 
urskuret. — C. 4 4-guttata. L. — C. 40-guttata. L. — 
C. bisseptem-guttata. Schall. 

/?. Halyziates. Antennklubbans yttersta led snedt afhuggen, 
utlopande i en vinkel. 

a. Halsskoldens framre urskarning bildande en regelbun- 
den, merendels svag bdjning. 

12. Halyzia. Muls. Skalvingarne med en bred, baktill ut- 
vidgad kant. — H. 46-guttata. L. 

13. Vibidia. Muls. Skalvingarne med en mattlig, baktill 
afsmalnande kant. — V. 42-guttala. Poda. 

b. Halsskoldens framre urskarning bakom ogonen buk- 
tig, baktill rakt afskuren. 

14. Propylea. Muls. Mesosternum urskuret. — P. 44- 
punctala. Linn. [C. conglobata. Illig.) 

15. Thea. Muls. Mesosternum odeladt. — Th.22-punctata. 
Linn. 

D. Micraspiaires. Scutellen fdga synlig, knappast sa bred 
som ^del af ena skalvingens bas. Tungan urskuren. 

16. Micraspls. Ghevrol. — M. 42-punctata. L. 

2. Chilocoriens. Antennerna korta, med spolformig klubba. 
Hufvudskolden vanligen bildande med kinderna en skdldformig 
kant, hvilken till en del genomloper ogonen. 

17. Chilocorus. Leach. Bakkroppsfalten rSckande Snda till 
forsta segmentets bakkant. Tibierna uttill med en fin tand. 
— Ch. renipustulatus. Sckiba. — Ch. bipustulatus. Linn. 

18. Exochomus. Redt. Bakkroppsfalten icke rackande till 
bakkanten pS forsta bakkropps-segmentet. Tibierna otan- 
dade. — E. 4-pustulatus. L. — E. auritus. Scriba. 

3. Hyperaspiens. Antennerna korta, med spolformig 
klubba. Hufvudskolden fr§n kinderna sluttande. Antenn- 
roten fri. Skalvingarnes ytterkant med djupa gropar till 
mellan- och baklarens inrymmande. 

19. Hyperaspis. Chevrol. — H. Hoffmanseggii. Hellw. Sddra 
Europa. — H. illecebrosa. Ghev. Spanien. — H. Fabricii 
{C. erythrocephala. Fabr.) fran Kiel. — H. reppensis. 
Herbst. — H. 4-maculala. Redt. — H. campeslris. Hbst. 



171 

II. Trichosomides. 

4. Epilachniens. Skalvingarne icke punkterade i rader, 
hfigt hvSlfda. Ogonen halfklotlika, elier afl§nga och sneda. 

20. Epilachna. Chevrol. Skalvingarne vid humeri rundade. 
Klorna klufna och vid basen tandade. — E. Argus. 
Fourc. — E. Chrysomelina. Fabr. 

21. Lasia. Hope. Skalvingarnes humeri vinkliga. Klorna 
endast klufna. — L. globosa. Schneid. — L. impustu- 
lata. Linn. 

5. Scymniens. Skalvingarna icke punkterade i rader, 
mindre kullriga. Ogonen merendels aflanga, sittande p& 
tvaren. 

a. Platynaspiaires. Hufvudskolden och kinderna bildande 
tillsammans en bred kant, som betacker antennbasen 
och till en del genomskar ogonen. 

22. Nomius. Muls. Antennerna tydligt 8-ledade. Bak- 
kroppsfalten fullstandiga. — N. cruentatus. Mus. Berol. 

23. Platynaspis. Redt. Antennerna tydligt 11-ledade. Bak- 
kroppsfalten uttHl icke sluttande. — P. villosa Fourcr. 
(C. bisbipustulata. Fabr.) 

b. Scymnaires. Antennerna fria. Ogonen odelade. 

a. Scymniates. Antennerna icke rackande till halsskoldens 
bas, merendels 10-ledade. 

24. Scymnus. Kugel. — Sc. nigrinus. Kug. — Sc. pygmceus. 
Fourcr. (C. parvula. Fabr.) — Sc. femoralis. Ghl. — 
Sc. marginalia. Rossi. — Sc. incertus n. sp. — Sc, 
Apetzii. Muls. (C. frontalis. Rossi.) — Sc. Ahrensii. Kust. 
(C. marginata var. Rossi.) — Sc. frontalis. Fabr. — 
Sc. A-lunulalus. Illig. — Sc. biverrucatus. Panz. — Sc. 
Redtenbacheri. Muls. (femoralis. Redt.) — Sc. fasciatus. 
Fourcr. — Sc.pubescens. Panz. (C. minutissima. Schranck, 
C. lurida. Dej., dorsalis. Waltl., quadrillum. Redt.) — 
Sc. arcuatus. Rossi. — Sc. Abietis. Payk. — Sc. capi- 
tatus. Fabr. (C. parvula. Illig.) — Sc. analis. Fabr. — 
Sc. hxmorrhoidalis. Herbst. — Sc. ater. Kug. — Sc. dis- 
coideus. Illig. — Sc. fulvicollis. Dej. — Sc. minimus. Paijk. 

ft. Rhizobiates. Antennerna rackande anda till halsskoldens 
bas, 11-ledade. 

25. Rhizobius. Steph. — Rh. litura. Fabr. — Rh. discimacula. 
Ziegl. (troligen endast en varietet af den forra.) 

6. Cocciduliens. Skalvingarne med punktrader. Anten- 
nerna rackande anda till halsskoldens bas. 

26. Coccidula. Kug. — C. scutellata. Herbst. — C. rufa. 
Herbst. (C. pectoralis, Fabr.) 



172 

En ny art, horande till Coccinellce, C. antipodum 
fran Nya Zeeland, beskrifves af Mulsant. Ami. Nat. 
Hist. N. S. 1, p. 66. 
Metamor- Larven af Scymnus minimus har af Bouche 

fos ' blifvit beskrifven. Den ar fuimeti i Juni ocli Jul i 
manader, samt lefver af pa vaxterna befintliga Acari, 
sasom A. telaris, Phaseoli, Heraclei m. fl. saml for- 
tar med sardeles begarlighet deras agg. Puppan 
bar samma form som Coccinellernas. Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 164. 
Eudomy- Mulsant bar i Histoire naturelle des Coleopteres 

dudes. ^ e f ranc6) Sulcicolles, Securipalpes. Paris 1846 un- 
derkastat Endomychides eri noggrann utredning. De 
indelas pa foljande satt: 

A. Prosternum rackande emellan framhofterna, anda till fram- 
brostets bakkant. Framhdfterna atskiljda. 

a. Mesosternum fyrkantigt, atminstone lika langt som bredt. 
Kroppen harig. 

1. Polymus n. g. bildadt af en ny, vid London funnen art. 
P. nigricornis, Ghevrol. 

b. Mesosternum fyrkantigt, bredare an det ar langt. Krop- 
pen glatt. 

2. EndomychuSj med arterna E. coccineus. Linn, och E. 
thoracicus. Kollar, Gharp. 

c. Mesosternum bildande en slags trekant. Kroppen glatt. 

3. Mycetina n. g. med en art M. cruciata. Panz. 

B. Prosternum icke forlangt mellan framhofterna, dessa nar- 
made till hvarandra. 

a. Mesosternum baktill klufvet. Kroppen glatt. 

a. Framtibierna i midten af deras undre kant med en tand 
eller trubbig utvSxt. 

4. Golgia n. g. med en art G. succincta. Linn. 
ft. Framtibierna utan utvaxt. 

5. Lycoperdina. Latr. L. Bovistce. Fabr. 

b. Mesosternum baktill utldpande i en enkel spets. Krop- 
pen harig. 

6. Dapsa. Ziegl. med arterna D. trimaculata. Koll. och 
denticollis. Germ. 

Westwood har rorande slagtena Holoparamecus, 
Curtis, Amphibolonarzron, Porro, Latrinus, Waltl 



173 

och Calyptobium, VlLLA tneddelat sina asigter, och 
anser att, ehuru de under riamnda slagten upp- 
tagna arter ega ctt olika antal leder i antennerna, 
de likviil bora sammanf'oras under eft slagte, och 
att olikheterna i antennernas bildning endast ut- 
gora art- eller konskillnad. Trans. Ent. Soc. IV, 
p. 234. 

ORTHOPTERA. — Under titel "Skandinaviens Aiiman 
Ratvingade Insekters Natural-Historia". Lund 1848. Iitterat " r - 
8:o ? 144 sid. 4 tab. bar von Borck utgifvit en pa 
de nyaste systematiska asigterna grundad utarbet- 
ning at Skandinaviens Orthoptera, omfaltande afven 
de under de sista 30 aren tillkomna nya arterna. 
Forf. indelar de till var Fauna horande slagten i 
fem Familjer: 

I. Springande Rdtvingar .• alia fdtterna temligen utbildade; 
hoppfotter saknas. 

a. Tassarna 3-ledade . . . Fam. I. Forficulina. 

b. Tassarna 5-ledade . . . Fam. II. Blattina. 

II. Hoppande Rdtvingar.- bakfotterna utbildade till hoppfotter 
med tjockare ISr. 

* Tassarna ovanligt formade, 
forsta eller sista fotparets 

olika de ofriga .... Fam. III. Gryllodea. 
** Alia tassarna normala och 
likformiga. 

a. Tassarne~4-ledade . . . Fam. IV. Locustina. 

b. Tassarna 3-Iedade . . . Fam. V. Acridiodea. 
Familjerna fordelas islSgten s§lunda: 

I. Fam. Forficulina .... SI. Forficula. 2 arter. 
II. Fam. Blattina. 

* Undre analsegmentet hos ho- 
nan koladt, bos d" forsedt 

med 2 griffelutskott . . . SI. 1. Periplaneta. 2 arter. 
** Undre analsegm. platt, utan 
griffelutskott . . . . . SI. 2. Blatta. 2 arter. 

III. Fam. Gryllodea. 

* Ryggskolden longitudinel . SI. 1. Gryllolalpa. i art. 
** RyggskSlden tr3nsversel . SI. 2. Gryllus. 1 art. 



174 

IV. Fam. Locustina. 

1. En taggformig kndl pa pan- 
nan emellan antennerna. 

a. Antennerna borstformiga 
och normala. 

Of. Tackvingarne ISngre el- 
Jer fdga kortare an bak- 
kroppen. 

* Larens undersida vSpnad 

med 1 a 2 rader taggar . SI. 1. Locusta. 1 art. 
** LSren ovapnade . . . SI. 2. Xiphidium. 1 art. 
/?. Tackvingarne ytterstsma Si. 3. Barbitistes. 2 arter. 

b. Antennerna bar och der 
afdelade genom knutformiga 

leder SI. 4. Meconema. 1 art. 

2. Pannan jemn och utan tagg SI. 5. Decticus. 5 arter. 

V. Fam. Acridiodea. 

i. Ryggskdlden betacker endast 
vingarnes bas. 

a. Fdrsta brostringen vapnad 

med en stor tagg . . . SI. 1. Podisma. 2 arter. 

b. Fdrsta brostringen ovapnad. 

* Pannan lodrat. Ryggskdl- 
den enkdlad .... SI. 2. Oedipoda. 4 arter. 

** Pannan bakat lutande. 
Ryggskdlden trekdlad . SI. 3. Gomphocerus. 13 arter. 
2. Ryggskdlden racker till bak- 
kroppens spets SI. 4. Tetrix. 2 arter. 

Sasom nya for Skandinaviens Fauna anforas: 
Barbitistes glabricauda, funnen vid Kullen i Skane; 
B. punctatissima pa Seland och Bornholm; Decticus 
brevipennis vid Lolland i Danmark; Oedipoda tuber- 
culata i Danmark och Finland. (Denna art ai* 1850 
funnen af Studeranden Ridderbjelke vid Horn pa 
6land, och ar enligt Linnes Olandska resa hans 
Gryllus stridulus)-, Gomphocerus elegans i Skane och 
Gomphocerus abruptipennis n. sp. pa flygsandsfaltet 
Olle Hau pa Faron. 

Fieber har borjat utgifva ett arbete "hones 
Orthopterorum Europce*, hvilket e«dast till titeln ar 
Ref. bekant. 



175 

Under titel "Additamenta qucedam la>via ad Fi- 
scheri de Waldheim- Orthopiera Rossica" har Evers- 
mann beskrifrit och afbilclat flera i Ryssland forekom- 
manclc Orthopter-arter, nemligen: Gryllus aquceus, 
Locusta longicauda, Decticus dilutus, Oedipoda salina, 
gracilis, albicornis, brevicollis, Fischeri, carbonaria, 
vagans, discoidalis, montana, moderala och homoptera. 
Jubil. Semisaecul. Fischer de Waldh., p. 8. T. A. 
f. 1—8. 

Fischer de Waldiieim har utgifvit "Index Or- 
thopterorum", upptagande namnen pa de af honom 
i Entomographia Rossica IV Bandet anforde Ortho- 
ptera samt beskrifvit och lemnat figurer pa tvenne 
nya arter, Lobodes rubricornis fran 6en Taiti och 
Akicera longicornis. Bull, de Moscou. XIX. IV, p. 
468. Tab. 13. 

Fischers "Orthoptera circa Freiberg in Breisgau". 
Ftinfter Jahresb. des Mannheimer Vereins fur Natur- 
kunde. 1848. ar Ref. till innehallet okand. 

Densamme har meddelat upplysning ora flera 
Orthopter-arters forekommande inorn olika delar 
af Tyskland. Stett Ent. Zeit. 1848, p. 224. 

Geubel har i sitt arbete "Neuere Beitrage zur 
Zoologie, enthaltend eine Beihe von Untersuchungen 
und Beobachtungen uber einige Gryllus-, Locusta-, 
Acridium-Arten" etc. Frankfurt am Main 1846, 8:o 
meddelat upplysning om lefnadssattet m. in. af Gryl- 
lus campestris, dornesticus, Locusta verrucivora, vi- 
ridissima, Acridium septemstridens, semelstridens, con- 
tinuostridens, ir regular iter stridens (Dessa aro utan 
tvifvel tillrackligt kanda arter, hvilka bort anforas 
under deras systematiska namn), stridulum och For- 
ficula auricularia. Recens. i Isis 1846, p. 793. 

KolenATI har uppraknat de pa Caucasus fore- Forficu- 
kommande arter af Forfwularice. Sasom nya anforas ana? * 
Chelidura anthracina och tomis. Melet. Ent. V, p. 69. 



170 

Lucas har beskrifvit en ny art af slagtet For- 
ficesila, som ban benamnt F. annulipes. Den har 
blifvit funnen i Jardin des Plantes. Fprf. formodar 
alt den blifvit dit inford med blomkrukor, sum 
kommit fran Norra Amcrika. Ann. Entom. II. Ser. 
V, p. LXXXIV. 

Sundevall bar i korthet beskrifvit ett af ho- 
norn funnet djur af ovanlig form, hvilket traffats 
springande bland bark af fargtrad, som blifvit in- 
fordt fran Bahia till Stockholm. Det synes vara en 
larv till en okand art af Forficulina, ocli saknade 
bade vingar och elytra, men hade for ofrigt, sasom 
vanligt hos Orthoptera, fullkomligt utbildad form. 
Fran kiinda genera skiljer det sig genom oformligt 
stora, ovala metatarsi antici och tvaledade, trubbiga 
analbihang. Mesothorax svart, slat, starkt glansande. 
Fargen for ofrigt graaktig. Hela djuret smalt, 5 
millim. langt. Arten har provisoriskt blifvit benamnd 
Condylopalama agilis. Forh. vid Skand. Nat. 4 Mote, 
p. 255. 

Biattanse. Nya arter af Blattarice aro Blatta luteola Blan- 

chard (d'Orb. Voy. Am.) fran Bolivia och Blatta 
vittiventris Costa (Anna!. Accad. Aspir. Nat. II. Ser. 
I, p. 111.) fran Neapel. 

Brisout de Barneville har vid anstallda nog- 
granna undersokningar funnit, att antalet af tars- 
lederna ofta variera pa samma individer hos flera ar- 
ter af slagtet Blatta. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. XIX. 

Mantides. Empusa brachypteva Fischer de Waldii. ar 

utan tvifvel endast en larv af E. orientalis Burm. 
och Mantis polystictica, formodligen endast en varietet 
af M. oratoria, till hvilken ock M. minima Charp. 
horer. Erichs. Jahresb. 1846, p. 74. (138). 

Spectra. Tre nya arter af Spectra hafva af Westwood 

blifvit beskrifna, nemligen Acantliodera semiarmata 

och 



177 

och bicoronata fran Himalaya samt Euryacantha gra~ 
tiosa fran Pinang. Orient. Ent. Tab. 7. 

Leidy har undersokt Spectrum femoratum till Anatomic 
hire byggnaden, hvilken hufvudsakligen befunnits 
ofverensstainmande med Mullers beskrifning pa 
Bacteria Ferula. Krafvan skiljer sig fran magen 
genom starkare skiljovaggar och racker med sin 
trattformiga bakre oppning in i densamma. Magen 
befanns fylld med sma afgnagna gamla tradbitar, 
och slutar Forf. haraf, alt dessa utgora djurets foda. 
Inuti ar den besatt med starka tvarupphojningar. 
Spottorganerna besta af conglomererade kortlar, ett 
forhallande som hos insekterna ar sallsynt. Bild- 
ningen af lionans iiggstockar ofverensstammer huf- 
vudsakligen med Mullers uppgift. Hanens testiklar 
beskrifvas sasom ett par enkla, tjocka sackar. Dessa 
utgora likval otvifvelaktigt sadesblasorna, och de 
verkliga testiklarne synas af Forf. blifvit forbisedda. 
Proceed. Acad. Philad. Ill, p. 86. 

Flera nya slagten och arter bland Acfietce hafva Achet*. 
af Guerin-Meneville blifvit uppstallda, nemligen: 
Paragryllus med 1 ny art P. Martini fran Pointe-a- 
Pitre; Ornebius med 2 nya arter 0. xanthopterin 
fran Mauritius och 0. nigripalpis fran Pondicheryj 
Phylloscyrtus med 1 art Ph. elegans fran Mexico 
och Euscyrtus med 1 art E. bivittatus fran Mau- 
ritius. Icon. Regn. Anim. text. p. 329 — 334. 

Nolizie degli insetti dannosi Le Locuste o Ca- Locusta- 
valette, af Villa. Milano 1845. Extr. dallo Spet- Tix ' 
tatore industriale, ar Ref. endast till titeln bekant. 

Nya arter aro: Phaneroptera perlaria och Pseu- 

dophyllus quadrituberculatus Westwood. Orient. Ent. 

Tab. 16, fran Prins Wales Oen samt Ephippitytha 

maculata Evans, fran Nya Sodra Wales. Trans. 

Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 12 



178 

Entom. Soc. IV, p. 300. Tab. 21, f. c. Ann. Nat. 
Hist. XVIII, p. 468. 
AcruJii. En ny griishopps-art fran norra delcn af An- 

stralien bar White beskrifvit under namnet Peta- 
sida ephippigera. Ann. Nat. Hist. XX, p. 409. 

Brisout de Barneville uppger att han funnit 
Acridium smilaceum Fisch. v. Waldh. i en skog vid 
St. Germain. Ann. Entom. II. Ser. V, p. LXXXVI. 
samt har pa samma art lemnat en noggrann beskrif- 
ning. Rev. Zool. 1847, p. 285. 

Densamme bar utredt synonym ien af Podisma 
dispar Heeger och upplyst att denna ar identisk 
med den af honom beskrifna Acridium smilaceum. 
Ann. Entom. II. Ser. VI, p. XXXVIII. 

W. Nylander har i narheten af Wasa funnit 
ett hon-individ af Podisma pedestris, som egde full- 
komligt utbildade brunaktiga hemelytra och vingar, 
hvilka stracka sig ofver baklarens spets. Som exem- 
plaret var skadadt i spetsen a f hemelytra, har mattet 
pa dessa icke kunnat uppgifvas. Notiser ur Sallsk. 
pro Faun, et Flor. Fenn. Forhandl. I, p. 294. Ett 
lika utbildadt hon-exemplar af denna art har Prof. 
Wahlberg funnit pa spetsen af fjellet Awasaxa vid 
6fver-Tornea, hvilket blifvit omnamdt i v. Borcks 
Skandinav. Ratvingade Insekters Nat. Historia, p. 89. 
Markvardigt ar att denna art, som i mellersta och 
sodra Sverige forekommer temligen allmant, aldrig 
der blifvit funnen med fullt utbildade vingar och 
hemelytra, afvensom att annu ingen bevingad hane 
antraffats. » 

simmaode Brisout de Barneville har upplyst att Tetrix 

Sr poi° P " Harpago Serv. icke ar den enda Orthopter-art som 
simmar och dyker, utan att Scelimena product a fran 
Java och Sc. uncinata fran Indien ega samma lef- 
nadssatt som den forstnamnda. Ann. Entom. II. 
Ser. VI, p. XXXIV. 



179 
Det satt, hvarpa undervingarne hos Acridia Uader- 

•i i t i -I - i -li vingarnes 

satnmanvikas, liar Leidy undersokt, hvarvid nan bopvik- 
funnit pa Oedipoda Carolina, sa veil som pa ofriga nln S* 
arter af detta sliigte, hvilka ega fullkomligt utbil- 
dade vingar, tvarnerverna omgifna med ett skruflikt 
band, liksom en urfjader, ocli anscr han att det- 
sammas vindningar aflagsna sig fran hvarandra ge- 
nom de utbredda vingarnes strack muskier, men att, 
da denna muskelkraft gifver efter, de hopvika sig 
genom bandets fjaderkraft. Harvid forutsattes att 
tvarnerverna aro bojliga. Proceed. Acad. Philad. 
Ill, p. 104. Erichson, som undersokt i sprit for- 
varade Grashoppor, bar icke kunnat flnna det skruf- 
likt formade bandet, men deremot anmarkt, att 
tvarnerverna icke besta af ett enda belt ror, utan 
iiro sammansatta af flera hornstycken eller ringar, 
bvarigenom de ocksa aro bojliga. Erichs. Jahresb. 
1846, p. 76. (140). 

Flera underrattelser om tag, som af Strack- Strack- 
griislioppor anstallts, liafva fran olika trakter blifvit po rs tag 
meddelade. Salunda anfor Poschl, att dessa djur ^dssktt. 
sedan 1846 visat sig i oerhord mangd inom Oster- 
rike ocli nargransande lander. De kommo fran 
Ryssland till Moldau i sa stora massor, att de i 
mannaminne aldrig varit sedda sa talrika. Nagra 
svarmar fdljde Bukovina, hvaremot andra utbredde 
sig olver Walla chiet ocli Bulgarien. Hufvudsvarmen 
nedslog i sodra delen af Moldau, hvarest den visade 
sig d. 18 Sept. 1846. Da grodan redan var in- 
bergad, gjorde de foga skada och dogo inom nagra 
dagar, likviil forst sedan de lagt sina agg. 1847 
visade siij redan i andra halften af Juni och under 
Juli manad en stor mangd af dessa grashoppor i 
Moldau och Siebenbiirgen. Inom nagra dagar hade i 
grefskapet Siimegher mer an 18,000 Pressburgermatt 
blifvit af landtfolket insamlade. Dessa djur orsakade 



180 

ofveralll pa grodan hogst betydlig skada. Bericht. 
von Freund der Naturw. in Wien. Ill, p. 436. Stott. 
Ent. Zeit. 1847, p. 242. 1. c. 1848, p. 90. 

Ref. bar an fort flera bononi meddelade iakt- 
tagelser rorande Strackgrashoppors forekommande i 
Sverige, samt oin deras lefnadssatt. Salunda bar 
V. Borck i medlet af Augusti 1847 observerat en 
flock utanfor Lund. Ehuru icke sardeles talrika, 
kommo de likval sa bullersamt flygande, att vall- 
gossar och boskap blefvo skramda. Efter ett kort 
uppehall begafvo de sig norr ut. Individer, som 
inneslotos under ett glas, underhdllos nagon tid med 
gras, hvilket med begarlighet fortardes, ungefar en 
hand full hvarje dag. Strackgrashoppan nedbojer 
ett grassti a i sender, f attar det emellan framfotterna 
och later det sa smaningom glida genom ofverlap- 
pens rannformiga utskarning ned i svalget. Straet 
sondertuggas harvid icke af de grofva ofverkakarne, 
det endast krossas genom deras strecktecknade tugg- 
ytor, sa att saften utprassas. Detta kan man se af 
de langa, svarta exkrementerna, ty dessa lata ut- 
draga sig som en ressort och visa da grasstraet i 
dess ursprungliga langd och form. En manad sed- 
nare infann sig en ny flock Grashoppor pa akrarne 
och betesmarkerna kring Lund, hvarest de fortarde 
gras och potatisblad, ty saden var langesedan inber- 
gad. Sedan ett par veckors kail och kulen host- 
vaderlek intraffat, syntes annu kring staden pa be- 
tesmarkerna enstaka individer, hoppande och flygande 
likasa lifligt, som om sommaren. Alia de exemplar, 
som blifvit fangade, hafva varit honor. Westring 
har meddelat att Mesch kring Gotheborg d. 31 
Augusti traffat en hane af Gryllus migratorius, som 
vid uppstickningcn befanns mjuk, alldeles sasom 
nyklackta exemplar. Atta dagar derefter patraffade 
Mesch en puppa med { turns langa vingar, hvaraf 



181 

synes klart, att denna insekt-art stundom i Sverige 
fortplantar sig, hvilket man liiltills betviflat. Hanarne 
variera betydligt i storlek och aro stundom storre 
an honorna. Vet. Akad. 6fvers. 1847, p. 250. 

HEMIPTERA; — Amyot har fortsatt och full- AUmau 

i • • /••• 2 i * /» /- •• i l . Utteratur. 

andat sitt i (orra Arsb. p. 14b omnamnda arbete 
" ' Entomologie Francaise Rliynchotes" och deruti af- 
handlat II Ordningen Homoptera, III Ordningen 
Phtiroptera och IV Ordningen Pseudoptera. Hela 
antalet af de i Frankrike forekommande Hemiptera 
uppgar enligt Amyots uppgift till 564, hvaraf 370 
tillhora Heteroptera, 139 Homoptera, 34 Phtiroptera 
och 21 Pseudoptera. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 143, 
453. Tab. 2. 

Ett af de vigtigare arbeten rorande denna af- Hete- 
delninff, som utkommit under den tid narvarande ro P tera - 
Arsberattelse omfattar, ar onekligen "Monographia 
Geocorisarum Fennicai'' a R. F. Sahlberg. Helsing- 
forsioe 1848. 8:o, 154 sid. Uti inledningen redogor 
Forf. for de skrifter, som i Finland blifvit utgifna 
i Entomologien, for de olika systemer rorande He- 
mipter-ordningen, som sedan Linnes tid blifvit upp- 
gjorda, samt ofvergar harefter till beskrifning af sa 
val de yttre som inre kroppsdelarne hos hithorande 
djur, deras metamorfos, samt uppraknar slutligen 
den af honom begagnade litteraturen. I Synopsis 
methodica Familiarum et Generum anfores korta 
karakterer for familjer och slagten. Forf. har i 
denna hufvudsakligen foljt aldre Forf., samt antager 
bland Geocorisce foljande grupper: 

I. Longiscuti. Antenna? 5-articulata?, sub margine laterali 

capitis insertae. Scutellum dimidium abdominis vel su- 

perans vel saltern attingens. 15 slagten. 
II. Supericornes. Membrana hemielytrorum multinervosa. 10 

slagten. 
III. Infericornes. Membrana hemielytrorum ad summum quin- 

que-nervosa. 11 slagten. 



182 

IV. Bicelluli. Antennarum articuli duo ultimi setiformes, mem- 
brana hemielytrorum cellulis duabus basalibus. Ocelli 
nulli. 6 slSgten. 
V. Ductirostri. Vagina canalicula recondita. 9 slagten. 

VI. Nudirostri. Vagina libera in canaliculam non recondita. 
4 slagten. 

Ett stort antal arter hafva af Forf. blifvit npp- 
tagna sasom forekommande i Finland, hvilka hittills 
icke blifvit anmarkta sasom Svenska, nemligen Aelia 
Klugii De Ha an., Nemocoris Falleni Sahlb., Rhopa- 
lus maculatus Herr. Scheff., Pseudophlceus Dalmani 
Sahlb., Rhyparochromus quadratics Fabr, brunneus 
Sahlb., arenarius Hahn, pygmceus Sahlb., coleoptratus 
Sahlb., decoratus Hahn, antennatus Schill., Beosns 
angusticollis Sahlb., clavatus Sahlb., Plociomerus fra- 
cticollis Schill., Anthocoris longiceps Sahlb., obscurus 
Hahn, compressicornis Sahlb., subtilis Sahlb., Xy- 
locoris domesticus Hahn, ferrugineus Sahlb.. formi- 
ceticola Sahlb., Philomyrmex insignis Sahlb., Lopus 
cruciatus Sahlb., Capsus pulcher Sahlb., annulicor- 
nis Sahlb., flavosparsus Sahlb., intermedins Sahlb., 
vittipennis Herr. Scheff., Globiceps gracilis Sahlb., 
Orthosteira cervina Fieb., cinerea Fieb., obscura Herr. 
Scheff., Aradus crenaticollis Sahlb., annulicornis 
Fabr., signaticornis Sahlb., Salda costalis Sahlb. och 
cincta Herr. Scheff. For redan kanda arter med- 
delas endast omstandliga diagnoser, synonymi och 
lokaler. Nyare eller mindre bekanta beskrifvas der- 
emot fullstandigt. Nedanstaende af Fallen begag- 
nade specifika narnn hafva ansetts bora utbytas mot 
andra, nemligen Cimex perlatus = Aelia inflexa 
Wollf.; Cimex lituratus Fall. = Acanthosoma hce- 
matogaster Burm.; Cimex agathinus = Acanthosoma 
grisea Linn.; Lygceus pedestris Fall. = Rhyparo- 
chromus sabulosus Schill. j Lygceus podagricus Fall. 
= R. pictus Schill.; Lygceus Abietis Fall. = R. 
ferrugineus Linn. ; Lygceus didymus Fall. = Cymus 



183 

Reseda! Panz.; Miris Icevigatus Fall. = Miris virens 
Linn.; Capsus bifasciatus — C. clavatus Linn.; Capsus 
agilis Fall. = C. histrionicus Linn.; Phytocoris re- 
vestitus Fall. = C. melanocephalus Linn. ; Phytocoris 
semiflavus Fall. = C. unifasciatus Fabr. ; Phijtocoi*is 
flavovarius Fall. =. C. Kalmii Linn.; Tingis pusilla 
Fall. = Orthosteira macro phth alma Fieb. ; Tingis 
spinifrons Fall. = T. affinis Herr. Scheff. ; Salda 
littoralis Fall. = S. Zosterce Fabr. Ophthalmicus 
lapponicus Zett. anser Forf. endast vara en varietet 
af 0. albipennis Fabr. 

Herrich Scheffers arbete "Die Wanzenartigen 
Jnsecten* liar blifvit fortsatt till ocli med 8:de Ban- 
dets 6 hafte. 

Scholtz bar utarbetat en Prodromus ofver 
i Scblesien forekommande Heteroptera samt beskrif- 
ver deruti foljande nya arter: Cimex fallax, Scio- 
coris arenicola, Cydnus opacus, Berytus trichocerus, 
Heterogaster Schillingii, Pachymerus pusillus, hirsu- 
tulus, Xylocoris hicolor, Capsus declivis, vitellinus, 
Rottermundi, Cyllocoroides, Schillingii, gracilicornis, 
Aradus albopunctatus, Nabis brevis, ericetorum, fla- 
vomarginatus, Salda arenicola, Hydrcessa Schneideri 
och Hebrus Letzneri. Arb. und Vei and. der Schles. 
Gesellsch. 1846, p. 104. 

Cimicum Regni Neapolitani Centuria secunda; 
decas 4 — 5 auctore Achilles Costa. 4:o cum tab. 
ar Ref. endast till titeln bekant. 

Westwood har beskrifvit atskilliga exotiska 
Heteroptera, nemligen: Plataspis bucephalus White, 
PL (Aphanopneumd) biloba, PL (Cantharodes) cccnosa, 
saint dessutom uppstallt trenne nya slagten, tillbo- 
rande denna grupp, Eumenotes, Epirodera och Ste- 
notoma, saint af hvardera beskrifvit en art. Trans. 
Ent. Soc. IV, p. 243. Tab. 18. 



184 

Kolenatis "Meletemata Entomological IV Bd. 
innehalla fortsattning af Hemiptera Caucasi Penta- 
tomidae monographice dispositae cum 2 tab. 8:0 maj. 
Petropoli 1846. (I Thaler 15 Ngr.) Nya arter aro: 
Eurydema Gebleri, Lhesgicum armeniacum, Jalla, 
Herrichii, Carpocoris Pusio, bilunulata (ar Cim. va- 
rius Fabr.), Rhaphigaster German och Cydnus cau- 
casicus. Det nya slagtet Carpocoris omfattar C. 
nigricornis, dissimilis, baccarum m. fl. 

Schjodte har bland Cimices uppstallt en grupp, 
som han i anseende till tarsernas bildning benamnt 
grafvande Cimices. De vasendtliga karaktererna for 
densamma besta deruti, att tarserna aro ytterst fina, 
nastan tradformiga, med runda leder, hvilkas undre 
del, i stallet att vara bekladd med mjuka bar sa- 
som hos andra Cimices, ar besatt med styfva borst. 
Klorna fina och skarpa. Tibierna aro hos denna 
grupp pa fyra satt bildade sasom grafredskap: 

1) forsta parets aro aflangt trekantiga, sammantryckta, 
med en rad kamformigt sittande taggar pa ytter- 
kantenj andra och- tredje parets smala, med rader 
af langre taggar. — Cydnus. 

2) forsta parets aflangt trekantiga, med en kort tagg- 
rad; andra och tredje parets kolformiga och in- 
bojda samt tatt besatta med taggar pa den yttre 
och har pa den inre sidan. — Cephaloctenus. 

3) forsta parets har endast fa och svagare taggar 
pa ytterkanten, men ar nedtill forlangda som en 
tillspetsad, framtill hvalfd, baktill urholkad skof- 
vel,- andra och tredje parets aro smala, med rader 
af glest sittande taggar. — Lactistes. 

4) forsta parets har endast nagra fa korta borst pa 
ytterkanten, men aro nedtill betydligt forlangda, 
spetsiga, baktill urholkade; andra parets aro ut- 
vidgade, starkt bojda, tillspetsade, tatt besatta med 



185 

styfva borst; tredje parets mycket fortjockadc, 
kolformiga, styfliariga. Spetsen afhuggen, med 
en stor oval andyta. — Scaptocoris. 

Med anledning af hvad Forf. anfort, uppstalles 
derma g»'upp salunda: 

Cydnini. Pedes fossorii. Tarsi graciles, articulo secundo 
distincto; plantis nudis. Segmentum abdominis primum ven- 
trale obtectum. Elytra libera. Corpus breve, ciliatum. Color 
fuscus vel piceus, rarius ferrugineus. Pictura propria nulla. 

1. Cydnus.- Tarsi aequales. Tibiae posteriores angustae, com- 
pressae. Tibiae anticae pectinatae, truncatae. 

2. Cephaloctenus.- Tarsi aequales, minutissimi. Tibiae poste- 
riores clavatae, setosae, externe spiriosissimae. Tibiae an- 
ticae pectinatae, truncatae. 

3. Lactistes.- Tarsi inaequales, antjci longiores, subrecepti. 
Tibiae anticae pectinatae, hamatae. Tibiae posticae angustae, 
compressae, spinosae. 

4. Scaptocoris.' Tarsi inaequales, postici pusilli, antici elon- 
gati, subrecepti. Tibiae anticae setosae, hamatae. Tibiae 
posticae valde incrassatae, clavafae, setosae, truncatae. 

Af Lactistes beskrifves 2 ocb af Scaptocoris 5 
nya arter. Slutligen bildar Forf. ett nytt slagte for 
de arter, som forr blifvit forde till Cydnus, men 
som afvika fran dessa genom bekladnaden pa tar- 
sernas undersida, bvilken hos dessa ar besatt med 
fina, mjuka har, sasom hos bicolor Linn., biguttatus 
L., albomarginatus Fabr. ocb morio L. m. fl. Detta 
slagte, som Forf. benamnt Legnotus, karakteriseras 
salunda: # 

Legnotus: Tibiae spinulosae. Tarsi articulo secundo bre- 
vissimo. Abdomen segmento primo ventrali obtecto. Corpus 
breve nudum, limbo saepius picto. Prosternum longitudine 
capitis, canaliculatum. Mesosternum carinatum. Membrana 
elytrorum parce venosa. Kroij. Naturh. Tidskr. Ny Raekke. 
II. 4, p. 447. 

Tvenne nya arter af slagtet Plataspis fran Cap 
Palmas hafva af Westwood blifvit beskrifna. Ann. 
Nat. Hist. XIX, p. 66. 



186 

Signoret bar bildat ett nytt slagte bland He- 
teroptera, som han benamnt Petascelis. Det bur 
erhalla sin plats emellan Spathophora ocli Melucha. 
Den beskrifna arten P. remipes, bar blifvit funnen 
i Natal-landet. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 301. 
Tab. 3. N:o IV. 

Diagnoser pa tvenne nya arter af slagtet Aspon- 
gopus, A. aflinis och A. rnarginatus, bad a fran Java, 
hafva af Achille Costa blifvit meddelade. Ann. 
Entom. II. Ser. V, p. XXVII. 

En monografi ofver de i Ronungarikel Neapel 
funna arter af slagtet Ophthalmicus liar Costa ut- 
arbetat. De upptagna arterna aro: A. med heme- 
lytra utan mem bran. 1. 0. grylloides. B. med Full— 
bildade hemelytra. 2. 0. erythrocephalus, 3. 0. pal-* 
lidipennis n. sp, 4. 0. Lineola n. sp. Annal. dell' 
Accad. degli Aspir. Nat. I, p. 293. 

Rorande slagtet Ophthalmicus har Waga lem- 
nat nagra npplysningar, sardeles af vigt for redan- 
det af bithorande arters synonymi. Ann. Entom. II. 
Ser. VI, p. VI. 

Coquerel, som beskrifvit en ny art af Phyllo- 
morpha fran Madagaskar, bvilken han benamnt Ph. 
madagascariensis, har afven meddelat en uppstallning 
af hithorande arter, fordelade i foljande grupper: 

A. Bakkanten af prothorax tvart afhuggen. 

a. Femte abdominal-segmentets utvidgning tvart afskuren. 
1. Ph. Latreillei Guerin. Senegal. 2. Ph. madagasca- 
riensis Coquerel. Madagaskar. 

b. Femte abdominal-segmentets utvidgning utgSende i 
smala ullika bihang. 

3. Ph. paradoxa Sparrm. Ostra Afrika. 4. Ph. Capi- 
cola Westw. Goda Hoppsudden. 5. Ph. persica Westw. 
Teheran. 

B. Bakkanten af prothorax delad i tvenne flikar, som stracka 
sig Ofver basen af hemelytra. 

6. Ph. Erinaceus Friwaldsky. Cadix, Rumelien. 7. 
Ph. laciniata De Villiers. Sddra Frankrike. 8. Ph. 



187 

algirica Gu£rin. Algier. 9. Phi lacerata? Sch.eff. Pie- 
mont. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. 182. Tab. 7. 
N:o 4, f. 6. 

Af Reduvini har Herrich Scheffer beskrifvit 
och afbildat ett stort antal slagten och arter, nem- 
ligen: 1. Platymerus med arterna: discolw p. sp. 
fran Java, rubropicta fran Brasilien, myrmecodes n. 
sp. Cuba, formicaria Brasilien. — 2. Arilus med 
foljande nya arter: A. aurantiacus, guttifer, collaris, 
pungens, alia Iran Brasilien. — 3. Holotrichus med 
en ny art H. testaceus fran Krim? — 4. Reduvius. 
— 5. Myocoris med M. membranaceus Spin. — 6. 
Euagoras med arterna: speciosus Burm., tricolor n. 
sp. Iran Mexico, E. pallens, versicolor, nigrispinus 
n. spp. fran Brasilien. — 7. Hammatocerus med #. 
conspicillaris Lap. — 8. Ectrychotes med de nya 
arterna: /£. bicolor Baltimore, tricolor faderneslandet 
obestamdt, gigas Guinea. — 9. Tapinus med T. 
pictus Lap. och T. inconspicuus n. sp. Java. — 10. 
Prostemma. — 11. Pirates med P. spheginus n. sp. 
Brasilien, mutillarius F., roseus n. sp. Brasilien, pi- 
cipes n. sp. Norra Amerika, abdominalis Norra Ame- 
rika, pictus n. sp. — 12. Spiniger, med Sp. eburneus, 
ater och flavovarius n. sp. fran Brasilien. — 13. 
Macrops med il/. pallens Lap. — 14. Conorhinus 
med C. PJnjllosoma Burm. Java, Renggeri n. sp. Pa- 
raguay, mexicanus n. sp. Mexico, </4</as F. — 15. 
Apiomerus med foljande nya arter: A. pictipes mel- 
lersta Amerika, flavipennis Brasilien, rubrocinctus 
Brasilien, capucinus utan bestamdt fadernesland, /£a- 
viventris Mexico. — 16. Heniartes med H. erythro- 
merus Spin. = Apiom. Stollii Burm. och annulatus 
Spin. — 17. Harpactor med H. cinctus F., samt nya 
arter: H. milthinus Java, spinipes Sodra Amerika, 
subarmatus Norra Amerika, tropicus Sierra Leona, 
pozcilus, punctiventris och mcestus Paraguay, disci- 



188 

ventris Afrika. — 18. Nabis. — 19. Zelus med Z. 
coronatus F. — 20. Stenopoda hied St. cinerea Burm. 
— 21. Pygolampis med P. pallipes. — 22. Onco- 
cephalus med 0. squalidus Ross. — 23. Mydochus 
med tva nya arter: M. trinotatus och costalis fran 
Java. Erichs. Jahresb. 1846, p. 122 (186). 

Lefebvre liar anmarkt att Amyot och Serville 
x and rat ett af lionom fur en Heteropter-art anvandt 
generiskt namn Macroceraia till Lohita, samt veder- 
lagger de skal, hvarpa de stodt en sadan namnfor- 
andring. Amyot och Serville hafva i en not gillat 
de af Lefebvre gjorda anmarkningarne. Ann. Entom. 
II. Ser. VI, p. 199. 

Leon FairmAire har sokt adagalagga att Amyots 
pastaende, att det slagle Eschscholtz uppstallt un- 
der benamningen Halobates, endast blifvit grundadt 
pa icke fullstandigt utvecklade djur, ar oriktigt. 
Ann. Entom. II. Ser. VI, p. XXVI. 

Ref. har utredt att Sciocoris umbrinus Fall. 
blifvit af Fabricius i Entomologia Syst. T. IV, p. 
67. 4 beskrifven under benamningen Naucoris cur- 
sitans, hvarfore det sistnamnda artnamnet, sasom 
aid re, maste antagas. Vet. Akad. Ofvers. 1848, p. 46. 

BlACKWAll, som vid undersokning af var van- 
liga vagglus (Cimex lectularius Linn.) funnit, att 
denna under tarserna saknar allt spar till pulvilli, 
och saledes icke formar att ga uppfor lodrata och 
polerade ytor, a user basta sattet att freda sig fran 
denna ohyra besta deruti, att siingarne forses med 
fotter af glas, samt stallas nagot aflagsnade fran vag- 
garne. Ann. Nat. Hist. N. S. II, p. 357. Nagra 
anmarkningar i detta atnne hafva af White blifvit 
framstallda. 1. c. p. 457. 
Nepldes. Leidy har genom anatomisk undersokning nog- 

grant utredt den inre byggnaden af Belostoma grandis, 
samt derjemte uppstallt ett nytt slagte af denna grupp 



189 

Perthostoma, hvilket afviker dan Belostoma genoin 
antennernas, de hakre tibiernas ocli caudal-bbrstens 
form. Honoma af detta slagte bara aggen pa ryg- 
gen tilldess larverna aro fardiga att utkrypa. Ag- 
gens antal uppgar vanligen till omkring 130 samt 
befinnas orclnade bredvid hvarandra och fastade med 
ett i valten olosligt a nine. Da de aro fardiga att 
klackas, aflossas de af djuret och sjunka till bott- 
nen. Journ. JNat. Scienc. of Philad. N S. I. 1, p. 
57. Tab. 10. 

Herrich Scheffer bar afbildat Diplonychus an- 
nulatus F., aureus n. sp. fran Brasilien, cegyptius 
fran Egypten, rusticus F. ocli Belostoma annulipes 
n. sp. fran Sodra Amerika. Erichs. Jahresb. 1846, 
p. 122. (186). 

Fieber bar ularbetat en Synopsis ofver alia Notone. 
bittills i Europa kanda arter af slagtet Corisa (Co- 
rixa Geoffr.), uppgaende till 31. For att under- 
latta igenkannandet af de svarskiljda arterna, har 
Forf. hufvudsakligen begagnat formen pa pronotum, 
som ar rundadt-trekantig, nastan liksidig eller tre- 
kantig, bakat mer eller mindre forlangd, afvensom 
synnerligt afseende blifvit fastadt vid skulpturen pa 
pronotum och halfvingarne. Den vanligen morkt 
fargade ofversidan hos dessa insekter ar, enligt F6rf:s 
observationer, antingen punkterad eller langsefter for- 
sedd med korta, parallela, intryckta linier. Den 
korta, framtill pa pronotum varande eller langs 
ofver densamma i mid ten lopande kolen, erbjuder 
afven ett kannetecken till underafdelningar. Tvar- 
liniernas antal pa pronotum ar ofta tillrackligt for 
arternas bestammande, och ora understundom en 
eller tvenne linier pa midten af pronotum aro for- 
koilade, finnes alltid det ratta antalet, derigenom 
att linierna raknas vid sidorna. De upphojda, hvit- 
gula, bleka, kortare eller langre, mer eller mindre 



190 

vagformiga, i spetsen klufna, ofta sammanflytande 
eller ock efter langden fortsatta tvarlinierna Prorate 
pa vingarnes morkare eller ljusare grand farg en 
egen, hvarje art tillhorande teckning, hvilken un- 
derstundom liknar den bos narstaende arter, men 
dock aldrig fir fnllkomligt lika. Aro dessa bleka 
linier likval sa breda, att de liksom uttranga den 
morka grundfiirgen, sa synes insekten ljus med svarta 
tvarlinier. Den hvitgula linien langs membranens 
sora ar understundom forenad med en svart linia 
och erbjuder, genom dennas stone eller mind re 
bredd och tydlighet, afven en atskillnad. De bada 
sista tarsledernas olika harighet vid ofra ytterkanten 
ar vid arternas bestammande afven af stor vigt. 
Intryckningen i pannan, sorn icke ar tillfallig, eges 
endast af hanarne. Fallen ansajr denna icke sasom 
konskillnad, hvarfore detta kannemarke af honom 
anviindes sasom karakter for olika grupper. Forf. 
indelar detta slagte salunda: 

I. Pronotum med parallela, understundom klufna eller pa 
midten fdrkortade tvarlinier. 

1. Pronotum enkelt eller forlangdt, framtill med en 
kort kil. 

a. Ofversidan punkterad. Pronotum med vagformiga tvar- 
linier, de bakre grenigt sammanbundna. Halfvingarnes 
tvarlinier afkortade, vagformiga, bojda eller brutna, 
mer eller mindre narmade hvarandra. 

Hit hdra 5 arter. Bland Svenska endast C, Geoffroyi. 

b. Pronotum och clavus oredigt strierade; corium punk- 
teradt, oregelbundet strieradt. 

* Halfvingarne morka med gula tvarlinier. 2 arter. 
** Halfvingarne grSgula med svarta tvarlinier. 2 arter. 

c. Pronotum, clavus och corium oregelbundet slrierade. 

* Halfvingarnes tvarlinier nastan parallela. 4 arter. 
Bland dessa foljande i Sverige fdrekommande: C. 
Sahlbergiij C. Hellensii. 

** Halfvingarne med mer eller mindre fdrkortade tvar- 
linier. I botten af clavus n§gra parallela, bredare 
streck. 11 arter, af hvilka uppgifvas sasom funna 



191 

i Sverige: C. prceusta, striata , Fallenii {undulata 
Fall.) dlstincta, fossarum. 
*** TvSrlinierna pa" clavus parallela, hela, corium pa- 
rallelt afkortadt, klufvet och vagformigt, genomlupet 
af en eller tva" svarta streck. 2 arter. S. limutata 
(S. undulata var. p. Fall.), semistriata (C. striata 
var. a. Zett.) 
2. Pronotum forlangdt, med genomldpande tydlig carina 
i midten. Clavus i botten med parallela tvSrlinier. 
Ofversidan oregelbundet strierad. 3 arter, hvaraf C. 
carinata finnes i Sverige. 
II. Pronotum utan tvarlinier. Hela ofversidan punkterad. B§da 
konens panna platt, strSckande sig ofver ogonen. 

a. Halfvingarne med tvarlinier. 1 art. C. Bonsdorffii. 

b. Halfvingarne med langsefter glende streck. 1 art. C. 
coleoptrata. 

Slutligen anforas flera beskrifna arter, hvilka 
Forf. ansett sig icke kunna, i anseende till de ofull- 
standiga beskrifningarne, hanfora till nagra af dem 
han upptagit. Bull, de Moscou. XXI, p. 505. Tab. 10. 

Vallot bar meddelat att tvenne Notonecta- 
arter, som forekomma i Mexico, lagga pa vatten- 
vaxter sina Hgg, Dessa insamlas af Indianerna och 
anvandas af dem till foda. Compt. Rend. XXIII, 
p. 774. 

Under skymningen efter en vacker dag i Sep- 
tember 1846 har Simpson, pa resan fran Red-river 
till Misisippi, observerat att nagot foil pa hans hatt 
liknande regndroppar, men som himlen var klar, 
kunde det icke vara regn. Efterseende pa marken 
nara den uppgjorda elden, markte han tydligt, att 
det nedfallna utgjorde individer af Notonecta glauca. 
Dessas antal tilltog hastigt och fortforo de att ned- 
falla, tills marken af dem belt och hallet betacktes. 
Under resans fortsattande observerades att detta in- 
sekt-regn strackt sig 25 — 30 engelska mil. Vid 
undersokning af vattnet straxt efter detta phenomen, 
befanns detsamma genom intraffad forandring i tern- 



192 

peraturen hafva blifvit kallt efter att forut hafva 
varit temligen varmt. Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 158. 

Leon Dufour liar utredt Synonymien af Sigara 

minuta Fabr., soni han anscr vara samtua art med 

Notonecta minutissima Linn., hvaremot Notonecta 

minutissima Fabr. tillhor slagtet Ploa. Ann. Entom. 

II. Ser. IV, p. XCIII. 

Homopte- Ibland Fulgorellai hafva foljande nya slagten 

FiXo- blifvit uppstallda, nemligen: Paralystr a White. Ann. 

reihe. Nat# Hist. XVIll, p. 25. Tab. 1, f. 2, med 1 art 

P. Emma Fran Para; Polidictya Guerin Icon. Regn. 

Anim. text. p. 358, 1 art P. basalis Hope fran Pulo- 

Pinang; Pseudoflata Guerin 1. c. p. 360, 1 art Ps. 

nigricornis fran Cap, ocli Flatoides Guerin 1. c. p. 

362, med I art Fl. Tortrix fran Madagaskar. 

Adams har beskrifvit en ny art af Fulgora, 
F. (Hotinus) sultana fran Borneo. Proceed. Zool. 
Soc. 1847, p. 83. Annal. Nat. Hist. XX, p. 204. 

Leon Dufour har framstallt flera anmarkningar 
mot aid re F6rf:s beskrifningar ofver Fulgora obliqua 
Panz., hvilken han anser lillhora slagtet Tettigometra, 
och meddelar a samma art en utforlig diagnos. 
Ann. Ent. II. IV, p. XLVI. 
Membra- Ofver Membracides har Fairmaire utarbetat en 

cldes * omstiindlig afhandling, genom hvilken icke allenast 
ett stort antal nya arter blifvit kanda, utan afven 
en ny indelning uppgjord. Den sednare ar foljande: 

I. Prothorax helt och hallet betackande scutellum. 

A. Benen bladformiga. a. LSren bladformiga, tibiema 
fina. 1. Xerophyllum (tillhor Orthoptera = Chlorophyllum Ser- 
ville). — aa. Tibierna bladformiga. b. Hufvudet forlSngdt, 
bladformigt. c. Tibierna vid basen smala. Prothorax utan 
taggar. d. Blindogonen i samma linie med dgonen. Hals- 
skolden baktill spetsig: 2. Membracis Fabr. (51 arter). — 
ee. Halsskolden baktill rundad eller bisinuerad: 3. Bulbo- 
nota Am. Serv. (Centrotus incequalis Fabr. etc.) 10 arter. — 

dd. 



193 

dd. Blinddgonen ofvanfdr dgonen. Hufvudet treflikigt. 4. Spon- 
gophorus (Hypsauchenia Serv. Am.) — - {Memb. paradoxa Germ. 
etc. 8 arter). — c. Tibierna korta, bladlika, halsskolden tag- 
gig. — 5. Pterygia Lap. (Centr. cruciata Fabr. etc. 14 arter). 

— Hufvudet tvSrskuret. 6. Oxyrachis Germ. (Centr. Tarandus 
Fabr. etc. 4 arter). 

B. Beneri* enkla. a Baktarserna korta. b. Hufvudet tva- 
flikigt. c. Hemelytra fria: 7. Hoplophora Germ. (19 arter). — 
cc. Hemelytra vid innerkanten betackta. 8. Umbonia Burm. 
(13 arter). — bb. Hufvudet icke tvaflikigt: 9. Triquetra n. g. 
{Hoplophora truncaticornis Germ, samt 11 nya arter). — 
aa. Baktarserna icke kortare an de framre. d. Halsskolden 
takformig. e. Hemelytra fria. f. Gellerna rhomboidiska. 10. 
Ceresa Am. Serv. (Centr. vitulus Fabr. etc. 25 arter). — ff. 
Cellerna l§ngstr8ckta. g. 1 Discoidal-cell. 11. Smiliorachis n. 
g. (4 nya Amerikanska arter). — gg. 2, 3 Discoidal-celler. 
h. Halsskolden framtill rundad. 12. Smilia Germ. (8 arter). 

— hh. Halsskolden framtill fdrlangd.- i. 2 Discoidal-celler. 
Halsskolden pS sidorna sammantryckt. 13. Aconophora n. g. 
(Smilia flavipes Germ. etc. 7 arter). — ii. 3 Discoidal-celler. 
Halsskolden tvarsdfver sammantryckt. 14. Nessorhinus Am. 
Serv. (1 art). — ee. Hemelytra mer eller mindre dolda. k. 
3 basal-celler. 1. Halsskolden framat fdrlangd. 15. Polyglypta 
Burm. (11 arter). — 11. Halsskolden ofvantill urskuren. 16. 
Entylia (4 arter). — kk. Fyra basal-celler. m. Mellersta api- 
cal-cellen trekantig, skuldrorna utan taggar. n. Inga discoidal- 
celler. 17. Oxygonia n. g. (Enlyl. rufiventris Germ. etc. 13 
arter). — nn. Tva" discoidal-celler. 18. Thelia Am. Serv. 
(Membr. Camelus Fabr. etc. 21 arter). — mm. Mellersta api- 
cal-cellen fyrkantig. Skuldrorna fdrsedda med horn. 19. 
Hemiptycha Germ. (23 arter). — dd. Halsskolden tvarsdfver 
kullrig (hos en art kdlad). a. Hufvudet transverselt tvSrskuret. 
20. Darnis Fabr. (23 arter). — oo. Hufvudet mer eller min- 
dre trekantigt. p. 2 basal-celler, bakkanten ganska stor. 21. 
Tragopa Latr. (25 arter). — pp. 3 basal-celler. 22. Par- 
mula n. g. (2 nya Syd-Amerikanska arter). — ppp. 4 basal- 
celler. q. Hemelytra till en del betackta. r. Inga discoidal- 
celler. 23. Horiola n. g. (Darnis picla Fabr. etc. 3 arter). 
— rr. 2 discoidal-celler. 24. Ophioderma n. g. (en ny art 
fr§n New-York). — qq. Hemelytra fria. s. Den mellersta 
apical-cellen fyrkantig. t. Halsskolden baktill rundad. 25. 
Scaphula n. g. (4 nya arter, 1 fr&n Goromandel, 3 fr§n Ca- 
yenne). — tt. Halsskolden baktill spetsig. 26. Darnoides n. g. 

Prof. Bohemans Arsb. X847, 1848. I 3 



194 

(Smilia brunnea Germ. etc. 2 arter. — ss. Den mellersta apicaj- 
cellen trekantig. 27. Acutalis n. g. (Smilia flavipennis Germ. 
etc. 9 arter). — dd. Halsskolden bias- eller knolformig och 
baktill tretaggig. u. Hemelytra urskurna. x. Cellerna aflangt 
fyrkantiga. 28. Heteronotus Lap. (10 arter). — xx. Cellerna 
rhomboidiska, halsskolden trespetsad. 29. Cyphonia Lap. (10 
arter). — nn. Hemelytra med hel kant. y. Cellerna parallela. 
Halsskolden tretaggig. 30. Combophora Germ. (6 arter). — 
yy. Apical-cellerna sneda. Halsskolden utan taggar. 31. Oeda 
Am. Serv. (Membr. inflata Fabr. 3 arter). 
II. Halsskolden dfver scutellum eller pa* hvarje sida urskuren. 
a. Hemelytrernas nerver icke omedelbart rackande till 
bakkanten. b. Apical-cellerna sneda. 32. Bocydium Latr. (5 
arter). — bb. Cellerna parallela. c. Hufvudet spetsigt. Skul- 
drorna hornformiga. 33. Centrotus Fabr. (35 arter). — cc. Huf- 
vudet tredeladt. Halsskolden i spetsen tvldelad. 34. Hypsau- 
chenia Germ. (2 arter). — aa. Hufvudet trubbigt. 35. Anomus 
n. g. (en ny art fran Brasilien). — dd. Hufvudet spetsigt. 
Hufvudet och scutellum utan taggar. 36. Lycoderes [Lyco- 
deres och Stegaspis Germ. 16 arter). — ee. Hufvudet och scu- 
tellum taggiga. 37 . Lamproptera Germ. (2 arter). Ann. Entom. 
II. Ser. IV, p. 235, 479. Tab. 3—7. 

Tvenne decader nya Membracides af Fairmaire. 
Rev. Zool. 1846, p. 12, likasom nagra af Guerin i 
texten till Icon. Regn. Anim. uppstallda arter af 
Combophora och Bocydium aro i forenamnda Mono- 
graphic upptagna. 

Metamor- Rorande utvecklingen af Centrotus cornutus och 

fos. Genistce har Costa meddelat flera upplysningar. 
Forf. hade forut ansett larverna af dessa djur ut- 
gora egna insekt-arter och af dem bildat ett eget 
slagte, som han forst benanmde Trigonosoma och 
sednare Cophosoma. I anseende till larvernas slora 
ofverensstainmelse anser Forf. oratt att fora dessa 
tvenne arter till olika slagten. Slutligen anmarker 
han, att larven af C. Genistce alltid forekornmer pa 
Coluten arborescens, a Id rig pa Genista. Annal. delT 
Accad. degli Aspir. di Napoli. II, p. 36. 

Cicadella?. Ref. har ytterligare beskrifvit 29 for Sveriges 

Fauna nya Homoptera, ibland hvilka 27 aro for 



195 

vetenskapcn nya ocli cndast tvenne forut karakteri- 
serade. De mi beskrifna arterna tillhora sliigtcna 
Aphro-phora (1 art), Deltocephalus (2 arter), Athy- 
sanus (2 arter), Thamnotettix (2 arter), Typhlocyba 
(1 art), Jassus (1 art) och Delphax (20 arter). Vet. 
Akad. Hand!. 1847, p. 23. Diagnoser ofver 13 af 
dessa arter finnas inforda i Vet. Akad. Of vers. 1847, 
p. 263. Rec. i Rev. Zool. 1848, p. 85. 

Signoret har uppstallt ett nytt slagte, som ban 
benamnt Cephaloxys, samt deraf beskrifvit tvenne 
arter, funna pa Java. Ann. Entora. II. Ser. V, p. 293. 

Siebold har utredt, att sodra Tyskland eger 6 Strida- 
arter af de genom sin sang i sodra Euro pa val be-, 
kanta Cicadce. Med nagon vana kunna de till detta 
slagte horande arter lika val atskiljas pa det ljud 
de astadkomma, som de fiesta Gryllides. De norr 
om den bergskedja, som skiljer Italien fran Tysk- 
land, forekommande arter aro: Cicada hcematodes 
Linn., sanguinea Fabr., obscura Fabr. och Fraxini 
Fabr. Ofver alia dessa meddelas diagnoser, jemte 
omstandliga uppgifter om deras forekommande. Forf., 
som slutligen afhandlat dessa djurs utbredning mot 
norden, yltrar att ingen art forekommer inom Skan- 
dinavien, hvilket icke ar med sanna forhallandet 
ofverensstammande. Fallen upptager redan i He- 
miptera Sueciae p. 78 C. hcematodes sasom Svensk, 
och i sednare tider ar denna art funnen sa val i 
sydliga Norrige af Esmark, i Ostergothland af P. 
F. Wahlberg, som i Bohuslan af Ref. Stett. Ent. 
Zeit. 1847, p. 6. 

Fischer har lemnat flera tillagg till forestaende 
afhandling, sardeles betraffande Cicada-arternas fore- 
kommande i Tyskland, samt dessutom noggrant ut- 
redt synonym ien. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 237. 

Signoret bar beskrifvit tvenne nya arter af 
slagtet Cicada, funna pa Java, nemligen C. quadri- 



196 

tubercidata och C. tuberosa. Ann. Entom. II. Ser. 
V, p. 297. 

Lefnads- Hildreth har rorande Iefnadssattet af Cicada 

8att * septemdecim meddelat flera intressanta iakttagelser. 

I de delar af Massaclmsets, der denna art forekom- 

mer, visar den sig i skogarne i medlet af Juni. 

Hat* forekommer den stmidom i sadan mangd, att 

tradens grenar nedtyngas af dem och skogarne gen- 

ljuda fran morgonen till aftonen af dess sang. Efter 

parningen tillreder honan ett bo for sina agg. I 

detta andamal nppsoker hon grenar af medelmattig 

tjocklek, omfattar dessa med benen och inlagger 

aggen emellan barken. Allmannast traffas denna 

. art pa ek. Ann. Nat. Hist. XX, p. 136. I/Institut. 

XVI. 744, p. 107. Fror. Not. III. Reihe III. 1847, 

p. 241. 

Uppkom- Ofver uppkomsten af Manna i Nya Holland har 

Manna. Bynoe meddelat sina iakttagelser, samt uppger alt 
den bestar af sma droppar af ett flytande amne, 
som af Cicaderna utsprutas och som hardnar i luf- 
ten till en hvit massa. Han forsokte genom inskar- 
ningar i gummhradet (Eucalyptus) att erhalla Manna, 
men det lyckades icke. Deremot observerade han 
pa ofver 30 deader, huru de upplyftade anus och 
derutur utsprutade 3 — 4 droppar, hvilka antingen 
fastnade pa bladen och grenarne, eller ocksa ned- 
follo pa jorden. Infodingarne samla Mannan och 
fortara den begarligt. Stokes Discovr. II, p. 482. 
Fror. N. Notiz. XXXIX, p. 97. 

p»yiud*. Forster Uebersiclit der Gattungen und Arten 

in der Familie der Psylloden 1848. ar Ref. endast 
till titeln bekant. 

Psyllidce hafva af Guerin-Meneville blifvit 
omstandligare afhandlade, och indelas af honom 
salunda: 



197 

A. Antennerna med 6 el!er 7 tydliga Ieder . Aleurodes Latr. 

B. Antennerna med 9 eller 10 tydliga leder. 

I. De tvenne forsta lederna mycket kor- 
tare an de fdljande. 

1. Den tredje och de fdljande lederna 
finare 8n de forsta. 

* Ofvervingarne laderartade, oge- 
nomskinliga . Livilla Curt. 

** Ofvervingarne genoraskinliga, un- 

derstundom flackiga Psylla Geoffr. 

2. Den tredje och fdljande antenn- 

lederna lika tjocka som de forsta . Homotoma Gue'r. 

II. De tvenne forsta antennlederna langre 
an de fdljande. 

* De bada forsta lederna mycket 
tjockare, J af den sammanlagda 

langden Diraphia Wag a. 

** De bada forsta lederna mycket 
tjockare, ^ af den sammanlagda 
langden Lima Latr. 

Det nya slagtet Homotoma liar blifvit uppstaldt 
af Psylla Ficus Auct. Icon, du Regn. Anim. text, 
p. 370. 

Loew liar beskrifvit en af lionom pa Cerastium Meta- 
vulgatum funnen art af slagtet Psylla, som han be- moros * 
iiamnt B. Cerastii. Larven frambringar pa denna 
vaxt i stangelns ofra delar en missbildning, besta- 
ende i en forkortning eller fortjockning och en sjuklig 
utveckling af blomdelarne. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 
344. Tab. 1, f. 5. 

RollAR, som pa ofra sidan af unga blad till 
Quercus sessiliflora anmarkt runda, glatta upphoj- 
ningar, livilka pa deras undra sida befunnos urhal- 
kade, ansag till en borjan dessa bildningar for- 
orsakade af nagon Cynips-art, Vid noggrannare 
undersokning funnos de utgora tillhall for en liten 
Hemipter-art, visserligen narslagtad med Chermes, 
men likval sa afvikande derifran, att Forf. funnit 
sig foranlaten deraf uppstalla ett nytt slagte, som 



198 

han kallat Acanthochermes. Hela utvecklingen he- 
skrJfves omstandligt. Sitzungsb. der Kajs. Acad. 1847. 
3, p. 18. Tab. 1. 
Aphides. Walker har borjat en monografi ofver slagtet 

Aphis. Denna uppsats innehaller inga allrnanna an- 
markningar ofver denna fatnilj, utan borjar rned 
beskrifningar ofver och observationer rorande de 
enskilda arterna. Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 249, 
328, 443. II, p. 43, 95, 190, 421. 

Schaum har pa Engelska ofversatt Ratzeburgs 
i dess Forst-Insecten intagna underrattelser om Aphi- 
des, Trans. Entom. Soc. V, p. 62. 

Rorande Aphis Humuli har Walker meddelat 
nagra underrattelser. Ann. Nat. Hist. XX, p. 209. 

Enligt Fabricii af Ref. granskade samling hor 

Lygceus hyalinatus Fabr. icke till Cimicicles, utan 

ar identisk med den af Linne i Fauna Suec. ed. 2, 

p. 261. N:o 993 beskrifna Aphis Roboris, hvilken 

art af Kaltenbach i dess Monographic der Pflanzen- 

lause fores till slagtet Lachnus. Vet. Akad. 6fvers. 

1848, p. 45. 

Fortplant- Uiidersokning om Bladlossens forlplantning och 

utveck 5 - utveckling har blifvit verkstalld af Newport, sorn 

lln S- dervid funnit aldre Forfattares uppgifter i detta 

hanseende bekraftade. Linn. Trans. XX. 2, p. 281. 

The Zoologist 1848. N:o 72. Fror. Not. III. Reihe 

VI, p. 54. 

Rorande lefnadssattet af flera Aphis-arter har 
Walker lemnat uppljsningar. Trans. Ent. Soc. 
V, p. 60. 
Migratio- Om vissa Aphis-arters migrationer har Wal- 

ner * KER meddelat: att flera af dessa djur fly tta fran 
ett vaxtslag till ett annat. Salunda forflyttar sig 
t. ex. Aphis Bosce fran rosenbuskar till kardtistlar. 
A. dirhoda fran tornrosbuskar till gras, afvensom 
atskilliga sadesslag o. s. v. Ann. Nat. Hist. N. S. I, 



199 

p. 372, Rec. Fror. Not. III. Reihe VII, p. 182. Af 
Westwoods afhandling om vanclringarne af Aphis 
liumuli On nes ett utdrag i Bibl. Univ. de Geneve 
1848. N:o 24. Fror. Not. III. Sett VI, p. 184. 

Chavannes har meddelat underrattelse om tven-Cocelde». 
ne Coccus-arter, C Psidii och Cassice, hvilka fdre- 
komma vid Rio Janeiro och som utmarka sig genom 
afsondring af ett vaxartadt amne. Honorna, fastade 
pa fina grcnar af en eller tva liniers diameter, fo- 
rekomma understundom sa talrikt, att de nastan 
belt och ballet betacka dem. De storsta aro af en 
arts storlek och likna till formen sma Skoldpaddor. 
Skalets rygg har pa midten en liten knol, genom 
bvilken det vaxartade amnet ntsippras. Da dessa 
djur laggas i rent vatten, eller vatten forsatt med 
nagot ammoniak, gifva de ifran sig en fiirgad vat- 
ska, som Chavannes anser kunna anvandas till nagot 
nyttigt andamal. Bull, de la Soc. Vaudoise. 1847. 
N:o 15, p. 209. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. 139. 

Pa hojderna af Posilippo har Costa upptackt 
en ny Calypticus, som forekommer pa Mesembrian- 
themum acinaciforme (M. nudiflorum?), pa hvilken 
den fororsakar en skummig, rent hvit utsippring, ut- 
gorande gomstallet for aggen och ungarne. Honan ar 
rod, ungarne deremot ljusgrona. Annal. dell' Accad. 
degli Aspir. Nat. Napoli. II, p. 273. Slagtet Calypticus 
ar 1827 uppstaldt af Forf. med tvenne underafdel- 
ningar, Monaspidia och Polyaspidia, alltefter som 
den genom utsippring bildade skolden bestar af ett, 
eller flera stycken. Detta slagte ar identiskt med 
det Bouche 1834 bildat under benamningen Aspi- 
diotus. 

White bar narmare utredl det af Gray i Specil. 
Zool. uppstallda slagtet Ceroplastes och af detsamma 
beskrifvit en ny art, C. jamaicensis fran Jamaica. 
Ann. Nat. Hist. XVII, p. 333. 



200 

Fjariiar- LEPIDOPTER A. — Ett bland de vigtigare or- 

or S aner"S aner ^ los fj*^ a *^ ar det spiral-fjaderlika sugmret, 
i hvilket enligt Scht.enzig lukt- och smaksinnena 
hafva sitt sate. Denne liar genom flera exempel sokt 
be visa att Lepidoptera genom detta organ foras till 
trenne vigtiga forrattningar, nemligen till uppso- 
kande af deras foda, deras honor och de vaxter, 
pa hvilka de bora lagga sina agg. Fjariiar ne for- 
tara enligt hans uppgift icke allenast blommornas 
honungssaft. Deras foda bestar afven af saften i 
djuriska, vegetabiliska och tnineraliska amnen. De 
foremal, hvaraf de hemta sin oaring, aro blommorna, 
utflytande saft ntur traden, bladen, vatt gras, fuk- 
tiga vagar, sandgropar, uttoikade polar och backar, 
spillning af djur och menniskor, saltlake o. s. v. 
Da utom hos blommorna fodoamnet ofta ar forbor- 
gadt, sa vacker det forundran hum fjarilarne kunna 
uppsoka detsamrna. De ledas hartill, enligt F6rf:s 
formenande, genom lukten. Afven bland blommorna 
gora de ett urval. Som dessa aro olika danade, sa 
att honungssaften ligger mer eller mindre djupt 
forva'rad, sa har naturen forsedt fjarilarne med lan- 
gre eller kortare sugror. Bland alia fjariiar har 
Sphinx Convolvuli det langsta sugroret, hvarfore den 
ock eger formagan att atkomma honungssaften i de 
djupaste blomkronor. Att fjarilarne, sardeles de som 
flyga om natterna, uppsoka till hvilostalle om da- 
garne sadana trad, hvilkas bark eger ofverensstam- 
melse med djurets farg , har Forf. afven markt. 
Saledes siitter sig vanligen Acronycta leporina pa 
bjorkstammar, Acronycta megacephala, auricoma och 
Rumicis pa asparnes gra saint Catocala paranympha 
pa plommontradens svartbruna bark. Lind blommor- 
nas honungssaft ar for nattfjarilarne en sardeles be- 
garlig foda, afvensom den saft som om varen utrinner 
utur bjorkstammar. Brephos parthenias ar framfor 



201 

andra begarlig cfter sistnamnda foda, och formodar 
Forf. att den utrinnande saften, da den rakar i 
gasning, berusar, emedan han ofta funnit sa val 
denna, som flera andra nattfjarilar likasom ligga doda 
derpa. Blad och vatt gras synas fjarilarne endast 
uppsoka da icke nagon battre foda finnes. Foljer 
regn efter starkt solsken, sa satta sig ofta dagfjari- 
larne pa de vata bladen och insupa fuktigheten. Da 
solen borjar skina pa skogsvagar, infinna sig fran 
alia sidor dag- och nattfjarilar, hvilka med begar- 
lighet Vitsuga i jorden befintliga vatskor. Sam ma 
forhallande ar med sandgropar, uttorkade golar och 
biickar. Lyccena Betulce uppsoker sadana mogna bar, 
som blifvit till nagon del atna af getingar. Vanessa 
Atalanta satter sig ofta pa nedfallna bar och mogna 
plommon. V. polychloros och C. album uppsoka 
med honungsdagg betackta blad. Flera dagfjarilar 
aro synnerligen begarliga efter menniskors och djurs 
spillning. Forf. varseblef en gang pa en liten flack 
ibland tata buskar 10 individer af Apatura fsis och 
Ilia. Dessa traffas aldrig ibland tata buskar, titan 
uppehalla sig ibland hoga trad och pa fria platser. 
Vid narmare efterseende befunnos de sugande pa 
exkrementerna efter en mard. Afven as forsma en 
del fjarilar icke. Forf. har pa sadana observerat 
Hipparchia Dejanira. Slutligen anfores att salt af- 
ven ar en smaklig foda for sa val dag- som natt- 
fjarilar. Pa saltlake finnas ofta under lugnt och 
varmt vader Vanessa Levana, Prorsa, Lyccena Lu- 
cina, Argiolus, Amyntas, Hipparchia Dejanira m. fl. 
Sasom stod for Forf:s formenande, att lukten ar 
nyttig for fjarilarne vid uppsoka nde af honorna, 
anfores, att hanarne om varen och hosten, under 
kylig vaderlek, ofta blifva qvarsittande 14 dagar och 
nagon gang langre pa samma stalle, innan honorna 
framkomma. Under varm vaderlek forsiggar par- 



202 

nin<ren samma das honorna utklaekas. Hvad da<j- 

fjarilarne betraffa, hafva hanarne latt att (lima sina 

honor. Manga af dessa hafva vissa dagar da par- 

ningen sker. Intraffar under denna tid vatt, kallt 

och stormigt vader, ar sadant for parningen miss- 

gynnande ocli orsakar, att en art, som varit det ena 

aret allman, ett (oljande ar liksom lorsvunnen. Svart 

deremot skulle det vara for nattfjarilarne att firm a 

sina honor, om de Jcke harvid leddes af lukten. 

(Forf. synes betvitla nattfjarilarnes (ormaga att se i 

morkret, hvilken doek icke kan bestridas). Forf. 

tror att honorna lemna ifran sig en anga, hvarige- 

nom de latt upptackas af hanarne. Enligt Forfrs 

formenande ar det afven lukten som anvisar fjarilarne 

de vaxter, hvarpa de bora lagga sina agg, oeh an- 

foras till stod for denna asigt flera intressanta exem- 

pel. Allg. Deutsch. Naturh. Zeit. II, p. 97. 

Puppors Enligt hvad kandt ar, kunna vissa fjaril-arter 

utveck- 3 fl era ^ r forblifva i pupptillstandet. Ibland de arter, 

lin 8« som i detta hanseende adraga sig uppmarksamhet, 

ar Bombyx lanestris Linne. Frauenfeld har, i an- 

damal att narmare utrona detta forhallande, i Juni 

1836 hemtagit en kull af larver till namnde fjaril, 

bestaende af omkring 150 stycken. I borjan af 

Augusti inspunno sig redan flera, och alia hade 

fullbordat denna forrattning innan medlet af ma- 

naden. Tvenne hanar utklaektes samma ar, nemli- 

gen : en d. 18 September och en d. 14 December. 

Foljande aret 1837 klacktes i Mars 11 hanar och 10 

honor och i Oktober 6 hanar och 3 honor. Ar 

1838 fran d. 4 — 6 April 3 hanar och en hona samt 

d. 16 December 1 hane. Ar 1839 d. 16 Febr. 1 

bane, i Mais 8 hanar och 11 honor, i Oktober 10 

hanar och 3 honor och i slutet af November 1 hona. 

1840 d. 27 Januari 2 honor. Vid denna tid be- 

lunnos annti 30 puppor i behall. Da icke nagra 



203 

fjarilar klacktes pa hosten, undersoktes dessa nogarc, 
hvarvid 12 i anseende till deras tyngd ansagos vara 
vid lif. I slutet af Mars 1841 klacktes en och d. 
4 Mars 1842 en hona. Saledes hade i sainma nun, 
under samma forhallanden och af samma kull, fja- 
rilens pupptillstand varat fi an och med sex veckor 
till och med 51 ar. Slutligen anfor Forf., att han 
i gallknolar pa ek, som blifvit insamlade 1839, vid 
undersokninff 1843 annu funnit lefvande larver si 
val till Cynips-arter som till i dessa forekommande 
Pteromaliner. Bericht. d. Freund. Naturw. in Wien. 
IV, p. 247. 

Guenee har borjat en granskning af de arbeten, AHman 
som de (ornamsta Lepidopterologer utgifvit. I lorsta 
artikeln afhandlas Fischer von Roslerstamms "Ab- 
bildungen zur Berichtigung und Erg'anzunq der 
Schmetterlingskunde', hvilket arbete valfortjent lof- 
ordas. Ann. Entom. IT. Ser. VI, p. 23. 

Af Herrich-Schaffers "Systematische Bearbei- 
tung der Schmetterlinge von Europa ah Text, Re- 
vision und Supplement zu Hubners Sammlung Eu- 
ropeischer Schmetterlinge" hafva 13 — 36 haftena ut- 
kommit. Pa de i dessa haften befintliga 13 lorsta 
arken af andra bandet aro Heteroceridce afhandlade, 
och afviker Forf. i deras indelning betydligt fran 
sina foregangare. Da likval denna indelning endast 
grundar sig pa undersokning af Europeiska arter, 
kan den blott anses sasom ett forsok, hvilket sa- 
kerligen kommer att underga atskilliga forandringar. 
De vigtigaste skiljemarkena har Forf. hemtat af ving- 
nerverna, emedan da sugroret och blindogonen hos 
narslagtade arter omsom finnas och omsom fattas, 
palperna, antennerna och benen hos dessa aro hogst 
olika bildade, forblifva vingnerverna alltid lika. Forf. 
staller derfore Hepialidce framst sasom den grupp, 
hos hvilken de flesta nerverna ut^a fran vin^basen. 



204 

Hos tlessa dela sig alia vingarnes midtel-eell i tvcnne 
temligen lika delar, och bakvingarne hafva samma 
antal nerver med lika Inge som pa framvingarne. 
Hartill sluta sig flera grupper, hos hvilka basal- 
cellen val endast ar delad i tva celler, men en tredje 
linnes inskjulen vid andan pa densamma, utan att 
raeka till vingbasen. Hos dessa finnas bestandigt pa 
framvingarne 2, pa bakvingarne 3 afsondrade tyd- 
liga nerver vid innerkanten. Hit hora Cossidce, 
Cocliopodce och Zygamidce. Fleterogynidce hafva sam- 
ma antal nerver vid innerkanten, men basal-cellen 
ar endast delad pa framvingarne. Psychidce hafva 
pa alia vingarne en tvadelad, pa bakvingarne en 
tredelad basal-cell, men pa framvingarne blott en 
nerv vid innerkanten, hvilken likval vid basen delar 
sig i tvenne grenar. Tva fullstandiga nerver vid fram- 
vingarnes innerkant forekomma icke vidare, men val 
tre pa bakvingarne, sasom hos Sesiadce och manga 
Microlepidoptera. Forstnamnde familj ar mycket egen 
och eger endast likhet med Sphingidce i antenn- 
bildningen, genom bakvingarnes nerver med Synto- 
midce. Hepialidce besta endast af slagtet Hepialus; 
Cossidce af Cossus, Zeuzera, Endagria och Stygia; 
Cocliopodce af Limacodes; Psychidce endast af Psyche; 
Heterogynidce af Heterogyna; Zygenidce af Procris 
och Zygcena; Syntomidce af Syntomis och Naclia; 
Sesiadce af Paranthrena, Bembecia, Trochilium och 
Sesia. Fran dessa ar slagtet Thyris afsondradt sa- 
som en egen familj, Thyrididce, emedan det afviker 
sa val i vingarnes byggnad som genom brist pa 
blindogon. Under Sphingidce aro endast slagtena 
Macroglossa, Sphinx, Acherontia och Smerinthus upp- 
tagna. Noctuce Bombycidce fordelas i grupperna: Sa- 
turnides, Endromides, Bombycidcs, Eucleides, Dre- 
panulides, Notodontides, Cymatophorides, Noctuides, 
Liparides, Chelonides, Lithosides och Nycteolides. En 



205 

kritisk och omstandlig recension af foreman) n.de ar- 
bete finnes af Speyer in ford i Stett. Ent. Zeit. 1848, 
p. 67, 136. 

Freyers "Neuere Beitrage zur Schmetterlings- 
kunde' bar blifvit fortsatt med haftena 81 — 88. 

Heydenreich "Systematisches Verzeichniss der 
Europeischen Schmetterlinge" 1846, ar Ref. endast till 
titeln bekant. 

Catalogue des Lepidopteres d' Europe distribute 
en families, tribus et genres par Duponchel har 
blifvit recenserad i Isis 1847, p. 550; samt Beitrage 
zur Schmetterlingskunde oder Abbildung neuer Sici- 
lianischer Schmetterlinge von Heeger. Wien 1838, i 
Isis 1848, p. 692. 

Historia Lepidopterorum Agri Bononiensis a Der- 
TOLONi. Nov. Commentarii Acad. Scient. Instit. Bo- 
noniensis. T. VIII, p. 105, afvensom Nachtrag zum 
Verzeichnisse der Preussischen Schmetterlinge von 
Schmidt in Dauzig. Preuss. Prov. Blatt. 1845, p. 278, 
aro Ref. till innehallet obekanta. 

Ora en uppriikning af ett lands djur skall upp- 
fylla sitt andamal, bor den icke ensamt besta i ett 
enkelt register. Afseende bor dervid fastas pa de 
landers Fauna, som med det afbandlade har nagon 
ofverensstammelse, sa val som pa afvikelserna i all— 
manhet samt sardeles pa de specielare delaine. Ref. 
gar nu att anmala ett arbete, som i de fiesta fall i 
sadant hanseende tillfredsstaller alia billiga fordrin- 
gar, nemligen: " Bemerhungen uber die auf eine Beise 
nach Italien und Sicilien beobachteten Schmetterhngs- 
arten" von Zeli/er. Forf. har gjort till foremal for 
sina undersokningar icke allenast utredandet af den 
olikhet i fargteckningen och lefnadssattet under olika 
klimater, som forefinnes hos samma arter, utan af- 
ven orsaken hvarfore dessa i vissa land forekomma 
allmant, da de deremot i andra aro sallsynta eller 



206 

alldeles saknas. Sadana undersokningar fordra ticl 
och aro modosamma, hvarfore de ock saltan fore- 
ta^as. Man kan saledes icke annat an i hog grad 
fagna sig at de riklialtiga iakttagelser, som ofverallt 
patrafFas i det nu anmalda arbetet. De trakter af 
Sieilien, i hvilka Forf. hufvudsakligen gjort insam- 
lingar och anstallt observationer, hafva atminstone 
nied sodra delen af Italiens fastland den storsta of- 
verensstammelse i naturalster, och Neapels och Si- 
ciliens Faunor kunna svarligen atskiljas. Redan denna 
omstandighet anser Forf. galla sasom en ursakt der- 
fore, att han fastat synnerlig uppmarksamhet vid 
Costas arbete Fauna del Regno di Napoli, och jem- 
fort de af honom anforda aiter med dem, som af 
Forf. blifvit insamlade. Som ett utdras? naijorlunda 
redogorande for innehallet skulle blifva af alltfor 
stort omfang, torde vara tillrackligt har anfora, att 
Forf. uppraknar 62 Papilionides, 21 Sphingides, 22 
Bombyces, 44 Noctuce, 51 Geometrce, 56 Pyralides, 
47 Tortrices, 16 Crambince, 25 Phycidce, 82 Tineidai 
och 16 Pterophoridai eller tillsammans 451 arter. 
Flera nya genera och en mangd nya arter uppstal- 
las, sard el es bland Microlepidoptera. Isis 1847, p. 
121, 213, 284, 401, 481, 561, 641, 721, 801, 881. 

Ett i alia hanseenden vigtigt bidrag till kan- 
nedomen om Lepidoptera utgor Zelt.ers "Verzeich- 
niss der von Professor Loew in der Turkey und 
Asien gesammelten Lepidoptera'. Forf. anfor: att 
om ock Mindre Asiens vestra kust eger ett antal 
for densamma egna fjaril-arter, sa aro dessa likval 
sa fa bland de manga, som aro gemensamma med 
sodra Europa och vestra delen af Barbariet, att man 
icke kan satta i tvifvel Medelhafsfaunans stoia 6f- 
verensstammelse vid olika kuster. Af de for Asien 
egendomliga arterna hora ganska fa, med hansyn 
till deras afvikande karakterer, till en annan Fauna. 



207 

De ofriga, utgorandc Hen storsta mangden, framte 
inga generiska eller fa in il j-ol i k hcter. De vitl alia 
dessa kuster gemensamt forekommande fjarilar bafva 
antingen en egen priigel, sasom Papilio Jasius, Hec. 
Celtis, som bevisar deras afvikelse Iran don nordiska 
Faunan, eller ofverensstamma de nied mellersta till 
oeh med norra Europas arter, oeh dessa utgora dot 
ofvervaijande antalet. Till de sednare hora foretra- 
desvis sadana arter, som aro underkastnde en for- 
hdjning i far gen oeh hvilka saledes modifieras sa. val 
deruti, som i storlek oeh kroppsstallning, genom 
temperatnrens, Ijusets oeh fodans inverkan. Hvar- 
titi de af Loew insamlade fjarilar afvika fran dem, 
som forekomma i Enropa, liar Forf. ansett sasom 
hufvudforernal for sin undersokning, for att kunna 
bedomma det inflytande som ett sydligt klimat lit— 
ofvat pa arterna, samt hvilka endast bora anses som 
varieteter. Detta synes sa myeket nodviindigare, som 
manga ganska obetydliga forandringar af fjarilar fran 
olika trakter, foranledt till dessas uppstallande som 
e^na a iter, utan alt behorigt afseende blifvit. fastadt 
pa fysiska forhallanden. Efter inledningen vidlager 
upprakning oeh granskning af de insamlade arterna, 
utgorande 45 Papilionides, 16 Sphingides, 9 Bom- 
byces, 13 Noctuce, 20 Geometrce, 23 Pyralides, 18 
Tor'trices, 34 Tinece oeh 5 Pterophoridce eller till- 
sammans 183 arter. De nya, som icke aro fa, be- 
skrifvas med F6rf:s kanda noggrannhet, oeh for de 
ofriga arterna meddelas upplysande anmai kningar. 
Isis 1847, p. 3. 

BoiSDUVAL har redogjort for de fjarilar, som 
KindermAnn insamlat i sodra delen af Ryssland, 
samt uppraknar de sallsyntare arter, som af denne 
blifvit fnnna. Pa de nya, nemligen Lyccena Lede- 
reri, Polyommatus Epiphania, Zygcena rognada, Mi- 
crophisa rada, Larentia porcataria, L. stepparia oeh 



208 

Siona Odessaria, lemnas mer eller mindre full stan- 
di g* diagnoser. Ann. En torn. If. Sew VI, p. XXVI II. 

Flera anmarkningar rorande de Caucasiska fjaril- 
arter, som Kot.enati beskrifvit i V haftet af Mele- 
temata Entomologica, hafva af Zeller blifvit fram- 
stallda. Steit. Ent. Zeit. 1848, p. 369. 

EveusmAnn liar beskrifvit och gifvit ilium ine- 
rade figurer pa flera i Sibirien och Ryssland upptackta 
nya fjaril-arter, nemligen: Melitcea latonigera, didy- 
moides, Argynnis Eugenia, Hipparchia Urda, Se- 
dakovii, Dor it is Apollonius, Colias melinos, Chloe, 
Saturnia Boisduvalii, Liparis ochropoda, Lithosia 
atratula, Euprepia funerea, Noctua Contaminei, Ha- 
dena bombycina, nigricula, Nonagria russa, Acontia 
cretacea, Fidonia pratcanaria, serrularia och Aci- 
dalia perpusillaria. Bull, de Moscou. XXIII, p. 82. 
Tab. 1 — 6. 

Flera varieteter af fjaril-arter, sasom a f Sphinx 
Dahlii, Zygoma Achillean, fausta. Onobrychis m. fl., 
anforas af Pierret. Ann. Entom. II. Ser. V, p. LXXI1. 

Hutton har i en skrifvelse till Westwood lem- 
nat upplysning om flera Ostindiska Lepidopter-arter, 
samt afbildat larven af Saturnia Selene. Trans. Entom. 
Soc. V, p. 45. Tab. 5, fig. 11. 

Templeton har meddelat underrattelser om de 
pa Ceylon forekommande fjaril-arter. Lindtraden 
blifva vissa ar nara forstorda af larverna till de 
verkliga Papilionidai, nemligen P. Polymnestor, Pam- 
mon, Polydorus och Hector, men mest af larven till 
P. Pammon. Manga andra Lepidopter-arter hemta 
sin foda af slagtet Citrus. Af Polyommatus fore- 
komma 12 och af Thecla 25 arter, af hvilka flera 
aro utmarkt vackra och distincta. Bland vissa slagten 
af Microlepidoptera forekomma vackra suiter, sar- 
deles af Pyralidce. Trans. Ent- Soc. V, p. 44. 

Under 



209 

Under titel " Lepidopterologische Beitrage" bar 
StrAndfuss meddelat flera iakliagelser rorande Le- 
pidoptera, sasom : 1) alt Doritis Apollo i vissa af 
Scblesiens bergstrakter allmant (orekommcr; 2) att 
Doritis Mnemosyne afven i vissa hog re trakter fin- 
nes i sad an mangd , att Forf. pa en eftermiddag 
fangat ofver 100 exemplar; 3) rorande sattet att 
lvckas utklacka larverna till Gastropacha Rubi, hvilka 
som bekant ar ofvervintra, har Forf. meddelat af 
honom anstallda forsok, bvilka alltid lyckats. De 
larver, som om hosten insamlades, forvarades i en 
till halften i jorden nedgrafd, lika hogt med jord 
och mossa fylld blomkruka af ler. Under forsta 
halften af Januari intogs denna och larverna, som 
genast visade sig rorliga, inlades i en lada, hvaruti 
befanns nagot mossa, och besprutades med vatten en 
gang bvarje dag. Efter 4 — 5 dagars forlopp in- 
spunno de sig och lemnade i medlet af Februari 
val utbildade fjarilar. Forf. har afven med flera 
Noctna-larver anstallt likartade forsok, hvilka alia 
lyckals. Annorlunda maste naturligtvis sadana lar- 
ver behandlas, som halfvaxta ofvervintra. Dessa har 
Forf. fodt med i vatten uppmjukadt brod, hvarige- 
nom det lyckats honom att bringa dem till utveck- 
ling. 4) Om larven af Hadena adusta, samt 5) en 
ny Tortrix-art, sudetana, som blifvit funnen pa Rie- 
sengebirge. Stett. Ent. Zeit. 1846, p. 380. 

Graslin har redogjort for en af honom i vestra 
Frankrike verkstalld resa, i andamal att insamla 
Lepidoptera, samt uppraknar alia de af honom an- 
markta sallsyntare arter, hvarjemte flera markvardiga 
varieteter af Apamea Haivorthi samt en ny Geometra, 
Larentia melanopaiHa beskrifvas. Ann. Entom. II. 
Ser. VI, p. 49. Tab. 1. N:o I, fig. 3—8. 

Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. * 4 



210 

Strandfuss bar rorande tvenne Lepidopterolo- 
giska exkursioner pa Riesengebirge afgifvit en bcriit- 
telse, hvaruti uppraknas de sallsyntare arter, somder 
blifvit funna. Till slut bcskrifvas tvenne nya arter, 
Eupithecia silenata och Eudorea petrophila. Stett. 
Ent. Zeit. 1848, p. 44, 153, 306. 

Upplysning om de kring Frankfurt, sardeles 
pa ostra sluttningen af Taunus-berget, forekommande 
fjaril-arter, jemte deras metamorfos, har blifvit med- 
delad af Koch. Anlalet af de der funna arterna 
uppgar till 1206. TiM slut beskrifves en ny ait af 
slagtet Ypsolophus, Y. Schmidtiellus v. Heyden. Isis 
1848, p. 891. 

Heering har lemnat underrattelse om flera Ijfiril- 
arters forekommande vmder sommaren 1846. Stett. 
Ent. Zeit. 1847, p. 130. 

Ref. har meddelat en kort ofversigt af Golt- 
lands Fjaril-fauna, hvilken synes vara ytterst fattig 
pa storre nattfjarilar. En egenhet i landets Lepi- 
dopter-fauna ar framtradandet af flera utmarktare 
former tillhorande sadana nattfjarilar, som under full 
dager kringsvarma for att upphemta deras foda. 
Ibland de mest framstaende aro Cerigo Cyther % ea 
Fabr., Acontia luctuosa Hubn., Heliothis dipsacea 
Linne och H. scutosa Fabr. Pa Microlepidoptera 
visar sig deremot en ovantad rikedom. Vissa g nip- 
per af dessa synas har hafva sitt ratta hemland i 
norden, sasom Pyralidce och Crambonidce. Hvad 
dagfjarilarne betraffa, synes antalet af de arter, som 
forekomma pa Gottland, icke vara sardeles stort. 
Till slut lemnas diagnos pa tvenne for Sveriges 
Fauna nya fjaril-arter: Syrichtus Fritillum, som 
blifvit sammanblandad med en nrirstaende i Lapp- 
land forekommande art, och Heliothis scutosa. Den 
forra funnen vid Hoburgen och Wamblingbo d. 9 — 
10 Juli, samt den sednare pa blommor af Thymus 



211 

serpyllum vid Faro prestgard, vid Laderbro och 
Lummelund d. 2 — 12 Augusti. Vet. Akad. Ofvers. 
1847, p. 299. 

Biujand bar beskrifvit trenne nya arter, Zy- 
goma Valentini, Z. Cedri och Coremia pontissalaria. 
Ann. Ent. If. Ser. IV, p. 201. Tab. 8. N:o I. 

Evans uppger, att tvenne fjaril-arter, Sphinx 
Atropos och Porthesia auriflua, blifvit funna om bord 
pa skeppet Rodney mer an 200 Engelska mil fran 
narmaste land. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 67. 

Under titel "The Genera of Diurnal Lepidoptera" Eoskiid 
har Doubleday borjat utgifva ett arbete af stort in- PapHi"' 
tresse. Sedan de generiska karaktererna blifvit an- mdes * 
forda, meddelas en forteckning, innehallande nog- 
grann synonymi for alia hittills kanda arter. De 
atfdljande tabellerna, som aro utrnarkt val graverade 
och illuminerade, framstalla hvarje ett eller flera 
species. Af artrikare slagten, som fordelas i flera 
grupper, finnas typer for dessa afven afbildade. Sa- 
ledes upptagas trenne tabeller af det egentliga sliigtet 
Papilio, hvaraf 10 nya eller foga kanda arter fram- 
stallas. Ehnru texten afven blifvit omsorgsfullt ut- 
arbetad och deruti redogores for larvernas och pup- 
pornas bildning samt de forras lefnadssatt, maste 
det likval anses sasom en brist i arbetet, att meta- 
morfosen icke blifvit afbildad, heist sadant kunnat 
ske utan att 6ka tabellernas antal. Recens. i Rev. 
Zool. 1847, p. 343. 

Hewitson har uppstallt ett nytt slagte bland 
Satyr ido2, Corades, samt af detsamma beskrifvit en 
art C. Enyo fran Caraccas. Proceed, of the Zool. 
Soc. 1848, p. 115. Annul. Tab. 4. 

Ett nytt slagte har blifvit bildadt af Double- 
day bland Hesperides under benamningen Eusche- 
mon, som utmarker sig genom ett pa hanens vin- 
gar befintligt retinaculum, hvilket organ forut 



212 

aldrig blifvit anmarkt bos dagfjarilarne. Stobes 
Discov. , p. 513. 

Flera nya arter af Papilionides hafva blifvit 
beskrifna of Doubleday, neml. af Gynautocera fran 
norra delarne af Ostindien. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 
73. Tab. 7. Aterica Barce, Charaxes, Phraortes, Pie- 
ris matuta och Pherola. Proceed, of the Zool. Soc. 
1847, p. 58; af slagtena Ornithoptera, Papilio och 
Amathusia, Ann. Nat. Hist. XIX, p. 173. Euterpe 
J. c. p. 385. Euterpe och Leptalis 1. c. N. S. I, p. 
121. Pieris, Aterica och Charaxes 1. c. XX, p. 63. 
Af Lucas Anthocaris Lavaillantii. Ann. En torn. II. 
Ser. V, p. XLIX; af Hewitson 12 nya arter af slag- 
tet Heterochroa. Ann. Nat. Hist. XX, p. 257. Tab. 
20, 21. Agrias Aedon fran sodra Amerika. Proceed. 
Zool. Soc. 1848, p. 45. Annul. Tab. 1; af West- 
wood Papilio Erostratus och Zetes. Trans. Ent. Soc. 
V, p. 3b. Tab. 3, f. 1, 2. 

Om nagra af StubendOrff i Sibirien insamlade 
dagfjarilar har Menetries letnnat upplysning. Dessa 
aro Papilio Machaon, Parnassius Mnemosxjne var. 
utan svart flack vid framvingarnes framre kant, vid 
forsta paseende liknande P. Cratcegi, Argynnis Aglaia, 
Pales var., Isis, Euphrosyne, Athalia och Erebia Stu- 
bendorfjii. Bull. Phys. Math, de TAcad. de St. Petersb. 
V, p. 262. 

Zeller har utredt den hoptrasslade synony- 
mien af Melitcea Cinxia Ochs. Stett. Ent. Zeit. 1848, 
p. 23; och af Lycarna (Thecla) Acaciai Ochs. Herbst. 
1. c. 1847, p. 331. 

Synonymien till Hipparchia Pronoe har Metzner 
sokt reda. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 243. 

Freyer har vid utredandet af synonymien till 
Hipparchia Pitho, Pronoe och Medea sokt bevisa orik- 
tigheten af Friedrichs uppgift i Schlesiska Bytes- 
foreningens berattelse for 1845, att de tvenne sist- 



213 

namnda skulle utgora en art. Slett. Ent. Zeit. 
1847, p. 93. 

Sasom bidrag till kannedomen om dagfjarilarnes 
utbredning inom Sverige liar Ref. meddelat en till 
honom fran Hr Fredrichsson insand forteckning 6f- 
ver de i narlieten af Avestad forekommande arter. 
Vet. Akad. 6fvers. 1848, p. 197. 

Anmarkningsvardt ar att flera dagfjarilar, som 
blifvit uppgifna sasom forekommande i de nordli- 
gaste delarne af Europa, under de sednare aren der 
icke blifvit funna. Skalet hartill torde fa sokas 
deruti, att flera skriftstallare under Lappland inbe- 
gripit alia arctiska land. Genom de bidrag Mosch- 
ler meddelat rorande Labradors fjaril-fauna, hafva 
vi erhallit vissliet om nagra, sasom Lapplandska, 
uppgifna arters ratta hemland. De fjarilar han fran 
forenamnda land erhallit fi.ro* 1) Argynnis Aphirape 
synes vara sallsjnt i Labrador, men forekommer i 
vissa trakter af Lappland temligen all man t; 2) Cha- 
riclea rar. finnes afven i Lappland; 3) Frigga, 4) 
Freya synas icke vara sallsynta; 5) A. polaris, som 
troligen icke ar Lappsk, atminstone hvarken traffad 
af Zetterstedt eller af sednare resande naturfor- 
skare inom vara nordligaste trakter; 6) Hipparchia 
Noma sallsynt; 7) //. Bore allman; 8) //. Bootes 
af Boisduval anford sasom Europeisk; 9) Colias 
Nastes, enligt Duponchel forekommande i Sibirien 
och vid Nord Cap; 10) 0. Pelidne allman. Bois- 
DUVAT, uppger, att denna art finnes pa Island och 
i Sibirien; It) Noctua gothica och 12) Anarta cor- 
digei'a, jemte nagra arter som Forf. icke kunnat 
bestamma. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 172. 

Doubleday har upptackt en olikhet i nervgan- 
gen hos de skiljda konen bland flera dagfjarilar. 
Denna olikhet forefinnes hos slagtena Ithomia, Mc- 
chanitis och Sais, alia afven utmarkta genom den 



214 

afvikande bildningen af frambenen hos koncn. Ann. 
Nat. Hist. N. S. J, p. 379. 

Perris anser att flera dagfjarilar, hvilka blifvit 
upptagna sasom egna arter, endast utgora varieteter, 
uppkomna genom klimatiska forhallanden eller af 
de olika lokaler hvarpa de forekomma; sa aro t. ex. 
enligt F6rf:s formenande Papilio Nerine, Phicomone, 
Hyale och Palcerio endast olika former af samma 
art. De talrika arterna af Argus, som afvika genom 
morkare eller ljusare bla farg, bora afven enligt hans 
asigt sammanforas. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 191. 
Ref. kan icke for sin del instamma i Forfls yttrade 
pastaenden, heist de till sistnamnda slagte horande 
dagfjarilarne icke allenast framte mycken olikhet i 
teckningarne pa vingarnes undre sida, utan afven i 
tiden da de frarnkomma, sa att ingen, som obser- 
verat dessa djur lefvande, kan finna sig bojd att 
fora dem till samma art. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 191. 

Metamor- Bellier de Chavignerie har meddelat flera 

fos * underrattelser om utvecklingen af Lyccena bcetica. 
Ann. Ent. II. Ser. V, p. CV. Larverna af Hippar- 
chia Briseis (Freyers Neue Beitr. Tab 482) ocli 
af Lyccena Adonis (1. c; Tab. 487) hafva blifvit af- 
bddade af Freyer. Den sednare larven lefver pa 
Coronilla minima. 

Spbingi- Tvenne nya arter, Sphinx Lefebvrei fran Boli- 

via och Macroglossa Cynniris, hafva af Guerin- 
Meneville blifvit beskrifna. Iconogr. Regn. Anim. 
text. p. 494. 

Metamor- Cornelius har omstandligt afhandlat utvecklin- 

gen af Sphinx Nei*ii, hvilken art fdrat icke blifvit 
funnen i Tyskland. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 132. 
Busson har meddelat viirderika iakttagelser 6f- 
ver nigra Sesia-arters metamorfos. Han uppger, att 
larven af Sesia Mutillwformis lefver i stammarne 
och storre grenar af iippletrad, i narheten af sadana 



215 

stallen, som genom grenars afskaring eller pa annat 
salt beOnnas torkade. De traffas alltid under bar- 
ken emellan det friska och torra tradet, betackta 

af en rddakti" vatska. Larven ar fullvaxt vid slutel 
p 

arf Maj eller i borjan af Juni manad, och fjarilen 
klackes vanligen emellan d. 15 Juni och 15 Juli. — 
Larverna till S. Nomadceformis och S. Vespiformis 
Jefva under likartade forliallanden i ektrad. De aro 
fullvaxta i Maj, understundom i April, och det full- 
bildade djuret framkommer i Juni. Forf. anser tro- 
ligt, att dessa Sesier tillbringa 2 — 3 ar sasom larver. 
De iinnas nemligen samtidigt stone och mindre. — 
Larven till S. Tipuliformis traffas i hallonskott af 
3 — 4'" tjocklek och forekommer alltid ensam, heist 
i sadana som for ett ar sedan eller langre tid till- 
baka blifvit beskurna. Den finnes afven vanligen 
sittande emellan den friska och torra veden. De 
af larver bebodda grenarne falla latt i ogonen, da 
buskarne om varen lofvas, derigenom att bladen pa 
dessa blifva gula och liksom vissnade, samt, da bla- 
den affalla, derpa att barken langsefter synes skrjnklig 
och intorkad. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. 207. 

Utvecklingen af Sesia Mutillceformis har blifvit 
beskrifven af Letzner. Forf. fann appletraden vid 
Schweidnitzer-Chausseen mycket angripna af denna 
insekts larv. Sard el es uppmai ksamhet har ban fa- 
stat vid fjarilens utkrypande ur puppan. Arb. und 
Verand. der Schles. Gesellsch. 1846, p. 102. — 
Larven af S. Hylceiformis har af A. och O. Speyer 
blifvit under April manad traffad i hallonskott. Fja- 
rilen framkommer mot slutet af Juni. — Larven af 
S. Bembeciformis har af Doubleday blifvit funnen 
i videgrenar. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. LXV1II. 

Under titel "Forsdk till en systematisk upp-Bombyt 
stallning af de i Sverge forekommande NattfjdrUar" 
bar lief, utarbetat en synopsis ofver de inom namnda 



216 

land funna Bombyces, hufvudsakligen i andamal alt 
derigenom fasta yngre forskares uppmarksamhet pa 
forekommandet och metamorfosen af de liittills lios 
oss alltfor mycket forsummade arterna at* denna 
insektgrupp. Vid slagtkarakterernas uppgorande liar 
synnerligt afseende blifvit fastadt pa vingnervernas 
olika lage, hvilka hittills blifvit i allmanhet forbi- 
sedda, oaktadt de aro af stort varde och betydligt 
underliitta dessa djurs fordelning i naturliga grup- 
per. For hvarje art upptages diagnos samt syno- 
nymi af sadana Forf., som i Sverige aro lattast 
tillgangliga, eller som icke blifvit af Ociisenheimer 
och Treitschke anforda. Hela art-antalet uppgar 
till 99, hvaribland sasom nya for Sveriges Fauna 
beskrifvas: Lithosia helveola Hubn., L. pallifrons Zel- 
ler, Setina roscida Hubn., Nudaria Senex Hubn., 
Dicranura borealis n. sp. och Hepialus arcticus n. sp. 
Vet. Akad. Handl. 1848. If, p. 95—194. 

CHA.VANNES har beskrifvit 4 arter af slagtet 
Saturnia, hvilka finnas i Brasilien och som tillverka 
coconger, hvaraf Forf. anser att silke kan upphasplas. 
Bull, de la Soc. Vaudoise. I, p. 211. 

En ny art af slagtet Actios fran norra delarne 
af Ostindien har af Doubleday blifvit uppstalld. 
Ann. Nat. Mist. XIX, p. 95. Tab. 7, fig. 1. 

Guerin-Meneville har af slagtet Bombyx be- 
skrifvit en ny art, som blifvit upptackt pa Mada- 
gaskar. Rev. Zool. 1847, p. 229. 

Zeller har sokt bevisa att Bombyx {Gastro- 
pacha) Catax Linn. Faun. Suec. icke ar den art som 
under detta namn forekommer hos de fiesta Forf., 
utan ar Gastropacha Everia tf. Knoch. Stett. Ent. 
Zeit. 1847, p. 334. 

DoueledAY har beskrifvit ett nytt slagte bland 
Notodontidce, Rylozora, samt af detsamma upptagit 1 
art, H Eucalypti fran Sidney, af hvilken afven larven 



217 

blifvit afbildad. Proceed. ZooJ. Soc. 1848, p. 117. 
Annulosa Tab. 5. 

Doring uppraknar och lemnar diagnoser ofver 
de i Schlesien forekommande arter af slagtet Euprepia. 
Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 302. 

Heering bar granskat och sokt noggrannare ut- 
reda de arter, som tillhora slagtet Lithosia, samt ofver 
desamma meddelat omstandliga beskrifningar. Stett. 
Ent. Zeit. 1848, p. 101. 

Takttagelser rorande Lithosia luteola hafva af 
Zeller blifvit gjorda, och anser han alt tvenne ar- 
ter under denna benamning blifvit satnmanblandade. 
Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 337. 

Uti en fran Mexiko ankommen Agave-art har 
Hammerschmidt upptackt en fjaril-larv, hvilken efter 
10 manader och 12 dagars forlopp ntklacktes. Den 
erhallna fjarilen tillhorde slagtet Hepialus samt har 
blifvit benamnd H. Redtenbacheri. Bericht von Freund. 
der Naturw. I, p. -52. 

Den lange omtvisiade fragan, huruvida Euprepia 
Urtic03 och Menthastri utgora sjelfstandiga arter eller 
endast varieteter, har Metzner sokt utreda. Ehuru 
det icke lyckats hononi att genom larvernas under- 
sokning kunna reda forhallandet, anser han likval 
de utbildade djuren framte sa konstanta olikheter, 
att rle icke kunna sammanforas sasom en art. De 
skiljemarken, hvarigenom Urtico3 afviker fran Men- 
thastri, anser Forf. vara: att vingarne hos den forra 
aro mer langstriickta, antennkammarne hos hanen 
betydligt kortare. Vicl undersokning med forsto- 
ringsglas flnnes hos hanen till Urticce den in re tand- 
raden pa antennerna besta af korta, spetsiga, vid 
Iramre andan af lederna sittande tander, hvilka aro 
lika langa rned antennskaftets genornskaring, hvar- 
emot hos hanen af Menthastri flnnes en fullstandig 
rad af tander, af hvilka hvar och en ar dubbelt sa 



218 

lang som skaftefs tjocklek. Ifos Urticce ar den yttre 
kamraden Jika ling som t\en inre lios Menthastri, 
men hos den sednare at den £ langre. Stett. Ent. 
Zeit. 1847, p. 121. 

Tva nya arter af slagtet Oiketicus hafva af 
Templeton blifvit bcskrifna, nemligen 0. tertius och 
0. consortus. Larverna lefva i likartade hylsor med 
dem, hvilka tillhora slagtet Psyche. Trans. Ent. Soe. 
V, p. 38. Tab. 5, f. 1 — 8. Saunders harafven med- 
delat underriittelse om detta slagtes lefdadssatt samt 
af detsanima beskrifvit en ny art, 0. elongatus fran 
Sidney, I. c. p. 40. 
Metamor- Istoria dei Bruci o larve della Lithosia carniola 

communissima in alcuni anni nella citta di Firenzi 
da Passerini. Firenze 1844, 8:o, ar Ref. endast till 
titeln bekant. 

Sodoffsky liar meddelat upplysning om Iefnads- 
sattet och metamorfosen af Bombyx neustria, jemte 
de medel som bora anvandas for att utrota denna 
for frukttraden skadliga insekt. Arb. d. Naturf. Ver. 
in Riga. I. 3, p. 276. Tab. 1. 

Guyon har i Franska Vet. Akad. redogjort for 
den skada, som en art tillhorande slagtet Liparis 
under larvtillstandet fororsakat pa korkekarne i pro- 
vinsen Constantine. Compt. Rend. XXVI, p. 187. 

si ikes- "Yo-San-Fi Roh L'art d'elever les vers a Soie 

fjaniii. au j a/ p 0n ,p ar Quekoki-Morikouni", annote et public 
par Bonafous. Ouvrage traduit du texte Japonais 
par Hoffman. Paiis et Turin 1848, 152 sid. 4:o. 
Att inga i redogorelse for textens inneliall skulle 
blifva alltfor vidlyftigt. Det torde vara tillrackligt 
anmarka, att denna ar forfattad i en klar och redig 
stil, sa val hvad Silkesmaskarncs behandling och 
cocongernas upphaspling belrafTar, som mullbarstra- 
dets odling. A( stort intrcssc aro de 49 efter original- 



219 

teckningarne Tioga eftergjorda (abellerna. Gelchrt. 
Anz. der Konigl. Bayr. Akad. N:o XXXII, p. 983. 

Gengei. bar meddelat flera bidrag till Silkes- 
fjarilens naturalhistoria. Af sardeles intresse ar c\cn 
bistoriska delen af denna afhandling. Forf. an for 
bland aimat, alt de Cbinesiska Kejsarne, som insago 
vigten af denna industrigren, lilldelade hvarje inva- 
nare 20 tunnland jord, med vilkor, att hvartdera 
skulle planteras med 50 mull bars trad, ocb anbefallde 
dessutom, att da landtbruksgoromalen voro slutade, 
eller under regnvader, skulle invanarne undervisas 
i mullbarstradets odling. Verhandl. der Scbweiz. 
Nalurf. Gesellscb. 1846, p. 201. 

Nagra underrattelser om Silkesmaskarnes ut- 
vcckling ocb lefnadssatt hafva af Koi.ENATl blilvit 
meddelade, och bestrider han den af Lucas gjorda 
uppgiften, att da tvenne larver inspinna sig i en 
gemensam hylsa, utklackes alltid af den ena en 
bane och af den andra en Iiona. Stett. Ent. Zeit. 
1848, p. 84. 

Rorande flera af de Noctua-slagten BoisduvAl Noctu». 
bildat, bar Metzner framstallt anmarkningar, och 
klandrar ban de obetydliga och icke sagande karak- 
terer som Boisduval ofta anvandt. Forf. anser lik- 
val, att man vid en noggrann undersokning af de 
olika kroppsdelarne bor kunna upptacka sadana skilj- 
aktigheter, att konstanta generiska karakterer kunna 
pafinnas. Sasom exempel bar pa an fores, att ban hos 
slagtet Diclionia (Chariptera Guer., Agriopis Boisd.) 
upptackt kannemarken, bvarigenorn detsamma latt 
skiljes fran alia andra. De meddelade karaktererna 
lor detta slagte aro: 

Femora antica incrassata, subtus tuberculata; tibiae an- 
tica3 intus nuda3. Antenna3 filiformes, o 71 pubescenti-ciliatae, 
articulo basali squamato-aurito. Palpi art. terminali brevi, 
tenui. Thorax villosus, ante scutellum squamato-tubercu-* 



220 

latus. Abdomen dorso tuberculato, a* utrinque subtus pe- 
nicillatum, ? oviducto abscondito. Alae crenatae, decumbentes. 
Larvae glabrae, sedecimpes. Chrysalis subterranea. Spec, apri- 
Unaj ceruginedj, converyenSj protea och distans. Stett. Ent. 
Zeit. 1847, p. 188. 

Flera nya Noctua-arter liafva af Rambur blifvit 
beskrifna och afbildade, nemligen: Agrotis Graslinii, 
Episema hispana och Agrotis lipara. Ann. Entom. II. 
Ser. VI, p. 65. Tab. 1, fig. 3, 4. 

Af Donzel hafva afven nya Noctua-arter blif- 
vit beskrifna och afbildade, nemligen: Agrotis hasti- 
fera, Orthosia amicta, Cigar itis zohra och Caradrina 
laciniosa. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 525. Tab. 
8. N:o I. 
Metamor- Rorande AntJiophila communimacula och dess 

fos * metamorfos liar Metzner meddelat underrattelser. 
Han bevisar afven det Boisduvals uppgift, att denna 
art skulle tillhora slagtet Limacodes, ar helt och hallet 
ogrundad. Stett. Ent. Zeit. 1846, p. 375. 

Beluer de Chavignerie har uppgifvit, att han 
genorn uppfodande af larver blifvit forvissad om att 
N. conspicillaris och melaleuca utgora samma art, 
och att han afven funnit dessa flera ganger i par- 
ning rned hvarandra. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 34. 

Freyer har i Neuere Beitrage zur Schmetter- 
lingskunde afbildat flera Noctuae-larver, nemligen af 
Gortyna flavago (Tab. 484), som lefver i stjelkarne 
af en tistelart (Wald Distel); af Ophiusa rectangu- 
laris (Tab. 485), som lefver pa Celtis; Noctua neglecta 
(Tab. 489) pa ek; Heliothis Ononis pa Ononis Spi- 
nosa, och H. dipsacea pa Ctchorium Intybus. 

KollAR har an fort, att vissa fjaril-larver an- 
gripa sjelfva fron af hvete, rag, korn och hafre, samt 
anser dessa larver tillhora nagon Noctua-art, utan att 
han likval kunnat bestamma hvilken. Sitzungsb. der 
Kajserl. Acad. 1848. II, p. 238. 



221 

Colin bar meddelat flera iakttagelser rorande Lrfnads- 
Spcelotis prcecox, hvilken ban fnnuit pa sandbankar, 
som blifvit uppdrifna af hafvet, Den traffas der 
under bladen pa vaxter, och uppflyger icke vid 
vidroring i likhet med flera andra naitljarilar, utan 
later lattligen uppsticka sig, utan alt soka undfly. 
Ann. Entom. II. Ser. V, p. CXI. 

Zeller bar noggrant beskrifvit tvenne hvar- Geome- 
nndra narstaende arter, Geometra porrinata Zell. tr3e ' 
och viridata Linn., samt ulredt deras synonymi. Da 
bada torde (orekomma i Sverige, bar jag ansett mig 
bora meddela de af Zeller gifna diognoserna: 

Geom. porrinata; an tennis (d* setaceis) fuscis, basi al- 
bidis; coxis anticis fuscescentibus; alis obscurius caerulescenti- 
viridibus, striga postica tenui albida, undulata; costa exal- 
bida, fuscescenti-punctata, ciliis immaculatis, externe abrupte 
albidis. 

Geom. viridata.- antennis (d" setaceis) dilate brunne- 
scentibus, basi alba; coxis anticis rufescentibus; alis laete 
flavescenti-viridibus, striga postica tenui albida undulata; 
costa exalbida immaculata, ciliis immaculatis, externe albidis. 
Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 273. 

Under benamningen Amphidasis extinctaria bar 
StrAndfuss beskrifvit en ny art, som star tiara A. 
pilosaria, men likval afviker derifran genom vingar- 
nes form och teckning. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 62. 

Zeller liar omstandligt beskrifvit de vinglosa 
honorna af Geometra leucophcearia och progemmaria. 
Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 185. 

Af Zeli.er bar blifvit utredt, art Geometra 
Bupleuraria Treitschre ar samma art med Linnes 
G. Thymiaria, hvilket sednare namn sasom aldre bor 
bibehallas. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 332. 

Nolken bar noggrant beshrifvit Bolys veno-p ayt iides. 
salts Lienig. Arb. d. Naturf. Ver. in Riga. I, 
p. 283. 



222 

Microie- Die Microlepidopteren der Provinz Preussen von 

pidoptera. A vqn TlEDEMANN# p reU ss. Prov. Blatt. 1845, p. 525, 

litteratur. ar Ref. endast till titeln bekant. 

Under titel "Bidrag till Finlands Fjaril-Fauna" 
har J. M. J. AF Tengstrom utgifvit en forteckning 
ofver de hittills i namnda land funna Tortricido?, 
Tineadw och Pterophoridce. Denna katalog, som en- 
dast innehaller namnen pa de forut beskrifna arterna, 
jemte uppgift pa de stallen der de blifvit funna, 
upptager af Tortrices 158, af Tinece 247 och af Alu- 
cita 12 arter. Sasom nya for velenskapen beskrifvas 
ett storre antal fullstandigt, nemligen: Penthina bi- 
cinctana, Tortrix unipunctana, Coccyx Sciurana, Gra~ 
pholitha nemorivaga, arcigera, stragulana, ovulana?, 
agilana, Cochylis flammeolana, Eudorea borealis, Tinea 
fuscatella, truncicolella, spilotella, corticella, ochraceella. 
rufella, conspersella, nubeculella, Ochsenheimeria her- 
culella, scabrosella, urella, Plutella hordeola, Oeco- 
phora disparella, Depressaria sordidatella, Gelechia 
violacea, pulla, flavipalpella, plantariella, serrulatella, 
cinerosella, Argyresthia inauraiella, annulatella, Co- 
leophora crocinella, incanella, murinella, lineatella, 
Therinella, striatipennella, punctipennella, annulatella, 
Gracillaria suberinella, Elachista moniliella, magni- 
ficella, trifasciella, tristictella, bistictella, Salicis, zo- 
nariella, albidella, Lyonetia concolorella och Nylan- 
driella, Flera beskrifningar aro af W. Nylander 
forfattade. Notiser ur Sallsk. pro Fauna et Flor. 
Fenn. Forhandl. 1, p. 69. Recenserad i Isis 1848, 
p. 707. 

Metamor- Bouche har i en afhandling "Beitrdge zur 

Kenntniss der Insekten larve" meddelat upplysning 
om flera Microlepidopter-arters metamorfos. Salunda 
uppger han, att larven af Tinea (Gelechia) Atripli- 
cella F. R. fumes pa Chenopodium viride, hvars 
toppblad den sammanvecklar och hvars fron den 



fos. 



223 

up pater; af Tinea (Coleophora) lusciniwpenella Fr., 
som lefver i en hylsa och Irafias pa bjork ; af T. 
(Lithocolletis) pastorella Zei.ler, som minerar l)laden 
af Salix alba; af T. (Lyonetia) Clerkella Linn., som 
i Augusti och September minerar bladen af kors- 
barstrad och bjorkar; af T. (JLithocolletis) Llmifo- 
liella Zeller, som finnes i Augusti pa bjdrkblad; 
af Alucita microdactyla, som traffas i Juli pa kalblad 
och uppehaller sig pa deras undre sida ; af Tortrix 
(Carpocapsa) splendana Treitsch, som finnes om 
hosten och vintern i ekallon; af Pyrausta punicealis, 
som lefver i sammanvecklade blad af Mentha-arter 
och forekommer i tvenne generationer, den ena i 
Maj och Juni, den andra i Angusti. Alia de an- 
ford a larverna beskrifvas kortligen, hvarjemte tiden 
for deras utveckling angifves. Stett. Ent. Zeit. 1847, 
p. 162. 

Douglas bar beskrifvit och afbildat en ny a it Tortrices. 
bland Tortrices, Anchylopera subarcuana. Trans. 
Ent. Soc. V, p. 21. Tab. 2, f. 4. 

Descrizione di una novella Lepidottera notturno 
del genere Sericoris (S. Duponcheliana) del Professore 
O. G. Costa, 8:o, ar Ref. endasf till titeln bekant. 

Guenee har sokt utreda synonym ien for nagra 
Tortrix-arter samt dessutom meddelat anmarkningar 
rorande de varieteter, som aro upptagna under 
Poedisca Solandriana. Af de 42 arter, tillhorande 
slagtet Tortrix, som Linne upptagit i Fauna Suecica, 
aro 28 val kanda och trenue, som tillhora Tineo3, 
afven bekanta. De aterstaende 11 har man icke 
varit saker om, nemligen: T. Kaekerit ziana, rosana, 
avellana, dmeriana, Branderiana, Hastiana, lediana, 
logiana, brunnichana, Modeeriana och cruciana. Forf., 
som erhallit flera upplysningar fran England rorande 
de arter, hvilka forvaras i Linnes samling, upplyser 
nu att T. rosana Linn = Icevigana Auct., T. avel- 



224 

lana Linn. = Icevigana <^, T. Branderiana och fuscana 
Linn. = maurana Hubn., T. Hastiana Linn. = sca- 
brana var. Byringerana, T. tounnichana Linn. = Pcp- 
disca Solandriana var. Ann. Ent. II. Ser. V, p. 421. 

Metamor- Sedan man pa atskilliga stallen inom Frankrike 

fos. to 

genom fortsatta bemodanden lyckats utrota eller at- 

minstone betydligt forminska den Pyralid, som or- 
sakar skada pa vinrankans blad, har pa flera trakter 
inom namnda land en forut mera sallsynt fjaril-art 
visat sig sardeles menlig for denna vaxt. Detta 
lilla djur, som benamnes Cochylis omphaciella, upp- 
lefver tvenne generationer under aret och angriper 
sasom larv, under den forsta blommorna och under 
den andra drufvorna. Sauzey har anstallt flera 
lorsok att utrota detta skadedjur, samt foreslar sa- 
som det verksammaste medlet, att afplocka agg och 
maskar, samt, for att forstora de forstnamnda, med 
varmt vatten ofvergjuta stammarne. Ann. Phys. et 
Nat. de Lyon. X, p. 423. Methoden synes besvarlig 
och mahanda skadlig for vaxten. 

Zeller har upplyst, att den lilla fjaril, Seri- 
coris Artemisiana, som han beskrifvit i Isis 1847, 
p. 27 och som han funnit kringsvarma Artemisia, 
icke under larvtillslandet lefver pa denna vaxt, utan 
p& Anchusa officinalis. Hela melamorfosen beskrif- 
ves nu omstandligt. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 282. 

Goureau, som funnit larven af Grapholitha 
succedana Dup. i fruktskidorna pa Ulex europaius, 
har noggrant beskrifvit dess lefnadssatt och forvand- 
lingar. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 245. Tab. 3. 
N:o II, f. 1—4. 

Ur blommorna af Cnicus oleraceus har Coie 
klackt Tortrix ambiguana Frolich. Stett. Ent. Zeit. 
1848, p. 83. 

Bland 



225 

Bland de afhandlingar rorande Microlepidoptera, Tine». 
som under sednare tider blifvit utgifna, aro otvif- 
velaktigt de bast utarbetade af Zeller, icke allenast 
med hansyn till de noggranna beskrifningarne, utan 
afven i anseende till den stora otnsorg och kritik, 
hvarmed synonymien i allmanhet blifvit utredd. 
Zeller, som insett nodvandigheten af en annan in- 
delning af det slagte Zincken uppstallt under be- 
namningen Phycis, har nu foretagit ett sadant arbete, 
samt indelat denna grupp i tvenne storre afdelnin- 
gai-, nemligen: 1) sadana arter som hafva en af fjall 
bildad knol pa antennerna, och 2) sadana arter som 
sakna en sadan. Till den forra hora slagfena 

1. Nephopteryx Hubn. Antennae maris supra basim sinuata3 
in sinu squamis Jongis barbatae; feminae setaceae, sim- 
plices. PaJpi maxillares fronti incumbentes, setacei, fasci- 
culo squamarum laterali instructi. Palpi iabiales simplices 
acuti, adscendentes vel porrecti. (Ph. janthinella Hubn.) 
13 arter, 

2. Pempelia Hubn. Antennae maris supra basim sinuatae, in 
sinu squamis Jongis barbatae; feminae setaceae, simplices. 
Palpi maxillares maris penicillo longo terminati; feminae 
breves, squamati. Palpi Iabiales maris squamis in cana- 
lem longitudinalem compositis {Ph. ornalella W. V.). 20 
arter. 

Den andra afdelningen indelas sal inula: 

Div. I. Gallerice. Antennae setaceae, simplices, articuli basalis 
squamae in apice subtus in dentem squamaceum productae. 
Ocelli nulli. Epistomium latum, squamae epistomii in 
tegmen antice truncatum productae. Haustellum brevis- 
simum, squamatum. Palpi Iabiales maris breves, articulo 
ultimo acuto, inlus excavato, nudo; feminae squamati, 
elongati, porrecti. Alae anteriores: vena subdorsalis ad 
basin furcata. 

3. Galleria Fabb. Antennarum dens articuli basalis distinctus. 
Alar. ant. vena subdorsalis ad furcam appendiculata; ma- 
ris cellula media opaca, valde producta. Alar, post vena 
mediana quadrifida. 1 art. {G. Mellonella Linn.) 

Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 15 



226 

4. Aphomia Hubn. Antennarum dens articuli basalis distinctus. 
Alar. ant. vena subdorsalis sine appendice; maris cellula 
media opaca latissima, ad marginem posticum usque ex- 
tensa. Alar, posteriorum vena mediana trifida. 1 art. 
{Tinea colonella och sociella Linn.) 

5. Melissoblaptes Zeller. Antennarum dens articuli basalis 
obsoletus. — Alar. ant. vena subdorsalis sine appendice: 
maris basi juxta costam incrassata; cellula media angusta, 
non opaca. Alar. post, vena subdorsalis trifida. 3 arter. 
(T. anella Fabr.) 

6. Achrcea Hubn. Antennarum dens articuli basalis distinctus. 
— Alae ant. sine appendice venae subdorsalis; cellula media 
angusta, non opaca. Alar. post, vena subdorsalis trifida, 
prima subdorsalis obsoleta. 1 art. (T. grisella Fabr.) 

Div. II. Phycidece. Antennae setaceae, in mare saepe supra basim 
arcuatae. Ocelli duo aut nullo. Epistomium angustius, 
squamis aut appressis aut in conulum compositis. Palpi 
labiales in utroque sexu subaequales, squamati. Alar. ant. 
vena subdorsalis simplex. 

A. Antennae maris supra basin arcuatae, ibique fasciculo 
e squamulis. 

B. Antennae maris si basi arcuatae sunt ibi non squamosi. 

1. Antennae masculae setaceae sine arcu, simplices, basi 
inermes. 

a. Alae ant. masculae subtus sine fasciculo pilorum: post, 
integerrimae, simplices. 

*J* Palpi squamis appressis, articulo ultimo acuto. 
* thorace bivittato (palpis porrectis) . Eucarphta. 11. 

** thorace unicolore Myelois. 9. 

*jrflf Palpi squamis appressis, arti- 
culo ultimo truncato, emarginato Glyphoteles. 6. 
•i**i**J" Palpi hirsuti (porrecti) . . Asarta. 10. 

b. Alae ant. sine fasciculo pilorum: 
posteriores: 

•J« margine antico emarginatae . . Eccopisa. 7. 
^*J« margine antico integro, foveola 

basali hyalina Nyctegretis. 8. 

c. Alae anter. masculae subtus ad ba- 
sim fasciculato-pilosae Euphestia. 2. 

2. Antennae masculae setaceae sine arcu, 

supra basim brevissime excisae . . Homeosoma. 3v 

3. Antennae masculae supra basim late- 
raliter arcuatae, squamularum barba 

laterali in arcu Cryptoblabes. 5. 



227 

4. Ant. masc. setaceae vix arcuatae, 
articuli basalis squamis in dentem 

product is Acroba 4. 

5. Ant. masc. supra basim arcuatae, 
dorso exasperatac; ocelli distincti. 

a. Palpi maxillares breves, filiformes. 
* pectus masculum sine fasciculo 

pilorum '. Hypochalcia. 12. 

** pectus masc. facsciculo pilorum 

armatum Epischnia. 13. 

b. Palpi maxillares pen icillo lermi- 

nantur . . Gymnancycla. 15. 

c. Palpi maxillares desunt .... Ancylosis. 14. 

6. Antennae masc. supra basim ar- 
cuatae. dorso exasperatae; ocelli nulli Anerastia. 1. 

Anerastia HiiBN. Ocelli nulli. Antennae maris setaceae, 
supra basim arcuatae, in sinus dorso subasperae, feminae 
simplices. Epistomii squamulae in conum obtusum com- 
positae. Palpi maxillares aut nulli, aut filiformes: labiales 
elongati, porrecti, acuminati vel adscendentes. Haustellum 
subnullum. Alas anteriores pulveratae (strigis nullis vel 
obsoletis); venae subcostalis furca in costam exit, mediana 
trifida. Alae posteriores: venae subcostalis et mediana tri- 
fidae. Oviductus biarticulatus, articulo primo magno, cy- 
lindrico, secundo conico. 8 arter. (T. lotella HiiBN.) 
Ephestia Guenee. Antennae in utroque sexu simplices, 
setaceae. Ocelli duo. Epistomium planum vel squamis 
in conulum minutum compositis. Palpi maxillares breves, 
filiformes. Palpi labiales breviusculi, adscendentes. Alae 
aut angustae (bistrigatae), in mare subtus ad basin fasci- 
culo pilorum sub costa recondito. Alae post, elongatae, 
vena mediana trifida. 7 arter. (T. elutella Hubn.) 
Homeosoma Curtis. Antennae setaceae, simplices (maris) 
supra articulum basalem constrictae. Palpi maxillares bre- 
ves, cylindrici, epistomio incumbentes. Palpi labiales me- 
diocres, adscendentes, compressiusculi, tenues. Haustellum 
spirale. Alae ant. angustulae (obsolete bifasciatae); venae 
subcostalis ramus ultimus simplex in costam exit. Alae 
post, venae subcostalis ramus anterior breviter furcatus; 
vena mediana trifida. 4 arter. {T. sinuella Fabr.) 
Acrobasis Zeller. Antennae setaceae, maris supra basim 
subdepressae dorsoque conferte squamato, articulo basaii 
interne unidentato, feminae simplices. Ocelli distincti. 
Epistomium planum, squamulis appressis vel convexi- 



228 

osculum. Palpi mnxillares filiformes epistomio declinati; 
labiates mediocres, adscendentes, compressi, epistomium 
paullo superantes. Alae ant. strigatae; venae subcostalis 
furca apicaiis in coslam exit; vena' mediana quadrifida; 
poster, vena subcostalis trifida, mediana quadrifida. 12 
arter. (T obtusella Hubn. Phycis lumidella Zincken.) 

5. Cryploblabes Zellf.r. Antennae setaceae, maris supra basim 
breviter curvae, sinu squamis expleto, feminae simplices. 
Ocelli adsunt. Epistomium planum, squamis appressis. 
Palpi maxillares breves, acuti, labiales tenues, recurvi, 
acuti. Haustellum spirale squamatum. Alae ant. angustae 
(bifasciatae) posteriorum vena mediana quadrifida. Ovidu- 
ctus fern, exsertus. 1 art. Epischnia rulilella F. R.) 

6. Glyptoleles Zeller. Antenna? simplices, nudae, x sine arcu. 
Ocelli distincti. Epistomium planum. Haustellum spirale. 
Palpi maxillares breves, filiformes, epistomio incumbentes. 
Palpi labiales mediocres, adscendentes, maris superius com- 
pressi, antice et in apice emarginati, feminae filiformes, 
simplices, acuti. Alae ant. obsoletae bifasciatae, post vena 
mediana in quatuor ramos dividitur; margo anterior maris 
prope basim penicillo pilorum longorum instructus est. 
1 art. {Phycis leucaniella Tischer.) 

7. Eccopisa Zeller. Antennae setaceae, in utroque sexu absque 
sinu basali. *Conus epistomii squamaceus, truncatus. Palpi 
maxillares filiformes, breves. Palpi labiales adscendentes, 
compressi, articulo terminalo brevissimo. Alae ant. (obso- 
lete strigatae) plaga infra ad basim appresso-squamata, 
ciliis obumbrata; venae subcostalis furca in costam exit. 
Alae post, in margine anteriore profunde excisae, sinu 
piloso, vena subcostalis furcata, mediana trifida. 1 art. 
{E. effractella Koll.) 

8. Nyctegretis Zeller. Antennae setaceae simplices. Episto- 
mium planum, squamis adpressis. Palpi maxillares fili- 
formes; labiales elongati, reflexo-erecti, compressi, articulo 
ultimo longo. Alae ant. bistrigatae; venae subcostalis furcam 
in costam exit; vena mediana quadrifida; posteriores: venae 
subcostalis et mediana trifidae, foveola (maris) supra basim 
venae subdorsalis hyalina, ciliis mediana obtectae. 1 art. 
(Tinea achatinella Hubn.) 

9. Myelois Hubn. Antennae setaceae, in utroque sexu sim- 
plices, sine arcu. Ocelli (plerisque) duo. Epistomium 
squamis in conulum compositis aut appressis. Palpi ma- 
xillares breves, filiformes; labiales squamati, adscendentes, 
recurvi aut porrecti. Haustellum spirale. Alae simplices, 



229 

posteriores integrae, vena mediana in 3 — 4 ramos divisa. 
Pectus inerme. Pedes simplices. 28 arter. (Bomb, cri- 
brum Fabr., Ph. advenella Zincken, T. convolutella Hubn. 
m. fl.) 

10. Asarta Zeller. Antennae setaceae, simplices, maris infra 
sub-compressae, vix crenatae. Ocelli nulli ? Epistomium 
convexum, squamis appressis. Palpi maxillares breves, 
filiformes, acuti, porrecti; labiales mediocres, porrecti, infra 
subtus pilis rigidis vestiti, apice acuminato, deflexo. Pedes 
breves, incrassati. Alae ant. fasciis duabus dilutis; post, 
vena mediana in tres ramos exit. 2 arter. (Ph. celhio- 
pella Dup.) 

11. Eucarphia Hubn. Antennae setaceae, simplices. Ocelli 
distincti. Epistomium convexum, squamis incumbentibus. 
Palpi maxillares subnulli; labiales elongati, horizontales, 
compressi, apice acuto, deflexo. Haustellum spirale. Tho- 
rax vittis mediis duabus insignis. Alae anteriores elon- 
gatae, (non fasciatac) post, vena mediana quadrifida. Ovi- 
ductus feminae absconditus. 1 art. (T. vinetella Fabr.) 

12. Hypochalcia Hubn. Antennae crassiusculae, maris supra 
basim compressae, curvatae dorsoque squamis exasperato, 
fem. simplices. Ocelli distincti. Epistomium squamis in 
conulum productus vel appressis. Haustellum spirale. 
Palpi maxillares filiformes, epistomio acclinati; Ifibiales 
compressi aut porrecti longi, articulo secundo incrassato, 
apicem versus altenuato, ultimo longo, tenui aut adscen- 
dentes, articulo ultimo brevi. Alae ant. latiusculae, venae 
subcostalis furca apicalis in costam exit, vena mediana 
quadrifida; post, vena subcostalis trifida, mediana quadri- 
fida. Pectus maris inerme. 13 arter. (T. ahenella W. V., 
T. auriciliella Hubn.) 

13. Epischnia Hubn. Antennae setaceae, maris supra basim si- 
nuato-arcuatae dorsoque subasperatae, fem. simplices. Ocelli 
distincti. Epistomium squamis in cornum compositis. Palpi 
maxillares breves, epistomio aclinati; labiales compressi 
adscendentes, epistomio incumbentes, apice horizontal. 
Haustellum spirale. Pectus maris sub coxarum anticarum 
basi pilis rigidis armatum. Alae ant. (non strigatae) an- 
gustae; poster, vena mediana quadrifida. Tarsorum planta 
setulosa. Oviductus fem. reconditus. 3 arter. (T. prodro- 
mella Hubn.) 

14. Ancylosis Zeller. Antennae setaceae, supra basim arcuatae, 
arcu nudo. Ocelli distincti. Epistomium convexum, squa- 
mis appressis. Haustellum spirale. Palpi raaxill. nulli; 



230 

labiates porrecti, mediocres. Alas ant. angustae (bifasciatoe); 
vena subcostalis furcam in costam exit; vena mediana 
quadrifida; post, vena subcostalis trifida, mediana qua- 
drifida. Oviductus absconditus. 2 arter. (Ph. cinnamo- 
mella Dup.) 
15. Gymnancycla Zeller. Antennae setaceae, supra basim 
sinuatae (fem. levius arcuatae) sinu non barbatae. Ocelli 
duo. Squamae epistomii in conulum obtusum eongestae. 
Palpi maxill. maris penicillo longo furcato instructi, fe- 
minae breves, acuti; labiales (mediocres) porrecti, maris 
squamis in canalem longitudinalem compositis. Oviductus 
fere reconditus. Alae ant. angustae (bifasciatae); poster. 
vena mediana trifida. 1 art. (T. canella Hubn.) 

Till slur bifojjas nagra tilfa&ff till Forf:s i Isis 
1846 haft. X inforda afhandling ofver forsta afdel- 
ningen af Phycidece och beskrifves deraf en art. 
Isis' 1846, p. 729. 1848, p. 569, 641, 721. 

Zeller har sasom bihang till sin forutnamnda 
uppsats ofver de Europeiska Phycidece lemnat be- 
skrifnin«r ofver alia de exotiska arter, som varit 
honom kanda. Isis 1848, p. 857. 

Freyer har besvarat nagra af Zeller gjorda 
anmarkningar rorande de figurer, som af den for re 
blifvit meddelade ofver Phycis-arter. Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 91. 

V. Kovats uppger, att Myelois elutella under 
larvtillstandet visat sig ganska skadlig for herbarier, 
i hvilka den foretradesvis forstor sadana vaxter, 
som icke aro gamla. Den ar sa glupsk, att den 
inom nagra dagar kan forstora flera hundrade vaxt- 
exemplar och angriper fornamligast trad och busk- 
arter, ehuru den icke forsmar andra vaxter. I brist 
pa annan foda nppater den afven gramineer. Bericht. 
von Freund der Naturw. in Wien. IV, p. 257. Att 
larven till denna fjaril fororsakar skada i vaxtsam- 
lingar ar langesedan bekant, men synes egentligen 
intraffa nar dessa forvaras i papper, som blifvit till- 
verkadt af ylle. Den angriper afven ylleklader. 



231 

En hogsl fortjenstfull monograhe ofver Argy- 
resthicu har af Zeller blifvit ularbetad. Han raknar 
till dcnna grupp bland smafjai -ilai ne cndast tvenne 
slagten , Argyresthia och Ocnerostoma n. g., saint be- 
skrifver af det forra 26 och af det sednare 1 art. 
De arter, som tillhora Argyresthia, grupperas pa fol- 
jande satt : 

I. Palpi graciles, squamis appressis. Alae anteriores laevigata?, 
vitta dorsali alba, aut unicolores. Venae ex cellulae discoi- 
dalis parte postica novem oriuntur. Oviductus 9 plerum- 
que exsertus. 

A. Aloe anteriores vitta dorsali alba variisque signis or- 
natae. 

a. Vitta dorsali alarum anteriorum semel tantum in- 
terrupta {Argyresthia pr. Ismene Stkph.) 9 arter. (T. 
Pruniella Linn.) 

b. Vitta dorsali al. ant. bis vel. saepius interrupta. 
* Minores. 4 arter. [T. retinella Zell.) 

** Majores. 5 arter. [T. gcedarteHa L.) 

B. Alae anteriores unicolores. Venae ex cellulae discoi- 
dalis parte postica octo oriuntur. Femina plerumque 
mare minor. (Blastolere Ratzeburg). 6 arter. (A. cer- 
tella Zeller). 

II. Palpi breviusculi, incrassati, pilosuli. Alae anteriores pul- 
verulentae, fascia ante medium signatae. Cellula discoidalis 
postice venas octo sexve emittit. Oviductus $ absconditus. 
[Cedestis Zell.) 2 arter. (.4. farinatella Zeller). 

Slagtet Ocnerostoma karakteriseras salunda: 

Caput comosum, epistomio laevi. Antennae alis an- 
terioribus breviores, setaceae, articulo basali crassiusculo. 
Palpi brevissimi, bulbilliformes. Haustellum brevissimum. 
Alae anteriores (unicolores, acuminatae), cellula discoidali acu- 
minata, postice imperfecta, venas quinque emittente. Alae 
posteriores lanceolatae, venis duabus furcatis. 1 art. (0. Pi- 
nariella Zeller). 

Larverna till Argyresthia^, som lefva af blad 
och blomknoppar, ega ingenting mer utniarkande, 
an att hufvudet och prothorax aro af en nagot fa- 
stare byggnad , hvarigenom de blifva tjenliga for 
inbor riling i vax tenia. Forpuppningen sker sallan 



232 

i larvernas boningar, merendels emellan bark, mossa 
eller i jorden. Afven pupporna framte kigeDtiog 
eget i sin form. Fjarilarne, som endast hafva en 
generation, hdra, i anseende till deras lancettformiga, 
langfransade bakvingar, till de lagsta formerna bland 
Tineacece. Linnea Entom. II, p. 234. Tab. 2. 

Under titel "Die Gattungen der mit Augen- 
deckeln versehenen blattminirenden Schaben" hafva vi 
af Zeller fatt emottaga ett vigtigt bidrag till kan- 
nedomen af hithorande sma, ofta genom sin farg- 
prakt utmarkta fjaril-arter. Hnru foga de minsta, 
efter utseendet hvarandra narstaende Tineid-slagtena 
ega ofverensstammelse, bevisas deraf, att Forf., efter 
lang betanketid, icke kunnat paflnna nagon lampli- 
gare indelning, an den soni titeln anger, ehuru 
likval icke nagot af de uppgifna tvenne kannemar- 
kena tillkomma alia. 6gonlock af enalianda be- 
skaffenhet eger det hogre staende slagtet Calantica, 
livaremot den akta blad m i ne rand e Tischeria knappast 
ar forsedd med nagonting, som dermed ar analogt. 
Bladminerare finnas afven bland de hogre staende 
Tineerna, t. ex. Gelechia och Gracilaria, da deremot 
larven till det med fnllstandigt ogonlock forsedda 
och otvifvelaktigt hithorande slagtet Bucculatrix icke 
minerar, titan lefver fritt pa bladen. Icke mind re 
olikhet framte hufvudets delar, vingnerverna, de 
fullbildade insekternas teckningar och larvens skap- 
nad. Allt detta vistir, att dessa sma djur icke sta 
hvarandra sa nara, att de kunna uppstallas i en 
enda familj. De af Forf. uppstallda 8 genera blefvo 
af Treitschke och Duponchel forenade med Ela- 
chista. Stephens fordelade denna grupp i slagtena 
Microsetia, Aphelosetia och Argyromyges, och Forf. 
uppstallde den forr i trenne slagten, Opostega, Lyo- 
netia och Tischeria, men har nu vid narmare gransk- 



233 

hing fumiit, att d'e maste ytterligare sonderdelas i 
flera genera, hvilket inliemtas af foljande schema : 

A. Hufvudet ojemnt. 

a. Ogonlock pa antennerna 

1. Vertex h§rig. 

* Framvingarnes subcostal-nerv gaffel- 
formig, ofvantill utan sammanhang 
med andra nerven. (Framvingarne en- 

fargade, ljusa) Trifurcula, 

** Subcostal-nerven gaffelformig, gaffeln 
forenad med median-nerven genom 
en gren. (Framvingarne mot spetsen 
mdrkare eller sprSckliga) .... Nepticula. 

2. Vertex glattfjallig. 

* Bakre delen af hufvudet med uppratt- 
staende har. Antennerna af fram- 
vingarnes langd. Framvingarne med 

svans, subdorsal-nerven gaffellik . . Lyonetia. 

** Tibierna med hartofs. Palperna trad- 
formiga. Framvingarne med 4 enkla 
langdnerver Opostega. 

*** Tibierna med hartofs. Inga palper. 
Framvingarne med midtelcell och gre- 
niga nerver Bucculatrix. 

b. Utan ogonlock p§ antennerna. 

1. Antennernas basal-led utan h§rtofs . Lithocolletis. 

2. Antennernas basal-led med en hartofs 
pa sidan. Hanens antenner med l§nga 

fransar Tischeria. 

B. Hufvudet betackt med glatta fjall. Anten- 
nerna forsedda med ogonlock. 

a. Palperna tradformiga Phyllocnistis. 

b. Utan palper Cemiostoma. 

Forenamnda slagten karakteriseras fullstandi- 
gare salunda: 

1. Lyonetia. Capilli squamacei, appressi, occipitales tenues, 
subrecti. Antennae alarum longitudine, tenues, conchula 
basali mediocri. Palpi breves, penduli. Alae angustas, 
anleriores caudatae, cellula discoidali elongata, tenui, acu- 
minata, postice quinque ramos emittente, vena subdorsali 
in basi furcata; posteriores setaceae, venis subcostali ac 
mediana mox cum marginibus coalescentibus. Larva 16 



234 

pes (?) foliorum cuniculatrix. Metamorphosis in folliculo 
horizontali fills suspenso. 4 arter. (T. Clerkella Linn.) 

2. Phyllocnistis n. g. Caput convexum, laevigatum. Antennae 
conchula parva instructs, alis anterioribus breviores. Palpi 
penduli, filiformes. Alae anteriores caudulatae; cellula 
discoidalis acuta, venulas tres in marginem anticum, unam 
in apicem, unam in marginem posticum emittit; vena 
subdorsalis simplex: posteriores lanceolato-lineares, vena 
mediana dorso proxima venulas tres emittente. Tibiae 
posticae superne setoso-ciliatae. Larva apus cuniculos agit 
in foliis. Metamorphosis in cuniculo contracto. 2 arter. 
(Ph. suffusella Zell.) 

3. Cemiostoma n. g. Gapilli squamacei, appressi. Antennas 
alis breviores, concha basali mediocri. Palpi nulli; os 
squamis epistomii productis coopertum. Alae anteriores 
caudulatae; cellula discoidalis duas venas in marginem 
anticum emittit, vena mediana in marginem posticum ex- 
currit. Vena subdorsalis integra. Alae posteriores angustae, 
lanceolatae; vena mediana in tres ramos divisa. Tibiae 
posticae longae, pilosae. Larva 16 pes (?) cuniculatrix, me- 
tamorphosim subit in folliculo extra cuniculum affixo. 3 
arter. (T. Spartifoliella Hubn.) 

4. Opostega Zeller. Capilli squamacei, verticales subrigidi, 
pilosi, occipitales in tegmen cervicale depressi. Antennae 
alis breviores, crassiusculae, conchula basali magna, post 
mortem crispae. Palpi breves, penduli. Alae laevigatas, 
anteriores: cellula mediana nulla, venis longitudinalibus 
quatuor simplicibus: posteriores angustae, lanceolatae, vena 
mediana in 3 ramos divisa. Tibiae posticae seriato-setosae. 
4 arter. (£7. salaciella Fit.) 

5. Bucculatrix Zeller. Caput lanatum, comosum. Antennae 
breviusculae, conchula basali parvula instructae. Palpi 
nulli; os squamis epistomii tectum. Aloe anteriores cau- 
dulatae; cellula discoidalis acuta postice venulas 6 emittit; 
vena subcostalis longissime interrupta; subdorsalis simplex: 
posteriores lanceolatae; vena mediana in 3 ramos divisa, 
subdorsalis simplex. Tibiae posticae pilosae. Larva 16 
pes supra epidermidem foliorum vivit; metamorphosin in 
folliculo affixo subit. 9 arter. (B. nigricomella Zeller.) 

6. Nepticula Heyden n. g. Caput lanatum, etiam in epistomio. 
Antennae breves, crassa?, nudae, conchula modica instructae. 
Palpi breves, penduli. Alae anteriores grosse squamatae; 
vena subcostali furcata, ramo inferiore cum mediana per 
venulam cohoerente; vena mediana postice in tres ramos 



235 

divisa; subdorsali in basi furcala: posteriores ovato-lan- 
ceolatae, vena media Jongissime furcata. Larva pedibus 
veris 4, spuriis 12 praedita. (Heyden). 13 arter. [T. au- 
rella Fabk.) 

7. Trifurcula n. g. Caput lanatum, etiam in epistomio. An- 
tennae breviusculae, nudae, conchula modica inslructae. 
Palpi breves, penduli. Alae anteriores grosse squamatae, 
ceilula discoidali nulla; vena subcostali furcata, mediana 
arcuata, in tres ramos divisa, subdorsali simplici, longa: 
posteriores: vena mediana in tres ramos divisa, subdor- 
sali (?) longiuscula. 2 arter. (T. immundella Zell.) 

8. Tischeria Zeller. Capilli occipitales suberecti, proni; fron- 
tales depressi. Palpi breves, filiformes, penduli. Antennae 
breviores, d* piloso-ciliatae, ? nudae, c? 9 articulo ba- 
sali pro conchula dentem ex pilis compositum lateralem 
exserente. Alae anteriores (caudulatae): ceilula discoidalis 
postice aperta; vena subcostalis, in basi longissime eva- 
nescens, quinque ramos in costam, mediana tres in mar- 
ginem posticum emittit; vena subdorsalis simplex: poste- 
riores lanceolatae, venis simplicibus. Tibiae posticae pilosae. 
Larva 6 pes, foliorum cuniculatrix. Metamorphosis intra, 
cuniculum. 5 arter. (T. complanella Hubn.) Linnea Entom. 
Ill, p. 248. 

Sedan Gracilarierna langt for delta af Engelska 
Forf. blifvit uppstallda sasorn ett eget slagte, ansag 
sig Treitschke bora sammansla dem med Coleopho- 
rerna och forde de ditborande arterna sasorn en 
egen afdelning under Or nix. Duponchel an tog En- 
gelsmannens namn, och Zeller, som pa ett fortjenst- 
fullt sa tt monografiskt bearbetat dessa djur, anser 
dem bilda en egen grupp. Gracilarierna skilja sig, 
som fjarilar och larver, fran alia andra Tineer icke al- 
lenast genom lefnadssattet, utan afven genom kropps- 
bildningen. Deias hufvudsakliga kaunemarken aro: 
1) att maxillar-palperna aro langa, tradformiga, 
mangledade och aflagsnade fran hvarandra; 2) mel- 
lantibierna aro genom harighet, sardeles langs undre 
sidan, fortjockadej 3) framvingarne hafva en ganska 
lang cell i midten, fran hvars bakre anda 7 till 9 
nerver utlopa; subcostal-nerven ar afbruten icke 



236 

langt Iran bascn. Bakvingarne aro langa, smala, 
spetsiga, mod en ofnllstandig midteleell; 4) larverna 
hafva endast 14 fotter; ocli 5) minera de under 
deras forsta period blad, hvilka de sedan saminan- 
rulla till ror af olika form. 

Forf. indelar denna grupp i trenne slagten: 

1. Gracilaria Haworth. Capillis appressi. Palpi labiales squa- 
mis appressis, fasciculo pilorum articuli secundi nullo. 

A. Gracilaria .- alarum anteriorum cellula discoidalis novem 
venas emittit. 13 arter. (T. elongella Linn., T. Syrin- 
gella Fabr.) 

B. Euspilopteryx Steph. ? alarum anteriorum cellula discoi- 
dalis octo venas emittit. 

a) CiJiorum caudula nulla. 6 arter. (T. Phasianipe- 
nella Hubn.) 

b) Ciliis caudula instructis. 2 arter. (Gf. Kollariella 
F. R.) 

2. Coriscium Zeller. Capilli appressi. Palporum labialium 
articulus secundus infra fasciculo pilorum instructus est. 

A. Alarum anteriorum cilia caudulata, cellula discoidalis 
acuta postice venas octo emittit; vena subdorsalis deest. 

1 art. (C. Quercetellum Zeller.) 

B. AJae anteriores sine caudula; cellula discoidalis obtusa 
postice venas novem emittit; vena subdorsalis adest. 

2 arter. (C. alaudellum Dup.) 

3. Omix Treitschke. Caput lanatum. Palpi labiales squamis 
compressis, fasciculo pilorum nullo. 

A. Cilia non caudulata. 3 arter. [T. meleagripennella 
Hubn.) 

B. Cilia caudulata. 1 art. (0. caudulatella Zeller.) Linnea 
Entom. II, p. 303. Tab. 2. 

Sodoffsky har uti Arb. d. Naturf. Ver. in Riga, 
p. 338, klandrat Zeller for det baa anviindt nam- 
net biselliella Hummel for samma art som Sodoffsky 
forut benamnt T. crinella. Uti ett barpa afgifvet 
svar adagalagger Zeller, alt ban egt grundad an- 
ledning till en sadan namnforandring, da Hummel 
redan 1821 — 1826 i sitt arbete Essai Entomologique 
ganska fullslandigt, langt for r iin Sodoffsky, beskrii- 



237 

vit denna art. Zeller formodar likval, att det af 
bottom antagna namnet torde (a utbytas mot ett 
annu aid re, eller sarcitella Linne, som han anscr 
mojligen vara iclentisk med T. biselliella. Sasom 
synonymi till den sednare borer sakerligen Tinea De- 
structor. Steph. Ulustr. IV, p. 346. Stett. Ent. Zeit. 
1848, p. 221. 

Utvecklingen af Hyponomeuta Padella har nog-Metan 
grant blifvit beskrifven af GoureAU, som afven re- os ' 
dogjort for de paras iter han fun nit lefva i denna 
larv. Dessa aro Ichneumon padellce och Encyrtus 
cyanocephalus, hvilka bada likval troligen forut aro 
beskrifna under andra namn, men de karakterer, som 
pa dem blifvit lemnade, aro sa ofullstandiga, att sa- 
dant icke lattligen later bestiimma sig. Ann. Entom. 
IT. Ser. V, p. 239. Tab. 3. N:o I. 

Bruand, som beskrifvit och afbildat Nephopte- 
ryx angustella Hubn., har afven utredt dess meta- 
morfos. Larven lefver i fion af Evonymus euro- 
pa2us. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 289. Tab. 3. 
N:o III. 

Metamorfosen a f Holoscolia [Harpipteryx Treitsch.) 
forfwella har af Heeger omstandligt blifvit utredd. 
Larven ofvervintrar i los jord eller under stenar. 
Den ar forst rosenrod, men blir efter tredje hud- 
ombytet rod b run. Langden ar 4'" och tjockleken 
| lin. Sin foda hemtar den af unga skott eller blad 
af Festuca ovina. Isis 1848, p. 338. Tab. 5. 

En ny art af slagtet Coleophora har af Heeger 
blifvit beskrifven och aftecknad, samt benamnd C. 
saponariella. Larverna lefva pa bladens undra sida 
af Saponaria officinalis, hvarest den af vaxtens mju- 
kare delar forfardigar sig ett fodral, som den allt 
efter sin tillvaxt utvigdar. Nara fullvaxt gommer 
den sig under affnllna lof eller emellan stenar, vid 
hvilka den fastspinner sitt fodral, for att deruti 



238 

ofvcrvintra. I slutet af Jnni eller borjan af Juli 
losbiter den sig for att flera dagar ater hemta Pod a. 
Vid forpuppningen uppsoker den lorra stallen, fa- 
ster ater hylsan vid nagot foremal, vander sig om 
i densamma, och utklackes vanligen efter 3:ne vec- 
kors forlopp. Larven ar fullvaxt knappt 3 lin. lang 
ocli T V lin. tjock, ljusbrun, de 3 forsta kroppseg- 
menterria stark are fargade an de ofriga. Isis 1848, 
p. 342. Tab. 6. 

Aiiman NEUROPTERA. — En omsorgsfullt utarbetad 

1,tteratur *6fversigt af den nyare litteraturen betraffande Neu- 
roptera har Hag en borjat utgifva, Stett. Ent. Zeit. 
1848, p. 144. 

jNe\VPOPvT har meddelat cliagnoser ofver en ny 
art af Pteronarcys, tvenne arter af Perla, 1 art af 
Capnia oeh 1 af Nemoura. Ann. Nat. Hist. N. S. 
IT, p. 357. 
Anatomi. Loew har anstallt anatomiska undersokningar 

af slagtena Rhaphidia, Sialis, Panorpa och Chrysopa 
samt genorn val utforda afbildningar askadliggjort 
desamma. Linnea Entom. Ill, p 345. Tab. 1—6. 

Libellu- En forteckning ofver alia i Enropa forekom- 

hux ' mande Libellulidce har af Selys Longchamps blifvit 
uppgjord. Hela antalet af dessa uppgar till 98 arler, 
hvilka fordelas i 3 familjer, 6 underafdelningar och 
14 slagten. Till slut meddelas diagnoser ofver 4 
nya arter. 1:sta Fam. Trib. 1. Libellulina omfattar 
endast slagtet Libellula med 29 arter. Trib. 2. Cor- 
dulina slagtena Epitheca 1, Cordulia 6 och Macromia 
1 art. 2:dra Fam. Aeschnidce. Trib. 1. Gomphina, 
slagtet Gomphus 9 arter, Lindenia 1 och Cordulega- 
ster 2 arter. Trib. 2. Aeschnina slagtet Anax 2 
och Aeschna 11 arter. 3:dje Fam. Agrionidce. Trib. 
1. Calopterygina, slagtena Euphwa 1 art, Calopteryx 
3 arter. Trib. 2. Agrionina, slagtena Lestes med 



239 

7, Platycnemis 3 ocli Agrion 21 after. Rev. Zool. 
1848, p. 15. 

Toussaint Charpentier " Libellulince Europe?" 
cum tabulis 48 coloratis. Lipsiae 1846, 4:o 5 

Recherches sur les Odonates ou Libellulidees de 
Maine et Loire par Millet, 12:o; och 

Hagens forteckning ofver de i Preussen fore- 
kommande arter af Libellulidce. Preuss. Prov. Blatt. 
1846. aro Ref. endast till titeln bekanta. 

En ofvorsigt af de i kanton Bern, sardeles i 
trakten af Burgdorff, forekommande Libellulidce bar 
af Meyer blifviL framstalld. Under den ovanligt 
varma sommaren 1846 visade sig Trollsl-indorna i 
stor mangd oeh i olika arter, hvarfore Forf. fastade 
vid denna familj en sardeles uppmarksanihet. Det 
lyckades honom ock att under denna sommar ob- 
servera 43 arter, saledes endast 17 mindre an Char- 
pentier an fort i sitt arbete ofver Europas Libellu- 
lidce, Landets hojd syntes hafva foga inflytande pa 
hithorande arter, atminstone fann han dem i lika 
mangd 6000' ofver hafvet, samt der inga andra spe- 
cies an de som traffades i dalarne. De af Forf. 
anmarkta arter visade sig tid efter annan under 6 
veckors forlopp. Flygtiden var likval sa olika, att 
den for nagra endast varade 14 dagar, da den der- 
emot hos andra fortfor 3 manader. Forst, eller d. 
2 — 3 Juni, markte Forf. Libellula depressa, derefter 
ccerulescens, Agrion minium och furcatum, sedermera 
Lib. 4-maculata, nigra, lunulata. Pa en gang d. 25 
Juni Aeschna juncea och bada Calopieryx-artema, 
sa Libellula flaveola, tillika med de andra arterna 
med rod kropp, afven liktid igt Aeschna azurea, har- 
efter grandis, ficta o. s. v. Derefter a (tog dagligen 
antalet af hvarje art till medlet af Oktober, da annu 
endast Agrion phallatum och Libellula vulgata flogo 
omkring pa betesmarker och vid skogskanterna. Den 



ridae. 



240 

31 Oktober, da ingen a a nan Libcllula syntes till, 
visade sig lorst AescJina virens Charp. Fran med- 
let af Juli till medlet af Augusti var den tid, un- 
der hvilken utvecklingen af storsta antalet forsig- 
gick. Mitth. d. Naturf. Gesellsch. in Bern. 1846. 
N:o 81, 82, p. 193. 
Epheme- Pictet bar i sitt arbete "Histoire naturelle des 

insectes Neuropteres." Seconde monographic, Famille 
des Ephemerides, mecldelat flera upplysningar af 
varde. Larvernas mundelar visa mycken ofverens- 
st a mm else med Ortbopternas derigenom, att under- 
lappens ladartade del ar fullkomligt utbildad, och 
tungari framtrader understundom emellan densamma. 
Yid forvandlingen qvarstanna de harda mundelarne 
i pupphuden och de nya blifva mjuka, afven synas 
underlappens flikar forsvinna och palperna, hvilka 
forefinnas sa val pa liippen som pa maxiilerna, 
blifva kortare, oakladt de hos subimago synas nagot 
langre an hos larven. Vingarne pa subimago skilja 
sig fran vingarne hos den verkliga imago deruti, 
att de aro tatt besatta med sma har eller krokar. 
Bakkanten ar dessutom besatt med langre har, hvilka 
hos slagtena Potamanthus och Cloe ofta kunna upp- 
tackas med blotta ogat. 

Forf:s indelning af denna familj i slagten ar 
foljande: 

a. Vingarne natlika med talrika tvamerver. 

b. Ogonen hos hanarne enkla. 

c. Tre svansborst. 

d. Desamraa lika hos b§da konen Ephemera L. 4 arter. (E. 

vulgata Linn.) 

dd. Det mellersta forkortadt, §t- 

minstone hos hanarne . . . Palingenia Burm. 7 arter. 

(P. longicauda Oliv.) 
cc. Tva* svansborst utan sp&r af 

det tredje Bcetis Leach. 14 arter. (B. 

venosa De Geer.) 
bb. 



241 

bb. Ogonen hos hanarne dubbla . Potamanthus n. g. 11 ar- 

ter. {P. marginatus L.) 
aa. Vingarne med fa tvSrnerver. 

e. Hanarnes ogon dubbla . . . Cloe Burm. 11 arter. (C. 

diptera L.) 
ee. Hanarnes ogon enkla. 

f. Tv§ vingar Ccenis Steph. 6 arter. 

(C. luctuosa Burm.) 

ff. Fyra vingar Oligoneura n. g. 1 art. 

(0. anomala Koll.) 

Slagtena skilja sig afven genom larvernas bild- 
ning och lefnadssatt, sa vidt dessa hittills aro kanda. 
Forf. gifver ofver dem foljande ofversigt: 

A. Grafvande larver. 

a. Kakarne knippformiga Ephemera. 

b. Kakarne i form af skaftade smSblad . . Palingenia. 

B. Krypande larver med enkla svansborst. 

a. Kroppen ganska platt Bcetis. 

b. Kroppen icke platt Potamanthus. 

C. Simmande larver med langskaftade svansborst Cloe. 

Under titel "Beitrdge sur naheren Kenntniss Lefnads- 
der Palingenia longicauda Oliv." Elberfeld 1848, 8:0,^^0?- 
38 sidor, 3 tab. bar Cornelius ufgifvit ett skolpro- fos « 
gram, inneballande en rikhaltig och noggrant utar- 
betad uppsats om detta djurs yttre och inre delar, 
metamorfos och lefnadssatt. Denna insekts flygtid 
varar arligen merendels tre dagar. Forsta dagen 
visa sig vanligen endast fa individer, hvilka liksom 
bilda fortruppen. Andra dagen framkomma de i 
stor mangd och den tredje visa sig ater endast na- 
gra fa. I detta forhallande eger likval understundom 
nagon olikhet rum. Saledes framkom 1846 den stor- 
sta mangden forsta dagen. Bestamdare an flygtiden 
ar timman da dessa djur utvecklas. De visa sig 
alltid om aftnarne klockan 6 — 7 eller kort fore 
solnedgangen. Rorande larvens lefnadssatt anfores: 
att sa fort den utkrupit utur agget, borjar den i 
Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 16 



242 

flodkanterna tillreda sig en boning, bestaende i af- 
langa ror, hvilka icke aro sneda, utan horizontela. 
Dessa gangar eller rorformiga urhalkningar ligga 
nara vattenytan, sa att larven latt kan hemta luft, 
och man bar anmarkt, att den till folje af valtnets 
stigande eller fallande lemnar sin boning och bere- 
der en ny hogre upp eller lagre. Vid ofvergangen 
i frail pupptillstandet till fnllbildad insekt undergar 
hanens puppa tvenne, men honans endast ett hud- 
ombyte. Parningen, som Pictet uppgifvit forsigga 
j luften, pastar Forf. oftast verkstallas pa vattenytan. 
Recenserad i Isis 1848, p. 710. 
Psocida?. Hardy har bekraftat Hubers i en foregaende 

Arsberattelse omnamnda iakttagelser rorande agg- 
laggningen af Pscoci. The Zool. 1848. N:o 6. Fror. 
Not. III. Reih. VIII, p. 121. 
Panor- Westwood har utarbetat en omstandlig mo- 

pat£e " nografi ofver Panorpatce samt beskrifver af Panorpa 
19 arter. Af slagtena Euphania Westw. och Me- 
rope, hvardera upptagande en art, aro figurer med- 
delade. Det ^ednare utmarker sig sardeles genom 
korta, i midten spolformigt fortjockade antenner, ge- 
nom rnanformiga, i pannan sammanstotande ogori 
och brist pa blindogon. Af Bittacus uppraknas 4 
arter. Trans. Ent. Soc. IV, p. 184. Tab. 14, f. 1, 2. 
KolenAti har utforligt beskrifvit Boreus (Bit- 
tacus) hiemalis och meddelat atskilliga iakttagelser 
rorapde dess lefnadssatt. Forf. traffade honor na i 
mangd nedanfor snogransen, hvaremot hanarne all- 
mant forekommo pa Kasbecks glacierer. Namnda 
djurs foda synes besta af mossa, svampar och infu- 
sorier. Bull. Phys. et Mat hem. de St. Petersh. V, 
p 49 cum tab. Instit. XIV, p. 376. 
Ascaiaphi. Guerin-Menevit.ee bar upplyst, att larven af 

Metamor- Ascalaphus longicomis, som eger mycken likhet med 
Myrlejonens, likval afviker fran dessa deruti, att 



243 

den ieke gor sig nrhalkningar i santlen, utan haller 
siff gomd under sma stenar. Dess fcida bestar af 
sma flugor och andra insekter. Mandiblerna aro for- 
sedda med flna hal, genom hvilka larven utsugar 
alia flytande delar i sitt rof, utan att fortara sjelfva 
kroppen. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. CXV. 

Ofver utvecklingen af Corydalis cornutus har SembU- 
Hai.deman medclelat sina iakttaffelser. Larven lefver-- Qes ' 

O Metamor- 

i vatten, men lemnar detsamma, da den skall for- fos. 
puppa sig, samt gor sig ett puppliiger under nagon 
sten. Mandiblerna och lappen aro under alia de 
olika stadierna framstaende. Larvernas antenner aro 
ganska sma och fastade vid utsidan af mandiblernas 
bas. De ega mycken likhet med larverna af Sialis. 
Proceed. Acad. Philad. II, p. 192. 

Evans bidrag till utredande af fortplantningen 
och utvecklinjjen af Sialis lutarius, som i forra 
Arsber. p. 197 biifvit refererad, finnas fullstandigt in- 
forda i Trans. Entom. Soc. IV, p. 261. Tab. 19, f. 4, 5. 

Larven till Sialis lutarius har med hansyn till Anatomic 
dess inre delar af Leon Dufour biifvit narmare 
undersokt. Forf. har dervid funnit, att den visser- 
ligen eger mycken ofverensstammelse med narstaende 
slagten, men att den likval framter flera egenheter, 
sasom att den, ehuru sa liten, ar forsedd med ett 
ganglion mer an Libellulernas. Som bekant ar, 
lefver denna larv vanligtvis i djupt vatten samt an- 
das genom yttre galar, belagna pa abdomens sidor. 
Vid den tid, som forpuppningen skall ske, ofverger 
den sin bostad i vattnet, begifver sig till stranden 
och grafver sig der i torra jorden ett gomstalle, 
hvaruti den undergar sin forvandling. Ann. Sc. Nat. 
III. Ser. IX, p. 91. Tab. 1, f. 1—10. 

Schneider har lemnat en forteckning ofver de Hemero- 
i Schlesien funna Hemerobius-arterna. Arb. und 
Verand. der Schles. Gesellsch. 1846, p. 100. 



244 

En ny art af slagtet Nemoptera, N. Huttie fran 
Nya Holland, liar blifvit beskrifven och afbildad 
af Westwood. Proceed. Ent. Soc. V, p. XXVI. 
Tab. 8, f. 1. 

Metamor- v. Nolcken anfor, att flera af honom utklackta 

individer af Myrmeleon formicarium befunnits efter 
24 timmars forlopp icke hafva haft vingarne ut- 
vecklade. Han ansag derfore djuret missbildadt. Da 
ban likval om 8 dagar behofde ladan, hvaruti det 
forvarades, och ville bortkasta krymplingen, fann 
han den ega fullt utbildade vingar. Deras lang- 
samma utveckling synes vara en naturlig foljd af 
larvens vistande pa sand fait, hvarest den utklackta 
insekten Jange maste soka ett foremal, hvarpa den 
kan uppkrypa, och saledes ofta skulle blifva miss- 
bildad, om vingarne vaxte lika hastigt som hos fja- 
rilarne. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 224. 

Anatomic Osm/ijlus maculatus har utgjort foremal for 

noggranna anatomiska undersokningar af Leon Du- 
FOUR. Det ar bekant, att denna insekt flyger trogt 
och utan att den glfver ifran sig nagot ljud. Un- 
dersokningen af dess karlsystem har ocksa lagt i 
dagen, att den helt och hallet saknar utriculair- 
tracheer, hvarmed alia de insekter, som hafva en jemn 
och fortsatt rorelse i luften, aro forsedda. De tra- 
cheer, som finnas hos Osmylus, aro elastiska, men 
ytterst fina. Spottkdrtlar, som saknas hos en del 
Neuroptera, sasom Libellulidce och Ephemeridce, fo- 
refinnas hos Osmylus, ehuru de aro hogst afvikande 
fran dem, som egas af det narstaende slagtet He- 
merobius, hos hvilket de aro formade som en grenig 
drufklase, da de deremot hos Osmylus aro mer 6f- 
verensstammande med de som finnas hos Sialis, 
hvilket slagte tillhdr en annan familj. Detta bevisar, 
att spottkortlarnes form och sammansattning val ut- 
gora karaktcrer for genera, men icke for familjerna. 



245 

Ann. Sc. Nat. III. Ser. IX, p. 344. Tab. 16, f. 11 — 
29. Inslit. XVI, p. 274. Compt. Rend. XXVII, p. 77. 

Schneider har beskrifvit de i Schlesieji fore- Per la n*. 
kommande arterna af Perlarice. Perla bicolor och 
vitripennis Burm. forenas af Forf. sasom utgorande 
hane och hona af samma art. Arb. und Veriind. 
d. Scbles. Gesellseb. 1847, p. ill. 

Newport, som anstallt en noggrann undersok- 
ning af slagtet Pteronarcys, anser detsamma bora 
erhalla sin plats efter Perla f ram for Capnia och 
Nemoura, livilket sednare det mest liknar i mat- 
smaltningsrorets bildning. Den generiska karakteren 
for Pteronarcys anser han bora blifva: Segmenta 
thoracica etiam in imagine branchiis externis prae- 
dita. Ala3 magna?, reticulata?. Palpi maxillares la- 
bialibus multo longiores, 5-articulati ; articulis 2 ba- 
salibus brevibus, reliquis elongatis, externe dilatatis. 
Mandibular parvae, obtusoe. Segmentum abdominale 
octavum in mari processu longo ventrali munitum, 
in femina paullo evolutum vel biQdum. Ann. Nat. 
Hist. N. S. II, p. 365. 

Newport, som afvenledes undersokt de in re Anatomi. 
delarne hos larven af Pteronarcys regalis, bar be- 
skrifvit galarne, deras sammanhang med respirations- 
oppningarne och det satt hvarpa blodet cirkulerar 
genom dem o. s. v. Ann. Nat. Hist. N. S. II, p. 147. 

Genera et Species Trichopterorum. Auctore Ko- Phr yg a- 
lenati. 1. Pragae 1848, 4:o, 108 sid. 3 tab. ar ett nides ' 
vigtigt arbete, sasom afhandlande en bittills foga 
ntredd insektgrupp. Det nu anmalda haftet inne- 
haller Heteropalpoidea. Efter en inledning, hvaruti 
redogores for de hjelpmedel Forf. haft att. parakna, 
vidtager en noggrann beskrifning ofver alia kropps- 
delarne, sardeles vingadrorna, hvilka for de fiesta 
arterna med omsorg blifvit afbildade, forvandlingen, 
larverna med deras galar och hylsor, foda samt 



246 

beteende, tiden for arternas framkomst, deras geo- 
graflska utbredning, litteraturen och klassifikationen 
med en tabellarisk ofversigt af slagten och arter. 
Forsta afdelningen indelas salunda: 

I. Palpis maxillaribus quoad se- 

xum diffbrmibus Fam. I. Heteropalpoidea. 

1. Palpis maxillaribus marum 
triarticulatis. Tibiisanticis uni- 

calcaratis Trlb. 1. Limnophiloidea. 

A. Tibiis intermediis tricalca- 
ratis. 

A. Tibiis posticis quadrical- 
caratis. 

a) Tegminum apice oblique 
truncato. 

a) Tegminum margine api- 

cali exciso Gen. 1. Glyphidotaulius. 2 ar- 
ter. (Phr. pellucida Oliv.) 
/?) Tegminum margine api- 
cali integro. 

* Alis vitta fusca. 

f Alarum sectore quarto 
apicali jn sexu utroque 

vitta fusca, glabra . . Gen. 2. Grammotaulius. 3 ar- 
ter. (Phr. iineola Schranck.) 
ff Alarum sectore primo 
apicali in mare linea fu- 
sca, infra hirta . . . Gen. 3. Chcelotaulius. 9 arter. 
{Phr. vitrata D. G.) 
** Alis absque vitta. 
f Alarum margine profun- 

de sinuato Gen. 4. Colpotaulius. 2 arter. 

(C. excisus n. sp.) 
ff Alarum margine integro Gen. 5. Goniotaulius. 10 ar- 
ter. (Phr. vittata Fabr.) 

b) Tegminum apice rotun- • 
dato. 

a) Tegminum apice oblique 
rotundato. 

* Cubito pilis rigidis, ere- 

ctis Gen. 6. Desmotaulias. 4 ar- 
ter. (Phr. ummacnlata Meg.) 



247 

** Cubito pilis mollibus, 

adpressis. 
f Areolis tegminum gra- 
nulans et glabris . . . Gen. 7. Phacopteryx. 3 art. 
{Phr, granulata Kol.) 
ff Areolis tegminum lae- 
vibus et pubescentibus . Gen. 8. Statmophorus. 3 ar- 
ter. (Phr. fusca Linn.) 
/?) Tegminum apice parabo- 
lico aut orbiculari . . . Gen. 9. Stenophylax. 8 ar- 

ter. (Phr. pilosa Fabr.) 
B. Tibiis posticis triarticulalis. 
a) Rugulis in tegminum are- 
olis inermibus .... Gen. 10. Hallesus Steph. 5ar- 

ter. (Phr. digilata Schranck.) 
b. Verrucis in tegminum are- 
olis pilis rigidis, erectis, 

armatis Gen. 11. Chcetopteryx Steph. 

3 arter. (Phr. villosa Fabr.) 
B. Tibiis intermediis bicalca- 
ratis. 

A. Tibiis posticis bicalcaratis Gen. 12. Ptyopteryx. 1 art. 

(P. Reichenbachii.) 

B. Tibiis posticis tricalcaratis Gen. 13. Ecclisopteryx. 1 art. 

(E. Dalecarlica.) 

C. Tibiis posticis quadrical- 

caratis Gen. 14. Apatania. 1 art. 

(A. vestita.) 
2. Palpis maxillaribus marum 
quadriarticulatis. Tibiis anticis 
bicalcaratis. 

A. Calcaribus tibiarum immo- 
bilibus, acutis. Palpis sub- 
nudis Trib. 2. Phryganeoidea. 

A) Tegminum apice oblique 
rotundato. Areolis pube- 
scentibus Genus 15. Agryptiia Curtis. 

2 arter. (A. pagetana Curt.) 

B) Tegminum apice parabo- 
lice rotundato. v 

a) Areolis subnudis . . . Gen. 16. Anabolia Steph. 
o. Calcaribus longis, tibiis 

spinosis Subgen. Oligostomis. 3 arter. 

(Phr. reticulata Linn.) 



248 

oo. Calcaribus brevibus, 
tibiis vix spinulosis . Subgen. Holostomis Perch. 2 
art. (Phr.Phalcenoides Linn.) 
b) Areolis dense pilosis. . Gen. 17. Trichostegia. 3 ar- 

ter. (Phr. grandis Linn.) 
B. Calcaribus tibiarum mobi- 
libus obtusis. Palpis, birtis . Trib. 3. Sericostomoidea. 
A) Tibiis anticis bicalcaratis. 
a) Ala cum anastomosi po- 
stica. Tibiis intermediis bi- 
calcaratis. 

a) Palpis marum personalis. 

Alis absque cella discoidali Gen. 18. Prosoponia Leach. 3 

art. (Phr. coltaris Schranck.) 
ft) Palpis marum non per- 
sonalis. Alis cella discoidali Gen. 19. Notidobia Steph. 1 

art. (Phr. ciliaris Linn.) 

b) Ala absque anastomosi 
postica. 

a) Tibiis intermediis trical- 

caratis Gen. 20. Hydronautia. 2 ar- 

ter. (Phr. albicans Zett.) 
ft) Tibiis intermediis qua- 
dricalcaratis. 

* Calcaribus tibiarum om- 
nium oequalibus. 
f Tibiis spinosis. 
o. Alis cella discoidali . Gen. 21. Plectrotarsus. 1 art. 

(P. Gravenhorstii.) 
oo. Alis absque cella di- 
scoidali. 

Area interclavali ad api- 
cem dilatata,spathulae- 

formi Gen. 22. Spalhidopteryx. 1 

art. (Phr. capillata Pict.) 
Area interclavali trian- 

gula Gen. 23. Aspalerium. 2 ar- 

ter. (Phr. fuscicornis Pict.) 
ff Tibiis absque spinis . Gen. 24. Goera Hoffsgg. 3 



** Calcaribus tibiarum an- 

ticarum brevioribus. 
f Tibiis non pinnatis. 



arter. (Phr. hirta Fabr.) 



249 

o. Alis cella discoidali . Gen. 25. Potamaria Leach. 

2 arter. (P. Schmidlii.) 
oo. Alis absque cella di- 
scoidali Gen. 26, Silo Curtis. 1 art. 

(Phr. minula Linn.) 
ff Tibiis pinnatis . . . Gen. 27. Ptilocolepus. 1 art. 

(P. turbidus.) 
B. Tibiis anticis absque cal- 
caribus. 

a) Tibiis intermediis trical- 
caratis. Alae sine anasto- 

mosi Gen. 28. Hydroche stria. 2 ar- 
ter. (H. Argyricola.) 

b) Tibiis intermediis bical- 
caratis. Alae cum anasto- 

mosi Gen. 29. Hydroptila Dalm. 3 

arter. {H. tineoides Dalm.) 
II. Palpis maxillaribus in utro- 
que sexu conformibus, quin- 
que articulatis Fam. II. Isopalpoidea. 

Utdrag af denna afhandling finnes inford i Stett. 
Ent. Zeit. 1848, p. 16. Isis 1848, p. 712. Allg. Deutsch. 
Naturh. Zeit. II, p. 440—441. 

Costa har beskrifvit 3 nya Neapolitanska Phry- 
ganides, nemligen: Phryganea maculata, fuliginosa 
och Hydropsyche Pictetii. Annal. Accad. Aspir. Nat. 
II. Ser. I, p. 114. 

Erichson upplyser, att den af Ref. i Vet. Akad. 
6fvers. 1846, p. 215 beskrifna Phryganea panther ina 
fornt af Fischer blifvit benanind Phr. altaica. Erichs. 
Jahresb. 1846, p. 80. (144). 

Kolenati har rorande nyttan och skadan af 
Trichoptera framstallt sin erfarenhet. Han anser att 
man efter larvernas raer eller mindre talrika fore- 
kommande kan bedomma, huruvida vattnet ar fisk- 
rikt eller ej. Han anser afven, att larverna rena 
vattnet fran rnttnande amnen och infusorier. Stett. 
Ent. Zeit. 1848, p. 50. 



250 

Anatomic Leon Dufour, som undersokt larverna till en 

art af si aglet Hydro psyche, har dervid kommit till 
flera andra resultater an Pictet. Den undersokta 
larven tillhor Pictets forsta afdelning, hvilkens ar- 
ter hafva yttre tofslika galar sittande pa sidorna af 
kroppen. Forf. har funnit pa hvarje sida af huf- 
vudets f ram re balft tvenne temligen langa har saint 
sma tagglika utvexter, hvilka af Pictet icke blifvit 
anmarkta. Mundelarne har Forf. i vissa fall afven 
funnit sa olika mot hvad som blifvit uppgifvet, att 
han ansett nodigt pa dessa lemna en ny omstandlig 
beskrifning. Sedan Forf. anfort de afvikelser han 
for ofrigt funnit i larvens bildning, utreder han dess 
respirations- kanslo- och matsmaltnings-organer samt 
silkeskortlarne. Rorande dessa sednare an fores, att 
da kandt ar, att larverna till Hy dropsy choe, ehuru 
lefvande i vattnet, forfardiga sig hylsor hopfastade 
med silke, maste afven antagas, att de aro forsedda 
med organer till dess frambringande. Dessa besta 
uti ett langt, rorlikt, enkelt, tradformigt, nastan ge- 
nomskinligt karl, belaget pa hvardera sidan i krop- 
pen. Det ar bojdt pa tvenne stallen och nastan tre 
ganger sa langt som matsmaltningsroret. Framat 
afsmalnar det nti en hals af nastan harlik finhet, 
och denna utgor kanalen, genom hvilken silket ut- 
slappes. Den utgjutna vatskan blir fast da den ut- 
kommer genom oppningen. I bakre andan af krop- 
pen finnas tvenne, pa skaft sittande tofslika bihang. 
Hvad Forf. anfor om andamalet med dessa och lar- 
vens ofriga beteenden, fortjenar afven an for as. Han 
yttrar nemligen! Som larven uppehaller sig pa 
undra sidan eller de sluttande kanterna af stenar, 
som skoljas af flodernas vatten, skulle den otvifvel- 
aktigt blilva en lekboll for vagorna, om den icke 
hade formagan att kasta ankar och att fasta sig, 
icke allenast for att motsla deras valdsamhet, utan 



251 

afven for att halla sig fast da den med fotterna fat- 
tar i nagot foremal. Harbusken pa larvens styre 
kommer den beundransviirdt till hjelp, for att mot- 
sta vattnets valdsamhet, och fotterna ega afven en 
lamplig bildning for djurets rorelser, da det kryper. 
Dessa aro temligen korta, bestaende af en tvaledad 
hoft, lar, tibia, en oledad tars och en mattligt krokt 
klo, som vid basen ar forsedd med en liten ror- 
lig sporre. Ann. Sc. Nat. III. Ser. VI1J, p. 341. 
Tab. 15. 

HYMENOPTERA. — Af Histoire naturelle des A1 , man 
Hymenopteres liar 4:de Tomen utkommit 1846 i Pa- litteratur » 
ris. Den ar utarbetad af Brulle och innehaller 
Chrysidides, Ichneumonides, Cynipseai, Siricides och 
Tentlwedinetce. Forf. har inom det inskrankta ut- 
rymmet behandlat silt amne ganska andamalsenligt, 
samt beskrifvit ett icke obetydligt antal nya arter. 
Tredje Tomen har blifvit recenserad i Isis 1847, p. 
620, och 4:de Tomen 1. c. p. 707. 

Under titel "Fauna Hymenopterologica Volgo- 
Uralensis* har Eversmann borjat beskrifva de Hy- 
menopter-arter, som blifvit funna i trakten kring 
Volga-floden, och har han till en borjan afhandlat 
Tenthredinidce och Uroceratce. Af den forra familjen 
anfores 179 och af den sednare 17 arter. For alia 
meddelas diagnoser och lokaler, men ingen synonymi. 
Flera arter beskrifvas omstandligare, sasom varande 
nya." Bull, de Moscou. XX, p. 3. 

W. NylAnder har under titel "Mutillidce, Sco- 
liidce et Sapygidce boreales" foretagit en utredning 
af hithorande i Norden forekommande arter, samt 
upptager af slagtet Mutilla 5, bland hvilka en 
ny, M. obscura, af Myrmosa 2, af Methoca 1, af 
Tiphia 3 och af Sapyga 3 arter. Not. ur Sallsk. 
Pro Fauna et Flor. Fenn. Forhandl. I, p. 7. Tab. 2 
Recens. i Isis 1848, p. 706. 



252 

Metamor- I " Beitr'age zur Kenntniss der Insecten larve" 

bar Bouche meddelat upplysning om nagra Hy- 
menopter-arters utveckling, nemligen: Tenthredo (Ne- 
matus) Caprece Linn., hvars larv i Augusti traffas pa 
flera Salix-artor, hvilkas blad den manformigt ut- 
gnager. Fullvaxt nedkryper den i jorden for att 
forvandlas till puppa och utklackes forst foljande 
sommar; Ephialtes mediator, hvars larver blifvit 
funna J ruttet salgtrad nara intill doda larver af 
Cerambyx moschatus, samt Lissohota culiciformis , 
hvars larv lefver i atskilliga Tortrix-arters larver, 
sasom T. Icevigana, Ribeana, ocellana m. fl., afven- 
soni i larverna af Pyralis rostralis. Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 164. 

Om nagra parasitiskt lefvande Hymenoptera har 
Hartig meddelat upplysning, nemligen om Sigalphus 
Curculionum, semirugosus och robustus. Tvenne nya 
slagten af Ephialtidce, Closterocerus och Ophiodes, 
hafva blifvit uppstallda, men bada dessa namn ma- 
ste forkastas, emedan Closterocera blifvit begagnadt 
bland Cerambycini och Ophiodes bland odlefamiljen 
Scincoidece. Bericht d. Naturw. Vereins des Harzes. 
1846. N:o 15. 

Tenthre- Ett ny tt slagte bland Tenthredinetce, Athlopho- 

rus, ar af Burmeister i en liten skrift Athlophorus 
Klugii, eine neue Gatt. d. Blattwespen zur Jubel- 
feier Doct. F. Klug mit einer Abbildung. Halle 1847, 
uppstaldt. Det ar en Emphytus-form, utmarkt ge- 
nom den klotformiga, vid basen hopklamda bakkrop- 
pen. Fran Emphytus Hart, skiljer det sig dessutom 
genom lappens och palpernas bildning, afvensom ge- 
nom formen af frambenens taggar och klor. 

Ofver de i Lifland och Curland forekommande 
Tenthredinetce har Gimmerthat, meddelat iakttagelser, 
samt uppraknar af denna familj 150 arter. Sasom 
nya beskrifvas: Tenthredo (Blennocampa) Waldheimii, 



253 

narmast bcslagtad med T. nana, T. (Macrophya) 
flavilabris och T. (Macr.) curvipes. Den sednare 
star nara T. 4-maculata och ^-punctata, men skiljes 
fran bada genom krokiga baktibier. Arb. d. Naturf. 
Yereins in Riga. I Bd. 1 heft., p. 23. Recens. i Isis 
1847, p. 692. 

En ofversigt af de i Schlesien funna Dolerus- 
arterna har Scholtz utarbetat. Ibland de upprak- 
nade 30 arterna upptagas D. Cenchris PIart. (c^) 
och D. fissus (?) sasom olika kon af samma art 
under ett nytt namn D. Hartigiu Trenne arter aro 
nya, nemligen: D. Klugii, lacteus och carinatus. Arb. 
d. Schles. Gesellsch. 1847, p. 105. 

Dahleom har vid Naturforskaremotet i Chri-Metamor« 
stiania meddelat flera upplysningar rorande Ten- icfnads- 
thredo-larver, sasom: 1) Larven af E7nphytus sue- 9att * 
cinctus forekommer om hosten pa bjork- och salg- 
lof. Den ofverensstammer sa noga med den af 
De Geer beskrifna larven till T. rufocincta, att man 
foranledes tro, att en forvaxling har agt rum. Lar- 
verna till E. succinctus nedkrypa om hosten i jor- 
den, men forvandla sig foljande a ret i Maj till gras- 
grona puppor, pa hvilka forst efter 12 dagar djn- 
rets svarta farg borjar blifva synlig. Forh. vid 
Skand. Naturf. 4:de mote, p. 233. — 2) Nematus 
Ribesii Scop, och N. conjugatus Dahlb. hafva ofta 
i samlingarne blifvit sammanblandade. Den forst- 
namnda artens hona faster sina iigg med ett klib- 
bigt amne pa undra sidan af Ribesbladen, utan att 
med sagen pa minsta salt sara desamma. Honan till 
N. conjugatus deremot lagger sina agg pa pil- och 
poppelblad, hvarvid hon med sagen oppnar deras 
yttre kant och inslapper agget emellan epidermis 
och parenchymet. Bada larverna aro blagra, hos 
den forsta ar endast prothorax- och nast sista seg- 
mentet, bos den andra alia 3 thorax- och de 2 eller 



254 

3 sista segmenterna gula. Den forras utvecklings- 
historia ar af Reaumur, den sednares af Forf. be- 
skrifven i Isis 1839. I. e. p. 235. — 3) Utreder 
Forf. olikheterna emellan Linnes och De Geers Ten- 
thredo Salicis. Artnamnet maste behallas for Linnes 
art. Den af De Geer beskrifna benamner Forf. 
N, De Geeri, 1. c. p. 237. — 4) Tenth/redo crassa 
Fall., hvartill N sulcipes och coeruleocarpus Hartig 
hora sasom synonymer, lefver sasom larv pa salg- 
buskar. Den ar grasgron med tvenne svarta, pa- 
rallela strimmor pa ryggen och lergult hufvud med 
3 bruna langstrimmor. Den sitter vanligtvis vid 
bladkanten, och trycker, for att halla sig fast, bak- 
delen af kroppen tnot bladens undra sida. Afdenna 
larv forekomma tvenne generationer, J. c. p. 238. 
— 5) Bekraftar Forf., att Tenthredinetce stundom 
aro rofdjur, och omtalar att han funnit en stor hona 
af T. mesomela, som hade ett lefvande exemplar af 
Selandria morio emellan mandiblerna, hvilken den 
sondertuggade, 1. c. p. 272. — 6) Af Tenthredinetce, 
som fororsaka sa kallade gallapplen, aro 4 arter 
kanda. a. Nematus viminalis (Cynips viminalis Linn., 
T. intercus Panz., N. Gallarum Hartig). ' Gallapp- 
let ar kul- eller paronformigt och fastadt vid bla- 
den genom en kort, knappast markbar stjelk, till 
fargen grongult eller hvitaktigt, atminstone pa sol- 
sidan mer eller mindre rodt, ytan blank, bestrodd 
med sma tuberkler. Larven ar hvit eller lergul. 
b. Nematus Amerince (Cynips Amerind Linn., Crypto- 
campus Populi Hartig). Gallapplet ar tradartadt, 
af en hasselnots till ett parons storlek, och sitter pa 
grenarne eller i toppen af Salix pentandra. Manga 
larver lefva tillsammans i ett sadant stort gallapple. 
Larven ar hvit med svart hufvud. c. Nematus Ca- 
prece (Cynips Caprew Linn., Nematus Vallisnerii 
Hart.) Gallapplet ar under sommaren och hosten 



255 

mycket allmant pa bladen af Salix-arterna, sardeles 
pa S. viminalis och Caprea. Det sitter an pa ofra, 
an pa nndra sidan af bladen, ar till formen aflangt, 
elliptiskt, eylindriskt o. s. v., icke olikt bruna honor 
eller uppsvallda maiskorn, af atminstone flacktals 
rodaktig fcirg. Larven ar i borjan blali vit och ge- 
nomskinlig, med brunt hufvud och svarta ogon. 
Fulivaxt fir den blagron med svart hufvud. Den 
ater sig ut ur gallapplet och forpuppas i jorden. 
d. Nematus intercus Gm. Insekten ar annu okand. 
Gallapplet ar allmant pa Salix-arter i Tyskland. Det 
liknar nagot det forut beskrifna, men ar betydligt 
storre, aid rig rodt, utan gront eller grongult, icke 
glatt, utan harigt, 1. c. p. 273. Stett. Ent. Zeit. 
1848, p. 176. 

Leon Dufour har utredt tvenne Nematus-ai ters 
metamorfos, nemligen: N. Ribis Leduc (3-maculatus 
Lepell ? N. affinis Lep. o^)? som ar samma art 
med N. ventricosus Kr.UG. och afven, oaktadt Forf:s 
framstallda tvifvelsmal, med Dahlboms N. Grossu- 
larice. F6rf:s utforliga framstallning innehaller at- 
skilliga vigtiga bidrag till kannedomen om denna 
insekts lefnadssatt, hvaribland fortjenar namnas, att 
larverna efter sista hudombytet forlora de svarta, 
med bar bekladda punkterna, hvarmed de forut 
varit prydda, afvensom att de forpuppa sig sa val 
i jorden, som emellan blad. N. Grossulariatus Dahlb., 
som inspinner sig emellan blad, torde saledes vara 
samma art med N. ventricosus. Den andra arten, 
Nematus De Geeri Dufour, synes ofverensstamma 
med N. viminalis (Cynips viminalis Linn., N. Gal- 
larum Hartig). Ann. Entom. II. Ser. V, p. 571, 583. 

Westwood har beskrifvit larven af Tenthr. 
(Allantus) testudinea Klug. Den ar af en blek, 
smutsig farg, med rodbrunt hufvud, 20 fotter (3 
par brost-, 6 par buk- och 1 par analfotter). Da 



256 

den vidrores, utsippras utur kroppens porer en viit- 
ska, sorn luktar lika med viiggloss. Den lefver un- 
der Juni och Juli i unga applen, hvilka, da de 
uppnatt en valnots storlek, afFalla. Larven, som da 
ar fullvaxt, borrar sig ut och nedkryper i jorden. 
Garden. Chron. N. 52, p. 851. 

Gimmerthal liar utredt metamorfosen af Ne- 
matus appendicular is, Arb. der Naturf. Ver. in Riga. 

I, p. 329. 

Boie har i bladen af Rubus corylifolius Smith 
funnit en minerande platt larv, 6 linier lang, livars 
gangar val utstrackte sig ofver sidoadrorna, men 
aldrig ofver hufvudadran. Tvenne uppehollo sig 
ofta i samma urhalkning. Larverna voro ljusgrona, 
framtill betydligt tjockare, bufvudet och bakkanten 
bruna. I medlet af Juni nedkropo de i jorden och 
bildade coconger. af sammanklibbad jord, utur hvilka 
d. 5 — 7 Augusti en Tenthredinet utklacktes, som 
Forf. anser vara ny, och som han benamnt Fenusa 
rubi. Forf. anser, att alia larver horande till slag- 
tet Fenusa aro bladminerare. Stett. Ent. Zeit. 1848, 
p. 340. 

SundevAll har rorande larverna till sistniimnda 
slagte meddelat: att dessa lefva emellan hinnorna af 
blad. Hvarje art forekommer endast under en kort 
tid i en viss manad. Forf. har funnit 8 olika lar- 
ver af delta slagte, hvaraf 4 lefva i al, 3 i aim 
och 1 i Geum urbanum, men har endast lyckats fa 
fullstandiga forvandlingcn utredd af en enda art, 
hvars larv i Juli manads borjan traffas i almblad. 
Larven, som lefver emellan bladhinnorna, ar ^ turn 
lang, ljusgron, nedtryckt, framat tjockare, med 6 
sma koniska fotter pa de 3 forsta segmenterna och 
ganska sma, otydliga abdominalfotter pa segm. 5 — 

II. Hufvudet ar hardt, likt andra Tenthredineters 

framat 



*57 

framat straekt. De hemta sin Coda af parenchymct, 
hvaruti de utata runda flackar. De kunna icke ga 
pa ytan oeh lenma saledcs ej det blad, hvaruti de 
aro fodda, R)P ran de iiro fullvaxta, da de ata sig 
lit, nedkrypa i jorden ungefar 1 tum ocli spinna 
omkring sig en hylsa, samt utklackas foljande ar, 
kort fore den tid da larven traffas. Den erhallna 
arten karakteriseras salunda: Fenusa (Jlmi: nigra, 
nitida, tibiis 4 anterioribus apiceque femorum 2 an- 
ticorum pa 11 id is; alis fuscis, pellucid is, nigro-fusco 
nervosis; antennis linearibus, articulis 9, nullis obli- 
quis. Long. 4 iniliim. cum alis 5. Tibiae postiea? tu- 
rn id iuscula:, crebre brevipilosae, quae strnctura notam 
forsan genericam praebet. Forb. ved Skand. Naturf. 
4 mode, p. 240. 

Om larven till Lyda inanita bar West wood 
an fort: att den lefver pa tornrosbuskar, bvarest den 
pa ett eget salt omklader sig derigenom, att den 
sparar kanten pa bladet, hvaraf den ater, samt hop- 
rullar densamma strutlikt. Pa sadant satt uppstar 
en valsformig hylsa, hvaruti larven vistas, och som 
samman hanger med det blad, hvaraf den ater. Da 
ett blad ar fortardt, afbites kanten pa ett annat, 
som fasles vid hylsans ofre anda. Hylsan till en 
fullvaxt larv ar 2 tum lang och bestar alltid af flera 
blads kanter. Larven traffas fran slutet af Juni till 
slutet af Juli pa olika tornros-arter. Garden. Chro- 
nicle. N. 42, p. 684. Ann. Nat. Hist. XX, p. 437. 

Tischbein bar upplyst, att Cephus pygmceusUrocerata. 
Linn, ar hanen och C. spinipes honan till samma 
art. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 160. 

Utvecklingen af Xiphydria bar af W est wood Metamor- 
blifvit beskrifven, och anser ban detta slagtes upp- 
tagande bland Uroceraia vara naturenligt. Forf. ve- 
derliigger afven grundligt Spinot.AS pastaende, att 
Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. if 



258 

Sirices under deras larvtillstand skulle lefva para- 
sitiskt. Trans. Ent. Soc. IV, p. 123. Tab. 10, f. 1 — 17. 

Cynipsera. Ibalia maculipennis, en ny art fran Pensyl- 

vanien, beskrifves af Haldeman i Proceed. Acad. 
Philad. Ill, p. 127. 

Apiariae. W. NylAnder bar under titel "Adnotationes in 

expositionem Monographicam Apum borealium" lem- 
nat ett fortjenstfullt bidrag till kannedomen om i 
Norden forekommande bi-arter, och upptager af 
Epeolus 2 (1 fran Siberien), Nomada 18, Prosopis 
4, Sphecodes 4, Halictoides n. g. 2, Halictus 1 1 , Col- 
letes 3, Andrena 22, Panurginus n. g. 1, Panurgus 
2, Dasypoda 1, Apis 1, Bombus 29, Psithyrus 5, 
Megilla 4, Kirbya 1, Macropis 1, Eucera 1, Ccelio- 
xys 5, Megachile 4, Osmia 7, Anthidium 2, Heriades 
6 och Stelis 2 arter. Flera aro for vetenskapen nya 
och dessa ^eskrifvas fullstandigt. Notis. ur Sallsk. 
pro Faun, et Flor. Fenn. Forhand. I, p. 165. Tab. 3. 
Recenserad i Isis 1848, p. 706. 

En monografi ofver de Engelska arterna af 
slagtet Prosopis har af Smith blifvit utarbetad. Forf. 
upptager i densamma 9 arter, af hvilka storre de- 
len till bada konen beskrifvas, nemligen: 1. H. an- 
nulatus Kirb. Mon. 2. annularis Kirb. 3. signatus 
Kirb. 4. dilatatus Kirb. 5. pallidulus Kirb. n. sp. 
cf med hvitt ansigte, gula kakar och starkare punk- 
terad mellankropp. 6. cornutus Kirb. n. sp. $ gan- 
ska utmarkt genom ett par sma horn pa hufvudet. 
^ 7. plantaris n. sp. c^ 1 afven utmarkt genom forsta 
ledens utvidgning pa mellantarserna. 8. punctula- 
tissimus n. sp. 9. hyalinatus n. sp. Forf. fdrmo- 
dar att slagtet lefver parasitiskt, emeclan han al- 
drig kunnat finna deras bo, hvaremot de alltid 
visade sig i mangd pa samma stallen , hvarest An- 
drena Afzeliella byggde. Trans. Ent. Soc. IV, p. 29. 
Tab. 3. 



259 

Spence liar meddclat infodingarnes i Brasilien 
namn pa 18 olika titter af Melipona, samt dessutom 
nagra underrattelser om dessa djurs lefnadsscitt. Pro- 
ceed. Ent. Soc. V, p. XII. 

Westwood liar beskrifvit metamorfosen af An-Metamor- 
thidium manicatum. Boet bestar af 12 — 15 celler, fos * 
hvilka uttill aro bekladda med ett hvitt ullartadt 
amne, men aro inuti fastare. Garden. Chron. 1847. 
N. 16, p. 252. 

Ref. liar rorande utvecklingen af de arter, som 
tillhora sla^tet Osmia, an fort, att dessa vanlijjen 
uppsoka ett litet hal i en sten, i ett trad eller ock 
en ihalig stam af nagon vaxt, som eger en passande 
vidd och djuplek, for att rymma den larv, hvartill 
agget inlagges. Om halens djuplek tillater, anbringa 
de flera coconger, den ena ofver den andra. Zet- 
terstedt har uti Insecta Lapponica, p. 446 an fori, 
att han pa Gottland vid Kjellunge d. 26 Juli 1819 
funnit boet af Osmia inermis under en sten. Det 
bestod af 22 coconger, omgifna af en rodaktig lera. 
Ett alldeles lika bo af namnde art patraffades af 
P. F. Wahlberg under en sten vid INelkeiim i Lu- 
lea Lappmark. Under en resa pa Gottland 1847 
observerade Ref. i narheten af Wamblingbo de foi- 
sta dagarne af Juli, pa en mager och foga grasbe- 
vaxt betesmark, en hos oss allmant forekommande 
snacka, Helix hortensis, liggande med oppningen 
uppat, afvensom ett litet djur, sysselsatt att igen- 
smeta densamma. Djuret undflydde, sedan Ref. lik- 
val med sakerliet kunnat bestamma, att det var en 
liten art tillhorande Osmia. Snackan, som upptogs, 
fanns val lilltappt med jord ocli sma sandkorn samt 
medfordes till Stockholm. Da icke nagra djur utur 
densamma foljande var utklacktes, oppnades den och 
befanns innehalla 5 coconger, hvaruti djuren fun- 
nos utbildade, ehuru doda. Den art, som pa fore- 



260 

nam rule salt undergar sin metamorfos, ar bos oss 
temligen sallsynt ocli synes vara Osmia aurulenta 
Latr. = Apis Tunensis Kirby. Yet. Akad. Ofvers. 
1848, p. 118. 
Lefnads- Giuliani anfor, att Meliponerna om aftnarne 

satt * tillsluta ingangarne af deras bon med ett niitformigt 
galler af vax, sa att inga {lender, men val Juften 
ocb den nattliga kvlan, kunna inhanga. Ann. Entom. 
V, p. XXXVIIT. 

De Beauvoy, som utgifvit en "Guide de VApi- 
culteur" 2:me edition. Paris 1847, 8:o, 240 sid. med 
\ tab., bar utur samma arbete meddelat nagra ut- 
drag, hvaruti ban an for att det finnes tvenne slags 
arbetsbi, nemligen ett som insainlar honungen och 
vaxet, men som icke kan bygga kakorna, ett annat som 
bygger dessa. Ann. Entom. II. Ser. V, p. CXIV. 
Parasiteri 1 ett bo af Boiubus Scvimshiranus liar Drewsen 

ume °*anmarkt, utom Mutilla europcea, foljande parasiter 
och gaster, nemligen: 1) Volucella plumata och V. 
bombylans De stora hvitgra larverna framkommo 
utur de tillslutna cellerna och forpuppade sig i de- 
samma. 2) Anthomyia (Aricia) friciceps Zett. 3) 
En annan Anthomyia, narslagtad med A. obehsca 
Meig. Larverna funnos i mangd. 4) En larv af 
en Molobrus, hvilken icke forvandlades. 5) Anthero- 
phagus pattern och 6) Epurea cestiva. Stett. Ent. 
Zeit. 1847, p. 211. 
Honungs- Rorande ogonens betydelse bos bonungsbin bar 

fJirmg!,"" Newport i Entomologiska Socicteten i London med- 
delat sina iakttagelser. Som bekant i\r, hafva me- 
ningarne varit delade ofver, buruvida lionungsbin 
genom synen eller lukten finna vagen till sina ku- 
por. For den forra asigten synes den omstandig- 
beten tala, att dessa djur, sa fort de fullandat sin 
insamling, flyga raka vagen bem. Detta bar narmare 
blifvit utredt genom foljande forsok. En bistock 



261 

(lyttatles i Mars manad 10 — 15 famnar fran clet bihus, 
hvaruti den forut statt. En varm dag- utflo£o flera 
bin, men intet enda vande till ha ka, hvaremot manga 
infunno sig pa det stalle, der kupan forut varit 
uppstalld, och alia dessa visade sig mycket forlagna. 
Forf. anser haraf folja, att bin endast genom syn- 
formagan igenkanna deras gamla bostad. Trans. 
Ent. Soe. IV, p. 54. 

Enligt Gordons meddelande anvandas honungs-Honungs- 
bin med for del sasom lakemedel. Man sonderkros- vTnd"" 
sar 40 — 60 bi i litet vatten till en grot, gjuter ko- so ^ e ^j e " 
kande vatten derpa och betiicker karlet noggrant. 
Efter 20 minuters forlopp silas massan och det fly— 
tande iimnet intages. Sa lange drycken ar varm, 
bar den samma lukt som retade bin. Da den blir 
kali, sardeles om karlet lemnas oppet, forsvinner 
denna lukt ocli drycken forlorar tillika sin verkan. 
Medlet anvandes emot stranguri, som det hafver med 
storsta fiamgang efter 2 — 5 minuter. Jo urn. de 
Chem. med. III. Ser. Tom. 3. Pharra. Centralbl. 
1847. N. 55. Archiv. der Pbarm. II. Reih. LIII. Bd. 
p. 333. 

Eumenes substricta n. sp. fran Norra Amerika Vespariae. 
beskrifves af HaldemAN. Proceed. Acad. Philad. 
II, p. 54. 

Schinz har anmarkt, att storleken af getingar- 
nes bon beror af vaderleken och att ju langre som- 
maren varar, desto storre blifva bon. Under den 
varma och langa sommaren 1846 erholl han ett ge- 
tingbo, som hade mer an 2 fot i diameter. Mith. 
d. Naturf. Gesellsch. in Zurich. I, p. 37. 

Ett nytt slagte bland Sphegidce, Stethorectus,Sphe S idae. 
har af Smith blifvit uppslaldt. Han beskrifver deraf 
en art S. in gens fran Pernambucco. Ann. Nat. Hist. 
XX, p. 394. Tab. 23. 



2u2 

Bellier de ChAvignekie liar beskrif vit de hoil, 

som forfardigas af Pelopceus spirifex. De samman- 
sattas af ler och aro af en konisk form. Ann. Entom. 
II. Ser. VI, p. XXXII. 

Lefnads- Dahlbom har indelat de Sphex-artade Hy- 

menoptera efter lefnadssattet, i sadana som traffas 
A) pa sandiga trakter och der i jorden anbringa sina 
bo j B) de hvilka bygga i trad, sasom i torra slam- 
mar, i staketer, plank, gardesgardar o. s. v., samt 
C) de arter, hvilka sakert, eller efter hvad man for- 
modar, under larvtillstandet lefva parasitiskt. For- 
handl. ved Skandinav. Naturf. 4:de mode, p. 228. 
Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 174. 

Crabro- Schilling har uppraknat de i Schlesien an- 

markta arter af Oxybelus, af hvilka 4 forut aro 
kanda och tvenne, 0. bicolor och 0. Imvigatus, nya. 
Arb. d. Schles. Gesellsch. 1847, p. 105. 

Klug har nu forenat silt forut uppstallda slagle 
Tachypus med Philanthus, Iikval, i anseende till bak- 
kroppens form och bakvingarnes olika nervgang, sa- 
som en egen afdelning. Klug antager under slagtet 
Philanthus 3:ne grupper. Den forsta omfattande de 
arter, for hvilka Dahlbom bibehallit namnet Phi- 
lanthus, innehaller, utom de bekanta Europeiska, 
afven de Asiatiska och manga af de Afrikanska ar- 
terna. De bada andra grupperna franskiljas latt ge- 
nom forsta bakkropps-segmentets form. Hos arterna 
tillhorande andra afdelningen, Dahlboms slagte An- 
thophilus, ar det icke sardeles afvikande fran vissa 
Philanthus-arters. Hit hora de Nord-Amerikanska 
arterna. Den tredje afdelningen, Dahlboms slagte 
Simblephilus, identiskt med Klugs slagte Tachypus, 
utmarker sig derigenom, att bakkroppen ar fastad 
vid mellankroppen med ett langt skaft. Hit raknas 
alia de Syd-Amerikanska arterna. Monatsb. d. Berlin. 
Acad, der Wissensch. 1846, p. 41. 



263 

Rorande utvecklingen af Crabro cephalotes har Metamor- 
HOGG meddelat flera upplysningar. Den bildar sitt os * 
bo af fin sand, som sammanhaftas tatt och innehaller 
vanligen 4 pipor, hvilka anda i toppen tillslutas. 
Ann. Nat. Hist. XIX, p. 61. 

Smith har rorande nagra Hymenopter-arters 
lefnadssatt lemnat upplysning ocli anfor bland an- 
nat, att han en gang i Juni manad i en sandbank 
patraffat en hel koloni af Trypoxylon fgulus. Pa 
hojden af banken var en tat hagtornshack, hvarifran 
den hemtade sitt rof, bestaende hufvudsakligen af 
spindlar och Aphides, hvilka den inforde i sina bon, 
sasom foda for larverna. Trans. Ent. Soc. V, p. 57. 

Dahi/bom har rorande Diodontus tristis och 
Alyson Ratzeburgii. hvilka han traffat i mangd pa 
en sandig aker vid 6strenass i Norige, meddelat flera 
iakttagelser. Den forra hade talrika bon i sanden, 
hvaruti den inforde individer af Aphis Ulmi, som 
hemtades fran en narbelagen albuske. Alyson der- 
emot flog ikring pa sadesstubben, och da den be- 
standigt uppeholl sig i narheten af Diodonti bon, 
formodar Forf. att den lefver parasitiskt hos denne, 
ehuru han icke sag den inkrypa i dess gangar. Der- 
emot intraffade icke sallan att myror (Formica fused) 
inkropo i Diodonti bon och bortrofvade de inforda 
bladlossen. Forhandl. vid Skand. Naturf. 4:de mode, 
p. 277. Stett. Ent. Zeit. 1848, 185. 

En ny art af slagtet Sapyga, som blifvit fun-Sapygidae. 
nen pa Bornholm, Gottland och i Norige, har af 
Dahlbom blifvit karakteriserad salunda: S. variegata: 
3 — 5 kin. lang och i forhallande dertill robust, med 
den hos Sapygerna vanliga skulpturen; abdomen 
har flera par citrongula tvarflackar vid dorsalsidorna ; 
antennskaftens bas, tibierna och tarserna gnlrodaj 
ansigtets lamina bildar med sin, vid clypeus nagot 
utlopande kant, en nastan rat vinkel. Hanen okand. 



204 

Honans clypeus svait. Underlifvets l:sta ocli 2:dra 

dorsalsegmenter (atminstone (let secluare) blodroda; 

3:dje och 4:de dorsalsegmenterna hafva hvar sitt par 

lancettlika, sublaterala tvarflackar och det 5:te dorsal- 

segmentet bar en irregulier centralflack; alia dessa 

flackar aro af en bog citrongul farg. F6rf. for- 

modar att den under^ar sin forvandliii" i bon af 

Heriades truncorum och Crabro lapponicus. For hand 1. 

ved Skand. Naturf. 4:de mode, p. 227. 

Mutilla- Baer har beskrifvit flera nya arter horande till 

Mutilla och Myrmosa, funna i Russia nd. Bull, de 

Mosc. XXI. I, p. 228. Tab. 2. 

Metamor- Drewsen bar bekraftat Christs iaktta Reiser, att 

f 

Mutilla europcea under sin utveckling lefver i humle- 

bon, likval icke i den vanskapliga afsigt sora Christ 
for mod at, utan som en parasit, hvilken lefver pa hum- 
ley nglets bekostnad. Forf. erholl utur ett bo af om- 
kring 100 celler, tillhorande Bombus Schrimshiranus, 
hvilka nastan alia voro tillslutna, endast tvenne hum- 
lor, men deremot 76 Mutiller. Att dessa sednare 
utveckla sig utur de tillslutna cellerna bevisar, en- 
ligt Forfls formenande, att deras larver icke lefva 
af humlornas insamlade forrader, utan af deras ut- 
bildade larver, ty endast dessa tillsluta cellerna. 
Efter - parningen, som endast varar nagra minuter, 
do alia hanarne. Honorna deremot nedijrafva si^ i 
jorden, hvarest de i en hoprullad stallning ofvervin- 
tra, for att pafoljande sommar lagga sina agg i hum- 
lebon. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 210. Dahlbom har 
afven meddelat nagra iakttagelser, utvisande att Mu- 
tilla europoza lefver i bon af Bombus Baijellus. 
Forhandl. ved Skand. Naturf. 4:de mode, p. 276. 
Formica- W. Nylander har forsokt att bestamma de af 

Linne i dess Fauna Suecica upptagna arter af slag- 
tet Formica, och anser! 1) att han under benam- 
ningen Formica herculeana beskrifvit en vinglos bona 



265 

af deoua art. 2) Formica ruja (neuter) Faun. Suec. 
1721 = F. herculeana neuter. Hanen oeh honan, 
som i samma description omnamnas, tillhora tleremot 
F. rufa, hvars arbetare i Linnes fauna blifvit for- 
bisedda. 3) F. fusca Faun. Suec. 1722 = F. glebaria 
neuter Nye. Mon. 917. 14 = fusca Addit. alter. 4) 
F. nigra Faun. Suec. 1723 samma art som Latreieee 
ined flera beskrifvit under detta namn. 5) F. obso- 
leta Linn. Faun 1724 ar en bland de svaraste arter 
att bestamma. Forf. anser den sannolikt vara en 
bona af F. truncicola. 6) F. rubra Linn. Faun. 
1725 ar antingen Myrmica ruginodis eller Icevinodis 
neuter Nye. 7) F. ccespitum Linn. 1726 synes bast 
motsvara hanen af Myrmica ruginodis. Not is. ur 
Sallsk. pro Faun, et Flor. Fenn. Forhandl. I, p. 289. 

Adnotationes in Monographiam Formicarium bo- 
realium Europce, auctore W. Ny lander hafva blifvit 
recenserade i lsis 1847, p. 317. 

Typhlopone pallipes n. sp. fran Norra Amerika 
beskrifves af Haldeman. Den synes vara en liten 
blind Ponera. Proceed. Acad. Philad. II, p. 54. 

En ny art af Aenictus, Aen. inconspicuus fran 
sodra Afrika, bar af Westwood blifvit upptagen i 
Trans. Ent. Soc. IV, p. 237. Tab. 14, f. 4. 

Nagels af ha ndling "Der wunderbare Haushalt 
der Ameisen", inford i Allg. Deutsch. Naturh. Zeit. 
I, p. 549, ar utan allt vetenskapligt varde. 

Om den otroliga mangd af flera myr-arter, Lefnads- 
som forekomma i de hetare landerna, bar Delacoux satt ' 
meddelat flera upplysningar, utan att likval veten- 
skapligt bestamma arterna. Han anfor bland annat, 
att flera arter, olika till farg och storlek, i styrka 
och snabbhet, ofvertacka vissa landskap, eller att 
myror finnas i sadan mangd, att man kan passera 
100-tals meter, utan att ett enda ogonblick forlora 
dem utur sigte. Del ar fornamligast under den tid 



266 

* * Janclet ofversvammas af vatten, som husen i narhe- 
ten af floder, backar och sjoar aro uppfyllda af 
myriader myror af olika slag. Under dessa tider 
innastla de sig i sangarne och i moblerna och angripa 
alia fodoamnen, sardeles socker och feta amnen. 
- Utan nagon viss ordning eller forberedelse lagga de 
sina agg ofverallt, hvarest de finna ett skygd. Fran 
morgonen till aftonen finner man sadana i sangtna- 
drasserna, i kappsackar och i vecken af kladerna. 
Det ar afven omojligt att forvara fodoamnena for 
myrornas anfall. Alia matvaror upphangas derfore 
med rep. Denna forsigtighet ar likval icke tillrack- 
lig, ty myrorna uppkrypa pa vaggar och tak och 
anlanda saledes snart till det stalle, der repet ar fa- 
stadt, folja detsamma, samt nedkrypa salunda till 
de foremal som locka dem. Om dessa insekter aro 
besvarliga och oroande, bidraga de icke dessmindre 
att befria invanarne fran en mangd andra djur, som 
icke aro mindre svara. Genom myrornas narvaro 
blifva boningarne rensade fran skorpioner, spindlar 
och kakerlackor, hvilka ofverallt krala i mangd, 
der inga myror forekomma. Vissa arter, som up- 
pehalla sig i skogarne, aro annu farligare an de 
som intranga i boningsrummen. Flera ganger sages 
det nemligen hafva intraffat att personer, som rakat 
vilse, hafva blifvit dodade af myrorna. Rev. Zool. 
1848, p. 138. 
Vandran- Rorande lefnadssattet af vestra Afrikas van- 

emyror 'drande myror hafva utforliga underrattelser af SA- 
VAGE blifvit meddelade. Dessa myror, som Forf. 
observerade vid Cap Palmas, hafva inga fasta bo- 
stader eller konstiga byggnader, utan uppsoka sig 
gomstallen i halor, under tradrotter, under framsta- 
ende klippor och andra stallen, hvarest de kunna 
finna skygd. Utsatta for solstralarne, sardeles om 
dessas verkningar okas genom reflexion, do de snart. 



267 

De taga safeties ikring endast under mulen vaderlek 
och om natterna. Da de pa sina vandringar up- 
pehallas genom rikt byte, eller af annan orsak, tills 
sent pa morgnarne, dfverbygga de sin vag med ett 
hvalf af orenlighet, som de sammanklibba med sin 
spott, sa vida de icke beskuggas af hogt gras eller 
pa annat satt. Deras foda bestar fornamligast af 
kott och de doda snart de storsta djur; till och med 
jatteormarne (Python natalensis) aro utsatta for de- 
ras an fall. De angripa forst djurens ogon, hvilka 
de genom sitt stora antal snart forstora. Sjelfva 
saftcn i kottet fortares af myrorna, hvaremot de 
fastare delaine nedslapas i deras halor. Om nat- 
terna inti anga de hoptals i husen, hvarest rattornas, 
mossens och odlornas flykt gifver deras ankomst till- 
kanna, och forjagas de resande ofta utur sina sangar. 
Forf. omtalar annu manga egenheter i dessa myrors 
lefnadssatt, som bekraftar andra resandes berattelser, 
t. ex. att da deras tillhall blifva ofversvammade, 
hvilket under regntiden ofta intraffar, bilda de ett 
rundt klot, med ynglet och de svagare inuti och de 
starkare uttill, saint simma salunda tillsammans om- 
kring, tills de uppna ett torrt stalle. Da ett icke 
for bredt vatten flnnes i deras vag, bilda de fastade 
vid hvarandra en kedja, ofver hvilken de ofriga 
vandra som pa en bro. Afven fran tradens grenar 
form era de likartade kedjor, som racka anda till 
jorden. Trans. Ent. Soc. V, p. 1. Fror. Not. III. 
Reihe VI, p. 121. Enligt Westwoods undersoknin- 
gar tillhora dessa vandrande myror slagtet Anomma 
Schuck. och benamner han arten A. arcens. Endast 
arbetarne aro hittills kanda. Dessa aro till slorleken 
ganska olika, fran If — 5'". Hos de smarre indivi- 
derna, som synas vara de egenlliga arbetarne, aro 
hufvudet och kakarne mindre utvecklade, de sednare 
likval starkt tandade. De storre synas motsvara de sa 



268 

kallade soldalerna bland Termiterna. Emellan bada 
formerna finnas likval inga bestamda gransor. Trans. 
Ent. Soc. V, p. 16. Tab: 1, f. 3. 

Chrysidi- En ny art, Hedychrum Janus, fran Nona Ame- 

rika beskrifves af Haldeman. Proceed. Acad. Philad. 
II, p. 53. 

Metamor- Lucas har upplyst, att Chrysis ignita lefver 

soni parasit i bon af Odynerus spinipes. 1 Algier 
bar Forf. anmarkt, att Chrysis barbara bigger sina 
agg i bon tillhorande Osmia ferruginea och ccerule- 
scens, hvilka bada arter underga sin metamorfos i 
tomma snack skaii Sistnamnda Chrysis-art inlagger 
under Osmians franvaro ett agg i bvarje bo. Ann. 
Entom. II. Ser. V, p. XC. 
ichneu- Under titel "Mantissa Ichneumonum Belgii' har 

e ' Wesmael lemnat vigtiga bidrag till kannedomen oni 
denna svarutredda grupp bland Hymenoptera. Forf. 
har icke uppstallt nagra nya grupper, men val der- 
emot ansett att flera subgenera borde indra^as: sa- 
ledes staller han Eristicus clericus p. 13 under 
slagtet Ichneumon. Subgenus Eupalamas anser han 
bora forsvinna, emedan de karakterer, hvarpa det- 
samma blifvit grundadt, variera hos individer af 
samma art. De tvenne arter, som blifvit hitforda, 
bora erhalla sin plats efter Ichneumon depexus, p. 
75. Subgenus Automalus forenas med Trogus. Ani- 
sobas cingulatorius och rebellus uppstallas inom slag- 
let Ichneumon nara Ichn. calliceras p. 96. Probalus 
Alticola anser Forf. lampligare bora upptagas under 
slagtet Amblyteles. Bull, de Bruxell. XV, p. 138, 292. 
Boyer de Fonscolombe bar beskrifvit ett stort 
antal Ichneumoner, som blifvit insamlade i trakten 
af Aix och som till storre delen icke finnas upp- 
tagna i Gravenhorsts stora arbete ofver denna fa- 
milj. Forf. uppraknar 69 arter af Ichneumon, 1 af 
Cryptus och 1 af Stilpnus. Af det forstnamnda 



269 

beskrifvas 16 nya arter, och flera som synts Forf. 
tvifvelaktiga, hafva niirmare blifvit utredda. Ann. 
Eutom. II. Sep- V, P . 51, 397. 

Trogus nubilipennis n. sp. upptages af Halde- 
MAN i Proceed. Acad. Philad. Ill, p. 127. 

W. NylAnder, som utredt konskillnaden inorn 
slagtet Metopius, bar funnit denna besta i antenner- 
nas olika langd, kroppens fargteckning och fornam- 
ligast i genitaliernas bildning. Genom F6rf:s an- 
stallda undersokmngar liar blifvit upplyst, att M. 
micratorius ar lianen till M. necatorius. Den for re, 
eller hanen, bar antennerna omkring 12 millim. lan- 
ga, undertill jemte ausigtet, mundelar och tecknin- 
gar pa kroppen och benen ljusgula; under valvula 
ana lis dorsalis 2 sma svarta, hariga, cylindriska ut- 
skott och de af Gravenhorst beskrifna gula man- 
dibellika valvular laterales, valvula analis ventralis 
bel, platt, gul, vid basen svart. Honan har otnki ing 
81 tnillim. langa, undertill brunaktiga antenner, an- 
sigtet och mundelarne svarta, den gula teckningen 
pa thorax och benen sparsammare eller forsvinnande, 
tibierna och tarserna tegelfargade, valvula analis ven- 
tralis svart, klufven, med tva dylika utskott pa dess 
anda, som hanen har pa dorsal-valveln, men kor- 
tare; agglaggningsroret gulaktigt. Notis. ur Sallsk. 
pro Faun, et Flor. Fenn. Forhandl. I, p. 298. 

Ofver nagra pa Harz foiekommande Parasit-Metamor- 
steklars utveckling har Hartig anfort foljande: utur 
pupporna till Pissodes Her cynics klackte Forf. Ech- 
thrus hercynianus n. sp. och en annan af Saxesen 
pa Harz fangad art, E. crassipes n. sp. En va- 
sendtlig karakter for detta slagte anser Forf. fram- 
tibiernas fortjockning vara. Mesoleptus Teredo n. sp. 
klackt utur en Bostrichus-art. Sigalphus Curcu- 
lionum n. sp. synes vara en farlig fiende for Pis- 
sodes Hercynice. Sig. Tenthredinum klacktes utur 



270 

en Lyda-larv. Sig. Complanellce utur larven af T. 
complanella. Dessutom uppstaller Forf. tvenne nya 
slagten, Clostrocerus en Ephialtes-fovm och Ophiodes 
emellaii Ephialtes, Lissonota och Xorides. Af bvar- 
dera beskrifves en art. Bericht. d. Natnrw. Ver. des 
Haizes 1846—1847, p. 15. 

Ratzeburg har i en uppsats "Ichneumonologi- 
sches' meddelat upplysningar ofver atskilliga Ichneu- 
raoner, som blifvit klackta utur fjai ilpuppor. Nagra 
nya Ichneumonider karakteriseras kortligen. Stett. 
Ent. Zeit. 1847, p. 58. 

Boie har utur pupporna af Bomhyx pudibunda 
klackt Ichneumon balticus Ratzeb. Han anser den- 
samma icke vara skiljd fran Trogus alboguttatus. 
Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 239. 

Bellier de Chavignerie har meddelat sina 
iakttagelser ofver Ichneumonernas utveckling i fjaril- 
pupporna, och anfor afven att det fJera ganger in- 
traffat att larver, ehuru angripna af Jchneumoner, 
forvandlat sig till fjarilar, hvarvid dessa likval ge- 
nom mindre storlek och mattare farger visat spar 
efter deras lidande under forsta lefnadsperioderna. 
Ann. Ent. II. Ser. V, p. XXIII. Bruand har nied 
anledning haraf anmarkt, att larver ofta befinnas 
stuckna af Ichneumoner, utan att larverna af dessa 
sednare utbildats, i hvilket fall han formodar att 
Ichneumonidernas agg icke varit befruktade, 1. c. LV. 
Pteroma- List of the Specimens of Hymenopterous Insects 

,DI ' in the Collection of the British Museum. Part. II. 
Chalcidites. Additionel Species. London 1848, har 
blifvit utarbetad af Walker. Den innehaller en 
upprakning och synonym i till de arter, som under 
sednare aren tillkommit i Engelska Museum, jemle 
beskrifning pa en mangd nya arter af flera slagten. 

Walker har fortsatt sina beskrifningar ofver 
Chalcidites och Cynipites, tillhorande slagtena Chal- 



271 

cis, Eurytoma, Torymus, Siphonurq, Eucharis, Peri- 
lampus, Encyrtus, Eulophus, Platygaster, Teleas, lba- 
lia, Cynips, Teras, Synergus, Aylax, Synophrus, Psilo- 
gaster och Figites. Ann. Nat. Hist. XIX, p. 227, hvar- 
jemte nya arter insamlade af DoubledAY i Norra Ame- 
rika af densamme afven beskrifvas tillhdrande slagtena 
Pteromalus, 1. c. XIX, p. 342, Eupelmus, Encyrtus, 
Closterocerus, Entedon, Eulophus, Elachestes, Cirro- 
spilus, Tetrastichus och Acrias n. g. 1. c. XX, p. 19. 

Schembri har beskrifvit en pa Malta forekom- 
mande Leucopis-art, L. Costce. Denna synes icke 
skiljd fran L. rufonotata Westw. Ann. Ent. II. Ser. 
V, p. LXXXVI. 

Leucopis Integra n. sp. fran Norra Amerika 
beskrifves af HaldemAn. Proceed. Acad. Philad. 
Ill, p. 53. 

Westwood har utarbetat en monografi ofver 
sliigtet Palmon Dalm., hvaruti 11 arter beskrifvas 
Trans. Ent. Soc. IV, p. 256. 

Walker har meddelat upplysningar rorande 
flera Chalcidit-arters synonymi, samt beskrifvit tvenne 
nya arter af slagtet Callimome. Ann. Nat. Hist. N. S. 
II, p. 219. 

Den grupp af parasit-steklar, som undergar sin 
forvandling i andra insekt-arters agg, uppstalldes af 
Haliday under benamningen Myrmaridce, och blef 
sednare af Walker (se foi ra Arsb. p. 217) fordelad 
i slagten. Forster, som gjort sig fordelaktigt kand 
genom flera arbeten ofver Pteromalini, har nu fore- 
tagit en ny utredning af dessa sma djnr, hvilka han 
indelar pa foljande satt: 

Sect. I. Fern tarsleder. 

a. Skaftad bakkropp. 

Gen. 1. Octotonus Halid. Hanarnes antenner 13-ledade (ra- 
diculan haribland icke inberaknad). Honans 11-ledade. 
Antennklubban enkel, bakkroppen skaftad. 6 arter. 

b. Oskaftad bakkropp. 



172 

Gen. 2. Rachistus n. g. Honans antenner 11-ledade, ratli- 
culan ganska tydlig, klubban oledad. Hanarnes antenner 
13-ledade. Bakkroppen vid basen bred. Tarserna 5- 
ledade. Vingarne med en kort underrandnerv, icke upp- 
n§ende vingens midt. 5 arter. 

Gen. 3. Lilus Halid. Honans antenner 9-ledade, klubban 
enkel. Tarserna 5-ledade. 2 arter. 

Gen. 4. Leimacis n. g. Honans antenner 8-ledade, klubban 
enkel. Hanens antenner 13-ledade. Tarserna 5-ledade. 
Vingarne med en underrandnerv som uppnar -deras midt. 
Bakkroppen oskaftad. f art. 

Gen. 5. Gonalocerus Neks. Hanens antenner 13-, honans 
11-ledade (radiculan ej inberaknad). Antennklubban hos 
honan bestaende af 3 ringar. Bakkroppen ej skaftad. 
Agglaggningsroret framstaende. Vingarne med kort un- 
derrandnerv. 1 art. 

Sect. II. Fyra tarsleder. 

a. Bakkroppen oskaftad. 

Gen. 6. Anaphes Halid. Hanens antenner 12-, honans 9- 
ledade, klubban enkel. Tarserna 4-ledade. Bakkroppen 
oskaftad, aggformig. Vingarne med en tydlig och tem- 
ligen lang nervus ulnaris. 5 arter. 

Gen. 7. Anagrus Halid. Hanens antenner 13-, honans 9- 
ledade, klubban enkel. Tarserna 4-ledade. Bakkroppen 
oskaftad, kSgelformig, spetsig. Vingarne utan eller med 
en punktformig nervus ulnaris. 6 arter. 

b. Bakkroppen skaftad. 

Gen. 8. Polynema Halid. Hanens antenner 13-, honans 9- 
ledade, klubban enkel. AntennstSngeln (scapus) hos bada 
konen utvidgad, bojd, nSgot l§ng. Tarserna 4-ledade. 
Bakkroppen skaftad. 12 arter. 

Gen. 9. Myrmar Halid. Hanens antenner 13-, honans 9- 
ledade, klubban enkel. Antennstangeln hos bada konen 
rackande l&ngt dfver pannan. Tarserna 4-ledade. Bak- 
kroppen skaftad. Vingarne jemnbreda. De framre mot 
spetsen n§got utvidgade. 1 art. 

Gen. 10. Eustochus Halid. Honans antenner 10-ledade, klub- 
ban 2-ledad. Tarserna 4-ledade. De fyra bakre tibierna 
langre an tarserna. Bakkroppen skaftad, hos honan med 
J3ngt agglaggningsrdr. Vingarne med betydligt fdrlangd 
nervus ulnaris. 1 art. 

Gen. 11. Doriclytus n. g. Honans antenner 10-ledade, klub- 
ban 2-ledad. Tarserna 4-Jedade. De 4 bakre tibierna 

nagot 



273 

nagot kortare an tarserna. Bakkroppen kort skaftad. 
Agglaggningsroret langre an bakkroppen. Vingarnes ner- 
vus ulnaris ganska kort, knappast markbar. 

Antalet af de nya arter, soin Forf. beskrifver, 
ar stort, hvilket ock var att forvanta inoin en sa 
litet undersokt insektgrupp, och kommer sakert att 
annu betydligt tillvaxa, da flera forskare komma att 
fasta sin uppmarksamhet pa dessa sma, hittills for- 
summade djur. Linnea Entom. II, p. 195. 

Rorande utvecklingen af Myrmaridoz har Loew Metamor- 
meddelat foljande iakttagelser: Uti gallknolar pa os * 
bladeti af Urtica dioica, fororsakade af Cecidomyia 
Urticce Perr., fann Forf., utom de nakna Cecidomyia- 
larverna, spolformiga, langhariga Pteromalin-larver, 
hvilka angripa och doda de forra. Pa Pteromalin- 
larverna forekomma sma Myrraarid-larver antingen 
ensamrna eller flera tillsammans. Dessa sednare doda 
de forra. Myrmarid-larverna aro hvita, endast det 
stora hufvudet ar i narheten af de starkt utbildade 
kakarne brunaktigt. Kroppen ar bakat smaningom 
afsmalnande och bestar af 13 segmenter, samt ar 
ofverallt besatt med styfva, tjocka borst; utomdess 
finnes pa hvarje segment ett par tjocka re, langre 
borst, som aro sa ordnade, att de bilda langsefter 
gaende rader. De aro anda till spetsen lika tjocka, 
pa de eftersta segmenterna nagot kortare, och fela 
alldeles pa det sista. Af de i dessa gallknolar be- 
fintliga larver erholl Forf., utom ett antal af Ceci- 
domyia Urticcz, en icke obetydlig mangd af en To- 
rym us-art samt en svarm Myrmaridce af slagtet 
Anaphes. Afven utur de af larven till Gymncetron 
villosulus fororsakade gallvaxter pa frohusen af Ve- 
ronica Anagallis, erholl Forf. Myrmarider afslagtena 
Polynema och Rachistus, sa att det alimanna anta- 
gandet, att Myrmaridai endast skulle underga sin 
Prof. Bohemans Irsb. 1847, 1848. 18 



274 

forvandling i insekt-iigg, icke synes grundadt. Stett. 
Ent. Zeit. 1847, p. 339. 

Leon Dufour liar ofver begge konen af Miso- 
campus stigmatizans lemnat en noggrann beskri filing. 
Han liar klackt denna art utur sma, klotiunda, trad- 
artade gallknolar, som finnas pa grenar a( ek. Denna 
art tillhor slagtet Megastigmus Dalm. och liar af 
Nees von Esenbeck redan forut blifvit nara Dipl. 
dorsalis Fabr. pa sitt ratta stalle upptagen. Ann. 
Entom. II. Ser. V, p. 441. 

Walker uppger att Tetrasiichus flavovarius 
(Eulophus flavovarius Nees = Tetrastichus Armaius 
Walker) blifvit klackt utur larver, som lefva i 
knopparne pa Ulex nanus, afvensom att Encyrtus 
serricornis ulkommit utur puppan till en Hepialus- 
art. Ann. Nat. Hist. N. S. II, p. 218. 

GoureAU har pa skotten af Ulex europaeus 
funnit fjaril-agg, utur hvilka ett dussin Pteromaliner 
utklacktes. Dessa anser ban tillhora Merismus ob- 
scurus Blanch. = Psilocera obscura Walk, Ann. 
Entom. II. Ser. IV, p. 477, pi. 1L N:o III. 

Densamme bar beskrifvit och afbildat en Pte- 
romalin, Semiotus Apionis, som lefver under larv- 
tillstandet parasitiskt i pupporna af Apion Ulicis. 
Ann. Entom. II. Ser. V, p. 252. Tab. 3. N:o II, 
f. 13 — 15. 

Leon Dufour har meddelat diagnos pa en Pte- 
romahn, som undenjar sin forvandlingf i larverna till 
Cassida maculata, och har benamnt densamma Eu- 
lophus Cassidce. Ann. Sc. Nat. III. Ser. VII, p. 20. 
Leon-Fairmaire har i narheten af Orleans fun- 
nit ett exemplar af Chrysomela sanguinolenta, utur 
hvilket utkropo 15 — 20 sma rosenroda larver, som 
spunno sig hylsor af ett hvitt silkesartadt a nine. 
Efter en manads forlopp klacktes utur desamma sma 
Pteromaliner. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. XXXVI. 



275 

DIPTERA. — Zetterstedts i flera foregaende AUman 
Arsberattelser anmalda rikhaltiga och fortjenstfulla 
arbete "Diptera Scandinavian" har rastlost, till stor 
vinst for vetenskapeu, blifvit fortsatt med 6:te delen, 
Lundae 1847 (p. 2163—2580), och 7:de delen, Lundse 
1848 (p. 2581 — 2934). Dessa tvenne Tomer npp- 
taga de smarre och svarutreddare arterna, hvarfore 
ock Forf. funnit sig foranlaten, att har och der gora 
beskrifningarne omstandligare an fo rut. Da hvar och 
en, som intresserar sig for denna insekt-ordning, icke 
larer underlata forskaffa sig ett sa vigtigt och oum- 
barligt arbete, torde det vara tillfyllestgorande att 
endast i korthet redogora for innehallet och antalet 
af de beskrifna arterna. Sjette delen innehaller: 
af Ortalides 144, af Opomyzides 43, af Heteromy- 
zides 88 och af Geomyzides 41 arter. I sjunde de- 
len upptagas: Oscinides med 69, Agromyzides med 
75, Phytomyzides med 36, Trineurides med 38 och 
Coriacece med 8 arter. Ett stort antal af de be- * 
skrifna arterna aro dels for vetenskapen, dels for 
Skandinavien nya. Sedan Forf. nu fullandat beskrif- 
ningen af forsta afdelningen, eller ofver de Diptera, 
som ega faledade antenner, har han i slutet af 
7:de delen bifogat ett register ofver alia i de ut- 
komna tomerna upptagna genera. 6nskligt vore om 
F6rf:s tid medgafve utarbetandet af den andra afdel- 
ningen eller Tipulariae, hvarigenom intet land kunde 
framvisa en sa fullstandig och noggrann utredning 
af dess Dipter-fauna, som Sverige. Flera delar af 
forenamnda arbete hafva blifvit recenserade, nemligen 
Tom. 1, 2 och 4 Isis 1846, p. 791, Tom. 5. 1. c. 
1848, p. 696, samt Tom. 6. 1. c. 1848. p. 66. 

P. F. Wahlberg har, sasom tillagg till Zet- 
terstedts Diptera Scandinavia*, borjat beskrifva de 
nya arter, som inom Sverige blifvit upptackta under 
sistnamnda arbetes utgifvande, och npptager denna 



276 

gang: Hexatoma bimaculata Fabr., funnen pa blom- 
mor af Laserpitium i Skallviks socken i Ostergoth- 
land d. 6 Juli 1848. Tabanus lapponicus vid Quick- 
jock i Lulea Lappmark d. 29 Juli och 9 Augusti; 
i Tornea Lappmark icke langt fran Karesuando d. 
22 Juli, samt vid floden Muonio ofvanfor Palajoen- 
suu d. 27 Juli. Tabanus punctifrons pa slata Walli- 
fjallet nara Quickjock 3100 fot ofver hafvet. Hcema- 
topota crassicornis vid Stockholm och Gusum i Oster- 
gothland. Denna art framkommer enligt Wahlbergs 
uppgift, som 1849 funnit den i temlig mangd, tidi- 
gare an H. pluvialis. Chrysops melanopleurus hanen 
funnen pa Dovre i Juli manad 1832, honan emellan 
Palajoensuu vid floden Muonio och berget Pajtasvara 
i Tornea Lappmark d. 27 Juli 1847. Vet. Akad. 
Ofvers. 1848, p. 198. 

Dipteres exotiques nouveaux ou peu connus par 
Macquart. Paris 1846. Supplement 8:o med figurer 
och Deuxieme Supplement. Lille 1847, 8:o med fig.; 

Loews Dipterologische Beitrage 2:tes heft. Po- 
sen 1847, 4:o, 61 ark (pris 15 sgr.) och 3:tes heft. 
Posen 1847 (pris 15 sgr.) Recenserade i Isis 1846, 
p. 797; samt 

Rossi Systematisk forteckning ofver Osterrikes 
Diptera. Bericht. der Freund. der Naturw. in Wien. 
IV, p. 351. aro Ref. endast till titlarne bekanta. 

Gimmerthal har fortsatt sin i forra Arsb. p. 
238 anmalda uppstallning och beskrifning af i Ryss- 
land forekommande Diptera. Hvad haraf nu ut- 
kommit, innehaller foljande slagten och artantal: 
Beris 2, Xylophagus 1, Camomyia 1, Silvius 1, Ta- 
banus 21, Chrysops 6, Hamiatopota 1, Hexatoma 1, 
Leptis 9, Chrysopilus 5, Atherix 3, Thereva 14, 
Psilocephala 3, Nemestrina 1, Lomatia 2, Anthrax 
16, Bombylius 17, Phthiria 1, Bull, de Mosc. XX. 
1, p. 175. Dioctria 1, Dasypopon 6, Laphria 2, Asilus 



277 

5, Hybos 1, Ertopis 2, Rhamphomyia 4, Tachypeza 

1, Tachydromia 4, Acrocera J, Ogcodes 1, Nemote- 
lus 2, Oxycera 2, Stratiomys 4, Cena 1, Chryso- 
toxum 2, Paragus 2, Asaa 3, Eumerus 1, Chryso- 
gaster 2, Z)oros 1, Syrphus 2, Melithreptus 1, Serico- 
myia 1, Helophilus 2, Mallota 1, Eristalis 2,Volucella 

2, Platypeza 1, Callomyia 1, Pipunculus 3, Psilopa 

3, Argyra 4, Medeterus 5, Dolichopus 3, Lonchoptera 
1, Zodion 1, Oestrus 3, Gastrus 4, 7W#a 1, £/ro- 
myia 1, Clytia 1, Macquartia 1, Panzeria 1, Milto- 
gramma 1, Goma 1, Metopia 1, Z)e Geeria 1, Z&ro- 
mta 1, Phorocera 2, Phasia 1, Li'spe 2, Cordylura 

6, Scatophaga 1, Sapromyza 4, Ortalis 1, Lonchea 
1, Trypeta 6, PsiYa 1, Calobata 2, Micropeza 1, P/a- 
ty stoma 1, Piophila 1, Sepedon 1, Tetanocera 4, 
Heteromyza 1, Helomyza 1, Hydrellia 2, Ochthera 
1, Drosophila 3, Ochthiphila 1, Opomyza 3, Ephydra 

7, Chlorops 5, Meromyza 1, Agromyza 3, Borborus 
5, P/iora 1, Hippobosca 1, Leptena I och Anapera 
1; afven upptagas flera Tipularice, som icke voro 
kanda da Forf. borjadc sitt arbete. Bull, de Mosc. 
XXIII, p. 140. Af den meddelade forteekningen vill 
det synas, som alltfor fa af de inotn det vidstrackta 
Ryska riket forekommande Dipter-arter varit Forf. 
bekanta. 

Vid Fischer von Waldiieims Doctors-Jubileum 
har Naturforskare-foreningen i Riga utgifvit en liten 
afhandling, innehallande beskrifning ofver 12 nya 
Dipter-arter af Gimmerthal. Da denna lilla skrift 
icke ar i bokhandeln lillganglig, har Ref. ansett sig 
bora upptaga de gifna diagnoserna: 

Chironomus Wqldheimii; viridis; thorace vittis tribus 
ferrugineis; abdomine viridi, maculis dorsalibus fuscis; pe- 
dibus flavo-viridibus, tarsis fuscescenlibus; alis puncto nigro 
notatis. Langd 2"'. Kiew. 



278 

Tipula lactipennis Lindem.: cinerea; abdomine flavo, li- 
neis tribus fuscis notato; alis marmoratis. Langd c? 6'", 
? 7'". Riga, Kiew. 

Sciophila fasciata.- thorace pallido, vittis tribus fuscis; 
abdomine ferrugineo, segmentis 2 — 5 fasciis fuscis; alis hya- 
linis; pedibus pallidis, tibiis tarsisque fuscis. Langd 3'". 
Kurland. 

Dasypogon Kolenati: nigricans, rufo-pilosus; articulis 
duobus antennarum, pedibus alisque rufis. Langd 10J"'. 
Tiffiis. 

Nemotelus cerosus.- capite thoraceque fusco-seneis; ab- 
domine nigro, margine punctisque albo-flavescentibus; alis 
hyalinis, nervis costalibus flavescenlibus. Langd 3'". Sddra 
Ryssland. 

Volucella Hochhuthii; capite ochraceo, thorace disco nigro, 
scutellaris ochraceo; abdomine nigro nitido, basi fascia in- 
terrupta fusco-ochracea. Langd 7"'. Kiew. 

Panzeria minor: thorace nigro, cinereo micante; abdo- 
mine conico, nigro, segmentis tribus anticis lateribus sangui- 
neis; oculis hirtis. Langd 2|*' Riga. 

Cordylura marginipennis : nigra, nitida; hypostomate pal— 
pisque albis; pedibus rufis, femoribus nigris; alis hyalinis, 
apice fuscis. Langd 3'". Kurland. 

Sapromyza sexmaculata: thorace cinereo, abdominis seg- 
mento primo pallide-flavo, reliquis fuscis; alis hyalinis, ma- 
culis sex fuscis notatis ij'",. Kurland. 

Sapromyza novempunctata: ferruginea; alis novempun- 
ctatis. Langd l*'". Riga. 

Ephydra maculipennis : fusco-aenea; hypostomate albo, 
antennis pedibusque nigris; alis fuscanis, maculis hyalinis 
notatis. }'" iang. Kurland. 

Anapera sibiriana.' thorace fusco-nitido, flavo-maculalo, 
subtus pallido; tarsorum posteriorum articulis 3 et 4 pal- 
lidis; alis apice subrotundatis. Langd 2'". Sibirien. 

RondAnt har fortsatt sina Dipterologiska afhand- 
lingar i Annali di Bologna. Den ll:te innehaller en 
utredning om konskillnaden hos slagtena Conops oca 
Myopa. Enligt Forfls undersokningar aro tarserna 
hos ena konet af Conops-arterna finare. De klaff- 
lika organer, soin finnas pa undra sidan af abdo- 
men, utmarka honorna och icke hanarne, hvilket 



279 
man ofta trott. Denna bukens utvidgninjr ar en 

DO 

ovanlig utbildning af 5:te segmented Hos nagra 
Conops-honor ar forsta abdominal-segmentet ganska 
smalt. Hos alia Conops-arter och de fiesta Myopae 
ar den hornartade del, som finnes i abdomens anda, 
ett utmarkelsetecken for honan. Den tolfte afhand- 
lingen innehaller beskrifning pa tvenne nya slagten 
tillhorande Tachinarice, nemligen: 

Phylomiptera: vena quinta longitudinalis non in- 
terrupta. Aristae articuli primi tertio breviori. Ma- 
crochetae abdominis supereae marginales tantum seg- 
mentis secundo et. tertio. 

Bigonicheta: vena "secunda transversaria magis di- 
stans a prima quam a cubito venae quintae longitu- 
dinalis. Areola quinta exterior aperta longe ab apice 
alarum. Facies obliqua non buccata; genae nudae. 
Macrochetae alique intermedia? segmentis secundo et 
tertio abdominis. Den trettonde afhandlingens inne- 
hall ar Bef. obekant. Den 14:de upptager beskrif- 
ning ofver de Italienska arterna af slagtet Merodon. 
Rec. i Isis 1846, p. 796. 

Ueber die ftalienischen Arten der Gattung Co- 
nops und Sapromyza von LoeW, 4:o, ar Ref. endast 
till titeln bekant. 

LoeW har meddelat flera for synonymiens re- 
dande vigtiga upplysningar rorande de af Ruthe i 
Isis 1831 inforda Dipterologiska bid rag, sasom att 
Corethra velutina Ruthe tillhor det af Forf. upp- 
stallda slagtet Mochlonyx. Diadokidia flavicans = 
Macroneura Winthemi. Thaumalia testacea Ruthe = 
Orphnephila devia Hat/id. = Chenesia testacea Macqu. 
Thereva nigripennis Ruthe, af Zetterstedt sednare 
beskrifven under benamningen Th. lapponica. An- 
thrax humilis Ruthe, sednare af Zeller beskrifven 
sasom A. mucida. Psilocerus occultans Ruthe ar af 
Meigen upptagen under samma specifika namn, men 



280 

ford till slagtet Chironomus. Zeller bar likval i 
lsis 1842, p. 807 upplyst att denna art redan 1829 
blifvit i Vet. Akad. Handl. af Fries beskrifven un- 
der namnet Hydrobcenus lugubris, hvilket sasom aldst 
bor bibehallas. Aspistes inermis Ruthe tillhor slag- 
tet Scatopse. Xylophagus ater och ductus anses af 
Ruthe utgora en art. Af hans beskrifning inliemtas 
likval, att han endast haft varieteter af en art for 
sig, hvilka tillhort X. cinctus. Leptis conjungens 
Ruthe = Leptis annulata De Geer. Till slut be- 
skrifver Loew tvenue nya Dipter-arter, Aspistes 
borealis och Dolichopus Ruthei. Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 66. 

Loew har amnat anstalla en revision af de i 
sednare tider utkomna Dipterologiska arbeten, och 
har borjat med dem som blifvit af Rondani utgifna. 
Forfrs grundliga, med sakkannedom och moderation 
framstallda anmarkningar och rattelser aro fortjenta 
af all uppmarksamhet, och far Ref., da ett utdrag 
af denna uppsats skulle leda till alltfor mycken vid- 
lyftighet, hanvisa till Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 146. 

Metamor- Under titel "Beitrage zur Kenntniss der In- 

secten-Larven" har Bouche meddelat intressanta un- 
derrattelser om flera Dipter-a iters forsta lefnads- 
perioder och utveckling, hvaraf i korthet ma an- 
foras: 1) att larverna af Agromyzides aro blad- 
minerande och trafFas salunda larven af A. amoena 
i bladen af Sambucus nigra. A. strigata Meig. i 
bladen af Campanula Trachelium. A. mobilis i bla- 
den af Cynoglossum officinale. A. lateralis i bladen 
af Cynoglossum officinale och C. furcatum. A. va- 
riegata Meig. upplefver tvenne generationer och 
larverna trafFas i bladen af Colutea arborescens och 
Coronilla varia. A. Verbasci Bouche i bladen af 
Verbascum nigrum och Lychnitis. A. Thapsi i bla- 



281 

den af Verbascum Thapsus. A. holosericea i bladen 
af Verbascum nigrum. A. Heraclei i bladen af He- 
racleum. Leucopis puncticornis Meig. lefver lika- 
sotn Syrphus- (Scceva) arter af bl ad loss, sar deles af 
Aphis Salicis och Schizoneura Ulmi. Leucopis grisea 
Meig. forhaller sig pa samma salt som foregaende. 
Cecidomyia Pyri Bouche larven lefver i Juni pa 
parontradsblad, hvars kanter genom dess atande rulla 
sig tillbaka och vissna. Cecid. Bryonia traffas i sall- 
skap af flera hundrade i fdrtjockade grenspetsar af 
Bryonia alba. Cecid. Tubifex Bouche forekommer 
i rorlika, 6 linier langa utvaxter pa Artemisia catn- 
pestris. Ortalis fulminans Meig. larven finnes i stjel- 
karne af Asparagus officinalis. Sapromyza obsoleta 
forekommer i Mars manad under ruttnadt lof. Eu- 
merus ceneus i lokarne af Allium Cepa, hvaraf den 
understundom forstor hela skorden. Den for pup- 
par sig antingen i loken eller nedkryper i jorden. 
Phora rufipes i ruttnade larver. Siett. Ent. Zeit. 
1847, p. 142. 

Rorande nagra bladminerande fluglarver har 
Goureau meddelat sina iakttagelser. 1) Larven af 
Phytomyza obscurella Macq. ater sig langa, krokiga 
gangar i bladen af Lonicera Xylosteum. Da den 
ar fullvaxt, borrar den sig ut och undergar sin for- 
vandling i jorden. 2) Agromyza nigr'ipes Macq. 
lefver i bladen af Luzern. Larven traffas i Augusti 
och flugan i September pa Luzern fa ilten. 3) En 
annan fluglarv fann Forf. i bladen af Iris Pseuda- 
corus, hvaraf en art nara Oscinis nigerrima blifvit 
utklackt. 4) Snarlika, men likval troligen en annan 
art tillhorande puppor funnos i bladen af vass 
(Arundo Phragmites); utur dessa erholls endast en 
liten parasit tillhorande slcigtet Oenone. Ann. Entom. 
II. Ser. IV, p. 223. 



282 

Enskiid Hanen till Gastroxides ater, som forut icke varit 

,i " e L ratu . r • kand, beskrifves och afbildas af Saunders. Trans. 

Ent. Soc. IV, p. 233. Tab. 14, f. 3. 
Xyiophagi Leon Dufour bar beskrifvit utvecklingen af 

Me foT.° r " Subula (Xylophagus) citripes, hvars larv blifvit fun- 
nen i sarnader pa almtrad. I April 1845 bade Forf. 
insamlat etl stort antal larver, Jivilka forvandlades 
till puppor i Mars 1846, samt utklacktes dels i sed- 
nare balften af April, dels i forra halften af Maj 
samma ar. Da larven blifvit fullvaxt och fardig att 
forvandlas till puppa, ofverger den sitt fori'a tillhall 
for att i narheten soka sig en ann.an lamplig plats. 
Detta slagte synes hafva mycket gemensamt i sin 
metamorfos nied Xylophagus, ty liksom bos denna 
bildas pnppan inom larvbuden och uttranger mer 
an till halften utur densamma da sjelfva djuret fram- 
kommer. Slutligen bifogar Forf. beskrifning pa pup- 
pan af Subula marginata, hvilken val eger mycken 
likhet med den forslnamnda artens, men foreter fran 
densamma flera afvikelser. Ann. Sc. Nat. 111. Ser. 
VII, p. 5. T. VI, tab. 17, f. 12—19. Ann. Entom. 
II. Ser. IV, p. XLVII 
Stratio- Stratiomys ventralis n. sp. fran Sibirien, samt 

m y dx - ett nytt slagte Chauna (Stratiomydce) med en art fran 
Cuba, beskrifvas af Loew. Stett. Ent. Zeit. 1847, 
p. 369. Tab. 1, f. 11—15. 
Asiiici. Under titel "Ueber die Europeischen Raubflie- 

gen (Diptera Asdica)" bar Loew utgifvit ett arbete, 
innehallande vi^timi bidragf till kannedomen om 
denna val begransade familj. Forf. indelar sin upp- 
sats i trenne afdelningar, och afhandlar i den forsta 
de Dasypogon-artade ro/Hugorna, under hvilka in- 
begripas slagtena Damalis, Leptogaster, Ceraturgus, 
Dioctria och Dasypogon. I den andra de Laphria- 
artade rolHugorna med slagtena Lapliystia n. g. 
Antennae stylo terminali distincto, biarticulato, obtuso. 



283 

Alis nervis longitudinalibus 1 et 2 ipso margine con- 
tiguis, och Laphria. Linnea Entom. II, p. 384. I 
tredje afdelningen upptagas de Asilus-artade rofflu- 
gorna, bland livilka Forf. antager 3:ne slagten, hvilka 
sal unda karakteriseras: 

1. Polyphonius n. g.: antennselan naken, tjock, 
dess forsta led mycket langre an den andra, som ar 
ganska kort; mellanlaren fortjockade; mellantibierna 
vid spetsen forsedda med en stark, trubbig tagg. 

2. Asilus; antennsetan naken, fin, forsta leden myc- 
ket kortare an den andra j mellantibierna utan tagg. 

3. Ommatius: Den borstformiga antennsetan pa 
undre sidan kamformigt harig. Af Polyphonius och 
Ommatius upptages en art af hvardera slagtet och 
af Asilus 22 arter. Linnea Entom. Ill, p. 386. 

Zeli.er, som haft tillfalle granska en del af 
de i Wiener-Museum befintliga typer for Meigens 
beskrifningar ofver Asilus-arter, har rorande dessa 
meddelat flera upplysningar. Stett. Ent. Zeit. 1847, 
p. 280. 

Tvenne nya arter af Dolichopus, D. rotundi-Doiicho- 
pennis och D. Sagittarius, bada fran Sibirien, hafva podes * 
af LOEW blifvit uppstallda. Stett. Ent. Zeit. 1848, 
p. 329. 

Rondani har narmare granskat de i Italien fo- Syrphici. 
rekommande arterna af slagtet Merodon, hvilket han 
indelar pa foljande satt: 

a. Pedes omnino nigri, vel raro prope geniculos tantum 
anguste subrufescentes. 

b. Tibiae posticae intus tuberculatae in mare. 

c. Thorax pilis fulvis vel luteis antice tectus, postice nigris. 

Sp. 1. M. bulborum Rond. (c/ 1 equestris Fabr., transver- 
salis Meig., ? nobilis Mkig.) 
cc. Thorax pilis omnino fulvis vel luteis tectus. 

Sp. 2. M. tuberculatus Rond. (0* Narcissi Fabr., $ con- 
stans Ross , flavicans Fabr., ferrugineus Fabr.) Fore- 
sf&ende tvenne arter 8ro i Italien sallsynla. 



284 

bb. Tibiae posticae non tuberculatae in utroque sexu. 

d. Antennae articulo tertio subovato, non distincte elongato, 

nee subprismatico. 

Spec. 3. M. clavipes Fabr. (? gravipes Ross.) AllmSn pa 
Apenninerna. 
dd. Antennae articulo tertio djstincte elongato seu prismatico* 

e. Thorax haud manifesto albo-vittatus. 

Spec. 4. M. senilis. Mycket sailsynt. 
ee. Thorax distincte albido quadri-vittatus. 

Spec. 5. M. italicus Rond. (a* melancholicus Fabr. Meig., 

? natans Fabr. Mg.) Pa Apenninerna icke sailsynt. 

aa. Pedes saltern basi tibiarum distincte et satis late rufe- 

scentes. 

f. Abdomen haud rufo-raaculatum nee rufo-tinctum. 

g. Antennae articulo extremo distincte elongato. 

Spec. 6. M. cinereus Fabr. (posticatus Meig.?) 
gg. Antennae articulo tertio subovato, non elongato. 
h. Coxae posticae apophysi subspiniformi instructae. 
i. Abdomen vittis albidis non signatum. 

Spec. 7. M. ceneus Megl. 
ii. Abdomen saltern segmento tertio vittis duabus albidis 

transversis signatum. 

Spec. 8. M. subfasciatus n. sp. fran Sicilien. 
hh. Coxae posticae inermes, vel tuberculo tantum brevissimo 

instructae. 

Spec. 9. M. funestus Fabr. En af de allmSnnaste ar- 
terna. 
ff. Abdomen saltern basi rufo vel testaceo-maculatura. 
k. Coxae posticae in mare appendicibus longiusculis instructae. 

Spec. 10. M. armipes Rond. Rev. Zool. 1843. Vid Parma, 
kk. Coxae et tibiae posticae inermes. 

I. Tarsi vel omnino-vel late nigricantes saltern superne. 

m. Thorax superne griseo-trivittatus quamvis saepe parum 

manifeste. Fasciolae albicantes praesertim segmenti tertii, 

margini antico subparallelae. 

Spec. 11. M. varius Rond. En af de allmSnnaste arter. 
mm. Thorax magis vel minus sed semper manifeste albido 

quadrivittatus. Fasciae albicantes abdominis obliquae. 

Spec. 12. M. nigritarsis Rond. Mycket sailsynt, fran 
Parma. 

II. Tarsi omnino rufi vel rufescentes. 

n. Antennae nigrae vel nigricantes articulo tertio. 

Spec. 13. M. spinipes Fabr. (viaticus Meig. ?). Icke sail- 
synt i mellersta Italien. 



285 

nn. Antenna) rufae, vel rufescentes, saltern articulo tertio. 
o. Articulus tertius antennarum subcircularis. 
Spec. 14. M. sicanus Rond. fr§n Sicilien. 

00. Articulus tertius antennarum ovatus. 

p. Tibiae nigricante-annulatae. Thorax vittis albidis in- 
distinctis. 

Spec. 15. M. ruficornis Meig. 
pp. Tibiae omnino fulvae. Thorax vittis quatuor albidis magis 
vel minus sed semper manifestis. 

Spec. 16. M. rufitibius Rond. (tf avidus Rossi, ? Pruni 
Rossi) allman i hela Italien. Nouvi Annali della 
Scienz. Nat. II. Ser. IV, p. 254. 

En monografi ofver de i Europa forekommande 
arterna af slagtet Eumerus bar blifvit utarbetad af 
Loew. Forf. anser flera af de kannemarken, som 
blifvit begagnade till arternas atskiljande, icke vara 
anvandbara. Dit hora framfor andra antennernas 
farg, ty denna kan hos samma art vara rod eller 
svart. Sa anvandbara vissa betydliga olikheter i 3:dje 
antennledens storlek och form kunna vara till ar- 
ternas atskiljande, sa vilseledande aro de af flera Forf. 
anvanda mind re olikheter i dessa delar. Afven an- 
ser han att icke nagot sardeles afseende l)6r fastas 
pa obetydligare afvikelser i benens farg eller pa den 
storre eller mind re tydligheten af den grop, som hos 
flera arter finnes ofver antennerna. Forf. indelar 
slutligen detta slagte i tvenne grupper: 

1. Bakkroppen vid sidorna mer eller mindre rod. 

1. E. ovatus = mixtus Meig., tricolor Loew. 2. annu- 
latus Panz. = ? lateralis Zett. 3. tarsalis n. sp. 4. sa- 
bulonum Fall. 
II. Bakkroppen utan rod farg vid sidorna. 

5. E. olivaceus n. sp. 6. nudus n. sp. 7. Iris n. sp. 
8. ciliaris n. sp. 9. lunulatus Meig. = funeralis Zett., 
grandicornis Zett., strigatus? Zktt. 10. emarginatus 
n. sp. 11. angustifrons n. sp. 12. basalis n. sp. 
13. ruficornis Meig. Zett. 14. pulchellus n. sp. 15. 
amoenus n. sp. 16. pusillus n. sp. 17. lucidus n. sp. 
18. argyropus n. sp. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 108, 
130. 



286 

Syritta Spinigera n. sp. fran Mindre Asien be- 
skrifves af Loew i Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 331. 

Leon Dueour, som pa ljunghedarne i sodra 
Frank rike funnit Musca femorata Panz. Faun. Ins. 
Germ. XX. 24, anser densamma tillhora slagtet Rhin- 
gia, saint liar omstandligt beskrifvit den under nam- 
net Rh. femorata. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. LVII. 
Efter hvad kandt ar v utgor denna insekt honan till 
Helophilus lineatus = Rhingia muscaria Fabr., hvil- 
ken sednare bestamning afven finnes an ford i 2:dra 
upplagan af Panzers fauna. 
Metamor- Metamorfosen af Ceria Conopsoides har af Leon 

Dufour noggrant blifvit utredd. Larven, som lef- 
ver i den saft, som utsipprar utur sarnader pa aim- 
trad, ar aflangt aggrund, luden, fotlos, ofvan convex, 
under platt, taggig i kanterna, med ett langt, na- 
stan cylindriskt bihang i bakandan, tvenne enledade 
labial-palper. Puppan ar aflang, naken, nastan slat, 
varierad med gratt och svart, framtill rundad, bak- 
till forsedd med en svans, hvarje segment vid sidorna 
med en tvaklufven tagg, de tre sista segmenterna pa 
sidorna bvardera med en langre och tjockare tagg. 
Da larven vill forvandla sig till puppa, lemnar 
den sitt tillhall for att i grannskapet soka nagot 
passande gomstalle. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 19. 
Tab. 1. N:o I. 

WissmAnn anfor, att han ofta funnit larven af 
Microdon apiformis i sallskap med atskilliga myr- 
arter, sasom Formica rufa, fusca, cunicularia m. fl. 
Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 79. 

Leon Dufour, som upptackt larven till Rra- 
chyopa bicolor, har om densammas lefnadssatt och 
forvandling meddelat omstandlig beskrifning. Den 
forekommer sasom larv i den saft, som utsipprar 
utur sarnader pa gamla almtrad. Kroppen bestar 
af 11 segmenter, ar ofvan mattligt convex, under 



287 

niistan platt. Hvarje segment bar pa ryggen en 
transversel rad af 6 taggar, lutande bakat, och pa 
sidokanten en dubbel tagg. Sista segmentet ar for- 
sedt i mid ten af dess utskarning med ett caudal-ror. 
Larven till Brachyopa har icke, sasom den till Ceria, 
stigmata pa f ram re delen af kroppen. All luft, som 
ar nodvandig for respirationen, maste saledes in- och 
utstromma genom caudal-roret. Puppan liknar lar- 
ven, men ar nagot mindre och mer kullrig, tredje 
segmentet pa ryggen forsedt med tvenne horn. I 
larv- och pupptillstandet tillbringar den ett ar. Lar- 
verna, som patraffades i April manad, voro ganska 
sma. I Oktober hade de uppnatt sin fulla utbild- 
ning och forvandlades till pnppor under Januari 
foljande aret samt utklacktes i April. Ann. So. Nat. 
III. Ser. IX, p. 199. Tab. 16, f. 1—5. Ann. Entom. 

II. Ser. IV, p. XLVII. 

Leon Dufour patraffade mot slutet af Oktober 
manad 1847 under ruttnade blad af Verbascum pul- 
verulenlum en stor mangd larver, af hvilka de fiesta 
voro fardiga att forvandla sig till puppor. De syn- 
tes tillhora familjen Syrphici. I April 1848 ut- 
klacktes deraf en ny art af Cheilosia, som blifvit 
benamnd Ch. cerea. Larven var fotlos, aflang, framtill 
afsmalnande, vid sidokanterna forsedd med en mer 
eller mindre indragbar papill, kroppen. slntar bak- 
till uti 3 par aflanga, spetsiga bihang, amnade att 
skydda analroret. Tvenne af dessa bihang utgora 
likval endast forlangningar af sista ryggsegmentet. 
Puppan liknar larven, men ar mer aggformig, fram- 
till kort, 2-hornad, baktill med ett utstaende ror, 
hvilket ar forsedt med 4 nastan spetsiga bihang. Den 
utklackta arten liknar Ch. Schmidtii. Ann. Sc. Nat. 

III. Ser. IX, p. 205. Tab, 16, f. 6 — 10. 

Guerin-Meneville omtalar den skada som for- 
orsakas pa Cochenillen af en Dipter-Iarv, som belt 



288 

och hallet uppiiter densamma. Det liar lyckats Forf. 
klacka derma art, som tillhor slagtet Bacha och be- 
namnes B. Cochenillivara. Den ar 12 millim. lang 
och meddelas derpa diagnos. Compt. Rend. XXVII, 
p. 510. 

Conopsa- En ny art af slagtet Conops, C. insignis fran 

Ragusa, beskrifves af Loew. Stett. Ent. Zeit. 1848, 
p. 300. 

Oestrides. Under titel "Recherches Zoologiques, anatomiques, 

■physiologiques et medicates sur les Oestrides" har Joly 
utgifvit en for kannedomen om dessa djur vigtig och 
- sakrik afhandling. Efter ett kort forord, hvaruti 
Forf. namner att hans foregangare, sardeles Reau- 
mur och Bracy-Clark, sa fullstandigt behandlat 
dessa djurs lefnadssatt och utveckling, att foga i sa- 
dant hanseende aterstar att tillagga, men deremot 
forsummat deras anatomi och physiologi, hafva dessa 
hufvudsakligen tagit Forfrs uppmarksamhet i an- 
sprak. Den meddelade Bibliographien synes vara 
ytterst omstandlig. Innan BrACY-ClARKS monografi 
utkom, radde ett verkligt chaos i Oestrus-arternas 
bestcimning och flera mycket skiljda arter blefvo 
sammanblandade. 

Forf. indelar Oestrides i foljande 7 slagten: 

I. Vingarne med 3 bakre celler. 

1. Ett snyte; framst§ende palper; mun- 
caviteten tydlig; l:a bakre vingcellen 
oppen. 

a. antennsetan plumerad. 

3:dje artikeln oval 1. Curtebra. 

b. antennsetan enkel. 

3 artikeln hoptryckt 2. Cephenemyia. 

3 artikeln hemispherisk, ofvan platt, 
knappast s&storsomdenforegaende 3. Oedemagena. 

3 artikeln transversel, ganska kort, 
knappast rackande framom de fd- 

regSende 4. Hypoderma. 

2. 



289 

2. Utan snyte. Palperna rudimenlara; 

muncaviteten liten, foga tydlig; i:a 

bakre cellen oppen; vingarne liggande 

slata; vingfjallen medelmattiga . . . 5. Oestrus. 

l:a bakre cellen tillsluten; vingarne 

Stskiljda; vingfjallen stora ... 6. Cephalomyia. 
II. Vingarne med 4 bakre celler. Den for- 
sta kort och dppen, den tredje tillsluten; 
analcellen lang; ingen- munoppning ? (en- 
ligt Macquart) 7. Colax. 

Harefter vidtagcr beskrifning om slagtenaa ocli 
arternas olika lefuacissatt och a f hand lag med sarde- 
les omsiandlighet Oestrus Equi, 0. hcemorrhoidalis, 
Cephalomyia Ovis och Hypoderma Bovis. Aggen, 
deras utklackning, larvernas och djurens anatomi 
hafva afven utgjort foremal for en noggrann utred- 
ning. Slutligen foljer elt tillagg rorande nagra upp- 
gifna, men icke fullstandigt kiinda Oestrus-arter. 
Forf. upptager afven till besvarande fragan, huru- 
vida Oestrus- larver blifvit trafFade hos menniskan 
och huruvida dessa larver tillhora en skiljd art fran 
dem sorn lefva pa djuren. Forf. delar deras asigt, 
som antaga att icke nagon sarskild art tillhor men- 
niskan, utan att de larver, som blifvit trafFade i 
sarnader, utgdra kanda Dipter-arter och vanligen 
Musca carnaria. Ehuru ingenting synes lattare an 
att bestamma de verkningar, som framkallas hos 
djur som a'ro angripna af Oestrus-Iarver, ar likval 
dessas naturalhistoria annu uppfylld af motsagelser 
och mycken osakerhet. Saledes hafva flera Forf. 
uppgifvit, att langt ifran att vara skadliga, aro de 
nyttiga och forekomma en mangd sjukdomar. An- 
dra deremot anse dem hogst farliga, da de fore- 
komma i rnangd, och tillskrifva dem, hvilket enligt 
Forfls asigt ar riktigt, allvarsamma och smartsamma 
sjukdomar, hvilkas symptomer och botande afven 
Prof. BnJwmam Irtb. 1847, 1848. * 9 



290 

uppgifves. Ann. Sc. Phys. ct Nat. de Lyon. IX, 
p. 157. Tab. 1—8. 
Metamor- Liuvema af Oestrus Trompe och 0. pictus be- 

fos * skrifvas af Kellner. Bada aro lifliga i sina rorel- 
ser, livarunder de utstracka framre dclen af krop- 
pen, fatta lag nied hufvudkrokarne och flytta hastigt 
den bakre delen framat. Bada lefva i hjortarnes 
hufvud. Utom dessa har Forf. funnit tvenne andra, 
som lefva under hjortarnes hud. Den ena arise r 
han vara Oestrus lineatus De Will. Meig. (0. Cervi 
SchrAnck). Den andra arten, som vid klackningen 
blifvit missbildad, har han icke tilltrott sig kunna 
bestamma. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 366. 
Tachina- RobineAU Desvoidy har fortsatt sin afhandling 

riaB ' ofver "Les Myodaires des environs de Paris* 1 och 
afhandlar nu: 

Stirp. IV. Bombomydce •• Antennae ad epistoma porrectac; se- 
cundus articulus primo longior et conicus; tertius articulus 
prismaticus, secundo bilongior aut trilongior. Primi cheti 
articuli breviores. Oculi nudi aut villosi; facialis nuda aut 
ciligera; duae tibiae posticae interne subarcuatae, margine ex- 
teriore ciliato. Cellula yc aperta ante apicem alae, nervo 
transverse- recto aut subarcuato. Mas corpore cylindriformi; 
femina corpore cyJindrico, rotundato, fronte latiore. Color 
niger, nigro-nitens, csesius, lineis tesselisque saepius griseo- 
cinereis. Larvae observatae vivunt in erucis Sphingis Eu- 
phorbicej Brachyglossa AtropoSj Vanessce Jo_, nee non et quae- 
rundam Bombycitorum. 

A. Oculi nudi. 

1. Sturmias Antennae pone epistoma porrectae; secundo 
articulo longiore; tertio prismatico, secundo bilongiore, nus- 
quam ad feminas laliore. Primis cheti articulis abbrevialis. 
Oculi nudi; frons ad feminas latior; facies obliqua; facialis 
nudis; epistoma haud prominulum, duae posticae interne ar- 
cuatae, externe ciliatae. Celluli yc paullo alae apicem aperta, 
nervo transverso arcuato. 4 arter. (St. scutellata R. D ) 

B. Oculi villosi. 

2. Winthemia: Tertius antennarum articulus prisma- 
ticus, secundo longior, praesertim ad feminas, apud quas la- 
teribus latior existat; primi cheti articuli breves, secundo 



291 

jam elongato. Oculi villosi; frons feminarum latior; facialia 
ad basim solum ciligera ; optica villosa; facies vertical's; 
cellula yc alarum nervo transverso arcuato. 11 arter. (Tach. 
variegata Fall.) 

3. Dorbinta.- Characteres Winthemiarum ; at nervo trans- 
verso celJulae yc alarum recto, haud arcuato. 4 arter. {Se- 
nometopia aurifrons Macq.) 

4. Carcelia.- Characteres Winthemiarum; at secundus 
antennae articulus brevior, tertio trilongiore et in feminas 
nusquam latiore. Facies nuda; cellula yc alac nervo trans- 
verso recto, aut vix subarcuato; tibiae fulvae aut fulvescentes. 
11 arter. {Tachina gnava Meig.) 

5. Pales.- Antennae ad epistoma porreclae; secundus ar- 
ticulus bilongior primo; tertius prismaticus trilongior secundo; 
primi cheti articuli abbreviate Oculi villosi magis contigui 
in maribus; facialia ciliis rigidibus, fere totam fovearum 
longitudinem tenuintibus; epistoma non prominulum; duae 
tibiae posteriores margine externo ciliis fimbriatae; cellula yc 
aperta ante apicem alae, nervo transverso arcuato. Corpus 
cylindrico sub-rotundatum; color metallice niger, aut caesio 
nitidus. 5 arter. {Tach. pumicata Meig.) 

C. Oculi tomentosi. 

6. Buquetia.' Characteres Carceliarum; ut oculi solum 
ad validam lemtem tomentosi; optica ciligera; facialia non 
ciligera; duae tibiae posticae non intra arcuatae, et externe 
serie ciliorum validorum munitae; nervus transversus cel- 
Julae yc rectus. 1 art. (B. musca R. D.) Ann. En torn. II. 
Ser. V, p. 255. 

Stirps. V. Uerellece.- Antennae ad epistoma porrectae; secun- 
dus articulus primo bilongior; tertius prismaticus, secundo- 
que bilongior; primis cheti articulis abbreviatis, secundo 
duplici longitudine primi. Oculi villosi; frons ad mares an- 
gustior; cilia facialia parum rigida et non ultra medium 
faciei porrecta. Corpus cylindrico subrotundatum, colore bru- 
nicoso- sub-aenescente lineis tessellisque cinereo-grisescentibus. 
Muscae praesertim tempore vernali vagantur. Larvae nullum 
observatae. 

1. Smidtia; Secundus antennae articulus primo bilon- 
gior; tertius vix bilongior secundo, prismaticus, et jam ad 
feminas latior. Secundus cheti articulus primo bilongior. 
Oculi villosi; frons ad mares angustior; optica pilosula; cilia 
ad tertiam faciei partem porrecta; nervus transversus cel- 
lulae yc alarum rectus, non arcuatus. Corpus cylindriforme, 



292 

obscure aenescens iineis tessellisque cinerascentibus. 4 arter. 
(Smidtia vernalis R. D.) 

2. Damonia: Tertius antennas articulus secundo trilon- 
gior et prismaticus; cheti secundus articulus primo sublon- 
gior. Oculi solum villosuli ad lentem ; ciliis ad tertiam partem 
fovearum porrectis; nervo transverse- yc alarum fere recto. 
1 art. (D. flavipalpis R. D.) 

Stirps VI. Brachymeratce : Antennae ad epistoma porrectae; 
primo articulo brevissimo; secundo longiore, superne conico; 
tertio prismatico, saltern bilongiore secundo; cheto longiusculo, 
primis articulis brevissimis. Oculi villosi, ad mares appro- 
ximali; facies verticalis; ciliis facialibus solum mode basila- 
ribus; pedibus longioribus; tibiis posticis simplicibus; cel- 
lula yc aperta fere in ipso alarum aptce, nervo transverso 
arcuato aut fere recto. Corpus magis cylindricum in mare 
quam in femina, colore caesio, plus minusve linies et tessellis 
cinereis variegato. Larvae cognilae vivunt in diversis Lepi- 
dopterorum erucis. 

1. Hubneria.- Secundus antennae articulus primo longior 
et superne conicus; tertius prismaticus, secundo saltern bi- 
longior; primis cheti articulis brevissimis. Oculi villosi; 
ciliis facialibus basilaribus aut fere basilaribus; nervo trans- 
verso cellulae yc semper arcuato; pedibus elongatis. Corpus 
cylindriforme, caesium aut atro-nitens, Iineis tessellisque ci- 
nereis, alae basi solito fuscescente. 22 arter. {Tachina ala^ 
cris Meig.) 

2. Melibcea.- Hubneriarum characteres; at tertio anten- 
narum articulo jam longiore; nervo transverso cellulae yc 
alarum recto, baud arcuato. 6 arter. (Senometopia lepida 
Macq.) Ann. Entom. II. Ser. V, p. 591. 

Macquart bar afven fortsatt sin> i fori a Arsb. 
p. 233 anmalda utredning af Tachinarice, och meddelar 
ofver de nu beskrifna slagtena foljande uppst. ; illning: 

A. Setans 2:dra artikel icke 
ISngre an den l:sta. 
1. Snytet forlangdt. 

* Vingarnes fOrsta bakre 

cell sluten .... 9. Rhamphina Macq. i art. (Sto- 
moxys pedemontana Meig.) 
** Vingarnes l:sta bakre 

cell nastan bppen . . 10. Rhynchosia Macq. -1 art. 
(Tach. longirostris Meig.) 



293 

2. Snytet kort. 

f 3:dje antennleden dub- 
belt sa l&ng som den 
2:dra. 

Vingarnes nerver utan 
borst. 
* FrSmre delen af huf- - 

vudet ned&t sluttande 11. Chrysosoma Macq. 3 arter. 
(Tach. viridis Fall.) 
** FrSmre delen af huf- 

vudet vertikalt. . . 12. Polidea Macq. 2 arter. {Tach, 



cenea Meig.) 



Vingarnes nerver fdr- 



sedda med borst . 13. Plagia Meig. 4 arter. (Tach. 
verticalis Meig.) 
*** 3:dje antennleden &t- 
minstone fyra ganger 

sa l&ng som den 2:dra 14. Doria Meig. 1 art. (T. con- 
cinnata Meig.) 
Antennsetan bestaende af tven- 
ne tydliga leder. 
1. Antennerna icke rSckan- 
de till epistomet. Tre- 
dje antennleden knappast 
dubbelt sa l§ng som den 
2:dra. Abdomen oval. 
* Palperna ganska tjoc- 

ka; ogonen nakna . 15. Trixa Meig. 8 arter. (T. 
Oestroidea Meig.) 
** Palperna fdga eller alls 
icke uppblasta; ogo- 

nen ludna .... 16. Nemorea Rob. D. 30 arter. 
(T. rudis Fall.) 

Till slut uppstalles ett nytt slagte, Pachystylum, 
samt beskrifves nagra nya arter af slagtena Micro- 
palpus och Tryptocera. Ann. Entom. VI, p. 85. 
Tab. 3, 4, 5, 6. 

Robineau-Desvoidy har framstallt flera anmark- 
ningar emot Macquarts uppstallning af Myodarxoz, 
hvilka han anser, till folje af lefnadssattet, bora in- 
delas i fyra hufvudgrupper: 



294 

I. Cam po phages. Alia de arter, hvilka underga sin 

forvandling i fjaril-larver. 
II. Carabophages. De arter, hvilkas larver lefva i 
Coleopter-larver. 

III. Sphecophages. De arter, hvilkas larver lefva i 

Hymenopter-bon. 

IV. Cimecophages. De arter, hvilkas larver lefva i 

Hemiptera. Ann. Entom. II. Ser. 
IV, p. 358. 

LoeW har beskrifvit nya TachinaricB af slag- 
tena Olivier a, Plesina, Rhinophora, Clista, Scopolia 
och Actia. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 259, samt en ny 
art af slagtet Metopia fran Ungern, soni han benamnt 
M. mesomelcena. 1. c. 1848, p. 377. 

W. NylAnder har i Finland funnit den i so- 
dra Europa hittillt endast anmarkta Mia fasciata. 
Notis. ur Sallsk. pro Faun, et Flor. Fenn. Forhandl. 
I, p. 296. 
Metamor- Boie har upplyst, att larven af Tachina r'udis 

,os ' lefver i larverna af Trachea Piniperda. Vintern 
1845 — 1846 var jorden under mossan i de af denna 
fjaril angripna barrskogarne bestrodd med puppor 
af bada dessa arter till lika antal. Stett. Ent. Zeit. 
1848, p. 338. 

Heeger u ppger, alt Tachina bisignata Meig. 
undergar sin forvandling i larverna till Spartophila 
6-punctata. Isis 1848, p. 325. 

Om Dipter-larvernas lage i fjaril-larverna har 
Brants meddelat sina iakttagelser och afbildat en 
Tachina i Trachea Piniperda. Tijdschr. vor de Wiis- 
en Naturk. Wetensch. I, p. 74. Tab. 1. Fror. Notis. 
III. Reihe VII, p. 129. 

Leon Dufour har utredt metamorfosen af Rhyn- 
chomyia columbina. Larven lefver i maskmjol, som 
finnes i gamla stockar af ett slags tall (Pinus ma- 
ritima) och har formen af vanliga flng-larver. Vid 



295 

den trubbiga bakandan ar den forsedd med 12 tand- 
lika biliang, hvilka aterfinnas pa den kastanjebruna 
puppan, sasom lika manga sma trubbiga knolar. 
Ann. Entom. II. Ser. IV, p. 327. Tab. 9. N:o II. 

Loew, som beskrifvit Wiedemannia compressa v?™"*- 
ocb rufwentris, liar afven utredt dessa arters syno- 
nymi salunda: 

1. W. compressa: alarum spinula marginal! nulla. 
Musca compressa Faer. Ent. Syst. Gmel. Ocyptera 
compressa Fabr. Syst. Antl. 

2. W. rufiventris: alarum sf)inula marginali. Vo- 
lucella lurida Schr. Musca lateralis Panz. Mu- 
sca rufiventris Fall. Musca compressa Zett. Ins. 
Lapp. Dexia compressa Meig. Zett. Macq. Seri- 
cocera compressa Macq. Wiedemannia compressa 
Meig.* Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 250. 

Leon DufouPi liar uti en vidlyftig afbandling 
redogjort for utvecklingen ocli anatomien af Sarco- 
phaga hcemorrhoidalis. Mem. par divers Sav. de 
l'lntit. de France IX, p. 345. Tab. 1 — 3. 

Sex nya after af si aglet Lispe hafva af LOEWAuthomy- 
blifvit beskrifna, bvarjemte ban upptagit tvenne arter 
till narmare utredning, som synts lionom icke 6f- 
verensstamma med forut gifna beskrifningar. Den 
ena af dessa sednare, L. uliginosa, afviker fran 
Fallens ocli Meig ens beskrifningar deruti, att dessa 
saga thorax vara quadrilineatus, livaremot det exem- 
plar Forf. granskat eger thorax trilineatus. Skulfe 
arten vara ny, foreslas nam net L. trilineata. Den 
andra ar L. litorea, hvilken afven icke fullkomligt 
funnits ofverensstamma med Fallens ocb Zetter- 
stedts beskrifningar. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 23. 

Att Anthomyza floralis under larvtillstandet fin- Metamor- 
nes i larverna af Spartophila 6- punctata, uppgifves fos * 
af Heeger. tsis 1848, p. 325. 



296 



Ephydri- Camii.le Rondani bar beskrifvit en ny art af 

ux ' sliisftet Ochtera, nemligen 0. Schembrii,' som liknar 

0. mantis, men skiljcr sig fran Henna genom de fyra 
framre tarsernas rodoktiga farg, afvensom derigenom 
att abdomen ar ntan hvita flackar vid sidorna. Ann. 
Entom. II. Set. V, p. XXIX. 

Tvenne a iter af slagtct Ochtera, nemligen 0, 
mantis oeh 0. mantispa, beskrifvas af Loew. Stett. 
Ent. Zeit. 1847, p. 371. 

Stenhammars i Vet. Akad. Handl. 1843 inforda 
afliandling liar kortligen blifvit recenserad i lsis 
1846, p. 693. 
Metamor- Diruf bar utredt metamorfosen af den af Hey- 

,os - den i Stett. Ent. Zeit. 1844, p. 203 beskrifna Camia 
(Ephydra) salina. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 285. 
Sciomyzi- Loew liar beskrifvit Tentanocera feJTuginea 

och de noed densamma narslagtade arterna. Da flera 
af dessa afven forekomma i Sverige, bar Ref. ansett 
lampligt anfoia de af Forf. gifna diagnoserna ocb 
synonymien. 

1. T. robusta.- antennae longiores quam in reliquis speciebus; 
articulo tertio praecedenli subaequali. Long. 4^ — 5 lin. 

Tetanocera arrogans Zktt. Dipt. Scand. V. 2138. 12. 

2. T. ferruginea.- anlennarum articulus tertius angustus, acu- 
tiuscuJus, ter dimidiam secundi partem aequans; frons 
opaca, margine Iaterali superius, striaque intermedia ni- 
tentibus; nervulus transversalis posterior leviter arcuatus 
aut flexuosus, modice obliquus; alarum margo anterior 
limbo nigro brunneo nulto. Long. 3^ — 4J lin. 

Tetanocera ferruginea Fall. Sciomyz. 9. 9. Meig. Zett. 
Dipt. Scand. V. 2137. 11. 

3. T. arrogans.- antennarum articulus tertius sat latus, sub- 
trigonus, obtusiusculus, ter dimidiam secundi partem 
aequans; frons opaca margine Iaterali superius striaque 
intermedia nitentibus; nervulus transversalis posterior le- 
viter arcuatus aut flexuosus; modice obliquus; alarum mar- 
go anterior limbo nigro-brunneo nullo. Long. 2| — 2| Jin. 

Tetanocera arrogans Meig. Syst. Beschr. VI. 41. 13. 
Macqu. Dipt,. II. 370. 16. 



297 

4. T. silvatica.' antennarum articulus tertius ovatus, secundo 
duplo Jongior; frons opaca; , margine laterali toto mar- 
gine anteriore striaque media nitentibus. Long. 2\ — 
3j lin. 

Telanocera silvalica Meig. Macq. Zett. 

5. T. unicolor Staeg.: antennarum articulus tertius ovatus, 
secundo duplo iongior; frons opaca, margine laterali su- 
perius nitente, stria media parum conspicua; nervulus 
transversalis posterior subrectus et subperpendicularis, 
alarum margo anterior limbo nigro brunneo nullo. Long. 
2— 2g lin. 

6. T. elala: antennarum brevium articulus tertius ter dimi- 
diam secundi partem aequans; alarum margo anterior ni- 
gro-brunneus. Long. 2j — 3] lin. 

Musca elata Fabr. Voluccella elala Schranck. Telanocera 
elala Fall. Meig. Macq. Zetterst. 

7. T. plumosa.' fran Sitka. 

8. T. la?vifrons.' frons tota laevis, nitida. Long. 3] — 3J lin. 
Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 194. 

Loew har beskrifvit Tetanocera stictica Fabr. 
samt fyra nya till samma slagte horande arter, T, 
Zelleri, nubila, prominens och flavescens. Stett. Ent. 
Zeit. 1847, p. 114. 

Atskilliga anmarkningar roiande slagtet Teta- 
nocera hafva af Loew blifvit framstallda och har 
han sokt utreda hithorande arters synonymi. Saledes 
anmarker han bland annat, att Zetterstedt for 
Fabricii Tet. Hieracii behallit Faelenska nam net T. 
nemorum, hvilket Forf. anser icke vara ratt, da det 
icke blifvit bevist, att den icke tillhor Fabricii art. 
Den art Forf. skiljt (Van rufifrons och kallat recta, 
upptages af Zetterstedt sasom rufifrons, ehnru han 
genpm ett fiagetccken ger tillkanna sitt tvifvel ofver 
(ienna aits identitet mecl Fabricii. Stett. Ent. Zeit. 
1847, p. 246. 

Leon Dufour, som utredt nietamorfosen afM^t»m ( 
Tetanocera ferruginea, nppger att larven forekommer 
i kiirr bland Lenma och Callitriche. Compt. Rend. 
XXIV, p. *1030. 



298 

Ortaiides. Loew liar beskrifvit 2:ne nya arter srf Trypeta 

och 1 art af Ortalis. Sfett. Ent. Zeit. 1847, p. 373. 
Tab. 1, f. 10, 16 och 23. 

Metamor- Loew, soiti fiistat uppmarksamheten pa miss- 

bildade blommor af Sonchus arvensis, bar vid un- 
dersokning af dessa funnit sa val larver soin puppor, 
ur hvilka utklacktes 2:ne Trypeta-arter, nemligen 
T. dilacerata och Sonchi. Ha reft er uppraknar Forf. 
pa hvilka viixter alia hittills kanda Trypeta-Iarver 
uppehalla sig. Saledes lefver larven af T. alternata 
i nypon. T. Meigenii i baren af Berbcris vulgaris. 
T. Zoe i bladen af Lappa minor och major. T. 
Artemisice i bladen af Artemisia vulgaris och Chry- 
santhemum indicum. T. cognata i bladen af Tusi- 
lago Farfara, Lappa major och denna narstaende 
vaxter. T, speciosa i baren af Lonicera Xylosteum. 
T. Heraclei i bladen af Ligusticum Levisticum, Ar- 
changelica officinalis, Heracleum Sphondylium, lon- 
gifolium, asperum, Apium graveolens och Rumex 
aquaticus. T. antica i baren af Crataegus Oxya- 
cantha3. T. Onothrophes pa Centaurea Jacea, Cir- 
sium palustre och oleraceum, Carduus crispus, Lappa 
tomentosa. T. Arctii pa Lappa. T. Lappce pa Car- 
duus acanthoides och afven pa Lappa minor. T. 
cornuta pa Centaurea Scabiosa och Lappa. T. flo- 
rescentice pa Cirsium arvense. T. W ledemanni pa 
Bryonia alba. T. marginata pa Senecio vulgaris, 
sylvaticus, vernalis, paludosus, Jacoboea. T. Inulce 
pa Pulicaria dysenterica. T. Cardui i gallknolar pa 
Cirsium arvense. T. stylata pa Cirsium lanceolatum. 
T. solstitialis pa Carduus crispus. T. quadrifasciata 
pa Centaurea Jacea och paniculata. T. Cerasi i 
svarta sota korsbar. T. flava pa Cirsium palustre. 
T. Westermanni pa Senecio Jacobcea. T. Plantaginis 
troligtvis pa Planiago maritima. T. proboscidea i 
gallknolar som finnas pa rotteriia af Chrysanthemum. 



299 

T, Bardancv pa Lappa tomentosa. T. dilacerata pa 
Soncbus arvensis. T. arnicivora pa Arnica montana. 
T. Leontodontis manga olika vaxter hafva blifvit 
uppgifna, men ingcn ar saker, emedan denna art 
blifvit med nitrstaende hopblandad. T. vespertina 
pa Hypochaeris radirata. T. postica pa Onopordon 
Acanthium. T. Absinthii pa Artemisia campestris. 
T. elongatula pa Bidens cernua, mera sallan pa B. 
tripartita. T. producta pa Leontodon hastilis och 
autumnalis. T. reticulata pa Hieracium sylvaticum. 
T. biflexa pa Inula Brittanica. T. cometa pa arter 
af sliigtet Cirsiurn. T. stellata pa Seneeio paludosus 
och andra arter af detta slagte, troligen afven pa 
Matricaria Chamomilla. Denna art bar blifvit 6f- 
verfljttad till Nya Holland, hvarifran Forf. erhallit 
flera exemplar. T. Gnaphalii pa Helichrysum are- 
narium och Gnaphalium margaritaceum. 7". Colon 
pa Centaurea scabiosa. T. Sonchi pa Crepis-arter, 
pa Leontodon, Sonchus arvensis, allmannast pa Son- 
cbus oleraceus. T. Stigma pa Chrysanthemum Leu- 
canthemum. T. Serratulw pa Cirsiurn och Carduus- 

arter. Larverna till de arter, for hvilka ingfen 

7 o 

sarskild vaxtdel ar anmarkt, lefva i blomhufvudena 
pa de uppraknade Composita?, omsom mellan eller i 
frona, omsom i blomfastet. Allg. Deutsch. Naturh. 
Zeit. II, p. 292. 

Boie bar fortsatt sina undersokningar lorande 
Trypeta-a rternas utveckling. Forf. erholl ur fron 
af Cnicus oleraceus T. Onotrophes. Ur bladen pa 
Tusilago, hvilka larven minerar, T. cognata Wiedem. 
Sam ma art hade han forut klackt ur blommorna 
af Arctium Lappa. T. flava ur blomhufvudena pa 
Cnicus palustris. T. Tussilaginis ur blomfiistena af 
Arctium tomentosum. T. Winthemi ur blomhufvu- 
dena af Cnicus palustris. Den vackra T. reticulata 
klacktes ur Hieracium sabaudum. T. solstitialis ur 



300 

Carduus crispus oc|i T. stylata ur Carduus lanceo- 
latus. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 81. 

Densamme bar meddelat flera upplysningar ro- 
rande Trypeta-arternas utveckling, utgorande ett bi- 
hang till Loews i samma amne utgifna uppsats. 
Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 326. 

Metamorfosen af T. arnicivora har Idifvit ut- 
redd af Rosenhauer, som funnit larven i blom- 
morna af Arnica montana. Stett. Ent. Zeit. 1847, 
p. 323. 

Wissmann uppger, att han funnit den bittills 

okanda larven af Try pet a parietina i fortorkade 

stjelkar af Artemisia vulgaris. Stett. Ent. Zeit. 

1848, p. 80. 

Opomyzi- Om den skada, som larven af Dacus Olece ar 

des. ^g^g fororsakat pa olivtraden, har Guerin-Mene- 

Metamor- i i 1 1 i ^ -r» 

fos. ville meddelat underratlelser. Compt. Rend. 1847, 

XXIV, p. 40. 

Geomyzi- Leon Dufour har redogjort for utvecklingen af 

Metamor- en "J art Drosophila, D. pallipes, hvars larv lefver 

fos. i den saft, som utflyter utur sarnader pa almtraden. 

Den ar langstrackt, igellik, hvitaktig, utan har, pa 

hvardera sidan af sista segmentet forsedd med tva 

tandlika bihang. Sista segmentet slutar i en ledad, 

med stigmata forsedd svans. De framre stigmata 

aro forsedda med femdelade. hartofsar. Langden 5 

millim. Puppan ar aflangt aggformig, framtill ned- 

tryckt, baktill forsedd med en kort svans. Ann. Ent. 

11. Ser. IV, p. 321. Tab. 9. N:o I. 

Osciuides. En uppsats af Pierre om den skada, som for- 

orsakas pa sadesslagen af Oscinis-arter, finnes intagen 

i Compt. Rend. XXVII, p. 170. Den innehaller in- 

genting, som forut icke varit kandt. 

En ny art af slagtet Gymnopa, G. albipennis, 
funnen i narheten af Messina, beskrifves af Loew. 
Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 13. 



301 

Tvenne nya slagten bland Agromyzides, Lobi- Ayromy 
optera och Ampycophora (= Aulacigaster Macq.), 
hafva aif Wahlberg blifvit uppstallda. Del forra 
star narmast Agromyza och Milichia, men skiljes 
fran bada genom pa epistomet befintliga, med vi- 
brisser forsedda kolar, vingarne med en eostalflik 
och costan upphorande emellan 2rdra och 3:dje lon- 
gitudinal-nervens utgangspunkter. Det andta, som 
lorut af Macquart blifvit uppstaldt under det an- 
forda namnet, eger icke affinitet med rtagot forut 
kandt slagte. Af hvardera beskrifves en art, nem- 
ligen Lobioptera ludens och Ampycophora tarsata 
(= Aulacig. rufitarsis Macq.), hvilka bada blifvit i 
Zett. Dipt. Scand. T. VII anforda. Vet. Akad. Ofvers. 
1847, p. 259. Tab. 7. 

Rorande metamorfosen af Aulacigaster rufitar- Metamor- 
sis Macq. har Leon Dufour upplyst, att larven lef- 
ver i det rodaktiga mos, som bildar sig i sarnader 
pa almtrad. Den ar igelformig, langstrackt, hvit- 
aktig, baktill forlangd i en med stigmata forsedd 
svans. Pupporna finnas pa samma stallen som lar- 
verna, men afvika mycket fran dessa i formen. De 
aro ganska korta, svansen pa en liten bit nara in- 
dragen, deremot finnas framtill 2 langa borst. Pa 
flugans sessila palper faster Forf. uppmaiksamheten 
och anmarker tillika, att den i Macq. Hist. nat. des 
Dipt. II. Tab. 23, fig 2 lemnade teckning ofver ving- 
adrorna icke ar riktig. Dessa ofverensstamma med 
dem som finnas hos de narstaende slagtena Lepto- 
myza, Diasema och Leucopis. Ann. Entom. II. Ser. 
IV, p. 455. Tab. 11. N:o I. En trogen afbildning 
sa val af hufvudet som vingnernerna finnes i Wahl- 
bergs ofvananforda uppsats. 

Ref. har rorande utvecklingen af Leucopis an- 
nulipes meddelat, att larverna af denna art, enligt 
honom lemnad upplysning af Studeranden Ridder- 



M)2 

bjelke, lefva i en for Sverige ny Coccus-art, C. 
xylinus Bhn. Da Coccus-ungarne utkrypa, upplyftcs 
moderns skal, som belacker dem och hvilket ar om- 
gifvet af ett livitt bomullslikt araue, hvari ungarne 
ffjimma sijj. 1 detta ludd synes den lilla fln«an 
inlagga sina agg och larven lefver troligen af Coccus- 
ungarne och mahanda till nagon del at den saft, 
som utsipprar ur stammen, hvarpa honorna aro fa- 
stade. Puppskalet ar brunt, aflangt, nastan jemn- 
bredt, nagot afsmalnande mot bakandan, der (]e» 
utloper i en temligen framstaende, trubbig knol; ofra 
sidan ar convex, den undra nagot plattad. Vid in- 
sektens utklackning afskiljes puppans f ram re del, sa 
att den synes tvart afhuggen. Langden ar 3 och 
bredden i\ millim. Sasom parasit lefver dessutom 
i namnde Coccus-art Encyrtus punctipes. Vet. Akad. 
Ofvers. 1848, p. 193. 

W. NylAnder uppger, att han funnit den af 
RondAni ur stjelkar af Carduus nutans utklackta 
Agromyza ameiventris Fall, afven underga sin for- 
vandling i margen af Lappa minor. Notis. ur Sallsk. 
pro Faun, et Flor. Fenn. Forh. 1, p. 295. 

Lefnads- Alskilliga upplysningar rorande lefnadssattet af 

satt * Chlorops loeta hafva af Waga blilvit meddelade. 
Rev. Zool. 1848, p. 49. 

Trinemi- Coquerel har beskrifvit en ny art af slagtet 

es ' PJiora (ran Madagascar, hvars Jarv lefver i abdomen 

pa Camaria chalcoptera Ktaig. Den ben a i nines Ph. 

Camariana. Ann. Entom. If. Ser. VI, p. 188. Tab. 7. 

N:o IV, f. 7. 

Gimmerthal har utredt metamor fosen af Pliora 
Bovistcti. Arb. d. Nalurf. Vereins in Riga. I, p. 329. 

Scatopsi- Rorande utvccklingen af Scatopse nigra har 

des - Leon Dufour meddelat sina iaktta<relser. Larven 

Metamor- . . ., . i • .. 

fo*. lelver i spillning, i ruttnade vaxt- och djuramnen. 
Den kryper mycket langsamt. Till form en ar den 



303 

smal, platt, fram- och haktill nagot tillspetsad. Utom 
hufvudet bestar den af 11 segmenter, hvilka arolika 
langa; till fargen hvitaktig, forsedd pa ofra sidan 
med morka, tviirs ofver gaende batten, som lrkval 
understundoin knappast aro markbara. Under mi- 
kroskopet upptaekes ett fiat Indd, hvilket afveu 
omger kroppcns sidor. Vid bnksegmenternas fram re 
ooli bakre anglar bunas sma knippen af fint ludd. 
Hufvudct ar tydligt, ovalt, nagot smalare an thorax, 
sl;itt, af blek rodaktig farg, af nastan hornlika be- 
standsdelar ocb ntan nagot teeken till ogon. Pa 
bvarje sida en 2-ledad, rak, genomskinlig antenn, 
forsta artikeln kort ocb tjock, den andra fin, i spet- 
sen tvart afskuren. Med bansyn till larvens ofver- 
gang i pnppa bar Forf. gjort en markvardig iakt- 
tagelse. Han bar nemligen funnit, att larvens ab- 
domen icke byter om hud. Hufvudet och antennerna 
bibehalla sig afven lika pa puppan, men det ar lalt 
att ofvertyga sig om att dessa delar aro tomma. 
Thorax, eller atminstone dess 2:ne framre segmenter, 
underga en mark bar forandring. Prot borax bildar 
en nedtryckning, ett sluttande plan, under det meso- 
thorax framter tvenne obetydliga convexiteter, hvilka 
skiljas at genom en efter langden lopande som. Forf. 
antager saledes, att larven underga r en partiel hud- 
ornsning, inskrankt endast till de tvenne forsta seg- 
menterna af thorax. Ann. Sc. Nat. III. Ser. VI, p. 
374. Tab. 17, f. 1—11. 

Perris bar nlredt metamorfosen af Scatopse 
punctata. Larven ar 6 millim. lang. Den ar till 
formen langt elliptisk och markbart plattad. Be- 
kladnaden fast och pergamentartad. Kroppen ar 
smutsigt hvitaktig. Da larven skall forvandla sig till 
puppa, nedkryper den i jorden. Forf., som fann 
flera larver i en lada, hvaruti qvarlefvor efter sil- 
keshylsor befunno sig, anser likval troligt, att de 



304 

afven lefva bland ruttnadc vegetabilier. Ann. Ent. 
II. Scr V, p. 37. Tab. 1. N:c/lV. 
Simuiid.-s. Heeger bar lemnat en noggrann beskrifning 

pa Simulium Colombacheme Fabr. (Simulia macula ta? 
Meig.) lsis 1848, p. 328. Tab. 4, f. A. a— k. 

K.0LLAR bar redogjort for Me do vies till Ser- 
biska regeringen afgifna berattelse offer uppkomsten 
af ooh sattet att utoda de besvnrliga Knot ten (Si- 
mulia reptans). Denna mygg-art framkommer arli- 
gen i de nedre Donau-trakterna vid varens borjan, 
i sit .stort antal att de likna ett mo In samt an fa I la 
folk ocb kreatur i sadan mangd, att de ofta flera 
linier tjockt be tack a deras kroppar. Flera sting, 
sardeles da de aro nara hvarandra, sagas fororsaka 
en baftig feber ocb bos retliga naturer kramp ocb 
konvulsroner, stundom doden. Ar denna ieke en 
omedelbar foljd af stingen, sa framkalla dessa likval 
bos boskapen manga olagenheter, sasom brist pa 
matlust, minskning af mjolken bos kor, odugligbet 
till akerbruk bos oxar, afmagring bos godboskap o. 
s. v. Medovics uppgifna salt att forekomma denna 
landsplaga aro andamalslosa, emedan ban belt och 
hallet misstagit sig om djurets utveckling. Sitzungsb. 
d. Kajs. Acad, in Wien 1848. II, p. 154. Tab. 1. 
Cuticides. Rorande Stickmyggorna och deras fiender bafva 

Le s f ^ t a r ds ' flera iakttagelser af Wa hi berg blifvit anforda. Sa- 
som en egenhet an mark es, att banarne till Stick- 
myggorna (Culex^j endast i ringa mangd antraffas, 
under det de blodsugande bonorna i otaliga ska r or 
kringsvarma vandraren i den bogre nordens bergs- 
trakter. Enligt af LvEstadius i Karesuando till Forf. 
meddelade uppgifter traffas dessa liana r ofta pa vatt-v 
net nedslagna af regn ocb blasvader, stundom i 
sadana rnassor, att de uppdrifna pa stranderna bilda 
tjocka lager. Man kan da med skal undra, bvarfore 

de 



305 

de icke allmunnare jemte lionorna observeras. Or- 
saken hartill utrecldes under Forfrs vistande pa fjellet 
Stora Oive, pa hvars spcts otaliga mygghonor fore- 
koinmo, utau att en enda liane kunde upptackas. 
Der hordes nemligen uppe i Juftcn elt starkt sjun- 
gande ljud, som vicl efterseende befanns framkalladt 
af mygghanar, hvilka lika svafvande moln i sarskilda 
flockar dansade och vicl niirmare granskning befun- 
nos nastan uleslutande bildade af lianar. Dessa vistas 
saledes liksom Chironomernas, for sig afskiljda, hogre 
upp i luften, der de, saideles emot aftnarne, an- 
stalla dansar och genom sitt vingljud upplocka de 
lagre ned lefvande lionorna, bvaraf en och annan 
emellanat infinner sig och deltar i dansen. En an- 
nan omstandighet i dessa insekters historia bor af- 
ven anmarkas. Del ar bekant, att Lemlarne, Gras- 
hopporna och Trollslandorna vicl deras sa kallade 
tag atfoljas af taliika rofdjur, som frossa pa dem. 
Ett dylikt forhallande intraffar afven med de egent- 
liga Stickmyggen (Culex), Knotten (Simulia) och 
Svidknotten (Ceratopogon). Myggorna ega, utoni den 
i en foregaende uppsats af Forf. omnamnda Tachy- 
dromia Macula, icke mind re djerfva och sluga for- 
foljare i tvenne rofflngor, Cordilura hcemorrhoidalis 
och Hormopeza oblitterata, hvilka till och med in- 
tranga i talten och Lapparnes kator, for att bemak- 
tiga sig de knott, som der infunnit sig. Dessa flugor 
springa sokande omkring, och nar de nalkas ett 
knott, kasta de sig hastigt och vanligen fran sidan 
ofver detsamma, samt fasthalla och utsuga det. Har- 
under gor knottet, oaktadt af rofflugans storlek och 
med stickande sugror, intet forsok att forsvara sig. 
Af Hormopeza, hvaraf forut endast trenne hon- 
exemplar blifvit funna, antrafFades en slor mangd 
individer af bada konen i narheten af floden Sidos- 
Prnf. Bohcmans Ar.sb. 1847, 1848. 2° 



300 



Chirono- 

rnii. 



ulveck linden 

JVlctamor- 



jocki pa fjelkt Oimastiinluri. Vet. Akad. Ofvers. 
1847, p. 257. 

Perris har lemnat flora upplysningar rorande 

if Ceratopogon brunnipes och C. Lu- 

fos. corum. Ann. Ent. II. Ser. V, p. 555. Tab. 9. j\:o III. 

Cecido- RondAni liar omarbetat sin afhandling ofver 

myzl es * Cecidomy zides (Compendio della scconda memoria 
ditterologica ili Camillo Rondani con alcune aggiunle 
e correzione. Nonv. Ann. delle Scienz. di Bologna* 
II. Ser. VI, p. 363), hviJken familj han nu fordelar 
i foljande slaglen: 

a. Venae longitudinales prima et se- 

cunda venuia transversa conjunctae 1. Porricondyla Roni>. 
aa. Venae transversariae nullae. 

b. Antennarum articuli petiolis longis 
saltern in mares, si brevibus vel 
brevissimis in utroque sexu tunc 
venae longitudinales saltern tres dis- 
tinctae. 

c. Vena secunda longitudinalis ad mar- 
ginem posticum producta prope api- 
cem alarum. 

d. Antennarum articuli 18 — 20 in 
utroque sexu, petiolis brevibus vel 
brevissimis etiam in mare . . . 

dd. Antennarum articuli in mare 22 

et ultra, petiolis longis vel lon- 

gissimis, in femina 14 — 15, petiolis 

brevibus vel brevissimis .... 
cc. Vena secunda longitudinalis mar- 

ginem anticum attingens, magis vel 

minus longe ab apice alarum . . 4. Dasyneuru IIond. 
bb. Antennarum articuli non distincte 

petiolati in utroque. Venae duae 

tantum distinctae a costali. 

e. Venae duae alarum breves, prima 
marginem anticum attingens longe 

ab apice 5. Brachyneura Rond. 

ee. Venae duae alarum longissimae mar- 
gine postico productae. 



2. Phytophaga Rond. 



3. Cecidomy ia Latr. 



307 

f. Proboscis brevissima. Thorax in 

formam colli non elongatus ... 6. Lasioplera Meig. 

ff. Proboscis longiuscula, perpendicu- 
laris. Thorax in formam colli elon- 
gatus 7. Oxyrhynchus Rond. 

Slagtena Porricondyla, Phytophaga, Dasyneura, 
Brachyneura och Oxyrhynchus (Forut begagnadt for 
ett fogel-, ett amphib- och ett coleopter-slagte) aro 
utredda genom noggranna beskrifningar och teck- 
ningar, hvarpa deras antenner och vingar fram- 
stallas. 

Ofta utoTva de minsta och oansenligaste insek- M«tamor 

f l 
ter ett stort infiytande inoin naturens hushallning ^,,2$- 

och frambringa inom vaxtriket de miirkligaste fore- ■**■ 

teelser. Bland dessa intaga de sma, hittills foga 

undersokta Gallmyggen (Cecidomy zides) ett utmarkt 

rum genom de manga olikartade utvaxter de under 

sina forsta lefnadsperioder fororsaka pa vaxternas 

stjelkar, blad och frukter. Det ar saledes med fag- 

nad Ref. nu far anmala en fortjenstfull afhandling, 

som utkommit ofver denna insekt-familj under titel 

"Beitrdge zu einer Monographic der Gallmuckcn Cc- 

cidomyia" Meigen von J. J. Bremi i Zurich, iune- 

harilande rika, pa langvariga undersokningar grun- 

dade iakttagelser rorande dessa sma organismer. Forf. 

afhandlar: 1) Gallmyggornas allmanna naturalhisto- 

ria. 2) De bildningar de foranleda pa vaxterna 

sasom den markvardigaste foreteelsen i deras natu- 

ralhistoria. 3) Upprakning af alia hittills bekanta 

arter saint beskrifning ofver de nya Forf. upptaekt. 

Alia Cecidomyia-larver iiro forsedda med spinn- 

organer och omgifva sig innaii forvandlingen med 

en fin vafnad af hvitt silke. De iiro temligen lif- 

liga. Under gaendet trycka de omvaxlande huf- 

vudet och anus mot den yta, hvarpa de vandra. 

Sadana fotter, som De Geer pa dem afbildat, har 



308 

Forf. aid rig kunnat upptiicka, utan formodar han, 
att denne ansett de srna sidovartorna for fotter. 
Gallmyggornas larvor aro merendels blekt zinnober- 
roda eller orangegula, saltan gron- eller hvitaktiga; 
alia aro pa forsta segmentet bakom hufvudet for- 
sedda med en mork, genomskinlig flack. Pupporna 
likna Hymenopternas deruti, all antenner ocli ben 
iiro omgifna af genomskinliga slidor. Puppans ef- 
tersta del bestar af 8 ringar, med borst pa sidorna. 
Markvardig ar den hos dessa puppor vid hufvudet 
synliga slida, som eger nagon likhet med den sugrors- 
slida, som finnes bos puppan till Sphinx Ligustri. 
De fiesta arterna synas underga sin forvandling i 
larvernas bostader. Nagra nedkrypa i jorden eller 
hanga sig vid bladens undersida. Huru lange pupp- 
tillstandet varar, har Forf. ej kunnat upptacka. Det 
synes likval hos arterna vara olika och varar hos 
den sista generationen fran hosten till den tid fol- 
jande var, da de vaxter, hvaraf larverna hemta sin 
foda, hunnit utveckla sig. En generation finnes 
endast hos fa a iter, hos de fiesta 2 — 4, ty man ser 
af flera arter gallknolarne utvecklas fran Maj in i 
Oktober manad. Siirdeles maikvardig ar utveck- 
lingen af C. strobilina, hvars larv traffas till ett antal 
af 16 — 24 i samma knol, fullvaxta och ganska sma, 
knappast markbara om hvarandra. Detta synes en- 
ligt Forf:s mening be visa, att den ha mygg-art efter 
klackningen lagger agg i sin egen vagga. Meigens 
uppgift, att Gallmyggorna talrikast fdrekomma un- 
der varen, har Forf. icke funnit rigtig. Enligt bans 
erfarenhet iiro de allmannast under sommarmana- 
derna. Man observerar dem da under lugnt vader, 
i likhet med andra mygg-arter, nara jorden kring- 
svarma buskar och trad rotter. De fdrekomma da 
ofta 100-tals tillsamn^ans, frojdande sig under deras 
korta tillvaro, som endast racker 3 — 5 da^ar. Forf. 



309 

indelar gallknolarne efter deras olika bildning i 
I. Gallbildningar. 1) Akta gallknolar, hvilka fram- 
bringas genom insekten, och livilkas substans och 
bekladnad icke hafva nagot gemensamt med vaxtens 
organism, pa bvilka de utveckla sig. a) Lock- 
knolar [Deckel gallen), som bafva ett eget lock oob 
som affalla fran bladen, da de blifvit fullbildade, 
samt qvarlemna i desamma en oppning. b) Normal- 
knolar (Normalgallen) dessa bilda ett likformigt helt, 
blifva fastsittande och aro fastade med en liten del 
af sin yta vid de vaxtdelar, hvarutur naringen 
bemtas. c) Dubbelknolar (Do ppel gallen) de bvilka 
visa sig pa bladens bada sidor och hvilkas storsta 
ihalighet omslutes af bladens parenchym. 2) Odkta 
gallknolar (Schein gallen), som frambringas af insek- 
ten och icke utgora nagon sjelfstandig utveckling, 
emedan deras uppkomst beror deraf, att djuret lag- 
ger sitt agg i del inre af en vaxtdel, hvarnti den 
utklackta larven foiorsakar en halighet, omkring 
hvilken vaxtens celler bopa sig och sammantrangas. 
Foljden haiaf blir en hard svulst, hvars bekladnad 
likval bestar af den oforandrade epidermis. (Dessa 
F6rf:s deflnitioner pa akta och oakta gallknolar sy- 
nas foga atskiljande, och ofverensstamma ej val med 
det vanliga bcgreppet om dylika bildningar). d) 
Knolar (Knollen) helt och hallet tillslutna och bil- 
dade af lillhardnade celler. e) Blasor (Blasen) helt 
och hallet tillslutna, mjnka, utgorande en linsformig 
convex utvidgning pa bada sidor af bladens epi- 
dermis, utan dessas vasendtliga fortjockning. II. Pas- 
bildningar (Taschenbildungen), under hvilken benam- 
ning alia sadana gallbildningar inbegripas, hvilka 
uppsta genom tvenne vaxtdelars sammandragning, 
hvarvid en punkt lemnas oppen, genom hvilken in- 
sekten utkryper. Alia foreteelser af detta slag, hvilka 
j allmanhet beteckna och maste betecknas med benam- 



310 

ningen gallutvaxter, ega nice] dessa endast en min- 
dre likhet. Forf. atskiljer de manga hithorande 
olika bildiiingarne i foljande former: a) Sack form 
(Sackform). Dessa kunna endast i anseende till de- 
ras dppning foras hit. I alia andra hanseenden 
utgrira de en egen bildning. b) Kapseljorm (Kap- 
selformX Dessa synas salunda uppkomma, att insek- 
ten bigger sina agg i blomkalken pa leguminosoe 
eller i fruktninnena pa umbellater, hvarigenom dessa 
sednares parvis hopsittande fro eller de forras blom- 
blad dramas tillsammans oeh erhalla en blasartad 
form oeh en abnorm fa irg. I sinom lid utkryper 
insekten genom bladens eller fronas ofra samman- 
fogningspuukt. c) Fjallform (Schuppenform) en sam- 
mansattning, sum fullkomligt liknar kottar oeh enligt 
Forfls formenande uppstar derigenom, att myggan 
1 agger sina agg vid basens insida af de ofversta 
bladen (ieke » knoppens centrum), hvarigenom dessa 
sma binds utveckling ieke fdrhindras, men val de- 
ras norma la bildning, sa att de vaxa lika breda 
som langa, blifva hoptrangda oeh lagga sig ofver 
hvarandra. Emellan tvenne sadana blad ligger lar- 
ven. d) Bladtofsar (Blatter schopfe). Dessa uppkom- 
ma derigenom, att insekten lagger sitt agg i centrum 
af en terminalknopp, till folje hvaraf de tvenne in- 
nersta bladen ieke vidare utvecklas, utan forenas 
oeh bilda larvens boning. De yttre bladen vaxa 
deremot, om oeksa ieke till normal storlek, oeh 
sammantrangas, sa att spetsen af grenen ieke kan 
vidare skjuta. e) Pasform (Taschenform). Dessa sy- 
nas uppkomma derigenom, att myggorna lagga flera 
agg vid insidan af basen af de tvenne ofverst sit— 
tande bladen. Dessa sluta sig da med kanterna tatt 
till hvarandra, oeh den breda bladytan utvidgar sig 
gallknolslikt oeh blir understundom hard. Aro vax- 
ternas blad besatta med har, sa hopa sig dessa Tilt- 



311 

artadl pa den sammandragna deleft. Alia larver i 
saclana utvaxter underga sin forvandling inom de- 
sarntna. Q Skid form (Schotenform). Dessa bildas 
salunda, att en mygga I agger sitt agg pa ofra sidan 
af den mellersta bladadran, livarigenom de tvenne 
bladhalfterna koinma att ligga mot hvarandra. Der 
hvarest Jarven bar sitt I age, utvidgas bladet, hvar- 
emot den ofriga delen blir slat, sa att det bela 
fullkomligt liknar en skida, uti hvilken frdua synas 
sasom runda upphojningar. Endast vid spetsen blifva 
bladen oppna, livarigenom larven finner en utgang 
for att forvandla sig i jorden. g) Strut form (Tiit- 
chenform). Hela bladet eller delar af detsamma hop- 
rullas, sa att det endast vid ena iindan helt och 
ballet saint spetsigt tillslutos. Larverna lefva fritt 
ocb spridda pa strutcns sidoi-. b) Filtform (Filz- 
forni). Deras karakter bestar i en forening af tal- 
rika bar pa bladen, bvilka lor ofrigt foga eller 
oregelbundet iiro bojda. Larverna lefva i filtens in- 
sankningar. 

Gallmyggorna, atminstone de smiirre arterna, 
flyga icke vidt omkring, utan uppehalla sig bestan- 
digt kring de vaxler ; bvarpa de lefva som larver. 
For landtbrnkarne aro vissa af dessa sma organ is- 
mer hogs l skadliga, framfor alia C. Destructor, som 
angriper halmen pa sadesslagen straxt ofvan roten, 
bvarest den inliigger sina agg och fororsakar att 
halmen blir missbildad, samt C. Tritici, som lefver 
i hveteblommorna och forhindrar befruktningen. C. 
nigra fororsakar slor skada pa unga paron, afven- 
som C Onobrychidis, da den forekornmer i miingd, 
kan forstora ett helt klofverfalt. C. brachyptera 
hindrar ofta vaxten pa talltradet. Efter dessa in- 
tressanfa upplysningar rorande Gallmyggornas olik- 
artade utvecklingshistoria, uppriiknar Forf. alia Wit tills 
beskrifna arter, 57 till antalet, uppgifver hvarest de 



312 

forekomma, de vaster hvarpa de lefva, hvarjemte 
han redogor for deras utbredning i Schweiz saint 
beskrifver dessutom 17 forut okanda alter. Forf. 
anfor afven de vaxtarter, hvarpa Gallmyggorna lefva, 
utgorande 56, hvaraf en tillhor Acotyledoncs, 8 Mo- 
nocotyledones och 48 Dieotyledones. Anmarknings- 
vardt ar, att af de sa talrika Gallsteklarne sa fa 
finnas pa samma vaxter med Gallmyggorna, att en- 
dast 4 vaxter hittills aro kanda, hvarpa galldjur af 
de olika klasserna forekomma, likval (inner man 
dessa liktidigt pa samma in divider. Den vaxt, hvil- 
ken lemnar foda at de fiesta Gallsteklarne, nemligen 
eken, synes alls icke vara angripen af Gallmyg- 
gorna, bvaremot de af dessa sednare mest omtyckta 
trad, salgen och boken, icke angripas af de forra. 
Neue Denkschr. d. Schweiz. Gesellsch. IX cum Tab. 
2 color. 

Ibland de vaxter, som erbjnda rika till fallen 
till Entomologiska iakttagelser, intager Inula Brit- 
tanica ett utmarkt ruin. En af de mest i ogonen 
fallande mi6sbildningar, som frambringas pa denna 
vaxt genom dess gaster, aro de lemligen stora gall- 
knolar, som foretradesvis traffas pa stjelken, men 
afven nagon gang under jorden pa rotternas ofra 
del, deremot sallan pa blomkalken. Anda fran Juli 
manad till sent pa hosten varseblifver man sadana 
gallvaxter, hvilka vid deras fullstandiga utveckling 
ega temligen olika storlek, fran och med en arts till 
och med en storre bonas. Deras form ar vanligtvis 
rundt iiggformig. Fargen, da de aro fastade pa 
stjelken, grdn, de underjordiska deremot hvita eller 
rodaktiga, nagon gang karmosinroda. Hvardera eger 
inuti en enda oppning. Invanarne i dessa gallvax- 
ter aro flera. Loew har no utredl, att det djur, 
som fororsaka dessa, tillhor en Cecidomyia, som han 
han benamnt C. Inulce, samt att de paras iter, som 



313 

lefva i dess Iarv, tillhora tvcnne $ma Hymenopter- 
arter, Allg. Dcutsch. Nattirh. Zeit. 11, p. 296. Tab. 
2, f. 17—23. 

Tvenne af Asa Fitsch utgifna smarre afhand- 
lingar J 'An Essay upon the Wheat-Fly and some 
species allied to it." Albany 1846, 8:o, och 'The 
Hessian Fly its history, characters, transformations 
and habits. 7 ' Albany 1846, 8:o, innehalla beskrifning 
och figurer ofver atskilliga for sadesslagen skadliga 
Cecidomyia-arter, nemligen C. Tritici, Cerealis, tho- 
racica, tergata, caliptera och Destructor. 

Walker omtalar, att utur de sma knolar, som 
fororsakas af larverna till Cecidomyia Salicis, hade 
han utklackt 6 eller 7 Cecidomyer och foljande an- 
tal parasites*, nemligen af Pteromalus (Seladerma) 
Salicis 67 hanar och 71 honor, Encyrtus Termes 
10 hanar och 64 honor samt af Platyg aster niger 
115 individer, mest honor. Ann. Nal. Hist. N. S. 
IT, p. 218. 

RondAni har omarbetat sin afhandling ofverSciarina?. 
Sciarinai (Compendio della seconda memoria ditte- 
rologica di CamillO RondAni, con alcune aggiunte 
e correzione. Nouv. Annal. delle Scienz. Nat. di 
Bologna. II. Ser. VI, p. 363), och indelar denna fa- 
milj i foljande slagten: 

a. Venae longitudinales alarum sex, 
duabus intermediis conjunctis, magis 
vel minus longe a basi et tunc fur- 
cam venosam efformantibus. 

b. Antennarum articuli in mare saltern 
14, in femina saltern 10. 

c. Antennarum articuli etiam in mare 
parum aut vix petiolati, et in utro- 

que sexu numero aequales ... 1. Sciara Fabr. 
cc. Antennarum articuli saltern in mare 
distincte petiolati et in eodem sexu 
magis numerosi. 



314 

d. Furca venosa intermedia alarum basi 
dilatata. Antennae in maribus arti- 

culis 14 2. Zygoneura Meig. 

dd. Furca venosa non distincte dilatata 
ad basim. Antennarum articuli in 
mare 15 vel 16. 

e. Ocelli non manifeste . . ... 3. Lestremia Macq. 
ee. Ocelli manifeste. 

f. Tarsi in utroque sexu simplices. An- 

tennae in mare articulis 16, in fe- 

mina!2 , . .4. Microsciara Rond. 

ff. Tarsi 4 in femina dilatati. An- 
tennae in mare articulis 16, in fe- 
mina 10 5. Calocha Halid. 

bb. Antennarum articuli in mare 9 . 6. Anarete Halid. 

aa. Venae longitudinales quatuor tantum 
distinctae, intermedia non aut vix 
perspicua. Duae posticae conjunctae 
longe a basi alarum. 

g. Antennae in mare articulis 10 in- 
structae, a tertio ad extremum de- 

crescentibus, petiolis brevissimis . 7. Micromya Rond. 
gg. Antennae in mare articulis 15, a 
tertio ad ultimum subaequalibus, pe- 
tiolis elongatis; in femina articulis 
12, petiolis brevissimis .... 8. Neurolyga Rond. 

Slagtena Microsciara, Micromya och Neurolyga 
aro omstandligt beskrifna och deras antenner ocli 
vinjjar framstallda genom val utforda figurer. 

Tipuiides. LoeW upplyser, att Asthenia fasciata Westw., 

Blepharicera limbipennis Macq. och Liponeura ci- 
nerascens Loew till ho ra samma art. Det forstnamnda 
nam net, sasom aldst, bor bibehallas. De hittills gifna 
slagtkaraktererna, sasom icke grundade pa bada ko- 
nen, hafva blifvit omarbetade. Stett. Ent. Zeit. 1847, 
p. 252. 

Metamor- Larven af Trichocera annulata Meig har af 

fos - Perris blifvit beskrifven. Den ar 7-8 millim. lang 

och 1 mill, bred, nagot plattad, foga afsmalnande 

mot bada andar. Par gen blekt rodaktig, med tmdantag 



315 

af hufvudets framre delar, som aro morkare. Den 
lefver af ruttnade vegetabiliska amnen. For att 
ofverga till puppa, nedkryper den i jorden. Pup- 
pan ar icke omgifven med nagon bekladnad. Pupp- 
tillstandet varar endast nagra dagar och den utbil- 
dade insekten utkryper genom en spricka, som bildar 
sig vid liufvudets bakre del och pa thorax. Ann. 
Entom. II. Ser. V, p. 37, Tab. 1. N:o III. 

Chionea araneoides, som man trott endast fore- chionei- 
komma i Sverige, har af Heeger blifvit funnen i des * 
narheten af Wien pa snon, da temperaturen var 
nagra grader under 0. Sardeles lyckades fangsten 
efter ny fallen sno om aftnarne, da denna art efter- 
soktes med lykta, och pa en ringa vidd hade Forf. 
pa en afton fangat ofver 50 individer. Detta tyc- 
kes bevisa, att denna insekt foretradesvis ar i rorelse 
under rnorkret. En hdgst omstandlig beskrifning 
ofver detta markvardiga djur, jemte figur ofver bada 
konen, meddelas. 

APTERA. — Nicolet har meddelat en ny klas- Enskiid 
sifikation ofver Thi/sanurce, hvilka ban salunda for- , " erat,lr • 

«/ Inysa- 

delar: nura. 

I. Lepismides .* Trldlika bihang i 
abdomens spets. 

1. Kroppen forsedd med fj9ll. 

a. De tradlika bihangen oli- 
ka, kroppen nastan cy- 

lindrisk 1. Machilis. 16 arter. 

b. De tradlika bihangen lika, 

kroppen nedplattad . . 2. Lepisma. 25 arter. 

2. Kroppen utan fjall. 

a. Tre tradlika bihang . . 3. Nicoletia. 2 arter. 

b. TvS tr§dlika bihang . . 4. Campodea. 2 arter. 

II. Podurides: Inga tradlika bi- 
hang, men ofta en tv8klufven 
stjert, nedbojd under buken och 
anvandbar for hoppning. 



316 

A. Ett bihang under abdomens 
bakre Snda, tjenligt till hopp- 
ning och sammansatt af en 
mer eller mindre lang stjelk 
i spetsen tudelad, under- 
stundom utat bojd, oftast 
rak. 

1. Sminthurellce : Kroppen nS- 
stan klotformig, utan syn- 
liga segmenter. 

a. Antennerna brutna, 4- 
ledade, inga knolar pa 

abdomens ofra sida . . 5. Sminthurus. 19 arter. 

b. Antennerna brutna, 8-le- 
dade, tvenne knolar pS 

abdomens ofra sida . . 6. Dicyrtoma. 7 arter. 

2. Podurellce; Kroppen nSstan 
cylindrisk, med tydliga seg- 
menter. 

f Kroppen bestaende af 9 

synliga segmenter. 
* Hufvudet framstaende eller 

fSstadt vid frSmre delen 

af thorax. 

a. Antennerna brutna, 6-le- 

dade 7. Orchesella. 20 arter. 

o. Antennerna 4-ledade. 

b. Hopp-apparaten vid basen 
lika lang med de utlo- 

pande trSdarne . . . . 8. De Geeria. 21 arter. 

c. Hopp-apparaten vid basen 
kortare an de utlopande 

tr§darne 9. Isotoma. 22 arter. 

d. Hopp-apparaten n§got for- 
langd af fina, cylindriska 
tr§dar, starkt inbojd, 2- 

ledad 10. Podura. 1 art. 

e. Hopp-apparaten ganska 
kort, bestSende af breda 
och foga bojda tradar, 

spetsen ledad . . . .11. Achorules. 10 arter. 
ff Kroppen bestaende af 8 
synliga segmenter. 



317 

** Hufvudet nedbdjdt, eller 
fSstadt under frSmre delen 
af thorax. 

a. Hopp-apparaten ganska 

lang och treledad . . .12. Tomocerus. 3 arter. 

b. Hopp-apparaten 2-ledad, 

basen Idngre an tradarne 13. Cyphoderus. 13 arter. 
3. Lipuvellce.- Ingen hopp-ap- 
parat under abdomen. 

a. Fdrsedda med kakar; krop- 
pen utan kndlar, foga eller 
icke luden, dgonen om- 
vaxlande i antal hos olika 

arter 14. Anurophorus. 5 arter. 

b. Utan kakar; kroppen knd- 
lig, utan fjall, fdga luden, 
fyra ogon pa hvarje sida 

om hufvudet . . . .15. Anoura. 8 arter. 

Sedan Forf. uppraknat alia de forut kanda och 
beskrifvit de nya arterna, lemnar ban en ofversigt 
af deras geografiska utbredning, af hvilken inhem- 
tas, att af de 176 kanda arterna 122 blifvit funna 
i Europa, 2:ne i Asien, 27 i Afrika och • 25 i Ame- 
rika. Delta forhallande .kommer sakerligen att un- 
derga en betydlig forandring, da de andra verlds- 
delarne blifva lika val undersokta soni Europa. 
Ann. En torn, II. Ser. V, p. 335. Tab. 5, 6. 

En fullstandig utredning af den vanliga Lop- Snctoria. 
pans {Pulex irritans) metamorfos finnes inford i 
Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 316. 

Ibland de insekter, som sakerligen forst adra-Parasita. 
git sig menniskans uppmarksamhet, ar otvifvelaktigt 
Lusen. Den fortjenar det afven, sasom varande en 
parasit pa hennes kfopp. Det maste likval (orefalla 
besynnei ligt, att man hittills saknat noggrann kan- 
nedom om hum Lusen hemtar sin foda, och under 
det visserligen storsta antalet naturforskare ansett 
att den &uger menniskans blod, finnas deremot andra 



318 

som forfaktat den asigten, alt den hiter och saledes 
ar fdrsedd med kakar. For att gora slut pa derma 
tvist, liar Burmeister anstallt en noggrann under- 
sokninsf af Lus-arternas mundelar och dervid kom- 
mil hufvudsakligen till foljande resultater: att Swam- 
MERDAMS och Nitzsch's uppgifter rorande sugslidans 
hildning aro fullkomligt rigtiga. Bada hafva an- 
markt allt hvad pa densamma fumes fdrtjena upp- 
marksamhet. Afven taggen i densamma synes under 
svag forstoring enkel och dess spets ar sakerligen 
icke klufven. Den bestar likval icke enligt Nitzschs 
formodan af fyra borst, utan af fyra hornattade 
halfror, hvilka 2 och 2 aro forenade, saluuda att 
tvenne som aro storre omgifva de andra. De inre 
kunna utskjutas. Deras spets ar nagot fort jock ad 
och trubbig. Linnea Entoni. II, p. 569. Tab. 1. 

Lucas har beskrifvit tvenne arter af ,slagtet 
Hcematopinus, nemligen H. Cervicaprce, som fore- 
kommer pa Antilope cervicapra, och H. bicolor, som 
blifvit funnen pa en hund Iran Louisiana. Ann. 
Entom. II. Ser. V, p. 531. Tab. 8. N:o II. 



Jflyriapoda. 

Aiiman Observations sur les Insectes Myriapodes par 

,,tteratur - Lucas, inforda i Dictionnaire Univ. d'histoire natur. 

8:o. Paris 1847, «ar Ref. endast till titeln bekant. 

Ett kort utdrag af Gervais i fori a Arsb. p. 

255 amnalda arbete "Etudes pour servir a I'histoire 

des Myriapodes" finnes infordt i Tlnstitut XV. N:o 

701, p. 188. 
Anatomf. Wright har rorande de inre delarne af Geo- 

philus longicornis Leach meddelat sina iakttagelser. 

Han har hos denna art upptackt giftkortlar, be- 

liigna vid mandiblernas bas, emellan de muskier 



319 

som der forefmnas. Dessa kortlar besta af tvenne 
allanga, fasta kroppar, sammansatta af genomskinliga 
cellar, t ; i t f; slutna till hvarandra ocli omgifna at' 
en tydlig kapsel, lost hvilande pa kaftens bas, ocb 
fyllande dess ilinliga del. Fran framre delen af 
korteln Clones ett utgangsror, som loper framat i en 
krokig riktning ocb ingar i en kanal, som ar bela- 
gen i kakens hornartade del, samt oppnas nara dess 
spets, liksom bos spindlarne. Genom denna sam- 
mansattning infores giftet i saret, da Geophili intrycka 
kakarne i kroppen pa det anfallna djnret. x4inn. Nat. 
Hist. N. S. I, p. 140. 



Araelinida. 

Histoire naturelle des Inscctes Apteres par Wal- Aiiman 
KENAER et Paul Gervais faisant partie des suites 1 
a Buffon. T. IV, 8:0, 623 sid. Tab. 34—52. Paris 
bar utkommit 1848. Denna del borjar med en fram- 
stallning af bitborande djurs yttre ocb inre kropps- 
delar, ungarnes utveckling, arternas geografiska ut- 
bredning och de olika klassifikationerna, for hvilka 
omstandligt redogores. Harefter vidtager Forf:s upp- 
stallning af Myriapoda, hvilka han indelar i tvenne 
bufvudgrupper: 1) Diplopoda med 5 familjer och 
16 slagten; 2) Chilopoda med afdelningarne a) Schi- 
zotarsia, upptagande 1 familj och 1 slagte, samt 
b) Holothuria (Namnet forut anvandt for ett slagte 
bland straldjuren) med 3 familjer och 11 slagten. 
Fran och med p. 58 beskrifvas slagten uch arter, 
hvarvid synonymien utredes, fundorten, storleken 
m. m. angifvesj p. 335 vidtaga tillaggen till 3:dje 
bandet och p. 363 ett tillagg till alia de foregaende 
delarne, hvaruti isynnerhet de af Koch uppstallda 
nya slagten och arter af spindlarne upptagas. P. 523 



320 

foljer en ny klassifikation af spindlarne. Recens. Isis 

1848, p. 70. 

Die Arachniden getreu nach der Natur abge- 

bildet und beschrieben von C. L. Koch liar blifvit 

fortsatt till och med XVI Bandets 4:de hafte. 

Uti Exploration de VAlgerie aro Arachnidce af 

Lucas noggrant bearbetade. 1 namndc arbete upp- 

tagas ?39 Spindlar, 17 Skorpioner, 24 Opiliones och 

20 Qualster-artew 
Enskild Hentz liar ytterligare fortsatt beskrifningarne 

ltteratur. ^ afbildandet af de spindel-arter, som forekomma 

Araoese. t r 

i Norra Amerika, och upptager denna gang foljande 
slagten och art-antal, nemligen Dolomedes 5, Mi- 
crommata (Sparrassus Walk.) 4, Oxyopes 4, Lysso- 
manes n. g. (emellan Oxyops och Attus) I, Attus 
45, Epiblemum n g. 2 och Synemosyna n. g. Bost. 
Journ. V, p. 189, 352. Tab. 16—22. 

Rossi, som beskrifvit flera nya spindel-ar- 
ter, hvilka flnnas i Wiener-Musenm, bar i inled- 
ningen forklarat sig forkasta alia de genera, som 
blifvit uppstallda efter ena konet, och uttalar sin 
pa flerfaldiga undersokningar grnndade asigt, att 
man a f veb hos det andra konet bor kunna upptacka 
sadana skiljaktigheter, hvarigenom fullstandiga slagt- 
karakterer kunna utfinnas. Foif. har dessutom fastat 
uppmarksamheten pa det inflytande pa spindlarnes 
systematisering, som Leon Dufours, Duges och sar- 
deles MonGES upptackter rorande dessa djnrs respi- 
ration maste utofva, derigenom att namnde forskare 
hos flera slagten funnit, utom de lange bekanta 
lungsackarne, afven tracheer, hvilket gor spindlarnes 
indelning i Pulmonarim och Trachearice olamplig. 
Han anser den pa anatomiska grunder stodda indel- 
ningen bora forkastas, sardeles som respirationen 
genorn lungsackar enligt nyare iakttagelser blifvit 

ansedd 



321 

ansedcl for problematisk. Sa forlora efter Fdrf:s iakt- 
tagelser spiiullarne vid hudombytena sina lungsac- 
kar och nya . uppkomma af alldeles lika form, ett 
vid respirations-organerna icke anmarkt forhallande. 
Doppar man ett sadant djur i vattnet, sa visa sig 
utur dessa sackars oppningar aid rig luftblasor, hvil- 
kct alltid intraffar under lika forhallande med hvarje 
annat respirations-organ. Naturw. Abhandl. von Hai- 
dinger. I, p. 11. Bericht von Freund d. Naturw. in 
Wien. I, p. 180. 

En ny art af singlet Tetragnatha, som blifvit 
funnen vid Paris, uppstalles af Wat.KENAER. Den 
benamnes T. gibbosa, och Forf. lemnar nagra un- 
derrattelser om dess lefnadssatt. Ann. Entom. II. 
Ser. V, p. LXIV. 

En genom sin teckning utrnarkt varietet af 
Epeira diadema an fores af Lucas. Ann. Entom. II. 
Ser. V, p. LXXVfl. 

Rorande spindlarnes utveckling i agget bar i Spindlar- 
Halle en Disputation utkonjmit under titel "Obser- ™Xiin« 
servationes qucedam de Aranearum ex ovo evolutione*. * a 8S et - 
Auct. Wittich, hvilken uppsats Ref. icke haft till— 
falle att se. 

Ett vigtigt arbete, som i betydlig man utvid- Anatomi. 
gar kannedomen om Arachnidernas byggnad, ar 
"Beitrage zur Anatomie der Spinnen ,J von Wass- 
MAN. Erste Lieferung enthaltend: Muskelsystem , 
Verdauungs- und Spinnorganen. Forf. har under 
flera ar haft tillfalle undersoka i friskt tillstand storre 
arter af sliigtet My gale, hvilka ofta med skeppslaster 
inkomma till Hamburg, nemligen M. avicularia och 
den pa Antillerna forekommande M. Erichsoni Koch. 
Badas inre byggnad befanns alldeles lika. Endast 
nagra fa utdrag utur denna rikhaltiga afhandling 
kunna har meddelas. Den sa kallade ofverlappen, 
Prof. Bohemans Arsb. 1847, 1848. 21. 



322 

hvilken utgor ett rorligt, kagelformigt, pa sidorna 
nagot sammanfryckt hi hang emellan f'orsta fotparets 
basal-leder, ar inuti ihalig och oppnar sig framtill 
i en liten springlik oppning. Man kunde saledes 
nnse denna del sasom ett sugror, men vid basen pa 
densamma finnes ingen oppning. Fran magen ntga 
pa hvarje sida fyra kanallika bihang. Ett femte 
framtill, som Duges, Brandt och Grube an mark t, 
finnes icke hos Mygale. Ganska markvardiga aro 
F6rf:s iaktlagelser rorande dessa bihangs fortsattning. 
De ga emellan extremitetcrnas ofre muskier, anda 
till tarsernas basal-leder, aro bar nagot utvidgade, 
boja sig nedat och inat och Jopa emellan de andra 
tarsmusklerna. Omedelbart pa framkroppens bnk- 
skold under hjernan forgrena de sig och anastomo- 
sera manga ganger. Utur det salunda bildade natet 
ga bakat tvenne langre blindsackslika bihang anda 
till bukfastet. Ofver, och till en del emellan dessa 
anastomoser, ligger en rund sack, hvilken icke eger 
nagon kommunikation med dem, utan synes ofver- 
allt tillsluten. Fran framre delen af magen utga 
dessutom nagra, vanligtvis trenne, korta blindsackar 
tatt bredvid hvarandra, men att magens ihaliga del 
framtill, sasom Grube nppger hos Argyronecta och 
Epeira, skulle vara delad genom en tvarvagg, har 
Forf. icke kunnat upptacka. Genom de bredvid 
hvarandra liggande tva blindsackarnes^ vridningar 
uppstar latt utseendet af en tvarvagg, som genom- 
loper hela roret. De inre spinn-organerna aro foga 
utbildade hos Mygale, och deras enklare form ar 
derfore lattare att undersoka, an hos de fiesta andra 
spindlar, hos hvilka dessa, sasom mycket samman- 
satta, aro svara att utreda. Abhandl. aus dem Gebiete 
der Naturw. in Hamb. I, p. 131. 

Anatomerna hafva hittills trott, att spindlarnes 
hjerta pa sidorna ar forsedt med en mangd utgre- 



323 

ningar. Pappenheim, som undersokt ctt stort antal 
individer, liar funnit att hjertat hos dessa djur ar 
utan alia tecken till sidoforgreningar, och att det 
ar omgifvet af en pergamentartad hud, som icke 
eger det ringaste spar af hal pa sidorna. Hjertat, 
befriadt fran sin bekladnad, visar markbara sam- 
mandragningar, hvilka ske pa| tvenne salt, trans- 
verselt oeli longitudinelt. Dessa rorelser framkallas 
genom ett dubbelt fiber-system, 'hvaraf det ena ar 
spiralformigt och det audra longitudinelt. Orsaken 
hvarfore man antagit att sidoforgreningar skulle An- 
nas, anser Forf. hafva varit, att de som undersokt 
hjertat icke franskiljt den yttre huden. Compt. Rend. 
XXVII, p. 159. Instit. XVI. N:o 762, p. 239. 

Pappenheim har, vid undersokning af spind- 
larnes lungor, funnit dessa besta af en fin hinna, 
som ar slat pa yttre sidan, men betackt med en 
mangd fina oppningar, af hvilka hvar och en ut- 
loper i en kort cylinder, sa att luften genomtranger 
lungorna genom en myckenhet harfina karl. Compt. 
Rend. XXVII, p. 223. Jnstit. XVI. N:o 764, p. 255. 

BlAnchard, som anstallt en anatomisk under- 
sokning af slagtet Galeodes, har dervid kommit till 
det resultat, att spindlarne med hanseende till deras 
inre .^byggnad narma sig mycket mer Crustaceerna 
an insekterna. Ann. d. Sc. Nat. III. Ser. VIII, p. 
227. Tab. 6. 

Citkulationen hos spindlarne har utgjort fore- cirkula- 
mal for BlAnchArds undersokningar. Forf. har har- tl °" i £j > * 
vid kommit till det resultat, att aortan utgar fran lame, 
hjertats framre^del. Strackande sig rakt ut, genom- 
loper^ den abdomens vidhaftning och fortsattes ge- 
nom thorax. Hunnen ofver de begge magarne, ar 
den pa hvarje sida forsedd med en arter, som 16- 
per uppat, foljande magens diverticulum. Likasom 
hos de fiesta invertebrater, fela verkliga adror hos 



324 

Arachniderna. Blodet, som genom artcrcrna k ring- 
fores till alia organcrna, forlorar sig slulligcn i do 
ihalii>heter, som iinnas emellan dem. 1 fotterna 
stracka sig artererna anda till spetsen och der fin- 
nes en kanal lor blodets aterlopp. Det ar dcnna 
kanal, som man upplacker genom flera arterers be- 
kladnad. Den lor fodan bestamda vatskan, utspridd 
ofver alia kroppens ihaligheter, uppnar lungorna. 
Der intranger den emellan de sma blad, livaraf 
dessa aro sammansatta, oeh sedan den upptagit syre 
ur luften, aterfores den till Iijertat genom k a rl , 
som aro analoga med Gasteropodernas branchio- 
cardial-karl, och foreslar Forf., att dessa bora be- 
namnas "pulmono-cardial-karl''. De boja sig mot 
kroppens bak- och sidodelar, for att ofver kons- 
organerna binna till pericardium framfor hvarje af 
hjertats kamrar. Dessa talrika och forgrenade ka rl 
hafya redan blifvit anmarkta af TrevirAnus och 
DuGES, men flera oriktigheter synas insmugit sig i 
deras derofver gifna teckningar. Forf. anser de un- 
dersokningar ban anstallt rorande cirkulalionen, hafva 
gifvit ytterligare stod at hans forut yttrade asigt, 
att Arachniderna genom deras inre byggnad narma 
sig till Crustaceerna. Inst it ut XVL JN:o 764. 259. 
Fror. Notiz. III. Reih. VIII, p. 200. 
Spindlar- Om spindlarnes formaga att reproducera for- 

dukt?on8-l° ra d e lemmar bar BlAckwall fortsatt sina iaktta- 
form§ga. g e l se r och anfor derom hufvudsakligen: att om 
benet af en icke fullt utbildad Tegenaria civilis af- 
ryckes vid coxan, atervaxer det efter hvarje spin- 
delns hudombyte. Denna fornyelse af samma del 
flera ganger synes antyda, att reproduktionen af 
lemmar hos Araneidce forsiggar vid alia hudomby- 
Spindlar- tena. Rorande den alder spindlarne uppna med- 
nes alder, delar Forf., att en nng hona af Tegenaria civilis, 
klackt utur agget d. 6 Juli 1842, blef forvarad i 



325 

en flaska, dui* den forsags med tillraeklig foda. Den' 
fort for aft lefva till d. 8 Juni 1845, da den dog. 
Den 27 Juni 1842 klacktes en liane af Tegenaria 
civilis. Denne undergiek sista hudombjtel d. 17 
Okf. 1843. Under vimern 1844 a flog den betydligt 
i storlek och dog d. 30 Mars 1845. Ett annat exem- 
plar uppnadde en alder af 4 It och 9 dagar. Forf. 
auger genom sina anstallda forsok utredt, att spind- 
larne icke uppna rner an omkring 4 ars alder, men 
att manga, sasom Dolomedes mirabilis, Clubionia er- 
ratica, Agelena labyrinthica, Epeira quadrata, Te- 
tragnalha externa, Linyphia montana, Theridion li- 
neatum rn. h 1 ., endast ofvei lefva andra vintern sedan 
de utkommit ur agget. Ann. Nat. Hist. N. S. I, 
p. 173. 

Tauberth, som en langre tid fdrvarat en hona Spindlar- 
af Aranea (Epeira) Diadema i ett glas, hvari den "^mbltl 
lagt agg, markte en niorgon att detsamrna var upp- 
fyldt med sma spindlar. Han raknade dem.och farm 
antalet uppga till 941. Allg. Deutsch. Naturli. Zeil. 
II, p. 358. 

Lucas har meddelat flera upplysningar om lef- Spiodiars 
nadssattet af Scytodes thoracica, hvars hane annu \"? u *' 
ar okand, och eliuru Forf. fatt en hona som lagt 
9 agg, hvarutur klacktes unga spindlar, befunnos 
alia dessa alven vara honor. Ann. Entom. II. Ser. 
V, p. V11I. 

* Rorande flera utliindska spindel-arters lefnads- 
satt har Adams meddelat undt -rrattelser Ann. Nat. 
Hist. XX, p. 589. 

Lucas an for, att Trogulus Nepceformis blifvit 
funnen vid Paris. Da den vidrores, latsar den vara 
dod, liksom vissa Coleopter-arter. Ann. Entom. II. 
Ser. VI, p. V. 

Om flera spindel-arters lefnadssiitt finnas upp- 
lysningar meddelade af Seidei. i Arb. und Verand. 



326 

d. Schles. Gesellsch. 1847, p. 115. Af Lucas om 
slagtet Episinus i Ann. Entom. II. Ser. V, p. XLII1, 
afvensom om slagtet Latrodectus 1. c. p. XLVIII. 

Soiifug«. Berthold bar beskrifvit tvenne nya skorpion- 

arter fran Nya Granada. Gott. Gelehrte Anz. 
1846, p. 56. 

Rossi bar under tre manader forvarat lefvande 
en stor Afrikansk skorpion, bvilken under denna tid 
forsmadde all den foda sorn erbjods densamma. 
Denna art tillhorde den mindre giftiga, som Ara- 
berna i anseende till dess forkarlek for salthaltiga 
lokaler benamna Agrab et melch, det ar Saltskor- 
pionen, och som Ehrenberg uppfagit under namnet 
Androctonus libycus. Rericht. v. Freund d. Naturw. 
in Wien. I, p. 182. 

AcaH. Tvenne nya Ixodes-arter, funna pa Python mo- 

lure Gray, som kommit fran Ostindien, beskrifvas 
af Lucas. Den ena be nannies /. Gervaisii och den 
andra /. fuscolineatus. Ann. Entom. II. Ser. V, 
p. XC1X. 

Metamor- "Memorici per servire alia Storia naturali degli 

(os ' Issodi" [Ixodes vicinus) da 11 Gene. Torino 1848, 4:o, 
38 sid. ar titeln pa en omstandlig afhandling ro- 
rande detta djurs utveckling. Forf. sdker be visa, 
att hanens konsorganer hafva sitt sate i snytet. Den 
befrugtade honan gor sig en hala i sand eller 
ddljer sig under en sten, for att lagga sina agg. 
Agglaggningen varar 10 — 30 dagar, hvar under 1000 
— 4000 agg afsattas. Vid denna forrattning bojer 
bon snytet mot kroppen, utsparrar palperna och 
tringerna, framdrifver emellan halsen och snytets 
bas en tvadelad blasa, hvarutur aggen framkomma. 
Forf. liar anatomiskt undersokt djuret, for att upp- 
tacka den tvadelade blasans forrattning. Han for- 
storde harunder med en nal detta organ bos flera 
honor. Agglaggningen upphorde da nagon tid, men 



327 

fortsaltes derefter iter. A^jjeu folio da Jikval snart 
tillsammans och fortorkade. Forf. anser saledes den 
tvadelade blasan vara ett for aggliiggningen nod- 
vandigt organ och formodar att den afsondrar ett 
amne, hvarigenom aggens skal forstarkas, ty med 
slem aro de redan belackta i aggliiggningsroret. 
Tarmkanalen liar pa bada sidor tva tredelade blind- 
tarmar, i In ilka det insugna blodet intranger. Eliuru 
Forf. langre tid fdrvarat ofver 100 individer, har 
ban aldrig markt att dessa lemna ifran sig nigra 
exkrementer. Aggstoekarne likna tvenne band och 
aro 16 ganger sa langa sorn kroppen. Lufthalen 
aro belagna bakom det eftersta fotparet. Fortplant- 
ningen borjar i Maj och slutar i Oktober. Aggen 
utvecklas efter 10 dagar. Ungarne qvarstanna na- 
gon tid pa aggskalen och aro i borjan hvita. De 
bafva da endast 6 folter sanit bekomma ytterligare 
tvenne efter deras forsta hudombyte. Mem. Accad. 
Torin. 11. Ser. IX. 

Rorande inre byggnaden af nigra Acari-larver Anatomi. 
bar Allman lemnat upplysning. Den sexfotade lar- 
ven af Halarachne Halichceri eger ett matsmaltnings- 
ror, sorn utvidgas pa bada sidor. Tvenne langa 
co?ca oppna sig i rectum nara dess anda. Inga spar 
af tracheer kunna upptackas, oaktadt dessa aro gan- 
ska tydliga bos det utbildade djuret. Forf. ar sa- 
ledes af den tanka, att respirationen icke ar full- 
standig, forran de fyra ben.paren utvecklats. Rep. 
of Brit. Assoc. 1847, p. 74. 

Ghimani har rorande en Acarus-art, som fore- Lefnads- 
kommer i Para, meddelal, att man vid vandringar satt * 
genora sko^aine, eller de trad^ardar som omirifva 
staden, angripes af en mikroskopisk Acarus, som i 
landet benamnes Mouquis, och hvilken intranger 
djupt under huden samt fororsakar en olidlig klada. 
Lucas, som granskat denna art, anser den troligen 



328 

tillhora sliigtet Leptus. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 
XXXVII. 

Denny an for, att ban pa en Vestinclisk skold- 
padda funnit en stor Ixodes-art, hvilken han inlagt 
i en liten lada, hvarest den blef qvarglomd omkring 
4 manader. Da ladan efter denna tids forlopp opp- 
nades, befanns det insliippta djnret annu lefvande. 
Ann. Nat. Hist. N. S. I, p. 76. 
Skabbdju- Bourgignon bar utgifvit ett omfattande arbete 

om Skabbdjuret ocb de sjukdomar det framkallar, 
under titel: " Recherches entomologiques et patholo- 
giques sur la Gale de lliomme." Paris 1847. Enligt 
F6rf:s forraenande ar Skabbdjuret den enda och 
vasendtliga orsaken till utslagssjukdomen, ocb hvarje 
menniska, af hvilken alder, kon och temperament som 
heist, ar underkastad smittan deraf. Till sjukdo- 
mens spridande ar det tillraekligt, att en Acarus 
blir ofverflyttad f»an en till en annan person. Der- 
emot bor icke antagras. att en oironblicklisr beroring 
med en af skabb besvarad person smittar. Enligt 
Forfrs iakttagelser lemnar Skabbdjuret sina gangar 
under huden endast om natterna, hvarfore ocksa 
smittan 90 ganger bland 100 forsiggar derigenom, 
att man en natt ligger tillsammans rned en person 
som bar utslag, livaremot smittan sallan meddelar 
sig genom beroring af hiinderna. Sedan Forf. be- 
handlat den vetenskapliga delen af fragan, ofvergar 
han till den praktiska, som afven grundligt utredes. 
Det medel han funnit mest verksamt mot skabb- 
sjukdomen bestar af Staphisagria-pulver 300 gram- 
mer och smalt sviuister 500 grammer, som hop- 
blandas och smalles under en varme af 80° Reaumur, 
hvarefter denna blandning silas genom en grof har- 
sikt. Formedelst 6 ingnidningar dagligen med denna 
salfva hafva samtliga Skabbdjuren inom fyra da gar 
blifvit dodade. Frou. Notiz. III. Rcih. Vfc p. 105. 



329 

Flera vigtigd bidrag till kannedomen om det 
lios menniskan forekomrnande skabbdjuret och dess 
utveckling liafva af Eichstedt blifvit meddelade. 
Aggen, V/" langa och ^'" breda, traffas i gangarne 
under linden. Ungnrne likna de ganila, men liafva 
endast 6 fotter. Vid forsta hudombytet erhalla de 
8 fotter, derigonom att i stallet for sista paret tvenne 
nya vaxa ut. Till sista hudombytet, vid hvilket 
Skabbdjuren inborra sig pa nya stallen, ligga de 
otorliga och undcrga in gen vidare f<3 rand ring. An- 
talet af de tagglika bihangen pa ryggen okas nied 
fyra, sa att de aldre aro forsedda med 14. Forf. 
anser sasom sakert, att skabbsjukdomen fororsakas af 
dessa sma djur. Fror. Neue Notiz. XXXVIII, p. 105. 
XXXIX, p. 265. 

Det af manga Lakare betviflade forhallande, 
att utslagssjukdomar fororsakas af skabbdjuret, har 
utgjort fd remal for ett foredrag af Krahmer. Forf. 
anforde vid samma tillfalle, alt ett haftigt kliande 
utslag fororsakas af en annan Qualster-art, som 
han benamnt Acarus ruber autumnalis, och som sy- 
ncs vara Dei % manyssus Avium, hvilken, som bekant 
ar, afven nagon gang ar for menniskan besvarlig. 



En nojygrann och omstandlig beskrifnin^ om Diverse 

notiser. 



huru man bor lorhalla sig vid insamling och span- ,,... .. 

o O I Fjarila 

tttifg af Microlepidoptera har Zeller utarbetat. Den insam- 

... , | ..... .. r .. lande och 

anvantla metnouen vid spanningen oherensstammer spanning, 
hufvudsakligen med det satt, som hos oss vanligtvis 



begagnas. 



Ett af Forf. uppgifvet salt att erhalla en mangd 
olta sallsynta sma fjarilar torde har fortjena anfo- 
ras. Det bestar dcruti, att man insanilar fran trad, 
buskar och orter alia sammanrullade blad och ka- 



330 

star dessa i en hog uti ett icke for hogt, ljust rum. 
Fa af de insamlade larverna aflagsna sig fran sina 
gomstallen, afven sedan deras foda blifvit fortorkad. 
Hungern tvingar dem att ata de torra bladen, och 
den enda olagenhet, som hiiraf uppkommer, bestar 
deruti, att fjarilarne understundom icke blifva sa 
stora, som da larverna hafva god lillgang pa foda. 
Alltfor unga larver omkomma ofta harvid, dock blir 
alltid ett stort antal i behall. Man kan for ofrigt 
tid efter annan lagga friska blad till de torra. Fran 
den for larverna skadliga utdunstningen af de for- 
torkande bladen aro de fria, da de icke inneslutas 
i ett trangt rum, och detta bidrager i hog grad 
till deras trefnad. Pa det forpuppningen ma kunna 
latt forsigga, ar lampligt att lagga nagot jord un- 
der bladen, samt att i deras grannskap placera gras, 
vid hvars rotter nagon jord fastsitter. Till larver- 
nas insamlande aro Maj och Juni manader lampli- 
gast, likval erhallas manga under de ofriga som- 
marmanaderna. Snarl far man pa vaggarne se ut- 
klackta fjarilar, och dessa kunna insamlas i flaska, 
dofvas med inslappt tobaksrok, samt derefter be- 
qvamligen uppstickas. Manga fjarilar soka gomma 
sig, hvarfore det ar nodigt att rummet innehaller 
sa litet mobler som mojligt. De fjarilar, som gom- 
ma sig om dagarne, framkomma i skymningen och 
kunna fangas pa fonstren. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 176. 

Sodoffskys anvisningar om fjarilars dodande, 
spanning, bevarande och klackni ng, inforda i Arb. 
d. Naturf. Vereins in Riga. I, p. 33, aro Ref. till 
innehlvllet icke bekanta. 

Prachtische Anleitung zur Erhaltung der Far- 
ben und Behandlung der Insekten auf Reisen von 
KolenATI, 8:o, ar Ref. endast till trtein bekant. 

Om fjarilars fangst och spanning har Heine- 
MANN meddelat underrattelser, hufvuclsakligen ofver- 



331 

ensstammande med hvad hittills derom varit bekant. 
Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 190, 208. I samma han- 
seende, afvensom ora larvers behandling och vard, 
bar BlAUEL lemnat upplysning. I. c. p. 187. 

Att insekt-larvers uppfodande, oaktadt den sorg- Appara- 
falligaste vard, i brist af tjenliga forvaringsrum miss- u rT «. M 
lyekas, ar a lit for val bekant. Menzel liar nu be- "PP?" 

J dande. 

skrifvit en af honom begagnad apparat, soin ban 
bog I i gen forordar. Den synes Ref. alltfor konstigt 
sammansatt, hvarfore den icke torde fortjena sardeles 
afseeende. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 86. 

Bremi bar anfort ett af bonom begagnadt satt Gaiikno- 
atl for insektsamlingar for vara blad, pa hvilka fin- n ing. 
nas gallapplen eller andra bildningar pa vaxterna, 
fororsakade af insekter. Det bestar deruti, att man 
inlagger dessa knolar icke emellan grapapper utan 
emellan bomullsvadd. For blad, hvilka endast aro mi- 
nerade, ar en enda vadd tillracklig, men for sadana, 
hvilka aro besatta med gallknolar och andra ut- 
vaxter, ar nodigt att efter deras storlek anvanda 
2 — 5 hvarf bomullsvadd till betackning. Ofver och 
under bomullen laggas nagra ark af ett fast och 
slatt papper, hvarefter alltsammans bringas under 
prassen, hvarvid denna icke for hardt bor tillspan- 
nas. En gang om dagen bor den narmast bladet 
liggande vadden ombytas. Genom en sadan beliand- 
ling blifva utvaxterna ej hoptryckta, fargerna bibe- 
ballas biiltre och bladen torka hastigare. Saftigare 
gallknolar kunna pa intet satt hindras fran att 
krympa ihop. Vid blad, som aro hopvikna, maste 
den sammanrullade delen laggas utom bomullen, 
papperet och prassen. Stett. Ent. Zeit. 1847, p. 286. 

Vid Schweiziska Naturforskarnes mote bar Bremi insekt- 
ballit ett foredrag, rorande insekthafvens anvandande. fa r delar. 
\ erhandl. d. Schweiz. Naturf. Gesellsch. 1846, p. 61. 



332 

Siitt att Busson liar beskrifvit en apparat, som ban 

seklcr" anser vara^ lamplig till insekters dodande och be- 
friande fran mal. Den bestar i en glasflaska med 
vid oppning, vid bvars lock, som bar vara mycket 
tatt, fastas en korkskifva, bvarpa insekterna fasl- 
sattas. Nagra drop par etber slas i flaskan och loc- 
ket pasattes bastigt. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 315. 

Pappertill Hoffmeister bar fastat uppmarksamheten pa 

insekters • • 1 r 1 1 . -n 

uppkli- otjenligneten at de papperssorter, som anvandas till 
string, insekters uppklistring, ocb uppger att det till sa- 
dant andamal bast passande ar den sort, som blifvit 
under sednare aren In ford fran Paris under be- 
namningen Torchon. Det ar sardeles hvitt och eger 
en markvardig tjocklek ocb elasticitet, samt ar ej 
uppblandadt med kalk. Genom fukt utvidgas det 
icke. Dess yta ar grof, bvarigenom limmet bat- 
tre fastnar. Af delta papper kunna ytterst smala 
remsor skaras, hvilka utan svarigbet kunna ge- 
nomstickas med de finaste nalar. Stett. Ent. Zeit. 

1847, p. 95. 

Biografier. Foljande Biografier ofver aflidna Entomologer 

hafva utkommit, nemligen: 1) ofver C. J. Schon- 
HERR, fodd d. 10 Juni 1772, dod d. 28 Mars 1848, 
af Prof. Knos (Minne ofver Carl Johan Schonherr, 
Upsala 1848); af O. J. Fahr^us i Vet. Akad. Hand!. 

1848. II, p. 455; af C. G. Mannerheim under ti- 
tel Notice Biograpbique sur Mr. C. J. Schonherr. 
2) Ofver Meigen, fodd d. 3 Maj 1764, dod d. 11 
Juli 1845, af Macquart. 3) Ofver Gene, fodd d. 
9 December 1800, dod 1848, af Bassi. Ann. Entom. 
II. Ser. VI, p. 5. 4) 6fver Duponchet., fodd 1774, 
dod d. 11 Jan. 1846, af Dumeril. Ann. Entom. II. 
Ser. V, p. 5. 5) Ofver Pelletier de St. Fargeau, 
fodd d. 9 Okt. 1770, dod d. 23 Aug. 1845, af 
Audinet-Serville. Ann. Entom. II. Ser. IV, p. 193. 



333 

6) Ofver F. de Villiers, fodd 1790, dod d. 6 Juli 
1847, af Guenee. Ann. Entom. II. Ser. V, p. 169. 

7) Ofver Jules Cordier, fodd d. 20 Julf 1811, dod 
d. 31 December 1846, af Fairmaire. Ann. Entom. 
II. Ser. V, p. XV. 8) 6fver E. Charre, fodd 1826, 
dod 1848, af Laboulbene. Ann. Entom. II. Ser. VI, 
p. XXXIX. 9) 6fver Wilhelm von Winthem, dod 
d. 2 Sept. 1847, 48 ar gamma], af Steetz. Stett. 
Ent. Zeit. 1848, p. 194, 101. 10) 6fver Albert 
Kindermann, dod d. 4 Nov. 1846, 67 ar gammal. 
Isis 1848, p. 318. 11) 6fver Carl Rantzau, dod 
d. 26 April 1848, 28 ar gammal, af Boie. Stett. 
Ent. Zeit. 1848, p. 129. 



— -<HX*<5X>Qf3H>*. 



, OM FRAMSTEGEN 

i 

INSEKTERNAS, MYRIAPODERNAS 

OCH 

ARACHNIDERNAS 



FOR 

i§49 och I§50 

TILL 

KONGL VETENSKAPS-AKADEM1EN 

AFGIFVEN 

AP 

C. II. BOIIE1HAK. 



^(cXgv. 






5 ■■: )■ ■■ ::;v,- ,; ; .,.- 






o ei 



uoiti it i itiim: 

OM FRAMSTEGEN 

i 

INSEKTERNAS, MYRIAPODERNAS 

OCH 

ARACHN1DERNAS 



FOR 



1MB oeh 1S50 



TILL 

KONGL. VETENSKAPS-AKADEM1EN 

AFGIFVEN 

AF 

C II. BOHEMAW. 



STOCKHOLM, 1852. 

P. A. NORSTEDT & SONKR, 
Kongl. Boktrj«:kare. 



I ii ii eli k II. 

aid. 

Siebold, Lehrbuch der Anatomie 1. 

SpExNCE, Entomologions nytta — 

Macquart, sur les applicat. do I'Entomol — 

Macquart, facultes dcs animaux invertcbr < . . — 

Cuvier, Rcgne animal — 

Westwood, systematiska Entoniologien 2. 

Doubleday, Say's afhandlingar — 

Cirkulation och blodomlopp — 

Respiration 3. 

Insekternas tracheer — 

Insekternas muskier 4. 

Konsorganer — 

Getinglarvernas tarmkanal ' 5. 

Kortlar som sprida lukt 7. 

Antennernas funktioner 8. 

Insekternas exkrementcr , . . . 9. 

Insekternas bekliidnad . — 

Markviirdig instinkt hos en myggart 10. 

Anga af Brachinus — 

Pajverlikt amne pa insekter t — 

Vaxiimne afsondras af insekter 11. 

Utveckling af fett pa insekter 12. 

Dagslandornas utveckling — 

Fortplantning af Psyche 13. 

Frobara fjaril-iigg utan foregangen parning 15. 

Parasit-vaxt pa Brachinus . — 

Insekter besvarade af Entozoer 10. 

Larver uppkriikta af menniskor J — 

Klimatets inflytande pa fargteckningen — 

Insekter som forckomma om vintern 17. 

Regn af insckt-larver , — 

Underjordisk insekl-fauna 18. 

Fossila insekter . . . 25. 

Insekter pa ek 29. 

Insekter sorn underga forvandling inom andra insekter . . . 31. 

Insekter angripa tobak 32. 

Insekter skadliga for jordbruket 33. 

Produkter af insekter — 

Vattenaktig dunst i bikupor — 

Hermafroditism 34. 

Missbildningar 35. 

Tidskrifter — 

Descriptiva arbeten 36. 

Metamorfos . 52. 



Insecta. 

sid. 

Colenplera: Allmiin littcratur 53. 

Enskilda arbcten. 

Cicindeletae 64. 

Lefnadssatt 05. 

Carabici -— 

Lefnadssatt . . ., 07. 

Dytiscidae 08. 

Staphylinii — 

Buprestidae 70. 

Metamorfos 71. 

Eucnemides — 

Elatcridae — 

Malacodermata 72. 

Terediles „ . — 

Metamorfos 73. 

Scydmaenides v . . 74. 

Silphales — 

Trichopterygia 70. 

Cryptophagides. Metamorfos — 

Colydii 77. 

Metamorfos , — 

Cucujides ■. . . . — 

Lefnadssatt . /\. 78. 

Palpicornia — 

Metamorfos 79. 

Lamellicornia — 

Mclasomata 83. 

Tenebrionites. Metamorfos ........ — 

Cistelidcs. Metamorfos — 

Anthicides — 

Vesicantia , 84. 

Metamorfos — 

Curculionides 85. 

Lefnadssatt 80. 

Metamorfos — 

Xylophagii 88. 

Lefnadssatt — 

Metamorfos 89. 

Paussilii 90. 

Cerambycini — 

xMetamorfos 91. 

Chrysomelinae 92. 

Metamorfos . 95. 

Erotylenae — 

Languriadae — 

Coccinellidae — 

Metamorfos 90. 

Clypeastres 97. 

Pselaphii — 

Clavigeri 99. 

Orthoptcra: Allman litteratur — 

Forficularia; 100 P 



sid. 

Blattariaj. 100. 

Spectra — 

Achetac 101. 

Locustariae — 

Acridii 102. 

Lefnadssatt . . . — 

Metamorfos w . 103. 

Ucmiplera: Allmnn litlcratur — 

Heteroptera — 

Medel mot vSggloss 104. 

Nepides — 

Homoptcra . 105. 

Aphides 115. 

Lefnadssatt — 

Metamorfos 110. 

Coccides — 

Lcpidoptera: Utbredning — 

Allman litteratur 127. 

Lefnadssatt 130. 

Parnings-apparatcr 131. 

Papiliones — 

TVletamorfos - 135. 

Lefnadssatt — 

Nyctalidae — 

Sphingides — 

Metamorfos 136. 

Sesiariae — 

Metamorfos — 

Chelonariac . > — 

Metamorfos 137. 

Bombyces . . . . » — 

Lefnadssatt 139. 

Metamorfos — 

Muscardins utrotande 140. 

Mjolklik vaitska hos Cossus ligniperda .... — 

Noctuae — 

Metamorfos 141. 

Geometrae — 

Metamorfos i . * . . . 143. 

Pyralides. Metamorfos — 

Tortrices . . . 144. 

Metamorfos , — 

Tineidae 145. 

Metamorfos . . . 151. 

Lefnadssatt 150. 

Pterophorii. Metamorfos 157. 

Ncuroptera: Allman litteratur ' — 

Libellulinae — 

Utbredning V"» 158. 

Ephemeridae. Metamorfos — 

Termitides . . . , 150. 

Psocidae , — 

Perlariae — 



Bid. 

Anatouii 159. 

Hemerobini 160. 

Metamorfos 16i. 

Anatomi — 

Panorpata; 

Phryganides 105. 

Larv-hylsor — 

Slrepsiptera , . 166. 

Hymenoptera: Allman litteratur 107. 

Metamorfos Kit). 

Tenthredinetae 170. 

Metamorfos — 

Urocerata. Metamorfos 171. 

Cynipsera. Metamorfos — 

Apiariae . 172. 

Vespariae 173. 

Lefnadssatt . . , — 

Sphcgidae — 

Metamorfos , . . . . 175. 

Utbredning . . . 170. 

Formieariae — 

Lefnadssatt 179. 

Chrysididae 180. 

Metamorfos — 

Icbneumonidae — 

Braeonidae 185. 

Pteromalinii — 

Metamorfos. 180. 

Diptera: Systematik 188. 

Allman litteratur 102. 

Metamorfos 104. 

Anatomi 195. 

Xylophagi — 

Mydasii — 

Asilici 190. 

Metamorfos 200. 

Arthraeides — 

Acrocerinae 202. 

Hybotidae — 

Doliehopodae — 

Syrphici 207. 

Metamorfos 209. 

Scenopinii. Anatomi — 

Metamorfos — 

Oestrides 210. 

Utbredning — 

Tachinariae — 

Metamorfos 215. 

Museariae. Synonymi .210. 

Phasiariae. Metamorfos — 

Anthomyzides. Metamorfos 217. 

Sdomyzidcs — 

Melamoilos 218. 




sid- 

Ortalidcs 219. 

Hcteromyzides. Metamprfcw . — 

Agromyzides. Metamorfos < — 

Phytomyzidcs. Metamorfos ......... 220. 

Cortices 221. 

Sirnulidos. Metamorfos — 

Rhyphii — 

Culicides 224. 

Chironornii — ■ 

Ceiidomyzidcs — 

Lefnadssiitt och metamorfos 225. 

Psy chodides 226. 

Scfarfase — 

Tipulides 227. 

Metamorfos — 

JLefnadssatt — 

Mycctophilina; " 228. 

Metamorfos — 

Aptcra: Thysanura 229. 

Myriapoda. 

Parnings-apparater — 

Julidc 230. 

Blanniulida?. Lefnadssatt . . . — 

Polyzonida?. Synonymi . . . . , .231. 

Arachnid a. 

Allman littcratur , — 

Enskild littcratur. Araneae — - 

Spindlarncs gift 234. 

Spindlarncs temperatur — 

Spindlarncs cirkulation och respiration .... — 

Aggens uppkomst 235. 

Lungor — 

Solifugre. Generations-organer — 

Phalangidsp. Anatonii , . . . 236. 

Acari ., , — 

Diverse Notiser. 

Appa rater for larvers uppfodande . . . 238. 

Medel mot muscardin , — 

Dode Entomologcr 239. 



Svensk litteratur. 

Bohevan, lakttagelser rorande nagra Insckt-arters metamorfos 32. 

Bidrag till Gottlands Jnsekt-fauna ...... 40. 

Dahlbom , Anteckningar ofver Insektcr observcrade pa Golt- 

land och i en del af Calmarc Ian 42. 

Minck af Rosenschoi.d, Entomologiska underrattelser fran Pa- 
raguay . 50. 



VIII 

aid. 

Boheman, Scydmamii, Pselaphii och Clavigeri funna i Sverige 56. 

Bidrag till Gottlands Coleopter-fauna 64. 

Monographia Cassididarurn. Tom. I 92. 

Wallengren, Hemiptera ocb Lepidoptcra i Nord-Ostra Skane . 103. 

Fjarilar i Nord-Ostra Skune 126. 

Wahlberg, Bidrag till kanncdomen orn Psycbc-larverna . . .154. 
Boheman, Om Epithcca bimaculala 158. 

Om Utbredningen af Bembex rostrata 176. 

Dahlbom, Syd-Afrikanska Chrysides 180. 

Zetterstedt, Diptera Scandinavia?. Tom. VIII, IX .... 193. 

Stenhammar, Ny art af sliigtct Rhaphium . ..... 205. 

Wahlberg, Nya Diptera 206. 

Ytterligare bidrag till kanncdomeu om Svampmyg- 

gan Ceroplatus sesioides 222. 

Boheman, Myggor i Fahlu grufvor . . . . r 228. 



1 denna Arsberattelse anse vi OSS bora i fdrsta rummet SiEnoLn. 
fasta uppmarksamheten pa Siebolds mLehrbuch der ver- ^i-'aIkj' 
gleichenden Anatomies. Berlin 1848, hvars \ 4:de del tomle - 
afhandiar Insekterna. Den beromde Pdrf. har i detta 
arbete sammanstallt allt hvad bittills varit kandt ro- 
rande dessa djurs inre byggnad. Foregaende Entomo- 
tomers arbeten aro likasa omsorgsfullt begagnade som 
profvade, och stora skatter af egna undersbkningar 
och asigter hafva af Forf. blifvit framslallda. Det ar 
sa mycket mindre behofligt att har inga i en narmare 
redogorelse for detta arbetes innehal!, som det ar oum- 
barligt for hvarje vetenskapligt bildad Entomolog. 

Om de fordelar, som kunna hemtas af Entomo- Spence, 



logiens studium, har Spence hallit ett foredrag i En- j"^"™" 
tomologiska Societeten i London pa dess arssamman- ">"*• 
komst d. 22 Januari 1849. Ann. and Mag. of Nat. 
Hist. 4 849. April. Fror. Tagesber. 1. Bd. p. 189. 

Nedanstaende tvenne afhandlingar aro Ref. endast 
genom titlarne bekanta, nemligen: 

^Conferences sur les applications de I' Entomo- Mac- 
logie a' l* Agriculture, precedees dun discourse par J^il 
Macquart. Mem. de la Soc. de Lille. Ann. Ent. II. Wi*** 

de I En- 

Ser. VI, p. LXXXY r , samt t»moi.. 

))Facultes interieures des animaux invertebres» Mac- 
par Macquart, Lille 1 850. jg£j£ 

des anim. 
invertebr. 

' Den med figurer forsedda upplagan af Cuvier's cuvter, 
))Reqne animafa. som i flera foregaende Arsberattelser *W 
blifvit omnamnd, har blifvit fullandad. Texten ar ut- 

Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. * 



B 

arbelad nf Aiidouix, Milne KnWARbs. Blanchard och 
Doybre. Pa de val uifoida plancherna aro typcrna for 
alia af Latreille bcskrifna sliigten, kannetecknen for 
de olika grupperna och den inre byggnaden framstallda. 

Wmt- En temligen fullstandig ofversigt af de vigtigaste 

W ° 0D ' arbeten, som under de sista 8 aren utkommit inom 

tiska den systernatiska Entomologien, har af Westwood i 

supplementet till den Engelska ofversattningen af Ci- 

vj'ers Regne animal p. 675 — 090 blifvit utarbelad. 

Double- Da det merendels i Europa ar svart att fa reda 

D *f, , la s n A d Y / s pa en del af de skrifter, som inom Entomologiens om- 
Jii'gar. pgfje utgifvas i Norra Amerika. kan hvarje bemodande, 
som i delta banseende lemnar bidrag, icke vara annat 
an valkommet. Vi bafva nu att anmala en uppsats af 
Doubleday ofver alia de al'handlingar som Say utgifvit 
i Entomologien. Stett. Entom. Zeit. 18i9, p. 317. 
cirknia- Blanchard's i Arsber. 1847, 1848, p. 24 om- 

t, b'iod- h namnda undersokningar rorande blodomloppet bos In- 
omiopp. sekterna hafva uppvackt en liflig skriftvaxling och hafva 
anmarkningar emot hans asigter blifvit framstallda af 
flera utmarkta Anatomer, sasom af Leon-Dufour Gompt. 
Rend. XXVIII, p. 28, 401, 4 63, 523, af Nicolet 
Compt. Rend. XXVIII, p. 540. Rev. et Mag. de Zool. 
1849, p. 190, Tab. 5, och af Joly Compt. Rend. 
XXIX, p. 661. Ann. Scienc. Nat. Ill Ser. p. 306. 
Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 603. Blanchard 
har uti harpa afgifna svar sokt adagaliigga att hans 
undersokningar aro val grundade, Compt. Rend. XXVIII, 
p. 76. 338, 757, och har i detta banseende blifvit 
understood af Agassiz. Trans. Amer. Assoc, for ad vane, 
of Scienc. 1850, p. 1 40. 

En af Leon-Dufour utgifven afhandling rorande 
blodomloppet hos Insekterna, nemligen: vSur la cir- 
culation dans les fnsectesy> Bourdeaux 4 849, 40 sidor. 
Act. de la Soc. Linn, de Bourdeaux, XVI, Livr. I, p. I. 



Rev. et Mag. de Zool. I8f>0. p. 7 5 har Ref. icke haft 
lillfiille se. 

GutfRiN-iMfisi-YiLLK bar, till la Societe nationale et 
centrale d'Agriculturc, inlemnat en afhandling rorande 
Silkesmaskarnes sjukdomar, innehallande hufvudsakligen 
observationer rorande blodets olika forhallande hos In- 
sekterna, sardeles Silkesmaskarne, under deras friska 
och sjuka tillstand och om blodkulornas bfvergang till 
den parasitsvamp, som utgor Muscardine. Rev. et Mag. 
de Zool. 1849, p. 5(55. Compt. Rend. XXIX, p. 449. 
Rev. et Mag. de Zool. I 850, p. 452. Atskilliga upp- 
lysningar i samma amne hafva af Focillon blifvit 
meddelade i Rev. et Mag. de Zool. 4850, p. 442. 

Leon-Dufour beskrifver no^rannt de iakttaselser R*»p»*» 
nan gjort pa en liten insekt af Curculionernas familj, 
Phytobius hydrophilus, hvars larv och puppa, afven- 
som det utbildade djuret, lefva under valtnet pa stjel- 
karne af Myriophyllum spicatum. Fdrf. har, oaktadt «[ O ihi0 
ihiirdiga observationer, aldrig sett denna insekt :nalkas 
vattenytan, for att der andas. Dess respiration verk- 
stalles genom stigmata. Formedelst hastiga rorelser 
under simningen synes djuret, genom ofta upprepade 
slag med fbtterna, afskilja luftpartiklarne utur vattnet 
och flora dem mot kroppens stigmata, som oppna sig. 
Compt. Rend. XXIX, p. 763. Ann. Nat. Hist. II. Ser. 
VI, p. 412. Instit. XVII, p. 409. Rev. et Mag. de 
Zool. 4 849, p. 607. 

Dujarihn, som undersbkt tracheerna hos Inseki- i»*«*t«- 
terna, har dervid kommit till foljande resultater: 4:o Att c l 
de icke aro sammansatta af en dubbel hinna med en 
spiraltrad i midten. 2:o Att den inre delen icke a<r 
bildad af en slemmig hinna, samt att den icke Tramter 
nagra celler. 3:o Att det icke finnes uti skiljevag- 
garne en fortsatt urhalkning, uti hvilken enligt Blan- 
chards fbrmenande blodomloppet skulle ega rum, och 
4:o att tracheernas inre delar vanligtvis aro ftfrsedda 



DM tra- 
leer. 



mod rafflor, som lo'pa tvarsofver. Compt. Rend. XXV1H, 
p. G74. Rev. ot Mag. de Zool. 1849, p. 225. 

Vid de undersokningar, som af Dujardw blifvit 
anstallda rorande lnsekternas nervsystem, bar ban trott 
sig finna, att en del af dessa djur ega en verklig 
hjarna, hvars bildning och storlek star i bfverens- 
stammelse med djurets intellektuela formogenheter. 
Ann. Scienc. Nat. III. Ser. XIV, p. 495, Tab. 4. 
Rev. et Mag. de Zool. 1 850, p. 564. Instit. XVIII, 
p. 339. 
insck- Lebert har uti en uppsats vRecherches sur la 

roJsMer. formation ties muscles dans les animaux vertebresv 
afven anfort atskilligt om beskaffenbeten af muskel- 
tradarne hos Insekterna. Ann. Scienc. Nat. HI. Ser. 
X11I , p. 458. 
Kons- Ormancey, som sokt bevisa af hum stor vigt 

' ' kbnsorganerna aro hos Insekterna i fraga om dessa 
djurs klassifikation, har sasom stod for denna sin asigt 
anfort: att laget af hanarnes parnings-apparater i un- 
derlifvet, afvensom beskaffenbeten af deras sarskilda 
delar, aro inom hvarje grupp bestamdt olika. Hos en 
de.l ar penisslidan ganska stor och komplicerad, hos 
andra liten och enkel, hvilken bildning all tid star i 
sammanhang med de svarigheter, som vid parningen 
maste ofvervinnas. Sa skilja sig Car'abici fran andra 
grupper genom bevapningen af hanarnes penis, Lamel- 
licornia genom dess ska ft och Melasomata genom ka- 
nalens liingd. Till och med slagt- och artkarakterer 
gifva sig liittare tillkanna genom dessa, an genom andra 
mer i bgonen fallande delar, ty hvarje arts konsorga- 
ner hos hanarne aro alltid olika. Hakarne aro nem- 
ligen mer eller mindre besatta med vartor och sjelfva 
penis antingen pa flera stallen uppsvalld eller belt och 
ballet cylindrisk. Dess bppning ar ocksa stone eller 
aiindre, spetsen tillbakabbjd, afplattad, hvass eller spad- 
lik o. s. v. Compt. Rend. 1848. Ann. Scienc Nat. 



III. Ser. XII, p. 227, Tab. i, Fror. Neue Notiz. III. 
Reihe, p. 138. 

Duthiers, som undersokt och omstandligt beskrifvit 
genitalia jemte deras olika bevapning bos flera Hy- 
menopter-grupper, sasom Vespariw , Ichneumonidce , 
Uroceridcv, Tenthredinidce , Chrysididce , Evaniales, 
Cynipidtv, Chalcididce ocb Heterogynidce, bar bemodat 
sig utreda: huruvida man kunde grunda Hymenopter- 
ordningcns klassifikation pa honornas konsorganer. Forf. 
anser detta icke mbjligt, da man icke kan hemta lamp- 
liga kannemarken hvarken af agglaggningsrorets olika 
langd eller af dess skiljaktiga form. Det nastan all- 
nuinna pastaendet, att aggen passera genom gadden hos 
dessa djur, anser Duthiers omojligt, synnerligast som 
ban icke kunnat i densamma upptacka nSgon kanal. 
Ann. Scienc. Nat. III. Ser. XII ; p. 353, Tab. 12—15. 
XIV, p. 47, Tab. 4 — 3. 

Rbrande utvecklingen af de inre kdnsdelarne hos 
Lepidoptera har Meyer meddelat viirderika upplysnin- 
gar. Utvecklingen af dessa organer kan endast ut- 
Ibrskas bos larverna, emedan de hos puppan redan aro 
lor mycket utbildade. Forf:s iakttageiser bal'va blifvit 
gjorda pa flera Bombyx-larver, men fbretradesvis pa 
larverna af HyponomeiUa evonymella. Mitth. d. Na- 
turf. Gesellsch. in Zurich, II heft. p. 206. 

Att getinglarvernas tarmkanal betydligl afviker i Getiog- 
bildningen Iran andra insektlarvers, ar ett fbrhallande, Jlrm-* 8 
hvilket alia Zootomer antingen genom egna undersok- kanal - 
ningar utront, eller ock till folje af forut gjorda un- 
dersbkningar antagit. De nyaste handbbckerna i kom- 
parativa anatomien anse bi- och Ichneumonid-larverna 
befinna sig i samrna kategori mod getingarnes, och 
antyda, att afven flera andra insekter, under deras 
torsta utvecklingsstadier, ega pa samma satt bildade 
matsmaltningsorganer, sanit sakna analbppning. Denna 
markliga afvikelse Iran ett bos in.sekterna i albnanliet 



radande forhallande bar gifvit Grube anledning soka 
losa fragan, huruvida getinglarverna verkligen sakna 
analoppning. Forf., som lorst och framst genomgatt den 
hithorande Jitteraturen, har harunder funnit, att flera 
framstallningar kommit i forgatenhet eller blifvit i ofull- 
standigt skick atergifna, hvaraf visar sig, att de, som 
i sadant hanseende anstallt undersokningar, icke varit 
sa eniga i sina asigter, som de nyare handbockerna 
antyda. De hufvudsakliga resultater, hvartill Forf. ge- 
nom sina ofta upprepade undersokningar kommit, aro: 
1:o Att man icke kan med nagot instrument intriinga 
genom anus i magens epithelialsack, ntan att sara den 
forra. 2:o Att da man oppnar maghuden pa en nyli- 
gen dodad eller lefvande larv, uttranger hela epithelial— 
siicken, med Ofverallt tillsluten, slat yta. 3:o Att man 
icke genom nagon tryckning kan utprassa magens in- 
nehall genom anus. 4:o Att magens innehall hos full— 
viixta larver bestandigt visar sig rodt och kompakt. 
5:o Att genom anatomisk undersokning han hvarken 
pa matrorets, magen motsatta anda, eller pa sidorna, 
eller framtill funnit nagra spar af en afforingsgang. 
Under alia forhallanden maste denna, da den hos ut- 
bildade insekter har sitt lage i bakandan, sokas der, 
och den bor afven, da" magen ar uppfylld af fastare 
iimnen, efter all sannolikbet, vara forsedd med en stor 
oppning. Om den vore aldrig sa {rang och endast 
bestamd for flytande amnens afforing, borde den likval 
kunna upptackas. 6:0 Att Forf. aldrig, da han utdragit 
en larv utur dess cell, funnit nagra exkrementer pa 
densammas botten. Det utgjutna amnet befanns alltid 
vara flytande, liknande det som kommer ur urinkarlen. 
Att detta likval icke kan komma utur magen, anser 
sig Forf. genom hvad han forut anfbrt hafva bevisat. 
Slutligen framkastar Forf. fr§gan, huruvida afforingarne 
forsi.sga genom munnen. Ofver detta amne anser han 
sig atmu sakna tillrackliga iakttagelser, ehuru larvernas 



med hufvudet nedatlutande stallnina tyekes tala derfor. 
Fastau Fdrf. alitid funnit larvernas ma gar fulla, har 
ban likval aldrig kunnat observers, '' att nagot amne 
afgatt genom munnoppningen. Han anser att dessa 
undersokningar bora sorgfalligt fortsattas, for att fa ut- 
ront huruvida icke atforingarne verkstallas efter langre 
mellantider, och om icke de fullbildade djuren bort- 
iora desamma. Deremot lider det intet tvifvel, att 
uttomningar ur magen ega rum vid larvens forvand- 
ling, hvilkct visar sig omedelbart eller kort efter sedan 
larverna tillslutit sina celler. Efter denna tid marker 
man nemligen pa cellens botten en mork, rodbrun, fast, 
merendels torkad massa, hvilken icke bestar at annat 
an magens innehall. Genom uppmjukande afdensamma 
ofvertygade sig Fdrf. att den icke allenast bestod af 
maa-innehallet-, utan afven af hela epithelialsacken. 
Mull. Archly. 1849, p. 47, lab. 1. 

JderfniOm de kortlar, som bos de liigre djuren sprida Kortiar 
lukt, hafva undersokningar blifvit verkstallda af Lkidy, 5 ^",*^'' 
som funnit att dessa bos Hemiptera aro belagna i 
bakre delen af metalhorax, eller ock i framre delen 
af abdomen. De besta af en eller tva, mer eller min- 
dve langa blindtarmar, hvilka vanligtvis hafva sin dpp- 
ning emellan bak- och mellanbenens coxse. IIos do 
kottiitande skal-insekterna hafva de sitt lage i abdomens 
bakre de] vid bada sidorna af rectum, och hafva van- 
iigen sin oppning pa den mem bran, som sammanhaf- 
tar den ofre och undre skifvan af sisla abdominal- 
segmentet. IIos slagtet Jultis aro de luktgifvande kort- 
larne belagna pa kroppens bada sidor, och hvarje seg- 
ment, iorsedt med 2 par totter, fran det sjette till nast 
det sista,"eger elt par sadana kortlar. Som segmen- 
terna hos dessa djur variera i anlal efter olika alder, 
sa ar afven antalet af luktgifvande kortlar olika. Full— 
vaxta lndivider af Julus mar.ginatw lrar vanligcn 60 



8 

och Julus maximus 08 pur. Proceed. Acad. Philad. 
IV, p. 234. Ann. Nat. Hist. II. Ser. V, p. 154. 
Anteoner- Genom de ' undersbkningar, som Burmeistek vei k- 

"*tlon" r^~ stli 1 1 1 pa antenn-elavan hos LameUicornia, bar han sola 
adagalagga att lukten eger sitt sate i densamma. Forf., 
som redan i sin Handbuch der Entomologie, IV, p. \ J l 
fastat uppmarksamheten pa antenn-elavans mot hvar- 
andra liggande skifvors gallerlika beskaflenhet bos Gla- 
pliyrus och Amphicoma, bar genom fortsatta iaktta- 
gelser bfvertygat sig om, att de inre sidorna pa lederna 
i klubban, hos alia LameUicornia, iiro fint gallerlika 
och forsedda med talrika porer. Ilornskifvan emellan 
porerna har han funnit med celler skulpterad, ailtid 
naken, aldrig bekladd med bar. I bildningen af po- 
rerna framte LameUicornia tre olikheter. Hos Pka- 
neropyga Buum. aro de jemna och uppfyllda af en 
glaslik varta, hvars kullrigbet icke bfverstiger fbrdjup- 
ningens kant. Hos nagra Melolonthidce finnas sadana 
porer afven pa yttre sidan af antennledernas kant. De 
ny-Hollandska Liparetridce afvika endast deruti, att 
utur porernas botten utskjuta ljusa, genomskinliga bar. 
Af de till Fbrf:s afdelning Stegopyga horaode grup- 
perna bafva Pectinicornia, Coprophaga, Stercoricolce 
och storre delen af Arenicolce porer, bvilka iiro be- 
kladda med langa, spetsiga bar, som riicka dfver po- 
rernas kant. Det t red je forhallandet bestar, deruti, att 
nagra porer aro forsedda med har, men andra stone 
deremot sakna sadana. Detta forefinnes endast bos 
nagra slagten af Arenicolce, hos Bolboceras och Sca- 
rabazus, hvilka ater sins emellan visa den olikhet, att 
de barlosa porerna bos Bolboceras iiro belt och ballet 
tomma, hos Scarabteus deremot uppfyllda af en ka- 
gelformig varta. Forf. anser de porosa organellas 
funktioner vara en perceptions-yta for lukten. Detta 
resultat bfverensstanuner hufvudsakligen med det, hvar- 
t ill Ekiguson kommit uti sin, i Arsber. for 1847, 1848, 



p. 3, omnamnda afhandling »De jabrica et usu an- 
tennarum». Forf:s iakttagelser afvika likval fran Erich- 
sons i vissa punkter. Enligt den scdnares uppgifter 
iiio innersidans porer tillslutna af en fin hinna och 
hornsubstansen emellan pore,rna ha" rig. Efter Burmei- 
sters iakttagelser arc- porerna, atminstone hos manga 
Lam ell ikor nia, uppfyllda med svamplika vartor och 
bar finnas endast inuti porerna. Zeitschr. filr Zool. 
Zootom. und Palaontol. 1848. N:o V, p. 49, Tab. 1, 
f. 25—29. 

Perris, som afven sokt utreda betydelsen af in- 
sekternas antenner och palper, har dervid kommit till 
samma resultat som Burmeister. Efter en vidlyl'tig 
granskning af alia fbregaende skriftstallares asigter ro- 
rande detta iimne, och sedan han sokt vederliigga en 
del af dessa, redogbr han for sina egna fbrsbk, hvilka 
icke aro utan intresse. Skada ar, att Forf. synes hafva 
saknat kannedom om Erichsons fbrut namnda fbrtjenst- 
fulla arbete, hvarigenom denne pa annan vag, eller 
genom mikroskopiska undersbkningar, kommit. till sam- 
ma slutsats som Perris. Ann. Scienc. Nat. Ill Ser. 
p. I 49. Leon-Dufour, som rbrande detta amne yttrat 
sina asigter, anser antennerna vara sate icke allenast 
for lukten, utan afven for horse In, I. c. p. 179. 

Davy har fort salt sina undersbkningar rbrande insekter 
bestandsdelarne i insekternas och myriapodernas exkre- £ 
menter, hvarvid de af Scolopendra rnorsitans hufvud- le 
sakligen utgjort fbremalet for bans analyser. Fbrf. faster 
uppmarksamheten pa detta djurs starka matsmaltnings- 
fbrmaga, hvilken synes bidraga till dess hastiga vaxt. 
Edinb. New. Philos. Journal, XXIV, p. 17, 383. Fror. 
Neue Notiz. III. Reihe IX, p. 53. 

Frev »Ueber die Bedeckungen der wirbellosen insektei 
Tlnero). 1 :ste Abhandlung. Gottingen 4848, 8:o, I 4 y^d 
sid. 1 tafel (17l Ngr.) ar Ref. endast till titeln bekant. 



n;ts ex- 
reinen- 



10 

MarkYiir-' J Waiiluehus i t'orra Arsber. p. 3 ( J otnnamnda ai- 
5t1n 8 kt"hos^ {,n ^^ n o orn niiukvardig instinkt och ljusutveckling ho* 
en mygg-pn niyggart, bar blifvit ofversatt pa Tyska och linnes 

infbrd i Stett. Entom. Zeit. 1810, p. 140. 
An».i af Reiciie har upplyst, alt den anga, som vissa 

Bracln- JJracJiinus-drlev utslappa genom anus och som iitfbljes 

af en liten small, i mbrkret visar ett fosforeseerande 

i jus. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. LX. 
puiveiiikt Det pulveilika amne, som betiicker vissa Lixus- 

amne pa a ,.( er |, ar a f Laboui.bene och Follin blifvit mikrosko- 

iiisektrr. > 

piskt undersbkt och hafva Fbrfattarne ansett sa va! 
detsamma, som det fina stoft, som betiicker Euchroma 
cficjantea och nagra nattfjarils-puppor, bildas at sma 
cryptogamer. Fbrfattarne hafva saledes trott sig kunna 
antaga: l:o Alt det finnes pa vissa insekters yta ett 
pulvcrlikt amne, som tillhor svamparnes ordning och 
som utvecklar sig pa samma siitt som dessa, men 
upphor alt framkomma efter djurens dbd. 2:o Alt 
detta amne afviker till sitt yttre utseende, genom sitt 
inflytande pa insekterna och genom sin bildning, fran 
de cryptogamer som lororsaka sjukdomar eller dbden 
hos insekterna. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. 301. VII J, 
p. 47. Coqcerel, som i anledning af denna uppgil't 
verkstiillt flera undersbkningar, har funnit detta iimne 
besta af sma tradar, blandade om hvarandra, nastan 
raka hos Buprestiderna, mer eller mindre bbjda hos 
Cetoniderna samt forenade genom ett kadartadt amne. 
Han anser det pulveilika stoft, som betiicker vissa 
Lixus-avler, icke vara en fbrening af sma Cryptoga- 
mer, emedan det i sadant fall: l:o skulle vara den 
enda kiinda tilldragelsen af en normal svamp, som all- 
tid funnes pa insekten, betiickande den ofta belt och 
hallet och varande liksom nbdvlindig for dess tillvaro. 
De Cryptogamer, som utvecklas pa insekternas kropp, 
sluta alltid mod att fbrorsaka, da de uppnatt en viss 
utveckling, dessa 4jui> <lod. |:q Detta amnes lordel- 



H 

mng hos vissa arter, sa" att del bildar regelbundna 
teckningar, atlagsnar all tanke pa" mbjligheten af en 
svampbildning. 3:o Detta amne aterutvecklas, da det 
aftorkas, flera ganger hos lefvande insekter, men icke 
hos doda, emedan det organ, som frambringar det- 
samma, hos dessa fbrlorat sin verksamhet. 4:o De 
sma tradarne, hvaraf bekladnaden ar sammansatt, aro 
aldrig forsedda med leder och visa intet tecken till 
sporer. 0:0 Det pulverlika stoftet, som betacker Lixus- 
arterna, framter inga sadana markbara foriindringar, som 
man varseblifver hos cryptogamerna. Det visar ingen 
frbredning och vid undersbkningar pa lefvande och i 
samlingarne under 8 — 10 ar forvarade individer af 
Lixi, har icke den ringaste olikhet i dess utseende 
visat sig. Coquerel anser detta amne vara en afsbn- 
dring (secretion) utur djuret, men tror det vara nbdigt, 
innan han bestamdt kan yttra sig derom, att iaktta- 
gelser anstallas vid den tidpunkt, da larverna fbrvand- 
las till puppor, emedan det synes honom sannolikt att 
mjukheten af Coleopternas skalvingar vid denna period 
skall imderlatta upptackten af de organer, genom hvilka 
detta amne afsondras. Ann. Entom. II. Ser. VIII, p. 13. 
Rev. et Mag. de Zool. -1850, p. 139. — Uti ett harpa 
afgifvet svar sbker Laboulbene att vidhalla hvad ban 
uppgifvit. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 141. Ref. sy~ 
nes det troligt, att det omtvistade pulverlika amnet 
ar en sekretion utur insekten, samt att det torde ega 
n3gon ofverensstammelse med det amne, som vissa in- 
sekter enligt Dujakdi.ns uppgift afsatta pa deras yta. 

Uti en afhandling, innehallande en mikroskopisk Vaxamne 
undersokning af det vaxamne, som afsondras hos vissa aMnsek- 
djur och vaxter, har Dujardix, sedan han redogjort ter * 
lor vaxets bestandsdelar, upplyst, att det a"r af detta 
iimne, som dew tjocka och sammangyttrade bekladna- 
den pa Dorthesia ar bildad, afvensom det hvita luddet 
pa Hera Aphis- och Clicrmes-avter. Del ar afven ett 



12 

likartadt amne som belt och ballet belacker Aleyrodes 
Clti'lidunii. Vaxet i mind re qvantiteter bildar pa -vissa 
Cicadariers ofre vingar (Jassus prasinus) , likasom pa 
Notoneeternas, en ogenomtriinglig bekladnad, som icke 
• uppldses i vatten. Afven undrc sidan if Gervis lacu- 
stris ar betackt af en I ik art ad bekladuad och hanarne 
af vissa Lihelltdo > , hvilkas abdomen ar blaaktig (L 
depressa ocb coorulescens), betackes enligt denne Fbr- 
fattare med ett tjockt lager af vax. Detta senare lor— 
hailande bevisar enligt Forf:s fbrmenande, att rofdjuren 
a Even, kunna afsondra vax. Ann. Scienc. Nat. III. Ser. 
XII, p. 250. Rev. et Mug. de Zool. 1850, p. 121. 

Utveck- .Lkvrat, som velat undersoka orsaken dortill, alt 

ivu pa A e j"a insekter, forvarade i samlingar, betiiekas af ett 
i» 5t -kter. f elt ^ nne ^ hvarigenom de fmlora sin glans, bar trott 
detta harflyta deraf, att hos honorna iiggen ej blifvit 
befruktade och hos hanarne att de ej bunnit para 
sig. Ann. Soc. Linn, de Lyon 1847 — '1849, p. 218. 
Denna asiat kan Ref. icke dela. 



(i or ii. i 



Ett bidrag till Ephemerernas utvecklingsbistoria 
utveck- nar rf Burmeister blifvit meddeladt. Det ai* af ett sa 
,IB 8- mycket storre intresse, som uppmarksamheten derige- 
nom blifvit fastad pa en olikhet i embryos forsta ut- 
veckling hos insekter, hvilka underga fullstandig eller 
ofullstiindig metamorfos. Forfrs iakttagelser, som blifvit 
gjorda pa Palingenia horaria, afvika fran de, hvilka 
Kollikkr anstallt pa Chironomus, Simulia och Do- 
natio. Om Fords undersokningar, med hvilka Rathkes, 
som blifvit anstallda pa Gryllotalpa vulgaris, ofverens- 
stiimma, finnas grundade, skulle de insekter, som ega 
en ofullslandig utveckling, niirma sig mycket mcr till 
vissa afdelningar bland Crustaceerna och Spindlarne, an 
till de insekter som underga en fullstandig metamorfos. 
Zeitschr. fur Zool. Zootom. und Palaont. 1 848, p. 1 09, 
Tab. I, f. 20—24. 



w 

Redan i forsta argangen af Zoitschrift fur wf^-Fortpiant- 

sensehafllichc Zoologie har Sieboi/ti omniimnt fori plant- iwIm-. 
ningen h'os slagtet Psyche, da* han sokt adagalagga, 
alt den formodan, att honorna utan foregangen parning 
kunde lagga frobara agg,' berodde pa en villfyr^Ise. 
Dessa fjarilars egna forhallande vid parningen, sa val 
som vid a ggl agg ningen, kunna latt leda till misstag, 
emedan flera honor af hithorandc arter, sedan de parat 
sig lagga sina agg, i den i hylsan befintliga tomma 
puppan, hvilken dermed uppfylles, sa att man, da sa- 
dana h'ylsor blifvit insamlade och forvarade, latt kan 
ledas till den tro, att de deruti befintliga pupporna 
icke aro utklackta. Da utur dessa hylsor unga larver 
sedermera framkrypa, sa d rages (feral den slutsats, att 
obefruktade honor lagga frobara agg. Detta forhal- 
lande eger, enligt Forfatlarens fOrmenande, likval endast 
rum med sliigtena Psyche och Fumea, icke med slagtet 
Talceporia. Siebold har nemligen nu kommit till den 
bfvertygelsen, att honorna af sistberorde genus, hvilka 
han icke forut kunnat sakert skilja fran slagtet Fumea, 
under vissa forhallanden kunna fortplanta sig utan fo- 
regangen parning. Denna tilldragelse utgor likval icke 
ett undantag fran den physiologiska lag, enligt hvilken 
alia verkliga agg, da de skola kunna utvecklas, forut 
maste af hanarnes sad befruktas, utan sluter sig dot 
hos Talceporia anmarkta fenomen till den inom den 
liigrc djurverlden under senare tider upptackta gene- 
rationsvaxeln. Man maste icke hadanefter anse sadana, 
utan hanarnes inflytande, till fortplantning skickliga in- 
divider, sasom honor utrustade med aggstockar, utan 
sasom konlosa individer ; skiljda fran de forra genom 
deras organisation. Dessa konlosa, men likval till fort- 
plantning skickliga individer, som man nu sa ofta lait 
kanna sasom forekommande bland de skelettlosa dju- 
ren, hafva af Steenstuup, som forst fastat uppmark- 
samheten pa generationsvaxeln, blifvit benamnda ammor. 



14 

Dessa ammor kunna jortplanta sig geuom delning pa 
tvitren cller efter liingden, genom yttre etter inre knopp- 
bildning eller fbrmedelst en frostock. Denna frostock 
(Keimstock) intager Sggstockens staile, men gbr icke 
narvaron eller inflytandet af sadesvatskan nodvandigt. 
En sadan frostock frambringar inga agg utan fro- 
kulor. Efter dessa fbrst i sednare lider kanda phy- 
siologiska lagar, kan det redan lange bekanta och be- 
undrade fenomenet rorande Bladlossens fortplantning 
annorlunda forklaras an hittills skett. Hos dessa fbl- 
jer icke under loppet af en soinmar den ena genera- 
tionen efter den andra af uteslutande vivipara honor, 
utan ringaste spar af han-individer, tilldess en gene- 
ration af hanar och ovipara honor, hvilka para sig, 
framkomma. De vivipara honorna maste anses sasom 
kbnlosa, med frostockar forsedda ammor. Att bladlus- 
ammorna med hansyn till deras fortplantningsorganer 
ega en annan bildning an de ovipara honorna, har 
Siebold redan 4 839 lagt i dagen. De konlbsa vivi- 
para Bladlbssen sakna icke allenast receptaculuru se- 
minis, utan deras frostockar visa en belt annan form 
och struktur an de ovipara bladlushonornas aggstoc-r 
kar. Forf. har redan fdrut uttalat den formodan, att 
forekommandet af konlbsa ammor ibland insekterna icke 
ar inskrankt endast till Aphidernas familj, utan att ma- 
handa ett likartadt fbrhallande eger rum hos arter af 
slagtena Cynips och Psyche. Inom Psy chides har det 
nu bestamdt visat sig, att Talceporierna aro under- 
kastade en sadan general ionsvaxel, och Fbrf., som ge- 
nom fortsatta undersbkningar fastat sin uppmarksamhet 
pa Talceporia lichenella, anser sig hafva vunnit full 
visshet om, att denna ar en kbnlbs amma, da utaf 
dess larver endast honor framkommit, hvilka utan par- 
ning liigga agg, hvarutur larver utkliickas. Huru 
manga generationer af dessa ammor som folja pa hvar- 
andra, innan den generation, som eger fullt utbildade 



propagatmns-organer, framkommer, liar annu icke blif- 
vit utredt. Arb. unci. Verand. d. Schles. Gesellsch. 
4850, p. 84. 

Uti Bulletin de la Soc. Imper. des Naturalistes PrAl»ra 
de Moscou 1849, p. 223 bar Manneiuieisi anfort ett J t 7„' f6 r 8 r ? 
bonom gjordt meddelande af Popoff, som synes gifva B Sn B en 
stbd at pastaendet, alt larver kunna utklackas ur fjaril- 
agg, oaktadt dessa icke blifvit genom forutgangen pai- 
ning befruktade. Popoff bade nemligen 4846 funnit 
en larv af Euprepia hololeuca, som forvarades afskild. 
Sedan den forvandlats till puppa, hvarutur efter 12 — 13 
dagars forlopp en hona utklacktes, fdrvarades afven 
denna i en sarskild lada. Snart sag Popoff henne 
lagga agg, utur hvilka efter 8 — 40 dagar en mangd 
sma larver framkommo. Sasom stod for sin uppgift, 
att liggen icke blifvit befruktade, anfor Popoff: 4:o att 
insekten blifvit fran larv uppdragen; 2:o att den er- 
hallna fjarilbonan hallits afskiljd fran andra insekter, 
och 3:o att hans lador under denna tid icke inneballit 
nagon lefvande hane, hvarken af Euprepia hololeuca 
eller nagon annan Lepidopter-art. Popoff uppger till 
slut, att han ofta anmarkt att tvenne larver af vissa 
fjaril-arter halla sig tatt intil! hvarandra, och att delta 
uppvackt bos honom tankan, att dessa tillhorde olika 
kon och att de mojligen parade sig innan de blifvit 
utbildade insekter. Denna sednare asigt ar likval stri- 
dande emot de upplysningar, som erhallits genom ana- 
tomiska undersokningar af fjarillarverna, hvarigenom 
blifvit utredt, att generations-organerna hos dessa en- 
dast aro rudimentara. Rev. et Mag. de Zool. 4850, p. 437. 

Rorande utvecklingen af en liten parasitvaxt pa Pam»it- 
Brachinus crepitans, bar Rouget meddelat sina iakt- BrwsjIT 
tagelser. Den visar sig pa antennerna, pa benen och " ,,s - 
skalvingarne samt bestar af tvenne ganska olika delar. 
Den ena kallar Forf. stammen och den andra bihangen. 
Den forra, af ungefar 1 millimeters Idngd, Ur aflang, 



K) 

afsmalnande mot bason, mod hvilken don Hr fasteit- 
. tande pa insekten, samt utvidgad mot spetson. Don 
kan till formen liknas vid en rodbeta ollor morot 
Inuti synos den dolad i flera rum, atskiljda gonom 
mellanviiggar. Bihangen aro tradformiga, mer ellor 
mindre langa, af olika antal, ofta tvadelade ocli alltid 
utgaende fran stammons ofra del, de synas vara ledade. 
Ann. Ent. II. Ser. VI11, p. 21, Tab. 3, N:o I. 
insekter SiEBOLD, som fortsatt sina i flora foregaende Ars- 

»r Ento- berattolser omnamnda undersokningar, rorande de Fi- 
larier, som forekomma hos insekterna, bar nu meddelat, 
att det lyckats honom fullkomligt utreda fran borjan 
till slut utvecklingsbistorion af Mermis albicans. Haraf 
visar sig, att denna mask, afvensom Mermis nigrescens, 
Gordius aquaticus och subbifwrcus, endast under dera<? 
tidigare perioder lefva parasitiskt i insekterna och att 
deras konsorganer forst utvecklas, sedan de utvandrat 
fran sina fdrsta boningsstallen. Forf. uppraknar till slut 
4 Coleoptera, \ Hymenopter, 1 1 Orthoptera, 2 Le- 
pidoptera och \ Hemipter, bos bvilka han funnit Fi- 
larier. Stett. Entom. Zoit. '1850, p. 329. 

Enligt uppgift i Stett. Entom. Zeit. 1849, p. 62, 

hafva Filarier blifvit funna i larver af Mamestra Pisi, 

i Omaseus melanarius , Pcecilus lepidus , Harpalus 

hottentotta och Molops depressus. 

Larver Siebold har sasom stod for uppgiften, att larver 

u P » P f men- blifvit af menniskor uppkrakta, anfbrt flera exempel, 

n,skor * och anser alt dessa larver, bvilka funnits tillhora Aglossa 

pinguinalis, kommit i de sjukas magar med fbrtarda 

fbdoamnen. Stett. Entom. Zeit. 1850, p. 336. 

Klimatets Att de kalla klimatorna utofva ett vigtigt infly— 

pa "fiii-o- tande pa fjarilarnes fargteckning, har la Harpe sbkt 

tecknm- 3 d a g a ] a gg a# Han anser att kylans inverkan hos dem 

ar lika framstaende, som hos de fyrfota djuren och 

foglarne, men att den visar ett motsatt inflytande, ty 

da 



17 

da de scnare blifva i kallarc zoner .h vita re, antaga fja- 
rilarne deremot mbrkare fiirger. Sasom exempel pa 
detta forhallande anfbres: att den morka varieteten 
af Pieris Napi, kiind under benamningen Bryonia?, 
endast traffas i alptrakter. Colias Phicomone anser 
Forf. vara en alpinsk varietet af C. Hyale. Bland 
arterna af Polyommatus ar delta forhallande inskrankt. 
P. Euridice, som fbrekomrner i de hbgre bergstrak- 
terna, anser han vara en mbrk varietet af P. Chryseis. 
Bland slagtena Argynnis och Melitcea aro de forh&l- 
landen, som gifva stod at Fbrfattarens pastaende, tal- 
rika. Af alia slagten bland dagfjarilarne finnes det icke 
nSgot, pa hvilket de kalla klimaternas inflytande ar 
mer utmarkt, an pa slagtet Satyi^us. Hos nattfjarilarne 
visar sig samma fenomen. Bull, de la Soc. Vaud. 4848, 
N:o 1 9, p. 390. 

Asa Fitschs afhandling nWintern Insects of Ea- insekter 
stern New-York)) ar Ref. endast genom Sciiaums Ars- S< k m 
berattelse bekant. Enligt densamma har Forf. beskrif- 
vit 4 Neuroptera, 3 Diptera och 1 Podura, hvilka 
visa sig under vintermanaderna i bstra delarne af 
New-York. 

Ofver ett i Lithauen intrafSadt regn af insekt- R eg n af 
larver har Tyzenhaus aflemnat berattelse. Det tilldrog , ," s r e V e t r " 
sig pa ett fait i distriktet Vilijka inom gouvernementet 
Willna under fbljande vaderleksfbrhallande. Nagra da- 
gar fbrut hade ett fullstandigt tbvader intraffat vid ve- 
stanvind, hvilket fullkomligt smalte den ringa snb som 
fbrut betackte marken. Den 9 Januari fbrvandlade en 
kbld af 5° jordens fuktighet pa ytan till is. Fran d. 
9 — \\ blaste en haftig nordvestlig vind, atfbljd bmsom 
af regn och bmsom af snb. Den 1 2 vid dagens in- 
brott marktes svarta punkter, hvarmed en vidstrackt 
yta var bfversadd. Dessa funnos besta af larverna 
till en art af slagtet Thelephorus, hvilka, spiralformigt 
Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. % 



omnia 

nm vin- 

tern. 



18 

sammanbbjda, l§go liksom doda. Efter soluppgangen 
bbrjade de langsamt kringkrypa pa snOn. Den areal, 
som var bestrbdd med dessa larver, kunde uppskattas 
till 750,000 qvadratfot och pa hvarje visade sig 2 — 3 
larver. Fbrf. anser att de blifvit ditfbrda af stormen 
och an for sasom be vis for riktigheten af sin fbrmodan, 
att pa" alia de stallen, der snon befann sig i hogar, 
sasom vid stangsel , larverna blifvit anmarkta i storre 
antal, an pa andra stallen. Bibl. univ. de Geneve 
Nov. '1849. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 72. Fror. 
Tagesb. 13d. I, p. 55. Till fbrklaring af det sa kal- 
lade regnet af organiska varelser, har Plieninger an- 
fort, att han .under senhbsten en morgon, efter det en 
stark sydvestlig storm rasat om natten, funnit i sin 
tradgard pa snon en larv af Deilephila Euphorbice, 
hvilken, da den forut aldrig blifvit funnen i Stuttgart, 
sakerligen genom blasten blifvit ditfbrd fran de nar- 
gransande bergen. Fror. Tagesb. Bd. 1, p. 8. 
Uuder- Ibland de skrifter inom Entomologien, som vi nu 

Jr kt- hafva att anmala, intager Schjodtes »Bidrag till den 
llit ' underjordiske Fauna)) ett utmarkt rum. Sedan man 
under en tid af mer an trefjerdedels arhundrade icke 
kant mer an ett enda lefvande djur, som bebodde 
Droppstens-grottorna i Krain, bafva under de senare 
aren nagra fa meddelanden anyo fastat uppmarksam- 
beten pa dessa markvardiga bildningars zoologiska in- 
nehall. Till det redan 17 68 upptackta under namnet 
Proteus kanda djur, hvilket sedermera ofta blifvit tan- 
gadt i den underjordiska flod, som genomrinner Mag- 
dalenahalan, belagen i narhelen af Adelsberg, lades efter 
1840 annu ett par andra, tillbbrande leddjurens grupp 
och hvilka med hiinsyn till deras former maste anses 
uteslutande bildade for ett underjordiskt lif. Under 
sistnamnde ar beskref Koch i det arbete han utgifvit 
bfver Tysklands Crustaceer, Myriapoder och Arach- 
nider Pherusa alba, ett i Adelsberger-grottan upptiickt 



fan 



10 

kraftartadt djur af Oniskernas familj. Fyra a> senare 
ofverraskades man af en ny markvardig upptackt, 
denna gang i Luegger-grottan och da af insekternas 
klass, nemligen Anophthalmia Schmidli, en Carab af 
Trechidernas familj. Denne beskrefs och afbildades ut- 
markt val i Sturms fdrtraflliga arbele Deutschlands 
Insecten. Nagra likartade upptackter hafva afven un- 
der senare Aren blifvit gjorda af Wyman, Thompson och 
Tellkampf i Mammuths-halorna i Kentucky, for hvilka 
fynd redogorelser i fbregaende Arsberattelser blifvit in- 
forda. Hvad som hos dessa djur isynnerhet fortjenar 
anmarkas, ar mindre deras vistelseort och att de kunna 
lefva under fbrhallanden, som erbjuda sa ringa hjelp- 
medel for det organiska lifvet, an att man hos ingen 
af dem kunnat upptacka ogon, oaktadt dessa orga"ner 
aro val utbildade, hos andra arter af de grupper, hvilka 
de tillhora. Hos det i grottorna forst upptackta dju- 
ret Proteus eller Hypochton aro ogonen om icke helt 
och hallet borta, likval sa fbga utvecklade och gbmda 
under huden, att man pa det hbgsta kan tilliigga dem 
fbrmagan att varseblifva ljuset, utan att kunna upp- 
fatta nagon bild med tillhjelp af detsamma. Sa lange 
man blott hade sig bekant en enda form, hvilken, s§- 
som lefvande i en genomrinnande flod, med mindre 
sakerhet kunde anses sasom en grottornas uteslutande 
innevanare, stod blindheten annu qvar sasom ett en- 
staka fenomen, hvilket dessutom icke saknade analogier. 
Sedan man likval kommit till kannedom om tillvaron 
i grottorna af andra djur, hvilka icke allenast voro 
blinda, utan afven med hansyn till deras bildning voro 
att betrakta sasom egna slagten, kunde man icke undga 
formoda, att dessa tre djur forhollo sig till hvarandra, 
sasom delar af ett storre helt, eller med andra ord, 
att man i dem hade sig bekant representanter for en, 
om ej talrik, likval till sliigtena sjelfstandig underjor- 
disk fauna, hvars gemensamma karakter var bristen 



20 

pa* synfbrmaga. Pa on annan sida adagalade fort- 
satta iakttagelser, att grottorna bebos af andra djur, 
som icke aflagsna sig fran de vanliga formerna. En 
ny art af slagtet Homalota, som star mycket nara en 
allmiint i hela Europa fbrekommande art Homalota 
elongatula, beskrefs af Ericiison i dess monografi of- 
ver Staphylinii under benamningen Homalota spela>a 
och en genom Schmidts insamlingar i Museerna nu 
mer temligen spridd Carab Pristonychus Schreibe7 % sii, 
hvilken endast synes fbrekomma i de Krainska Dropp- 
stens-grottorna, afvika fbga frSn deras samslagtingar. 
Anmarkas bor likval, att dessa tv5 djur skilja sig fr§n 
andra narstaende genom deras ovanligt sma ogon. Nya 
meddelanden lemnade vigtiga upplysningar rbrande detta 
Umne. En langre tid hade kringstrbfvande Indianer, 
nagra afventyrare och nybyggare besbkt den stora, 
milslanga grottan i Kentucky, bekant under namnet 
Mammouth-Cave. Ar 1841 patraffades omkring \ mil 
fran grottans bppning en anseniig vattensamling, som 
stracker sig \ mil langre in i en af grottans fbrgre- 
ningar. 1 denna underjordiska sjb, hvars vatteo hbjer 
eller sanker sig, efter arstidernas mer eller mindre 
nederbbrd, funnos en fisk och en krafta, bada af blek 
farg och med under huden gbmda bgon, alldeles som 
hos Proteus. Den fbrre, som gifvit anledning till flera 
uppsatser i Nord-Amerikanska och Engelska tidskrifter, 
ar nu upptagen i Natural-History of New-York under 
benamningen Amblyopsis spelams. En Tysk Doktor* 
Tellkampf, som nagra ar senare besbkt Mammuths- 
halan, har, efter sin aterkomst till Europa, i tvenne 
afhandlingar lemnat ytterligare upplysningar om halans 
fauna. Till fblje af gjorda undersbkningar har fisken 
blifvit uppstalld sasom typ for en ny familj Hetero- 
pygii. Rbrande kraftans bildning ar ingenting af vigt 
meddeladt. Den tillagges namnet Astacus pellucidus 
och skulle saledes tillhbra samma slagte, som den van- 



II 

liga flodkraftan, en mening som Thompson fbrut antydt, 
utan att likval grunda den pa nagon vetenskaplig un- 
dersbkning. Tellkampf upptackte afven flera leddjur 
och beskref af dessa en skal-insekt Adelops hirtus, 
som till fblje af de meddelade karaktererna endast af- 
viker frSn Catops genom bristen pa bgon; Phalango- 
des armata, en liten spindel af Opilionernas familj, 
Anthrobia mammouthia , afven en spindel, om hvars 
ratta plats i systemet likval ingenting kan afgbras med 
ledning af de meddelade karaktererna. Detta senare 
galler afven i annu hbgre grad om ett fjerde djur, 
Triura cavenicola, som likval synes tillhbra Amphi- 
podernas ordning, samt ega en hbgst egen bildning. 
Den angifves vara fbrsedd med bgon. Senare har 
Tellkampf funnit en ny art af slagtet Anophthalmus 
mycket lik den Europeiska, en grashoppa af slagtet 
Phalangopsis och nagra arter af flugslagtet Anthomyia. 
Pa denna punkt stod kannedomen om de organismer, 
som lefva i de underjordiska halorna, da Schjodte 1845 
antradde en vetenskaplig resa genom en del af Eu- 
ropas sydligare lander. Han besbkle hiirunder Adels- 
berger-, Magdalena- och Luegger-grottorna, belagna i 
trakten af Adelsberg, samt Corneal-grottan vid Triest. 
Jemte det han har Sterfann alia fbrut i dessa lokaler 
patraffade djur, upptackte han dubbelt sa manga nya, 
af hvilka fern icke kunnat hanfbras till fbrut kanda 
slagten. Af de fyra namnda droppstenshalorna hafva 
de tva fbrsta en horizontel ingang och tva af dem, 
hvilka tillika aro de stbrsta, genomrinnas af floder, 
Adelsberger-grottan af Pojk och Magdalena-grottan af 
en flod med samma namn. Den mindre grottan, som 
vanligast benamnes Luegger-grottan, ar den stbrsta af 
fyra, som ligga i en nastan lodrat linea bfver hvarandra, 
tva nedanfbre och en bfver det genom sina romantiska 
traditioner bekanta slottet Lueg, hvilket ar bygdt i 
den fjerde halan. Den mellersta ar endast tillganglig 



22 

ett kort stycke och de tva bfversta utgora blotta fbr- 
djupningar af ringare storlek i den lodrata klippviiggen. 
Den tredje i ordningen ar den enda, i hvilken dropp- 
stensbildningen finnes i storre skala. Corneal-grottan 
har en nastan lodrat bppning och innehaller intet fly- 
tande vatten. I faunistiskt hanseende ar for bfrigt 
fdga att anmarka rorande grottornas lokaliteter. Sasom 
bestammande momenter kunna endast namnas den fuk- 
tiga luft och laga temperatur, som aro egna for dropp- 
stenshalorna, och den latt forklarliga, nastan fullstan- 
diga bristen pa all vegetation. Byssus fulvus var 
den enda vast Fbrf. anmarkte. Den fbrekommer pa 
tradstycken, pa broar o. s. v. Vid undersbkning pa 
klippvaggarne innanfbr halornas bppningar, under ste- 
nar och i jorden, i gruset och emellan de pa flodstran- 
derna uppkastade vaxtdelarne, traffas ett betydligt antal 
insekter, myriapoder och crustaceer af atskilliga famil- 
jer, hvilka sky ljuset, men endast af sadana arter som 
valja hvilket annat uppehallsstalle, som ar fuktigt och 
svagt belyst. Har traffas nemligen arter af slagtena 
Pristonychus, Pier oat ichus, Amara, Quedius, FJoma- 
lota, Omalium, Hister, Trichopteryx, Cryptophagus 
m. fl., en grashoppa af Locusternas familj samt flera 
Dipter-arter. Antalet af arter och individer aftager 
starkt, allt efter som man aflagsnar sig fran ingangen, 
och pa" ett afstand fr5n denna nog stort, att ljusets 
framtrangande fullstandigt hindras, finnas endast na^ra 
fa. Af de fbrut kanda djurarterna pStraffade Fbrf. 
Pristonychus elegans och Homalota spelcea allmant 
under stenar. Anophthalmias Schmidtii syntes vara 
mycket sallsynt och erhdlls deraf endast tvanne exem- 
plar. Pherusa alba fbrekom deremot allmant och Hy- 
pochton anguinus fangades i innersta delarne af Mag- 
dalena-grottan. Efter dessa allmanna meddelanden 
vidtager beskiifning bfver de nya slagten och arter 
Fbrf. lyckats upptacka, nemligen Bathyscia n. g. med 



23 

2 arter. Detta genus stir nara Calops. Stagobius 
troglodytes, ett hogst markvardigt djur, hbrande till 
Scydmceni, Anurophorus Stillicidi af Thysanurernas 
ordning, Stacita tcenaria och Blothrus spelcpus tillho- 
rande Arachniderna, Niphurgus stygius en Crustacee 
och Tibunethes albus af Oniskernas familj. Slutligen 
meddelar Fdrf. en indelning af de djur, som bebo dessa 
grottor, och uppstaller dem i l:o Skugg-djur: tillho'- 
rande utbredda slagten och arter, hvilka uppehalla sig 
i narheten af halornas oppningar och som vistas pa 
hvarje kyligt eller fuktigt stalle. De ibland dessa, 
som kunna flyga, intranga understundom djupt i ha- 
lorna; 2:o Skymnings-djur: tillhorande utbredda slag- 
ten, men endast forekommande i grottorna samt ut- 
markande sig genom mycket sma ogon. De trafifas 
isynnerhet i narheten af ingangarne, men intranga lan- 
gre an skuggdjuren. Ehuru vinglosa genomstrofva de 
understundom det morka rummet i hela dess utstrack- 
ning; 3:o Hale-djur: bilda till stbrre delen egna slagten, 
aro vinglosa, af blek farg, samt lefva uteslutande i full— 
standigt morker. Landdjuren aro blinda. Vattendjuren 
kunna deremot skbnja ljuset. Hit hora samtliga dju- 
ren fran Mammuths-halan Anophthalmus, Batyscia, 
Anurophorus och Hypochton; 4:o Droppstenshaledjur: 
Insekter, Arachnider och Crustaceer, som tillhbra egna 
slagten. De aro vinglosa, blinda, af sa bleka farger 
som integumenternas bcskafTenhet medgifva, hvitgula 
eller snbhvita. De lefva i det fullkomligaste morker 
och tillhbra uteslutande droppstenshalorna. Hit hbra 
de fiesta af de i denna afhandling beskrifna arter. Att 
samtlige de egentliga haledjuren tillhbra sadana grup- 
per, som lefva af rof eller fbrmultnade vegetabiliska 
amnen, star i full bfverensstammelse med halornas be- 
skaffenhet. Alia grottor, uti hvilka sadana djur fore- 
komma, bfverensstamma deruti, att de innehalla genom- 
rinnande vatten i stbrre eller mindre qvantiteter eller 



24 

ock sadana vattensamlingar, som kunna antagas hafva 
tillflode utifran. De djurs fbda, som lefva i vattnet, 
kan alltsa liitt utraknas. Afven for landdjuren kan 
alltid med vattnet folja tillracklig fbda af lefvando och 
dbda djur eller ruttnade vaxtdelar, och de haledjur, 
som foda sig salunda, tjena ater till byte for rofdjuren. 
Det haledjur, hvars lefnadssatt ar svarast att utreda, 
ar Stagobius troglodytes. Huruledes ett sa langsamt, 
och pa fbrsvarsmedel blottadt djur, kunnat undga att 
blifva utrotadt af de rofgiriga Arachniderna, synes un- 
derligt. Man rnaste harvid fasta afseende pa anten- 
nerna. Hvilken betydelse man vill tillagga dessa or- 
ganer, anser Schjodte, att de utgtira hbiselorganer och 
i detta hiinseende maste en insekt med sa utbildade 
sprbt som Stagobius hafva en vigtig fordel framfbr 
dess fiender, da dessa endast utgbras af spindlar. Dess 
fbrsigtiga och langsamma gang dess fruktande och spe- 
jande rbrelser gifva tillkanna en visshet om bestandig 
lifsfara och bembdandet att undvika den genom den 
stbrsta uppmarksamhet. Den maste afven hafva skygd 
af mbrkret, som ar gynsammare for den forfbljde an for 
fbrfbljaren, sardeles pa en sa ojemn, med fbrdjupningar 
fbrsedd yta, som i droppstenshalorna. Det ar afvert 
icke svart att inse, huruledes detta djur kan finna 
nbdig fbda. Droppstenshalorna aro knappast mera be- 
rbfvade all vegetation, an de flackar, som under ett 
par veckors tid om sommaren blottas vid alpernas snb- 
griins, an askan och lavan vid foten af Aetnas och 
Vesuvs eldsprutande berg, eller de nakna, af salt vat- 
ten genomdrankta sandfalten pa Skagerns yttersta udde, 
och likval bebos alptopparna af icke sa fa egna ving- 
lbsa insekter. Den ringa spillning, som efterlemnas af 
resandes mulasnor och hiistar pa vulkanernas sidor, 
uppsbkes af en egen Aphodius-art, och sandfalten aro 
hela sommaren betiickta med millioner individer af 
Bledius Taurus, Att de fiesta djur, som blifvit an- 



25 

markta i grottorna, tillhora leddjuren, star i ofverens- 
etammelse med den rol dessa ofverallt spela pa det 
bfriga jordklotet, sa val pa landet som i vattnet. Det 
ringa antal arter och till en del individer, som i grot- 
torna fbrekomma, kan latt forklaras genom brist pa" 
forhallanden gynsamma for organiskt lif. Da man lik- 
val bfvervager att de grottor, som hittills i zoologiskt 
hanseende blifvit undersbkta, aro f§, och att endast 
nagra naturforskare dermed sysselsatt sig under kor- 
tare tider, synes det troligt, att dessa djurs verkliga 
antal, afven i de hittills besbkta grottorna, torde vara 
langt ifran utredt genom hvad man hittills kanner. 
De af Fbrf. meddelade beskrifningarne aro omstand- 
liga och noggranna, hvarjemte de fiesta djuren genom 
val ulfbrda afbildningar blifvit framstallda. Danska 
Vidensk. Sellsk. Afhandl. 5 Raekke. Bind. I, 2, p. \. 

Under titel vZur geschichte der Insekten» har Fossiia 
Heer hallit ett intressant foredrag i Schweiziska Ve- 
tenskaps-sallskapet, hvaruti han noggrant redogjort for 
allt hvad hittills varit kandt rbrande de fossiia insek- 
terna och deras fbrekommande. Fbrf. framstaller till 
slut fbljande fraga. Utvecklar sig naturen fran ofull- 
komligare till fullkomligare former och aro vaxters- 
och djurformers upptradande beroende af yttre forhal- 
landen, af klimat och jordbildningens beskaffenhet? 
Att de senare momenterna aro af bogsta betydelse, 
anser han ej kunna nekas, ty vi se, att under n8r- 
varande skapelse klimat och jordman aro de tvenne 
faktorer, hvilka ligga till grund for naturalstrens ut- 
bredning. Vi veta likval pa andra sidan, att i nara 
lika klimat olika former fbrefinnas, hvilket bevisas vid 
jemfbrelse emellan den Nord-Amerikanska och Euro- 
peiska naturverlden eller i mindre skala emellan hvar- 
andra nara liggande trakter. Vi se haraf, att klimatet 
icke ar det enda bestammande momentet, att har An- 
nas typiska olikheter, ehuru Skaparen tilldelat hvarje 






26 

klimat varelser, hvilka passa for detsamma och der 
finna sina lifsfbrnbdenheter, men for snarlika klimater 
hafva ofta olika analoga former blifvit funna. Det 
finnes saledes en harmoni pa ena sidan emellan vaxt- 
och djur-typerna och pa den andra emellan klimatet, 
hvaruti de lefva. Verh. der Schweiz. Naturf. Gesellsch. 
1849, p. 78. 

Af Oswald Heers i Arsber. for 1847, 1848, p. 
57 anmalda rikhaltiga arbete »Die Insektenfauna der 
Tertiargebilde von Oeningen und Radeboj in Croa- 
tiem) har andra afdelningen £40 sidor i 4:o med 17 
plancher utkommit. Denna del, som upptager 38 
Orthoptera, 3 Neuroptera, 80 Hymenoptera, 9 Le- 
pidoptera och 80 Diptera, har genom de rikhaltiga 
bidrag, som Fo'rf. fatt emottaga, vuxit till en vidd, som 
han ej kunnat ana, hvilket ock orsakat, att arbetet 
senare utkommit an han paraknat. Neue Denkschr. 
der Schweiz. Gesellsch. XI, p. 4. 

Germar har uti Zeitung der deutsch. geologische 
Gesellschaft 1849, I, p. 52, Tab. 2 beskrifvit och af- 
bildat nagra nya i den tertiara formationen funna in- 
sekter, nemligen: Buprestis xylographica, som fore- 
kommer i brunkol vid Linz. Geotrupes proaevus, Spon- 
dylis 1 ? tertiarius och Trogosita emortua fran Orsberg, 
Sitona margarum, Hipporhinus Heeri fran Aix, ^ln- 
thracida xylotoma samt Apiaria dubia fran Orsberg. 

Eser omnamner fran petrifikatlagret vid Ober- och 
Under- Kirchberg vid Iller en Argyronecta och en Ci- 
mex, hvilka han likval ej narmare bestamt. Wiirternb. 
Jahresb. 1848. II, p. 265. 

Ett vackert exemplar af Heterophlebia (Libellula) 
dislocata har af Brodie i Quart. Journ. Geol. 1849. 
V, p. 31, Tab. 2 och en skal-insekts vinge fran Maid- 
stone af Mantell, 1. c. p. 39, Tab. 3 blifvit beskrifna 
och afbildade. Hagen har rorande den forstnamnda med- 
delat nagra anmarkningar. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 226. 



27 

Rorande de fossila Libellulidcp, som forckomma 
vid Oeningen och Radeboj, hafva flera upplysningar af 
Heer blifvit lemnade. Dessa djurs larver tillhora de 
allmannast forekommande individerna vid forstnamnde 
stalle, hvaremot de belt och ballet saknas vid det 
senare. De upptackta larverna tillhora 9 arter och af 
dessa 7 slagtet Libellula, en Aeschna och en Agrion. 
De senare forekomma endast i enstaka exemplar, hvar- 
emot Libellula-larverna traffas i stort antal af under- 
stundom 100 stycken, liggande bredvid hvarandra pa 
samma stenskifva. Markligt ar, att Iran Oeningen annu 
ingen enda utbildad Libellula ar kand, hvaremot 4 
Agrioner och 2 Aeschner der blifvit funna. Orsaken 
hartill anser Heer bora sokas deruti, att Agrion-lar- 
verna lefva i flytande vatten och smarre backar, da 
deremot Libellula-larverna uppehalla sig i stillastaende 
vatten och sjtiar, afvensom deruti, att de utbildade 
Agrionerne merendels langsamt flyga ikring i narheten 
af vatten och derfore lattare kunna falla deri, an de 
hastigt flygande Libellulse, hvilka dessutom ofta aflagsna 
sig fran vattnet och kringsvarma i skogar och pa hoj— 
derna. Libellula-larverna fran Oeningen, afvensom de 
utbildade individerna fran Radeboj, sta ganska nara 
nu lefvande arter, hvaremot bland Agrionerna en egen 
afdelning forekommer, som nu icke finnes och som bil- 
dar en ofvergang emellan Agrion och Calopteryx. 
Mitth. Naturf. Gesellsch. in Zurich. II heft. p. 52. 

Enligt hvad Heer meddelat, aro myrorna bland 
de talrikast forekommande fossila insekter vid Oenin- 
gen och Radeboj och erbjuda i geologiskt hanseende 
atskilligt som fdrtjenar uppmarksamhet. Nastan alia 
fossila myror aro bevingade, hvaremot af de kOnlOsa 
endast tvenne individer blifvit funna, ehuru neutrerna 
otvifvelaktigt afven i fornverlden utgjort storsta antalet. 
Orsaken hartill ar likval latt att utreda. Endast de 
vingade myrorna hafva kunnat lyfta sig i luften och 



28 

nedfalla i vattnet, samt blifvit i gyttjan inbaddade. 
Ibland de fossila myrorna- befinna sig vida flera honor 
an hanar. Heer, som undersbkt 279 individer, har 
deribland funnit 208 honor, 69 hanar och 2 konlosa. 
Detta fbrtjenar sa mycket mer uppmarksamhet, som 
enligt Hubers iakttagelser ett omvandt fbrhallande eger 
rum eller att tre ganger sa manga hanar som honor 
nu forekomma. Troligtvis har detta afven i fornverl- 
den varit handelsen, men honorna, sasom varande 
tyngre och egende en mindre latt flygt, hafva lattare 
nedfallit i vattnet. Haraf antydes enligt Fdrf:s fbrme- 
nande, att myrsvarmarne icke blifvit hastigt dodade. 
De undersbkta individerna tillhora 55 arter. I Europa 
aro for narvarande 40 arter kanda och dessa tillhora 
de allmannaste djuren, hvilket afven synes varit hiin- 
delsen i fornverlden. Fbrf. haller for troligt, att de vid 
Oeningen och Radeboj patraffade fossila myrorna re- 
presentera nastan alia fbrr i denna trakt lefvande arter, 
och som dessa djur hafva en vidstrackt utbredning, 
anser han de fossila arterna lemna en fullstandig bild 
af alia pa den tiden lefvande species. Vid jemfbrelse 
emellan de fossila och nu lefvande myrorna visar sig 
att slagtet Myrmica, som spelar en vigtig rol i den 
nuvarande faunan, ar svagt representeradt i den fossila. 
De 26 individerna, som forekomma i den senare, till- 
hora 8 arter. Slagtet Atta traffas endast vid Hadeboj, 
men der i trenne arter. Af slagtet Ponera, hvaraf nu 
i Europa endast finnes en liten oansenlig art, fore- 
komma vid Oeningen och Radeboj 3 arter, som i an- 
seende till deras storlek p§minna om tropiska former. 
Det stbrsta antalet af fossila myror tillhbrer slagtet 
Formica. Detta fbrdelas enligt hvad kandt ar i tvenne 
grupper, hvaraf den ena har en discoidal— cell och den 
andra tvenne. De afvika ock i deras lefnadssatt sa- 
lunda, att de arter, som tillhora den fOrra, till stbrre 
delen lefva i torra tradstammar och derfbre kallas 



29 

tradmyror, samt de senarc till stbrre delen i jorden 
eller under stenar samt bygga ofta sina bostader af 
sma vaxtdelar. I varma lander aro de forra, i de 
kalla eller tempererade klimaterna de senare, talrikast. 
Anmarkningsvardt ar, att af de stbrre tradmyrorna vid 
Oeningen och Radeboj forekomma 9 arter, af hvilka 
en ar ganska lik var nu lefvande F. herculeana. En 
annan art (F. gravida) motsvarar F. cethiops Latr., 
som finnes i mellersta Europa. Af de till den andra 
gruppen hbrande myrorna omnamner Forf. en (F. The- 
tis), som liknar den i skogarne allmanna F. rufa, och 
en annan (F. ophthalmica) som bfverensstammer med 
den bfver hela Europa fbrekommande F. nigra. Mitth. 
d. Naturf. Gesellsch. in Zurich. II Heft. p. 4 67. 

Ibland alia vaxter, som forekomma i Europa, fin- Iosekter 
nes icke nagon, som lemnar fbda at sa" manga insekter e 
som eken. Detta trad erbjuder sSledes icke allenast 
Entomologen, utan afven den fysiologiska Botanisten, 
ett outtbmligt fait for forskningar, den senare genom 
mangfalden af de gallapple-knolar, som derpa fore- 
komma och hvilkas utveckling annu ar alltfbr litet 
kand. Dessutom maste det vara for Botanisten af in- 
tresse, att kanna de insekter, som lefva pa hvarje vaxt 
och som sa olika inverka derpa, liksom det ar vigtigt 
for de Entomologer, hvilka fbrelradesvis studera insek- 
ternas lefnads- och utvecklingshistoria, att kanna de 
grupper, hvilka uppehalla sig pa hvarje vaxt. Sadana 
sammanstallningar af insekter efter de vaxter, af hvilka 
de hemta sin fbda och pa hvilka de genomga sin fbr- 
vandling, Hro hittills alltfbr fa, hvarfbre Brami sbkt till 
nagon del fylla en sadan lucka genom meddelande af 
sina iakttagelser bfver de insekter, som lefva pa forut- 
namnde trad. Fbrf. uppraknar harefter: A. De in- 
sekter, hvilka fbda sig af ekens blad. Dessa aro sa 
val till art- som individ-antalet de talrikaste, i skogs- 
hushallningen likval ingalunda de skadligaste for tradets 



30 

bestand och trefnad. De afkliida val unrlerstundom 
lofven, men denna olagenhet varar sallan mer an en 
sommar och det foljande aret synes deraf icke nagon 
betydligare inverkan. Af Lepidoptera finnas pa bladen 
Papilionides 2 arter, af Sphingides 1, af Bombycites 
20, af Noctuce 29, af Geometrce 27, af Pyralides 2, 
af Tortrices I 3 och af Tineides 9 arter. Af Hy- 
menoptera: Tenthredinetce 3, Cynipsera 18 arter. Af 
Coleoptera: Rhynchophori 8, Lamellicornia 2 och af 
Chrysomelince \ art. Af Hemiptera: Heteroptera I, 
Homoptera 2 och Aphidina 4 arter. Af Diptera: 
Cecidomyzides 2 arter. B. Insekter, hvilka lefva i 
knopparne. Af Hymenoptera: Cynipsera 3 arter. C. 
Insekter, hvilka lefva pa barken. Af Hemiptera; Aphi- 
dina 2, Coccina 2 arter. D. Insekter som lefva un- 
der barken: Af Coleoptera 10 arter. E. Insekter up- 
pehallande sig sa val i lefvande som doda ekar: Le- 
pidoptera 1, Coleoptera 4 arter. F- Insekter, hvilka 
foda sig af ruttnad ekved: Af Lepidoptera 1, Cole- 
optera 7 och af Diptera 4 arter. Ibland de anforda 
184 arterna fbda sig 157 af bladen och knopparne, 
1 5 af barken och, tradet samt 12 af rutten ek. Om 
detta antal systematiskt fordelas, sa visar sig att I \ I 
tillhora Lepidoptera. 32 Coleoptera, 24 Hymenoptera, 
1 1 Hemiptera och 6 Diptera. Anmarkningsvard ar 
iakttagelsen, att 50 af dessa uteslutande tillhora eken, 
hvaribland Hymenoptera intaga framsta rummet. Sa- 
som exempel pa" det stora antal insekter, som vissa 
tider forekommer pa eken, anfor Forf., att han under 
en varm dag i Juni manad genom 5 haftag, pa de 
nedre lofviga deiarne, insamlat 298 individer, bland 
hvilka befunnos 24 Coleoptera, 5 Neuroptera, \ Or- 
thopter, 26 Hymenoptera, 5 Hemiptera, 2 Lepi- 
doptera, 42 Diptera och 32 Spindlar. Milth. der 
Naturf. Gesellsch. in Zurich. II heft. p. I. 



31 

Det bar lange varit kandt, alt en mangd insekt- insekter 
arter underga sin fbrvandling inom atskilliga larver, so d ™"§~ 
hvaremot de iakttaeelser, som adaeala^ea, att de un- forvand- 

di -ii o i o • T, . ,! , ling mom 

er larvtillstandet sasom parasiter lefvande insekterna and™ in- 

uppehalla sig i fullt utbildade, till sarnma djurklass sekter * 

horande species, annu aro alltfdr fa och enstaka. Ref., 

som for flera ar sedan hade tillfalle observera ett sa- 

dant fdrhallande, eller att Phania curvicauda inlagger 

sina agg i lefvande individer af Coleopter-slagtet Har- 

palus (Vet. Akad. Handl. 1828, p. 164) och inom 

desamma undergar sin fdrvandling, har nu lyckats gbra 

fyra likartade iakttagelser, nemligen: 1.o Pa en i Au- 

gusti manad i Carlbergs-parken nara Stockholm, tem- 

ligen allmant forekommande, ny Homopter, Typhlocyba 

bifasciata, anmarktes pa de fiesta individer, som fan- 

gades, en liten oval blasa, fastad emellan thorax och 

abdomen och strackande sig langs ena sidan af bak- 

kroppen, samt saledes, da djuret betraktas fran ofra 

sidan, dold under vingarne. Dessa sma blasor funnos 

vid undersbkning bppna sig i spetsen och derutur ut- 

krypa en hvit, fotlbs, glesharig, med bruna kakar fbr- 

sedd larv. Denna, som inlades i en liten burk till 

halften fylld med jord, under fbrmodan att den deruti 

skulle nedkrypa och fbrpuppa sig, hopkrympte efter na- 

gra dagar och dog. Slutligen togs, efter flera miss- 

lyckade fbrsbk att bringa den lilla larven till fbrvand- 

ling, nagra blad af hassel, pa hvilken buskart den lilla 

Typhlocyban fbretradesvis uppehaller sig, och inlades i 

en lada, hvaruti ett stbrre antal inslapptes. All t efter 

som djuren dogo, utkrbpo parasit-larverna och ibland 

den stora mangd, som salunda framkom, omspunno sig 

endast fyra med en hvit, oval, fast hylsa eller cocong. 

Larven tillhor efter all sannolikhet nagon liten art af 

Pteromalinii eller Codrinii. Enligt Ref:s bfvertygelse 

lagger parasitdjuret sitt agg i den som, som firmes 

emellan thorax och abdomen. Den utklackta larven 



32 

intriinger har under Typhlocybans yttre bekladnad, och 
den honom omgifvande blasan bildas sakerligen genom 
en utvidgning af Typhlocybans hud. Larverna in- 
tranga med nara halfva kroppen i thorax och hemta 
der sin fbda, utan att skada Typhlocybans bmtaligare 
delar, sa att detta lilla djur muntert kringflyger och 
ej synes sardeles besvaradt af den snyltgiist det sa- 
lunda for med sig. Likartade parasiter fbrekomma 
afven hos en annan art af slagtet Typhlocyba eller 
T. Rosce. De erhallna pupporna hafva ej klackts, 
hvarfbre fbrsbket kommer att fornyas. 2:o Sista da- 
garne af Augusti m&nad fann Ref. ett hon-exemplar af 
Forficula auricularia, hvars abdomen syntes ovanligt 
uppsvalld. Sedan det blifvit uppstucket och erhallit sin 
plats i insamlingsladan, observerades fbljande dagen 
derpa en temligen stor, oval Dipter-puppa, som ut- 
trangt emellan thorax och abdomen. Utur denna ut- 
klacktes fbljande ar i bbrjan af Maj manad Tachina 
setipennis. 3:o Utur Oedipoda cyanoptera har Co- 
nops vittata blifvit utklackt, och 4:o utur ett af Stu- 
deranden Belfrage funnet dbdt exemplar af Oryctes 
nasicornis utkrbpo fyra fluglarver, hvilka genast for— 
vandlades till puppor. Utur den ena utkliicktes d. 5 
Augusti, eller omkring \ 4 dagar efter fbrpuppningen, 
en art af slagtet Sarcophaga eller S. striata Fabr. 
Huruvida denna flug-arts larver blifvit lagda pa Oryctes 
under dess lefvande tillstand, torde dock vara osakert, 
heist den fanns dbd liggande ofvan jord. Vet. Akad. 
Ofvers. 1850, p. 211. 
inseLter Guerin-Meneville, som undersbkt de insekter, hvil- 

a toba'k. a ^ a angnpa tobak i dess torkade tillstand, uppger att 
han deruti funnit fbljande arter, nemligen: Ptinus Fur, 
Xyletinus serricomis, Caterama n. g. Tabaci, Ela- 
phidion irroratum, Forficesila maritima, Blatta ame- 
ricana, orientalis, indica och cinerea, samt af Arach- 

nider 



nider Scorpio biaculeatus. Vid bildandet af det nya 
slagtet Caterama, som star niira Dorcatoma, har Forf. 
anstallt en noggrann mikroskopisk undersbkning af sist- 
berbrde slagtes antenner och dervid kommit till det 
resultat, att konen hos Dorcatoma dresdense icke al- 
lenast ega olika form pa dessa, ulan afven att ha- 
n a rues aro fbrsedda med 4 0, men honans endast med 
9 leder, ett fbrhallande som ibland Coleoptera ar hbgst 
sallsynt. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 431, Tab. 8. 

Att de insekter, som aro skadliga for jordbruket, r»sekt«r 
utgbra ett stort antal, ar alltfor val bekant, afvensom hr yJrd- 
att bland de manga medel, som blifvit uppgifna sasom br,,ket * 
anvandbara att fbrekomma deras harjningar, fa befun- 
nits mots vara sitt andamal. Richard, som gjort en 
berakning bfver den fbrlust dessa skadedjur arligen 
fbrorsaka inom Frankrike, antar densamma till minst 
213,000,000 francs. Sedan Forf. genomgatt alia de 
fbreskrifter, som af styrelsen blifvit utfardade till det 
ondas fbrekommande, fbreslar ban utfardandet af en 
lag innehallande 12 §§. Rev. et Mag. de Zool. 1849, 
p. 308. 

Uti en berakning bfver de produkter, som arligen Produk- 
infbras i England, anfbres att icke mindre an en mil- insekter. 
lion dollars utga utur landet for cochenill. Mer an 
4,500,000 menniskor hafva sin sysselsattning med 
silkesmaskarnes skbtsel och fabrikationen af silket, 
hvilken senare vara Arligen satter i omlopp mer an 
200,000,000 dollars. Vax infbres i England hvarje 
Sr for minst 10,000 pund sterling. Af gallapplen och 
spanska flugor ar infbrseln afven ej obetydlig. Athe- 
naeum 978, p. 770. Edinb. New. Philos. Journal. 
XXIII, p. 407. 

Newport har iakttagit en valtenaktig afdunstning, Vattenak- 
som under vissa tider utstrbmmar utur bikupor. Detta j Lfkup^r. 
fbrhallande eger sardeles rum under klara och kalla 
Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 3 



34 

natter mot sommarens slut, och den fuktiga utdunst- 
ningen finnes da ofta i form af droppar pa flustret. 
samt synes harrora af biens respiration och transpira- 
tion. Qvantiteten deraf beror af biens liflighet och fria 
respiration. Den ar stbrst, da den hogsta varmen ut- 
vecklas i kuporna. Temperaturen af denna afdunst- 
ning ar flera grader hogre an den, som finnes inuti 
bikuporna. Fbrf. anser icke otroligt, att det svarta 
kolartade amne, som om hbsten finnes pa kupornas 
botten nara flustrets bppning-, harrbr derifran, att en 
stor qvantitet kol , som i denna dunst ar upplbst, der 
afsatt sig. Trans. Linn. Soc. XX, p. 277. 
lermafro- Wing bar beskrifvit och afbildat nAgra i Eng- 

d,t,sm ' land funna Lepidoptera, som fbrete en hermafroditisk 
bildning, nemligen en Colias Edusa, hvars venstra sida 
tillhbr hanen och den hbgra honan. En Anthocaris 
Cardaminis, pa hvilken vingarne pa venstra sidan aro 
mindre och fullkomligt likna hanens, samt pa hbgra 
sidan nagot. stbrre och bfverensstammande med honans. 
En Smerinthus Populi, pa hvilken venstra sidans an- 
tenn, vingar och kropp tillhbra hankbnet, da deremot 
den hbgra sidan tillhbr honan. En Diaphora mendica, 
som eger hanens form och antenner, men honans fiirg- 
teckning. En Acronycta Aceris, hvars venstra sida till- 
hbr hanen och den hbgra honan. En Biston prodro- 
maria, hvars vingar och hela kroppen likna hanens, 
men hbgra antenn honans. En Nyssia zonaria, hvars 
alia karakterer bfverensstiimma med honans med un- 
dantag af venstra antenn, som tillhbr hanen. Trans. 
Ent. Soc. V, p. 119, Tab. 14. 

1 bland Hymenoptera hafva nagra hermafroditiska 
bildningar af Wesmael blifvit anmarkta, nemligen: hos 
en Ichneumon comitator #% hvars ben och thorax 
tillhbra honan; en Ichneumon nigritarius, som eger 
alia honans delar, med undantag af hufvudet och an- 
tennerna, som tillhbra hanen. Bull, de l'Acad. de BeU. 



XVI, I, p. 378. Fror. Tagesb. I Bd. p. 153. Instit. 
XV11I, p. 53. 

Flora missbildningar pa insekter hafva blifvit an- Missbiid- 
markta, nemligen pa antennerna: hos en Melolontha lun s ar - 
vulgaris af Wesmael, som anser antennernas tva- eller 
tredelning hos vissa individer bora sokas, i ett till- 
falligt, for stort tillopp af vatskor i en af larvernas 
antenner, pa den tid dessa organers ombildning intraf- 
far. Bull, de l'Acad. Belg. XVI, 2, p. 379; hos en 
Scraptia fusca, hvars ena antenn befanns normal til! 
5:te leden, som ar nagot, 6:te och 7:de deremot be- 
tydligt, utvidgade. Fran den sistnamnde utloper trenne 
antenn-lika treledade delar. Rouget Ann. Ent. H. Ser. 

VII, p. 437, Tab. 14, N:o I; hos en Pterostichus Xa- 
tartii Dej. , hvars hogra antenn fran 9:de leden ar 
tudelad. Reiche 1. c. p. LXXXIX. Pa en palp hos 
Bembidium striatum Fabr., hvars forsta led var hop- 
tryckt, plattad, uttill vidgad i en stor tand, och deri- 
genom irreguliart triangelformig. Jaquelin- Duval I. c. 

VIII, p. 533. Nagra tillagg till forestaende uppsats, 
innehallande upplysningar om antennernas missbildning 
hos flera, insekter, finnas bifogade af Laboulbene 1. c. 
p. 534. Pa" benen: hos en Carabus cancellatus, hvars 
tibia pa ena sidan i 3:dje fotparet ar ganska kort, 1. c. 
VII, p. LXI; hos en Pimelia fr&n Algier, pa hvars ena 
bakben funnos tre tibier af normal liingd. Leon Fair- 
iMaire 1. c. p. VII, p. LXXXII; hos en Carabus punctato- 
auratus en hornartad fbrlangning ofvanpa en af fram- 
benens trochanterer. Lucas 1. c. VII, p. LXXXVII. 



Sedan forra Arsberattelsen utgafs, hafva foljandeTidskrif- 
Entomologiska Tidskrifter blifvit fortsatta, nemligen: 
YiAnnales de la Societe Entomologique de France* 
Andra Serien, Tome VI, trimestre 3, 4, Tome VII och 
Tome VIII. ^Transactions of the Entomological Society* 



36 

med Vol. V, Part, i — 9. Now Series Vol. I, Part. 
] — 3. nStet finer Entomologische Zeitung* for 1849 
och 1850. Schaums r>Bericht uber die Wissenscliaft- 
lichen Leistungen im Gebiete der Entomologies har 
endast utkommit for 1848. Af Sachses »AUgemeine 
Deutsche Naturhistorische Zeitung in Auftrage des 
Gesellschaft Isis» har ingen fortsattning kommit Ref. 
tillhanda. y>The Entomologist)) har upphbrt att utgif- 
vas, hvaremot »The Zoologist)) i dess stalle utkommer. 
Denna senare tidskrift har likval Ref. icke haft tillfalle 
begagna. 

Utdrag af Franska Entomologiska Societetens for- 
handlingar hafva blifvit inforda i Rev. et Mag. de Zool. 

1849, p. 41, 90, 154, 227, 297, 373, 470, 579, 619. 

1850, p. 248, 399. 



Descrip- Ibland de descriptiva arbeten vi nu hafva att 

fetes? anmala, fbrtjenar onekligen sHistoria Fisica y Politica 
de Chile y publicada bajo los auspicios del supremo 
Gubierno)) por Claudio Gay, som pa styrelsens i Chili 
bekostnad borjat utgifvas i Paris 1849, storsta upp- 
marksamhet, Sedan i de forsta delarne de hogre dju- 
ren blifvit beskrifna, vidtager i den 3:dje utredning af 
de i detta land fbrekommande Arachnider (Tom. Ill, 
p. 319-543), Mijriapoder (Tom. IV, p. 53—72) af 
Gervais, Thysanura (T. IV, p. 81 — 96) och Anoplura 
(T. IV, p. 97 — 104) af Nicolet samt bbrjan af Cole- 
optera utarbetad af Solier. Af Arachniderna anfbres 
fbljande antal arter, nemligen: Araneida 286, Scor- 
pionides 3, Cheliferi 3, Galeodides 2, Phalangides 
9, Acari 15, Ixodes 2, Oribatades 5, Oribata 2. Af 
Myriapoderna : Polydesmidce 2, Julidcc 3, Lithobidce 
4, Geophilidce 3. Rbrande Insekterna, hvaraf hittills 
endast Thysanura och Anoplura blifvit fullstandigt 
samt Coleoptera till en stor del bearbetade, skall foam- 



37 

deles, da verket blifvit fullbordadt, redogdras. En 
miingd nya sliigten och arter hafva blifvit uppstallda. 
Diagnoserna iiro pa latin och de utforliga beskrifnin- 
garne pa Spanska. Pa de hittills utkomna utmiirkt val 
graverade och farglagda plancherna framstallas for det 
mesta arter af nya sliigten, nemligen af Arachnider 
pa 1 0, Myriapoder pa - 1 , Coleoptrer pa 40, Or- 
thoptrer pa 1 , Hemiptrer pa I , Neuroptrer p5 1 , 
Hymenoptrer pa 4, Lepidoptrer p& % och Diptrer pa 2. 

Westwoods i forra Arsber. p 6£ anmalda prakt- 
fulla arbete ))The Cabinet of Oriental Entomology* har 
med 44 hiiftet blifvit afslutadt. 

Af ett nytt arbete ^Catalogue de la Collection 
entomologique du Museum d'histoire naturelle de Pa- 
ris, publie sous la direction)) de Milne Edwards. Paris 
4850, 8:o, har 4:a hiiftet, utarbetadt af Blanciiard, 
utkommit. Denna katalog kommer att innehalla en 
upprakning af de i det rika Pariser- Museum befintliga 
entomologiska samlingarne. En ganska omstandlig och 
temligen noggrann synonymi meddelas for alia de forut 
kanda arterna och de nya aro forsedda med latinska 
diagnoser. Hvarje hafte kommer att besta af 7—8 
ark i stor octave. Det nu anmalda upptager af La-~ 
mellicomia grupperna Cetoniadw, Glaphyrido3 och en 
del af Melolonthidw med tillsammans 1001 arter, 
bland hvilka ofver 300 forut icke varit beskrifna. Ett 
icke ringa antal nya slagten hafva afven blifvit bildade. 

Under titel ))Studi Entomologici)) hafva Baudi och 
Truqui 4 848 utgifvit tvenne faskiklar, atfoljda af dels 
svarta, dels kolorerade figurer. Detta arbete innehaller 
flera monografier, nemligen: 4:o Ofver slagtet Amphi- 
coma, hvars arter beskrifvas Truqui. Af tvenne bildas 
ett nytt sliigte Exdasia. 2:o Ofver slagtet Carabus 
af Solier. Detta fordelas nu af Fdrf. i sex genera. 
3:o Den tredje och - sista afhandlingen i 4:a faskikeln 
innehaller beskrifning ofver 50 nya Brasilianska Dipter-* 



38 

arter af Rondani. Bland dessa uppstallas tverme nya 
genera. Den andra faskikeln mycket voluminbsare an 
den fbrsta innehaller: 4:o Beskrifning pa 34 nya Sta- 
phyliner, de fiesta fran Piemont och Sardinien, nagra 
Iran Columbien. 2:o Fortsattning af Soliers afhand- 
ling bfver Cola pter idee, innehallande gruppen Blapida. 
Denna afhandling upptager 218 sidor och atfoljes af 
12 plancher, hvilka aro utforda med mycken omsorg, 
och 3:o en af framlidne Professor Gene efterlemnad 
uppsats, innehallande beskrifning pa en Sarcoptes-arl, 
som lefver pa Strix flammea. Den bifogade planchen 
ar tecknad af Comba. som fbrst funnit denna parasit. 
Recens. i Rev. et Mag. de ZooJ. \ 849, p. 525. 

Nedanstaende arbeten, hvilka aro Ref. till inne- 
hallet obekanta, kunna endast till titlarne angifvas: 

Bertoloni nlllustratio rerum naturalium Mo- 
zambici. Dissertation. 1. De Coleopteris. Bononiae 
1849. 4:o, 56 sid. 3 kol. pi. (# Thai. 4 2J Ngr.) 

Brandt » Rapport sur I'etat actuel du Musee ento- 
mologique de I 'Acad, des Sciences)). Petersbourg 4 848. 

Beitrage zur Insecten-Fauna von Freyburg in 
Breisgau (Orlhopteren, Libellulinen) von Fischer. Jah- 
resb. der Mann. Ver. XVI. 

Rosenhauer ))Beitrage zur Bayrischen Insecten- 
Fauna)). Korresp. Blatt d. Zool. Mineral. Ver. in Re- 
gensb. III. 1 849. 

Gravenhorst ))Beitrdge zur Entomologie, beson- 
ders in Bezug auf die Schlesische FaiCna, verfasst 
und herausgeben von den Mitgliedern der Entomolo- 
gischen Section der Schlesischen Gesellschaft fur va- 
terlandische Kulturn. 1 :e heft. 8:o (2 Thai.) 

Observations faites au sujet de la geographie 
entomologigne du Departement Maine et Loire par 
M. Millot, 8:o. 

KbNKi ))Die Waldpflege aus der Natur und Er- 
[ahrung neu aufgefasst)). Gotha 1 849. 



39 

Ebeling vEinige Worte iiber den practischen 
Theil bei Schmetter lings- und Kdfersammlungemy. 
Arch. d. Freunde der Naturg. in Meklenb. 1850, IV. 

Insecten der Sclaveiz, die vorzuglichen Gattun- 
gen je durch eine art bildlich dargestellt von Labram 
mit text yon Imhoff, har blifvit fortsatt med 91 — 98 
haftena. Hvarje httfte kostar | Thaler. 

Nagra iakttagelser rbrande insekt-arters fbrekom- 
mande i Northumberland hafva blifvit meddelade af 
Selby. Berwicksh. Nat. CI. II, p. 205. 

Uti ))Beitrdge zur Rheinischen Naturgescichte)). 
I Jahrg. 1 heft. p. 7 finnes infbrd en redogbrelse af 
Fischer bfver alia naturhistoriska arbeten, hvaruti djur 
tillhbrande Badens Fauna hittills blifvit afhandlade. 

Sava, som meddelat sina undersbkningar rbrande 
Aetnas flora och fauna, anfbr att insekterna pa detta 
berg aro ganska talrika. Sasom uteslutande tillhbrande 
denna lokal, uppraknar Forf. Capsus ceneus, Fulgora 
hemiptera, Solenostredium lynceum och Pachyscelis 
caudatus, af hvilka likval nast den sista finnes i Afrika 
och vid Palermo samt den sista i Spanien. Ibland ut- 
marktare Lepidoptera uppraknas Pcedisca laviana, Oeco- 
phora Calisardella och Eriopus Aetna?. Hymenoptera 
fbrekomma talrikt, hvaremot Neuroptera aro fa. Af 
Coleoptera trafTas manga arter, bland hvilka omnamnas 
Arrhenodes coronatus, Sphenoptera antiqua, Buprestis 
acuminata, Apatura decastigma och Cadodera exca- 
vata. Rev. et Mag. de Zool. 4849, p. 429. 

Bremi uppger, att 10,700 insekt-arter aro honom 
bekanla sasom fbrekommande i Schweiz. Af dessa till- 
hbra 3158 Coleoptera, 1^635 Hymenoptera , 1739 
Lepidoptera, 2255 Diptera, 321 Neuroptera, 272 
Orthoptera och 733 Hemiptera. Delas detta antal i 
sadana som lefva af animalisk eller vegetabilisk fbda, 
sa visar sig, att 4855 tillhbra de fbrra och #296 arter 
de senare. Phytophagerna aro saledes de talrikaste. 



40 

Afskiljer man fr&n dessa de arter, hvilka hemta sin 
naring af forruttnade vaxtdelar, till det minsta 400, sa 
atersta omkring 4800, som uppehalla sig pa lefvande 
vaster. Jemfor man dessa med de i Schweiz fbre- 
kommande phanerogama vaxterna, sa beloper sig 2&\ 
insekt-art p& hvarje vaxt. I naturen forhaller det sig 
likval helt annorlunda; har framstaller sig nemligen en 
ofverraskande skillnad emellan olika vaxter. Det mark- 
vardigaste exemplet lemnar eken, emot den af 47 arter 
bestaende Orchideernas familj, ty pa den forra traffas 
mer an 200 insekt-arter, da Forf. deremot endast fun- 
nit 3 insekter som lefva pa Orchideer. Ofverhufvud 
hysa Monocotyledonerna fa insekter i jemforelse med 
Dicotyledonerna. Bland de senare sta Amentacese friimst 
(pa 47 arter omkring 400 species insekter). Salice- 
erna sta dessa narmast och derefter Conifererna. An- 
markningsvardt ar, att polyphagien till storre delen 
tillhor Phyllophagi, men icke Xylophagi. Fortjent af 
uppmarksamhet ar afven den omstandigheten, att skarpa, 
narkotiska vaxter aro mer omtyckta af insekterna, an 
sadana som aro sota. Verhandl. der Schweiz. Naturf. 
Gesellsch. 4850—4851, p. 87. 

Ibland Sveriges provinser har Gottland, sa val i 
geologiskt som botaniskt hanseende, lange adragit sig 
en valfortjent uppmarksamhet. Att denna o, utmarkt 
genom egenlieterna i dess formation och flora, afven i 
entomologiskt hanseende skulle vara rik pa former, som 
saknades inom andra delar af Sverige, har man lange 
ansett for gifvet. Ehuru den utgjort foremal for flera 
entomologiska undersokningar, hafva likval hittills endast 
fa underrattelser om dess insekt-fauna blifvit medde- 
lade. Ref. , som under tvenne somrar inom niimnde 
provins anstallt insamlingar, har derunder varit i till- 
falle upptacka ett for Sveriges fauna icke obetydligt 
antal nya arter, eller anteckna lokaler for andra sail- 
syntare och mindre utbredda. Under titel »Bidrag 



41 

till Gottlands Insekt-faunan bar derfbre en bbrjan 
att redogbra for der funna Coleoptera, Orthoptera och 
Hemiptera af Ref. blifvit utarbetad. For de som Sven- 
ska forut kanda arterna upptages endast namn och lo- 
kaler, for sadana som varit som utlandska af andra 
Fbrf. beskrifna, meddelas afven diagnoser och synonymi. 
De for vetenskapen nya beskrifvas fullstandigt. Diagno- 
serna, beskrifningarne och habitation aro pa latin. Af 
Coleoptera anloras sasom nya for Sverige: Dyschirius 
maritimus n. sp., Anchomenus lugens Erichs., Lacco- 
philus minutus Fabr., Hydroporus Goudotii Lap., Be- 
rosus spinosus Schonh., cericeps Curtis, Epistemus glo- 
bosus Waltl , Scydmcenus scutellaris Mull, et Kunze, 
Colon claviger Herbst, nanus Erichs., Brachypterus 
pubescens Erichs., Proleinus atomarius Erichs., Acro- 
gnathus palpalis Erichs., Oligota flavicornis Erichs., 
Onthophilus striatus Fabr., Cyphon Bohemani Mhm., 
pallidulus n. sp., Drilus concolor Ahrens, Cantharis 
figurata Mhm., Dasytes serratus Redtenb., Anobium 
emarginatum Duftschm., nigrinus Sturm, longicorne 
Sturm, Ptinus subpilosus Sturm, Anisotoma Triepkii 
Schmidt, ciliaris Schmidt, calcarata Erichs., badia Steph., 
Cyrtosa minuta Ahrens, Anthicus bifasciatus Rossi, 
humilis Germ., setulosus n. sp., Xylophilus nigrinus 
Germ., Mordella fasciata Fabr., brevicauda n. sp., Apion 
miniatum Herbst, Erirhinus pillumus Sturm, Antho- 
nomus pcdicularius Linn., Oxyacanthce n. sp., Corys- 
somerus capucinus Beck, Tychius Juncei Reich., linea- 
tulus Schh., Sibynes pha/eratus Stev., Coeliodes fuli- 
ginosus Schh., Adimonia Oelandica n. sp., Aphthona 
sublcevis n. sp., Plectroscelis confusa n. sp., Olibrus 
corticalis Panz., pygmceus Steph., Scymnus bisignatus 
n. sp , Nundina litura Fabr., Bryaxis sanguined 
Reichenb. Af Orthoptera: Gomphocerus abruptipennis 
v. Borck. Af Hemiptera: Cimex fuscispinus n. sp., 
Corizus magnicornis Fabr., laticeps n. sp., Hetero- 



gaster Ericce Schill., Pachymerus quadrat us Farr., 
brunneus Sahlb., femoralis n. sp., insectus Zett. n. sp., 
Capsus flavolimbatus n. sp., brachypterus n. sp., Or- 
thosteira obscura Herr. Schaff., Delphax lepida Bra*, 
pallidula Bhn., brevipennis Bhn., mesomela n. sp., 61* 
vittata n. sp., Aphrophora corticea Germ., Deltocephalus 
maculiceps Bhn., multinotatus Bhn., collinus n. sp., crn- 
dellus n. sp., Thamnotettix punctifrons Fall., Phrag- 
mitis Bhn., Jassus impurus Bhn. och Chermes Callunce 
n. sp., eller tillsammans 79 for Sveriges fauna nya arter. 
Vet. Akad. Handl. 1849, p. 194. 

Vi hafva ytterligare att anmala en i sammasyfte 
utgifven afhandling eller vAnteckningar ofver insekter 
observerade pa Gottland och i en del af Calmare Ian, 
under sommaren 4850)) af G. A. Dahlbom. Uti denna 
uppsats, skrifven helt och hallet pA Svenska med un- 
dantag af diagnoserna, afhandlas endast Diptera och 
Hemiptera. Utom forut kiinda sallsyntare arter, som 
uppraknas med angifvande af de lokaler der de blifvil 
funna, beskrifvas omstandligt foljande for Sverige nya 
arter, nemligen: af Diptera Leptogaster dorsalis, Hi- 
lara cingulata, Tephritis plagiata, Ceratopogon hor- 
tulanus och Cecidomyia nigritarsis, samt af Hemiptera : 
Vacuna elegantula, Lachnus Aucuparice, distinguen- 
dus, Aphis excelsionis, Psylla malachitica, Typhlocyba 
Pteridis, Cicadula Alneti, orichalcea, Thamnotettix 
aliena , Deltocephalus pallidinervis , confinis , fusco- 
signatus, Delphax albosignata, Dictyonota erythroph- 
thahna Germ., Cyllocoris vittatus (troligen samma art, 
som Ref. forut beskrifvit under namnet Capsus flavo- 
limbatus), Phytocoris pallidulus, viridipennis, Lopus 
oculatus, Rhyparocomus marginatus, Stenogaster fusco- 
venosus, Nabis fuminervis, dorsatus, limbatus och li- 
neatus eller tillsammans 29 arter. Vet. Akad. Handl. 
1850. I, p. 155. 



43 

Ofver karakteren af Syd-Persiens insekt-fauna 
har Kollar och Redtenbacher meddelat upplysningar, 
grundade pa de af Kotschy 1842 i namnde land gjorda 
insamlingar. De hoga bergsdalarne vid Schiraz, Gere 
och Persepolis, ehuru belagna under samma breddgrad 
som Cairo (29° N. lat.) fbrete en helt annan karakter 
i deras fauna och flora, an trakten omkring sistberorde 
stad och det mellanliggande Arabien. Redan pa den 
i Persiska viken belagna kala och klippiga on Karak, 
fran hvilken Kotschy d. 2 Februari antradde sin resa 
till det inre af sbdra Persien och vid det 3 dagsresor 
nordostligt belagna Dalaki (270 fot ofver hafvet), ta- 
ger man afsked af den dittills fbrherrskande Arabiska 
vegetationen och faunan, samt gbr bekantskap med an- 
dra djur- och vaxtformer. Kring Dalaki, berdmdt for 
sina naphta-kallor, utbreder sig en stor skog af dad- 
delpalmer, hvilka har vaxa utan all odling och lemna 
de smakligaste frukter. Under resan pa den besvar- 
liga viigen Duschtestan ? hvilken gar ofver 5 bergster- 
rasser till Schinz, funnos f§ insekter. Det 7200 fot 
hoga, i narheten af sjbn Deria belagna berget Pir a 
Zan ar pa tredje afsatsen bevaxt med Quercus per- 
sica, hagtorns- och mandelbuskar. Landskapet hade 
annu i medlet af Februari ett vinterlikt utseende och 
temligen stora snbmassor betackte jorden. Harifran 
sanker sig vagen mot Deschli-Arzehn, en vidstrackt 
bergskedja, innesluten af klippvaggar betackta med 
snb, utfor hvilka storta sig talrika strdmmar. Pa de 
sodra sluttningarne af de nordostligt angransande ber- 
gen finnas stora planteringar af vinstockar. Schiraz 
ligger 4284 fot ofver hafvet och ar belaget 33 geo- 
grafiska mil fran Abuschir, eller den bstrakusten af 
Persiska viken. Det ar en hbgtbelagen dal ? hvars 
langd fran norr till soder utgbr 6 — 8 mil och dess 
bredd fran bster till vester 3 mil. Den ar omgifven 
af 4 — 6000 lots hbga, kala berg, hvilka endast till en 



M 

del aro bekliidda med laga buskar. Dalen bar en 
knappt miirkbar lutning mot sbder, vid hvars yttersta 
linda den ungefar 6 mil i omkrets vida saltsjon Nc- 
mek-Deria ar belagen. Hela landet ar val odladt och 
vattnas under de torra somrarne genom kanaler. Kli- 
matet i Schinz ar fran December- till Februari vinter- 
likt. Ofta faller sno dock utan frost. Citroner odlas 
i de sma tradgardarne. Under Mars, April och Maj 
ar temperaturen angenam och vederqvickande. Fran 
Juni till September ar hettan om dagarne ofta tryc- 
kande, forst mot aftnarne blir det kyligare och morg- 
narne aro isynnerhet herrliga. Fran bbrjan af Mars 
till slutet af Oktober regnar det nastan alls icke, hvar- 
fbre ock vegetationen redan i medlet af Juni erhaller 
ett gult och fortorkadt utseende. Ett undantag gora 
tradgardarne vid Schiraz, som aro de yppigaste Kotschy 
sett i Orienten. De ligga i nordligaste delen af dalen 
vid foten af det vaxtrika snbberget Kuh-Barfi. Alia 
slags frukttrad , hoga rosenbuskar, vinrankor, popplar, 
salg-arter, cypresser, mulbars-, granat- och mandel- 
trad, Fraxinus lentiscifolia. Acer velutinum och en in- 
fbrd Pinus-art, utgbra den hufvudsakliga hbgre trad- 
vegetationen. Da Kotschy anlande till Schiraz, var 
arstiden der ej lamplig for insektfangst, hvarfore han 
begaf sig till den nagot lagre i sydvestlig riktning be- 
lagna dalen Geri, hvartill vagen gar forst genom ett 
smalt bergspass vid floden Kara Agasch, sedan ofver 
Tengi Lora och berget Boschum. Bergssluttningarne 
och dalen aro betackta med hagtorn, mandeltrad, myr- 
ten och ek. I ett ihaligt mandeltrad tr'affades Sa- 
turnia Pyri , afvensom den i China fbrekommande 
Saturnia dasypygos. Vid Geri, som har ett lagre och 
sydligare liige samt ett mildare klimat iin Schiraz, vaxa 
yppiga citron-, aprikos-, kbrsbars- och iippletrad. Den 
fbrutnamnda floden Kara Agadsch flyter med stark t 
lopp genom dalen och fbrenar sig med en annan fran 



sbder kommande betydlig strom, som innehftller salt 
vatten. Sidodalarne i delta hbgland tiro vilda och ode 
samt bebos af ett stort antal skorpioner, hvarfbre dessa 
dalar om sommartiden icke besbkas af innevanarne, erne- 
dan fbreniimnde djur genom sina sting ofta fbrorsaka 
hjortkalfvarnes dod. Geris flora har en bfverraskande 
likhet med Aleppos och afven ibland insekterna fbre- 
komma manga Syriska arter. Mot slutet af Mars, da 
de fiesta viixter bfverblommat, antraddes aterresan till 
Schinz. Efter ett kort uppehall, gjordes en exkursion 
bfver Zergun (4800 fot bfver hafvet) till de berbmda, 
tva sma dagsresor i bstlig riktning belagna ruinerna 
af Persopolis. Denna historiskt markvardiga trakt er- 
bjuder samlaren ringa byte, sasom varande kal och 
pa sina stallen sumpig, men i en hbgre dal Tscha 
Muna ar en rik vegetation, som omsvarmas af manga 
insekter. Den 25 April skedde aterresan till Schiraz, 
hvarifran smiirre utvandringar gjordes till Nagsch i 
sbdra delen af Schirazs-slatten. Den 4 Maj bestegs 
det bfver 6000 fot hbga snbberget Kuh Banfi. Det 
eger en yppig vegetation och pa dess spets finnes en 
alpflora, som liknar den Europeiska. Ungefar sedan 
1 af bergets hojd uppnatts, fangades manga fjarilar. 
Den sista och tillika besvarligaste resan fbretogs d. 8 
Juli till fjellet Kuh Deina i Bactriernas land, hvars 
hogsta spets beraknas till 1 2,000 fot bfver hafvet. 
Vagen dit ga> genom slatterna vid Persepolis, Bera 
Dusekurd och Posun Pyr. Det sista hvilostallet togs 
d. 28 Juli vid en hojd af 10,000 fot och den hogsta 
spetsen bestegs d. 2 Augusti. Vegetationen inskranker 
sig der till verkliga alpformer och faunan endast till 
nagra sma Carabici. Atervagen togs bfver Ardukan 
till de i Persien berbmda vinbergen Chollar. Da sb- 
dra Persien utgbr en bfver 4000 fot hog bergplata 
med enstaka bfver 10,000 fot hbga fjell, sa ar det 
naturligt att faunan har skall vara helt olika med den 



40 

som finnes i de under lika breddgrad liggande laga 
trakterna af Arabien och Egypten. Icke Arabiska och 
Egyptiska former, hvilka tillhora den subtropiska zo- 
nen, utan Syriska och Syd-Europeiska arter utgbra 
flertalet af i Persien fbrekommande species. Mesta lik- 
heten eger detta lands fauna med Medelhafs-faunan, da 
bland de af Kotschy funna 206 arterna 156 voro forut 
kanda sasom forekommande kring Medelbafvet, och de 
ofriga 50 nya likval sta nara de arter, som finnas der. 
Efter denna korta beskrifning bfver det beresta landets 
naturforhSllanden, foljer en upprakning af de insamlade 
insekterna, 460 Coleopter-arter, bland hvilka trenne 
nya genera Condylops (Malacodermata), Anthodromius 
(Malacodermata) och Osphranteria (Cerambycini) upp- 
stallas; 49 Lepidoptera, bland hvilka 18 sasom va- 
rande nya aro med diagnoser forsedda. Denkschr. der 
Kays. Akad. der Wissensch. I, I, p. k%. 

Den af Menetries utgifna, i forra Arsber. p. 94 
anmalda ^Catalogue des Insectes recueillis» par feu 
Lehmann har blifvit fortsatt och afslutad. De forut 
kanda arterna med dertill hbrande synonymi hafva 
blifvit anforda och de nya omstandligt beskrifna. Forf. 
upptager nu af Melasomata 95 arter och 3 nya slag- 
ten: Lachnogya, Alcinoe och Platamodes; Taxicornes 
% arter; Tenebrionites \\ arter: Trachelidce 32 arter; 
Stenelytra 6 arter; Curculionides 72 arter; Xylo- 
phagii 2 arter; Cerambycini 46 arter; Chrysomelince 
51 och Trimera 10 arter. Af Lepidoptera: Papilio- 
nides 78, Sphingides 1 6, Bombyces \ 6, Noctuo? 62, 
Pyralides 10, Geometrat 32 och Tineides 2 arter. 
Af Orthoptera 23 arter; liemiptera 17 arter; Neu- 
r opt era 13; Hymenoptera 20 och Dipt era 7 arter, 
eller tillsammans 1002 species. Till slut bifogar Forf. 
en kort berattelse om Lehmanns resor. Denne, som 
under sommaren 1839 gjorde exkursioner omkring 
Orenburg, erholl om hosten tillstand att atfolja en 



47 

m i 1 i I ai r- n x pod i ton till Khiva, hvarifran han Sterkom till 
Orenburg i borjan af 1840. Denna utflygt, verkstalld 
under en fbga gynsam arstid, synes icke varit for- 
ma nlig i naturhistoriskt hanseende. Sedan Lehmann 
tillbringat en eller tvenne manader i Orenburg, reste 
ban till Baskkirernas land och framkom anda fill Sta- 
taoust, hvarifran han atervande till Orenburg i Sep- 
tember samma ar. Han lemnade nastan straxt denna 
stad for att begifva sig genom Uralsk, Judersk och 
Gaurief till Novaia Alexandrovskoi, hvarifran han a"ter- 
vande till Orenburg, der vintern tillbringades. Dessa 
Ivenne senare resor synas i entomologiskt hanseende 
varit fbrdelaktiga. Den 20 Maj 4841 fdretog Lehmann 
sin resa till Bokhariet. Sedan han passerat Berdianka, 
anlande han till Karavan-Ozero vid floden lick, hvil- 
ken han loljde nagra dagar och kom derefter till Bich- 
tamak. Sedermera besteg han bergen Mugodjar, an- 
sedda slsom en gren af Uralsk, och hvilade vid stran- 
derna af Taldouk, hvarefter han uppehbll sig vid floden 
Inghiz, som man sager ega salt vatten. Lehmann om- 
namner ej detta, men han sager att hela denna trakt 
var impregnerad af salt. Efter ett besbk vid sjbn 
Kara-Koum, aterkom han till floden Inghiz. Slutligen 
uppnadde han de sandiga bknarne vid Kara-Koum, och 
ankom till brunnarne vid Altigoudoak, belagna 5 verst 
fran sjbn Aral. Sedan han slagit lager vid stranderna 
af sjbn Aighyrak, anlande han till Mailibacke ej langt 
fran floden Sir-Daria, som han bfvergick, afvensom 
Kouvan-Daria. Har bbrja redan dessa omatliga sand- 
bknar, som benamnas Kisil-Koum. Kosan styrdes nu 
sbder ut, till dess han uppn§dde floden Jan-Daria, som 
utgjuter sitt vatten i sjbn Aral. Det var i dessa bk- 
nar Lehmann gjorde sin vackraste upptackt Harpactes 
Lehmanni, som fanns springande temligen snabbt pa 
jorden och syntes ganska sysselsatt att uppsamla frbn 
af Ferula persica, for att infbra dessa i sina underjor- 



48 

diska boningar. Har fbrckommo afven Capnodis excisa 
och den vackra dagfjarilen Ismene Helios. Sedan han 
genomtagat dessa bdemarker, sa miirkvardiga i mer an 
ett hanseende, anliinde han till en liten, foga hog bergs- 
kedja, hvarest qvarter togs vid kallorna till Bakali. 
Markvardigt ar, att dessa berg besta af granit. Han 
besokte nu kallorna till Uder-Ata, och hvilade vid 
brunnarne Djaoul-Alisai, hvarifran han begaf sig till 
Karagatha, Vafkar en liten stad, belagen 5 verst fran 
Bokhara, samt, sedan han bar tillbringat en kortare tid, 
till Samarkand. Harunder passerades staderna Ak- 
Mourande, Bousman, Melik, Karmini, Siniidine, Kattje 
och Kourgan. Det ar isynnerhet under vagen fran 
Bokhara till Samarkand, som den rikaste skorden verk- 
stiilldes. I medlet af November atervande han till 
Bokhara, der vintern tillbringades. Sista dagarne af 
April lemnade han berorde stalle och bfvertagade anyo 
sandoknen Kisil-Krum och begaf sig ater till Oren- 
burg, fbljande nastan samma vag som under bortresan, 
vidare till Ourkatche, en trakt som han fbrut ej be- 
sbkt och hvarest finnas flygsandskullar, samt aterkom 
till Inghiz, der reseanteckningarne sluta. Af de nu 
upptagna arterna aro '107 Coleoptera, 9 Lepidoptera, 
<\ Neuropter och 7 Hymenoptera nya. Mem. Acad. 
d. St. Petersb. Scienc. Nat. VI, p. 217, Tab. 3— G. 

Lucas har fortsatt och afslutat sina uti ^Explo- 
ration scientifique de I'Algerie pendant les annees 
4840 — 484$ publiee par ordre da gouvernement. Zoo- 
logies pabbrjade beskrifningar bfver de i Algeriet funna 
Arachnider och Insecter. 

Roth har aflemnat berattelse om en af Schimper 
i Abyssinien gjord samling af insekter. Den trakt 
Schimper bebor ligger emellan 14:de och 13:de graden 
nordlig bredd. I narheten finnas dalar af 5000 och 
berg af 9000 fots hbjd. Under regntiden fran Juni 

till 



49 

till September visar thermometern om morgonen 11, 
middagen 1 och om aftonen 12 — 14°. Under den 
torra arstiden fran Oktober till Maj om morgonen 
10—14, middagon 18 — 23, aftonen 13—18°. I De- 
cember intraffa ofta kalla natter af +4°, allt Reaum. 
Oaktadt den betydliga hojden ofver hafvet eger likval 
berorde trakt manga tropiska viixter och egnar sig 
afven, liksom storre delen af Abyssinien, fortraffligt till 
odling af Europeiska sadesslag och grdnsaker. Ibland 
insekterna finnas fa rent tropiska former. Storsta an- 
talet visar ofverensstammelse med dem som forekomma 
i de dfre Nil-trakterna och Arabien, likval med sadana 
afvikelser, att deras sammanstallande i en egen fauna 
icke allenast ar liktigt, utan afven synes nbdvandigt. 
Med Syd-Afrika och Europa har Abyssinien fa" insekter 
gemensamt. Hela den insanda samlingen t>estod af 290 
arter i 3537 . exemplar, for det mesta Coleoptera. Ge- 
lehrt. Anzeig. XXX, p. 755. 

Uti Reisen in Britisch-Guiana in den Jahren 
4840 — - 18M ausgefufirt von Richard Schomburgk. Drit- 
ter Theil. Leipzig 1848 har Erichson uppraknat de fOrut 
kanda, samt kortligen beskrifvit de insekt-arter, som 
af Schomburgk blifvit insamlade. Talrikast ofver hela 
detta land forekomma myr-arter (Formicaries,) och 
narmast dessa i antal Termiterna. Mindre besvarliga, 
om ock lika talrika, aro Kakerlackorna. Den geogra- 
fiska utbredningen af de stora Mosqnitos-svarmarne 
stracker sig lyckligtvis endast till de lagre, sumpigare 
och fuktigare trakterna, sard el eg efter kusterna och de 
delar af floderna, hvilka till folje af vattnets stigande 
innehalia salt vatten. F de hogre och sundare re- 
gionerna aftager deras antal markbart. De fbrdelar 
innevanarne hemta af insek,terna aro ringa emot de 
olagenheter de fdrorsaka dem, ty utom nagra bi-arter, 
hvilkas valsmakande honing och larver utgora lacker- 
Pro/". Iiohemans Arsb. 1849, 1850. & 



heter, ar det endast larverna och de utbildade indivi- 
derna af nagra skal-insekter, sasom Calandra pal- 
marum och nagra Buprestider, flera fjaril-larver och 
puppor, aggen samt honorna af myr-arter, som begiir- 
ligt fortaras. Ehuru insekter forekomma ofverallt, der 
djuriskt lif kan utveckla sig, sa visar sig likval flera 
Coleoptera och Lepidoptera inskrankta till bestamda 
lokaler. Sa forekomma bland de forra flera egendom- 
liga former, sasom Phanwus, Copris, Chalcas och Ru- 
tela, endast pa Savannerna. Orthopter-slagtena Acan- 
thodis och Tropinotus endast vid flodstranderna. Pa- 
pilionides aro utbredda ofver alia Antillerna och Syd- 
Amerikas kontinent and a till Para. Roraimabergen och 
sandstens-regionerna hafva en egen Coleopter-fauna, 
och nagra utmarktare Buprestider, Cratosomi och 
Chlamys-Qiler funnos bar. Af Coleoptera upptagas 
261 arter, af hvilka 70 nya; af Orthoptera 69 arter, 
hvaribland 15 nya; Neuroptera 4, alia nya; Hy- 
menoptera 71 arter, 48 nya; Lepidoptera 170 arter, 
9 nya; Diptera 29 arter, 1 ny; Hemiptera 69 arter, 
19 nya; Homoptera 27, ett nytt sliigte och 4 nya 
arter, samt af Arachnida 14, 3 nya arter. Af Myria- 
poda, som af Troschel blifvit bearbetade, upptagas 3 
arter. hvaraf en ar ny. 

Nagra entomologiska underrattelser fran Paraguay 
hafva af Munck af Rosenschold blifvit meddelade, in- 
nehallande: 1 :o upplysning om 7 ^ermitemas konskillnad. 
Han anfor att bade hanar och honor aro bevingade 
och att de sa kallade arbetarne aro deras larver, hvar- 
emot soldaterna alltid sakna vingar och kunna anses 
sasom ett slags neutrer. Af de fyra arter, som varit 
Forf. kanda, bygger den storsta nastan koniska bon af 
anda till H alns hojd. Pa hvilken jordman dessa 
traffas aro de alltid hardare an denna, uppblotas ej af 
regn och sbnderslas med svarighet. Inuti aro de ge- 
nomborrade i alia riktningar af hal och g&ngar, men 



51 

nagot som kan kallas forradsrum, eller drottningens 
boning, hvarmed historien om Termiterna pa Guinea 
iir utstyrd, har Forf. ej kunnat upptUcka. I November 
och December lemna de bevingade individerna sina bon. 
Svarmningen sker mot aftonen, isynnerhet da regn iir 
i annalkande, och ar inom fa timmar slut, sa att der 
man sett Termiter till tusentals kringsvarma i luften, 
finnas fdljande morgon endast nagra fa vingldsa, kry- 
pande pa marken. Boets dppningar aro under svar- 
mandet tatt besatta med soldater, som med dppna kakar 
envist fdrsvara sin post och, sedan alia bevingade ut- 
krupit, hastigt igenmura alia utgangar. 2:o Pulex 
penetrans, som kallas Pike, ar allman bade i Corri- 
entes och Paraguay. Forf., som pa sig sjelf uttagit 
val hundrade stycken, har aldrig deraf erfarit annan 
fbljd, an en haftig vark, om den valdsamt uttages. 
Af abdomen ar det endast fbrsta segmentet som upp- 
svaller till en stor rund hylsa, i hvars begge andar 
de dfriga segmenterna och hufvudet sitta som sma svarta 
punkter. AnmarkningsvUrdt ar, att alia de individer 
Forf. uttagit vant honor. 3:o En larv uti Paraguay, 
kallad (Jra, finnes allmant under huden pa nbtkreatur, 
getter och hundar och anses tillhoYa stora nattfjarilar. 
Att den tillhor en Oest7'us-art anser Forf. otvifvel- 
aktigt, fastan det icke lyckats honom utklacka den. 
Pa menniskor skall nagon gang traflas under huden 
en larv, som sages vara densamma med den forut- 
namnde. Vet. Akad. Ofvers. 1849, p 59. Fror. Ta- 
gesb. I Bd. p. 65. 

Kiesenwetter, som varit stadd pa en entomologisk 
resa i sbdra Frankrike och Spanien, har i tvenne bref 
redogjort for en del af sina intressantare fynd. Stett. 
Ent. Zeit. 4849, p. 328. 1. c. 1850, p. 383. 

Uti ett fran Nizza skrifvet bref har Schaum med- 
delat flera underrattelser om sina i Italien gjorda in- 
samlingar. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 178. 



52 

Cornelius har lemnat entomologiska iakttagelser 
under en resa i grefskapet Mark rorande: l:o Palin- 
genia longicauda; 2:o Melolontha vulgaris; 3:o Cas- 
sida feiruginea, hvars larv fanns pa en art Hieracium, 
samt 4:o Gyrinus strigipennis och Poophagus Na- 
sturtii, hvilka blifvit traffade i Mark. Stett. Ent. Zeit. 
4849, p. 21. 

Ett utdrag af Whites i The Zoologie of the Vo- 
yage of Erebus and Terror meddelade beskrifningar 
ofver Nya Zeelands insekter finnes infbrdt i Rev. et 
Mag. de Zool. 1849, p. 248. 

Amyot har i Franska Entomologiska Societeten fo- 
redragit ett bref fran Westwood rorande en af den 
fdrre anvand vmethode monynymique» eller att vid 
insekternas benamning endast begagna ett namn, samt 
dettas hemtande fran Ebreiskan och flera andra sprak, 
som inom nomenklaturen forut ej blifvit anvanda. 
Ehuru flera grundade anmarkningar af Westwood blif- 
vit framstallda, har Amyot uti ett afgifvet svar vid— 
hallit siha asigter. Ann. Entom. II. Ser. VI, p. LXX. 
Metamor- Henslow, som undersokt en mangd geting- och 

humlebon, for att utrona hvilka parasiter der uppehalla 
sig, har i ett bo af getingar funnit emellan 30 — 40 
larver af Vellejus dilatatus, hvaraf det utbildade dju- 
ret pa lika stallen redan af Gyllenhal antraffats. Det 
lyckades honom likval icke upptacka, huru dessa larver 
fbda sig, men han fdrmodar, da de funnos genomstrof- 
vande cellerna, att de hemta sin niiring af geting- 
larverna. En annan parasit-insekt fann han ofta i 
getingbo, nemligen Rhipiphorus paradoxus. En af 
dessa patraffades, da den hdll pS att ata sig genom 
det silkesartade lock, som betackte en cell. Med mer 
sakerhet anser sig Fdrf. hafva utredt vissa Dipter- 
arters metamorfos, hvilka under larvtillstandet uppe- 
halla sig i geting- och humlebon. Han har nem- 
ligen funnit flera exemplar af Volucella pellucens och 



53 

Pegomyia inanis i getingbon samt Exorista devia i 
humlebon. The Zoolog. Oct. 4849. Fror. Tagesb. 
1 Bd. p. 41. 

Blisson upplyser, att han utur gallappleknblar pa 
en storre trad rot utkliickt 3 exemplar af Sesia cy- 
nipsiformis, Anaspis flava och A. frontalis, flera 
Cynips-arter samt nagra Tineider, utan att dessa se- 
nare till arterna blifvit af honom bestiimda. Ann. Ent. 
m Ser. VII, p. XXXV. 

Cox bar meddelat nagra af honom gjorda forsok 
att utrota larverna af tvenne for traden skadliga in- 
sekter, nemligen Cossus ligniperda och Scolytes de- 
structor. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. IV, p. 451. 



Insecta. 



COLEOPTERA. Af Labram hafva 15-20 haf- Aiimaa 
tena af die Schweizerischen Kdfergattungen blifvit ,tteratur - 
utgifna 4849 7 1850. (* Thaler haftet). 

Waltl y)Zur Nomenclatur der Kafer». Korresp. 
Blatt. der Zool. Mineral. Vereins in Regensburg. II. 
'1848 ar Ref. till innehallet obekant. 

Die Kafer Europas nach der Natur beschrieben 
von Kuster har under de tvenna ar denna Arsberat- 
telse omfattar blifvit fortsatt med haftena XVI — XXI. 
- Sturms Deutschlands Fauna mit Abbildungen 
nach der Natur V Abtheilung Die Insecten har blif- 
vit af J. H. C. F. Sturm fortsatt med XX bandet, 4 04 
sidor, tab. CCCXL1V— GCCLXI, som utkommit 1849. 
Detta band, som blifvit utarbetadt med lika omsorg 
som de foregaende, innehaller slagtena Sarrotrium med 
3, Diodesma med 2, Ditoma med 1, Colobicus med 
1, Synchita med 2, Cicones med % Aulonium med 






54 

% Colydium med 2, Teredus med 1, Oxylemus med 
2, Aglenus med 1, Bollirideres med 1, Pycnomerus 
med I och Cerylon med 4 arter. Sasom bihang lem- 
nas besk riming och figur bfver Leptodirus Hohenwartii 
Schmidt, som blifvit funnen i Adelsberger-grottan. Re- 
cens. i Rev. et Mag. de Zoo]. 1850. p. 134. 

Under titel vKafer fauna der Preussischen Rhein- 
lande mit besonderer Rucksicht auf Nord- und Mit- 
(eldeutschlandy) von Bach. Erste Lieferung. Coblenz 
4 849, 8:o, 336 sidor, har en for nybegynnare inom 
de trakter, hvars Coleopter-fauna Forf behandlat, latt- 
fattlig och med reda uppstalld synoptisk bfversigt, blif- 
vit utarbetad. Forf. lemnar ett schema bfver familjerna, 
hvarefter diagnoser for slagten och arter, jemte upp- 
gift pa deras fbrekommande, pa Tyska spraket meddelas. 
NSgon synonyrni har icke blifvit upptagen, hvaremot 
den Fbrf:s namn, som fbrst benamnt hvarje art, finnes 
an ford t. 

Andersh har bekraftat fbrekommandet i Preussen 
af 56 Coleopter-arter, som Kugellan beskrifvit sasom 
tillhbrande namnde lands fauna, men hvilka Siebold 
icke kunnat aterfinna. Preuss. Prowinsbl. 1848, N:o 5. 

Uti vSystematische Uebersicht der Kafer um 
Munchen. Ein Beitrag zu den Localfaunen Deutsch- 
lands)). Jena 1850 har Gemmitsger meddelat en for— 
teckning bfver de skal-insekter, som fbrekomma i nar- 
heten af Munchen, hvaraf upplyses att dessa uppga 
till 2453 arter. 

Fbljande lokalfauner iiro Ref. endast till titeln 
bekanta: 

Maehler, vEnumeratio Coleopterorum circa Hei- 
delbergum indigenarum adject is synonymis locisque 
natalibusr). Heidelbergae 1850. 8:o, 116 sid. (f Thaler). 

Systematische Verzeichniss der Kafer Siebenbiir- 
gens von E. A. Bielz. Verhandl. und Mitth. d. Siebenb. 
Vereins fur Natur-Wissensch. 4850. 



55 

Bielz, ))Beitrage zur Kaferfauna der Wallacheiv. 
Verhandl. und Mittheil. d. Siebenb. Vcreins fur Nalur- 
Wissensch. 1819. 

Forster, tUebersicht der Kaferfauna der Rhein- 
proivincemy. 1850. 

Waltl, vVerzeichniss einiger Kafer Oberbayerns 
und des Allgdus, die zugleich in hohen Norden vor- 
kommem). Korresp. bl. d. Zool. Mineral. Ver. in Regensb. 
III. 1849. 

Motschoulsky, y>Die Kafer Russlands», heft. 1, 
2. 1850. 

Gaubil, ^Catalogue synonymique des Coleopteres 
d' Europe et d Alger ie» 1849. Vol. I. 8:o, 300 sidor 
(12 francs). 

Af vCatalogus Coleopterorum Europcev, som btif- 
vit utgifven pa" foranstaltande af Entomologiska fore- 
ningen i Stettin, har den tredje fbrbattrade och tillbkta 
upplagan utkommit 1849. ($ Thaler). Flera bidrag 
till revision af denna katalog hafva blifvit meddelade af 
Kiesenwetter och Sghaum. Stett. Ent. Zeit. 1849, 
p. 98, 102, 287, samt af Dohrn, 1. c. p. 190. 

Nedanstaende tvenne arbeten hafva blifvit recen- 
serade, nemligen: »Die Familien und Gattungen der 
Deutschen Kafer- Faunae von Redtenbacher i Isis 
4 848, p. 1050. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 
350, samt vlnsecta Cajfrariay) Tome I. 4. Coleoptera 
a C. H. Boheman. Isis 1 848, p. I 049 Stett. Ent. Zeit. 
1 849, p. 32. 

Jacobsen, som meddelat en uppgift pa de Cole- 
opter-arter, som antingen aro mycket allmanna och 
karakteristiska for trakten kring Sorb, eller som der 
fbrekomma sallsynt, anfbr att Coleopter-faunan fbga 
afviker fran norra Selands och att, ehuru man skulle 
hafva anledning formoda, att Sorb-trakten skulle vara 
rikare pa arter, da den har sa manga stora skogar, 
sjbar och mossar med mellanliggande beteshagar och 



56 

iangar, ar fdrhallandet likval icke sSdant. Sorb saknar 
nemligen alia de arter, som aro egna fbr strandfau- 
nan, och vegetationen framter en marklig* enformighet 
och fattigdom pa arter. Pa de stora moss-stracknin- 
garne, hvilka fordom bildat en sjo, finnas endast fa 
gras- och starr-arter. Har och der visa sig nagra 
salg- och albuskar. Samma vegetation ar afven ra- 
dande i andra skogsmossar, i hvilka likval al och flera 
Circium-arter aro allmannare. En lika beskafTad en- 
formighet fbreter sig i sjelfva skogarne, och sjbstrSn- 
derna, vanligtvis betackta af stenar, aro mycket fattiga 
pa vaxter. Hvad som blifvit anfordt om vegetationen, 
kan afven tillampas pa Coleoptrerna, sa vidt deras 
forekommande ar betingadt medelbart eller omedelbart 
af uppgifna lokala fbrhallanden Fa arter, men rike- 
dom pa individer, utgor saledes ett hufvuddrag i trak- 
tens karakter. Denna rikedom pa individer inskranker 
sig likval hufvudsakligen till var- och hostmanaderna. 
Sommarmanaderna deremot forekomma sa fa Coleopter- 
arter, sardeles under Augusti, att man kan vandra om- 
kring halfva dagarne, utan att traffa ett halft tjog, 
sa vida man icke vill soka i kreatursspillning. Efter 
beskrifning af traktens beskafTenhet, vidtager en upp- 
rakning af de arter, hvilka Forf. ansett vara egna for 
Sorb" och anfbres for hvarje tiden da den ar framme, 
samt pa hvad stallen den blifvit funnen. Forhandl. ved 
Skandin. Naturf. 5 Mode, p. 66%. 

Siisom ett bevis pa huru mycket i entomologiskt 
hanseende iinnu aterstar att inom Sverige upptacka, har 
Ref. utarbetat en synoptisk ofversigt af de Scydmamii, 
Pselaphii och Clavigeri, som hittills blifvit funna i 
berbrde land. Sedan Gyllenhal 18£7 eller for 23 
§r sedan utgaf sista delen af sitt fbrtjenstfulla arbete 
Insecta Suecica, har ingen vidare utredning af dessa 
familjer blifvit verkstalld. Denne beskrifver 10 Scyd- 
menii, af hvilka en eller Sc. hirtus, sasom endast funnen 



57 

i Finland, miistc ulur Sveriges fauna tills vidare ute- 
slutas. En sadan minskning crsiittes likval i rikt matt 
genom de 6 for Sverige nya arter, som- Ref. varit i 
tillfalle anfora. Hvad Pselaphii betraffa, uppraknar 
Gyllenhal 17 arter, af hvilka likval tvenne maste 
utga, nemligen Ps. longicollis, som endast ar en fdga 
afvikande form af Ps. dresdensis, och Ps. glabricollis, 
som ar honan till Bythinus bulbifer. Denna familj 
bar nu blifvit tilldkt med 7 arter, hvaraf den ena till- 
hor ett inom Sverige forut ej anmarkt slagte Batrisus. 
De af Ref. for Sverige anfdrda nya arterna aro: Scyd- 
mamus Scutellaria, funnen under sten vid Klinte pa 
Gottland; Scydmcenus exilis i Smaland vid Anneberg, 
under bark pa fornade trad vid Stockholm; Sc. cla- 
viger under granbark i Maj m§nad i Jemtland; Sc. 
Eellwigii i Skane vid Sjbbo, nara Stockholm i sallskap 
med Formica rufa, allman; Eutheia scydmamoides, 
bland mossa och under bark i Smaland, Lulea Lapp- 
mark och nara Stockholm; Batrisus venustus, nara 
Stockholm i sallskap med Formica rufa; Bryaxis san- 
guinea bland mossa pa fuktiga stallen, na'ra Stockholm, 
sardeles vartiden, afven pa Gottland och i Skane; Br. 
impressa bland mossa och under affallna lof, p§ fuk- 
tiga stallen vartiden, nara Stockholm; Br. Juncorum 
i Skane nara Ramlbsa, funnen af Thomson; Bythinus 
glabricollis i Skane ibland mossa, rar; Byth. puncti- 
collis under mossa och sten, i Smaland vid Anneberg, 
vid Stock-holm och Gotheborg; Trimium brevicome i 
sallskap med Formica rufa vid Stockholm. For alia de 
anforda arterna meddelas diagnoser och fullstandig sy- 
nonymi. Vet. Akad. Ofvers. 1850, p. 265. 

Moutschoulsky, som redogjort for de af Handschuh 
i sbdra Spanien gjorda insamlingar af Coleoptera, har 
efter en anstalld jemforelse emellan insekt-faunan i 
Astra bad i Persien och trakten kring Carthagena i Spa- 
nien, uppraknat alia de inom sistnamnde land funna, 



58 

forut kanda, samt beskrifvit de nya arter, som blifvit 
patraffade. Att en sadan jemfoYelse maste blifva ofull- 
stiindig, kan man sluta deraf, att Fbrf. endast haft till- 
falle granska 250 skal-insekter fran sistberbrde land. 
Bull, de Moscou, XXII, p. 52. 

Aubg har beskrifvit 60 Coleopter-arter, som blifvit 
funna i Europa och Algeriet, tillhbrande slagtena Hy- 
droporus, Falagria, Calodera, Homalota, Oxypoda, 
A/eochara, My llama, Leptacinus, Ocypus, Philontlius, 
Sunius, P aider us, Blpdius, Omalium, Hister, Paro- 
malus, Abrceus, Captosimorphus n. g. Catops, Pti- 
lium, Ipidia, Diphyllus, Myrmechoxenus, Corticaria, 
Latridius, Anthrenus, Ammcecius, Campylus, Cardio- 
phorus, Cryptohypnus, Apion, Styphlus, Tychius, Me- 
cinus och Nanophyes. Ann. Entom. II. Ser. VIII, p. 
299, Tab. XI, fig. 3. 

Leon-Fairmaire har karakteriserat och afbildat 
nagra nya i atskilliga delar af Europa och Frankrike 
upptackta Coleopter-arter, nemligen: Coptodera massi- 
liensis, Cebrio Benedicti, Paromalus Rouzeti, Dirccea 
griseoguttata, Pyrochroa Kiesenwetteri, Cleonus tes- 
sellatus och Saphanus cylindraceus. Ann. Ent. II. Ser. 
VII, p. 419. 

Gacogne har i korthet redovisat for nagra af ho- 
nom gjorda exkursioner till Fallavier (Isere). Bland 
sallsyntare Coleopter-arter, som han funnit, uppraknas: 
Demetrias imperialis, Hololepta plana, Dry ops fe- 
morata, Megagnathus moyixdibularis och Chrysobothris 
affmis. Ann. Soc. Linn, de Lyon. 1847 — 1849, p. 223. 

Letzner anfor flera af honom i Schlesien funna 
sallsyntare Coleopter-arter, hvilka der forut ej blifvit 
anmarkta, bland hvilka torde bora namnas: Tachinus 
elongatus, Cantharis violacea, Meloe variegatus, Ca- 
rabus nodulosus, Aphodius sticticus, Cryptocephalus 
Wasastjernii. Arb. und Verand. d. Schles. Gesellsch. 
4 848, p. 92. Crioceris Sparti, Ptinus subpilosus, 



59 

Pwderus ruficollis, Saperda Tremulce, Magdalinus 
violaceus, p/degmalicus, Anthaxia aurulenta 1. c. p. 
95, 4 849, p. 66, och Nebria nivalis I.e. 4850, p. 69. 

Schaums i Arsber. 1847, 1848, p. 4 02 omnamnda 
afhandling om den i England begagnade nomenkla- 
turen for vissa Carabici och Hydrocanthari har af 
Dallas blifvit bfversatt pa Engelska och finnes intagen 
i Ann. and Mag. of Nat. Hist. Sec. Ser. Ill, p. 32. 

Kiesenwetter har gifvit diagnoser pa 50 nya 
Coleopter-arter, de fiesta insamlade under bans resa i 
Frankrike och Spanien. Fullstandiga beskrifningar korn- 
ma framdeles att meddelas. De nu kortligen karakte- 
riserade arterna tillhora slagtena: Trechus, Tachyusa, 
FJomalota, Staphylinus, Philonlhus, Quedius, Ancy- 
lophorus, Lathrobium, Stenus, Trogophloeus, Thino- 
bius, Anthophagus, Lesteua, Omalium, Anthobium, 
Pselaphus, Bythinus, Bathyscia, Brachypterus, Mo- 
rychus, Parnus, Heterocerus, Lampyris, Bhagonycha, 
Malachius, Anthocomus och Adimonia. Stett. Ent. Zeit. 
1850, p. 117; 

: Siebold, som gjort ett utdrag af Leon-Dufours 
berattelse bfver de insamlingar af Coleoptera han verk- 
stallt i Pyreneerna, uppgaende till ofver 768 arter, 
har meddelat de diagnoser som af Leon-Dufour blifvit 
lemnade pa de nya arterna. Stett. Ent. Zeit. 1849, 
p. 306. 

Westwood har beskrifvit flera Coleopter-arter af 
slagtena Carenum, Prophanes n. g. (Helopidce), Pla- 
typhanes n. g. {Helopidw), Taphroderes, Erichsonia n. g. 
(Longicornes) och Diphyllocera n. g. (Hispidce). Trans. 
Ent. Soc. V, p. 202, Tab. 22, f.°l— 6. 

Flera nya Coleopter-arter hafva af Hampe blifvit 
karakteriserade tillhbrande slagtena: Cychrus, Carabus, 
Trechus, Calodera, Gyrophcena, Placusa, Conurus, 
Boletobius, Stenus, Microrhagus, Athous, Scydmcenus, 
Symbiotes, Dendrophilus , Anisotoma, Serropalpus, 



60 

Phryganophilus, Xylophilus, Phloeophagus, Coccinella 
och Batrisus. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 34 6. 

Manneriieim har med vanlig noggranhet beskrifvit 
20 Coleopter-arter fran ostra Sibirien af foljande ge- 
nera, nemligen: Cicindela, Carabus, Taphria, Cantharis, 
Xyletinus, Aplwdius, Anomala, Bhizotrogus, Mordella, 
Clytus, Phythoecia, Pachyta och Acts, Bull, de Mo- 
scou XX11, p. 220. 

Af Parry hafva flera nya arter blifvit uppstallda 
och afbildade, tillhbrande slagtena Cicindela, Protect in, 
Macronota, Clinteria, Diaphonia, Metaxymorpha, Tri- 
ctenotoma. Trans. Entom. Soc. V, p. 80, Tab. 11, f. 
1 — 9; Physodera, Physocrotaphus n. g. , Trichius 
(sub gen. Dialithus), Macronota, Pachyteria, Cypha- 
gogus, Cerambyx, Lamia och Mastigocera. I. c. p. 179, 
Tab. 18. 

Descriptions of North- American Coleoptera, chiefly 
in. the Cabinet of Le Conte by Haldeman, 4:o, ar af 
Ref. till innehallet obekant. 

Uti ett af Agazzis utgifvet arbete »Lake superior 
its physical character, vegetation and animals com- 
pared with those of other and simular regions)). 
Boston 1 850 har Le Conte meddelat redogorelse ofver 
de vid Lake superior funna Coleopter-arter. Forf. 
faster i fdrsta rummet uppmarksambeten pa franvaron 
af alia de grupper, som aro egna for Syd-Amerikanska 
kontinenten. Sa fbrekomma der inga arter af Diccehis 
och Pasimachus. Brachelytra aro endast represente- 
rade genom former, som aro gemensamma for bada 
verldsdelarne. Ibland Buprestidce forekomma inga ar- 
ter af Brachys. Inom Scarabceiderna aro de Syd- 
Amerikanska grupperna icke for handen. Afven de fa 
nya slagten, som Fbrf. bildat, anser han icke utgbra 
nagot undantag, da de alia noga stamma bfverens med 
i Europa fbrekommande former. Forf. anmarker afven 
bristen pa karakteristiska former, hvilka dock ersattas 



61 

genom ett betydligt antal arter af sadana sliigten, 
hvilka hittills endast blifvit funna i Euro pas" och Asians 
nordliga delar. Ibland do forra finnas flora, hvilka 
endast genom de noggrannaste undersokningar kunna 
skiljas fran de analoga formerna i andra lander. Forf. 
omnamner till slut ett besynnerligt djur, som i stor 
mangd lorekommer vid Niagaras vattenfall, och som af 
Dekay blifvit uppstaldt sasom ett nytt Crustace-artadt 
djur under namnet Fluvicola Herrickii. Genom rygg- 
skoldens form liknar det Trilobiterna. Le Conte ada- 
galagger nu, att det icke ar en Crustace, utan larven 
till en skal-insekt af slagtet Eury palpus, hvilket star 
nara Lampyris. Gelehrte Anzeig. XXXI, p. 396. 

Roth har lemnat diagnoser pa 1 00 Coleopter- 
arter, som af Schimper blifvit insamlade i Abyssinien 
och tillhorande slagtena Polystichus, Aptinus, Brachi- 
nus, Anthia, Chleenius, Agonum, Pcecilus, Argutor, 
Abacetus, Harpalus, Myrmedonia, Xantholinus, Ocy- 
pus, Acylophorus, Pliilonthus, Acmwodera, Lampetis, 
Anthaxia, Pseudagrilus, Agrilus, Lampyris, Cantha- 
m, Apalochrus, Troglops, Dasytes, Melyrts, Notoxus, 
Tillus, Omosita, Attagenus, Hister, Saprinus, Cercyon, 
Gymnopleurus, Sisyphus, Heliocopris, Copris, Ontho- 
phagus, Oniticellus, Ixodina n. g. e Fam. Coprinorum, 
Eurysternus, Onitis, Aphodius och Trox. Fullstan- 
diga beskrifningar komma framdeles att meddelas i 
Denkschriften der Konigl. Acad, zu Munchen. Archiv.- 
fiir Naturg. XVII, 1, p. 115. 

Ferte-Senectere har fortsatt Guerin-Menevilles 
paborjade afhandling ofver de af Bocande i Portugisi- 
ska Guinea insamlade skal-insekter af slagtena Casno- 
nia, Stenidia, Odacantha, Trigonodactyla, Drypta, 
Galerita, Zuphium, Cymindis, Calleida, Plochionus, 
Orthogonius, Helluo, Thyreopterus. Rev. et Mag. de 
Zool. 4 849, p. 345, Brachinus, I c, 1 850, p. 236, 
PheropsopJius, Catascopus, Anthia, Siagona, Scarites, 



62 

I. c. p. 32 G, Clivina, Morio, Tc/flus, Calosoma och 
Panagceus, I. c. p. 328. 

Flera nya Coleopter-arter fran sodra Amerika 
hafva af Salle blifvit beskrifna och afbildade, nemli- 
gen: Ancystrosoma farinosum., Zopherus Jourdanii 
och larven samt puppan till Galerita Lecontei Dej. 
Ann. Entom. II. Ser. VII, p. 297, Tab. 8. Myzomor- 
phus scutellatus, Pteroplatus variabilis, Alurnus Langs- 
bergii, Arescus cordatus och quadrimaculatus, I. c. p. 
429, Tab. 13. 

Iakttagelser rorande Coleopter-arter, funna pa An- 
tillerna. hafva af Coquerel blifvit gjorda, och beskrif- 
ver han: I :o en ny art af slagtet Cis, som ban be- 
namnt C. Melliei och hvars larv lefver i Polyporus 
rnicromegas Ramond de la Sagra; 2:o metamorfosen 
af Sphenophorus ' liratus, hvars larv blifvit t raffed i 
ruttna staramar af bananastrad; ^ :0 tvenne Curculioner 
fran Martinique, Anchonus cribricollis jernte dess me- 
tamorfos samt Cleogonus Fairmairei; 4:o utvecklingen 
af Chilocorus uva, hvars larv lefver pa unga tamarin- 
der. Ann. Entom. II. Ser. VII, p. 44 1, Tab. 1 4, N.o 
H, III, IV, V, VI. 

Leon-Fairmaire, som fbretagit en utredning af 
alia hittills pa Taiti funna Coleopter-arter, anfor i in- 
ledningen: att temperaturen derstades ar ganska om- 
vexlande i anseende till de der befintliga hoga bergen, 
hvarifran talrika strbmmar, som underlnilla en viss kyla, 
nedstbi ta. Arterna aro omvexlande och individerna tal- 
rika. Sandwichs-barna, belagna norr om aeqvatorn pa 
samma afstand, som Taiti ligger sbder derom, aga nii- 
stan samma insekter, men i ringare anted. Pa Tonga- 
Tabou, ett slatt och sandigt land, der strbmmar och 
vattensamlingar aro sallsynta, forsvinna Carabici och 
Staphylini, hvaremot Heteromera aro talrika och an- 
tyda, likasom vegetationen, ett narmande till Asien. 
Samma fbrhallande eger rum med Wales-barne, hvilkas 



63 

naturalster likna Tongas. I donna vestliga del borjar 
nran aterfinna metalliska larger hos der forekommande 
arter (sasom hos Amarygmus, OlistJuena och Mallodon 
m. fl.), hvilka aro okiinda for ostra delarne, men det 
aterstar likval for rnycken bfverensstammelse emellan 
dessa tvenne zoner, att de kunna fullkomligt atskiljas. 
Efter dessa allmanna anmarkningar rorande landet och 
dess naturforhallande, loljer en upprakning af der funna 
Coleoptera, .164 arter, tillhorande slagtena Plochionus, 
Labia, Chlamius, Anchomenus, Bembidium, Colymbetes, 
Agabus, Gyrinus, Bolitochara, Placusa, Staphylinus, 
Philonthus, Sunius, Lispinus, Isomalus. Rev. et Mag. 
de Zool. 1849, p. 277. Chrysodema, Eurythyrea, 
Agrilus, Dicrepidius, Monocrepidius, Oophorus, Ade- 
locera, Cylidrus, Corynetes, Carpophilus, Nitidida, 
Epurea, Omosita, Dermestes. I. c. p. J 2o%. Platysoma, 
Paromalus, Hydrobius, Philhydrus, Cyclonotum, Apho- 
dius, Oxyomus, Qryctes, Figulus, Passalus, Opatri- 
nus, Leichenum, Bolitophagus. I. c. p 410, Tab. II. 
Diphyrhynchus n. g. (narslagtadt med Oplocephala och 
Platydema), Heterophaga, Uloma, Dibolium, Cerandria, 
Emmaglceus n. g. Amarygmus, Olisthcena, Anthicus, 
Mordella, Zonitis, Nacerdes, Selenopalpus, Dinema 
n. g. (nara Merotarsus), Rhinobrachys n, g. Tropi- 
deres. 1. c. p. 445. Sphcerorhinus, Celeuthetes, Pso- 
meles, Elytrurus, Acicnemis n. g. Cryptorhynchus, 
Tylodes, Acalles. 1. c. p. 504. Sitophilus, Calandra, 
Dryophthorus, Cossonus, Amorphocerus, Catolethrus, 
Proeces, Bhyncolus, Psepholax. 1. c. p. 550. Apate, 
Platypus, Tesmorhopalon, Cicones, Ditoma, Cerylon, 
Silvanus, Rhizophagus, Trogosita, Lwmophloeus, Den- 
drophagus, Mallodon, Obrium, Stromatium, Steira- 
stoma, Ptychodes, Lagochcirus, Clytus, ties per ophanes. 
1. c. 1850, p. 50. Oopsis n. g., Saperda, Promeco- 
theca, Galleruca, Cryptocephalus, Cocvinella. 1. c. p. 
115. Till slut foljer ett bihang, upptagande arter af 



G4 

sliigtena Ilarpafus, Zirophorus, Agrilus, Anthrenus 
och Tillus. I. c. p. 181. Densamme har afven lem- 
nat diagnoser pa 17 skal-insekter fran Taiti och Bar- 
gransande oar, tillhorande genera Lebia, Plochionus, 
A nchomenus , Monocrepidius , Agrypnus , Oophorus, 
Agrilus, Cylidrus, Elytrurus och Acalles. Rev", et 
Mag. de Zool. 1849, p. 34. 

Hochhuth meddelar under rattelser om Georg Mni- 
zeks betydliga Coleopter-samling, innehallande ofver 
23,000 arter, samt uppraknar de deruti befintliga 
markvardigare formerna. Korrekturet synes vara be- 
sorjt af en person, som icke haft nagon kannedom i 
Entomologien, ty en ovanlig miingd tryckfel forefinnas 
ofverallt. Bull, de Moscou. XXIF, p. 524. 

Ref. har uppraknat 54 af honom pa Gottland 
under aren 4848, 1849 funna, for Sveriges fauna nya 
Coleopter-arter, bland hvilka foljande, sasom for ve- 
tenskapen nya, blifvit med diagnoser forsedda, nemli- 
gen: Dischyrius maritimus, Cyphon pallidulus, An- 
thicus setulosus, Mordella brevicauda, Anthonomus 
Oxyacanthm , Adimojiia Oelandica , Aphthona sub- 
Icevis och Plectroscelis confusa. Vet. Akad. Of vers. 
1850, p. 74. 
Enskiida En monografi ofver de till slagtet Manlicora ho- 

arbeten. ran( j e ar i er ^ som fmnas i Berliner-Museum, har af Klug 
let*, blifvit utarbetad. Han upptager foljande arter, nem- 
ligen: I. M. tuberculoid, Cap och Cafferlandet. 2. M. 
granulota n sp. fran det inre af sodra Afrika. 3. M. 
scabra n. sp. Mozambique. 4. M. latipennis Waterh. 
Port-Natal, och 5. M. herculeana n. sp. fran Mosam- 
bique. Linn. Ent. IV, p. 4 1 7. Tab. I, 2. Recens. 
Fror. Tagesb. I Bd. p. 80. 

Flera Cicindela-arter, som blifvit funna i Portu- 
gisiska Guinea af Bocande, hafva af GuGrin-MGneville 
blifvit beskrifna, och redogor ha'n afven for deras lefnads- 

satt 



65 

siitt och fdrekommande. Rev. et Mag. de Zool. 1849, 
p. 76, 138. 

Chaudoir har karakteriserat en ny art af sliigtet 
Cicindela fran Ryssland, C. Nordmanni. Bull, de 
Moscou XXI, p. 448 

Ferte-Senegtere har so kt utreda att Cicindela 
versicolor 'Dej. och C. Leprieuri Dej., hvilka Guerin- 
Meneyillx ansett endast vara olika kdn af samma art, 
utgdra tvenne val skiljda species. Rev. et Mag. de Zool. 
1849, p. 319. 

Coquerel tillagger en art Cicindela, C trilunaris, Ltfnads 
fdrmagan att kunna springa pa vattnet och anfdr sa- 8atL 
som stod for denna formodan, att han funnit namnde 
art, som fdrekommer pa Madagaskar, afven pa en liten 
o i narheten af St. Maria. Ann. Ent. 1849. 3 trim. 
Fror. Tagesb. I Bd. p. 112. 

Ett rikhaltigt bidrag till utvidgande af var kan- Carabid. 
nedom om Carabici utgdr Chaudoirs vMemoire sur la 
famille des Carabiques)) Forf. beskrifver haruti 3 ar- 
ter af sliigtet Tetracha; uppstaller ett nytt genus 
Phceoxantha, hvartill fores flera arter som fdrut till- 
hort Megacephala, hvarjemte 4 ny hithdrande art ka- 
rakteriseras. Slagtet Aenictomorpha bildas af Cicindela 
analis och en ny art A. varipes anfdres. Af Euryda 
upptages en ny art. Cratochcerea n. g. har blifvit bil- 
dadt af Cicindela Bruneti Gory. Slagtnamnet Eu- 
lampra, som redan for ett annat slagte ar begagnadt, 
har blifvit utbytt mot Prepusa. Nya arter beskrifvas 
af Ctenostoma 1, Tricondyla 1, Collyris 2, Apiodera 
3, Casnonia \ , Stenidia n. g. 4, Drypta % Dendro- 
celles 2, Omphra i, Helluomorpha 1. De till Poly- 
stichus hdrande kiinda arterna, 7 till antalet, anfdras 
med deras synonymi. Anthiada? indelas i slagtena 
Anthia, Bmoglossa, Cycloloba, Cypholoba, Polyhirma, 
Microlestia med en ny art och Netrodera. Af Cymindis 
Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 5 



66 

upptages 2 och af Calleida 4 nya arter. Alia till 
det senare sliigtet horande species som blifvit beskrifna, 
utgOrande ej mindre an 90, uppriiknas med anforande 
af deras synonymi. Nya arter upptagas af Agra 3, 
Aristus 1, Lionychus 1, Lebia 5, SarothrocTepis n. g. 
(Lebia corticalis Fabr.), Pheropsophus 4, Brachinus 2. 
Arterna af slagtet Mastax, 8 till antalet, uppraknas, 
hvaraf en ar ny. Bull, de Moscou XXIII, p. 2. De 
till Coptodera horande arterna, hvilka betydligt okals 
sedan Dejean utgaf Spec. General, uppraknas, hvar- 
jemte synonymien anfores for, 29 arter och 2 nya 
uppstallas. Nya arter beskrifvas af fdljande genera: 
Catascopus 2, Euleptes 1, Ctenoncus n. g. 2, Meta- 
xymorphus n. g. 2 {Dromius (retrains), Glyphodactyla 
1 , Diaphoroncus n. g. 3, Dyscolus 1 0, Dicranoncus 
n. g. (nara Anchomenus) 1, Diploharpus n. g. (nara 
Anchonoderus) 1, Lachnophorus 3, Lasiocera 1, Ega 
1, Diaphoropsophus n. g. (nara Chlcenius) 1, Eccopto- 
menus n. g. (bildadt af Chlcenius eximius Dej.), Phy- 
solecesthus n. g. 1, Euschizomerus n. g. (nara Pana- 
gaius) 1, Epicosmus 2, Calosoma 3, Nebria 2, 0??*o- 
phron 2, hvarjemte alia till detta slagte horande arter, 
uppgaende till \ 6, med dertill horande synonymi an- 
fbras, Notiophilus 4, Drimostoma 4, Orthogonus 2, 
Haplopisthius n. g. 2, Glyptus 4, Augasmosomus 2, 
Pasimachus 1 , Holoscelis n. g. I , Siagona I , Cosci- 
nia 1 , Ditomus \ , Pachycarus \ , Mystropterus \ , 
Lacanomerus 1, Machozetus n. g. I, Mazoreus 2 och 
Tetragonoderus 2. Bull, de Moscou. XXIII, p. 349. 

Nagra nya Carabici fran Byssland och norra de- 
larne af Anatolien hafva af Chaudoir blifvit beskrifna, 
nemligen Carabus desuratus, Nordmanni, inconspi- 
cuas, Bischoffii och De Haanii. Bull, de Moscou 
XXI, p. 44 2. 

Lucas, som redogjort for vistelseorten och lefnads- 
sattet af de fvra hiftills inom Franska omradet i Afrika 



67 

funna Carabi, har afven af delta slagte uppstallt en 
ny art C. Aumonti, utmarkt fran alia ofriga genom 
ovanligt smal thorax och hufvud. Rev. et Mag. de Zool. 
1850, p. 499, Tab. 9, f. 4—4 2. 

Le CoxNtrs monografi bfver slagtet Pasimachus, som 
blifvit anmald i Arsber. for 4847, 4 848, p. 75, har 
blifvit af Leon-Fairmaire recenserad i Rev. et Mag. de 
Zool. 1850, p. 511. 

Miller har i Osterrikiska alperna upptackt trenne 
nya arter, nemligen Pterostichus lineato-punctatus, Ko- 
keilii och Nebria fasciato- punctata. Stett. Ent. Zeit. 
4 850, p. 10. 

Letzner uppraknar alia de varieteter han funnit 
i Schlesien af Pterostichus lepidus. Uebers. d. Arb. 
und Verand. d. Schles. Gesellsch. 4 849, p. 65. 

Rocanjje har af tvenne i Portugisiska Guinea funna 
nya CaraHci bildat ett nytt slagte, som han benSmnt 
Caragmanathus. Rev. et Mag. de Zool. 4849, p. 460, 
Tab. 12, 4 3. 

Fuss, ))Die Siebenbilrgische Arten der Gattung 
Nebria)) Latr. Verhandl. und Mitth. d. Siebenb. Vereins 
4 849 ar Ref. till innehallet obekant. 

Trenne nya Carabici beskrifvas af Bielz, nem- 
ligen Nebria carpathica fran alperna i Siebenbiirgen 
7400 — 7800 fot ofver hafvet; Pterostichus interrupt e- 
striatus fran samma land 6000 fot bfver hafvet och 
Stenolophus nigricollis fran Hermannstadt. Stett. Ent. 
Zeit. 1850, p. 99. 

Dawson har anfort 5 nya af honom i England 
funna arter af denna familj, Amara vectensis, Trechus 
incilis, Blemus lapidosus, Peryphus neglectus och Lo- 
pha Clarkii Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. Ill, p. £4 3. 

Om lefnadssattet af Graphipterus exclamationis Lefnad*- 
har Lucas meddelat nagra underrattelser. Den traf- 
fas 7 under , stenar och grafver sig ned i jorden. Un- 
der starkt solsken uppkryper den och springer da 



(US 

gans'ka fort samt sir svar alt fanga. Dl don gripes, 
sprider den on lukt som Emus olens. Ann. Ent. II. 
So.. VIII, p. LX1. 

Laboulbene, som beskrifvit en ny art Trechus 
(Aepus) Robinii, bar om dess lefnadssatt meddelat flora 
upplysningar. Denna lilla skal-insokt lefver i sprin- 
gorna af klippor belagna langt ut i bafvet, ocb bvilka 
betackas af floden, sa att de understundom ondast aro 
blottade 2 — 3 timmar pa dygnet. De sma djuren 
aro ganska rorliga och fly skyndsamt undan, da do 
blifva upptiickta, samt dolja sig under stenar. Forf. 
soker forklara, hum det ar mbjligt for dessa varelser 
att lefva under vattnet sttirre delen af dygnet, dolda 
under nagot skygd ocb omgifna af en luftblasa. Va- 
rar ofversvamningen liinge, anser Fbrf. att de befinna 
sig i dvala. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 23, Tab. 2, I. 

Coquebel, som upptackt larven till Aepus Ro- 
binii, bar afven lemnat nagra underrattelser om denna 
insekt-arts lefnadssatt. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 529. 
Dytiscidse. Letzner har uppstallt en ny art Agabus, som ban 

benamt A. Kotschyi Den star midt emellan A. gut- 
tatus och silesiacus, men skiljes hufvndsakligen ban 
bada genom stCJrre natformig rugulering. Uebers. d. 
Arbeit, und Verand. d. Schles. Gesellsch. 1848, p. 95. 

Guerin-Meneville uppger, att Dytiscus lapponi- 
cus, som hittills varit ansedd tillhora de nordligaste 
trakterna i Europa, blifvit funnen i Frankrike vid gran- 
sen af Piemont pa berget Lauzanier, som hojer sig 3000 
metres bfver hafvet. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 559. 
Ref. har trott sig har bora omnamna, att han for flera 
ar sedan funnit af donna art en bane och en bona i 
Skano. Dessa voro nagot stbrre an de individer som 
finnas i Lappland. 
siaphy- En bfversigt af de i Danmark fbrekommande 

BU ' Xantholini och Staphylini, atfbljd af nagra kritiska 
anmarkningar, har af Jacobsen blifvit utarbetad. Af 



GO 

Xantholini uppraknas Othius 3, Xantholinus 7 arter, 
bland hvilka X. Icevigatus iir ny, och af Leptacinus 
\ art. Af Staphylini Genuini: Staphylinus 9, Ocy- 
pus 9, Philonthus 42, samt Heterothops 3 eller till- 
sammans 76 arter. 

Da Erichson utgaf* sitt stora arbete vGenera et 
Species Staphylinorum)) , voro ett antal nordiska af 
Gyllknhal, Mannerheim och Sahlrerg beskrifna arter 
honom obekanta. Sen a re larde ban kanna en del af 
dessa genom de typiska exemplar, som blefvo honom 
af Mannerheim tillsanda, och uppriittade i anledning 
deraf en forteckning, hvaruti redogjordes for flera ar- 
ters synonymi. Schaum bar nu efter Erichsons dod 
utgifvit dessa och inhemtas deraf, att Ocalea badia 
Er. = Al. prolixa Ghl. Calodera protensa Mhm. = 
C. humilis Er. Calodera testacea Mhm. Sahlb. = 
Phloeopora reptans Er. Aleonhara flavitarsis Mhm. 
= Tachyusa chalybwa Er. Bolithocara carbonaria 
Mhm. = Tachyusa coerulea Er. Homalota vestita Er. 
= Al. crassicornis Ghl. Bolithocara planiuscula Mhm. 
— Homalota linearis Er. Bolithocara depressiuscula 
Mhm. = Homalota plana Er. Homalota cequata Er. 
sa Bol. linearis Mhm. H. plana Er. = Bol. com- 
pressa Mhm. Homalota social is Er. = Bol. casta- 
noptera var. b. Mhm. Horn, ochracea Er. = Bol. 
axillaris Mhm. Horn, clancula Er. = Bol. atrata Mhm. 
Horn, testudinea Er. == Oxypoda melanaria Mhm. 
Oxypoda helvola Er. = 0. cingulata Mhm. = Boli- 
tochara annularis Mhm. Oxypoda promiscua Er, = 
Bolitochara ha>morrhoa Mhm. = Oxypoda obfuscata 
Mhm. Oxypoda prolixa Er. = Bol. elcgantula Mhm. 
Oxypoda pidchella Er. = Bol. pulchella Mhm. Oxy- 
poda suturalis En. = Bol. suturalis Mhm. Oligota 
subtil is Er. = Microccra injlala Mhm. Boletobius 
speciosus Eft. = /Jo/, lunulatus -Mhm. Boletobius lu- 
nulatus Eft, = /io/. pulcltellus Mhm. Staphylinus 



70 

inauratus Mhm. Er. icke skiljd fr&n St. murinus. 
Ocypus brunnipes Er. = Staphylinus erythropus Mhm. 
Ocypus fuscatus Er. = St. uralensis Mhm. Philonthus 
aineus Er. = St. cyanicornis Mhm. Ph. caucasicus 
Er. = Phil, dimidiatus Mhm. Omalium rivulare 
Er. = 0. Oxyacanthce Mhm. Antliobium flavipenne 
Er 4 = lapponicum Mhm. Anthobium jimetarium Er. 
= Lathrimceum Mhm, Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 372. 

Hochhuth, som uppraknat och gifvit diagnoser pa 
alia hittills i Kaukasus och Transkaukasien funna Sta- 
phylinii, uppger deras antal till 298 arter, bland hvil- 
ka 44 forut icke varit beskrifna. Bull, de Moscou. 
XX1T, p. 18. 

Kraatz har meddelat underrattelser om deafho- 
nom i narheten af Berlin gjorda insamlingar af myrme- 
cophiler, och har han funnit flera Staphylinii, som 
forut ej blifvit patraffade i myrstackar. Stett. Ent. Zeit. 
1849, p. 184. 

Hardy, som borjat utgifva en synoptisk ofver- 
sigt ofver de Staphylinii, hvilka forekomma i Ber- 
wickshire, uppraknar af Staphylinus 7, Ocypus 6, 
Philonthus 24 och af Quedius 15 arter. Berwicksh. 
Nat. CI. 11, p. 233. 

Godard har meddelat diagnos pa en ny Staphy- 
linus-art, som erhallit namnet S. Mulsanti. Den har 
blifvit upptackt i bergen vid Corbieres. Ann. Ent. II. 
Ser. VIII, p. LV. 

Tvenne nya Staphylinii Evaesthetus Lepesii och 
Stenus Guynemeri, bada fran sodra Frankrike, haf- 
va blifvit beskrifna af Jaquelin. Ann. Ent. II. Ser. 
Y11I, p. 48. 
Bupresii- ^Nomenclature of Coleopterous Insects in the Col- 

lection of the British Museum. Part. III. Buprestida>.» 
London 1848, som blifvit utarbetad af White, visar 
en stor rikedom pa Ny-IIollandska, Ostindiska och 
Yest-Afrikanska arter, hvarcmot fa af de smarre, sar- 



71 

deles Europeiska formcrna, Annas anforda, sa att huf- 
vudsumman af de arter, som egas i Brittiska Museum, 
ar mindre an det som upptages i Dejeans katalog. Sy- 
nonymiska upplysningar och rattelser finnas icke i denna 
katalog, ehuru i detta banseende varit mycket att ut- 
reda; deremot ar den af nytta genom den anvisning 
som lemnas pa en eller flera af do biittre figurerna 
for hvarje art, da sadana funnits. 

Af det markvardigt bildade Buprestid-slagtet Po- 
hjbothris uppstaller Coquerel en ny art, P. aurocyanea, 
tagen pa Madagaskar. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. £75, 
Tab. 8, f. 4. 

Leon-Dufour bar lemnat en noggrann beskrif- 
ning och figur pa Bnprestis pulchra Fabr., forut en- 
dast funnen i Marokko, nu patraffad af Graells och 
Mieg niira Madrid. Ann. Scienc. Nat. XI, p. 231, 
Tab. 5, f. 39—41. 

GemiMinger har anfort, att han funnit larven af Metamor- 
Plosima novem-maculata. Den borrar sig cylindriska ' os ' 
gangar i stammen eller de tjockare grenarne af fogel- 
barstrad. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 63. 

Ett nytt med Galba och Pterotarsus narslagtadtEucnemi- 
genus, Galbella, har af Westwood blifvit uppstaldt. 
Det eger den korta och aggformiga stallning som 
Drapetes, sagade an tenner och djup antenn-fara pa 
undre sidan af thorax. Presternum ar baktill forlangdt 
och inneslutes af mesosterni utvidgade spets. Benen 
aro breda, med fyra tars-leder. Cab. of Orient. Ent. 
Tab. 41, f. 4. 

Ett betydligt antal, till storre delen nya, Ostin- Eiateri- 
diska Elaterider har Westwood afbildat i Cab. of 
Orient, Ent. Tab. 35, nemligen Campsosternus Tem- 
pldonii fran Ceylon, C. Stephensii Hope fran Nepaul, 
C. Dohrnii fian Assam, C. llopei fran Tcnasserim, 
Oxynopterus Cumin gii Uoi>e Iran Philippinerna, Peclo- 



72 

cera Mellyi Hope fran Thibet, Alaus mocrens fran 
Lasyahbergen, A. sordidus fran Ceylon. 
Maiaco- Ett nytt, ganska markvardigt sliigte lohthyurus 

dermata. ^ ar fl f \y ESTW00D blifvit uppstaldt. Det star nara 
Malthinus, men bar forkortade skalvingar med afsmal- 
nande spets. Vingarne aro af abdomens liingd, denna 
slutar hos bada konen med en stor hornartad, djupt 
tudelad led. Ogonen aro stora, antennerna tradformiga, 
mandiblerna fina, hvassa, pa insidan tvatandade. Ha- 
nens mellanben abnormt bildade, laren uppsvallda, bbjda, 
tibierna korta. Cab. of Orient. Ent. Tab. 41, f. 2, 3. 
Leon-Faimaires i Arsb. 1847, 1848 p. 125 om- 
namnda monografi ofver sliigtet Chalcas finnes inford 
i Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 5, Tab. 1, samt atfoljes 
af val utforda figurer ofver 8 af de beskrifna arterna. 
Da Forf. upptagit tvenne, som icke blifvit anforda i bans 
fdrut ofver detta sliigte meddelade uppsats, har Ref. 
ansett sig har bora anfora deras diagnoser: 

Chalcas fumatus: Mas. niger, griseo-sericans, elytris ad 
suturam gibbosis, post humeros fortiter excavatis, flavidis, 
nitidis, utrinque margine inferiori vitta longitudinali nigrita, 
ad humeros dilatata; aut infuscatis, utrinque obscurioribus, 
margine reflexo exteriore flavido. Femina. elytris non gib- 
bosis, utrinque leviter compressis, nigro-virescenlibus, aut 
capruleis, utrinque sub bumeris flavo-maculatis. 

Chalcas lugubris: Mas. niger, subtus griseo-pubescens; 
prothorace latiore, nigro, utrinquo late flavo-sericante; ely- 
tris prothorace duplo latioribus, parum d i la tat is, apice fere 
rotundatis, nigris, postice flavo-bimaculatis, interdum tri- 
maculatis, margine reflexo flavo. Femina nigra, prothorace 
latiore, nigro, utrinque Late flavo-sericante; elytris protho- 
race vix latioribus, laleribus carinatis, compressis, apice le- 
viter rotundatis aut subtruncatis, apice macula flava, late- 
ribus flavis. 

Terediies. Le Conte bar ulnrbctat en monografi ofver de 

i norra Amerika fbiekommande Cleridw, hvarvid ban 
foljt dels Klugs, dels Spinolas ofver denna gmpp 1cm- 
nade uppstallning. Foljande antal niter upptagas, nem- 



ligen af Tillus 2, Perylypus I, Colyphus 4, Elasmo- 
cerus 2, Cymatodera 7, Priocera I, Tarsostenus 1, 
Trichodes 3, Clerus 24, Hydnocera \ 4, Phyllobamus 
4, Ichnea \, Enoplium 6, Cory net es 4 och Opetio- 
palpus 1. Ann. Lye. Nat. Hist, of New-York. V, p. 9. 

Lucas har bland Terediles bildat en nytt sliigte, 
som ban benamnt Stenomera, samt deraf beskrifvit en 
art S£. Blanchardii fran provinsen Oran. Detta sliigte 
afviker fran alia ofriga till denna familj horande, genom 
tarserna, som endast aro forsedda med fyra leder. Ann. 
Ent. II. Ser. VIII, p. 3 1, I. I, N:o I. 

Af Heeger har utvecklingen af Corynetes rufi- Metamor- 
collis noggrant blifvit beskrifven. Ilonan lagger saltan ' os ' 
mer Hn 30 agg, vanligtvis pa torrt, fett, hiirsknadt 
kott. Utur dessa utvecklas efter 9 — I 5 dagars for- 
lopp larver, hvilka forst uppata aggskalet, hvarefter de 
fortara mjukare, fetare delar af kottet. Tre ganger 
ombyta de hud, utan att forandra form eller farg. Nio 
till femton dagar efter sista hudo:nbytet forvandlas de 
till puppor, utan att omspinna sig med nagon vafnad, 
och 12 — 14 dagar derefter utklackas de fullbildade 
djuren. Isis 1848, p. 974, T. 8, f. 13—22. 

Metamorfosen af Anobium Abietis och striatum 
har af Rouzet blifvit utredd. Larven till den forra, 
som finnes under granbark, ar gulhvit, bojd i bagform, 
sexfotad, med 12 segmenter utom hufvudet, segmen- 
terna aro nagot vidgade vid thorax. Larven till den 
senare liknar mycket den forres. Den afviker likval 
derifran genom mindre storlek, afvensom derigenom att 
de 3 till thorax horande segmenterna aro mycket mer 
uppblasta, den ar ocksa mindre luden och hvitare. 
Den blef funnen i fornade grenar af akta kastanietrad. 
Labodu^nb har sasom tilliigg till forestaende afhand- 
linc: meddelat de anatomiska undersokaiogar ban verk- 
stiillt pa forenamnde larver. Ann. Ent. II Sew p. 30o, 
Tab. 9. N:o 1. 






74 

Scydma- Ett nylt sliigte bland ScydmcenideS Chevrolatia 

n,dc8, her af Jacquelin-Duval blifvit uppstaldt. Dot karak- 
teriseras pa foljande satt : »Corpus elongatum; palpi 
maxillares articulo tertio magno, globoso-ovato, ultimo 
quam obsoleto; antenna? incrassatau, antice insertae, 
basi valde approximata?; elytra abdomine breviora; 
metathorax carinatus; abdomen segmentjs ina i qualibus, 
primo maximo)). En art, Chevrolatia instants, ban 
sodra Frankrike anfores. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 
45, T. 1, N:o II, f. a, b, c. 

siiphaies. Westwood bar beskrifvit ett ganska intressant 

genus fran Himalaya, Apatetica. Det star niira Pte- 
roloma. Hufvudet ar bredt, men afsmalnar framat. 
Cab. of Orient. Ent. Tab. 41, f. 9. 

Schjodte bar inom denna familj bildat ett nytt 
sliigte Bathyscia, bvilket likval ar synonymt med Ade- 
lops Tellkampf. De a detsamma gifna karaklerer iiro 
foljande: »MaxiIla3 mala interiori unco tcrminata corneo. 
Palpi maxillares articulo ultimo conico, acuminato. Li- 
gula membranacea, apice acute emarginata, paraglossis 
membranaceis, breviter ciliatis. Antenna? longiores, ex- 
Irorsum crassiores, articulo octavo contiguis rninore. 
Tarsi antici quadriarticulati, posteriores quinquearticu- 
lati, omnes articulo primo subsequentibus baud longiore. 
Oculi nulli. Habitus Cholevae. Mesosternum carinatum. 
Ala? nulla?)). % arter B. byssina fran Adelsbergcr- 
grottan och B. montana fran Luegger-grollan. Overs, 
ov. Dansk. Vidensk. Sellsk. Forb. 1847, N:o 6, p. 79. 

Gueuin-Meneville bar, i boen af en Pompilus- 
art, funnit en liten skal-insekt tillhorande sliigtet Ba- 
lky scia, som af Kiesexwetter blifvit benamnd B. Aubei. 
Af detta sliigte iiro nu fern arter kiinda, af bvilka 
tvenne blifvit funna i Kiirtbner-grottorna, tva pa Py- 
reneerna ocb en i Franklike i Pompilus-bon. Rev. et 
Mag. de Zool. 1849, p. 627, 



75 

Uti en monografisk bearbctning ofver de till slag- 
tet Colon horande arter, indelar Kraatz dessa pa fol- 
jando satis 

1. Framtibierna och tarserna hos bada konen enkla. 

I. Viennensis Er. c/ 1 languidus Er. ?. 2. biden- 
tatus Sahlb. 3. puncticollis Kbaatz = dentipes Er. 
Sturm. 4. serripes Sahlb. Er. tf fusculus Er $?• 

II. Framtibierna och framtarserna hos bada konen ut- 
vidgade, hanens mer an honans. 5. claviger Herbst. 
Er. 6. pubescens n. sp. ' 7. murinus n. sp. 8. den- 
tipes Sahlb. cfj brevicornis Sahlb. ?. 9. appen- 
diculatus Sahlb. Er. 4 0. calcaratus Er. c?\ P2/*/- 
meeus Er. $. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 463. 

II. nanus Er. \2. rufescens n. sp. 43. denticu- 
latus n. sp. 44. affinis Sturm. 15. angulatus Er. 
16. brunneus Er. 47. sinuatus Chaud. 4 8. sub- 
depressus Chaud. 49. latus n. sp. 1. e. p. 187. 

En annan hogst utmarkt, i Magdalena- och Adels- 
berger-grottorna forekommande skal-insekt, har af 
Schjodte blifvit beskrifven under namnet Stagobius 
troglodytes. Forf. , som anser detta slagte bora er- 
halla sin plats emellan Scydmcvrius och Choleva, har 
derpa lemnat foljande karakterer: »Maxilla3 mala in- 
teriori spinulis terminata. Palpi maxillares articulo 
ultimo conico, acuminato. Ligula membranacea. apice 
acute emarginata, paraglossis membranaceis, breviter 
ciliatis, ligulam baud ' superantibus. Antennse corpore 
longiores, graciles, extrorsum crassiores, articulis elon- 
gatis, clavatis, octavo contiguis. Pedes elongati, gra- 
eillimi, tarsi hi i formes, setis longioribus, antici quadri- 
articulali, posteriores quinquearticula'ti, omnes articulo 
primo elongato, unguiculis elongatis. Oculi nulli. Ca- 
put elongato-obovatum, deflexum. Prothorax subcy- 
lindricus, ante basin coarctatus; sternum totum sim- 
plex. Coleoptera connatu, ampla, clliptica, convexissima, 



76 

undiquc declivia. Aloe nulla')). I art, S. troglodytes. 

Denna ar af Schmidt (or flera ar sedan tillagd nainnet 

Leptodirus llohenwartii, under hvilken benamning den 

blifvit afbildad och beskrifven i Stukms Fauna, hvaruti 

afven upplyses att hanen bar fyrledade, men honan 

femledade framtarser. Overs, ov. Dansk. Vidensk. Sellsk. 

Forb. N:o (5, p. 78. 

Trioho- Uti en vidlyftig uppsats vKritische Beurtheilung 

pterygia. wn E RICHS0NS J\ 7 a turgeschiclite der Insekten Deutsch- 

lands» har Motschoulsky fbretagit sig att granska, hvad 

sa val Erichson, som Gillmeister, Allibert och Redten- 

bacher m. fl. anfort rorande de sma arter som tillhora 

Trichopterygia. Sedan Fori", genomgatt alia de olik- 

beter i vissa kroppsdelars form, som bos flera Forf. 

blifvit uppgifna, anfor ban. att af denna jemforelse 

emellan vara utmarktare Entomologers framstallningar 

rorande mundelarnes beskaffenhet visar sig, huru osakra 

och vilseledande alia mikroskopiska undersokningar af 

sa sma kroppsdelar maste blifva och buru foga man 

kan fbrlita sig pa slagten, som grundas pa sa beskaf- 

fade karakterer. Forf. meddelar harefter en uppstall- 

ning af denna fa mil j, som ban indeiar i slagtena Acra- 

trjchis, Ptinella, Micrus, Ptenidium och Anisarthria, 

samt uppraknar slutligen och bbrjar beskrifningen af de 

1 40 arter som han ansett sig kanna, ett antal vida 

bfverstigande det som bos nagon annan Forf. finnes 

uppgifvet. Bull. xMoscou XXI 11, p. 195. 

Crypto- Metamorfosen af Cryptophagus cellaris liar blif- 

Metamor- y fo utredd och afbildad af Newport. Larven patraf- 

A* fades i en cell tillbbrande Anthophora retusa, der den 

lefde af de unga bi-larvernas exkrementer. Puppan 

liknar mycket den af Diaper is Boleti. De tvenne 

sista segmenterna aro forsedda med ett par korta, le- 

dade bihang och kioppens sidor med langa bar. Trans. 

Linn. Soc. XX, p. 35 1, f. 34. Kev. et Mag. de Zool. 

1849, p. 307. 



Blisson, som funnit lnrver och puppor af Crypto- 
•phagus hirtus, har ofver dcsamma lemnat en noggrann 
beskrifning och teckning. Larven lefver pa samma 
stallen som de utbildade djuren och visar sig fran 
medlet af Juni till slutet af Augusti. Pupptillstandet 
varar 4 2 — 13 dagar. Ann. .Ent. II. Ser. VII, p. 315, 
T. 0, N:o 2. 

Ett nytt sliigte bland Colydii ar Petalophora Coiydii. 
Westwood. Det utmarker sig genorn antennernas bild- 
ning. Dessa Sro elfva-ledade och de sista lederna bilda 
en stor klubba, hvilken bestar af flata blad, fOrsta bla- 
det ar litet, det sista ganska stort. Cab. of Orient. 
Ent. Tab. 41, f. 7. 

Blisson har utredt hela metamorfosen af Silva- Metamor- 
nus sexdentatus, hvars larv traffas i ris och afven i 
andra sadesslag. Da tiden nalkas till dess bfvergang 
till puppa, hopsamlar larven smarre delar af riskornen 
och bildar sig deraf en kokong, eller inkryper den i 
korn, som aro uratna. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 163, 
Tab. 6, N:o I. Coquerel upplyser i en not, att ut- 
vecklingen af denna art forut blifvit beskrifven af 
Westwood och Ericiison, 1. c. p. 172. 

Sasom et,t med Passandra och Calodromus nar- Cucujides. 
sliigtadt genus har Westwood uppstallt Prionophora. 
Samma slagte 8r likval forut af Erichson i Naturgesch. 
d. Kaf. Deutschl. benamndt Ancistria. Gab. of Orient. 
Ent. Tab. 41, f. 6. 

Ett annat nytt slagte Trictenotoma, som af West- 
wood blifvit bildadt, synes afven tillhora denna familj. 
Det afviker likval fran ofriga hithorande genera genom 
de hos bada kbnen varande heteromera tarserna och 
de stora emarginerade ogonen. W^estwood har, fbl- 
jande Dejeans exempel, fbrenat detsamma med Longi- 
cornia, hvilka det kommer nara i anseende till mun- 
delarne, vingadrorna och bakkroppens bildning. Cab. 
of Orient. Ent. Tab. 23. 



cornia. 



78 

Laboulbbne har under benlimningen Lcemophloeus 
Dufouri beskrifvit on ny hithorande art, som blifvit 
funnen i sydvcstra Frankrike under bark. Synes vara 
samma art som Motsciioulsky kortligen karakteriserat 
under benlimningen Lcemophloeus fractipennis. Ann. 
Ent. II. Ser. VI, p. 295 cum fig. 
Lefnads- Bach upplyser, att han funnit Lcemophloeus Cle- 

*' UL matidis pa Clematis vitalba, der den sakrast traffas 

vintertiden. Stett. Ent, Zeit. 4849, p. 200. 
Palpi- Af Kiesenwetter har en valkommen monografi 

ofver slagtet Hydrcena blifvit utgifven. Fbrf. beskrif— 
ver af dessa sma djur icke mindre an 2 1 arter. Dessa 
aro utbredda ofver Europa med undantag af dess syd- 
ligaste delar. Tva arter aro exotiska, af hvilka H. 
marginicollis forekommer pa Antillerna ocb H. pen- 
sylvanica vid New-York. Fbrf. indelar detta sliigte 
salunda: 

A. Metasternum med tre kilformigt upphdjda lineer: 1. H. 
testacea Curtis. 

B. Metasternum utan kilformigt upphojda lineer. 

a. Skalvingarne emellan suturen och humeralvinkeln med 
mer Sn 6 punktrader. 

2. H. pensylvanica n. sp. 3. palustris Er. 4. Sicula n. sp. 
5. carbonaria n. sp. 6. riparia Kugel. {Elophorus minimus 
Paijk). 7. morio n. sp. 8. rugosa Mulsant. 9. nigrita Gkrm. 
10. angustata Sturm. 11. angulosa Muls. 12. marginicollis n. sp. 

b. Skalvingarne emellan suturen och humeralvinkeln med 
hdgst 6 punktrader. 

1. Punktraderna regelbundna. 
a. Bakbenen hos kdnen olika. 

13. II. polita n. sp. 14. planata n. sp. 15. dentipes Germ. 
16. lapidicola n. sp. 17. gracilis Germ. 

/?. Baktibierna hos b&da kdnen lika. 

18. H. flavipes Sturm. 

2. Punktraderna, isynnerhet p§ skalvingarnes andra 
halft, oregelbundna. 

19. H. pulchella Germ. 20. lata n. sp. Linn. Ent. IV, p. 156. 
Fror. Tagesber. 1 Bd. p. 186. Densamme har till fdrestaende 
afhandling gjort n§gra tillagg och rattelser, hvaruti en ny art 
9:a H. curta beskrifves. Linn. Ent. IV, p. 425. 



Mulsant och Rey hafva karakterjserat on ny act 
af sliigtet Ochthebius, som blifvit funned vid Tournus 
(Saone et Loire). Den liar blifvit beniimnd 0. crenu- 
latiis. Ann. Soc. Linn, de Lyon 1847 — 1849, p. 236. 

Nagra uppiysningar rorande metamorfosen af Spe?*- Mtiamor- 
cheus emarginatus hafva af Leprieur blifvit bekant- ^** 
gjorda. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. XXXIV. 

Schaum har utgifvit en ny upplaga af sin afhand- Lameiii- 
ling ))Lamellicornia Melitophilan, hvilken likval i an- corD,a - 
seende till den mangd tryckfel, som deruti under 
Forf:s franvaro insmugit sig, icke blifvit i bokhandeln 
utlemnad. 

Under titel ^Observations critiques sur la famille 
des Lamellicornes Melitophiles» hafva af Schaum en 
mangd vigtiga uppiysningar rorande hithorande arters 
synonymi blifvit meddelade, hvarjemte alia de nya ar- 
ter, som tillkommit sedan Forf. utgaf sin katalog ofver 
denna grupp, blifvit uppraknade. Ann. Ent. II. Ser. 
VII, p. 2 11. 

Samme Forf;s i forra Arsber. p 4 38 omnamnda 
afhandling om nya Cctonidce har blifvit fortsatt och 
upptagas nu arter af slagtena Glycyphana, Oxythyrea, 
Tephrqea, Cetonia, Schizorrhina, Ischnosloma och Pla- 
tygenia. Trans. Ent. Soc. V, p. 69. 

Flera nya i Ostindien funna Cetonidce tillhdrande 
slagtena Heterorhina, Protetia, Anoplocheila, Anthra- 
cophora och Clinteria beskrifvas och afbildas af West- 
wood. Trans. Ent. Soc. V, p. 144, Tab. 16. 

Af Cetonid-sliigtet Anochilia har en ny art A. 
republicana fran Madagaskar blifvit karakteriserad och 
afbildad. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 277, Tab. 8, 
f. 2, a, b. 

Rorande Oxythyrea amabilis Schaum och Leuco- 
celis eustalacta Burm. har Coquerel meddelat uppiys- 
ningar, samt pa dessa tvenne fdrut ej afbildade arter 



80 

lemnat vackra figurer. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 280, 
T. 8, f. 3—5. * 

Schaum har anfort, att han anser Mecynorliina 
Savagei utgora en fran M. polyphemus skiljd art och 
att Goliath Drury, Cacicus och giganteus icke kunna 
enligt Mellys fbrmenande sammanforas. Savage, som 
liinge vistats vid Cap Palmas och som der fangat ett 
stort antal Goliathider, ar bfvertygad om att dessa 
trenne arter afven aro skiljda, emedan de aldrig fore- 
komma tillsammans. G. giganteus finnes nemligen vid 
floden Gabon, Cacicus vid Cap Palmas och Drury vid 
Guldkusten. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. LI. 

Lucas har meddelat diagnos pa Elaphocera rubri- 
pennis, som blifvit funnen i niirheten af Algier. Ann. 
Ent. II. Ser. VI, p. XLV1II. 

Nagra observationer rorande slagtet Dasy sterna 
har af Lucas blifvit bekantgjorda, hvarjemte han af 
detsamma beskrifvit trenne nya arter, som blifvit upp- 
tackta inom Franska omradet i norra Afrika. Ann. Ent. 
II. Ser. VIII, p. 515, T. 17, N:o I. 

Rosenhauer, som kring Erlangen i stor mangd 
funnit den af Mulsant sasom Syd-Fransysk upptagna 
Rhizotrogus marginipes, har nu fullstandigt beskrif- 
vit sa val denna som dess larv. Stett. Ent. Zeit. 
1850, p. 4 2. 

Bach, som i Rhenlandet patraffat en art af Rhizo- 
trogus, hvilken han ansett vara ny, har benamnt den- 
samma Rh. foveolatus. Rosenhauer fdrmodar, att den 
ar identisk med Mulsants Rh. ?narginipes. Stett. Ent. 
Zeit. 1850, p. 4 6. 

Rorande lefnadssattet af Mololontha vulgaris och 
Hippocastani hafva flera upplysningar af Mulsant blif- 
vit meddelade. Ann. Scienc. Phys. et Nat. de Lyon. 
II. Ser. I, p. II. Densamme uppger afven, att han 

funnit 



81 

funnit forenamndo tvcnne arter i parning. Ann. Ent. 
II. Ser. VI, p. LX. 

Doebner upplyser, att han traffat tvenne hanar 
af Melontha vulgaris i parning och anser forhallandet 
varit detsamma med de individer af denna art, som af 
Heer och Gemminger blifvit funna i parning och der 
den formodade honan varit forsedd med hanens an- 
tenner. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 237. 

De la destruction des larves ou mans, vers 
blancs ou hannetons et celles des cordeliers par He- 
ricart de Thury brochure, 8;o, ar Ref. endast till titeln 
bekant. 

Uti ))Die Entwicklungsgeschichte der Gattung 
Deltochilum)) har Burmeister sokt utreda de arter, som 
tillhbra detta slagte (Hyboma Erichs., Anamnesis Vi- 
gors), hvarjemte utvecklingen af D. brasiliense blifvit 
beskrifven. Slagtet karakteriseras genom felande fram- 
tarser, langt fran hvarandra skiljda mellanhofter, uttill 
obeviipnade tibier, af hvilka de mellersta aro forsedda 
med tvenne sporrar, genom ett bredt, urholkadt brost 
och fullstandigt utvecklade vingar. For tolf arter, som 
varit Forf. bekanta, meddelas diagnoser, nemligen: D. 
dentipes Enc. [Anamnesis Mac Leayi Vigors), Icarus 
Oliv., gibbosum Fabr., brasiliense Lap., cequinoctiale 
Buquet, furcatum Lap., irroratum Kirby, bidentatum 
n. sp. fran Cayenne (mahanda metallicus Lap.), mor- 
billosum Klug. (scabripennis Dej.) fran Brasilien, ru- 
bripenne Gory, mexicanum fran Mexico, speciosum 
Reiche fran Nya Granada. Annu en art, som synes 
vara narslagtad med D. Icarus, ar Hyboma chalcea 
Buquet. Rev. Zool. 4 844, p. 19. Hyboma hyppona 
och arrogans Buq. I. c. hora, da de ega framtarser, 
lika sa litet till detta slagte, som Hyboma carinata 
Westw. och elevata Lap. Afven H. Iceve Lap. och 
Lacordairei Lap. hafva varit Burmeister okanda och 
Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 6 



kunna svarligen hanforas till slagtet Deltochilum. Lar- 
verna lefva i stora klotrunda lerbollar, hvilkas yttre 
bekliidnad hos I). brasiliense bestar af \ turns tjockt 
lager af jord och hvilkas inre halighet ar fylld med 
en vaxtiitande insekts exkrementer. Larvema uppe- 
halla sig i en af dem forfardigad rund hala i narheten 
af exkrementerna. Larven ar afsmalnande mot bada 
andarne och i anseende till dess vistande i den tranga 
urholkningen hoptryckt. Fotterna aro sma. Puppan 
omgifven med en svart, inuti slat hylsa, bildad af lar- 
vens exkrementer. Zeitschr. fur Zool. Zoot. und Palaont. 
1848, p. 133, Tab. 4, f. 1—12. 

Reiche har upplyst, att den af Lucas beskrifna 
Onitis Chevrolatii icke ar annat an hanen till Onitis 
Menalcas. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. LVI. 

De Ostindiska Lucaniderna, med dels gula, dels 
svarta skalvingar, hafva af Westwood blifvit utredda 
och afbildade i Cab. of Orient. Ent. De ega alia full— 
standigt deiade ogon, med taggar forsedda framtibier 
hos hanarne, obevapnade mellan- och baktibier hos 
bada konen och trebladig antenn-clava, samt tillhora 
derfore Hopes subgenus Odontolabis. Gab. of Orient. 
Ent. Tab. 26. 

Leon-Fairmaire har uppstallt ett nytt slagte bland 
Lucanidce, Streptocerus, hvars karakterer aro: Anten- 
narum clava quadri-articulata, articulo primo longiore. 
Scapus funiculo longior. Mandibulae inermes, valde ar- 
cuatas, intus non pilosae. Prothorax Iateribus non 
sensim angulatis. Af detsamma beskrifves en art S. 
speciosus fran Chili. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 53. 
Tab. 1, N:o II. 

En ny art af slagtet Chiasognathus fran Chili 
har Reiche beskrifvit under benamningen Ch. Jousse- 
Unit. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 265. Fror. Tagesb. 
I Bd. p. 277. 



83 

Nya arter af denna familj aro: Morica Jeveni Meiaso. 
Lucas. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. IV. Eurychora n,ata ' 
Levaillantii Lucas, I. c. p. VII, ocli Adesmia Coucyi 
Lucas, I. c. p. XI, alia (Van Franska besittningarne i 
norra Afrika. 

Haldeman har utredt metamorfosen af Ph ysocoe- Tenebrio- 
lus inflatus Dej. {Helops contractus Melsii., H. con- M nites ' 
tractus Ceauw., H, striatus Oliv.). Larven liknar den /&«. 
af Tenebrio, men mandiblerna afvika nagot i deras 
form och bakkroppens analsegment ar tvcirt afhugget. 
Proceed. Acad. Phil. V, p. 5. 

Rbrande utvecklingen af Cistela Ceramboides harcisteiides. 
Heeger meddelat vigtiga upplysningar. Honan lagger Metamor- 
under varma solskensdagar aggen 1 turn djupt i jor- 
den. Efter \t — 20 dagars forlopp klackas larverna 
och lika lang tid atgar innan fbrsta hudombytet eger 
rum, efter hvilket de nedkrypa 8 — 10 turn i jorden, 
for att valja sig ett passande stalle att bfvervintra. 
Larverna lefva af flera slags vaxtfrOn och fbrtara i 
nbdfall torkade vaxtdelar. Mot varen krypa de hogre 
upp i jorden och hemta der sin fdda nagra dagar, 
hvarefter andra hudombytet verkstalles. Det tredje 
fdrsiggar efter 14 — 18 dagar. De forvandlas seder- 
mera till puppor, utan att fOrut forfardiga sig nagon 
kokong. Isis 1848, p. 928, Tab. 8, f. 12—24. 

Monographic des Anthicus et genres voisins, Anthid- 
Coleopteres heteromeres de la Tribu des Trachelides des * 
par Ferte-Senectere. Paris 1849, 8:o, 350 sid. med 
16 illuminerade plancher (18 francs; med okolorerade 
figurer 14 francs), ar ett arbete som Ref. annu icke 
haft tillfalle se. 

Tre i Spanien funna nya arter af slagtet An- 
thicus hafva af Leon-Dufour blifvit beskrifna och af- 
bildade. Ann. Scienc. Nat. Ill Ser. p. 229, Tab. 5, 
f. 42 — 49. 



84 

Vcsican- Lucas anfor en varietet af Zonitis nigripennis, 

tla ' som blifvit funnen i Afrika. Hufvudet, thorax och 
scutellen aro till stbrre delen svarta. Ann. Ent. II. 
Ser. VII, p. LXIV. 

Metamor- Den hittills alltftJr ofullstandigt utredda metamor- 

fosen af Meloe har af Newport blifvit iakttagen un- 
der nastan alia dess stadier och beskrifven i tvenne 
afhandlihgar: »On the natural history and development 
of the Oil Beetle Meloe, more especielly of Meloe ci- 
catricosus)) (Trans. Linn. Soc. XX, p. 297, T. 14). 
Forf:s iakttagelser bfver iigglaggningen och de unga 
larverna bekrafta hvad aldre auctorer sasom Goedart, 
Frisch och De Geer harom anfort. Meloe-arterna aro 
sasom utbildade djur vaxtatande och fortara med for— 
karlek Rananculaceae, afven Leontodon Taraxacum. Un- 
der parningstiden aro ha name haftiga och strida ofta 
med hvarandra. Aggen laggas fa dagar efter parnin- 
gen. De klackas efter 4 — 5 veckors forlopp och utur 
dem framkomma sma ganska lifliga larver, om hvilka 
manga tvister uppstatt. Newport inneslbt 3 — 400 i 
en liten flaska tillika med lefvande individer af Cur- 
culionid- och Malachius-arter. De vidrbrde icke de 
fbrstnamnda, men betackte- genast de senare, hvaraf 
visade sig att de voro parasiter, men icke i hvilket 
andamal. Var det for att uppata deras vardar eller 
for att blifva ofverflyttade till ett stalle lampligt for 
deras utveckling? Newports observationer synas gifva 
stod at den senare asigten. Meloe-arterna lagga nem- 
ligen deras agg p§ sadana stallen, som aro utsatta for 
solen och som Hymenoptera valja till att bygga sina 
bon. Man finner ocks§ Meloe-larverna antingen pa 
Hymenoptera, eller p5 Diptera som lefva parasitiskt 
hos de fbrra. Newport har afven funnit dessa sma 
larver uppkrupna i toppen pa vaxter eller p§ blom- 
mor, afvaktande det ogonblick, da en Hymenopter be- 
sbker dessa stallen, for att fasta sig vid densamma. 



85 

Den fullviixta larven och pupporna af Meloe cicatrix 
cosus har Forf. funnit i celler tillhorandc Anthophora 
retusa. Han har likval icke kunnat med full visshet 
utrbna, 001 larverna lefva af biens forrader, hvilket 
ban likval anser troligt. Da den blir aldre, fbrandrar 
den form och far nagon likhet med den utbildade in- 
sekten. Da den bfvergar till puppa, faller den liksom 
i dvala, blir fotltis och omger sig med en kokong af 
orangegul farg. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 305. 
I den andra afhandlingen, »The history and general 
Anatomy of Meloe and its affinities compared ivith 
those of the Strepsiptera and Anoplourav, har New- 
port anfdrt de iakttagelser, som blifvit gjorda ofver 
det parasitiska Jefnadssattet hos de narstaende slagtena 
Tetraonyx, Mylabris, Horia, Sitaris, Apalus, Ripi- 
phorus, Symbius och Pelecotoma, samt uppstallt en 
jemfbrelse emellan Strepsiptera och Meloe under deras 
forsta parasitiska lefnadsperioder. Utaf den tunna, hvassa, 
treledade formen af mandiblerna drager Forf. den slut- 
sats, att de unga Meloe-larverna angripa Hymenopter- 
larverna. Den forandring som fbrsiggar med de fOrra 
under deras utveckling, derigenom att de spetsiga ka- 
karne erhalla en tjock, kort och trubbig form, benens 
fbrminskning och hufvudets bildning i sista stadiet, 
leda till den fbrmodan, att de, efter fbrtarande af de 
unga bi-larverna, under ett senare stadium lefva af det 
blomstoft, som for dessa blifvit infbrdt, och salunda 
bfverg& fran kbtt- till vaxtatande djur. Linn. Trans. 
XX, 2, p. 371. 

C. J. Schonherr, vGenera et Species Curculio- Curcuiio- 
nidum Catalogus ab H. Jekel recensus et ordinatusy>. 
Paris 1849, 4 2:o, 279 sidor, innehMIer enligt hvad 
titeln antyder en upprakning af de Curculioner, som 
blifvit beskrima i Schonherrs slora arbete bfver denna 
familj och cir af nytta vid skeende utbyten. 



86 

Labram och Imhoff y>Die Gattungen der Bus- 
selkdfer erlliutert dutch bildliche darstellungen ein- 
zelner Artenu har blifvit fortsatt med I 6— 18 haftena. 

Jacobsen har uppgjort en fbrteckning ofver de r 
Danmark fbrekommande Curculionider, hvaruti afven 
redovisas for de tider, da de blifvit funna. Forf. upp- 
raknar af Anthribides 4, Bruchides 4, Attelabides 12, 
Apionides 64 , Bhamphides 4 , Brachy der ides 25, Cleo- 
nides 13, Mohjtides 25, Phyllobides 7, Cyclomides 2, 
Oliorhynchides 13, Erirhinides 76, Baridides 2, 
Cryptorhynchides 58, Cionides 17, Bhynchophorides 
2 eller tillsammans 327 arter. Pa" en art, Gymnce- 
tron carinatus, meddelas diagnos. Forh. ved Skandinav. 
Naturf. 5 mode, p. 711. 

Waltons anmarkningar i Ann. of Nat. Hist. II. 
Ser. 4, p. 295, 44 6. 2, p. 166, ofver de i England 
fbrekommande arter af slagtena Pissodes, Hypera, Li- 
mobius, Tropiphorus, Barynotus, Anthonomus, Erirhi- 
nus, Notaris och Procas hafva blifvit inforda i Stett. 
Ent. Zeit. 4849, p. 258. 

Bach, y>Die Arten der Gattung Apion ivelche in 
Nord- und Mitteldeutschland vorkommem ar Ref. en- 
dast till titeln bekant. 
Ltfnads- Sitona lineata och tibialis fbrotsaka mycken skada 

p§ arter och bonor derigenorn, att de afata de unga 
bladen och brodden sa fort den uppkommit ur jorden. 

Waterhouse har beskrifvit tvenne Curculionider, 
Tricorynus n. g. Zece, hvars larv angriper frbn af mais, 
och Cryptorhynchus Batatce, som gbr skada pa Batat- 
vaxten. Trans. Ent. Soc. V, p. LXVIII. 
Mttamor- Metamorfosen af Baridius cJdorizans har af Cha- 

vaxnes blifvit utredd. Larven lefver pa kalstockar, pa 
hvilkas yta, i den under jorden varande delen, den 
frambringar knblar af olika storlek, fran och med en 
artas till och med en hasselnbts. Dessa arp under- 
stundom runda, af en regulier form, understundom 



87 

ailanga, irreguliera och sammangyltrade. Vanligtvis 
forekomma 1—10 sadana utviixter pa* hvarje kalstock 
och en gang bar Forf. funnit till och med 30. Dot 
ar isynnerhet ofvcr de forsta rotterna, som man oftast 
finner dcm. Larven ar liten, hvit, cylindrisk, folios, 
3 linier lang. Den haller sig ofta hopbojd, hufvudet 
iir rundt, hornartadt, af klar, brun fiirg. Den finnes 
afven, men sallsynt, pa rotterna af jordartskockor och 
potater. Da larverva aro fullvaxta, borra de sig ut 
ur knolarne och nedkrypa i jorden, der de bilda en 
liten kokong af jord , hvarutur insekten foljande var 
utklackes. Bull, de la Soc. Vaud. N:o 19, 4848, p. 136. 

Heeger har beskrifvit utvecklingen af Phytono- 
mus murinus. Sedan parningen forsiggatt, lagger ho- 
nan sina agg i de unga skotten af Luzern, utur hvilka, 
efter 6 — 12 dagar, de sma grona larverna utkrypa. 
De halla sig alltid i spetsen af grenarne, foda sig af 
de unga bladen och ombyta trenne ganger hud, hvar- 
under de icke till farg eller form underga nagon for- 
andring. Da de blifvit fullvaxta, spinna de sig vid 
stanglarne en aggformig, hvit, silkesartad kokong, uti 
hvilken de efter 9 — 12 dagars forlopp forvandlas till 
puppor och efter ungefiir lika lang tid utklackas. Isis 
1848, p. 980, Tab.\ f. 1 — 11. 

Boie upplyser, att Phytonomus Arandinis un- 
der larvtillstandet lefver pa Sium latifolium, Phytono- 
mus Pollux pa Cucubalus Behen, Phytonomus Ru- 
micis pa Polygonum aviculare och Erirhinus Festucce 
i stran af Scirpus lacustris. Stett. Ent. Zeit. 1850, 
p. 395. 

Perris har upptackt, att Coniatus chrysochlorus, 
icke sasom Durieu de Maisonneuve anfbrt, undergar 
sin fdrvandling i mossa, utan att larven lefver pa bla- 
den af Tamarix, der den spinner sig en likartad kokong 
med den, som vissa Phytonomus-arter forfardiga, da de 
skola forpuppa sig. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 25. 



88 

Att Balaninus Cerasorum undergo r sin forvand- 
ling i karnarna' af Prunus spinosa bar Godard upp- 
gifvit. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. LV. 

Utvecklingen af Cionus Verbasci har fullstandigt 
blifvit utredd af Perris i Ann. Soc. Linn, de Lyon. 
] 8 47 — 1849, p. 291, och af N anodes Tamarisci af 
Lucas, 1. c. VII, p. LXIV. 
Xylopha- Tvenne nya arter af slagtet Bostriclms hafva 

sn * blifvit beskrifna, nemligen: B. Jalappce af Letzner, 
som funnit denna art i rotterna af Julappa. Uebers. 
d. Arbeit, und Verand. der Schles. Gesellsch. 1848, p. 
99 , och B. Kaltenbachii af Bach, som upptackt sist— 
berorde art i stjelkarne af Teucrium Scorodonia och 
Origanum vulgare. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 199. 
Nagra tiliagg till beskrifningen ofver B. Kaltenbachii 
finnas infbrda, l. c 1 858, p. 18. 

Den i Arsber. 1847, 1848 p. 154 anmalda rao- 
nografi ofver slagtet Cis af Mellje har blifvit fortsatt 
och afslutad. Forf. har af denna grupp beskrifvit 93 
arter, samt dessutom fran andra Forfattare anfort 13, 
som han icke haft tillfalle se. Af de upptagna ar- 
terna tillhora 2 slagtet Endecatomus, 9 Xylographus, 
1 Bhopalodontus, C2 Cis, 1 6 Ennearthron, 1 Oro- 
phius och 2 Octotemnus. De gifna beskrifningarne 
aro omsorgsfullt utarbetade och de bifogade figurerna 
utfbrda med noggranhet, sa att denna monografi ar ett 
hogst vigtigt bidrag till redande af de svarskilda ar- 
terna inom denna grupp. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 3I3 ? 
Tab. 10 — 12. 

Sasom bihang till forestaende afhandling har be- 
skrifning pa en ny art af slagtet Cis fran Madera 
C. Wollastoni af Mellie blifvit lemnad. Ann. Ent. II. 
Ser. VII, p. LXXXV1. 

Lefnads- Bach upplyser, att Bostrichus bispinus fbrekom- 

mer pa Clematis Vitalba, der den sakrast traffas under 



89 

vinlern. Den har 2 generationer om aret. Stett. Ent. 
Zeit. 4849, p. 200. 

Kollar omnamner, att Bostrichus Typographus 
rcke, enligt Ratzerurgs uppgift, uteslutande angriper 
gran, utan afven traffas pa larktrad. Sitzungsb. d. 
Kajserl. Akad. 1849, p. 317. 

Kollar har afgifvit beriittelse om den skada, som 
af Platypus cylindrus blifvit fbrorsakad pa ekskogarne 
i lstrien. Sitzungsb. d. Kajserl. Akad. 1849, I, p. 3, 
och af Apate bispinosa pa vinstockarne i Tyrolen, 1. c. 
1850, I, p. 380. 

Upplysningar om utvecklingen af Apate capucina, Metamor- 
sexdentata, sinnata och Dufouri hafva af Perris blif- 
vit meddelade. Larven af den fbrstnamnde lefver i 
ckstubbar. der den ofta traffas i stor mangd. Larverna 
af A. sexdentata angripa grenarne af Robinia, Ficus, 
Vitis och Morus m. fl. Larverna af A, sinuata traffas 
ofta i sallskap med fbregaende arts. Af A. Dufourii 
forekommer larven i stbrar af akta kastanietrad, som 
begagnas till stbd at vinrankorna. Alia dessa larver 
narma sig till form och utseende Anobiernas. Ann. 
Ent. II Ser. p. 555, Tab. 16, N:o V. 

Leon-Dufour, som utredt metamorfosen af Xy- 
lographus bostrichoides , lemnar pa larven foljande 
diagnos: Larva hexapoda, cephala, antennata, exoculata, 
elongata, cylindroidea, 4 2 segmentata, subglabra; ca- 
pite iotundato; antennis brevibus, bistylosis, abdominis 
apice inermi ; tarsorum unguiculis simplicibus. Long. 
3 — 4 . millim. Habitat in Boleto ignario. Nympha 
nuda, obvoluta, breviter ovato-triangularis, tenerrima, 
albida, subglabra; capite sub thorace incluso. Long, 
vix 3 millim. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. VI. 

Larverna af Rhopalodontus (Cis) perforatus och 
Ennearthron comutus hafva af Mellie blifvit beskrifna. 
Ann. Ent. II. Ser. VII, p. XL. 



t mi. 



90 

Paussim. Diagnoser pa M nya arter af de markvardigt 

bildade Paussilii hafva af Westwood blifvit meddelade. 
De tillhora slagtena: Cerapterus subgen. Orthopterus 
2, subgen. Arthropterus 3, subgen. Pleuropterus 1 
och Paussus 9 arter. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser, V, p. 
493. Linn. Proceed. II, p. 55. 

Westwood har ytterligare uppstallt tvenne nya 
arter af Paussilii, tillhbrande slagtet Cerapterus, nem- 
ligen C. pardcelocerus och C. brevis, bada fran Au- 
stralien. Linn. Proceed. II, p. 100. 
Ceramby- Nagra anmarkningar rbrande slagtet Psalidogna- 

thus hafva af Reiche blifvit meddelade, hvarjemte han 
uppraknar de fyra arter, hvilka af detsamma aro 
kanda, nemligen: I. Psal. Friendii Gory = superbus 
Fries. 2. modestus Fries. 3. erythrocerus Reiche, och 
4. Cacicus {Prionocalus) White. Ann. Ent. II. Ser. 
VIII, p. 263. 

Foljande arbete ar Ref. endast till titeln bekant: 
^Materials toward a history of the Longicoj-nia 
of the United Statesn by Haldeman. Rec. i Rev. et 
Mag. de Zool. 1849, p. *376. 

Ofver de i Schlesien funna Cerambycini har 
Rendschmidt uppgjort en fbrteckning. Uebers. d. Arb. 
und. Veriind. der Schles. Gesellsch. 1850, p. 75. 

Westwood har afbildat och beskrifvit flera nya 
arter af Cerambycini: Purpuricenus decempunctatus 
(Cab. of Orient. Ent. T. 41, f. 2) fran Assam och 
novempunctatus (f. 3) fran Java. Bada synas till- 
hora slagtet Rosalia; Pachyteria dimidiata (fig. 4) 
fran Assam och Cerambyx telephoroides (fig. 1). Den 
senare synes bora bilda ett eget slagte. Den star 
nara Closteromerus, men halsskolden ar vid sidorna 
obevapnad och tibierna mot spetsen utvidgade. Af- 
ven Saperda bicolor (T. 29, f. 9) synes tillhora ett 
eget slagte; Monohammus bifasciatus (Tab. 29) fran 
Himalaya, Abryna eximia Newm , Doliops geometrica 



94 

Waterh. och Anoplura lucipor Newm. (Tab. 29) fran 
Philippinerna. 

Flora Cerambycini frSn Australien hafvaaf Saun- 
ders blifvit karakteriserade afsliigtena Enchoptera n. g. 
Mncrones, Brachopsis n. g. Stenoderus, Psilomorpha 
n. g. Oroderes n. g. Hephestion, Bimia, Akiptera, 
Brachytria, Hestliesis och Agapete. Trans. Ent. Soc. 
N. 5, I, p. 76, Tab. I, 4. 

Rendschmidt bar uppraknat alia de arter af slagtet 
Callidium, sorn bittills blifvit funna i Schlesien, upp- 
gaende till 21. De sallsyntaste aro C. rufipes, vini 
och unifasciatum. Uebers. d. Arb. und Verand. d. 
Schlcs. Gesellsch. 184-9, p. 67. 

Mulsant anfor, att Callidium abdominale Oliv. 
nu blifvit aterfunnen i Frankrike. Den har forut blif- 
vit funnen af GenE, som benamnt den Stenopterus 
decorus. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 79. 

Nagra nya arter af slagtet Clytus hafva blifvit 
beskrifna. nemligen C. Lama, funnen pa berget Pila 
och i trakten af Chamouni af Mulsant, Rev. et Mag. 
de Zool. 1850, p. 19 1. Fror. Tagesb. 1 Bd. p. 264, 
och C. quinquepunctatus, upptackt i Algeriet af Lucas. 
Ann. Ent. 11. Ser. VI, p. XLVI11. 

Lucas, som 1849 utklackt 7 exemplar af Gra- 
cilia tumida utur vedtrad af Cytisus spinosus, som 
ban 1842 hemfort fran Algier, har pa dessa, sasom 
nagot afvikande fran de i sbdra Frankrike funna indi- 
vider, lemnat en fullstiindig beskrifning. Ann. Ent. II. 
Ser. VII, p. LXV1. 

Hanen af Vesperus Xalarti. som varit okiind, 
har af Jaquelin- Duval blifvit funnen. Ann. Ent. II. 
Ser. VIII, p. 347, T. 11, f. 6. 

Rorande nagra Cerambyciners utveckling med- Metamor- 
delar Doerner: l:o Att Hammaticherus Heros som 
larv tillbringar tvenne Sr i gamla ekar. 2:o Att Lep- 
tura sculellata, kring Aschafl'enburg icke iir sallsynt 



92 

och att larven lefver i boktrad. 3:o Alt larven af 
Clytus arietis uppehaller sig i friska bokar. Stett. Ent. 
Zeit. 4850, p. *& 

Lucas omtalar, att han utklackt flera individer af 
Hesperophanes griseus och Stenopterus mauritanicus, 
hvilka sasom larver tillbringat 5 ar uti starnmar af 
Cytisus spinosus, som ban 1842 medtagit fran Oran. 
Ann. Ent. II. Ser. VI, p. LXIII. 

Graells har omstandligt beskrifvit och afbildat hela 
utvecklingen af Agapanthia irrorata, Asphodeli och 
Cardui, hvilkas larver lefva inuti stjelkarne af Thapsia 
villosa och Asphodelus ramosus. Mem. Acad. Cienc. 
de Madrid. I, 1, p. 67, Tab. 3. 
Chryso- Under titel vMonographia Cassididqrum» Auctore 

mehnae. £ AR0L0 jj Boheman. Tomus I. cum tab. 4. Holmiae 
4 850, 8:o, 452 sid. har Ref. borjat utgifva en mo- 
nografisk bearbetning ofver Linnes slagte Cassida. 
Denna grupp indelas nu i trenne storre afdelningar, 
nemligen: 

Tribus I. Capite prominulo, prosterno apice emarginato vel 
truncato, non producto. 

Tribus II. Capite prominulo, prosterno leviter emarginato vel 
truncato, producto. 

Tribus III. Capite omnino obtecto, prosterno apice emargi- 
nato, non producto. 

De till Tribus I horande 12 slagten fordelas i foljande 

sectioner: 

A. Corpore oblongo vel oblongo-ovato. 

Genus I. Delocrania Dej. 1 art. Gen. II. Sphceropalpus 
Chevrol. 1 art. Gen. III. Calopepla Hope 2 arter. Gen. 
IV. Epistictia n. g. 3 arter. 

B. Corpore subquadrato vel rotundato. 

a. Antennis clavatis. 

Gen. V. Hoplionota Hope 23 arter. 

b. Antennis subfiliformibus. 
* Scutello triangulari. 

Gen. VI. Megapyga n. g. 2 arter. Gen. VII. Prioptera 
Hope 16 arter. Gen. VIII. Himatidium Illig. 18 arter. 
Gen. IX. Calliaspis Dej. 10 arter. 



93 

** Scutello subtriangulari, apice obtase rotundato. 
Gen. X. Porphyraspis Hope 10 arter. 
C. Corpore subtriangulari. 

Gen. XI. Calyptocephala Chevrol. 6 arter. Gen. XII. Spi- 
lophora n. g. 2 arter. 
De till Tribus II hdrande slagten fordeJas i foljande 
sectioner: 

A. Unguiculis simplicibus. 

Gen. XIII. Tauroma Hope 19 arter. Gen. XIV. Desmo- 
nota Hope 25 arter. Gen. XV. Canistra Erighs. 9 arter. 
XVI. Dolicholoma Hope 28 arter. 

B. Unguiculis basi dentatis. 

a. Mesosterno simplici. 

Gen. XVII. Calaspidea Hope 7 arter. Gen. XVIII. Me- 
somphalia Hope 147 arter. Gen. XIX. Poecilaspis Hope 
49 arter. 

b. Mesosterno prominente. 

* Prosterno aequali. Scutello distincto. 
Gen. XX. Ehjtrogona Chevrolat 2 arter. 
** Prosterno canaliculato. 

f Prothorace basi quadrisinuato. Scutello semi- 
obtecto. 
Gen. XXI. Chelymorpha Chevrol. 

ff Prothorace basi bisinuato. Scutello obtecto. 
Gen. XXII. Selenis Hope. Gen. XXIII. Omoplata Hope. 
Gen. XXIV. Omaspides Chevrol. 

De fyra sista slagtena komma att beskrifvas i 
andra delen. Pa de bifogade fyra plancherna finnes 
en art af hvarje slagte framstalld. 

Lucas, som erhallit lefvande exemplar af Aspidi- 
morpha quadriremis, har beskrifvit dessa, da de i 
fargteckningen afvika fran torra individer. Ann. Ent. 
II. Ser. VII, p. LIII. 

Laboulb^ne, som funnit flera Ofvergangar emellan 
Zeugophora collaris och subspinosa, anser dem bora 
banforas till samma art. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. XLIX. 

De i Fabuicii samling befintliga Chrysomelince hafva 
af Suffrian blifvit granskade, och meddelas ofver dessa 
manga for synonymien vigtiga upplysningar. Stett. Ent. 
Zeit, 1849, p. 74. 



94 

Leon-Fairmaire, som ularbetat en monografi ofver 
slagtet Cyrtonus, karakteriserar detsamma salunda: 
»Antennse fere filiformes, apice paullo incrassata). Pro- 
thoracis angulis posticis productis, basi utrinque emar- 
ginata. Elytra convexa , collata , alis deficientibus. 
Tarsorum articuli inasquales, secundo, primo tertioque 
breviorew. Elfva hithorande arter beskrifvas, af hvilka 
tvenne fdrekomma i sodra Frankrike, de dfriga i Spa- 
nien och Portugal. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 535. 

Suffrians i Linnea Entomologica inforda monografi 
ofver de i Europa forekommande Cryptocephali har, 
hvad diagnoserna betraffa, blifvit ofversatt pa Fran- 
syska af Leon-Fairmaire. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 
285; VII, p. 143; VIII, p. *7'i. 

Haldemans vCryptocephalinarum bereali-Americce 
diagnoses)). Journ. Acad. Nat. Scienc. I, p. 245 inne- 
haller korta beskrifningar med synonymi ofver alia i 
Nord-Amerika forekommande arter. Korta diagnoser 
Ofver 24 nya arter meddelas afven af densamme. 
Proceed. Acad. April 1849, p. 470. 

Doebner har uppraknat alia de arter af Crypto- 
cephalus, som af honom blifvit funna vid Aschaffen- 
burg. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 22. 

Nagra nya arter af Cryptocephalus hafvaafSup- 
frian blifvit uppstallda, nemligen: C, Suffrianii Dohrn 
fran Karnthen, C. cristatus Dufour fran Frankrike och 
C. centrimaculatus Suffr. fran Carthagena i Spanien. 
Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 1 7. 

Densamme har ytterligare beskrifvit tvenne nya i 
Europa forekommande Cryptocephali, nemligen C. li- 
neellus och Pachybrachis termtnalis, bada fran Portu- 
gal, samt dessutom lemnat upplysning om nagra forut 
upptagna arters synonymi. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 290. 

Bada kbnen af Cryptocephalus informis Suffr. 
hafva af Rouget blifvit karakteriserade. Ann. Ent. II. 
Ser. VII, P. 159. 



95 

Rbrande nagra pa blad lefvande skal-insekters^^mor- 
lefnadssatt och metamorfos har Cornelius meddelat fol- 
jande: 1:o Alt Gonioctena 5 punctata Fabr. (pallida 
Fa br.) haller sig pa bladen af Sorbus aucuparia, der 
man i medlet af Maj, sardeles pa" deras undre sida, 
traffar larverna i mangd. 2:o Att larverna af Lema 
cyanella och L melanopa ofta traffas pa gras. Lar- 
verna till dessa trenne arter beskrifvas fullstiindigt. 
Stett. Ent. Zeit. I860, p. 19. 

Mulsant och Wachanru hafva meddelat sina iakt- 
tagelser ofver utvecklingen af Cyrtonus rotundatus 
samt beskrifva till slut en ny art af detta slagte, C. 
coarctatus. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 490. 

Boye har upplyst, att larven af Helodes Phellandri 
lefver straxt ofvan rbtterna i de ihaliga stjelkarne af 
Sium latifolium. Stett, Ent. Zeit. 1850, p. 359. 

En ny art af slagtet Helota, H. Melkji fran Thibet Erotyie- 
har Westwood afbildat. Cab. of Orient. Ent. T. 41, n3B - 
f. 8. Antalet af hit tills beskrifna arter uppgar saledes 
till fyra. (H. Vigor six Mac Leay, Servillei Hope, Gue- 
rinii Hope och Mellyi Westw.) 

White har uppstallt en ny art af Languriadce, Langu- 
Doubledaya viator fr§n Madras. Trans. Ent. Soc. N. S. riada? - 
I. Proceed, p. 1 3. 

Ett af de vigtigare arbeten, som under senare Cocdnei- 
aren utkommit, ar onekligen vSpecies des Coleopteres Udx ' 
Trimeres Securipalpes» par Mulsant. Paris et Lyon, 
8:o, 1104 sidor, infbrdt i Ann. des Sciences Physiques 
et Naturelles de Lyon. II Ser. Tome 2. Da det skulle 
blifva alltftjr vidlyftigt att utur detta rikhaltiga arbete 
meddela ett utdrag, som kunde blifva af nagon nytta, 
torde det vara tillfyllestgdrande har anfbra, att Forf. 
delar denna familj i tvenne grupper, Gymnosomides 
och Trichosomides. Till den forra hanfbres 68 genera 
och 514 arter, samt till den senare 33 genera och 
355 arter. Beskrifningarne aro omstandliga och sy- 



9G 

nonymien noggrant utredd. Ett af de generiska namn 
Forf. anvandt, nemligen Megilla, maste, sasom forut 
begagnadt for ett sliigte bland Apiarice, utbytas emot 
ett annat. 

Tvenne nya slagten, som synas sta oara Cocci- 
nella, Calyplomerus och Micropluera, hafva af Redten- 
bacher blifvit uppstallda. Det forra dfverensstammer 
genom mundelarnes bildning, de nioledade antennerna 
och de ganska stora, platta benen, nastan belt och 
hallet betackande bakhbfterna, med Clambus, men an- 
tennerna aro likval fastade langt framfbr bgonen och 
hafva endast tvenne stora apikal-leder, framtarserna 
aro forsedda med fyra och de bakre med fern leder. 
Det senare synes vara identiskt med Pitophilus Heer 
och troligen med Orthoperus Steph. Redtenb. Faun. 
Austr. p. 159. 

Mulsant har beskrifvit en ny art af Scymnus, 
som ban benamnt Sc. scutellaris. Den har blifvit fun- 
nen i narheten af Lyon. Ann. Soc. Linn, de Lyon. 
4 847— -4 849, p. 220. 
Metamor- Metamorfosen af Coccidula scutellata har af Hee- 

fo8 ' ger blifvit utredd. Sedan parningen forsiggatt, lagger 
honan efter 24 timmars forlopp 30 — 40 agg i nar- 
heten af Aphides, som uppehalla sig pa Typha latifolia. 
Efter 8 — 10 dagar utklackas larverna, hvilka forst fbda 
sig af yngre och sedan af aldre bladldss. Larverna 
ombyta trenne ganger hud. Fore huddmsningen fasta 
de sig vid bladen med bakre andan genom en klibbig 
vatska, sa att det gamla skinnet blir qvarsittande. 
Sammaledes tillgar, da de fdrvandla sig till puppor, 
utur hvilka imagines efter 1 — 1 4 dagar utklackas. 
Larverna aro icke s§ glupska som Coccinellernas, lik- 
val uppata de, som aro fullvaxta, 3 — 4 bladloss hvarje 
g§ng och 20 — 25 under dygnet. Isis 1848, p. 968, 
T. VIII, f. 4 — 12. 

Red- 



97 

Redtenbaciier bar under beniimningen Clypeastres ciyp™- 
uppstallt on ny familj. Den har fyralcdade tarser, alia stres ' 
lederna iiro enkla, den tredje viil mindre an den an- 
dra, men likval aldrig sasom hos Coccinellerna gonad 
i den senare, hufvudet fullkomligt tillbakadraget under 
halsskolden, vingarne liksom hos Ptilium forsedda med 
langa har. Den innehaller 3 slagten: Clypeaster And. 
med elfvaledade antenner och femledad klubba (1 art 
Cossyphus pusillus Ghl.), Gryphinus Redtenb. 10- 
ledade antenner med 3 storre apikalleder (2 arter 
Cossyphus lateralis Ghl. och Clypeaster pusillus Co- 
molli) samt CorylopJius Leach med nioledade antenner 
och treledad klubba (I art C. cassidoides Marsh.) 
Redtenb. Faun. Austr. p. 572. 

Le Cqnte har utarbetat en omfattande monografi Pse,a P ,liJ - 
ofver de i norra Amerika forekommande Pselaphii, 
hvaraf visar sig att inom detta land icke mindre an 
57 arter redan iiro upptackta; dessa iiro fordelade 
under foljande slagten: 

4. Ceopkyllus n. g. - Antennas approximatae, 11- 
articulataa, moniliatas, sub fronte elevata in fovea in- 
sertae. Palpi maxillares 4-articulati, articulis 3 et 4 
clavam transversam formantibus. Mentum basi angu- 
statum. Tarsi unguiculis binis aequalibus (I art). 2. 
Cedius n. g, Antennae approximates, 4 l-articulatae, 
sensim incrassatae, ad marginem frontis elevatae subtus 
insertae. Palpi maxillares 4-articulati ? art. 3 cunei- 
form^ extus acuto, 4:o majore, convexo, mentum qua- 
dratum. Tarsi unguiculis binis aequalibus (2 arter). 
3. Tmesiphorus n. g. Antennas approximates, ll-ar- 
ticulatao, sensim clavatae, ad frontis elevatae marginem 
subtus insertae. Palpi maxillares 4-articulati. articuli 
2 et 3 extus appendiculatis, 4 trianguiari, emarginato. 
Mentum quadratum. Tarsi articulo 3:o quam secundo 
sesquilongiore, unguiculis binis aequalibus. (2 arter). 
Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 7 






98 

4. Ctenistes Reichenb. (3 arter). 5. Tyrus Aunft (I 
art). 6. Pselaphus. (2 arter). 7. Tychus. (2 arter). 
8. Adranes n. g. Antennae approximate, biarticulatae, 
articulo secundo longissimo, truncate Palpi maxillares 
brevissimi (biarticulati?). Oculi nulli. Abdomen supra 
excavatum, articulo primo maximo. Tarsi unguiculo 
unico, articulis 2 primis obsolelis. (I art). 9. Hamo- 
(us Aube. (I art). 10. Bryaxis Leach. (-12 arter). 
41. Eupsenius n. g. Antenna? clavatae, distantes, ad 
marginem frontis antcriorem lateral iter sitae. Palpi 
maxillares breviusculi, articulo ultimo ovali. Mentum 
basi angustatum? Abdomen marginatum, 5-articu- 
latum, art. primo majore. Tarsi unguiculo unico, ar- 
ticulis 2 et 3 aequalibus. (I art). 42. Arthmius n. g. 
Antennae basi subapproximatae, in fossula ad frontis 
marginem insertae. Palpi maxillares 4-articulati, arti- 
culo 3:o parvo, 4:o elongato, fusiformi. Mentum basi 
angustatum. Abdomen immarginatum. Tarsi unguiculo 
singulo. ('I art). 4 3. Batrisus Aube. (4 6 arter). 44. 
Rhexius n. g. Antennae distantes, ad frontis margi- 
nem insertae, geniculatae, clavatae. Palpi maxillares 
breves, articulo ultimo ovato, acuto. Abdomen sub- 
tiliter marginatum, articulis subaequalibus. Tarsi un- 
guiculo singulo. (1 art;. 4 5. Euplectes (40 arter) 7 
och 4 6. Faronus Aube. (4 art). Af de beskrifna ar~ 
terna ar endast en gemensam for Europa och norra 
Amerika, nemligen Bryaxis haematica, hvilken Forf. lik- 
val anser tvifvelaktig sasom forekommande inom sist- 
berorde verldsdel , Bost. Journ. VI, p. 64. Ann. Ent. 
II. Ser. VIII, p. XXXI, 

Rorande nagra Pselaphus-arters lefnadssatt har 
von Heyden meddelat flera iakttagelser, hvarjemte han 
beskrifver en ny eraellan Offenbach och Bieber, i bon 
af Myrmica caespilum, funnen art. Som den icke kun- 
nat hanforas till nagot forut kandt slagte, har han for 
densamma bildat ett nytt, som han beniimt Centro- 



99 

toma. Det stflr omellan Cliennium och Ctenistes. 

Hufvudet och antennerna aro som hos det forra, men 
palperna sorn hos det senare. Fran b&da skiljes det 
liilt genom kortare, bredare statur. Centrotoma ka- 
rakteriseras salunda. Antennerna 11-ledade, fastade 
pa pannan, tjocka, med linsformiga leder. Framfor 
munnen pa bada sidor ett kagelformigt bihang. Ma- 
xillar-palperna 3-Iedade, lederna klotformiga, med tag- 
giga bihang. Tarserna med % lika klor. Den anforda 
arten C. lucifuga ar svartbrun, glansande, djupt punk- 
terad, besatt med nedliggande fjell-Jika har. Pannan 
med tva gropar. Thorax med en gro>p och tvenne efter 
langden gaende faror. Palperna rodgula. Antennerna 
och benen rbdbruna. Langd \'". I sallskap med 
Myrmica caaspitum fann Forf. afven nagra exemplar af 
Chennium bituberculalum. Stett. Ent. Zeit. 1849, 
p. 182. 

Vid anstalld undersokning under mikroskopet afciavigeri. 
sista antenn-leden pa Claviger foveolatus har Strubing 
funnit, alt den vid en lindrig tryckning emellan glas- 
skifvor visar sig efter langden tudelad. Stett. Ent. 
Zeit. 1850, p 412. 

ORTHOPTERA. — Buisodt de Barneville har Aiiman 
framstallt sina asigter rdrande Orthopternas klassifika- 
tion i parallela serier. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 59. 

Fischer har, som det synes, med mycken full— 
standighet redogjort for den litteratur som afhandlar 
Orthoptera anda fran 1592 till narvarande tid. Stett. 
Ent. Zeit. 1849, p. 34. 

Uti Fischers vBeitrcige zur Insecten- Fauna um 
Freiburg: Orthopteren» uppraknas 3 Forficulidce , 4 
Blattidce, \ Mantis, 27 Acrididce, \ 5 Locustidce och 
5 Gryllidce, bland hvilka tvenne, Decticus Sieboldii och 
Gomplwcerus subsinuatus, aro nya. Funfzehnte Jah- 
resb. Manh. Ver. fur Naturk. 






100 

Brisout de Barneville har meddelat en af La- 
BOULBfcNE uppgjord forteckning bfver de Orthopter-arter 
som blifvit funna omkring Agen i Lot et Garonne, 
uppgaende till 25 arter. Ann. Ent. II. Ser. VI I, 
p. VIII. 

Kittary har dels uppraknat, dels beskrifvit de af 
honom och Wagner 1846 i Kirguisiska stepperna funna 
Orthoptera, nemligen af Forficula 5, Forficesila 1, 
Stylo-pyga 1, Phyllodroma 2, Empusa 2, Mantis 4, 
Gryllotalpa 1, Xya 1, Gryllus 4, Locust a 2, Decti- 
cus 10, Xiphidium 1, Saga 2, Onconotus 2, Truxalis 
1, Calliptamus 1, Podisma 3, Tr melius 1, Pygodera 
♦, Oedipoda 27, Arcyptera 1, Gomphocerus 1 ooh 
f^fWD 1. Bull, de Moscou XXII, p. 437, T. 7, 8. 

Diagnoser pa trenne nya Orthopter-arter, nemli- 
gen Acridium Lucasii fran Algier, Acinipe microptera 
frSn Algier och Aurnale samt Tetrix acuminata fran 
Frankrike, hafva af Brisout de Barneville blifvit med- 
delade. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. LXIII. 
Forficu- Brisout de Barneville har upplyst, att Forficula 

Iariae * auricularia icke ensamt lefver af vegetabiliska amnen, 
utan afven angriper och fortar insekter. Ann. Ent. II. 
Ser. VI, p. XLII. 
Biattan*. Brittinger har meddelat underrattelser om lef- 

nadssattet af Blatta germanica, som under senare aren 
blifvit allman i Bbhmen, dit den anses hafva inkommit 
fran Ryssland, hvarfore den ock benamnes »Russen». 
Sitzungsb. der Kajserl. Akad. 1850, 2, p. 15. 

Spectra. Ett antal nya Ostindiska arter hafva af West- 

wood blifvit uppstallda, nemligen: Necroscia hilaris, 
N. maculicollis fran Assam, A 7 . ? curtipes, Filum fran 
Philippinerna, Acanthoderus Bufo, mesoplatus fran 
Philippinerna, despectus fran Sylhet, lacertinus fran 
Assam, Pachymorpha draconinum, deplanatum fran 
Philippinerna, Lonchodes luteo-viridis fran Assam, uni- 



101 

fl&rmis och Bacteria geniculosa fran Prins Wales-oarne. 
C.-ib. of Orient. Eat. Tub. 38, 39. 

Episodes of Insect Life by Acheta domestica. kchetx. 
London 1 8 49, 8:o, cloth 16 sh. coloured 21 sh. St. 
Ar Ref. endast till titeln bekant. 

Westwood liar lemnat vackra afbildningar ofver Locusta- 
Acanthodis imperialis White, Donovani Don., Phyl- rls> ' 
loptera sanguinolenta och octomaculata, de tvenne 
senare fran Sumatra. Cab. of Orient. Ent. T. 25. 

Zeller, som utredt synonymien af Decticus tes- 
sellatus Charp. , D. Phillipicus Zell. och D. strictus 
Zell., bar, for att sakrare kunna skilja dessa trenne 
arter, ofver dem meddelat foljande diagnoser: 

1). tessellatus: griseus, verticis lineola fusca juxta 
oculos nigra, pronoto angulo postico lateral! distincto, 
elytiis griseis, vitta media rhomborum nigrorum lineolis 
discretorum; vagina- abdomen dimidium subaequante, 
subulata, fusca, basi pubescente. Charp. Horae, p. 416. 
Serv. Orthopt. p. 489. 

D. strictus: griseus, pronoto lateribus macula magna 
fusca notatis; elytris griseis, serie macularum fuscarum 
longe distantium in area media; vagina abdominis lon- 
gitudine, recta, apice latius fusco. 

D. Phillipicus: griseus, vertice, pronoti lateribus 
femoribusque posticis superne viridibus, elytris griseis, 
serie macularum fuscarum longe distantium in area 
media; vagina abdominis longitudine, adunca, apice vix 
fusco. Loc. tessellata Phil. Orthopt. p. 23. Decticus 
tessellatus Burm. 2, p. 710. Stett. Ent, Zeit. 1849, 
p. I I 3. 

Af slaglet Phalangopsis hafva trenne nya arter 
af Haldeman blifvit uppstallda. Tvenne af dessa bilda 
ett subgenus. Proceed. Acad. Phil. V, p. 6. 

En ny art af slcigtet Locusla har af Brisout de' 
Barneyille blifvit funncn i narheten af Paris. Den be- 
namnes L. lineata. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. LXXX. 



102 

Sasom en ny art har Coquerel uppslallt Ano- 
stoma cuniculator. Den har blifvit upptiickt pa den 
lilla on Nossi-Be vid nordbstra kusten af Madagaskar. 
Den gor sig gangar i murknadt trad. Det ar den 
tredje arten af detta markvardiga slagte, af hviiket 
hittills endast vinglosa individer aro kiinda. Ann. Ent. 
II. Ser. VI, p. 282, Tab. 8, f. 6, a— d. 

Beskrifning jemte kolorerade figurer bfver en ny 
art af slagtet Barbitistes, funnen i narheten af Fiume 
och af Ciiarpentier benanmd B. Ocskayi, fiunes i Nov. 
Act. Acad. Nat. Curiosor. XXII, 2, p. XG1II, cum 
tab. color. 
Acridii. Brisout de Barneville har uppraknat och beskrif- 

vit de kring Paris forekommande arter af Acridii. 
Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 41 I. Till forestaende af- 
handling hafva Hera tilliigg af densamma blifvit gjorda, 
l. c. VII, p. LXXIX. 

Tvenne nya hithorande arter hafva af Brisout de 
Barneville blifvit beskrifna, nemligen Acridium amce- 
num, funnen i Algeriet och Aumale, Ann. Ent. II. 
Ser. VIII ? p. LVI, samt A. brevipenne Iran Pvrene- 
erna, I. c. VII, p. LXXXI1I. 

Schaum anser troligt, att Gomphocerus abrupti- 
pennis v. Borck ar identisk med Gryllus pullus, som 
blifvit af Philippi beskrifven. Schaum Jahresb. 1 848, 
p. 1 84. 
Lefnada- Flera underrattelser om stra"ckgrashoppornas fore- 

kommande och harjningar hafva blifvit meddelade. Sa- 
lunda anfor Gyon, att Algeriet i April manad blef 
ofversviimmadt af Gryllus migratorius och under Juli 
manad af Calliptamus italicus och redogor han for 
dessa skadedjurs ankomst. deras iigglaggning, utveck- 
lingen af deras larver samt deras forsvinnande. Rev. 
et Mag. de Zool. 4849, p. 296. Compt. Rend. XXVIII, 
p. 787. Selys Longhmamps omlalar, att forslnamnde 
art, som icke visat sig i Beigien fore 1838, seder- 



4 03 

itiera blifvit funnen der arligen, ehuru endast sparsamt 
och i spridda exemplar. Bull, de l'Acad. de Belg. XVI, 
2, p. {j26. I Savojcn, der deo forut ej blifvit an- 
markt, bar den afven enligt Gemn och Bonjean borjat 
visa sig under senare aren. Larverna, som framkommo 
d. 25 Juni, funnos utbildade mot slutet af Juli. Den 
har annu fororsakat obetydlig skada. Rev. et Mag. de 
Zool. 1850, p. 509. Cornpt. Rend. XXXI, p. 452. 
Kollar uppger, att strackgrashopporna, som fordom 
varit sallsynta inom Osterrike, under de senare aren 
tr^ffats der temligen talrikt. Sitzungsb. der Kajserl. 
Akad. 1849, p. 319. Samma forhallande visar sig, 
sasom i fbregaende Arsberattelser blifvit anfordt, afven 
i Sverige. 

Nagra iakttagelser rbrande grashoppornas utveck- Metamor- 
ling hafva af Brisout de Barneville blifvit anforda. 
Ann. Ent. IT. Ser. VII, p. XLIII. 

HEMIPTERA. — Sasom ett bidrag till kanne- Aiimau 
domen om insekternas utbredning inom Sverige har 
Wallengren uppgjort en forteckning bfver de af honom 
i nordostra Skane eller inom Ljungby och Ifvetofta 
forsamlingar funna Hemipter-arter. Artnamnen aro 
anforda efter Fallens i disputationsform utgifna arbete 
Hemiptera Suecicv. For hvarje species upptagas m§- 
naderna da de aro framme, samt huruvida de fore- 
komma allmant eller sparsamt. Af Heteroptera anfbras 
69, af Nepides 4, af Notonectida* 6 och a f Homoptera 
28 arter eller tillsammans 4 04 species. Vet. Akad. 
Ofvers. 4850, p. 252. 

Dallas har beskrifvit flora Hemipter-arter fran 
Boston, tillhbrande slagtena Nematopus, Anisoscelis, 
Platymeris, llarpador, Arilus, Ranatra och Cercopis. 
Trans. Ent. Soc. N. S. T, p. 4, Tab. 2, f. 2—6. 

Af Hbrrich-Scbaffer har y>Die Wanzenartiqen In- Heterop- 

tera. 

secten)) blifvit fortsatt till och mod 9:de Bandets 5:te bane. 



104 

Flora nya arter af Scutellerida: och Pentatomidce 
fr&n Boutan i Ostra Indien, tillhorande slagtena Calli- 
dea, Anna, Halys, Pentatoma, Cimex, Rhaphigaster 
och Acanthosoma, hafva af Dallas blifvit karakterise- 
radc. Trans. Ent. Soc. V, p. 186, Tab. 19. Densamme 
har ytterljgare beskrifvit och afbildat arter af slagtet 
Poecilocoris (Pwcilochroma White). Trans. Ent. Soc. V, 
p. 100, Tab. 13, f. 4—9. 

Et nytt genus bland Cimicides Urochela liar af 
Dallas blifvit bildadt och en art U. punctata fran 
Boutan beskrifven. Trans. Ent. Soc. N. S. 1, p. 1, 
Tab. 2, f. \. 

Signoret, som anfort tvenne nya arter af slagtet 
Petascelis fran Portugisiska Guinea, har afven lemnat 
en ofversigt af alia de arter, som blifvit hanforda till 
detta genus, hvarjcmte en art af slagtet Mictis fran 
berorde land karakteriseras. Ann. Ent. II. Ser. V11I, 
p. 67, Tab. IV, N.o I. 

Nagra upplysningar om Phricodes fJystrix hafva 
af Signoret blifvit meddelade och anfor ban bland an- 
nat, att denna art senare blifvit beskrifven af West- 
wood under benamningen Stenotoma Dujardinsii. Forf. 
anser att detta slagte bor erhalla sin plats bland Ara- 
dites och icke bland Coreites, till hvilken senare grupp 
det blifvit hanfbrdt af Westwood. Ann. Ent. II. Ser. 
VII, p. 327, T. 9, N:o III. 
Mtdeimot Sasom model att fordrifva vaegloss har Stratton 

8 *" anviindt en losning af chlor-zink, hvarmed all t trad- 
arbetet i sangarne bor bestrykas. De for sofvande si 
besvarliga gasterna skola derigenom helt och ballet kunha 
fbrdrifvas. Ann. Nat. Hist. 11/ Ser. Ill, p. 78. Fror. 
Neue Notiz. III. Reihe X, p. 60. Black wall bar i 
samma ainne meddelat nagra upplysningar. Ann. Nat. 
Hist. II, Ser. Ill, p. 76. 
N.-pides. Ett nytt slagte bland Naucoridce har af Signoret 

under benaniniugon Cryplwcricos blifvit uppstaldt. Dct 



105 

liknar till utseendet Nepa, men iir endast forsedt med 
fyra antenn-leder och saknar bihang i abdominal- 
spetsen. Den beskrifna arten C. Barozii forekommer 
i Brasilien. Kev. el Mag. de Zool. 4850, p. 289, T. 4, 
f. 40, a, b, c. 

Bland Hemiptera utgor Fulgorellce en af de na- Homop- 
turligaste och pa former rikaste grupperna. De bada 
vingparens bomogenitet och det fran undra delen af 
hufvudet utgaende snytet anvisa dess plats i afdelnin- 
gen Hemiptera Homoptera, i bland hvilka den jemte 
Stridulantes och Cicadellcu bilda de typiska formerna, 
utmarkta genom treledade tarser, sma med seta for- 
sedda antenner och det under hvilan mot undre ytan 
af balen tilltryckta snytet. Fran de bada sistnamnda 
familjerna aro Fulgorellce val skiljda, nemligen fran 
Strididantes genom antalet af antenn-lederna och blind— 
ogonen och fran Cicadellce genom dessa organers form. 
Da Stridulantes hafva sex-ledade .antenner och trenne 
blindogon, finnes hos Fulgorellce och Cicadellce icke 
mer an tvenne, hvilka understundom saknas, och pa 
deras antenner kunna endast trenne leder upptiickas. 
Antenner och blindogon, da de senare finnas, hafva 
hos Fulgorellce sin plats under ogonen, hvaremot de 
forra hos Cicadellce iiro sittande emellan ogonen och 
de 'senare pa pannan. Ofver denna i sa manga han~ 
seenden intressanta grupp hafva vi nu fell emotlaga 
ett vigtigt arbete af Sea a cm, som i detsamma nog- 
grant beskrifver dessa djurs alia kroppsdelar samt re- 
dogor for all hithorande litteratur, hvarefter en kort 
karakteristik ofver de till gruppen horande sliiglen med- 
delas, afvensom' de beskrifna arterna jemte deras sy- 
nonymi anlorus. Da delta arbete finnes tryckt i en 
inom Svcrige f'oga tillgaftglig tidskril't, torde det icke 
vara olampligt liar meddela Fbrf:s uppst a lining: 



1 OG 

I. En hvass list skiljer kinderna fr§n pannan. 

A. Ofvervingarnes ytlerkant utan parallela tvar§dror. 

* Fulgorjdae. Kblame, hvilka skilja pannan fran kin- 
derna, dro omedelbart forldngda pa hufvudskolden. Bak- 
tibierna dro taggiga. Emellan de efter langden lopande 
adrorna pa Ofvervingarnes basal-del finnas tvdmerver 
af finare textur. 
t Pannan och hjessan utlopande i ett bihang. 

1) Fulgora Linn. Hufvudets fortsattning ar horizontelt 
framat riktad, blasformig och fdrsedd med kndlar, genom 
smala, efter langden lopande lister delad i 8 fait, fyra of- 
vanpa, 2 vid sidorna och 2 undertill. Bakvingarne vid yttre 
kanten djupt urskurna, utan regelbundna celier vid spetsen. 
¥em arter aro kanda, alia tillbdrande tropiska Amerika. 
F. laternaria Linn. 

2) Pyrops Spin. Hufvudets fortsattning upp§t bojd, i 
spetsen trubbig. Kinderna fortsattas i densamrnas basal- 
del. Hufvudskolden utan mellankol. Vingarne i spetsen med 
regelbundna celier, de bakre svagt urskurna. 27 arter. P. 
candelaria Linn. 

3) Phrictiis. Hufvudets fortsattning sagad vid spetsen, 
eller spetsig, kinderna taga ingen del i dess bildning. Huf- 
vudskolden med en mellankol. Vingarne med regelbundna 
celier i spetsen. Bakvingarne fdga urskurna. Detta slagte 
delas i foljande seclioner: 

a) Hufvudets fortsattning rak, s& l§ng som kroppen, vid 
spetsen sagtandad. 1 art. P. serratus Fabr. 

b) Hufvudets fortsattning kndlig, i spetsen uppbdjd, ut- 
vidgad och tretandad 1 art. P. Diadema Linn. 

c) Hufvudets fortsattning fran basen tillbakabdjd, med 
spetsen hangande dfver hjessan. 9 arter. P. Tuba Germ. 

4) Odontoptera Carrkno. Hufvudets fortsattning pyra- 
midalisk. Ofvervingarnes basal— hfilfl med efter langden lo- 
pande adror, apikal-halften fint nStlik. 2 arter. 0. specta- 
bilt'% Carreno. 

5) Cyrene Westw. Hufvudets fortsattning kagelformig, 
pannans sidokolar fortsattas p§ densamma. Inga blinddgon. 
Ofvervingarne ganska breda, fasta, laderarlade 1 art. C.gut- 
tulata Westw. 

6) Homalocephala Am. et Serv. Hufvudet ofvan och un- 
der slatt, dess fortsattning trekantig utan sidofalt. Kinderna 



107 

ganska smala. Ofvervingarnes yllre kant med annan texlur 
an de ofriga delaine, utan celler. 2 arter. H. cincta Fabr. 

7) Episcius Spin. Hufvudets fortsattning ofver och un- 
der slat, endast vid basen med sma sidofalt, hvilka bildas 
af kindernas fortsattning. Pannan med tie efter langden 
gaende kolar. Femte rygg-segmentet betacker sista segmen- 
tet och apikal-bihangen. 2 arter. E. plaiyrhinus Germ. 

8) Dilobura Spin. Hufvudets fortsattning kort, ofvan 
och under slat, framtill rundad, kinderna taga ingen del i 
dess bildning. Pannan saknande efter langden lopande kolar. 
Femte rygg-segmentet betacker icke sista segmentet och anal- 
bihangen. 3 arter. D. corticina Burm. 

9) Plegmatoptera Spin. Hufvudets fortsattning nastan fyr- 
kantig, en forlangning af kinderna tager del deruti. Fram- 
ryggen kortare an mellanryggen, framtill i midten mycket 
framskjutande, baktill djupt urrundad. Ofvervingarne betackta 
med tat t forgrenade och anastomoserande nerver. i art. P. 
prasina Spin. 

ff Hufvudets fortsattning felar helt och hallet, eller 
dr sasom hos nagra arter af Aphana endast 
bildad af pannan. 

10) Aphana Burm. Hjessan liten, forsedd i midfen med 
en olydlig, efter langden lopande kant och vanligtvis med 
en grop pa hvardera sidan n9ra densamma. Pannan langre 
8n bredden, hos n§gra arter bildande en liten bnkat bojd 
fortsattning af hufvudet. 21 arter. A. discolor Guer. 

11) Corethrura Hope. Detta slagfe, som Forf. ej sett, 
jemfores af Hope i anseende till de breda frambenen med 
Eubrachys, men skiljes latt derifran genom den smala, sam- 
mantryckta, af boga kolar infattade hjessan. 1 ait. C. fusco- 
varia Hope. 

12) Polydictya Guer. Ofverensstammer enligt Guerin med 
Posocera, men ofvervingarnes adror bilda ett tatt nat. 1 art. 
P. basalt's Guer. 

13) Poeocera Laporte. Hjessan ganska bred och kort, 
fram- och bakkanten parallelt uppbojd. Pannan mycket bre- 
dare Sn lang. 

a) Sista rygg-segmentet ar hos honorna takformigt och 
stracker sig ofver spetsen af abdomen. 10 arter. 
P. clegans On v. 

b) Sista rygg-segmentet hos honan betacker icke abdo- 
mens spets. 24 arter. /'. perspkillata Bukm. 



108 

14) Lystra Fabr. Hufxudet med en tagg dfver hvardera 
tigat. Hjessan bred, kort, fram- och bakkanten urrundad. 
Pannan qvadratisk. 4 arler. L. lanata Germ. 

15) Phenax Germ. Hufvudet smalt. Hjessan och pan- 
nan kolade. Ofvervingarne dubbelt sS J&nga som kroppen, 
med ratvinkliga celler. 1 art. P. variegata Burm. 

16) Pterodictya Burm. Andra antenn-leden ganska slor, 
njurformig. Framryggen nagot kortare an mellanryggen. Vin- 
garne langstrSckta, smala, natadriga, med fyrkantiga celler. 
2 arter. P. ephemera Burm. 

** Cixiidae. Kolarne, som skilja pannan [ran kinderna, 
dro omedelbart fortlopande pa hufvudskolden. Baktibierna 
taggiga. Emellan langsadrorna pa ofvervingames basal- 
del finnas inga tvarnerver af finare textur. 
f Antennerna icke rackande dfver kindkolame. 

1?) Dichoptera Spin. Hufvudet med en kagelformig fort- 
sattning. Ofvervingarne genomskinliga, genom en upphdjd 
tvarlist tudelade pa midten, framfor densamma med langs- 
adror, bakom densamma med ett galierformigt nat. 1 art. 
D. hyalinala Spin. Fabr. 

18) Cladopteryx Westw. Hufvudet sa bredt som fram- 
ryggen, utan fortsattning. Pannan fyrkantig, jemn. Ofver- 
vingarne genomskinliga, i spetsen forsedda med aflanga, foga 
talrika celler. 3 arter. C. macrophlhalma Spin. 

19) Phyllocnemis Scuaum {Caloscelis Burm.) Hufvudet sma- 
Jare an iramryggen, utan fortsattning. Pannan rhombisk, 
jemn. Ofvervingarne genomskinliga med gaffeldelta adror, 
hvilka i spetsen bilda manga sma celler. Frambenen ganska 
langa. Lar och tibier bladformigt utvidgade, mot spetsen 
bredare. 1 art. P. stemmalis Burm. 

20) Nemalophora Schaum. Fran den kant, som skiljer 
hjessan fran pannan, utspringer i midten ett tradformigt 
bihang, som ar sa langt som hufvudet och halsskolden. 
Hjessan ar smal och urholkad, afvensom pannan; den p& 
detta sa Lt pa den sen are bildade rannan 8r mot hufvudskol- 
den bredare. Kinderna breda. Hufvudskolden hvalfd med 
tre kolar. Andra antenn-leden klotformig och tydligt gra- 
nulerad. Ofvervingarne glaslika, pa de tvenne fdrsta tredje- 
delarnc af deras liingd forsedda med efter langden gaende 
adror, i spetsen gallerformiga. Fiamlaien och framtibierna 
utvidgade. 1 art. A r . video n. sp. 



100 

21) Pseudophana Buiim. Ilufvudet med en kagelformig 
eller pyramidalisk fortsattning af olika langd. Ofvervingarne 
genomskinliga, vid spetsen mer eller mindre och utan be- 
stamd begransning fdrsedda med gallerlika celler. 20 arter. 
P. europcea Linn. 

22) Scolops Sciiaum. Hufvudets fortsattning ganska smal, 
sa* ]§ng som hufvudet och halsskdlden, kapplik. Ofvervin- 
garne genomskinliga, utan gallerlika celler. Pannan langre 
an bredden med 3 kolar. <S. sulcipes Gay. 

23) Phijlloseelis Gkrm. Hufvudet utan fortsattning. Hjes- 
san ganska Jiten. Pannan ofvantill med tre p5 midten 10- 
pande kolar. Inga blindogon. Ofvervingarne knappt rackande 
ofver bakkroppen, laderartade, med gaffellika adror efter 
langden, utan tvSradror. Inga undervingar. Framlaren blad- 
]ikt utvidgade. 2 arter. Ph. pubescens Germ. 

24) Monopsis Spin. Hufvudet strSckande sig framSt. 
Hjessan n§got langre an bredden, jemn, med en efter lang- 
den gaende kol i midten. Framkanten bildar en elliptisk 
bage. Pannan jemn, i midten kolad. Kinderna breda, racka 
till hufvudets spets. Ofvervingarne gonomskinliga, icke rac- 
kande ofver hvarandra, spetsen gallerlik, afskiljd fran den 
dfriga delen genom en tvamerv. 1 art. M. tabida Spin. 

2 5) Helicoptera Am. et Serv. (Elidiptera Spin.) Hufvudets 
fortsattning kort. Ofvervingarne vid spetsen rackande ofver 
hvarandra, icke gallerlika. 5 arter. H. advena Spin. 

26) Achilus Kirby (Achilius Spin., Achilles Am. et Serv.). 
Hufvudet ganska litet. Pannan langre an bredden. Fram- 
ryggens framkant tjock. Mellanryggens tvargenomskarning 
storre an langdgenomskamingen. Ofvervingarne icke galler- 
lika, med en rad aflanga celler vid spetsen. Tredje antenn- 
Jeden Ijockare 3n den andra. 2 arter. A. flammea Kirby. 

27) Cixius Latr. (Cixia Burm.). Hufvudet litet. Hjessan 
smal. Pannan rutformig, i midten kolad. Framryggen myc- 
ket kortare an mellanryggen. Bakkanten parallel med fram- 
kanten, djupt urbugtad. Ofvervingarne med parallela gaf- 
fellika cidror, hvilka endast vid kanten bilda aflanga cel- 
ler. De lopa icke ofver hvarandra. 21 arter. C. ner~ 
vosas Linn. 

28) Plectroderes Spin. Hufvudsakligen skiljd fran Cixius 
derigenom, att ofvervingarne vid spetsen strScka sig ofver 
hvarandra. Pannan bred, med otydlig mellankdl. 1 art. P. 
collaris Spin. 



110 

29) Bothriocera Burm. Elt genom anlennernas stailning 
utmarkt single. De kanter, som skilja kinderna fran pannan, 
bilda nemligen fiamfor ogonen en stor ofvan- och framtill 
ulslaende svulst och p& denna sitta antennerna. Blindogon 
fela. Vingarne med galTellika adror och vid bakkanten en 
rad med afl&nga celler. 2 arter. B. undatus Fabr. 

ff Antennerna rdcka Ofver kindkolarne. 

30) Delphax Fabr. Forsta antenn-leden kortare Sn den 
andra. 36 arter. D. limbata Fabr. 

31) Arceopus Spin. FOrsta antenn-leden langre an den 
andra. Benen enkla. 6 arter. A. crassicornis Fabr. 

32) Asiraca Latr. Forsta antenn-leden langre an den 
andra. Frambenen breda och platt-tryckta. 1 art. A. cla- 
vicornis Fabr. 

33) Hygyops Am. et Serv. (Ygyops Guer. Spin.). Anten- 
nerna s& langa som kroppen, lorsta och andra leden lika 
langa. 1 art. H. Percheronii Guer. 

34)^ Alleloplasis Waterh. Detta markvardiga slagte synes 
bora hit. Waterhouse har icke berort dess systematiska 
plats, endast anmSrkt att det horer till Homoptera. Hufvudet 
synes p& afbildningen bredt, baktibierna obevapnade. De 
forsta b§da antenn-lederna Sro stora. Sardeles besynnerliga 
Sro ofvervingarne, sasom varande ganska langa och efter hela 
deras langd genomlupna af en i midten befintlig nerv, fran 
hvilken inga sneda grenar utlopa mot sidorna. Undervingar 
finnas icke. 1 art. A. Darwinii Waterh. 



+++ 



Derbidae. PannkOlarne dro Omsom omedelbart fOr- 
langda pa hufvudskolden, Omsom icke. Baktibierna obe- 
vapnade. Ofvervingarne dubbelt sd langa som bak- 
kroppen, smala, med gaffellika langsadror, utan nat- 
lika celler. 

35) Otiocerus Kirbf [Cobax Germ, Hynnis Burm.)- Anten- 
nerna vid basen forsedda med egendomligt bildade bihang. 
Pannkolarne icke fortsatta pa" hufvudskolden. 6 arter. 0. 
Coquebertii Kirby. 

36) Anotia Kirby. Antennerna rBcka I5ngt ofver kin- 
dernas kant och hafva inga bihang. Hufvudskolden utan 
kolar. 1 art. A. Bonnetii Kirby. 

37) Deribia Westw. Skiljd fr§n fdregaende slagte huf- 
vudsakligen genom storre vingar och talrikare §dror. 1 art. 
D. coccinea Westw. 



I 



1 1 1 

38) Derbe Fabr. Pannkolarne forlsatfa p5 hufvudskol- 
den. Snylet rftckande anda till midten af bakkroppen. An- 
tennerna korta. Vingarne nakna. Blindogon finnas. 3 arter. 
D. hcemorrhoidalis Westw. 

39) Mysidia Westw. Hufvudskolden utan kolar. Snytef. 
icke rftekande ofver bakbenens faste. Anlennerna maltligt 
langa. Vingarne korlare och bre.dare an hos Derbe, bestrodda 
med stoft. Inga blindogon. 11 arler. M. pallida Fabk. 

40) Labicerus Ericus. Ganska utmarkt genom anten- 
nernas bildning. Tredje leden ar delad i tva grenar, den 
inre dubbelt s§ I§ng som den yttre, starkt sammanlryckt. 
Hufvudskolden utan kdl. 1 art. L. elegans Ebichs. 

41) Thracia Westw. Anlennerna dubbelt sa" l&nga som 
kroppen. Hufvudskolden med 3 kolar. Ofvervingarne ganska 
langa, smala, i midten afhuggna. 3 arter. Th. Bohemani Westw. 

42) Phenice Westw. .Hufvudskolden med tre kolar. Af- 
viker fr&n nSrst&ende slagten genom langre, tydligt urskurna 
dgon. Blindogonen tydliga. Antennerna korta. Framvin- 
garne kortare 3n bos Thracia, i spetsen rundade. 4 arter. 
P. fasciolata Bohem. 

43) Diospolis W^estw. Anlennerna korta. Ofvervingarne 
langa, ganska smala, rundade i spetsen. 1 art. D. elon- 
gata Westw. 

44) Patara Westw. Ogonen ganska stora, undertill ur- 
skurna. Blindogonen olydliga. Andra antenn-leden ganska 
stor, bekladd med vartor. 2 arter. P. guttata Westw. 

45) Cenchrea Westw. Hjessan bred. For-ryggen lika 
l&ng som mellanryggen, baktill tvart afskuren. Ogonen stora, 
undertill urskurna. Blindogonen tydliga. Anlennerna sma, 
med rund, knolig andra led. 1 art. C. dorsalis Westw. 

46) Zeugma Westw. Ofvervingarne i spetsen trubbiga, 
Hjessan ranker icke framom ogonen. Pannkdlarne fdrlangda 
pa hufvudskolden. Baktibierna pa" inre sidan fdrsedda med 
en liten tagg. 1 art. Z. vittata Westw. 

**** Issidae. Kolar saknas pa hufvudskolden, antingen 
helt och hallet, eller utgOra de icke omedelbara fOrlang- 
ningar af kindlistorna. Baktibierna ndstan alltid fdr- 
sedda med taggar. Ofvervingarne fbga Idngre dn ab- 
domen, breda, mer eller mindre ndtadriga eller hornartade. 

47) Colpoptera Burm. Tvargenomskarningen af den af fram- 
och mellanryggen bildade rhomben icke stdrre 



lit 

genomskarning. Ofvervingarne natadriga, framkanten urrin- 
gad. 2 arter. C. sinuata Burm. 

48) Mycterodes Spin. Tvargenomskarningen af den ge- 
nom dam- och mellanryggen bildade rhomben storre an 
langdgenomskarningen. Hufvudet framstrackt. 1 art. M. 
nasutus Spin. 

49) Issus Fabr. Hufvudet icke framstrackt. Blindogon 
fela. Genomskarningen af den genom fram- och mellan- 
ryggen bildade rhomben storre an. langdgenomskarningen.* 
Ofvervingarne laderartade. Adrorna galierlika. 28 arter. I. 
coleoptratus Fabr. 

50) Amphiscepa Germ. Hufvudskolden med 3 kdlar, sido- 
kolarne fina. De utlopa val vid basen, men fortsalta icke 
pannkolarne pa sa satt, att hufvudskoldens sidor synas sft- 
som fortsattningar af kinderna. Blindogon finnas. Ofver- 
vingarne bornartade, utan tydliga nerver-, i spetsen trubbiga. 
i art. A. nodipennis Germ. 

51) Ommatidktus Spin. Hufvudskolden utan sidokdlar. 
Blindogon finnas. Ofvervingarne jemforelsevis smala, med 
tydliga langdnerver. 1 art. 0. dissimilis Fall. 

52) Hemisphcerius Schaum. Hufvudskolden utan sidokolar. 
Blindogon saknas. Ofvervingarne hvalfda, rundade, hornar- 
tade, utan nerver. 1 art. H. coccinelloides Burm. 

53) Loxocephala Schaum. Till utseendet icke olik Aphania 
eller Pccocera, men hufvudskolden 8r utan kolar och genom- 
skarningen af den genom fram- och mellanryggen biJdade 
rhomben mycket storre 3n langdgenomskarningen. Pannah 
jemn, ganska bred, bakat, utvidgad, den hvassa bakkanten i 
midten ursvangd. Hufvudskolden vid basen halften sa bred 
som pannan. 2 arter. L. pulchra Gray. 

54) Eurybrachys Guerin. Hufvudet ganska stort. Pan- 
nan utomordentligt bred, sexkantig, framfor dgonen ufldpande 
i en vinkel. Hjessan kort, bred. Lar och tibier pa de fyra 
fr3mre benen slarkt pJatt-tryckta. Genomskarningen af den 
genom fram- och mellanryggen bildade rhomben storre an 
langdgenomskarningen. 7 arter. E. insignis Westw. 

55) Ancyra White. Star nara Eurybrachys, men ofver- 
vingarne 3ro i spetsen fdrsedda med ett langt hudartadt 
bihang. 1 art. A. appendiculata White. 

56) Caloscelis Am. et Serv. (Caliscelia Laporte). Pannan 
langre an bred, framifran bakat upphojd och salunda bil- 

dande 



113 

dande hufvudets framre yta. Hufvudskdlden ganska hvalfd, 
vid bason sa" bred som pannan. Frambenen utvidgade. Fram- 
ryggen lika ISng som bred. 1 art. C. Bonelli Spin. 

57) Brucliomorpha Newman. I hufvudets bildning synes 
delta ofullstandigt karakt-eriserade slagte enligt det dera af 
Newman iemnade tradsnittet na>ma sig Caloscelis- Frambenen 
aro enkla. 1 act. B. oculata Newm. 

58) Acanonia Am. et Serv. [Acanalonia Spin.). Ofvervin- 
garne dfverallt med oregelbundna, natformiga celler. Bak- 
tibierna obevapnade. Blinddgon finnas. 4 arter. A. Servillei Spit*. 

B. Framvingarnes yttre kant med parallela tvarnerver. 
***** Flatidae. 

59) Pwciloptera Latr. Hjessan 8r icke skiljd fran pan- 
nan genom en tvarlist. Antennerna rScka icke dfver kind- 
list ern a. 53 arter. P. phalamoides Linn. 

60) Flata Fabr. Hjessan ar icke skiljd fran pannan 
genom en tvarlisl. Antennerna racka Jangt dfver kindlisterna. 
9 arter. F. nigricorms Fabr. 

61) Flatoides GuEnrN. Skiljes fran Flata genom utskju- 
tande hufvud, under och bakom dgonen fastade antenner 
samt vingarnes iodrSta stallning. 1 art. F. Tortrix Guer. 

62) Ricania Germ. Pannan skiljd fran hjessan genom 
en tvarlist. Amyot och Serville bibehalla namnet Ricania 
endast for de arter, hvilkas ofvervingar s§som bos R. reticulata 
aro fdrsedda med ett nat af talrika, vanligen fyrkantiga cel- 
ler. Af de arter, hvilkas ofvervingar aro fdrsedda med ISngd- 
nerver, sSsom R. fasciata, splendida m. fl., bilda de slSgtet 
Pochazia. 32 arter. R. albizona Spin. 

63) Pseudoflata Guerin. Lik Ricania eller Flata. P& 
antennerna ar fdrsta leden ganska kort, den andra 8 — 10 
ganger langre, jemntjock. Setan sittande i midten af spetsen. 
Hufvudets framsida tva g§nger sa lang som bred, trekdlad. 
Pannan ofvantill kagelformigt utldpande. Ofvervingarne lika 
bildade som hos Flata och Poeciloptera, men mindre tatt gal- 
lerlika. 1 art. P. nigricornis Guer. 

64) Phalcmomorpha Am. et Serv. Hufvudet bildadt som 
en liten kagla, framfdr dgonen fdrlangdt. Ofvervingarne 
rundade, humeral-kanlen framtill starkt urbugtad. 2 arter. 
P. incumbens Am. et Serv. 

Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 8 



1 1 i 

65) Elasmoscelis Spin. Hufvudet mycket hoptryckt, sma- 
lare an framryggen, med htiga kdlar. Framlaren och fram- 
tibierna mycket utvidgade, platt-tryckta. 1 art. E. cimi- 
coides Spin. 

66) Lophops Spin. Hjessan jemn. Pan nan mycket sam- 
mantryckt, bildar en urholkad svuist framfor ogonen. Benen 
enkla. 1 art. L. Servillei Spin. 

II. Kinderna fdrenade med pannan. 

67) Tettigometra Latr. 5 arter. T. virescens Latr. 

Till slut uppraknar Forf. alia de bos Fabricius och 
Olivier beskrifna arter af denna familj, bvilka ban icke 
tilltrott sig hanfora till nagot af de nu anforda slagtena. 
Ersch und Gkubers Encykl. Erste Section. LI, p. 58. 

Tvenne arter af slagtet Dictijophora, nemligen 
longipes fran Spanien ocb Genei fran Sardinien, hafva 
af Leon-Dufour blifvit karakteriserade. Dessa, som 
helt och hallet sakna undervinsar och hafva forkortade 
hemelytra, bora bilda eo egen afdelning inom slagtet. 
Vid slutet af denna uppsats omnamner Forf., att Mieg 
pa nagra individer af D. longipes funnit, emellan ab- 
dominal-segmenterna, en mer eller mindre utskjutande 
frammande kropp. Forf. blef i borjan ofverraskad af 
deras likhet med pupporna till Xenos vesparum, men 
fann vid en noggrann jemforelse, att de foretedde 
markbara olikheter. Ann. Scient. Nat. XI, p. 98, Tab. 
5, f. 27 — 36. 

Signoret har beskrifvit en ny af Bocande i Por- 
lugisiska Guinea funnen art af slagtet Lystra, som 
skiljer sig fran de ofriga genom saknaden af det bom- 
ullslika amne, som a dessa finnes fastadt pa spetsen 
af bakkroppen. Den benamnes L. punctata. Ann. Ent. 
II. Ser. VIII, p. 65, Tab. % N:o I. 

Densamme har bland Tettigonidce uppstallt ett 
nytt slagte, som mycket liknar Tettigonia, men latt 
skiljes derifran genom bakvingarnes egna bildning. Dessa 
aro nemligen forsedda med ett stort bihang, som upp- 



4 15 

kommer af don inre eller sutural-cellens utvidgning. 
Slagtet, hvaraf 7 arter upptagas, har blifvit benamndt 
Dilobopterus. Rev. et Mag. de Zoo). 4850, p. 283, 
Tab. 4, f. 1—9. 

Flera Cicada-arter, som aro narslagtade med Ci- 
cada atrata Fabr., hafva af Signoret blifvit karakte- 
riserade. Rev. et Mag. de Zool. 4849, p. 406, T. 40. 

Signoret har beskrifvit en ny art af slagtet Odon- 
toptera, som han benamnt 0. Carrenoi. Ann. Ent. II. 
Ser. VII, p. 177, T. 6, N:o IV. 

En monografi ofver slagtet Eurymela har af 
Signoret blifvit utarbetad. Det fordelas i trenne grup- 
per. A. Tackvingarne med rak sutur. a. Sista abdo- 
minal-segmentet strackande sig fran ena kanten till den 
andra. 2 arter. b. Sista abdominal-segmentet bestaende 
af tvenne lameller. 8 arter. B. Tackvingarne vid su- 
turen betackande den ena den andra. 8 arter, alia fran 
Nya Holland. Afhandlingen atfoljes af val utforda figu- 
rer. Ann. Ent. H. Ser. p. 497, T. 47, N:o II. 

Walkers i Arsber. 4847, 1848 anmalda mono- Aphides, 
grafi ofver Aphides har blifvit fortsatt. Ann. Nat. Hist. 
Sec. Ser. Ill, p. 43, 295; 1. c. IV, p. 44, 495; I.e. 
V, p. 44, 269, 388; 1. c. VI, p. 44, 418. 

Ett utdrag af Kollars afhandling (se Arsber. 
4847, 4848, p. 4 97) ofver Acanthochermes Quercus 
finnes infordt i Fror. Neue Not. III. Reihe IX, p. 327. 

Hardey anfor, att Adelges Abietis, hvilken fram- 
bringar de koniska utvaxterna pa tall, snarare synes 
tillhora Coccidce an Psyllidce eller Aphidce. Ann. Nat. 
Hist. Sec. Ser. VI, p. 487. 

Enligt uppgift af Rouillier och Gros belackte Lefnads-\ 
bladlossen 4 847 i sadan mangd undre sidan pa lind- 8atL 
tradens lof i sodra Ryssland och utgjoto genom de 
hornlika utvaxter, som finnas pa bakkroppen, sma 
droppar i sadan mangd, att de bildade ett fint gummi- 
artadt regn. Da dessa droppar fastnade pa bladen 



I 1 6 

och genom regn samt dagg der spriddes ofver hela 
deias yta, fastnade damm deruti och bildade en tjock 
skorpa, som orsakade att bladen vissnade och vicl medlet 
af Juli affbllo. Bull, de Moscou XXII, p. 324. 

Metamor- Om bladlbssens fortplantning hafva nugra iaktta- 

gelser af Leydig blifvit meddelade. Dessa innehalla 
ingenting nytt. Zeitschr. f. Wissensch. Zool. II, '1. 
Fror. Tagesb. 1 Bd. p. 442. 

Coccides. Macquart, som beskrifvit bada konen af en Coc- 

cus-art, hvilken lefver pa barken af Salix alba, har 
benamnt densamma Coccus Salicis. Den ar likval sa 
ofullstandigt karakteriserad, att det icke ar mbjligt ut- 
reda, huruvida denna art icke ar identisk med nagot 
af de species, hvilka Dalman i sin i Vet. Akad. Hand!, 
infbrda fdrtjenstfulla afhandling upptagit. Ann. Ent. II. 
Ser. VII, p. 47, T. 2, N:o III. 

Utbred- LEPIDOPTERA. — Adolf och August Speyer 

ning * hafva, sasom ett bidrag till en zoologisk geografi, ut- 
gifvit en omfattande afhandling ofver fjarilarnes utbred- 
ning i Tyskland. Dagfjarilarne spela, da man endast 
afser arternas antal, en underordnad rol i den Euro- 
peiska faunan. De utgora bland Lepidoptera knappast 
8:de eller mahanda endast 40:de delen. Icke desto 
mindre fbrtjena de stort afseende vid betraktandet af 
fjarilarnes geografiska utbredning, bland annat emedan 
de aro bast kanda. I Tyskland aro dagfjarilarne sa 
val undersbkta, att upptiickten af en ny art kan anses 
sasom en ovanlig tilldragelse. Derjemte ar deras be- 
stammande i allmanhet lattare och faunisternas upp- 
gifter om hithbrande arter erhalla derigenom mer till- 
fbrlitlighet, an ofver nattfjarilarne. Hela Europa tillika 
med Ryssland anda till Ural och Kaukasus eger enligt 
Herrich-Schaffer 306 dagfjarilar. Om, sasom troligt 
synes, Lib. Celtis blifvit funnen i Tyska delen af Ty- 
rolen, sa felas i Tyskland endast en tribus af de nio 



117 

som fbrekomma i Europa, nemligen Danaidernas^ hvil- 
ken med sin enda art ar inskrankt till berbrde verlds- 
dels sydostra horn. Ibland de storre tribus synas 
Nymphalidce hafva den vidstracktaste, Satyridce, Pie- 
ridce och Papilionina den inskranktaste utbredningen. 
Ett medelfbrhallande framte Lycainidce och Hesperidce. 
Det storsta antalet dagfjarilar eger Tyskland gemen- 
samt med ett eller alia andra lander i Europa. Icke 
fa arter aro spridda bfver Nord-Asien, nagra bfver 
hela jorden. Et'ter de allmanna betraktelserna med- 
dela Fbrfattarne fbrteckning ofver de fjarilar som aro 
vidstrackt utbredda, afvensom bfver dem som fela i en 
eller nagra lokal-faunor, sadana som endast tillhbra 
norra eller sbdra halften, alptrakterna, vestra och bstra 
halften. Tager man i betraktande, icke blott de for 
hvarje hufvudprovins egendomliga, utan afven antalet 
af de arter som fela i densamma, sS visar sig, att 
faunornas rikedom aftager fran sbdern mot norden, 
men afven, ehuru i mindre grad, fran bster mot ve- 
sler. Tillvaxten af art-antalet mot sbdern har ingen- 
ting markvardigt, utan star i bfverensstammelse med 
kanda naturlagar samt florans fbrhallande. Mindre latt 
ar att forklara olikheterna emellan bstern och vestern. 
Fbi'hallandet att antalet af arter bland dagfjarilarne 
aftager i mellersta och norra Tyskland under annars 
lika omstandigheter fran bster mot vester samt att de 
i det nordvestliga dal-landet nedga till deras minimum 
star likval fast. Afven utom gransorna af Tyskland 
visar sig samma forhailande. Belgien, belaget under 
samma latitud som Schlesien, eger 88, da det senare 
landet deremot har \ b 2i dagfjarilar. Afraknas fran de 
senare 3 subalpinska aiter. hvilka icke kunna fbre- 
konima i Belgien, och tillagges delta land tvenne arter, 
hvilka mahanda der fbrefinnas, sa blir anda fbrhallan- 
det som 3 till k. Trakten kring Paris raknar 89, 
omgifningarne af Berlin, 3| breddgrad nordligare, men 



1 1 8 

\\ langdgrader bstligare, 96 arter o. s. v. Samver- 
kan af en lag temperatur och mindre lufttryck, iifven- 
som bfverhufvud alia de hogre regionerna tillkommande 
egenheterna, rnaste inverka pa djurens och vaxternas 
utseende samt pa epokerna for deras framkomsl. liar — 
vid visar sig en markvardig motsats emellan de bada 
naturrikena med hiinsyn till fargerna. I stailet for alp- 
blommornas lifliga, rena farger, utmarka sig de alpina 
fjarilarne genom en matt och mork dragt. Ju hogre 
upp desto mer ar den svarta fargen radande. Kli- 
matets varnie och lifligare farger, kbld och mattare 
samt morkare farger sta saledes i ett visst forhallande 
till hvarandra. Rorande olikheten af de Stal|en, hvarpa 
fjarilarne flyga , anfores, att lokalernas torra eller 
fuktiga beskafTenhet harvid utgoia vigtiga elementer. 
Skogsangar och vaxtrika sluttningar aro i allmanhet 
fjarilarnes karaste vistelseorter, sardeles sadana, hvilka 
alls icke eller endast en gang om aret afslcls. En 
ganska egen och rik fauna ega sumpiga an gar och 
mossar. Icke fa fjarilar synas har finna de nodvandiga 
behofven for sitt lif. Efter den i manga hanseenden 
intressanta inledningen, hvarutur har endast nagra korta 
utdrag kunnat meddelas, foljer en upprakning af alia 
i Tyskland funna dagfjarilar, hvarvid noga angifves 
de lokaler, der de blifvit triifTade. Af de for hvarje 
tribus anforda allmannare meddelanden torde foljande 
fbrtjena uppmiirksamhet: Nymphalidce med 4(3 arter 
utgora nara | af Tyska dagfjarilarne. Vanessa-arterna 
aro till en del utbredda ofver hela verlden och iiro 
foga bundna vid bestamda regioner. Salyridce ar en, 
genom egenheterna i deras utbredning, saideles intres- 
sant grupp. Endast fyra af hithcirande 49 arter (oie- 
komma bfverallt. De aro Ofvervagande bergs- och mer 
an halften alpinska arter. De hafva saledes sitt mi- 
nimum pa laglandct. Kring Homburg finna* endast 
9, i Schlcsvvig-llolstcin och vid Wismar 10. Deras 



no 

maximum eger rum i Alperna, der Nickerl vid Salz- 
burg och i ofra K am then funnit 37. Af Libytheidw 
forekommer endast 4 art i Tyrolen. Af Euricinidm 
1 art ofverallt i bergiga trakter. Lyccenidce med 49 
arter bilda den tredje stora gruppen. Deras utbred- 
ning ar liksom Satyridernas olika. Wismar, Schleswig- 
Holstein och Horn burg med 42— 4 6 arter aro fattigast. 
Schlesien och Ober-Karnthen med 34 — 36 arter rikast. 
Endast 5 Lyccenidce aro alpfjarilar. Bland de fa arter, 
som forekomma af Papilionina, tillhora slagtet Doritis 
i allmanhet alpfjarilarne. D. Mnemosyne ar den enda 
som visar sig pa slattlandet. Ibland de 6 till denna 
grupp horande arterna ar en allman, en mycket ut- 
bredd. de ofriga aro inskrankta till bestamda lokaler. 
Pommern, Mecklenburg och Hannover besitta endast 
en, Salzburg och Karnthen 5 arter. Af alia grupper 
ar Pieridce. for det mesta lika utbredd ofver hela Tysk- 
land. Af de 4 6 arterna finnas ingenstades mindre an 
10 och i den rikaste trakten Ober-Karnthen 44. Nio 
finnas ofverallt och aro allmanna , 4 aro alpinska. 
Bland de 4 8 Hes per idee aro trenne till arterna och 
forekommandet osakra. Ibland de ofriga finnes ingen 
egentlig alpfjaril. H. Comma uppstiger likval till hog- 
sta regionerna. Fyra arter forekomma ofverallt. De 
fattigaste faunorna Wismar, Schleswig-Holstein, Miinster 
och Hannover hafva 6. de rikaste Boppen, Bingen och 
Boh men 13 arter. II. Heterocera: Sphingidce. Ar- 
terna af denna familj ega merendels en stor och sam- 
manhiingande utbredning och framte harigenom ett annat 
forhallande an Zygcenidce. Af de 31 Europeiska ar- 
terna forekomma 21 i Tyskland. Alia hithorande spe- 
cies uppehalla sig pa laglandet och i den nedre bergs- 
regionen. Huru hogt de vistas pa bergen har annu 
ej blilvit utiedt, Sesiadce aro mycket mindre under- 
sbkta an dagfjarilarne och Sphingides, och denna grupp 
eibjuder foga sakerhet for en geografisk behandling. 



l€0 

Af de 45 elfer 48 Europeiska arterna eger Tyskland 
27, s&fedes mer an halften. Alptrakterna forete ingen- 
ling egendomHgt af denna grupp. Alia de kiinda ar- 
terna bebo slatterna eller de nedre bergsregionerna. 
Thyridce aro endast representerade geirom en art, som 
fbrekommer i vestra Tyskfand. Af de 47 Europeiska 
arterna, som tfllbora Zygaznidce, trafFas 25 i Tyskland. 
loom alptrakterna forekomma endast tvenne, Procris 
chrysocephala och Zygoma exulans. De rikaste fau- 
norna ega Jura, Weimar, Wiirtemberg och ofra Oster- 
rike med 15, Salzburg och Ober-Karnthen med 14 
arter. De fattrgaste aro Hannover med 4, Schleswig- 
Holstein, Munster, Waldeck och Aachen med 5 arter. 
Af de 4 till Syntomidce horande Europeiska arterna 
finnas halften i Tyskland. De andra forekomma icke 
sa nordligt. Till slut meddelas en tabellarisk ofversigt 
af de olika fjaril-faunorna i Tyskland, Europa, Belgien, 
Liffland och Paris Stett. Ent. Zeit. I 850, p. 225, 295. 
Nagra tillagg till forestaende afhandling finnas infbrda, 
J. c. p. 411. 

Pierret har meddelat sina under Juli och Augusti 
manader 1848 gjorda iakttagelser rorande de fjaril- 
arter, som ban traffat omkring Gavarnie. Denna trakt 
beskrifves sasom foga file pa insekter, hvilket harror 
sa val af dess hoga lage. som af bristen pa trad. Pa 
Spanska sidan aro visserligen de hoga spetsarne mer 
skogbevaxta, men vagarne der aro nastan otillgangliga. 
De fjaril-arter, som lortjena anfdras, iiro: Erebia Le- 
jebvrei och Gorge. I angarne, belagna 2000 metres 
bfver hafvet, flog Parnassius Mnemosyne i maogd 
samt besokte isynnerhet vissa umbellater. Den atfolj- 
des af Pieris Callidice, som undersfundom nedsleg 
anda till Boucharo, samt den vackra Torula equestraria 
som kringsvafvade blommorna af Anthyllis vulneraria. 
Den senaies forekommande antyder alitid , att man 
uppnatt en hojd af 1800 eller 2000 metres bfver 



in 

ha f vet. Vid Pouyaspe visade sfg Lyccvna pyrenaica 
och orbitidus, hvilka Boismjyal oriitt sammanslagit. 
Den senare skiljer sig fran den forra icke allenast ge- 
nom olika fargteckning, utan afven genom flygten samt 
en senare framkomst Lyccena Eros forekom har och 
der. Pa nedra delen af Pouyaspe, bevaxt med Aster 
alpinus och Eryngium Bourgati, trafFades Zygcena Con- 
taminei, hvilken i larvtillstandet, liksom Z. punctum, 
Sarpedon och balearica, uteslutande lefver pa Eryn- 
gium. Den sallsynta Emydia Ripperti erholls spar- 
samt, och formodar Fo'rf. att denna tillika med E. pun- 
ctigera, Candida, cribrum, bipuncta och mahanda bi- 
jasciata, endast utgora varieteter af samma art, fram- 
bringade genom klimaternas inflytande. De hoga spet- 
sarne at sydvest, 2200 metres ofver hafvet, aro 
bebodda af Zygcena Antliyllidis, sorn ofta hvilar sig 
pa Silene acaulis. Den namnde insekt-arten forekom- 
mer afven pa spetsen af Gabietto och flyger ofta i 
sallskap med Z. exulans, som afven ar ulbredd pa 
alperna. Af alia Erebier uppstiger Man to hogst. Na- 
got lagre visa sig E. Dromus, Cassiope och Stygne, 
och alia dessa arter aro allmiinna i denna del af Py~ 
reneerna. E. Euryale ar mindre utbredd och uppe- 
haller sig merendels i skogiga trakter, der den ar 
skyddad for blasten, som den synes sardeles frukla. Af 
E. Pyrrha erholls endast ett exemplar. Nagot senare 
framkom E. Gorgone, som flog i alia branta sluttnin- 
gai* vid 2000 metres hojd. E. Evias ar den tidigaste 
af alia och fdrekommer egentligen i Juni manad. Co- 
lias Pliicomone och Argynnis Pales finnas i sallskap 
med E. Gorgone. De forsta dagarne af Augusti (logo 
dessa arter allmant, blandade om hvarandra. Parnas- 
sius Apollo traffades pa alia stone slatter i Pyrene- 
ernas mellersta region* I bland nattfjarilarne visar sig 
Deilephila lineata nagon gang vid 4 500 metres hojd 
lifver hafvet. Nemeophila plant agin is ar allmiin sa val 



If! 

i dalarne som pS hojderna. A gratis simplonia och 
JJadena marmorea sitta ofta pa blommorna af Silene 
aoaulis. Cleogene Peletieraria framkommer sista da- 
garne af Juli i Rhododendron -reginnen. Nara gran- 
skogarne traffas Anaitis prceformaria och Eupisteria 
quinquaria. Alia dessa fjarilar flyga om dagen. I 
dalarne visade sig Polyommatus Gordius, Virgaurece, 
Lycaina Darylas, Icarius och Escheri Lycaina Ale- 
xis, Adanis, Agestis, Cory don, Argus och Avion likna 
fullkomligt till ulseendet de individer som forekomma 
kring Paris. Lyccena Aegon ar bfverallt hogst allman. 
Syrichtus Carlhami, Alveus och Sao, afvensom en 
for bergstrakterna egen art, S. Carlince, iiro allmiinna 
emellan Gedre och Gavarnie samt traffas 2 a 300 
metres hogre upp an sistnamnde by. Melitcea Phoebe 
och didyma aro icke sallsynta i mellersta regionen, i 
hvilken man aterfinner de fiesta kring Paris forekom- 
mande arter af Pieris, Colias, Vanessa, Argynnis, 
Satyrus, nagra Lilhosia-artev och flera af de ajlman- 
nare nattfjaiilarne. Pa Coleoptera syntes derma trakt 
vara fattig, afvensom pa liemiptera och Hymenoptera. 
Nasi Lepidoptera visade sig Ortltoptera tain k as t, och 
bithorande arter voro utbredda sa val i alia dalar 
som pa bbjderna. Ann. Ent. II. Ser. p. 397. 

Bellier de la Chavignehie har redogjort for en 
af honom till Auvergne forelagen resa i iinclamal att 
insamla fjarilar. Bergen i detta departement likna ej 
de ofriga bergen i Frankrike. Deras spetsar aro nakna 
och under 7 manader betackta afsno. Chambon-dalen, 
som inneslutes af dessa sterila bergmassor, ar likviil i 
vegetatift hiinseende iik ? och det var bar Forf. valde 
silt hufvudqvarter. Parnassius Apollo, som synes 
utbredd ofver alia bergen, borjade visa sig mot med- 
let af Juli. P. Mnemosyne traffas understundom, men 
siillsynt. Argynnis Ino och Niobe flogo pa samma 
lokaler, afvensom nagra utslilna individer af Daphne, 



1^3 

Att bergstrakternas egcnheter gifva vissa fjarilar pn 
morkare farg, fann Forf. bekraftadt bos en mangd dag- 
(jarilar, sardeles bland d arter som t illhora sliigtena 
Erebia och Argynnis. Lycamidce aro i Auvergne 
fattiga pa arter. Eumedon och Dorylas aro de enda 
alpinska former som blifvit anmarkta. Tliecla Acacice 
traffas har och af Arge Galathea fanns en markvardig, 
hittills ej anmarkt varietet. Under lull manad utklac- 
kas de storre Erebia-avlesna. Pa de hogre belagna 
angarne visa -sig Ligea och Euryale. Ccecilia forekom- 
mer annu hogre upp. Cassiope och Dromus kringfliigo 
i mangd. Blandina, som framkommer mycket senare, 
visade sig forst omkring d. 9 Augusti. Neoridas och 
Stygne aro ej sallsynta kring Clermont. Syrichtus- 
arter svarma allmant pa alia blomsterfall. Carthami 
ar ofverallt kringspridd. En ny art, liknande orbifer, 
erholls i fa exemplar. Hesperia Actcuon traffas i sail— 
skap med Lineola i de skogiga dalarne. Ett forhal- 
lande, som adrog sig Forf:s uppmarksamhet, var att 
sliigtet Zygoma, hvars arter vanligtvis aro talrika i 
bergstrakterna, nastan belt och ballet saknades i Au- 
vergne, ty med undantag af 2 eller 3 individer af 
Filipendulce, syntes ej en enda under alia exkursio- 
nerna. Flora nattfjarilar, som aro allmanna i Schweizer- 
alperna, finnas afven har i mangd, sfisom : Heliophobut 
Graminis, Nemeophila Plantaginis, Luperina imbe- 
cilla, Cleogene tinctaria, Larentia rupestraria och den 
tacka Torula equestraria. Alia dessa flyga om dagen. 
Nundina mundana framkommer tidigt om morgnarne 
och kringflyger fran kl. G pa f. m. Psyche muscella tf 
kringsvarmar under solskensvader i de hogre belagna 
angarne. Xantiiia rubecula, som man forut icke an- 
markt i Franklike, iir bar ej sallsynt i de hogre an- 
garne, bevaxta med Salix phylicifolia och repens. Den 
ilyger ofta om dagen. Den finnes likval merendels 
slillusiltan.de pa Gentiana, hvilken viixt Luperina im- 



in 

becilla afven tyckes gifva fbrelrMde Framfdr andra. Pa 
samma blommor funnos afven Noctua [estiva ocb Ha- 
dena dentina, hviiken i allmanhet ar mycket mdrk till 
fargen. Den lilla Apamea captiuncula sitter om da- 
garne pa blommor. sardeles af Solidago virgaurea. 
Plusia Jot a, Cucullia Asteris ocb nagra Agrotis-ar- 
ter halla sig i hogt gras, hvarutur do uppflyga under 
solskensvader. Den i samlingarne sallsynta Phlogophora 
sella forekommer i Auvergne, afvensom Tryphcena sub- 
sequa och Luperina didyma. Geometra-arlerna aro 
talrika. Utom de alpinska, som fdrut blifvit omnamnda, 
traffas allmant: Anaitis prceformaria, Odezia cha>ro~ 
phyllaria, Gidaria olivaria ocb elutaria, Eupisteria 
quinquaria som flyger pa hdjderna, afvensom Gidaria 
pyraliaria, popularia och Melanippe tristaria. Gran- 
skogarne tjena om da gen till gomstalle at manga arter, 
sasom: Gidaria reticularia, variaria, russaria, Nu- 
meria capreolaria, Halia ivauwaria, Eubolia miaria 
och scabraria, Boarmia repandaria, prasinaria, mar- 
garitaria, Larentia dubitaria och ctesiaria m. fl. I 
angarne fdrekomma: Acidalia Scutellaria, ossearia, in- 
canaria, rufaria, umbellaria, nitidaria, Melanippe 
rivularia, Melanthia Mandarin och Larentia mollu- 
ginaria. Gnophos pullaria traffas sittande pa klip- 
porna och Speranza conspicuaria pa buskar. Melan- 
thia stragularia tillhdr uteslutande tallskogarne. Af 
den sallsynta Numeria Donzeliaria, hvaraf hittills en- 
dast ett exemplar blifvit funnet, erholls 3 han-individer. 
Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 73. 

Freyer, som under sommaren 1848 emellan d. 16 
och 28 August! uppehallit sig i Bayerska alpcrna, bar 
aflemnat berattelse om de fjOrilar ban der insamlat. 
Det intressantaste ban fann var nagra Noctua- la rvef, 
sasom af Cosmia cuprea, Acronycta Euphrasia*-, au- ' 
ricoma ocb Iladena glauca. Stett. Ent. Zeit. 1849, 
p. 301. 



i?5 

Doubled*? bar borjat ularbeta en fdrteckning of- 
ver de i England forekommande Lepidoptera, hvilken 
ar af en siirdeles vigt i synonymiskt hanseende, deri- 
genom att Forf. sokt bringa den i England begagnade 
nomenklaturen i ofverensstammelse med de benamningar 
som blifvit anvanda pa fasta landet. 

En katalog ofver de kring Petersburg funna fja- 
ril-arter, upptagande tiden, da hvarje, afvensom Iar- 
verna, da dessa varit kanda, visa sig, bar af Fixsen 
blifvit uppgjord. Denna forteckning, som uppraknar 766 
aiter, ar uppstalld efter Duponchels sist utgifna klas- 
sifikation ofver denna insekt-ordning. Bull, de Mosc. 
XXII, p. 164. 

Schmidt har anfort de under de tvenne sista aren 
i Preussen funna fjaril-arter och anstallt jem for else 
emellan detta lands Lepidopter-fauna ocb niirgransande 
landers. Preuss. Prow.bl. 1 848, N:o 5. 

Boll, som utgifvit en (Jfversigt af de i Mecklen- 
burg upptiickta Lepidoptera, adagalagger derigenom, att 
inom namnda land forekomma 100 Papilionina, 35 
Sphingides, 103 Bombyces, 289 Nocluce, G 2\l Geo- 
metrce, 67 Pyralides, 235 Tortrices, 76 Crambides, 
346 Tineides och 22 Pterophorides eller tillsammans 
1490 arter. Arch. d. Freund. d. Naturg. in Mecklenb. 
4 850, IV, p. 4 2. 

Seyffer har meddelat en forteckning jemte iakt- 
tagelser ofver de fjaril-arter, som blifvit funna i Wtir- 
temberg, samt an for sasom tillhorande berdrde land 
128 Papilionina, 47 Sphingides, 1 26 Bombyces, 254 
Noctuce och 207 Geometrce. Forf. anser, att af dessa 
grupper 2200 arter aro kanda som Europeiska och att 
saledes T V-delar deraf forekomma i Wurtemberg, hvil- 
ket for ett sa litet land ej ar obetydligt. Wurtemb. 
Naturw. Jahresh. V Jahrg. p. 76. 

En upprakning af de Lepidopter-arler, som fo- 
rekomma i trakten af Dessau, har blifvit uppgjord. 



Den upptager 07 Papilionina, 28 Sphingides, 82 
Bombyces, 198 Noctucv, 152 Geometrce. For alia de 
arter, son) blifvil kliickta, anforas de vaxter, hvarpa 
larvema lefva. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 80, 4 07. 
48 Pyvalides, 4 33 Tortrices, 1. c. p. 349. 208 
Tineides och 11 Pterophorides, 1. c. '1850, p. 24. 

Sasom ett bidrag till Rhenprovinsernas insekt- 
fauna har Mengelbier uppraknat de fjaril-arter, som 
liaffats i trakten af Aachen, utgbrande 90 Papilionina, 
30 Sphingides och 78 Bombyces. Verh. d. Naturh. 
Ver. Preuss. Rheinl. IV, p. 4 12. 

Wallenguen har lemnat en fbrteckning bfver de 
arter af familjerna Papilionina, Sphingides och Bom- 
byces, som hittills blifvit funna i nordbstra Skane eller 
inom Ljungby och Ifvetofta pastorater. Arterna aro 
anfbrda under de namn, med hvilka de betecknas uti 
Dalmans i Vet. Akad. Handl. for ar 1816 intagne af- 
handling bfver Dagfjarilarne och Sphingides, sarnt uti 
Referentens i narnnde Handlingar for 4848 infb'rda upp- 
rakning af Bombyces. For alia arterna ar tiden anfbrd, 
da imagines och larverna, nar de senare varit Fbrf. 
bekanta, blifvit funna. Af Papilionina upptagas 47, 
af Sphingides 4 4 och af Bombyces 26 arter. Vet. 
Akad. Ofvers. 4850, p. 142. Tillagg till fbrestaende 
afhandling, upptagande 2 Papilionina och 6 Bombyces, 
finnes 1. c. p. 255. 

Hepburn har uppraknat de sallsyntare fjaril-arter, 
som af honom blifvit insamlade niira Whittingham. 
Berwicksh. Nat, Clubb II, p. 242. 

Nedanstaende tvenne afhandlingar aro Ref. endast 
till titeln bekanta, nemligen: 

Fuss, vVerzeichriiss der bis jetzt in Siebenbur- 
gen aufgefundenen Lepidoptereny>. Verh. und Mitth. 
d. Siebenb. Vereins 1849. 

Nickerl, ^Synopsis der Lepidopteren Fauna 
Bdhmensv 4:e Abth. 77 sid. 8:o. Prag 4850. (} Thai.) 



127 

onth. Die Papilioniden , Sphingfden, Bombyciden und 
Noctuiden. 

Af IIerricii-Schaffers vSystematische Bearbeitung Ailman 
der Schmetterlinge von Europa, als Text, Revision 1,tteratl,r - 
und Supplement zu Hubners Sammlung Europei- 
scher Schmetterlinge)) hafva 37 — 44 haftena utkommit. 
Uti den hithorande texten har en uppstallning ofver 
Noctuo-bombyces, Geometrm och Crambidce blifvit med- 
delad. Pa plancherna aro ett stort antal arter afbil- 
dade, hvilka dels tillhora fdrut, dels iinnu icke be- 
skrifna familjer. 

Herrich-Schaffer, y)Zur Litteratur der Schmet- 
terlingskundey). Korresp.bl. d. Zool. Mineral. Vereins in 
Regensb. III. 1849 och 

Herrich-Schaffer, vSammlung neuer oder wenig 
bekannten ausser-europeischer Schmetterlinge)) 4:e Lief. 
4:o, 1850, Mainz (3 Thai.) har Ref. icke haft tillfalle 
se, lika litet sorn 

Bertolonis ))Historia Lepidopterorum agri Bono- 
niensis)) 4.0, Bononise, 212 sid. 4849. (2£ Thai.) 

Freyers ))Neuere Beitrdge zur Schmetterlings- 
kundev har blifvit fortsatt med haftena 89 — 91. 

Af Berges y)Schmetterlingsbuch oder allgemeine 
und besondere Naturgeschichte der Schmetterlingey) 
har 2:dra upplagan haft. 1 utkommit i Stuttgart 1 850. 

Schenkel, y>Der Schmetterlingssamler. Sy sterna- 
tische Besclireibung aller deutscher Scmetterlinge nebst 
anleitung zum Fange, zur Zucht und Aufbewahrung 
derselben, mit 236 naturgetreu color irten Abbildungen 
auf 32 Tafeln gezeichnet von Klier)), 1 2:o (2 Thai. 
4 Ngr.), ar Ref. till innehallet obekant. 

Uti ett af Agassiz utgifvet a r bete, r,Lake superior, 
its physical character, vegetation and animals, com- 
pared with other and simular regions)), Boston 4850, 
har Harris beskrifvit de kring namnde sjo funnafja- 
ril-arter 7 bland hvilka sasom nya upptagas: Pontia 



428 

oleraeea, Jhitephila Chamamerii, Smerinthus mode- 
stas, Hepiolus argpnteo-maculatm, Arctia Purthenos, 
americana och Ennomos macularia. Gelehrte Anzeig. 
XXXI, p. 398. 

Fran Sepps bokhandel i Amsterdam har under 
titel ))Surinamische Vlindersn utkommit 50 afbildnin- 
gar ofvev i Surinam forekommande fjarilar jemte deras 
larver och puppor, h v ilka GuvernoYen Wickers i slutet 
af forra arhundradet latit utfora i Surinam af en ma- 
lare Sckeller, men hvilka sedermera rcke blifvit ut- 
gifna. Af de afbildade fjarilarne aro 37 nya. Figurerna 
aro knappast medelmattiga, manga alldeles forfelade, inga 
pa langt nar alt jemfora med dem som finnas i Sepps 
arbete ofver Europeiska fjarilar. Den pa Hollandska 
och Fransyska fcrfattade texten ar grundad pa de an- 
teckningar som blifvit pa slallet gjorda och saknar 
afven allt varde. 

Zeller har ofver de af Mann 1846 fran Mars 
till Juli i trakten af Pisa, Livorno, Poppi och Proto- 
vechio insamlade fjarilar meddelat en namnforteckning, 
hvaruti en rik skatt af vigtiga upplysningar rorande 
kons-olikheter och arternas forekommande blifvit ned- 
lagd. Foljande antal arter upptages, nemligen af Geo- 
metridaz 148. bland hvilka tvenne, etruscaria och 
efflorata, aro nya; af Pyralidina 79 arter. Stett. Ent. 
Zeit. 1849, p. 200; Tortricina 171, hvaribland sasom 
nya anfbras T. pruneticolana, roseticolana, I.e. p. 231; 
conjugana, regiana, flexana, curvana, quercinana och 
epilinana, I. c. p. 275. Af Crambidce 25 med 2 nya 
arter, Chilo cassentiniellus och superbellus. Af Gal- 
leridce och Phycides 34, I. c. p. 312; Tineaceca 289, 
af hvilka sasom nya beskrifvas: Talceporia conspurca- 
tella, Micropteryx eximiella, myrtelella, amentella,* 
1. c. 1850, p. 59; Adela cyanella, laqueatella, 1. c. 
p. 134; paludicolella, Ypsolophus linealellus, lanceo- 

lellus. 






Hi) 

lellus, Anchinia punctella, Oecophora albilabris, Ge- 
lechia Isabella, dryadella, tamariciella , gervonellu, 
Roslerstammia vesperella, Aechmia oculatella, Tinag- 
ma lithargyrella, Gracilaria scalariella, Ornix tor- 
quilella, 1. c. p. 134; Cosmo pteryx Lederiella, Ela- 
chista griseella, arundinella, gangaliella, clirysodes- 
mella, Lithocolletis leucographella, suberifoliella. Af 
Pterophoridce och Alucitina 9,8 arter, hvaribland sasom 
ny anfores Pterophorus baptodactylus, 1. c. p. 195. 

Flera i Ryssland upptackta fjaril-arter, tillhorande 
slagtena Lycwna, Sesia, Cossus, Lithosia, Orthosia, 
Caradrina, Leucania, Xantkia, Boarmia, Amphidasis, 
Fidonia, Caber a, Acidalia och Larentia, hafva af Evers- 
mann blifvit beskrifna. Bull, de Mosc. XXI, p. 205. 

Trenne Lepidopter-arter, funna pa Pyreneerna, 
hafva af Graslin blifvit anforda, nemligen Erebia Sthe- 
nyo, Heterogynis erotica och Chelonia lunigera, af- 
vensom larven till Orgyia aurolimbata. Ann. Ent. II. 
Ser. VIII, p. 391, Tab. 10. Uti en bifogad anmark- 
ning har Pierret upplyst, att Erebia Sthenyo endast 
ar en varietet af /?. Manto, och Bellier de la Cha- 
vignerie anser Heterogynis erotica icke vara skiljd fran 
H. penella Hubn. 1. c. p. 417. 

Wing har bildat trenne nya Lepidopter-slagten: 
Caligatus och Trichomoplata (Noctuce) samt Palparia 
(Hypo no meut idee). Af hvardera beskrifves en art, nem- 
ligen C. Augasii fran Goda Hopps-udden, T. vittata 
fran Brasilien samt P. Lumbartella fran Australien. 
Proceed. Zool. Soc. 1849, p. 104, T. 19. Rev. et Mag. 
de Zool. 1850, p. 649. Ann. Nat. Hist. II. Ser. VI, 
p. 134. 

Under titel y)Nomenclator der Roselschen Eu- 
ropeischen Schmetter linger har Metzner meddelat de 
nu begagnade namnen pa alia i Rosels Insecten Be- 
Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 9 



130 

lustigungen afbildade Europciska fjarilar. Stett. Ent. 
Zeit. 4849, p. 134. 

Schlager bar sokt bestamma de fjiiril-arter som 
blifvit upptagna och afbildade i Dominigi Ctrilli »En- 
tomologhe Neapolitanai specimen primum,)) , tryckt i 
Neapel 4787. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 36. 

Br u and bar i en uppsats, vNotes sur divers 
LepidoptcreS)) , meddelat: l:o Att det ar Valeria ja- 
spidea ocb icke V. oleagina som forekommer i Frank- 
rike. 2:o Att Noctua derosa ocb batis icke kunna 
hiinforas till samma slagtc. Forf. foreslar for den forra 
sasom genusnamn Gonophora och karakteriserar detta 
slagte salunda: Ala) anticae ad apicem acuta?, maculis 
lineisque angulosis, carneo-marmorosae. Palpi hirsuti, 
breviusculi, artieulo ultimo nudo. Antennas apud ma- 
rem rotundatse. subcrenulatee. Thorax satis robustus, 
villosus, cristatus. Abdomen maris elongatum, pilosum. 
Larva glabra, fusco-ferruginea, pedibus analibus per 
quietem resupinatis. 3:o Att Sphinx Ligustri klackts 
utur puppor, som voro 4 ar gamla. 4:o Att, i an- 
seende till den ogynsamma vaderleken 1847, i Schweitzi- 
ska alperna en mangd missbildade individer af fjarilar 
forekommit. 5:o Att Forf. funnit Oenophthyra pille- 
riana i trakter, der vinrankan icke odlas, hvilket han 
anser bevisa, att denna fjarils larver afven hemta sin 
foda af andra vaxter. 6:o Att Pyrausta porphyralis, 
som hittills endast blifvit af Duponchel uppgifven sa- 
som forekommande i Ungern och norra Tyskland, af 
Forf. blifvit funnen pa hojden af Mont d'Or niira griin- 
sen af Schweiz. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 39, T. 2, 
N:o II. 

Lefnads- Logan har uppgifvit, att Glyceria fluitans ar en 

»at: f^ r nattfjarilar sardeles begarlig vaxt och att han pa 

densamma observerat en mangd Noctuce, tillhorande 

Leucania impura, L. conigera, Chersotis Haworthi 



131 

och Noctua umbrosa. The Zoologist Dec. 1 849 v Fror» 
Tagesb. I Bd. p. 40. 

Nagra undersokningar rorande fjarilarnes parnings- Paningi* 
apparater finnas an/or da af Hessling i Fror. N. Notiz. <wa,a ' cr% 
111. Reihe IX, p. I. 

*Tke yenera of diurnal Lepidoptera, comprising Papiiio- 
tlieir generic characters, a notice of the habits and nes * 
transformation and a Catalogue of the species of each 
genus by Doubleday. Illustrated with seventy five 
imperial quai^to coloured platesn by Hewitson, London, 
har blifvit fortsatt till och med 23 haftet. Detta ar- 
bete, som utmarker sig genom sardeles vackra figurer t 
kommer troligen att afstanna, genom utgifvarens 1849 
timade dod. Hvarje hafte innehaller % plancher och 
nagra blad text. Till sliigtenas bestammande hafva 
de karakterer, som mundelar, ben och vingadror er- 
bjuda, blifvit begagnade. Skada ar att icke fjarilarnes 
undersida, sasom ofta mer karakteristisk an ofversidan, 
blifvit framstalld. 

Af ))List of the specimens of Lepidopterous in- 
sects in the collection of British Museum)) har Part. 
II utkommit i London 1847 och Appendix 4848. 
Denna af Doubleday forfattade forteckning slutar sig till 
den 4844 utgifna l:a delen. I den nu anmalda upp- 
raknas de i Brittiska Museum befintliga arter af Eury- 
cinidw, Eumceidoe och Lyccenido?,. Tillagget innehaller 
alia de dagfjarilar med undantag af Hesperidce, med 
hvilka Brittiska Museum, efter de bada fbregaende ka- 
talogernas utgifvande, blifvit riktadt. 

Kollar har beskrifvit och meddelat figurer pa 
flera af Sulkowsky i Nya Granada och Venezuela in- 
samlade fjaril-arter, neml.: Papiiio Columbus n. sp., 
Protesilaus Linn., Eurymus God., Agathokles n. sp., 
Arbates Cram., Erithalion Boisd., Phcenon n. sp., va- 
rus n. sp., Polydamus Linn., Americus n. sp., Thoas 
Linn., Cleotas Gray, Morpho Sulkowsky n. sp., Pelei- 



132 

des n. sp., Atreus n. sp., Promotheus n. sp., Teucer 
Linn., Anaasarete Cram., Euterpe Leucodrositne n. sp., 
radiata n. sp., exclamationis n. sp., chrysolopha n. sp., 
Leptacis nemesis Latr., Casta n. sp., Penthica n. sp., 
Pieris Lypera n. sp., Phalce n. sp., Catagramma 
n. sp., //aire God., monuste Linn., Elodia Boisd., 
Callidryas argante Auct., Eubule Boisd., Colias ery- 
throgrammus n. sp., Terias proterpia Fabr., xantho- 
chlora n. sp. , dejlorata n. sp. och Elathea Cram. 
Denkschr. d. Kajserl. Akad. d. Wissensch. I, 1, p. 354, 
Tab. 42 — 45. 

Flera nya dagfjarilar hafva blifvit afbildade och 
beskrifna af Westwood, nemligen: Papilio Icarlcus 
fran Assam (Tab. 2), Caunus (T. 9, f. 2), Astina (T. 
9, f. 3), Euploea Deione, Hestia Bypermnestra, H. 
bella (T. 37), H. Jusonia (T. 42), Charaxes Dolon 
(T. 27), C/i. Psaphon och Mar max (T. 24), Atym- 
phalis Euphrone (T. 24), Aconthea Doubledayi (T. 37), 
Amathusia Patalusa (T. 49), A. Philarchus (T. 27) 
och Morpho Camadeva. Cab. Orient. Entom. 

»Dte Tagschmetterlinge des Wolga-Uralensischen 
Gebietes.)) von Alex. Butlerof. Kasan 1848 (pa Ryska 
spraket) ar Ref. endast till titeln bekant. 

Dagfjarilar fran Cazamance i Afrika hafva af 
Feisthamel blifvit karakteriserade, nemligen: Acroea 
Seis Boisd., Hypanis Cora, Salamis Ethyra, S. An- 
tilope, Euryphena Gambia?, Eur. Phreone Boisd., Eur. 
Cocalia Fabr., Charaxes Pollux Cram., Ch. Epijasius 
Cramer, Ch, Ephyra God., Ch. Horatius Farr. , Ch. 
Protoclea och Ch. Boueti. Ann. Ent. II. Ser. VIII, 
p. 247, Tab. 9. 

Nya dagfjarilar hafva af Hewitson blifvit beskrifna 
af foljande genera: Eltima 4, Fleterochroa 6, Corades 
5 och Euptychia 2 arter. Ann. Nat. Hist. II. Ser. VI, 
p. 434, Tab. IX, X. 



133 

Flera nya arter hafvn blifvit uppstallda, nemligen: 
Agrias Aedon fran Nya Granada af Hewitson. Ann. 
Nat. Hist. II. Ser. p. 224. Triphysa Dohrnii fran so— 
dra Ryssland och Lycana Hofl'manseggi fran Portugal 
af Zeller. Stett. Enl. Zeit. 1850, p. 308. 

Chavannes har utredt att Papilio Proteus ar ha- 
nen och P. Nephalion honan af samma art, Pap. Po- 
lymetus hancn och P. Dimas honan, Pap. Dardanus 
a* och Tros ?. Bull, de la Soc. Vaud. N. 20. 1 849, p. 5. 

Lucas har meddelat flera anmarkningar rbraride de 
Lepidopter-arter, tillhorande slagtena Papilio, Anthoca- 
ris, Cigaritis och Cerocala, som fbrekomma inom Fran- 
ska omradet i norra Afrika. Efter noggranna under- 
sbkningar af en mangd individer af Papilio Feisthamelii, 
har Fbrf. kommit till den bfvertygelse, att denne en- 
dast utgor en genom klimatets inflytande frambringad 
varietet af P. Podalirius. Bland de 8 arter Fbrf. 
beskrifvit af slagtet Anthocaris aro Belemia, glaucce, 
Belia, Ausonia och Douei allmant utbredda kring ve- 
stra kusten. A. Charlonia finnes pa hbga och sandiga 
stallen omkring Emsila. A. Levaillantii fbrekommer 
pa de hbga pla taenia vid Djebel-Amour. A. Nouna 
tillhbr uteslutande de vestra delarne. Som Fbrf. fbrut 
endast egt ett ilia medfaret exemplar af A. Levaillantii, 
beskrifves och afbildas denne anyo. Da inga generiska 
karakterer blifvit af Boisduval gifna for slagtet Ciga- 
ritis, har Fbrf. meddelat sa val sadana, som en full— 
standig beskrifning och figur bfver C. Massinissa. Ann. 
Ent. II. Ser. VIII, p. 83, T. % N:o II. 

Klug, som uppstallt och lemnat figurer bfver 
fyra arter af slagtet Synemon, har upplyst att lar- 
ven till Castnia Therapon Koll. blifvit funnen i rot- 
knblar pS en art af Calesetum, som blifvit bfver- 
sand fran Kingstone i Sbdra Amerika. Abhandl. d. 
Akad. d. Wissensch. zu Berlin I, 4, p. 245 cum tab. 
color. 



134 

En ny art af Corades, C. Engo, som blifvit fun- 
nen pa bergen vid Carraeas, der den synes vara sallsynt, 
har af Hewitson blifvit karakteriserad. Ann. Nat. Hist. 
II. Ser. IV, p. 215. 

En varietet af Satyrus Janira, hvars vingar, 
ehuru alldeies oskadade, sa val pa ofra som undra 
sidan aro nastan hvita, har af Bellier de la Chavig- 
nerie blifvit omnamnd. Ann. Ent. II. Ser. VII. p. VII. 

Ochseniiemer och Treitschke hafva ansett Lyccena 
Amyntas och L. Polysperchon sasom tvenne skiljda ar- 
ter. Boisduval deremot afvensom Duponchel betrakta den 
senare endast som varietet af den forra. I flera nyare 
arbeten har den fo/ra meningen blifvit bitradd. For 
att komma' till sakerhet i delta hanseende har Zeller 
anstallt flera iakttagelser, och har det sent omsider 
lyckats honom, genom larvernas uppfodande och klack- 
ning, komma till full visshet derom, att dessa tvenne, 
sasom atskiljda ansedda fjarilar, tillhora samma art, och 
att L. Polysperchon endast ar en var-generation af L. 
Amyntas. Jemte en fullstandig utredning af hela me- 
tamorfosen, uppger Fdrf. att han hittills endast funnit 
iarven pa" Trifolium pratense, arvense, Medicago falcata, 
mpulina, Anthyllis vulneraria och Pisum sativum. Stett. 
Ent. Zeit. 1849, p. 177. 

Gerhard har under titel vVersuch einer mono- 
graphic der Lycdnen als Beitrag zur Schmet t er lings- 
kundev borjat utgifva en utredning af derma grupp, 
Stfoljd af kolorerade figurer. 1:a hiiftet har utkommit 
i Hamburg 1850. 4:o. 

Schreiber, som varit i tillfalle undersoka ett stort 
antal exemplar af Hesperia Sylvius och afven att 
observera denna art i naturen, anser den utgora en 
val skiljd art fran H. Paniscus. Stett. Ent. Zeit. 
1849, p. 298. 

Fritsch har meddelat sina under trenne ar gjorda 
iakttagelser rorande dagfjarilar fdrekommande kring Prag, 



135 

Forf. anser sig harigenom hafva kommit till fbljande 
hufvudsakliga resultater. Att arternas dotal tillvaxer 
frfm Mars till Augusti, hvarefter del hastigt aftager till 
slutet af Oktober. I Augusti visa sig 0,8 af alia un- 
der hela a ret fbrekommande arter. 1 Juni cger ett 
stillestand rum i arternas tilllagande. Sitzungsb. der 
Kajserl. Akad. 1850, 2, p. 42 6. 

Paris de Grays i Arsber. 1847, 1848 p. 214 
omnamnda afhandling, hvaruti ban soker adagalagga 
att en mangd dagfjarilar, af de fleste Forf. ansedda 
sasom val skiljda arter, endast utgora lokala och af 
klimatet orsakade varieteter, har fbranlatit Bellier de 
la Chavignerie alt i en omstandlig uppsats bevisa orik- 
tigbeten af Paris' uppgifter. Ann. Ent. II. Ser. VI, 
p. 307. 

Levaillant, som haft tillfalle noggrant iakttaga Mttamor- 
metamorfosen af Papilio Feisthamelii, har sbkt bevisa 
att denna art icke af, sSsom flera pastatt, en varietet 
af P. Podalirius. Ann. Ent II. Ser. VI, p. 407. 

Cm den skada som larverna af G anoris Br'assicce Lefnads- 
fororsakat pa kalvaxterna kring Petersburg hbsten 1847 
hafva underrattelser af Rouiller och Gros blifvit med- 
delade. Bull, de Moscou XXII, p. 323. 

Af Westwood hafva Eusemia maculatrix, bella- Nyctaii- 
trix, victrix, amatrix och dentatrix, alia fran Assam, 
blifvit afbildade. Cab. of Orient. Ent. pi. 33. 

Flera nya arter hafva af Westwood blifvit upp- Sphingi- 
stallda, nemligen: Deilephila Cyrene fran Central- 
Indien och Ceylon, Smerinthus ? Panopus Cram., 
Sphinx Omeus, ftlacroglossa triopus fran Assam, Choe- 
rocampa dolichus fran Sylhet, Ambulyx substrigilis 
fran samraa stalle, Acherontia Lethe fran Ostindien 
( = Sph. Lachesis Farr., Acher. Satanas Boisn.) och 
Ach. Styx fran Ostindien. Cab. of Orient. Ent. Tab. 
6, f. 30—42. 



ties. 



136 

Mttamor- Under den rorra sommaren 1 846 har Sphinx 

fos. Nerii och Celerio visat sig pa manga stallen i Tysk- 
lanr] och i ovanligt stort antal. Den senare har till 
och med blifvit funnen vid Stralsund. En bfversigt 
bfver dessa tvenne arters fbrekommande har Heering 
meddelat. Stett. Ent. Zeit. 1848, p. 130. Schinz har 
anfbrt, att bada arterna afven blifvit p&traflade i Btindten 
och Zurich samt att larven af Sph. Celerio blifvit fun- 
nen pa Calla sethiopica, pa vinstockar och Begonia, 
hvilkas blad den fbrtart. Mittheil. d. Naturf. Gesellsch. 
in Zurich 1848, p. 37. Nagra upplysningar om fore- 
namnda tvenne arters fbrekommande hafva af Donzel 
afven blifvit lemnade. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 225. 
Larven af Sphinx Tithymali har blifvit beskrif- 
ven af Bellier de la Chavignerie. Den liknar myc- 
ket larven af Sphinx Euphorbia, men skiljes latt 
fran denna derigenom, att den endast eger en rad flac— 
kar och att under dessa tvenne sidolinier af en ganska 
lysande grbn farg forefinnas. Den hemtar sin naring af 
en art Euphorbia. Ann. Ent. II. Ser. VI, p. XLV. 

Sesiarijc. Fbljande nya arter af Sesiarice hafva a f West wood 

blifvit afbildade: Trochilium Ashtaroth fran Assam, T. 
Astarte fran Central-Indien, T. Eurytion fran Sylhet, 
T. Ceto fbrmodligen fran Norra Amerika, T. Phorcus 
fran Central-Indien och Sesia infernalis fran Sylhet 
och Assam. Cab. of Orient, Ent. T. 6. 

Dehne har beskrifvit under benamningen Penni- 
setia anomala en af honom vid Dresden funnen ny fja- 
ril-art, tillhbrande Sesiar'ice. Stett, Ent. Zeit. 1850, p. 28. 

Metamor- Schreirer lemnar underrattelse om sattet att upp- 

sbka och uppfoda larven af Sesia Hylceiformis. Den 
ar pa flera stallen allman i torra hallonstjelkar. Stett. 
Ent. Zeit. 1849, p. 298, 

Cheiona- Pierret har upplyst, att Zygcena balearica och 

n*. Sarpedon endast utgora vjuieteter af samma art, Ann, 
Ent, II. Ser. VII, p. LXXXII. 



137 

Upplysningar om larven af Zygoma balearica, Metamor- 
som forut icke varit kand, bar Abicot meddelat. Den 
lefver pa Eryngium campestre, ar till fargen blekgrbn, 
med en rygg- och trenne sidorader af gula punkter, 
de senare aro infattade af tvenne linier svarta punk- 
ter. Pa kroppen finnas toffsar af sma hvita har. Det 
svarta hufvudet ar prydt med ett litet rosenrbdt streck. 
Det ar endast synligt dS larven striicker ut sig. Fot- 
terna, afvensom stigmata, aro svarta. Puppan, med 
undantag af den grbnaktiga bakkroppen, ar svartbrun. 
Ann. Ent. II. Ser. VII, p. J 75, Tab. 6, N:o III. 

En monografi bfver de arter af slagtet SaturniaMmbyces. 
som blifvit funna i Afrika, har af Westwood blifvit 
utarbetad. I densamma upptagas 33 arter, af hvilka 
17 aro for vetenskapen nya. Forf. indelar detta slagte 
i- fbljande grupper: 

A. Framvingarne med en liten ogonlik flack nara spetsen. 

a) Alia vingarne med en mSnformig, glaslik flack pa 
midten. 1 art. 

b) Framvingarne pa midten med en bonformig, glaslik 
flack. Bakvingarne med en bred, oval flack. 1 art, 

B. Alia vingarne med en ogonlik flack. 

a) Bakvingarne utan svans. 8 arter. 

b) Bakvingarne med svans. 2 arter. 

C. Framvingarne med en liten triangelformig eller fyrkantig, 

glaslik central-flack. Bakvingarne med ett stort oga. 
12 arter. 

D. Vingarne utan ogon eller glaslika flackar. 4 arter. 

E. Afvikande (Abberants) arter. 5 arter. Ann. Nat. Hist. 
II. Ser. V, p. 290. Zool. Proceed. XVII, p. 33, Tab. 
7—10. Rev. et Mag. de Zool. 1850, p. 414. 

Graells, som upptackt i Spanien en ny art af 
slagtet Saturnia , hvilken liknar T. Luna, beskrifver 
denna under benamningen S. Isabella. Hela metamor- 
fosen har afven blifvit utredd. Ann. Ent. II. Ser. VIII, 
p. 241, T. 8. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 601. 
Fror. Tagesb. I Bd. p. 68. 



138 

En ny art af fOreniimnde slagte iir Saturnia Leto 
frSn Ostindien, beskrifven af Doubleday. Trans. Ent. 
Soc. V, p. LI. 

Ett storre antal nya Bomhynes har dessutom af 
Westwood blifvit afbildade, nemligen: Saturnia Zu- 
leika fran Sylhet och Assam, S. Katinka fran samma 
stallen, S. Lota fran Thibet (Tab. 12), S. Simla fran 
Simlah i Ofra Bengalen, S. Assama fran Assam (T. 20), 
S. Larissa fr§n Java, S. Pyretorum fran China (T. 24). 
Bombyx Huttoni fr§n Mussoore, hvarest dess larv, lik- 
som B. mori, lefver pa vilda mulbarstrad. Actias Ma- 
nas Doubl., Leucophlebia lineata fran Central-Indien 
och Assam (T. 22), Limacodes hilaris och /,. gratiosa 
fran Geylon (T. 24). Cab. of Orient. Entom. 

Palmer har beskrifvit en ny art af Lasiocampa, 
som blifvit upptackt i England. Zoolog. 1847. 

Ett nytt slagte bland Notodontidcp, som blifvit 
beniimndt Hylcera , har Doubleday uppstallt, samt af 
detsamma beskrifvit en art, H. Eucalypti fran Austra- 
lien. Ann. Nat. Hist. II. Ser. IV, p. 217. 

Den i Arsber. 1847, 1848 p. 217 omnamnda, 
utur en fr§n Mexiko ankommen Agave-art utklackta, 
fjaril har nu af Hammerschmidt blifvit beskrifven och 
afbildad under benamningen Zeuzera Bedtenbacheri. 
Naturw. Abhandl. von Haidinger. II, p. 151, T. 14, 
f. 1—8. 

Guenee har upplyst, att honan af Heliophobus 
hirtus, so.Ti varit okand, eger lika korta vingar, som 
honan till Exapate salicella. Ann. Ent. II. Ser. VIII, 
p. VIII. 

Bellier de la Chavignerie har adagalagt, att 
den af Graslin beskrifna Heterogynis erotica iir iden- 
tisk med H. penella Hubn. Ann. Ent. II. Ser. VIII, 
p. LXIV. 

Ett a ena vingen besynnerligt tecknadt individ 
af Liparis dispar har af Bellier de la Chavignerie 



130 

blifvit anfbrdt. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 173, T. 6, 

N:o II. 

Klug, som utredt de arter, hvilka tillhora sliigtet 
Catagramma, omtalar afven de markvardiga vafnader, 
som af nagra fjriril— arter forfardigas. Monatsber. Preuss. 
Akad. 1850, p. 426. 

Chevandier , vNotes sur les ravages produits en Lefnads- 
1848 far lOrgyie pudibonde dans les forets de Hetres 8a ' 
du versant occidental des Vosges, entre Phalsbourg 
et Cireyv, 8:o, ar Ref. till innehallet obekant. Compt. 
Rend. XXVIII, p. 647. 

Utvecklingen af flera arter bar blifvit utredd. Mttamor- 
Salunda har Straube vid Brussa funnit i stor mangd 
larver af Gastropacha dryophaga pa Cupressus sem- 
pervirens och C. Tournefortii. Stett. Ent. Zeit. 1849, 
p. 156. Larverna af Cerura bicuspis och fuscinula 
beskrifvas af Schreiber. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 298. 
Larven af Orgyia selenitica har af Schlager foretra- 
desvis funnits lefva p8 Medicago sativa och Hedy- 
sarum Onobrychis, men afven ofta pa ek och slan, samt 
understundom pa lbnn, lind och flera andra tradslag. 
1. c. 1849, p. 269. Rbrande metamorfosen af Bom- 
byx (Lasiocampa) Pint har Ragriot lemnat atskilliga 
underrattelser, hvilka likval icke mnehalla nagot nytt. 
Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 445. Ytterligare bidrag rb- 
rande utvecklingen at Orgyia selenitica hafva af Doebner 
blifvit lemnade. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 23. 

Utvecklings-historien af Bombyx Huttoni har af 
Westwood blifvit utredd. Gard. Chronicle 1848, N:o 
12, p. 188. 

I Franska Vet. Akad har Blanchard hallit ett 
foredrag om de Rombyx-arter, som han ansett fbrtjena 
att infbras i Frankrike for silkesodlingens utvidgande. 
Han uppraknar sasom hartill sardeles passande flera 
arter af slagtet Attacus, sasom A. Mylitta fran Indien, 
A. Atlas fran China, Bombyx Laocoon, Attacus Luna, 



140 

A. Cecropia och A. Polyphemus fra*n Norra Amerika. 
Compt. Rend. XIX, p. 670. Rev. et Mag. de Zool. 
1849, p. 604. Uti ett foljande sammantrade bar 
Guerin-Mbneville, som det synes pa goda skal, fram- 
stallt anmarkningar emot Rlanchards fbrslag. Rev. et 
Mag. d. Zool. 4849, p. 605. 

Muscat- Guerin-Menbville, som anstallt en mangd fbrsbk 

rlYandt. tiN utrotande af muscardine i magna nerierna, har der- 

emot med stor framg§ng anvandt rokning med terpen- 

tinolja. I ett stort magnanerie, hvilket fbregaende aret 

varit angripet af denna sjukdom, anvandes detta me- 

del och erholls harigenom en rik afkastning, under det 

i andra silkesodlings-anstalter, der rbkningen ej be- 

gagnades, sjukdomen rasade valdsamt. Ann. Ent. II. 

Ser. VI, p. LXVII. 

Mjdikiik Spencer har visat att den mjbklika vatska, som 

^CM^o^larven af Cossus ligniperda utsipprar, innehaller ren 

1J g ni - starkelse. Nacon del af denna vatska, som torkades 

pci'tlii. 

p§ en gl^sskifva och undersoktes med Rosses akroma- 
tiska mikroskop, befanns besta af ren starkelse. Fbrf. 
anser att larven icke fbder sig af det trad, hvaruti 
han gnager sig in, utan af detsammas saft. The Zool. 
Nov. 1849. Fror. Tagesb. I Bd. p. 72. 
Noctua*. En ny art af slagtet Heliothis fran Caucasus un- 

der benamningen H Victor ina har af Sodoffsky blifvit 
beskrifven. Stett. Ent. Zeit. 4849, p. 130. 

En varietet af Segetia xanthographa, som blifvit 
funnen i England, karakteriseras af Douglas. Trans. 
Ent. Soc. V,V 99. 

Guenee har framstallt anmarkningar emot Bruands 
atgard, att af Thyatira derosa bilda ett nytt slagte 
Gonophora, och adagalagger att Bruands beskrifning 
bfver vingnerverna ar helt och ballet oriktig. Fbrf. 
anser berbrde art, sa val i anseende till larvens form 
som vingnervernas lage, icke kunna skiljas fran det 



slagte, hvarlill T. batis hanfores. Ann. Ent. II. Ser, 
VIII, p. 107, T. 3, N:o II. 

Guenee bar meddelat sina undersokningar rorande 
pannans bildning och bekladnad hos vissa Noctua-arter, 
samt indelat slagtet Cleophana i flera grupper. Ann. 
Ent. II. Ser. VIII, p. 233. 

Richter har uppgifvit, att han funnit larven af Metamor- 
Cucullia Campanula? pa Artemisia Absinthium. De ^ 08 ' 
harutaf utklackta fjarilarne synas likval nagot afvikande 
fran dem som erhallas af larver som lefva pa Campa- 
nula-arter. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 30. 

Om den fdrstorelse, som a rSgbrodden 1846, inom 
40 Ryska Gouvernementer, blifvit fororsakad af nagra 
Noctua-artevs larver, hafva korta underrattelser blifvit 
meddelade af Rouillier och Gros. Bull, de Moscou 
XXII, p. 323. 

Ett utmarkt, nytt slagte af denna familj, Era- Geome- 
teina, har af Dourleday blifvit uppstaldt. I formen 
framter det mycken ofverensstammelse med Eurycinidce, 
ar narslagtadt med Odezia, Torula och Psodos, samt 
uppehaller sig liksom dessa i bergstrakter och kring- 
flyger om dagen. Forsta bakkropps-segmentet ar ut- 
markt genom en urholkning, hvilken FOrf. afven an- 
markt hos nagra Glaucopidai, och som han ar bdjd 
anse sasom analog med trumhinnan hos Cicadce. Egen 
ar afven bildningen af fjallen eller haren i bakvingar- 
nes veck. Fjallen aro ovala, liknande dem som finnas 
pa vingarne af flera Colias- och Callidryas-arter och 
s^ledes ganska svagt streckade. Haren, som aro ledade, 
besta af streckade cylindrar, samt likna taggarne pa* 
Echini. Slagtet fordelas med hansyn till bakvingarnes 
form i trenne grupper. Hos den forsta aro de langa, 
forsedda med en svans, uttill tandade. Till denna rak- 
nas tre arter, E. Zoraida (T. 4 2, f. I, 2), Janthe 
(f. 3, 4) och Julia (f. 5), alia fran Dyzon nara Ca- 
raccas. Hos den andra gruppen aro bakvingarne nastan 



lit 

fyrkantiga. Hit borer en art, E. Newra (T. 12, f. 6). 
Ilos den tredjc aro bakvingarne omvandt agglormiga. 
En art, E Cynthia (f. 7). De tvenne senare aro fran 
Anderna i Bolivia. Trans. Ent. Soc. V, p. 1 1 0. 

En forteckning dfver de Geometry, som fdre- 
komma i Schweiz, har af De la Harpe blifvit upp- 
gjord. Deras antal uppgar till icke mindre an 322 
arter, bland hvilka 7 aro for vetenskapen nya. Vid 
uppstallningen har Herrich-Schaffers system blifvit fdljdt. 
De arter, som ensamt tillhdra Schweiz, uppga till 1 0. 
Den geografiska fdrdelningen af hithdrande species fram- 
ter, sasom alltid i Schweiz, vissa egenheter. Antalet 
af de arter, som fdrekomma i berdrde land, och som 
afven finnas i norra Europa, ar stdrre an de sydliga 
arternas. De forra utgdra 30, da deremot de senare 
knappast uppga till 20. De nya aro: Gnophos labe- 
cularia, spurcaria, Meyeria, Andereggaria, Minoa 
amylaria, Larentia Vallesiaria och achromaria. Bull. 
Soc. Vaud. Ill, p. 53. 

En revision af de arter, som af Boisduval blifvit 
hanfdrda till slagtet Melanippe, har af De la Harpe 
blifvit anstalld. Fdrf. anser detsamma innehalla arter, 
som alltfdr litet ofverensstamma i sina karakterer. Den 
fdrsta arten, M. macularia, bar ingenting gemensamt 
med de dfriga. Fdrf. anser den lampligare kunna in- 
rymmas i slagtet Fidonia Treitsch. eller ocksa bilda 
ett eget genus, hvilket senare synes honom riktigast. 
M. marginata, med alia dess varieteter, ar icke lattare 
att anvisa en tjenlig plats. Den narmar sig till deco- 
rata, ornata och albicillata. Om M. hastata Linn, icke 
kan afliigsnas fran marginata, kan den annu mindre 
fdras till annat slagte an tristata, med hvilken den 
blifvit sammanblandad af flera auctorer. Luctuata 
Hubn. eger till utseendet mer dfverensstainmelse med 
Cidaria, an nagon annan af dess samsliigtingar. Tur- 
baria Treitsch. hdrer till en belt annan grupp. Dess 



143 

pectineradc antcnner, iifvcnsom fargteckningen, stiiller 
den i niirheten af cwsiata, cyanata och flavicinctata, 
tillhorande slagtet Larentia. Sedan flera anmurkningar 
blifvit framstallda emot Boisduvals sammansattning af 
slagtet Melanippe och sedan ban visat hum artificielt 
Boisduval harvid gatt tillvaga, forklarar Fbrf. Treitsciikes 
uppstallning af hithbrande arter vara naturenligare. Bull. 
Soc. Vaud. Ill, N:o 20, p. 19. 

De la Harpe har sbkt utreda synonymien till tvenne 
arter af slagtet Hemithea och anfbr i detta hanseende: 
1:o Att katalogen bfver Wiener-traktens Lepidoptera 
p. 3I4 upptager for fbrsta gangen H. ccruginaria, 
hvilken af Hubner blifvit afbildad Geom. T. 9, f. 40. 
Treitschke har bevist, att denna ar identisk med Linnes 
och Fabricii G. lactearia, men icke med Scopolis. Du- 
ponchel beskrifver. och afbildar under namnet putataria 
,samma art som Treitschke benamnt ceruginaria, och 
haller Fbrf. troligt att alia Franska auctorer, och ibland 
dessa afven Boisduval, begatt samma misstag, emedan 
den ratta putataria Treitsch. hittills ej blifvit anmarkt 
i Frankrike. 2:o Till fblje af detta fbrsta misstag har 
-den Franska Entomologen afbildat efter Hubner och 
beskrifvit samma Geometer-art under namnet puta- 
taria, hvaraf fbljer, att den ratta putataria ej finnes 
upptagen i Hist, des Pap. de France. Bull. Soc. Vaud. 
II, N:o 19, p. 383. 

Bellier de la ChaviGx\erie, som lyckats utklacka Metamor- 
hanen till Numeria Donzelaria, har upplyst att denne f° Sm 
tillhbr N, capreolaria och att saledes det exemplar, 
Duponchel beskrifvit under fbrstnamnda namn, endast 
ar en varietet af den sistnamnda arten. Ann. Ent. II. 
Ser. VIII, p. XXVI. 

Larven af Botys limbalis, som lefver pa Genista p V raiides. 
tinctoria, har af SchLager blifvit beskrifven. Da den Mttamor- 
ar fardig att fbrvandlas till puppa, inspinner den sig 



144 

i en vafnad som fastes vid en sten eller vaxt. Stett. 
Ent. Zeit. 18*9, p. 269, 
Tortrices. Sasom nya arter iiro beskrifna: Grapholitha Wei- 

rana af Douglas. Trans. Ent. Soc. N. S. I. Proceed. 
p. 7. Coccyx abiegana af Wogke. Arb. und Verand. 
Schles. Gesellsch. 1849, p. 71. Sericoris Duponche- 
liana af Costa. Ann. Acad. Aspir. Nat. II. Ser. Vol. 
I, p. 75. 

Curtis har meddelat upplysningar om flera Tor- 
trices, deras lefnadssatt och synonymi samt anfbr bland 
annat, att larven af T. pilleriana, som vanligen heni- 
tar sin foda af vinstockar, afven finnes pa Stachys 
germanica och Iris foetidissima. Anchylopera Lyellana 
Curt. = Phoxopteryx myrtillana Treitsch. Anchy- 
lopera diminutana = Tort, cuspidana Treitsch. Car- 
pocapsa nigrienna Curt. = Grapholitha nebritana 
Treitsch. Carpocapsa Queketana Dove = Eriopsera 
caricana. Nagra nya arter och varieteter hafva af- 
ven kortligen blifvit karakteriserade. Ann. Nat. Hist. II. 
Ser. V, p. 110. 

De la Harpe har lemnat underrattelser om tvenne 
Tortrix-arler som angripa vinrankorna, nemligen: Tor- 
trix pilleriana samt Cochylis roserana, hvarjemte han 
sokt noggrant utreda deras synonymi. Bull. Soc. Vaud. 
Ill, p. 41. 
Metamor- Schlager upplyser, att den larv, som traffas i 

fo *' plommon och som man ansett tillhora Carpocapsa po- 
monana, lemnar en helt annan fjaril eller Grapholitha 
funebrana. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 269. 

Anmarkningar rbrande den pa" vinrankor forekom- 
mande Tortrix vitana och om densammas utrotande 
hafva af Westwood blifvit infOrda i Card. Chronicle 
1848, N:o 24, p. 388. 

Kollar har hallit ett fdredrag om Tortrix rose- 
rana Frohl. , hvilken kring Bremen visat sig mycket 

skadlig 



t*5 

skadlig fur yinstockarne. Honan lugger straxt oftei* 
parningen 20 — 30 gulgrbna iigg i de sig utvecklande 
blommorna, ett eller hdgst tvenne i hvarje. Efter 8 — « 
12 dagar utkomma larverda, hvilka forst fortara iigg- 
skalen, hopfasta sedan genom fina tradar flera blom- 
mor och omspinna sig med en tat vafnad, hvarigenom 
de skyddas for fiender och ovader. Mot slutet af Juni 
aro de fullvaxta och inspinna sig till puppor under 
bark pa gamla vinstockar eller vid grenarnes faste. 
Efter ungefar en manads forlopp utklackas fjarilarna, 
som nu lagga sina iigg pa de annu ej mogna druf- 
vorna. Da larverna framkomma, angripa de de grona 
baren, samt ata sig in i de mogna, hvilka de alldeles 
fdrstora. Sitzungsb. d. Kajs. Acad. 1850, .2, p. 89. 

»An attempt at a Systematic Catalogue of the Tiaeid*. 
British Tineido3 and Pterophorido3» by Stainton. Lon- 
don 4849, 8:o, ar Ref. endast till titeln bekant. 

Vi hafva ater att anmala en vigtig afhandling af 
Zeller rdrande en af de svarutreddare grupperna bland 
Microlepidoptera, nemligen »Beitrag zur Kenntniss dev 
Coleophorem. Ibland Tineidernas sista afdelning bildar 
Coleophora ett pa alia sidor val begransadt slagte. De 
hithorande arterna aro under larvtillstandet, da de lefva 
af blad, egentligen minerare och hemta da endast sin 
fbda af diachymet. Understundom bebo de en rdr~ 
forraig hylsa, hvilken de, liksom de akta sackdragarne, 
fdra omkring med sig, och fasta sig vid bfvergangen 
till puppa med dess framre anda, for att sasom fjarilar 
utkrypa genom den bakre. Co/eopAora-larverna aro 
forsedda med 1 6 fotter och likna till formen andra 
sackdragare. Deras puppor afvika likval betydligt fran 
de senares, genom ving-, antenn- och benskidornas 
langd. De utbildade fjarilarne, karakteriserade genom 
deras smala, lancettlika, med l§nga fransar forsedda 
bakvingar, sasom tillhorande en af de lagre Tineid- 
Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 4 ° 



146 

formerna, hafva i antennerna och bakkrnppen kiinne- 
miirken, hvarigenom de latt utmarkas. De forra iiro 
vid deras basalleder bekladda med fjall-lika har och 
den senare eger ofvanpa de fiesta segmenterna tva 
nakna gropar, belagna langsefter. De tvenne slagten, 
som af Forf foras till Coleophorcr, skiljas genom fol— 
jande karakterer: 

I. Coleophora Hubn. Zr. Duponch. Alac anteriores concolores 
vel lineata;, cellula discoidalis venas 7 — 8 emittit. Me- 
tamorphosis intra saccum. 

II. Goniodema Zr. n. g. Antennae penicillatae, flagello nudo. 
Alae anteriores (caudatae) postice transverse maculatae, 
cellula discoidalis venas 7 emittit. Metamorphosis extra 
saccum. 

Till lattnad vid examineringen har Forf. indelat Coleo- 
phora i foljande grupper: 

A. Metallosetia Steph. Framvingarne lifligt metallglansande, 
gronaktiga eller messingsgula, mot spetsen kopparfargade 
och violetta. Antennerna ofver basal-leden med metall- 
glansande fjallhSr, hvilka efter olika arter utstracka sig 
ofver ett storre eller mindre antal leder. 9 arter. (C. 
mayrella). 

B. Porrectaria Haw. Steph. Eupista Hubn. Zr. Framvingarne 
utan glansande metallfarg, endast med ljusa, glansande 
eller glanslosa lineer (icke svarta med hvit framkant). 
Antennlederna tatt besatta med fjall-lika h&r, utom i 
spetsen. 

a) Framvingarne langt spetsiga, forsedda med svans. 
Antennerna, kamlikt hariga n3ra till spetsen. 2 arter. 
(C. onopordiella Mann.) 

b) Framvingarne merendels l§ngt spetsiga, utan uppbojd 
spets. Grundfargen ockragul. Antennerna fjallhariga. 
5 arter. (C. ballotella F. R.) 

c) Framvingarne forsedda med lang svans, spetsen upp- 
bojd, med fina, glansande, efter langden g&ende li- 
neer. Antennerna fjallha'riga. 2 arter. {C. ornati- 
pennella Hubn.) 

C. Apista Hubn. Zr. Porrectaria Steph. ex. p. Framvingarne 
af icke metallglansande, utan gul- eller hvitaktig grund- 
farg, tillspetsade, sallan- forsedda med svans. Antennerna 



u? 

mcd en hurpcnsel vid basal-lcden. Antcnn-stangeln ni- 
stan kal, cndast pa de forsta Jederna ar ofta en ganska 
svag, knappt mSrkbar forfjockning genom fjaU. 

a) Framvingarne blolt spetsiga eller tillspetsade, gula, 
med hvita, for det mesta lifligt silfverglansande efter 
Jangden g§ende lineer eJler streck. 

a) Mot framkanten' Sr ett mot densamma konver- 
gerande, silfverlikt, efter Jangden Jopande streck. 
2 arter. (C. vibicella Hubn.) 

@) Silfverstrecken hafva sitt lage pa sjelfva fram- 
kanten, men uppna icke vingbasen. 2 arter. 
(C. ccdibipennella Tisch.) 

y) Silfverstrecken sasom hos jf'j men de rflcka 
anda till vingbasen. 9 arter. {C. colutella Fabr.) 

b) Framvingarne spetsiga eller tillspetsade, gula, en- 
dast med hvit, knappt glansande framkants-linea, 
dessutom ar ofta en fin hvit linea i mellanrummet 
mot bakkanten och en i vingvecket. 11 arter. [€, 
gallipennella Hubn.) 

c) Framvingarne pa hvitaktig botten adriga eller stoft- 
bestrodda. 

a) Knappast spetsiga. 6 arter. (C. murinella Tengstr.) 
ft) Langt tillspetsade, alia §drorna med mdrka li- 
neer, 2 arter. (C. auricella Fabr.) 
D. Coleophora Hubn. Zr. Astyages Steph. Framvingarne utan 
met3llglansande grundfarg, spetsiga, sallan forsedda med 
svans. Antennerna hos fa arter med svag forfjockning 
genom fjall ofver basal-lederna, annars med naket skaft, 
aldrig med en harpensel p§ basal-leden. 

a) Framvingarne enfargade, med metallglansande lineer 
efter langden. Antennerna korla och tjocka. 1 art. 
(C. chalcogramella Zr.) 

b) Framvingarne enfargade, svartbruna, brungr§ eller 
gula, med tydlig hvit framkants-linea. Antennerna 
nakna. 

or) Framvingarne svartbruna eller brungra. 3 arter. 

[C. leucapennella Hubn.) 
(I) Framvingarne gula. 1 art. {C. niveicostella F. R.) 

c) Framvingarne pa" gul- eller gulbrun botten med costal- 
linea, bakre discoidal-strecket och veck-linean af hvit 
farg. Antenn-skaftet naket. 

a) Honan med kortare, ganska ISngspetsade fram- 
vingar. 3 arter. (C. fringilella F. R.) 



148 

(2) Honan lik hanen i vingarnes bildning. 3 arter. 
{C. Saponariella Schkff.) 

(1) Framvingarne spetsiga. Alia Sdrorna eller Stmin- 
stone de som aro narmast framkanten af morkare 
farg pa" hvit, hvitaktig eller gulaktig botten. 
a) inga mdrka fjall emellan adrorna. 

f) De mdrka adrorna mestadels som tydliga li- 

neer. 6 arter. (C. onosmella Brahm.) 
ff) Framvingarne otydligt lineerade, med tjoc- 
kare adror, sardeles med tjock subcostal- 
ader. 3 arter. {C. lineariella F. R.) 
fff) Adrorna otydliga, ofta endast markbara mot 
framkanten; sma arter. 4 arter. (C. muri- 
pennella F. R.) 

(3) Med mdrka fjall fornamligast emellan adrorna. 
13 arter. (C. molacilella F. R.) 

e) Framvingarne svagt tillspetsade, pS hvit, icke adrad 
botten tatt bestrddda med mdrkt stoft. 1 art. {C. 
hemerobiella Scop.) 

f) Framvingarne svagt tillspetsade, helt och h§llet en- 
fargade, eller med Ijnsare, men fran grundfargen icke 
skarpt utmarkt framkant. 16 arter. {C. laricella EliiBN.) 
Linn. Entom. IV, p. 191. 

Douglas har uppraknat de i England forekom- 
mande arterna af slagtet Gelechia, hvilket ban indelar 
i foljande grupper: 

A, Den sista leden af palperna fin, tunn och spetsig. 

a) De bakre vingarne bredare hn de framre, eller §t- 
minstone lika breda. 

a) Den sista leden af palperna langre an den fd- 

reg&ende. Nothris Hubn. 
p) Den sista leden af palperna kortare an den fd- 

reg§ende. Gelechia Hubn. 

b) De bakre vingarne smalare an de framre. Brachmia 
Hubn. 

B. Den sista leden af palperna med skagg pa* dfversidan. 

a) De bakre vingarne bredare an de framre. Chelaria Hubn. 

b) De bakre vingarne smalare an de framre. Metzneria 

ZCKN. 

o 

Attatio arter uppraknas och anfores for dessa 
synonymi, afvensom metamorfosen, da den varit kand. 



449 

Trans. Ent. Soc. V, p. 4 73, 195. N. S. I, p. 
4 4, 60. 

En ofversigt af de arter, som hanfciras till sliig- 
tena Depresmria, Orthotcetia (Hcvmylis Zeller) och 
Exeretia n. g., bar af Stainton blifvit meddelad, hvar- 
jemte ban beskrifvit ocb afbildat flera nya till fdrst- 
namnda genus horande arter. Fdrf. anfor afven, sa 
vidt del varit honom bekant, larvernas lefnadssatt, samt 
uppger de vaxter, hvarpa de uppeballa sig. Trans. Ent. 
Soc.^V, p. 151, Tab. 47. 

En monografi dfver de i England fdrekommande 
arterna af slagtet Micropteryx har af Stainton blifvit 
utarbetad. Han fordelar detta slagte i tvenne grupper: 

A. Eriocephala Curtis. ' a) Hufvudet rddaktigt. /3) 
Hufvudet blaaktigt. 

B. Micropteryx Hubn. ct) Hufvudet gratt. fl) Huf- 
vudet mbrkt fucescent. Elfva hithbrande arter 
beskrifvas. Trans. Ent. Soc. N. S. I, p. 26, T. 3. 

Stainton har utgifvit en monografisk ofversigt af 
de arter tillhbrande slagtet Ornix, som aro narslagtade 
med 0. meleagripennella. Bland 9 arter, som anforas, 
hafva 4 forut icke varit beskrifna. Arterna indelas af 
Forf. pa foljande satt: 

A. Palperna flackiga. 

a) Den sista leden af palperna merd en mork flack p& 
undra sidan. 1. meleagripennella: Framre vingarne 
blekt gr§; ingen hvit Jinea langs efter bakkanten. 
2. Devoniella n. sp. : Framvingarne ockragula. 3. an- 
guliferella: Framvingarne gr§ med en hvit linea langs 
bakkanten. 4. Loganella n. sp. : Framvingarne morka. 

b) Den sista leden af palperna omgifven af en bred mdrk- 
brun ring, afbruten pa dfra sidan. 5. finitimella. 

c) Den sista leden af palperna omgifven af en bred, ej 
afbruten morkbrun ring. 6. anglicella n. sp. 

B. Palperna hvita. 

a) Ansigtet gr&tt. 7. torquilella. 



150 

b) Ansigtet hvitt. 8. Scoticella n. sp. : Framvingorne 
grS, med basen och den inre kanten hvita. 9. am- 
pliatella: Grundfargen af de framre vingarnes basal- 
halft hvit. Trans. Ent. Soc. N. S. I, p. 86. 

Stainton bar lemnat ett utdrag af Zfllers i fb'rra 
Arsberattelsen anmalda, i Linnea Entomologica 3:dje 
Bandet inforda, afhandling ofver de bladminerande Ti- 
mer som aro forsedda med ogonlock. For redandet 
af dessa arters synonymi och utbredning ar det nu 
anmalda utdraget icke utan vigt. Trans. Ent. Soc. 
V, p. 421. 

Densamme bar utgifvtt en monografi ofver de i 
England funna arterna af Argyromiges, samt beskrifvit 
3 arter af Apholesetia. Tbe Zoologist 1848. Denna 
afhandling bar Ref. ej haft tillfalle se. 

De arter af slagtena Hyponomeuta och Psecadia, 
som forekomma i Schlesien, uppraknas af Wocke, som 
af sistnamnde genus beskrifvit en ny art, Ps. fumi- 
della. Arb. und Verand. Schles. Gesellsch. 1849, p. 69. 

Upplysningar ora utbredningen af och tiden da en 
del Lithocolletis-arler forekomma, afvensom deras ut- 
veckling, bar Wocke meddelat. Tjugusex arter upp- 
raknas, bfand hvilka en ny, L. Pari&iella, karakteri- 
seras. Arb. o. Verand. Schles. Gesellsch. '1848, p. 105. 

Korta beskrifningar pa sex forut i England ej 
funna Tineidcm hafva af Stainton blifvit Iemnade, nem- 
ligen: Micropteryx mansuetella Zr., Aechmia Stan- 
neella F. R., Myelois artemisiella Steph., Bucculatrix 
cristatella F. R., Gracilaria ornerostomella n. sp. och 
Crambus uliginosellus Zr. n. sp. Trans. Ent. Soc. N. S. 
1. Proceed, p. 5. 

Wocke, som redogjort for en af honom till All- 
vatersgebirge anstalld entomologisk exkursion, uppraknar 
sina der af Lepidoptera gjorda insamlingar samt upp- 
staller sasom nya: Plutella marmorosella och Depressaria 
doronicella. Arb. und Verand. Schles. Gesellsch. 1849, p.74. 



151 

Scisora nya arter beskrifvas dessutom: Elachista 
ocultella af Douglas, Trans. Ent. Soc. N. S. I. Proceed, 
p. 7, och Ypsolophus? palustrellus af densamme, bada 
funna i England, 1. c. p. 1 i. 

Stainton har meddelat upplysningar om Elachista 
ceratella och atskilliga andra narstaende arter, med 
hvilka den latteligen kan fbrblandas. Trans. Ent. Soc. 
N. S. I, p. |f, 

Synonymien till Tinea festaliella Hubn. bar Stain- 
ton sbkt utreda. Fbrf. upplyser, att den blifvit be- 
skrifven under flera olika namn, sa"som: Tinea scissella 
Haworth, Chrysocoris angustipennella Steph. och Ela- 
chista Montandonella Dup. Trans. Ent. Soc. V, p. I 42. 

Under titel »Ueber die Eortpflanzung von Psyche. Mttamor- 
Ein Beitrag zur Naturgeschichte der Schmetterlinge» 
har Siebold meddelat en uppsats af stort vetenskap- 
ligt intresse, da densamma icke allenast innehaller nog- 
granna iakttagelser rbrande honornas kdnsorganer hos 
Psychidw, utan afven anyo satter i tvifvel fdrhallan- 
det, huruvida obefruktade honor kunna lagga frobara 
agg. Den redan af Reaumur och De Geer gjorda och 
sedermera flera ganger bestyrkta iakttagelsen, att de 
vinglosa honorna af Psyche utan att para sig kunde 
lagga frobara agg, hade fbrmStt Forf. att bringa dessa 
tilldragelser i forbindelse med den generationsvexel som 
forekommer hos Aphides. Den harnast afhandlade fra- 
gan beror huruvida hos Psyche, liksom hos Bladlossen, 
flera generationer af endast hon-individer eller rattare 
ammor upptrada, hvilka utan fbregangen parning fort- 
'flanta sig. De Geers och Speyers iakttagelser synas 
sa till vida gbra dctta troligt, som de utur hylsorna 
af Tala>poria lichenella endast klackt hon-individer. 
For att utrbna riktigheten af denna asigt, aterstod att 
undersbka den inre byggnaden af kbnsorganerna. Det 
kunde netnligen foiutsattas, att dessa individer, liksom 
Fbrf. adagalagt fbrhallan let vara hos de vivipara Aphides- 



152 

ammorna, afveko frSn de honor, som kunde para sig, 
genom aggstoekarnes bildning och isynnerhet genom 
bristen pa receptaculum seminis. Den anatomiska un- 
dersbkningen af flera vinglosa individer af Psyche gra- 
minella och Talwporia nilidella adagalade likval ett 
motsatt fbrhallande, eller att alia utan undantag voro 
forsedda med fullt utbildade, till parningens verkstal- 
lande lampliga kbnsorganer. For bfrigt forefunnos emel- 
lan de tvenne slagtena betydliga olikheter i genitalier- 
nas byggnad. De med sex ben, ledade antenner och 
sammansatta bgon forsedda honorna af Tala'poria m- 
tidella aro utrustade med ett langt, fint agglaggnings- 
ror, hvilket bestar af tva cylindrar, hvilka kunna, som 
lederna i en kikare, in- och utdragas. De racka, dS 
de aro indragna, till midten af 3:dje segmentet fran 
apex, och stodjas inuti af 6 ianga, fina, hornaktiga 
ben. Fyra af dessa omgifvas vid deras framre anda 
af muskel-ror samt kunna genom desarnmas samman- 
dragning skjutas bakat, hvarigenom det indragna 8gg- 
laggningsroret framtrader utur bakkroppen. Genom hela 
rbrets langd g§r en fin kanal for aggens utslappande, 
och befinner sig densammas oppning vid rbrets trub- 
biga anda. Annorlunda fdrhaller det sig med de mask- 
lika honorna af Psyche graminella, De ega hvarken 
fullkomliga ben, ledade antenner eller tydliga bgon. 
Agglaggningsrbret felas helt och hallet och bppningen 
befinner sig i sista abdominal-segmentet. Vid sa full- 
standigt utbildade genitalier maste tanken pa tillvaron 
af ammartade individer fbrkastas, Det synes saledes 
atersta att antaga en spontan utveckling af aggen, 
likartad med den som fbrefunnits hos andra fjaril- 
honor. Men denna Ssigt motsages af en annan hufvud- 
lag i utvecklingshistorien och maste sa lange fbrnekas, 
tills mbjligheten af en villfarelse eller fbrvexling helt 
och hallet blifvit utesluten. Anda dittills aro iaktta- 
gelserna, att larver utvecklat sig utur obefruktade agg. 



153 

att arise sasom icke tilifbrlitlig. Genom fjarilhanarnes 
stora parnings-lusta, genom den skarpa lukt, hvarmed 
de aro fbrsedda, kan forskaren latt forbise en redan 
fbrsiggangen parning, oeh en narmare prbfning af flera 
anfbrda exempel uppvacka endast tvifvelsmal bfver 
riktigheten af sadana iakttagelser. Direkta observa- 
tioner bfver lefnadssattet hos Psychidce, sardeles Ta- 
Iwporia nitidella och Psyche graminella, hafva icke 
bfvertygat Fbrf. att hos dessa en spontan utveckling 
utur obefruktade agg eger rum; deremot hafva de lagt 
i dagen en mangd fbreteelser i fortplantningshistorien, 
hvilka af fbregaende forskare blifvit bfversedda eller 
oratt uttydda, och hvilka isynnerhet gifva stbd at*tron 
pa aggens spontana utveckling, nemligen: 4:o Hos 
nagra arter (t. ex. Psyche graminella och atra) fbr- 
Tardiga de larver, hvilka utvecklas till honor, annor- 
lunda beskaffade hylsor an hanarne. Denna iakttagelse 
gjordes redan af Pallas och Scheven, " men har sedan 
blifvit bfversedd. 2:o Vissa Psyche-honor halla sig 
under larvtillstandet afskiljda fran hanarne pa andra 
vaxter. Denna observation har blifvit omnamnd af 
Zinken, men sedermera fbrgaten. 3:o For att fbrpuppa 
sig, bfvergifva de fiesta sackdragarne de vaxter, hvaraf 
de hemtat sin fbda och fastspinna den framre bpp- 
ningen af deras hylsor vid tradstammar. brader, stenar 
o. s. v. lid Innan larverna fbrvandlas till puppor, 
vanda de sig om i hylsorna, sa alt hufvudet kommer 
emot hylsans fria bakre anda. 5:o Hon-pupporna blifva 
fortfarande stilla i hylsans bfre fastspunna anda. Ha- 
narnes puppor aro ganska rorliga och utskjuta kort 
fore utvecklingen deras framre del langt utom bakre 
bppningen af hylsan. C:o De- masklika honorna af 
Psyche krypa ut utur pupporna utan att bfvergifva 
hylsorna, och afvakta i dessas bakre anda hanarne. 
7:o Efter parningen inkrypa P sy che-honorna §ter i 
hylsan, for att i densamma lagga sina agg. 8:o Honorna 



154 

af Talceporia utkrypa ur den korta hylsans bakre 
bppning och fasthalla sig med benen pa hylsans undre 
sida , hvarest parningen fbrsiggar. 9:o Dessa honor 
inkrypa icke fullstandigt i pupphylsan, utan infora de- 
ras bakkropps-anda i sacken och uppfylla med tillhjelp 
af deras 15nga agglaggningsrbr puppskalet med iig£. 
1 0:o Puppskalet fylles hell och hallet med agg, sa att 
det erhdller utseendet af en annu outklackt puppa. 
1 I :o Hanarne af Psyche hafva ingen lang penis, men 
kunna betydligt forlanga bakkroppen, och parningen 
fbrsiggar saiunda, att hanarne djupt inskjuta bakkrop- 
pen i honornas pupphylsa och saiunda bringa sin 
parnings-apparat i forbindelse med honornas. Zeitschr. 
fur Wissensch. Zool. I, I, p. 93. Det ar skada att 
Fbrf. icke kunnat utstracka sina anatomiska undersok- 
ningar till honornas generations-organer hos Talceporia 
lichenella, da de af Sfeyer i en fbregaende Arsber. 
meddelade iakttagelser synas temligen fullstandigt hafva 
lagt i dagen, att hos denna art tvenne pa hvarandra 
fbljande generationer af hon-individer forefinnas. 

Lange har det varit bekant, att larverna till vissa 
fjaril-grupper, liksom Phryganeidernas, bilda sig ior 
eller hylsor, hvaruti de vistas och hvilka de medfbra 
nar de kringvandra, afvensom att sarskilda arter till 
dessa hylsors fbrfardigande anvanda olika amnen, som 
de hvar pa sitt vis anordna, sa att man af hylsans 
beskafTenhet ofta kan igenkiinna den inneboende arten. 
Bland sadana fjarilar har slagtet Psyche adragit sig 
uppmarksamhet ej Wott genom bildningen af hylsorna, 
utan afven derigenom, att de vinglbsa honorna efter 
klackningen qvarstanna i hylsan och der lagga sina 
agg. Under ett kortare vistande pa Gusums bruk i 
Ostergbthland under sommaren 1850 inlade Wahlberg 
nagra hylsor af Psyche graminella i en med glaslock 
forsedd lada, fbr^ att narmare observeras. Efter nagra 
dagar visade sig en morgon talrika hvitgula larver 



151 

af { fineas liingd, med stora brunaktiga hufvudcn, i 
alia riktningar skyndsamt rbrande sig pa ladans bot- 
ten pa och omkring hylsorna, alia gaende pa de framtill 
sittande fbtterna, med hbgt upplyftad bakkropp och 
betecnde sig liksom de sbkte nagot. Vid naYmare 
granskning befunnos de vara nyklackta Psyche-larver, 
hvilka annu voro belt nakna, men redan iakttogo sam- 
ma egna stallning, som de, efter hylsornas bildning, 
under gaendet forete. Ladan, hvaruti klaekningen for- 
siggatt, stod sa, alt den berorde en hvit gardin r och 
pa locket, som vid kanterna var otatt, hade handelse- 
vis en bla kladesmossa blifvit stalld. Snart utkropo 
en mangd larver genom lockets springor och begafvo 
sig dels till mossan, dels till gardinen. Inom nagra 
ogonblick voro de alia bekladda. De i ladan qvarva- 
rande, som begagnat damm och aff'all af moderhylsorna, 
buro gra dragt, de pa mossan bla och de som ut- 
krupit pa gardinen hvit. Sedan dessa sma larver sa- 
lunda, oaktadt bristen pa deras vanliga byggnads- 
material, fina grasstran, vetat forskaffa sig andra f(5r 
iindamalet tjenliga amnen och med stor skyndsamhet 
och konstfardighet beredt sig hylsor, bbrjade de iakt- 
taga mera stillhet. En fo'restaende resa hindrade Forf. 
fran fullfoljandet af sina observationer. Vet. Akad. 
Ofvers. 1850, p. 225. 

Utvecklingen af Psyche nitidella bar omstandligt 
blifvit beskrifven af d'Ailly. Tijdschr. Natuurk. We- 
tensch. Ill, p. 265, T. III. 

Metamorfosen af Epischnia canella har Heeger 
noggrant utredt. Fjarilen utvecklar sig vanligen, mot 
slutet af Juli eller borjan af Augusti, vid soluppgangen 
och blir hela dagen sittande stilla pa en stjelk nara ro- 
ten samt kommer forst i rorelse efter solnedgangen for att 
para sig. Andra dagen lagger honan aggen ett och ett 
pa bladens undra sida af Atriplex hortensis. Larverna 
utkrypa efter 8 — 9 dagar och loda sig, betackta mod 



156 

en fin vafnad, af de spadaste bladen. De trenne hud- 
ombytena forsiggS hvardera efter 9 — 40 dagars fbr- 
lopp, hvarvid larverna icke underga" nSgon sardeles 
forandring till fargen, deras teckningar blifva endast 
tydligare. Redan efter forsta hudombytet spinner hvarje 
larv en fin, hvit hylsa, i hvilken den haller sig gomd 
och endast utkryper da den hemtar sin fbda af nar- 
beliigna blad. Efter tredje hudombytet lefva de endast 
af frben. Da de aro fullvaxta, nedkrypa de i lbs jord, 
omspinna sig der med en kokong och forblifva i pupp- 
tillstandet nio manader. Isis 1848, p. 990, T. 9, 
f. 1 — 11. 

Heeger, som redogjort for utvecklingen af Ela- 
chista Rcesella, anser denna art, i anseende till larvens 
lefnadssatt, puppans och fjarilens bildning, icke kunna 
hanfbras till n§got fbrut uppstaldt slagte. Sa val pup- 
pan som den sista generationen af fjarilen ofvervintra 
pa sadana stallen, der de bast aro skyddade mot vata 
och kbld. Honan lagger efter fbregangen parning ag- 
gen ett och ett pa undra sidan af bladen till Cheno- 
podium, Atriplex, Spinacia och Blitum. Under gynsam 
vaderlek utklackas aggen efter 9 — 1£ dagar. Lar- 
verna hopspinna bladen och afgnaga de losare delarne 
pa undre sidan. De ombyta 3 ganger hud, men fbr- 
andra harvid icke deras form eller farg. Da de skola 
fbrvandla sig till puppor, omspinna de sig med en fin 
vafnad. Efter 12 — 14 dagar utklackas fjarilarne. Tsis 
1848, p. 985, T. 9, f. 1 — 14. 
Lefnads- Enligt uppgift af Scott uppehaller sig Tinea ustella 

i de ungefar 7 Engelska mil fran Glasgow befintliga 
stenkolsgrufvorna . | till \\ mil fran deras oppning. 
Denna lilla fjaril fbrekommer der under alia arstider, 
men endast pa sadana stallen, som aro fullkomligt ut- 
brutna, och som saledes langre tid statt ode. Luften 
ar der sa fbrskamd, att de medhafda ljusen endast 
brunno dunkelt. Pa intet stalle, der arbetet fortgick, 



157 

kunde ett cnda individ upptiickas. , Den kringflyger 
ganska snabbt, utan att nnrma sig ljusen. Att de fort- 
planta sig i stenkolsgrufvorna, anser Scott sasom sa- 
kert, sa val i anseende till det stora antal individer, 
som triiffas der, som till grufvans aflagsenhet Iran de 
stallen, der fjarilen vanligen uppehaller sig. Zoolog. 
Dec. 1849. Fror. Tagesb. I. Bd. p. 24. 

Om den skada, som Yponomeuta padella foror- 
sakat pa appletraden i departementet Basses-Alpes, har 
Guerin-Meneville lemnat berattelse. Ann. Ent. H. 
Ser. VI, p. LXV. 

Metarnorfosen af nagra Pterophoi % us-artev har blif-Pteropho- 
vit utredd, nemligen: 1:6 af Pt. galactodactylus, nvars ,f™^ r _ 
larv lefver pa Arctium Lappa. Schreiber Stett. Ent. fo*.. 
Zeit. 1849, p. 301. %:o af Pt. spilodactylus Dup. 
(obsolelus Zeller), som under larvtillstandet traffas pa 
Marrubium vulgare, och 3:o af Pt. phceodactylus, hvars 
larv hemtar sin fbda af Ononis repens. Speyer, l. c. 
1849, p. 24. 

NEUROPTERA. — Hagens i Arsber. 1848, 1849 Aiiman 
p. 238 anmalda ofversigl af den nyare litteraturen be- ' 
traffande Neuroptera har blifvit fortsatt och afslutad. 
De sarskilda familjerna afhandlas nu, nemligen: Cor- 
rodentia Burm., Termes Linn., Stett. Ent. Zeit. 1849, 
p. 27, Embidce, Psocidce, Odonata, 1. c. p. 55, 66, 
Agrionidcc, Calopterygidce, Aeschnidce, Gomphidce, Li- 
bellulidcv, I. c. p. 141, Cordulidw, Libellulidce, I. c. 
p. 167, Epfiemeridce, I.e. p. 354, Perlidce, I.e. 1850, 
p. 67, Semblidoi, lihaphididce, Mantispidce och Pa- 
norpata, I. c. p. 362. 

Ett sakerligen vigtigt arbete ofver denna familj, Libeiiu- 
»Revue des Odonates ou Libellules d' Europe par 
Selys-Loisgchamps, avec la collaboration de M:r le 
Docteur Hagenh). Paris, Bruxelles et Leipzig 1850, 
8:o, har utkommit. Da Ref. likval aunu ej haft till- 



falle so detta arbctc, kan for dess innehall nu ickc 
redogoras. 

En fdrtcckning bfvcr de i Osterrike fdrekommandc 
Libellulidce- har Brittinger utarbetat, hvaruti upprak- 
nas 49 arter. Synonymi, afvensom tiden da hvarje 
art ar framme, anfbres. Af de inom niimnda land 
funna arterna tillhbra 17 Libellula, 6 Leucorrhi- 
nia n. g. [Libellula rubicunda, pectoralis m. fl.), 1 
Libella, 4 Cordulia, 5 Gomphus, \ Cordulegaster, 7 
Aeschna, I Anax, % Calopteryx, 4 Lestes, I Sym- 
pecma, 9 Agrion och I Platycnemis. Sitzungsb. der 
Kajs. Akad. 1850, I, p. 329. 
utbred- Att vissa sma insekt-arter, afvensom sadana hvilka 

* l * s ' endast framkomma den mtfrkare tiden pa dygnet, iiro 
svara att erhalla, ar en erfarenhet, som hvarje sam- 
lare varit i tillfalle att gora. Afven stora och liitt i 
ogonen fallande arter aro understundom, ehuru de ega 
en vidstrackt utbredning, af en stor sallsynthet. SA- 
som exempel harpa har Ref. an fort, att Epitheca bi- 
maculata, hvaraf, enligt uppgift i Hagens Syn. Libel— 
lularum Europaearum p. 39, ett enda exemplar for 
flera ar sedan blifvit funnet i Sverige, nu anyo kring 
midsommarstiden 4849 af Hr Silfversward blifvit fan- 
gad i Hagaparken. Vet. Akad. Ofvers. 1849, p. 180. 
Epheme- Burmeister har d. 20 Juli 1846 observerat agg- 

/ x *l Jaggningen af Palingenia horaria Burm. ( virgo Pictet). 
ring. Forf. anmarkte, att dagslandorna varpte alia deras agg 
pa samma gang genom Oppnandet af bakre delen af 
deras abdomen. Denna bppning, som visar sig emellan 
tredje och nast sista abdominal-segmentet, lemnar ut- 
gang for en del af tarmkanalen, som utkommer under 
form af en blasa fylld med luft. Det ar fbrmodligen 
denna bppning som paskyndar dagslandornas dbd ge- 
nast efter agglaggningen. De agghopar, som salunda 
varptes, voro gula och fbrenade genom ett klibbigt 
amne, som Ibste sig i vattnet. Hvarje agg, ungefar \ lin. 



4 50 

liingt, iir omgifvet af on tunn och genomskinlig hinna. 
Burm. Zeit. fur Zool. Zoot. und Paliiont. 1848, N:o 
it, p. 4G9. 

Savage bar omstandligt redogjort for lefnadssUttet Termiti- 
af Termes fatalis Linne samt beskrifver sa val sjelfva 
djuret som sammansattningen af dess boningar. Pro- 
ceed. Acad. Philad. IV, p. fell; Ann. Nat. Hist. II. 
Ser. V, p. 92. 

Kollar an for att en art Termes, som han be- 
namnt Termes flavipes, blifvit med viixter fran Sodra 
Amerika inford till drifhuset vid Schbnbrunn, hvarest 
den fororsakat skada pa de af trad forfardigade blom- 
sterladorna. Dessa djur lemna merendels tradets yta 
orord, men urgrafva de inre delarne. Sitzungsb. d. Kajs. 
Akad. 1850, % p. 280. 

Ett nytt slagte inom denna familj, F^epinotus, bar p S ocidao. 
af Heyden blifvit uppstaldt. Det karakteriseras salunda: 
Pannan med 3 tatt sittande blindogon. Fdrsta tars- 
leden langst. Tva luderartade rudimenter. 1 art, L. 
inquilirms, har blifvit funnen i insekt-lador. Detta 
slagte synes sta nara Lachesilla Westw. Stett. Ent. 
Zeit. 1850, p. 84. 

Perla nivicola och Nemoura nivalis aro tvenne p er iari». 
nya, af Asa Fitsch beskrifna arter, fran ostra delarne 
af staten New-York, hvilka ega ett sarskildt intresse 
i anseonde till deras forekommande under vintermana- 
derna. Den forstnamnda traffas krypande pa sndn 
under sista halften af vintern och ar sardeles allman 
da snon smalter. Nemoura nivalis, en representant i 
Norra Amerika af den Europeiska N. nebulosa, visar 
sig nagot senare, samt ftirekommer afven i stor mangd. 
Wintern Insects of Eastern New-York. 

Rorande den inre byggnaden af Pteronarcys re- Anatomi, 
galis har Newport meddelat sina undersbkningar. Da 
Forf. forst upptackte narvaron af galar hos en med 
vingar forsedd insekt, var han bojd anse deras fore- 



100 

kommande sSsom en tillfallighet. Sedermera har han 
likval funnit dessa organer hos alia de individer af 
denna art, som fbrvaras i Brittiska Museum. Forf. 
beskrifver galarnes bildning och det satt hvarpa blodet 
cirkulerar i dem. Denna markvardiga afvikelse visar 
han vara grundad pa djurets lefnadssatt. Det uppe- 
haller sig nemligen pa fuktiga stallen, till halften un- 
der vattnet, flyger sallan och framkommer om nat— 
terna. Tarmkanalen afviker betydligt fran Perlidernas. 
Den bildas nemligen af en mycket forlangd oesophagus, 
hvilken bakat stracker sig till abdomens midt. Den 
egentliga matsmaltande magen har vid sin has icke 
nagot spar af de stora kortlar, som finnas hos Perla. 
Rbrande Perliderna anmarker Forf. deras affinitet med 
Blattince, och anser saledes, att de bora stallas framst 
bland Neuroptera. Gard. Chronicle N:o 21, p. 334. 

Heraero- En omfattande monografi o'fver slagtet Chrysopa 

D * har under titel nSymbolce ad Monographiam Generis 
Chrysopce.V) Vratislaviae 1851. 8:o, 176 sidor med 5 
plancher blifvit af Schneider utgifven. Uti inledningen 
redogor Forf. for hvad hittills varit bekant rorande 
dessa djurs agg, deras larver, lefnadssatt, metamorfos 
och anatomi, om den plats i systemet, som blifvit 
denna grupp anvisad, och huru manga arter som blifvit 
beskrifna. Harefter uttalar Forf. sin asigt om den plats 
slagtet Chrysopa bor anvisas i systematiskt hanseende. 
Han anser detsamma rattast kunna inrymmas emellan 
Hemerobius och Drepanopteryx samt Osmylus. De 
till familjen Hemerobidce horande afdelningar karakte- 
riserar han salunda: 

Div. 1. Subcosta et radius paralleli et segregating usque ad 
ala* acumen procurrentes, rarius ante apicem alae con- 
juncti; unus vel duo vel plures sectores a radio oriundi, 
plerumque pluries in rarnos partiti, quorum venae finales 
pluries furcatae; venularum gradatarum duae vel tres tantum 

series 



161 

series formatae; area cubitalis deficiens; antennae fero 
semper corpore paullo breviores, moniliformes. 

Hemerobina. 
Div. II. Subcosta et radius paralleli et segregatim usque 
ad alae acumen percurrentes; duo sectores simplices prope 
ad basin oriundi, inter quas multae areolae discoidales 
obliquae positae, venulis earum finalibus simpliciter fur- 
catis; cubitus cum primo radii sectore aream cubitalem 
anguslam formans; antennae setaceae, longitudine corpus 
vel aequantes vel superantes. Chrysopina. 

Div. III. Subcosta et radius paralleli sed ante alae acumen 
conjuncti; duo tantum sectores, a radio oriundi, mox in 
ramos partiti; multae areolae discoidales, perpendiculares, 
inter sectorum ramos formatae; cubitus cum ramis suis 
aream cubitalem e duabus (vel tribus) cellularum seriebus 
compositam formans; antennae corpore breviores, monili- 
formes; interdum ocelli tres. Osmijlina. 

- Divisio Chrysopinorum delas i tvenne slagten: 
\. Chrysopa Leach. Caput antiee conicum, paullo elongatum; 
antennarum articuli in apice pilis setosis duabus oppo- 
sitis ornati; alae inferiores superioribus paullo breviores; 
in alae area discoidali duae venularum quadratarum series; 
area cubitalis angusta, e cellulis cubitalibus plerumque 
quinquangulis vel quadrangulis composita; venula cel- 
lulam cubitalem (plerumque) tertiam secans aut curvata, 
ante primi sectoris radii primam venulam transversalem 
in hunc aperta, aut direcla cum ipsa proxima venula cu- 
bitali conjuncta. 
2. Apochrysa Auctoris. Caput antiee paullo abbreviatum; 
alae inferiores superioribus vix longiores; in area discoi- 
dali tres vel quatuor venularum gradatarum interruptae 
series; area cubitalis angustissima; cubitus non fractus, 
primo sectori parallelus; areolae cubitales oblongae, qua- 
drangulae, tertia sine venula secante. 

De af Fdrf. beskrifna, till slSgtet Chrysopa hdrande 53 
arter indelas i fdljande grupper: 

I. Labro margini anterioris integro i. e. non emarginato. 
Sectio 1. Secundo antennae articulo non maculato, vel 
rarissime superne tantum maculis insigni. 
A. Alarum venis omnibus unicoloribus. 

Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. 4 1 



162 

a) Corpore viridi, vitta dorsali tantum conspicua, 
aliis picturis plane deficientibus. 1 art. 

/?) Gapite rubro vel nigro colore picto. 4 arter. 
B. Alarum nervis, praecipue transversis ex parte aut 

totis fusco vel nigro colore pictis. 

a) Capite et reliquo corpore quavis pictura desti- 
tute 2 arter. 

P) Capite et prothorace rubris vel nigris picturis 
insigni. 

1. Capite rubris picturis insigni; prothoracis mar- 
ginibus lateralibus brunneo colore cinctis. 3 
arter. 

2. Capite et prothorace rubris punctis aut ma- 
culis insignitis. 2 arter. 

3. Prothorace interdum toto thorace rubris vittis 
marginalibus. 5 arter. 

4. Capite et interdum thorace punctis, lineis vel 
vittis aut brunneis, aut fuliginosis aut nigris 
insignitis. 

*) Palpis pallidis vel (interdum ex parte) brun- 

neis. 12 arter. 
**) Palpis fuliginosis, aut unicoloribus, aut 
pallide annulatis. 5 arter. 
Sectio 2. Secundo antennarum articulo brunneo aut nigro 
colore cincto. 

A. Alarum venis omnibus unicoloribus. (Capite nigris 
punctis insigni). 1 art. 

B. Alarum venis transversis ex parte brunneis vel ni- 
gris, capite et plerumque etiam thorace rubris vel 
nigris maculis insignibus. 

a) Alis non maculatis. 

a) Unguibus basi dilatatis. 4 arter. 
/?) Alis maculatis. 1 art. 

C. Alarum venis transversis omnibus et totis nigris, 
corpore punctis et maculis fuliginosis aut nigris 
insigni. 

a) Venis longitudinalibus nullis nigris. 1 art. 
fi) Venis longitudinalibus nonnullis nigris. 1 art. 

D. Alarum venis omnibus brunneis aut nigris. (Cor- 
pore nigris picturis insigni). 1 art. 

II. Labro antice magis minusve emarginato. 

Sectio 1. Antennis longitudine corpus apquantibus vel 
aliquantum superantibus, brunneis aut nigris, duobus 



163 

prioribus articulis laetius coloratis; corpore plerumque 
robusto, crasso; prothorace latiore quam longiore. 

A. Alarum venis unicoloribus, fuliginosis, corpore fuli- 
ginoso, excepto capite et prothorace. 1 art. 

B. Alarum venis bicoloribus, flavis et fuliginosis, 

a) Corpore fuliginoso, flavis picturis et maculis in- 

signi. 1 art. 
/?) Corpore flavo vel fulvo, maculis brunneis aut 
fuliginosis insigni. 4 arler. 
Sectio 2. Antennis longioribus quam alis, unicoloribus, 
li£te coloratis; corpore gracili; prothorace longiori quam 
latiore. 

a) Corpore maculato. 1 art. 
/?) Corpore unicolore. 1 art. 

Af de upptagna arterna forekomma 26 i Europa, 
8 i Norra Amerika, 8 i Brasilien, 1 i Vestindien, 4 i 
Afrika, '1 pa Java, I pa Japan, 2 i Australien och 
for tvenne ar hemlandet okandt. 

En monografisk bearbetning ofver de i England 
forekommande arter af slagtet Chrysopa bar af Evans 
blifvit utgifven och anforas i densamma 1 3 arter, af 
hvilka tvenne likval anses moj'ligen endast vara varie- 
teter af andra species. De bifogade figurerna, som 
iifven framstalla metamorfosen, aro i allmanhet mindre 
val utforda. Trans. Ent. Soc. V, p. 77, T. 9, 10. 

Ett storre antal nya arter af Hemerobini hafva 
af Westwood blifvit afbildade, nernligen: Ascalaphus 
(Ogcogaster) tesselatus, segmentator [Bubo), canifrons, 
Myrmeleon singular e, Chauliodes subfasciatus, Ne- 
moptera fdipennis, Manlispa nodosa. I en not till 
texten aro afven Ascalaphus (Ogcogaster?) dentifer, 
angulatus (Fl a plo genius'), obscurus afvenledes tvenne 
Ostindiska arter beskrifna. Cab. of Orient. Ent. T. 34. 

Ett nytt slagte bland Hemerobini, Dromophila y 
har blifvit bildadt af Heyden. Dess hufvudsakliga ka- 
rakterer aro: Pannan med trenne fran hvarandra af- 
liigsnade blindogon. Antennerna tradlika, tjocka. Bak- 
kroppen tresidig. Tarserna med tva hvassa klor och 






164 

tv&delade pulvilli. Tvenne vingrudimenter. 1 art, D. 
montana i Baden. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 83. 

Mttamor- Metamorfosen af Corydalts cornutus bar blifvit 

**• noggrant utredd af Haldeman. Den utbildade insekten 
traffas i Pensylvanien i Juli och forsvinner i Augusti, 
Den ar icke allman, oaktadt larver och puppor traffas 
i mangd. Hanarnes antal ofverstiger honornas tiofallt. 
Den flyger vanligtvis icke om dagen. Da den gripes, 
bojer den hufvudet och thorax starkt bakat och bak- 
kroppen uppat samt utgjuter en hvit, stinkande vatska. 
Larven, som lefver af rof, uppehaller sig i vatten pa 
bottnen, samt ar ej liflig i sina rorelser. Den kryper 
vanligen framat, men om den oroas, flyttar den sig 
hastigt baklanges. Hos hanarnes larver aro hufvudet 
och mandiblerna nagot storre an hos honans; for bfrigt 
a'r formen lika. Pupptillstandet varar icke lange. Mem. 
Amer. Acad, of Arts and Sciences New. Ser. IV, 4, 
p. 4 57, T. 1. 

Nagra upplysningar rorande utvecklingen af Myr- 
meleon formicarium har Romand meddelat. Ann. Ent. 
II. Ser. VIII, p. XLV. 

Anatomi. Den inre byggnaden af Corydalis cornutus un- 

der dess tre utvecklingsstadier har af Leidy blifvit 
beskrifven och pa tvenne utmarkt val utforda plancher 
framstalld. Mem. Amer. Acad, of Arts and Sciences. 
New. Ser. IV, I, p. 162, Tab. 2, 3. 

pjmor- Newman har uppstallt en ny art Panorpa rufi- 

1>atae * ceps Iran Nya Holland. Trans. Ent. Soc. N. S. I, p. 14. 
Det markvardiga slagtet Boreus har af Asa Fitsch 
blifvit riktadt med tvenne arter. Den ena, B. nivo- 
riundus, traffas icke saltan krypande pa snon i de 
ostliga delarne af New- York, fran December till April. 
Den star B. hiemalis ganska nara, men har helt och 
ballet svarta antenner, ofra sidan af thorax, vingrudi- 
menterna, snytet och benen gula. Den andra, B. bru- 
malis, framkommer nagot tidigare pa aret och under 



165 

starkare kold, understundom samtidigt med den fdrra 
och skiljes endast fran densamme genom snytets, benens 
och vingarnes svarta farg. (Da det af D. hiemalis An- 
nas ljusare och morkare individer, torde mahanda fbrut- 
namnde tvenne arter icke vara specifikt skiljda). Winter 
Insects of Eastern New-York. 

Walser, ))Zur naturgeschichte der Phryganeen.» Pbnrga- 
Korresp.bl. der Zool. Mineral. Ver. in Rengensburg. II, 
1848, ar Ref. till innehallet obekant. 

Bremi har meddelat underrattelse om nagra Phry- Larv- 
ganea-arters larvhylsor och anser en bland dessa, som ysor * 
han erhallit fran Rio-Bengal, vara sardeles fortjent af 
uppmarksamhet. Den ar icke sasom vanligt samman- 
satt af vaxtdelar, snackor eller sandkorn, utan bestar 
af ett fast, hornartadt, svart amne, hvilket, da det 
tryckes emellan fingrarne, eger en stor grad af elasti- 
citet, hvilken knappt markbart forminskas genom hyl- 
sornas laggande langre tid i varmt vatten eller genom 
deras starka uppvarmande. De sma, fina, koncen- 
triska ringarne, som synas efter hylsans langd och 
som framte nagon likhet med de lillvaxt-ringar, som 
finnas pa snackorna, antyda att hylsans tillokning sker 
genom djurets utgjutande af en vatska, som tillhardnar. 
Skador, som nagra af dessa hylsor lidit under djurets 
lefnad, befunnos icke lagade med det vanliga amnet, 
utan voro tillslutna med grofva sandkorn. Mitth. Naturf. 
Gesellsch. in Zurich. II heft. p. 61. 

Densamme omnamner afven tvenne andra larv- 
hylsor af Phry'ganeider. Den ena, fran Corsica, ar 
bildad af sma, genomskinliga qvartskorn, i form af en 
snacka, och har en langre tid varit ansedd tillhora 
slagtet Valvata, hvarjemte den blifvit beskrifven under 
namnet V. granifera. Deru andra bestar af tradar af 
conferver, hvilka fran tva sidor bbjas halfcirkelformigt 
mot hvarandra och i deras mellanrum aro uppfyllda 
med ett gummi-artadt amne. Till formen likna de en 



166 

oval vaska, som ar bppen i b5da andar. Hylsan sla- 
pas af larven pa ena sidokanten. Vid bfvergagen till 
puppa lagger larven hylsan pa den breda sidan och 
faster den vid en slat yta i alia fyra hbrnen, med 
solfjadersfikt utspanda tradar. Mitth. Naturf. Gesellsch. 
in Zurich. II heft. p. 62. 

STREPSIPTERA. - — Saunders har beskrifvit tvenne 
nya, till denna ordning horande arter, hvilka lefva pa 
bisliigtet Hylceus, samt dessutom meddelat nagra iakt- 
tagelser om deras lefnadssatt och metamorfos. Han 
anser dem bora bilda ett nytt slagte som han benamnt 
Hylecthrus. Trans. Ent. Soc. N. S. I, p. 43, T. 8. 

Newman har i Zoologist 1847 infort en uppsats 
ofver slagtet Stylops, hvaraf innehallet dock ar Ref. 
obekant. 

En noggrann, pa egna undersokningar grundad 
framstallning om denna insekt-ordnings naturalhistoria 
och anatomi har Newport bekantgjort under tilel »On 
(he natural history and development of Meloev. Forf., 
hvars iakttagelser foregas af en fullstandig ofversigt af 
allt hvad hittills rorande denna insekt-ordning blifvit 
utgifvet, bekraftar Siebolds uppgifter i alia hanseenden. 
Den art, som nu utgjort fbremal for Forf:s iakttagel- 
ser, ar Stylops aterrimus, som lefver pa Andrena 
Trimmerana. Bada konen och larverna af forstnamnde 
art hafva blifvit afbildade. Endast med hansyn till 
tarmkanalens bildning ofverensstamma Newports obser- 
vationer icke med Siebolds. Enligt den senare slutar 
tarmkanalen i en enkel blindtarm och har ingen bpp- 
ning i anus. Den forre har deremot funnit att oeso- 
phagus fortsattes i en utvidgad Chylus-mage, som 
stracker sig fran forsta till fjerde abdominal-segmentet, 
bbjer sig 5ter i tredje segmentet bakat, blir otydlig, 
men upptackes latt i sista segmentet sasom rectum. 
Efter all sannolikhet ar larven under dess forsta stadier 



167 

fbrsedd med analoppning, hvilken likval senare, d& 
djuret lefver parasitiskt i bi-larvernas abdomen, till- 
sluter sig. Respirations-organerna synas hos de utbil- 
dade honorna besta i ett stort stigma pa thorax, hvilket 
star i fb'rbindelse med i kroppen belagna, greniga tra- 
cheer. Pa alia larver anmarkte Newport 8 par morka, 
punglika kroppar pa abdomen, hvilka till fblje af de- 
ras la'ge pa sidorna af 5:te och 1 1 :te segmenterna, 
samt deras likhet med lungsackar, syntes vara ofull- 
standiga , lunglika respirations-organer. Trans. Linn. 
Soc. XX, p. 330, T. 14. Rev. et Mag. de Zool. 
1849, p. 306. 

J1YMENOPTERA. — Ibland de arbeten, som rb- AUman 

rande denna ordning utkommit, under de tvenne §r 
denna Arsber. omfattar, har Ref. ansett sig bora i fdrsta 
rummet namna »Die Ichneumoniden der F or st- Insect en 
in Entomobgischer und Forstlicher Beziehungn von 
Ratzehurg. Zweiter Rand. 4:o, 238 sidor med 5 plan- 
cher. Rerlin 1848. Fbrf. har i detsamma beskrifvit 
och utredt metamorfosen af en mangd nya arter ho- 
rande till Jchneumonides, Braconides och Pteromalini. 
Af den forsta familjen uppstallas tvenne slagten. Hos 
Neuroteles ar icke allenast bakkroppen, utan hela balen 
sammantryckt, den andra nervus recurrens knappast 
markbar, de korta antennerna hafva endast 20 — 21 
leder och agglaggningsroret racker, sasom en ofvantill 
bojd hake, bfver abdominal-andan. Hos Cubocephalus 
paminner bakkroppen genom sin form om Campoplex 
eller Xorides, afvensom det nastan kubiska hufvudet, 
de sma bgonen och de korta benen. Antennerna aro 
likval korta och tjocka. Kannedomen om Braconidema 
har genom detta arbete blifvit betydligt bkad. Ett 
siirdeles varde hafva Fbrf:s undersokningar erhSllit deri- 
genom, att nastan alia de beskrifna arterna blifvit 
klackta. I allmanhet aro Braconidema ibland alia 



168 

parasiter de, hvilka minst underga" sin ftirvandling i flera 
arter. Panthoplmger forekomma, s§som det synes, icke 
inom denna grupp och polyphager endast i ringa antal. 
Hithorande arter uppehalla sig under deras forsta ut- 
vecklingsstadier i Coleopter-larver. De nya slagten 
Ftirf. uppstaller aro: Microtypus, som star emellan 
Microdus och Mierogaster, men skiljes fran det forra 
genom en stor kant-cell och mindre skarpkantig hjessa 
fran det senare genom nakna ogon och fullkomligt till- 
sluten radial- cell. Orthostigma. Mandiblerna sasom hos 
Alysia staende fran hvarandra, agglaggningsroret fram- 
staende, stigmat linieformigt. I vingarnes bildning eger 
det stor ofverensstammelse med Opius. Cosmophorus. 
1 manga hanseenden utmarkt. 1 habitus narmande sig 
Alysia. Maxillar-palperna ganska fina, endast 4-ledade, 
labial-patperna 4-ledade. Familjen Chaleididce har 
afven blifvit riktad med ett stort antal nya arter. 
Inom densamma hafva tre nya slagten blifvit bildade. 
Telegraphus: Skiljes fran Encyrtus genom de ganska 
stora, breda, ofver hela ansigtet rackande antennerna, 
scapus och flagellum bredt sammantryckta, den senare 
9-ledad, lederna korta och breda, nastan sagtandade. 
Tridymus; bildadt af Pter. Salicis Nees och tvenne 
nya arter, afviker fran Pteromalus sardeles genom 
sammansattningen af mesothorax, hvilken bestar af tre 
sh val citskiljda delar, att hvardera fo'r sig utgcr en 
mer eller mindre tydlig kullrighet. Sciatheras utmarkt 
genom ett stort, nastan ratvinkligt utsprSng pa pannan, 
med ett knippe af fina borst i vingkanten. Antennerna 
aro mot spetsen fortjockade, 9-ledade, De af Forf, 
forut anvanda generiska namnen Trickocerus, Styloce- 
rus och Pachyceras foriindras, s§som fbrr begagnade, 
till Geniocerus, Storthygocerus och Roptrocerus. Af 
de till denna familj hdrande slagten lefva Encyrti sa- 
som parasiter mest hos Coccides, Eulophi hos bladmi- 
nerare, Torymi i gallapplesteklar, Pteromalini i skal- 



169 

insekter, Microlepidoptera, gallapplesteklar, Coccides och 
Diptera. Teleas merendels i insekt-agg. Eurytoma 
ar vanligen parasit i andra parasiter. Att har inga 
i en omstandligare redogbrelse for detta omfattande 
arbete, ar mindre behbfligt, d§ det ar oumbarligt for 
hvar och en som sysselsatter sig med dessa djurs 
studerande. 

Siebold, y>Beitrage zur Fauna der wirbellosen 
Thieve der Prowinz Preussen. Die Preussischen Hy- 
menopteren.vi Neue Preuss. Prov.-Blatt. -1850. ar Ref. 
endast till titeln bekant. 

Bremi har beskrifvit flera nya Hymenopter-arteVj 
nemligen : Lyda Hartigii fran kanton Argau, Synai- 
rema alpina fran Hospiz pa Gotthard, Nematus vesi- 
cator, hvars larv lefver i stora blaslika gallapple- 
utvaxter pa bladen af Salix purpurea. Allman i trakten 
af Zurich. Lophyrus pulchricornis nara Hbng-Affoltren, 
Schizocera pallipes vid foten af Uto, Schizocera in- 
cequalis och Sphcetus crassicrus fran Btindtnerska al- 
perna. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 92. :i 

Saunders har lemnat diagnoser pa fbljande Hy- 
menoptera fran Epirus, nemligen: Myrmosa nigriceps, 
Parameria grwca, Rhaphiglossa n. g., Eumenoides 
och Odyneroides. Trans. Ent. Soc. N. S. 1, p. 69, T. 5, 
f. 3, 4; T. 6, f. 1—4. 

Foljande Nord-Amerikanska Hymenoptera hafva 
af Haldeman blifvit karakteriserade: Ampulex pensyl- 
vanicus, Sigalphus tibialis, Chelonus sobrinus, lunatus 
och Dorylus planiceps. Proceed. Acad. Phil. IV, p. 203. 

Nagra i Spanien funna Hymenopter-zvlQY af fbl- 
jande slagten beskrifvas af Leon-Dufour, nemligen: 
Cerceris 3 , Sapyga 2 , Brachymeria I och Lithur- 
gus 1. Ann. Scienc. Nat. III. Ser. XI, p. 94, T. 5, 
f. 1—26. 

Menzel har lemnat underrattelse om trenne arters Metamor- 
utveckling, 1:o Att honan af Odynerus auctus i sm& 



170 

ihaligheter insamlar larver af en Pyralid-mt, hvilka 
lefva pa nasslor. Sedan 5 sSdana blifvit infbrda, lug- 
ger Odynei'i-honan ett agg, hvarefter 5 larver ater 
infOras. 2:o Att Elachestus albiventris under larv- 
tillstandet vistas inom larverna af Anarta Myrtilli. 
3:o Att larven af Lyda inanita fbrfardigar sig strut- 
lika boningar af bladen pa rosenbuskar. Den sistnamnda 
artens utvecklingshistoria har fbrut blifvit omstandligt 
beskrifven och finnes omnamnd i en fbregaende Ars- 
berattelse. Mitth. Naturf. Gesellscb. in Zurich. Heft. 
II, p. 97. 

Boye, som meddelat upplysning om flera Hy- 
menopter- arlers metamorfos, anfdr att Phylax annu- 
licornis under larvtillstandet uppehaller sig i fjaril- larver 
och bildar sig efter utkrypandet silkesartade kokonger, 
liknande Zygcenernas. Opins pallipes lefver som pa- 
rasit i larverna af Anthomyza Rumicis, Stett. Ent. 
Zeit. 1850, p. 212. 

Tenthre- Brischke har framstallt skillnaden emellan Ne- 

du.ft.T. ma i us helirinus Dahlb. och N. betulinus Dahlb. samt 
meddelat en af Dahlbom forfattad beskrifning a den 
forstnamnda. De blasformiga gallappleknolar, hvaruti 
larven till derma art lefver, finnas pa bladen af Salix 
purpurea fran Juni till hosten. Larven ar smutsigt 
blekgron, omkring 2" lang, framtill nagot tjockare, vals- 
formig. Hufvudet har samma farg som den ofriga krop- 
pen och ar lika glansande som denna. Ogonflackarne 
aro sma, runda samt lysande svarta, hvarjemte emel- 
lan dessa befinner sig en brun flack. Stett. Ent. Zeit. 
1850, p. 409. 

Metamor- Westwood har beskrifvit Selandria atra, hvars 

t ""' larv under alia dess utvecklingsstadier lefver pa pii- 

rontrad. Denna art har af Klug och Hartig oriitt 

blifvit ansedd tillhbra Tenthredo cvthiops Fabr. Gard. 

Chronicle 1848, N. 32, p. 524. 



174 

Densamme bar afven utredt metamorfosen af Se- 
landria cvthiops, livars larv ofta fororsakar skada pa" 
tornroshlad. Gard. Chronicle 1848, N:o 32, p. 524. 

Curtis, som redogjort for utvecklingen af en Se- 
landria-avi, hvilken han benamnt S. Robinsoni, upp- 
lyser att larven forekommer i stor mangd pa Conval- 
laria multiflora, hvars blad den uppater. Da den skall 
forpuppas, ncdkryper den i jorden 2 — 4 turn och for- 
fardigar sig der sma ovala kokonger. Forf. anser att 
antalet af discoidal-cellerna pa de bakre vingarne gifva 
goda karakterer for slagtet Selandrias indelning i sec- 
tioner salunda: 

\ . Med tva discoidal-celler, marginal-cellen med en 
tvarnerv. Type S. serva Fabr. 

2. Med bada tvarnerverna forenade med marginal- 
cellen. Type S. stramineipes Klug. 

3. Med en discoidal— cell. Type S. Robinsoni. 

4. Med ingen discoidal-cell. Type S. fuliginosa Schrank. 
Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. VI, p. 393. Linn. Pro- 
ceed. II, p. 66. 

Nagra iakttagelser om lefnadssattet och matamor- 
fosen af Nematus laricis hafva blifvit af Jaeger gjorda. 
Wiirtemb. Naturw. Jahresh. V. Jahrg. p. 261. 

Burmeisters afhandling om Athlophorus Klugii 
har blifvit recenserad af Leon-Fairmaire. Rev. et Mag. 
de Zool. 1 849, p. 266. 

Doubleday, som i en tallstock funnit larven af Uroce- 
Sirex gigas, har a densamma lemnat en fullstandig «'""" 
beskrifnins. Denna larv ar hoast olik Tenthredine- fos. 
tenuis, men framter deremot mycken bfverensstammelse 
med larverna af Cephas. Rev. et Mag. de Zool. 1 850, 
p. 622. i 

Om utvecklingen af Cynips calycis hafva under- Cynip- 
rattelser af Kollar blifvit meddelade. Sitzungsb. d. * er8 * 

... w metamor- 

Kajseii. Akad. 1849, p. 320. /b#. 



1 72 

Apiari*. De i England funna arterna af slagtena Andrena, 

Halictus, Hylceus, Prosopis, Cilissa och Dasypoda 
hafva af Smith blifvit beskrifna. Zool. 1847, 4 848. 

Schilling har uppraknat de i Schlesien ensamt 
lefvande Apiarice och meddelat underrSttelser om deras 
lefnadsscitt och forekommande. Foljande antal arter an- 
foras, nemligen af Dasypoda 5, Chelostoma 4, Osmia 
40, Ccelioxys 4. Eucera 3, Megachile 8, Ant Indium 
4, Ste/i's 4, Last ws 4, Megilla 7, Nomada 4 6, Oo- 
cisa 2, Epeolus 2, Systropha I och Xylocopa 1 art. 
Sasom nya upptagas Osmia atroccerulea, Megachile 
resinana, Nomada bimaculata, brunnea och Epeo- 
lus Schummelii. Arb. und Verand. Schles. Gesellsch. 
4848, p. 99. 

Densamme har afven lemnat en forteckning ofver 
de i Schlesien funna arter af slagtet Bombus, upp- 
gaende till 43. Arb. und Verand. Schles. Gesellsch. 
4 849, p. 4. 

Ofver de arter af slagtet Eucera, som forekomma 
i guvernementet Pultava, har Bar meddelat omstand- 
liga diagnoser och okolorerade figurer. Af de an- 
forda 4 6 arterna aro 4 4 nya. Bull, de Mosc. XXIII, 
p. 530, T. 13. 

Smith, som haft tillfalle granska typerna for de 
af Kirby beskrifna arter af slagtet Nomada, har ro- 
rande deras svarutredda synonymi lemnat vigtiga upp- 
lysningar, hvarutur torde bora anfbras: att N. germa- 
nica Panz. Fabr. = ferruginata a 71 Linn. N. pleu- 
rosticta Herr. Schaff. = N. ferruginata Linn. var. 
Apis rufocincta och Sheppardana Kirb. = N. furva 
Panz. A', conjungens Herr. Schaff. = TV. ruficornis 
var. N. rostrata = A. flavoguttata Kirby <?. N. 
melanostoma Herr. Schaff. = N lateralis var. JV. 
flava Herr. Schaff. Panz. = N. ruficornis a 71 - N. 
neglecta Herr. Schaff. = N. Roberjeotana tf Panz. 
N, fucata Panz. = A. varia Kirby. N. solida- 



173 

ginis = A. picta och rufopicta Kirby. N. afjlnis 
Herr. Sciiaff. = i4. Marshamella Kirby var. A r . j'a- 
coocrce Panz. = A. flavopicta Kirby. A. alternata 
Kirby .?= TV. Marshamella Kirby var. i4. caprce Kirby 
= iV. cornula var. ii. lineola Panz. Kirby = A 7 . 
comuta var. A. sextincla Kirby = A 7 , lineola &* 
Som bekant ar, lefva Nomaderna parasitiskt i andra 
bins bo och torde bar bora upptagas hvad Fbrf. harom 
anfort. A 7 , ferruginata underg&r sin metamorfos hos 
Andrena fulvescens. N. furva hos Colletes och An- 
drena nana, N. rufcornis hos Andrena Trimmerana, 
tibialis och nigro-amea. N. sexfasciata hos Eucera 
longicornis. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. IV, p. 436. 

Bienenzeitung herausgeben von K. Barth und 
A. Schmid har 4850 blifvit fortsatt med 6:te Argan- 
gen, hvaraf 24 nummer i 4:o utkommit i Nbrdlingen. 
(I Thlr. 24 Ngr.) 

Bidrag till Bins naturalhistoria hafva af Darling 
blifvit meddelade i Berwikssch. Nat. Clubb. II, p. 205. 

En fbrtockning bTver de arter af Vesparim^ som Vesparise. 
blifvit funna i Schlesien, ar af Schilling uppgjord. 
Arb. und Verand. Schles. Gesellsch. 1850, p. 76. 

Tva nya, till slagtet Paragia Shuck, hbrande 
arter fran Nya Holland aro af Smith beskrifna och af- 
bildade. Trans. Ent. Soc. & S. I, p. 41, T. 5, f. 1, 2. 

Ora lefnadssattet och metamorfosen af Eumenes 
infundibuliformis har Perris meddelat sina iakkttagelser. 
Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 185, Tab. 7, N:o II. 

I Gardeners Chronicle N:o 28 p. 452 har Bcsticus Lefnads- 
anfbrt, att Odynerus parietinus understundom blir skad- 
lig for honungsbin. Omedelbart angriper den val icke 
dessa, men intranger nagon gang i sadan mangd i 
kuporna och bygger der sina bo, hvarigenom bin van- 
trifvas. 

Sasom fortsattning af sin i Bull, de Moscou 4847s P hegida?. 
p&bbrjade Fauna Hymenopterologica Volgo-Uralensis 



174 

har Eversmann bearbetat familjen Spliegidce, samt upp- 
raknar och lemnar diagnoser pa 175 hithdrande arter. 
Bull, de Moscou XXII, p. 359. 

En fdrteckning dfver de hittills i Hannover och 
sddra delen af Harz funna rofsteklar har Wissmann 
uppgjort samt uppraknar fdljande slagten och art-antal, 
nemligen af I. Sphegidai: Mimesa 4, Dahlbomia 1 (Mi- 
mesa atra Dahlb.), Psen %, Miscus 4, Ammophila 1, 
Psammophila 2, Pelopceus 1. II. Pompilidce: Doli- 
churus I, Ceropales 2, Salius I, Pompilus 15, Po- 
gonius 2, Agenia 1, Priocnemis 9. III. Larridce: 
Miscophus 2, Tachytes 2, Astata 1. IV. Nyssonidce: 
Alyson 1, Harpactes 4, Hoplizus 3, Gorytes 2, Nys- 
son 2. V. P/iilanthidoi: Philanthus 1, Cerceris 6. 
VI. Mellinidce: Mellinus 2. VII. Pemphredonidm: 
Celia 1, Stigmus 1, Passaloecus 4, Diodontus 4, Ce- 
monus 3, Pemphredon I. VIII. Crabronidce: Oxybelus 
3, Trypoxylon % Rhopalum 4, Entomognathus I, 
iVtVe/a 1, Lindenius 3 och Crabro 24. Daiilbom, 
hvars nomenklatur Forf. foljt, uppraknar af dessa djur 
sasom fdrekommande i Skandinavien 1 26 arter. Forf. 
har under tvenne ars insamlingar i Hannover patraffat 
115. Det synes likval kunna antagas att art-antalet 
i sistnamnda land vid noggrannare forskningar kommer 
att icke sa obetydligt okas. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 8. 
Kiesenwetter har afvenledes utarbetat en katalog 
dfver de i Sachsen patraffade rofsteklar och anfdr ne- 
danstaende art-antal, nemligen af Mimesa 5, Psen 4, 
Ammophila 3. Forf. anser att slagtena Psammophila 
och Ammophila icke kunna atskiljas och att den af 
Daiilbom angifna skillnaden petiolus abdominis bi-arti- 
culatus icke ar tillfyllestgdrande, emedan andra bak- 
kropps-segmentet till fdlje af sin form omsom kan rak- 
nas till petiolus, omsom icke. Sphex I, Ceropales 4, 
Pompilus II, Pogonius 1, Agenia 4, Priocnemis G, 
Miscophus I , Dinetus 4 , TacJiytes I , Astata I . Alyson 



175 

4, Harpactes 3, Hoplisus 2, Gorytes 4, Nysson 2, 
Bembex 4, Philanthus I, Cercerisl, Mellinus %, Celia 
4, Stigmus I, Passaloecus 4, Diodontus %, Cemonus 
% Oxybeius 8, Trypoxylon %, Bhopalum 3, bland 
hvilka Bli. nigrinum n. sp. beskrifves, Lindenius 3 
och Crabro 49. Stett. Ent. Zeit. 4 849, p. 86. 

Slutligen bar Tisghbein utarbetat en forteckning 
ofver de vid Herrstein i furstendomet Birkenfeld upp- 
tackta rofsteklar (Sphex in sensu Linneano) och an- 
foras foljande genera och art-antal: I. Sphegidce: Mi- 
mesa 3, Dahlbomia 4, Psen i, Miscus I, Ammophila 
1, Psammophila 2. II. Pompilidce: Ceropales 4, 
Pompilus 4 3, Jivaribland en ny art P. incisus be- 
skrifves, Priocnemis 7. III. Larridce: Tachytes 2, 
Larra I, Astata 1. IV. Nyssonidce: Harpactes 4, 
Hoplisus 4, Gorytes % Nysson 3. V. Philanthidce : 
Cerceris <&. VI. Mellinidm: Mellinus 2. VII. Pera- 
phredonidce: Stigmus 4, Passaloecus 6, Diodontus 4, 
Cemonus % Pemphredon 2, Ceratophorus I . VIII. Oa- 
bronidai: Trypoxylon 2, Bhopalum 2, Oxybeius 2, Lin- 
denius % och Crabro 22. Stett, Ent. Zeit. 4850, p. 5. 

Ett nytt slagte Daihinia har af Haldeman blifvit 
uppstaldt. Trans. Amer. Assoc, for Advene, of Scienc. 
4 850, p. 346. 

Eversmann, som funnit boet af Pelopoeus destil- Metamor- 
latorius Illig. {spirifex Panz.), anfor derom, att det 
fastes under klippor sa, att det ar skyddadt for regn. 
Det forfardigas af jord. Dess yttre form ar oregel- 
bunden, icke helt och hallet halfklotformig, af omkring 
$i till 3 turns genomskarning, med temligen glatt yta. 
Inuti bestar det af 1 4 aflanga, elliptiska celler, hvilka 
utan sardeles ordning aro anbringade niira och ofver 
hvarandra. Hvarje cell var omkring f turn lang och 
halften sa bred, samt uppfylld af spindlar, tillhorande 
den vackra Thomisus citrinus De Geer. I sex celler 
befanns i hvardera en £ turn lang, rent hvit, med 



476 

hvitaktiga punkter fbrsedd, fotlos. med korta, starka, 
harda, bruna mandibler utrustad larv. I de ofriga 
cellerna voro larverna rnindre eller nara £ turn ISnga. 
Bull, de Mosc. XX, p. 248. Fror. Tagesb. I Bd. p. 69. 

vtbrtd- Att vissa insekt-arter forekomma pa inskrankta 

ning ' och langt fran hvarandra aflagsna lokaler, har lange 
varit anmarkt, afvensom att flera arter, som forgafves 
eftersokas p§ ett stalle, ater traflas i mangd pa ett 
annat, da dessa ega likartade naturfbrhallanden. Hvad 
som deremot icke blifvit utredt, ar orsaken till de be- 
tydliga afstand, hvarpa" flera sadana djur-arter, som 
bafva svart att forflytta sig, ater upptrada. Salunda 
finnas kring Stockholm, enligt hvad Ref. upplyst, gan- 
ska allaiant flera arter, hvilka hittills endast blifvit 
observerade i Sveriges sydligaste, men aldrig i dess 
mellersta provinser, sasom t. ex. Carabus nemoralis, 
Hydrophilus caraboides och Naucoris cimicoides m. fl. 
Da likval flera trakter af Sverige annu icke blifvit un- 
dersokta, sSrdeles de ostra, nara hafvet belagna, torde 
val framdeles fragan komma att losas, huruvida en och 
annan af de nu kring Stockholm funna sydliga for- 
merna icke folja kustlandet och saledes ega en storre 
och allmannare utbredning an man formodat. En i 
forenamnde hanseende markvardig upptackt har Ref. 
anfort, eller att Bembex rostrata blifvit af Silfwer- 
sward funnen i mangd pa Munson, belagen endast 
nagra mil sydligt fran Stockholm, pa Konung Bjorns 
der befintliga grafhog. Vet. Akad. Ofvers. 1 849, p. 179. 
Enligt sedermera erh§llen upplysning larer sistberbrde 
art ej vara sallsynt pa Slottsbacken vid Upsala. 

Formica- Under titel ))Hymenopterologische Studiem) i:ste 

rise ' heft. Formicarice. Aachen 4850, 4:o, 74 sidor, hafva 

vi att anmala ett vigtigt arbete af Foerster rbrande 

namnde Hymenopter-fam\\]. Efter en inledning, hvaruti 

Forf. redogbr for hvad som blifvit forut tillgjordt for 

kirn- 



177 

kannedomen om dessa djur, foljer en upprakning af de 
i Europa forekommande arterna, jemte uppgift om deras 
utbredning. Af Formica anforas sasom tillhorande be- 
rorde verldsdel 40, af Polyergus 1, af Ponera 1, af 
Tapinoma n. g. 1, af Atta % och af Myrmica 24 
arter. Af den label], som blifvil bifogad ofver utbred- 
ningen, visar sig att i Norden forekomma af Formica 
4 8, af Polyergus, Ponera, Tapinoma och Atta ingen 
samt af Myrmica 4 arter. Harefter foljer en upp- 
stallning ofver slagtena, sa lydande: 

I. Forsta segmentet med ett fjall eller knol. 

a) Bakkroppen emelian 2:dra och 3:dje 
segmentet hopdragen Ponera Latr. 

aa) Bakkroppen icke hopdragen. 

b) Antennerna fastade nagot Ofver mun- 

kanten Polyergus Latr. 

bb) Antennerna fastade nagot hogre of- 
ver clypeus. 

c) Fjallet linsformigt, upprattstaende . . Formica Linn. 
cc) Fjallet nedtryckt, slatt Tapinoma Foerst. 

II. Forsta segmentet med tva" knolar. 

' d) Maxillar-palperna tydligt kortare an 
maxillema, bakre delen af thorax utan 

taggar Atta Fabr. 

dd) Maxillar-palperna lika l§nga eller 
langre 9n maxillerna, bakre delen af 

thorax med taggar Myrmica Latr. 

Slagtet Formica indelas i foljande grupper: 
I. Vingarne utan discoidal-cell. 2 arter. 
II. Vingarne med en discoidal-cell. 

a) Roda arter. Den roda fargen likval 
endast forekommande pS neutrernas 
mellankropp. Dessa senare alia for- 
sedda med blindogon 9 arter. 
6) Svarta arter. Den herrskande fargen 
3r antingen svart, brun eller beck- 
brun. Neutrerna hafva sm&, eller 
mycket sma blindogon. 5 arter. 
c) Gula arter. Den gula fargen ' ar hos 
neutrerna den r§dande. 

Prof. Bohemans Arsb. 1849, 1850. * % 



178 

Som arterna af slagtet Myrmica aro svara att Stskilja, 
har Forf., for att underlatta deras igenkannande, meddelat 
foljande schema: 

1. Operarice. 

a) Taggarne pa* metonotum ganska smS 

tandformiga Minckii Foerst. 

aa) Taggarne pa" metonotum af vanlig 

langd. 
6) Scapus bojd vid basen. 

c) Langd-rugositeten ofver area frontalis 

ganska fin ... . clandestina Foerst. 

cc) Langd-rugositeten dfver area fron- 
talis grof. 

d) Den bakre knolen slat, Stminstone 

icke med djupa sido-faror lazvinodis Nyl. 

dd) Den bakre knolen med djupa sido- 
faror. 

e) Rugositeten pa" pannan loper genom 

pannfaltet ned&t sulcinodis Nyl. 

ee) Rugositeten pa" pannan loper icke 

genom pannfaltet nedat ruginodis Nyl. 

66) Scapus vid basen vinkligt bruten. 

f) Pannfaltet med genomlopande, pS- 

langden gSende rugositet lobicornis Nyl. 

ff) Pannfaltet utan genomlopande, pa 

langden gSende rugositet scabrinodis Nyl. 

2. Feminw. 

a) Scapus vid basen bojd, ej bildande 

ett kna. 
6) Knolarne slata eller vid sidorna med 

ganska otydliga fSror lazvinodis Nyl. 

66) Knolarne vid sidorna djupt f&- 

rade. 

c) Pannfaltet med genomlopande, pa" lang- 
den gaende rugositet sulcinodis Nyl. 

cc) Pannfaltet utan genomlopande, p& 

langden gSende rugositet ruginodis Nyl. 

aa) Petiolus vid basen bojd i ett kna. 

d) Pannfaltet medgenomldpande, pa lang- 
den gaende rugositet lobicornis Nyl. 

dd) Pannfaltet utan genomlopande, pa 

langden gaende rugositet scabrinodis Nyl. 



479 

Af de andra tva arlcrna iiro honorna annu okanda. 
3. Mares. 

a) Scapus ganska kort, endast utgoran- 

de £ af antennens langd scabrinodis Nyl. 

aa) Scapus mycket forlSngd. 

b) Benen med styfva utstaende h§r . . Iwvinodis Nyl. 
bb) Benen sparsamt hSriga ruginodis Nyl. 

Af de dfriga 4 arterna Sro hanarne okSnda. De med- 
delade beskrifningarne aro med noggranhet utarbetade och 
omfatta for det mesta alia tre formerna. 

Nylander har i »Addit amentum alterum in Mo- 
nographiam Formicarium borealium)) lemnat flera til- 
lagg till sin i en fdregSende Arsberattelse anmalda 
afhandling ol'ver myrorna, hvaruti Forf:s fdrut medde- 
lade uppgifter om Formica dominula, conger ens, trun- 
cicola, exsecta, fusca, Myrmica Icevinodis, ruginodis, 
lobicornis och nitidula blifvit tillokta; tre nya Finska 
arter uppstallas: Myrmica rtigulosa, sub-loams och 
hirtula. Till slut beskrifvas 15 nya arter fr&n olika 
trakter, sardeles fran sodra Ryssland. Act. Soc. Fenn. 
Ill, p. 25. 

Ibland den mangd myror, som en ligt Leichhardts Lefnads- 
uppgift fdrekomma pa Nya Holland, fdrtjenar den sa satL 
kallade Trattmyran sardeles uppmarksamhet. Den grJif- 
ver sig i jorden ett perpendikulart hal och omgifver 
oppningen med en upphojd kant som bildar en tratt. 
Vanligtvis antyder denna insekts fdrekommande en Ids 
jordman, bestaende af sand, blandad med nagot lera, 
hvilken senare myrorna anvanda vid fdrfardigandet af 
sina byggnader. Journ. Overland Exped. in Austral, 
p. 47. Fad*. Tagesb. I Bd. p. 80. 

Savage har meddelat atskilliga tillagg till sina 
fdrut lemnade underrattelser om de i vestra Afrika 
fdrekommande vandrande myrorna, hvilka hufvudsak- 
ligen tillhdra tvenne arter af slagtet Anomma, nem- 
ligen A. arcens och rubella. Proceed. Acad. Philad. 
IV, p. 195. 



180 

Enligt uppgift af Bouvens, her ett regn af myror 
forsedda med vingar, intraflat vid Bruxelles d. 9 Juli 
1849 emellan klockan 5 — 6 eft. m. Bull. Acad. Belg. 
XVI, 2, p. 143. 

chrysidi- De af J. A. Wahlberg i Nalal-landet insamlade 

dae * Chrysidides hafva blifvit af Dahlbom beskrifna. Deras 
arital uppgar till 9, nemligen Omalus coriaceus, Chrtj- 
sis Jugum, Bohemani, delicatula, Schonherri, Wahl- 
bergi, modica, lyncea och Stilbum splendidum. Med 
undantag af de tvenne sistnamnda aro de allesammans 
fbrut obeskrifna. Vet. Akad. Ofvers. 1850, p. 135. 

Mttamor- Laboulbene uppger, att Chrysis ignita under dess 

forsta utvecklings-stadier, lefver som parasit i lar- 
verna af Ptosima 9-maculata. Ann. Ent. II. Ser. VIII, 
p. XX. VIII. 

ichueu- Adnotationes ad descriptions lchneumonum Bel- 

mom ae. ^ ^ Wesmael. Bull. Acad. Belg. XVI, -1, p. 35, ar 
Bef. till innehallet obekant. 

Boyer de Fonscolombe har fortsatt sin i Arsber. 
4847, 4 848 p. 268 anmalda afhandling 6fver de 
Ichneumonider, som blifvit funna i trakten af Aix, 
och afhandlar nu slagtena Mesoleptus med 7, Tryphon 
med 30, Exochus med 8, Scolobates med 4, Trogus 
med 2 och Alomya med 4 art. Som flera af de an- 
fdrda arterna icke finnas bos Gravenhorst upptagna, 
beskrifvas dessa fullstandigt. Ann. Ent. II. Ser. VII, 
p. 214. Slagtena HopUsmenus med % och Cryptus 
med 41 arter afhandlas afven, 1. c. VIII, p. 361. 

En uppsats ofver de Ichneumonider, tillhorande 
slagtena Metopius, Banchus och Coleocentrus, hvilka 
fbrekomma i Belgien, har Wesmael meddelat. Det 
slagte, som blifvit benamndt Metopius Panz. eller Pe/- 
tastes Illig. , har for lang tid tillbaka blifvit skiljdt 
fran det stora slagtet Ichneumon, sardeles med anled- 
ning af hithorande arters konkava facies, hvilket om- 
gifves af en upphojd kant, afvensom i anseende till 



181 

formen af deras skutell, som eger framstaende vinklar. 
De j forsta Forf. , som beskrifvit Metopius, synas icke 
fastat uppmarksamhet pa konsskillnaden eller hafva at- 
minstone icke yttrat nagot bestamdt i sadant hiinseende. 
Gravenuorst tillstar till och tried i sin Ichneumonolo- 
gia, att han fafangt sdkt utreda dessa insekters kons- 
skillnad. Denna ar likval icke svar att utfinna. Hos 
hanarne ar nemligen 7:de dorsal-segmentet atminstone 
sa langt som halften af det 6:te, hvaremot det hos 
honorna ar ganska kort. De for detta slagte mest 
framstaende karakterer anser Forf. vara: Facies sub- 
concava, margine elevato circumdata. Palpi maxillares 
articulo secundo incrassato. Scutellum marginibus la- 
teralibus elevatis, angulis apicalibus prominulis. Alaa 
areola cubitali secunda sub-rhomBoidali. TibiaB inter- 
medii calcare unico apice instructse. Abdomen sessile, 
subcylindricum; terebra feminarum recondita. Af detta 
slagte upptagas 6 och af Banchus 4 arter. Rorande 
Coleocentrus meddelar Forf., att Gravenhorst stallt det- 
sarnma i den grupp, hvartill Banchus horer, men han 
anser det rattare bora hSuforas till samma grupp som 
Pimpla och der erhalla sin plats nara Lissonota. 
Gravenhorst har endast beskrifvit honorna af sina 
tvenne arter. Hvad hanarne betraffa har han aflags- 
nat dem langt fran honorna och upptagit dem i slagtet 
Macrus, och ar troligen M. croceicomis hanen till Co- 
leocentrus excitator. Bull. Acad. Belg. XVI, p. 620. 
Instit. 1849, p. 268. 

Thomas Desvignes har meddelat upplysningar om 
Ichneumonid-slagtena Macrus och Coleocentrus, samt 
uppger att Macrus longiventris Grav. ar hanen och 
Coleocentrus excitator honan till samma art. Macrus 
caligatus Grav. anser han bora bilda ett eget slagte, 
som han benamner Macrocoleus. Trans. Ent. Soc. 
N. S. I, p 12. 



182 

Wesmael, som anstallt en revision med de i Bel- 
gien fbrekommande arterna af Anomalon/ har ansett 
dessa kunna fbrdelas i flera grupper, med anledning af 
karakterer hemtade fran mer elier mindre framstaende 
labrum, den olika langden emellan baktarsernas leder 

0. s. v. De uppstallda grupperna karakteriseras salunda: 

1. Subgenus Schizoloma. Oculi glabri. Clypeus margine api- 
cali late reflexo et bilobo. Mandibular dentibus duobus 
inter se valde inaequalibus apice instructae. Tarsi postici 
articulo primo duplo circiter iongiore quam secundo, 
maris unguibus basi abrupte compresso-dilatatis. Tere- 
bra feminae valvis lanceolato-linearibus. 1 art. 

2. Subgenus Heteropelma. Oculi glabri. Labrum exsertum. 
Clypeus margine apicali late rotundato. Mandibulae den- 
tibus duobus inter se valde inaequalibus apice instructs. 
Tarsi postici articulo primo quadruplo Iongiore quam se- 
cundo, maris unguibus basi abrupte dilatalo-compressis. 
Terebra feminae valvis lanceolato-linearibus. 1 art. 

3. Subgenus Exochilum. Oculi grabri. Labrum exsertum. 
Clypeus margine apicali truncato. Mandibular dentibus 
duobus inter se inaequalibus apice instructae. Tarsi po- 
stici articulo primo duplo circiter Iongiore quam secundo, 
unguibus gracilibus. Terebra feminae valvis lanceolato- 
linearibus. 1 art. 

4. Subgenus Anomalon. Oculi glabri. Labrum reconditum. 
Clypeus apice medio acutangulo vel apiculato. Mandi- 
bulis dentibus duobus sub-arqualibus apice instructae. 
Tarsi postici articulo primo duplo circiter Iongiore quam 
secundo, unguibus gracilibus. Terebra feminae valvis api- 
cem versus dilatatis, rarissime linearibus. 15 arter. 

5. Subgenus Trichomma. Oculi hirti. Labrum reconditum. 
Clypeus apice medio acutangulo vel apiculato. Mandibular 
dentibus duobus sub-aequalibus apice instructae. Tarsi 
postici articulo primo duplo circiter Iongiore quam se- 
cundo, unguibus gracilibus. Terebra feminae valvis li- 
nearibus. 2 arter. 

De nya arterna beskrifvas fullstandigt, hvaremot for 
de fbrut kanda endast diagnoser meddelas. Bull. Acad. 
Belg. XVI, 2, p. 14 5. 

Slagtet Pezomachus, det enda vinglosa bland de 
akta Ichneumoniderna, har redan lange adragit sig En- 



4 83 

tomologernas uppmarksamhet, i anseende till den for- 
vexling som stundom skett med hithdrande arter och 
de vingldsa myrorna. Bestammandet af arterna ar 
forknippadt med mycken svarighet, sa val i anseende 
till deras stora antal, som afven med hiinsyn till den 
foga omvexlande fargteckningen, hvilken inskranker sig 
till smarre olikheter i svart, brunt, gult eller rodt. 
Hos Grayenhorst, som monografiskt bearbetat denna 
grupp, finnes jemforelsevis fa arter upptagna. Af Foer- 
ster, som gjort sig fdrdelaktigt kand, genom flera ar- 
beten ofver Hymenoptera, hafva vi nu fatt emottaga 
en monografi ofver denna grupp. Rdrande hithdrande 
arters metamorfos ar Unnu foga bekant. Hvad som 
med sakerhet blifvit utredt ar att de under sina fdr- 
sta stadier lefva som parasiter i andra snyltgaster. 
Salunda hafva Pezomachus instabilis och terebrator 
blifvit kliickta utur Microgaster-arter, Therescopus Gra- 
venliorsti utur Ophion merdarius och Therescopus pe- 
destris utur parasiter som lefva i Bombyx pini. Det 
har icke annu blifvit fullstandigt utrdnt, om Pezo- 
mac/ius-arterna alltid under deras utveckling vistas 
i samma arters parasiter, afvensom huruvida de all- 
tid lefva parasitiskt i andra snyltdjur. Sasom utveck- 
lade fdrekomma Pezomachi under alia Srstider, till 
och med om vintern i mossa. Om varen aro de sail— 
synta, om sommaren allmannare, men mot hdsten tal- 
rikast. De synas fdredraga vissa lokaler. Val finnas 
inga stallen, om de ock aro aldrig sa sterila, hvilka 
icke framte nagra arter, men enligt Fdrf:s erfarenliet 
tycka de mest om barrskogar. Med uteslutande af de 
arter, hvilka aro fdrsedda med fullstandiga vingar, 
hvartill hdra Pezomachus longipennis, fulveolalus och 
Mangeri, hvilka blifvit fdrda till ett af Fdrf. ny- 
bildadt slagte Catacytas, indelas Pezomachi pa fdl- 
jande satt : 



184 

A. Agglaggningsrdret mycket fdrkortadt> antingen knappt ut- 
skjutande utom bakkroppens spets, eller sS kort, att det 
knappast Sr af l:a segmentets halfva langd. 

a) Fdrsta segmentet bakom luft- 

h§Jen betydligt utvidgadt ... 1. Pterocomus Foerst. 

1 art. 
aa) Fdrsta segmentet anda till 

spelsen ganska smalt 2. Cremnodes Foerst. 

3 arter. 

B. AgglSggningsrdret fdrlangdt, tydligen rackande dfver bak- 
kroppens spets, merendels langre an halften af l:a seg- 
mentet. 

b) Metathorax fullstandigt och re- 

gelbundet fdrsedd med fait . . 3. Stibeutes Foerst. 

3 arter. 
bb) Metathorax utan eller med fa 
fait. 

c) Thorax med tydlig scutell. 

d) Nast sista tarsleden djupt ur- 

skuren, tv§flikig 4. Agrothereutes Foerst. 

2 arter. 
dd) Nast sista tarsleden icke djupt 

urskuren och saledes icke tva- 
flikig. 

e) Vingrudimentet rackande dfver 
basen af metathorax, fdrsta 
segmentet punkteradt, icke ef- 

ter langden ruguleradt .... 5. Aptesis Foerst. 

9 arter. 
ee) Vingrudimentet icke rackande 

till basen af metathorax, l:a 
segmentet mer eller mindre ru- 
guleradt efter langden .... 6. Therescopus Fabr. 

10 arter. 

f) Ansigtet mycket fdrkortadt . . 7. Pezolochus Fokrst. 

1 art. 
ff) Ansigtet af vanlig langd ... 8. Pezomachus Grav. 

201 arter. 

Wiegrn. Arch. 1850, p. 49. Finnes afven i Bokhan- 
deln sarskildt tryckt under titel Mono gr a flue der 
Gattung Pezomachus» (Grv.) von Arnold Foerster. 
Berlin 1851, 8:o, 244 sid. 



185 

Flera nya arter hafva af Boye blifvit uppstallda, 
nemligen. Paniscus areolatus, Glypta rnonoceros ? 
Gray., Glypta bicornis, Lissonota rufescens, Stett. Ent. 
Zeit. 4850, p. 215, och Lissonota picta, I.e. p. 359. 

Parasitologische Beitrage af Ratzeburg, utgorande^<mor- 
ett tillagg till namnde Forf:s arbete Die Ichneumonen 
der Forst-Insecten, innehalla att ban utur pupporna af 
Gastropacha processionea utklackt tvenne parasiter, 
som han icke forut erhallit, nemligen Cubocephalus 
German och Pimpla Processioneai, hvilka fullstandigt 
blifvit beskrifna. Stett. Ent. Zeit. 1849, p. 431. 

Heeger uppger, att Pimpla scanica De Vill. , 
Camploplex dorsostictus M. L., Porizon niitritor, Bas- 
sus festivus och Hemitelus modestus Gray, lefva pa- 
rasitiskt af larverna till Elachista Bcesella. Isis 1848, 
p. 986. 

Newport an for, att Ichneumon Atropos Curt, of- 
tare forekommer som parasit i larverna af Sphinx 
Ligustri an i larverna af Acherontia Atropos. Linn. 
Proceed. II, p. 54. 

Metamorfosen af Paniscus virgatus har af New- 
port blifvit utredd. Aggen funnos d. 26 Sept. 1847 
p§ larven af Mamestra pisi. De voro svarta, glan- 
sande, af paronlik form och fastade vid larvens hud 
med ett litet skaft. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. IV, p. 
286. Linn. Proceed. II, p. 35. 

Godreau har utklackt Alysia truncator Nees v. Braconi- 
Esenb. utur pupporna af Anthomyia platura Meig. ** 
Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 84, T. 3, f. 12, 13. 

Walker har fortsatt sina beskrifningar bfver nya pteroma- 
Pteromalinii a f slagtena: Encyrtus, Callimome, Orrny- lon * 
rus, P achy neuron, Pteromalus, Smiera, Chalcis, Pal- 
mon, Urolepis, Panstenon, Prosopon och Ericydneus. 
Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. V, p. 125. 

Westwood, som bildat slagtet Melitobia, karakte- 
riserar det salunda: Antennae maris 9-articulata3; arti- 



186 

culo primo maximo, subtus ad apicem excavato, arti- 
culis 4, 5 et 6 minimis; feminae simplices, 8-articu- 
latae, articulis tribus apicalibus in utroque sexu clavam 
ovalem formantibus. Mas caecus. Femina oculis ocel- 
lisque instructa. Alae maris abbreviatae; feminae magni- 
tudinis ordinariae; alae vena ordinaria. Eulophorum 
typicorum instructae. Tarsi quadri-articulati. Habitatio 
parasitica in nidis Apum caementariarum. Ann. Nat. 
Hist. Sec. Ser. IV, p. 288. Linn. Proceed. II, p. 37. 
Trans. Ent. Soc. V, LXV. 
Metamor- Uti en uppsats ofver nagra Chalcididce och /c/i- 

neumomdce har Newport anfort, att de parasitiskt 
lefvande Hymenoptera under larvtillstandet tillhora de 
ofullkomligast bildade formerna bland leddjuren, men 
att, sedan detta stadium af deras utveckling forsiggatt, 
de med hansyn till deras organisation intaga ett hogt 
rum bland insekterna. Larverfia foda sig genom in- 
sugande af vatskor och fasthanga antingen pa ytan af 
de djur de angripa eller bo tillsammans med dessa, 
eller ock angripa deras inre kroppsdelar. Hos alia aro 
likval den vanliga kroppsformen och bildningen af tarm- 
kanalen under de tidigare utvecklings-perioderna gan- 
ska lika. De byta ora hud liksom andra larver under 
olika tider, hvilket fdrhallande Newport utredt, men 
som hittills undgatt andra naturforskares uppmarksam- 
het. Deras tarmkanal ar i borjan hbgst enkel och 
bildad som en stor sack, utan nagon oppning i anus. 
Foljaktligen afga inga exkrementer, forran larverna 
blifvit fullt utbildade och hafva upphort att ata. Efter 
denna period antager tarmkanalen en ny beskaffenhet. 
Den utbildar sig da till en tarm och en anal-oppning, 
sa att exkrementerna afga. Orsaken hvarfore tarm- 
kanalen sa sent blir fardig, synes bero deraf, att de 
insekters vatskor, af hvilka parasiterna lefva, ma bi- 
behallas friska. Efter dessa allmanna anmarkningar 
meddelas besktifning ofver ett nytt sliigle bland Glial- 



187 

cididce, som uppeh&ller sig i cellerna hos Anthophora. 
Det benamnes Anthophorabia och karakteriseras pS 
foljande satt: 

Fcem. Caput thorace latius; antennae 6-articuIatae, 
pilosae, articuiis 2:do, 3:o, 4:to, 5:to que subaequalibus, 
6:to clavam elongato-ovalem efformante. Thorax ab- 
domenque longitudine aequales. Alee vena mediana 
bifida. Tarsi 5-articulati. Mas. Antennae 4-articu- 
latae, articulo basali arcuato, magnopere dilatato, inferne 
excavato, 2:do cylindrico, 3:o magno, globoso, 4:to elon- 
gato-ovali. Oculi stemmatosi. Alae abbreviatse. Den 
beskrifna arten har blifvit benamnd A. retusa. Den 
fans under Augusti manad, da Fbrf. sbkte efter Meloe- 
larver, till stort antal i bon af Anthophora. Rorande 
denna arts lefnadssatt anfbres, att den alltid blifvit 
funnen i tillslutna bi-celler och alt parningen, afven- 
som agglaggningen, fbrsiggar innan honorna lemna dessa. 
En annan parasit-larv, tillhbrande Chalcididce, har New- 
port funnit i bon af Anthophora. Den derutur erhallna 
arten har han benamnt Monodontomerus nitidus. Ann. 
Nat. Hist. Sec. Ser. Ill, p, 513; 1. c. IV, p. 277, 281. 
Fror. Tagesb. I. Bd. p. 49. 

Newport har meddelat ytterligare upplysningar 
om slagtet Monodontomerus* hvars larver icke lefva 
inuti, utan p§ ytan af Anthophor a-\arverna. Ann. 
Nat. Hist. Sec. Ser. VI, p. 395. Linn. Proceed. 
II, p. 70. 

Emellan Westwood och Newport har tvist upp- 
statt om hvilken som forst upptackt ett slagte bland 
Chalcidides, af den forre benamndt Mellitobia och af 
den senare Anthophorabia. Ann. Nat. Hist. Sec. Ser. 
IV, p. 39, Ml. 

Larverna af en Elachistus -art, hvilka lefva som 
parasiter i larverna a f Anarta myrtilli, ha fva a f Menzel 
blifvit noggrant beskrifna. Under deras fbrsta period 
likna de flug-puppor, aro \\'" langa och ega former* 



188 

af piiron. Med den ftirtjockade framkanten suga de 
sig fast vid fjaril-larverna. Den afsmalnande $'" langa 
anal-andan bestar af 4 segmenter, hvilka kunna ut- 
strackas och indragas. Anal-segmentet ar forsedt med 
en rund knbl, som nedtill ar besatt med tva korta, 
kottiga hakar och i spetsen med fyra sma, hvassa 
knblar. Framkroppen ar 4'" lang och bestar utom 
hufvudet af 9 ofvan hbgt hvalfda, under flata segmen- 
ter, hvilka pa hvarje sida ega en efter langden lopande 
svulst. De tradar, med hvilka de fasta sig vid larver- 
nas kropp, utga icke sasom vanligt genom underlap- 
pen, utan genom anal-andan. Parasit-larvens farg ar 
gron, under och baktill gulaktig. Mitth. Naturf. Gesellsch. 
in Zurich. II. heft. p. 4 05. 

Ratzkburg har meddelat uppgift pa de parasit- 
steklar, som Nicelli utklackt utur larver och puppor af 
Lithocolletis-avter. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. 413. 

Systema- DIPTERA. — Under titel vEstratto con anno- 

uk - tazione della memorie sulle famiglie dei Ditteri Eu- 
ropcei» har Camillo Rondani i Nuovi Annali delle Scienz. 
natur d. Bologn. II. Ser. VII, p. 5 lemnat en ny sy- 
stematisk indelning af Diptera, hvilken har torde bora 
fullstandigt intagas, da den Italienska tidskrift, hvaruti 
den utkommit, endast for fa torde vara tillganglig. 

A. Antennae saepe articulis tribus, (stilo vel arista exceptis 
si adsunt) rare duobus tantum ad summum articulis sex 
instructaL* et tunc palpi articulis duobus constant et 
non ultra. 

Palpi saepe articulo unico, raro duobus, ad sumrnum 
tribus et non ultra instructi sunt. 

B. Antennae articulo tertio haud circulatim sulciolato. Si 
stilus et arista desunt vel si loco stili articulis aliquis 
distinct us apicalis adesf, tunc proboscis solida plus mi- 
nusve porrecta et palpi non patentes. 

C. Proboscis saepissime membranosa brevis et labiata, si raro 
solida et porrecta vel arista dorsuali est, vel caput buccatum 
vel abdomen maris laminis et fimbriis validis inslructum. 



189 

Arista fere semper dorsualis, si raro terminans pro- 
boscis membranosa et non porrecta, vel caput buccatum 
si raro solida est et elongata .... Stirps I. Muscipae. 

Proboscis saepissime solida, saepe porrecta et non raro 
valde elongata et exilis, si brevior et submembranosa 
caput non buccatum et abdomen maris fimbriis et laminis 
validis non inslructum. 

Stilus vel arista antennarum semper terminans nisi 
abest, aliquando loco stili articulus aliquis distinctus et 
tunc proboscis solida et paullo porrecta palpisque non 
exsertis Stirps II. Empidae. 

Antennae articulo tertio transversim sulciolato, aliquando 
in articulos quinque vel sex distinctos divisae et tunc 
palpi exserti vel proboscis brevissima et membranosa; 
rarissime sulciolis transversis in ultimo articulo non ma- 
nifests et tunc arista et stilus nulli et antennae prope 
os insertae sunt , . Stirps III. Coenomidae. 

Antennae articulis pluribus instructae, raro sex tantum et 
tunc palpi saltern articulos quatuor praebent. 

Palpi plerumque articulis quatuor vel quinque, si raro 
minus tunc antennae articulis octo vel novem constant. 

Stirps IV. Tipulidae. 

Stirps 1. Muscidae. 

a. Proboscis non aut vix apice distincta. — Os non ma- 
nifestum vel fere clausum . Fam. I. Oeslrince. 

aa. Os magis vel minus apertum. Proboscis semper ma- 
nifesta. 

b. Organa copulatoria maris nee laminis latis nee fimbriis 
longis instructa, raro paullo porrecta et appendicibus 
brevibus concomitata et tunc venae longitudinales alarum 
saltern octo similes in diverso sexu. 

c. Alarum areolae duae vena longitudinali spuria inter- 
secta. Vena quinta et sexta longitudinales extrin- 
secus cubitatae et praecedentibus ad apicem conjunctae. 

Fam. II. Syrphince. 
cc. Vena spuria areolas intersecans nulla fere semper, si 
raro adest brevis, et tunc vena quinta aut sexta aut 
ambae extrinsecus non cubitatae et apici non conjunctae 
praecedentibus. 

d. Proboscis saepe elongata, exilis et cornea, si raro brevis 
et labiata antennae claviformes vel subfusiformes stilo 
apicali brevissimo. Caput buccatum. Corpus setis ru- 
dibus nullis. 



190 

e. Antennae claviformes vel subfusiformes, stilo apicali 
brevissimo Fam. III. Conopince. 

ee. Antennae patelliformes, stilo dorsuali. 

Fam. IV. MyopincB. 
dd. Proboscis brevis crassa et labiata, si raro elongata et 

exilior antennae patelliformes, caput non buccatum et 

corpus setis rudibus instructum. 

f. Oculi magnitudine ordinaria; facies non linearis. 

g. Antennae longe ab ore insertae, deflexae et arista dor- 
suali. Alae venis non spuriis rarissime unica tantum 
excepta Fam. V. Muscinm. 

gg. Antennae prope os insertae, et deflexae saltern in fae- 

mina. Alae venis tribus vel quatuor spuriis. 

Fam. VI. Phorince. 
ggg. Antennae longe ab ore insertae, erectae et arista ter- 

minante. Venae alarum non spuriae. 

Fam. VII. Callomynce. 
ff. Oculi maximi caput fere totum occupantes. Facies 

linearis Fam. VIII. Pipunculince. 

bb. Organa copulatoria maris fimbriis vel laminis latis in- 

structa. — Antennae erectae. Alae venis diversis in 

diverso sexu vel in utroque sexu longitudinales ad 

summum quinque. 
h. Alae venis in diverso sexu diversis transversariis nullis 

intermediis Fam. IX. Lonchopterinw. 

hh. Alae venis similibus in utroque sexu, transversariis 

intermediis nonnullis .... Fam. X. Dolichopodinos. 

Stirps II. Empidae. 

a. Proboscis membranosa labiis manifestis. 

b. Antennae triarticulatae seta vel stilo instructae. Vertex 
inter oculos non valde excavatus. 

c. Tarsi pulvillis tribus. Palpi exserti. Antennae seta 
seu arista apicali vel subapicali. 

Fam. XI. Leptinm. 
cc. Tarsi pulvillis duobus. Palpi fere occultati. Antennae 

stilo brevissimo apicali . . . Fam. XII. Therevinw. 
bb. Antennae articulis quinque, apicalibus magnis, stilo et 
seta nullis. Vertex inter oculos valde excavatus. 

Fam. XIII. MydasincB. 
aa. Proboscis cornea, magis vel minus producta, labiis non 
manifestis. 

d. Vertex inter oculos valde excavatus. 

Fam. XIV. Asilince. 



191 

dd. Vertex haud valde excavatus. 

e. Caput hemisphaericum, magnitudine ordinaria. 

f. Proboscis antice porrecta sed non elongata in nOstra- 
tibus. — Antennae basi remotae. Alae non reticulatae. 

Fam. XV. Anthracinw. 
ff. Proboscis longissima (in quiete) sub ventre flexa. Alae 

reticulatae Fam. XVI. Nemestrinw. 

fff. Proboscis exilis et longa, antice porrecta. Antennae 
basi appropinquatae. Alae non reticulatae. 

Fam. XVII. Bombylince. 
ee. Caput subglobosum, exiguum. 

g. Proboscis antice porrecta . . Fam. XVII I. Hybotinw. 
gg. Proboscis subperpendicularis vel postice flexa. 

h. Tarsi pulvillis duobus manifestis. 

Fam. XIX. Empidinw. 
hh. Tarsi pulvillis tribus distinctis Fam. XX. Ogcodince. 

Stirps III. COENOMYDAE. 

a. Antennae articulo tertio circulatim sulciolato. 

Fam. XXI. Scenopince. 
aa. Antennae articulo tertio magis vel minus manifeste 
sulciolato vel rarissime in articulos aliquos distinctos 
diviso. 

b. Scutellum dentatum vel tuberculatum, vel si inerme an- 
tennae stilo vel seta praeditae Fam. XXII. Stratiomynce. 

bb. Scutellum inerme; antennae nunquam stilatae nee ari- 
statae Fam. XXIII. Tabanince. 

Stirps IV. Tipulidae. 

a. Antennae articulis saltern novem, ad summum undecim 
in utroque sexu instructae, capitis et thoracis conjunctim 
longitudinem ad summum aequantes. Alae venis pluribus 
quamvis multis spuriis. 

6. Ocelli nulli. Antennae distinctae, longe ab ore insertae. 

Fam. XXIV. Simulince. 

bb. Ocelli manifesti. Antennae prope os insertae. 

Fam. XXV. Bibionince. 

bbb. Alae venis non spuriis. Ocelli nulli. Antennae prope 
os insertae Fam. Orphnephilinw. 

aa. Antennae articulis saltern duodecim et saepe numero 
majori instructae, si raro articulis minus numerosis, 
capite et thorace longiores saltern in maribus, aut 
venae longitudinales alarum circiter quatuor. 



192 

c. Ocelli manifesti, si raro non perspicuo antenna? distinct*, 
compressae. 

d. Antennae articulis non petiolatis nee in uno nee in 
altero sexu Fam. XXVI. Sciophilince. 

dd. Antennae articulis petiolatis magis vel minus distinctae, 

saltern in maribus Fam. XXVII. Lestreminw. 

cc. Ocelli nulli. Antennae nunquam manifeste compressae. 

e. Articulus primus tarsorum brevissimus. Alae venis 
longitudinalibus ad summum quatuor. 

Fam. XXVIII. Cecidomynce. 
ee. Articulus primus tarsorum sequentibus longior. Alae 
nisi obliteratae vel abortive sunt venis pluribus longi- 
tudinalibus instructae. 

f. Venae longitudinales alarum venulis transversariis non 
conjunctis Fam. XXIX. Psychodince. 

g. Venae nonnullae longitudinales transversis brevissimis, 
conjunctae. 

g. Proboscis longitudine saltern capitis, vel crassa, vel 

longior et exilis. 
h. Proboscis crassa, longitudine circiter capitis. — Palpi 

non erecti Fam. XXX. Phlebotomince. 

hh. Proboscis exilis, longior capite. — Palpi longi et erecti 

saltern in uno sexu .... Fam. XXXI. Culicince. 
gg. Prothoracis brevior capite vel brevissima. 
i. Antennae maribus plumatae. — Venae longitudinales 

alarum fere omnes spuriae . Fam. XXXII. Chironominoe. 
u. Antennae non plumatae etiamsi pilosae. — Venae alarum 

non spurii. 
k. Palpi articulo extremo longissimo et flexili saltern in 

mare Fam. XXXI II. Tipulince. 

kk. Palpi articulis longitudine parum diversa, ultimo non 

flexili. 
/. Alae perfectae in omnibus . Fam.XXXlV. Trichocerince. 
II. Alae nullae in utroque sexu . Fam. XXXV. Chioneinw. 

Aiiman Af nSijstemcitische Beschreibung der bekannten 

lllteratnr 'Europeischen zweiflugeligen Insecten)) von J. W. Mei- 
gen har en ny upplaga af l:a delen utkommit i 
Halle 4850. 

))Dipteres exotiques nouveaux ou peu connus 
par Macquart Supplement)) har blifvit fortsatt med 

andra 



193 

andra och tredje delarnc. Den forra innehaller isyn- 
nerhet ett stort antal nya arter fian Australien. I 
fbretalet meddelar Fbrf. en bfversigt af detta lands 
Dipter-fauna, sa vidt den hittills varit kand. Alia fa- 
miljer hafva sina representanter i denna verldsdel; tre 
attondedelar af slagtena aro nya och fern sjettedelar af 
arterna tillhora slagten, hvilka hafva en vidstracktare 
utbredning. Ibland de i Australien forekommande egen- 
domliga arterna utmarka sig de talrika Rutilierna genom 
deras fargprakt och storlek. Emellan Nemestrina och 
Xylotoma har ett nytt sliigte blifvit uppstaldt, hvilket 
eger sa afvikande karakterer, att en egen familj for 
detsamma mast bildas. Leptidce upptrada endast un- 
der det nya slagtet Exeretoneura. Ibland Bombylii 
finnas arter af slagtena Trichopsidea, Comptosia och 
Apiocera. Bland Tachinarice slagtena Trichoptera, 
Exochopcdpus, Heterometopia och Tritaxys. Af Scio- 
myzides slagtet Tapeigaster och af Ortalides slagtena 
Ccelometopia, Lamprogaster samt Cuphiocera. Genom 
detta tredje supplement uppgar antalet af de exotiska 
arter Macquart beskrifvit till 1800. Forut voro ge- 
nom Wiedemann 2 400 och af andra Fbrf. ett ringare 
antal kanda. Antalet af de nya slagten Fbrf. bildat 
uppgar till -150. 

List of the specimens of Dipterous Insects in the 
collection of tlie British Museum. Part. I — III. Lon- 
don 1848 — 1849, utarbetad af Walker, innehaller 
en forteckning ol'ver en stor del af de i Brittiska Mu- 
seum befintliga Diptera. For hvarje arts synonymi 
och fund-ort redogbres, hvarjemte de nya fullstandigt 
beskrifvas. 

Under de tvenne ar denna berattelse omfattar har 
Zetterstedts vigtiga arbete ))Diptera Scandinavicey) blif- 
vit fortsatt med 8:de delen, Lundae 1849 (p. 2935 — 
3366), och 9:de delen, LundaB 1850 (p. 3367— 3710). 
Prof. Bohcmans Arsb. 1849, 1850. 43 



194 

Af dessa tvennc tomcr innehaller don forra tillagg och 
riittelser till de fdregfiende 7 delarne och anfores elt 
icke obetydligt antal nya arter, som under arbetets 
fortgang blifvit upptackta. Uti den senare eller 9:de 
delen borjar beskrifningen af de hittills alltfor ofull- 
standigt utredda Nemocererna, och upptages i densam- 
rna^ Hirteides 19, Scatopsides 18, Simulides 12, 
Bhyphii 14, Culicides 16, Chironomii 225, Cecido- 
myzides 33 och Psychodides 10. Uti ett bihang be- 
skrifves den markvardiga Clilcllaria Ephippium, som 
af Frigelius blifvit upptackt i Calmare Ian. Attonde 
tomen af fbrestaende arbete har blifvit recenserad i 
Isis 1848, p. 1 048. 

Hagen har lemnat -bidrag till kannedomen om de 
i Preussen funna Diptera i Neu. Preuss. Prowinz-Blatt. 
VIII, 3, 1849. Denna afhandling ar Ref. till inne- 
hallet obekant. 

Flera i Spanien upptackta Dipter-arter hafva af 
Leon-Dufour blifvit beskrifna och afbildade, nemligen: 
Astomella curciventris, Nemestrina Perezii, Xysto- 
myza chrysantherni, Anthrax Miegi, A. fasciata, A. 
bombyciformis, My das lusitanicus, M. fulviventris, 
Ortalis maculipennis, Dioctria chalcogastra, D. melas, 
Miltogramma aurifrons, Sarco-phaga Yertr {punctata, 
Fallenia fasciata och Lampromya funebris. Ann. Ent. 
II. Ser. VIII, p. 131, T. 5, 6. Uti en bifogad not 
upplyser Leon-Fairmaire, att Xystomyza Dufour = 
Baryphora Loew. 
Metamor- Ut i en uppsats ))Notes pour servir a I'Histoire 

des metamorphoses de divers especes de DiptereS)) 
har Perris meddelat: 1:o Beskrifning pa larven till en 
art af slagtet Mycetophila, som, da den skall forvandla 
sig till puppa, betiicker sig med sina exkrementer. Som 
Fdif. ansett den utklackta arten vara ny, har den blif- 
vit karakteriserad under benamningen Mycetophila sca- 
tophora. Den anses hafva tvenne generationer, en om 



fos. 



195 

hosten och en om vSren. Sasom parasit lofver pa be- 
rorde mygg-arts bekostnad en art Porizon, hvilken 
likviil ej blifvit narmare bestamd. Ann. Ent. II. Ser. 
VII, p. 54, Tab. 3, 1. 2:o Utredning af metamorfosen 
af Loncliaza nigra, bvars larver lefva i stjelkarne af 
Verbascum thapsus, pulverulentum, Angelica sylvestris 
och Carduus lanceolatus. De grafva sig i stjelkarne 
langa gangar, knappast vidare an deras kropp, uti 
hvilka de flytta sig formedelst kroppens sarnmandrag- 
ning och med tillhjelp af mandiblerna och de pa bakre 
delen af kroppen sittande krokarne. Flera larver lefva 
vanligtvis i samma stjelk. Fyra till fem manader atga 
innan de hunnit sin utbildning. Da de aro fardiga att 
forvandlas till puppor, gnaga de sig ut nara till ytan 
for att bereda utgang for det klackta djuret. Ann. 
Ent. II. Ser. VII, p. 62, Tab. 3, II. 

Recherches anatomiques et physiologiques sur les Anatomi. 
Dipteres, accompagnees de considerations relatives a 
Ihistoire naturelle de. ces fnsectes par Leon-Dufour 
ar Ref. endast till titeln bekant. Enligt utlandska tid- 
skrifter, skall detta stora arbete, som utgor en fort- 
sattning af Forfattarens forra afhandlingar, allmangjorda 
i Ann. Scienc. Nat. och i Memoires de TAcad. des 
Sciences, utkomma i 41 Vol. af den senare samlingen 
och atfbljas af 4 4 plancher. 

Om mundelarnes sammansattning hos Diptera haf- 
va nagra undersokningar af Blanchard blifvit anstallda. 
Compt. Rend. XXXI, p. 424. Institut. XVIII. 

Loew har uppstallt ett nytt slagte Arthopeas, som x y io- 
bor erhalla sin plats i narheten af Sicus. Af detsamma pha81, 
beskrifves en art A: sibirica fran Siberien. Stett. Ent. 
Zeit. 1850, p. 304, Tab. I, f. 40 — 46. 

Af slagtet Mydas har Westwood beskrifvit fyra Mydasii. 
arter, som blifvit upptackta i vestra Australien. Trans. 
Ent. Soc. V, p. 87, T. 43, f. 4—3. 



196 

AsiUci. Loew har fortsatt sin i Arsber. 4 847, 1848 p. 

282 anmalda uppsats »Ueber die Ewopeischen Raub- 
fliegen)) (Diptera Asilica) och afhandlar nu 4:sta grup- 
pen 3. Machinus, sora skiljer sig fran de foregaende 
genom de fristaende, langa, nastan griffelformiga sma 
lamellerna i spetsen pa honans agglaggningsror, hvilken 
bildning den har gemensamt med arterna af alia efter- 
foljande grupper af 4:a afdelningen. Fran dessa skiljer 
den sig genom den tydliga utvidgningen och forlang- 
ningen af 8:de segmentets undre bakkant hos hanen. 
\ 5 arter. 2:dra gruppen 4. Mochtherus: askgraa, 
vanligtvis gulbruna eller gragula. Benen nakna, med 
herrskande ljus, mer eller mindre rodgul farg. Honans 
agglaggningsror ganska spetsigt. Hanens genitalia aro 
mycket tjocka och klotformiga. 3:dje gruppen 5. Cer- 
distus. Svartgraa eller nastan svarta arter af ringa 
eller knappt medelmattig storlek. Benens farg svart. 
Tangen aldrig spetsig, hos en art klotlik. Agglaggnings- 
roret ganska langt och spetsigt, annars af vanlig form. 
3 arter. 4:de gruppen 6. Stilpnogaster : Bakkroppen 
pa bada sidor glansande svart. Thorax nagot kortare 
an hos de ofriga arterna. Epistomet temligen smalt. 
1 art. 5:te gruppen 7. Itamus: Svartgraa arter af 
medelmattig eller temligen betydlig storlek, med mer 
eller mindre utbredd rodgul farg pa tibierna. Agg- 
ISggningsrbret hos alia arterna af utmarkt langd. Ha- 
nens genitalia glansande svarta, tjockt uppsvallda; 
hos de arter detta ej eger rum deltaga redan det 6:te 
och 7:de segmentet i parnings-apparatens bildning. 4 
arter. 6:te gruppen 8. Tolmerus: Svartgraa arter af 
temligen betydlig, medelmattig eller mindre storlek. 
Benens farg foretradesvis svart. Hos alia arterna ti- 
bierna fran basen rodbruna, afven laren hos alia baktill 
med ett mer eller mindre tydligt rodbrunt streck. Epi- 
stomet smalt. Hanarnes genitalia sma, kastaniebruna 
eller ljusa, aldrig svarta. Honornas agglaggningsror 



197 

spetsiga, antingen temligen korta eller temligen iSnga, 
bestiindigt kortare an de tre sista segmenterna till- 
sammans. 4 arter. 7:de Gruppen 9. Epitriptus: Gul- 
aktigt askgraa eller grSgula arter af medelmattig eller 
mindre storlek. Benen gulringlade eller streckade. 
Epistomet ej sardeles smalt. Hanarnes genitalia tem- 
ligen sma, i andarne spetsiga. Honornas agglaggnings- 
rbr spetsigt trekantiga. 6 arter. 8.de Gruppen 4 0. 
Antiphi'ison : Arterna af ringa eller knappt medelmat- 
tig storlek, askgraa eller gragula. Benen ljusa, med 
mOrkare streck. Bakkroppen ganska kal, utan borst, 
hos honorna nagot platt och spetsig. Hanarnes genitalia 
sma, enkla, svartbruna eller brunroda, understundom 
ljusare. Agglaggningsroret af medelmattig langd, kagel- 
formigt. Vingarne glasklara, med knappast markbar 
morkare skuggning vid spetsen. 3 arter. 9:de Grup- 
pen 4 1. Asilus: Stora eller ganska stora, hogfargade 
arter, med rostgula, vid spetsen och bakkanten brun- 
svart fargade vingar. De bada forsta anlenn-lederna 
korthariga. Snytet sardeles lcingt och spetsigt. Thorax 
nagot platt med ytterst korta har. Bakkroppen kal, 
utan borst. Hanarnes genitalia sma, enkla. Agglagg- 
ningsroren kagelformiga, spetsiga. Forsta tarsleden icke 
forkortad. $ arter. 1 0:de Gruppen 4 °2. Rhadiurgus: 
Fiirgen grasvart. Kroppsstorleken mindre an medel- 
mattig. Epistomet glansande svart, endast vid bfver- 
kanten hvitt Bakkroppen, sardeles hos honan, nagot 
platt, ganska kal, utan borst. Hanens genitalier af 
medelmattig storlek. Agglaggningsroret kort, koniskt, 
nagot nedtryckt. 1 art. 4 l:te Gruppen 1 3. Pampo- 
nerus: Kroppsfiirgen svartgra. Benen svarta, med gula 
tibier. Epistomets knolar mycket stora. Thorax fin, 
temligen -kort. Bakkroppen mer harig an hos de 3 
foregaende grupperna. Hanens genitalia af medelmat- 
tig storlek. "Agglaggningsroret kort, koniskt. 4 art. 
42:te Gruppen 14. Antipalus: Kroppsfiirgen morkgra. 



498 

Benen svarta med roda tibier. Epistomets knolar stora. 
Bakkroppen med talrika, temligen langa borst. Hanar- 
nes genitalia temligen stora. Agglaggningsroren ganska 
tjocka, glansande, svarta. Vingarne vid spetsen och 
bakkanten brungrtitt skuggade % arter. I3:de Grup- 
pen Echthistus: Stora gragula arter, med bredt slut- 
tande epistom, stora epistom-knblar. Fram- och mellan- 
laren tatt besatta med borst. Forsta leden af fram- och 
mellantarserna mycket fdrkortad, foga langre an den 
foljande. Agglaggningsrdret kagelformigt. 2 arter. 1 4:de 
Gruppen 46. Philonicus: Gra arter af medelmattig 
storlek. Benen fina och kala. Epistomets knol liten. 
Abdominal-lamellerna af det koniska agglaggningsrOret 
med korta, styfva borst. Forsta tarsleden ej forkor- 
tad. 4 art. 

Foljande kortare schema har Forf. till slut med- 
delat dfver de af honom antagna afdelningar inom slag- 
tet Asilus: 

I. Honans Sgglaggningsror sammantryckt. 

Thorax anda fram fdrsedd med borst . a) Lophonotus. 
Thorax anda till midten forsedd med 

borst 2. 

L Andlamellerna aggformiga, inneslutna b) Eutolmus. 
2. /Andlamellerna fria, nSstan griffelfor- 

( miga 3. 

8:de segmentets bakkant hos hanen 

utvidgad c) Machinus. 

8:de segmentets bakkant hos hanen 

ej utvidgad 4. 

i Benen med herrskande gul, glansande 
farg d) Mochtherus. 
Benen hufvudsakligen svarta eller ljusa 
och matta 5. 

(Bakkroppen p§ bSda sidor glansande 
svart f) Stilpnogaster. 

j Bakkroppen icke pa bada sidor glan- 

' sande svart 6. 



199 



SKroppsfiirgen gulgra eller askgra.. Be- 
nen rodgula, streckade eller ring- 
lade, matta, endast hos en art en- 
fargade svartgra i) Epitriptas. 

JKroppsfargen mer eller mindre svart- 
gra. Benen hufvudsakligen svarta, 
\ tibierna likval hos flera arter r6da 7. 

Hanens genitalia tjocka, klotformiga 
eller agglaggningsroret afven bildadt 
af 6:te och 7:de segmentet . . . . g) Itamus. 

Hanens genitalia ej tjocka, klotfor- 
miga 8. 

I Hanens genitalia ofvanifran sedda i 
Sndan mer eller mindre spetsiga. ' 
Epistomets knolar temligen stora . h) Tolmerus. 
i Hanens genitalia ofvanifran sedda i 
andan mer eller mindre trubbiga. 
Epistomets knolar ganska sma . . e) Cerdistus. 

II. Honans agglaggningsrdr icke sammantryckt. 

/ Bakkroppen utan borst framfor seg- 

) ment-fogningarne 2. 

' \ Bakkroppen med borst framfor seg- 

i ment-fogningarne 5. 

(Skagget finharigt, nedtryckt k) Antiphrisson. 

\ Skagget vanligen grofharigt 3. 

! Bakkroppen finharig, nedtryckt 4. 
Bakkroppen med temligen langa,sprid- 
da har n) Pamponerus. 

{ Hdgfargade stora arter I) Asilus. 

' (Sma svartgra arter m) Rhadiurgus. 

(Fdrsta leden af fram- och mellan- 
tarserna korta . . p) Echthistus. 

°* | Forsta tarsleden icke markbart for- 

' kortad <>. 

Honans genitalia ganska tjocka, klot- 
formiga, under filtlika o) Antipalus. 

Agglaggningsroret koniskt, vid andan 

forsedt med styfva borst p) Philonicus. 

Linn. Entom. IV, p. \. 



200 

Leconte, ^Observations on the habits of Am- 
phiuma and Asilus vertebmtus)). Trans. Amer. Assoc. 
for Advencem. of Scienc. 1851, p. 195, ar Ref. till 
innehcillet obekant. 
Metamor- Leon-Dufour , som lyckats utreda metamorfosen 

af nagra Asilici, anfor: att larverna aro fotlbsa, langa, 
slata, utan antenner och bgon, med utstaende horn- 
artade kakar, forsedda med palper, samt dessutom ut- 
rustade med tvenne par stigmata, det ena fram- och 
det andra baktill. De vistas antingen i jorden eller 
fdda sig af mer eller mindre fbrruttnade vegetabiliska 
amnen. Larven af Asilus forcipatus karakteriseras 
salunda : Larva subcylindrica , lumbriciformis, laavis, 
4 2 segmentate ; maxillis indivisis; segmento prothora- 
cico antice asperulo, anali integro, pilifero. Long. 10 — 
11 lin., samt af Laphria aurigera pa fbljande salt: 
Larva cylindroidea, alba, 14-segmentata ; maxillis extus 
dilatato— bilobatis ; palpis truncatis; segmentis abdomi- 
nalibus 6 primis annulatim tuberculosis, ultimo bi-- 
emarginato, lobo intermedio uncinato. Long. 6 — 8 lin. 
Af forestaende diagnoser visar sig att emellan dessa 
tvenne slagtens larver fcirefinnes en betydlig olikhet. 
Pupporna synas deremot vid fbrsta ogonkastet identiska, 
men fdrete likval nagra mindre skiljaktigheter. Forf. 
beskrifver pupporna till en Asilus- och 4 Laphria- 
arter, hvarefter diagnoser pa de utbildade djuren bifo- 
gas. Ann. Scienc. Nat. III. Ser. XIII, p. 441, T. 5. 
Lucas har, utur vedtrad af Cytisus spinosus och 
Pistacia Lentiscus, som han 1842 hemfbrt fran Oran, 
utklackt Laphria maroccana och anser han larven an- 
tingen lefva af veden eller ock af de Coleopter-larver 
som deruti uppehalla sig. Som det ej lyckats honom 
fa reda pa larven, har han endast kunnat beskrifva 
puppan. Ann. Ent. II Ser. p. LXXXII. 
Antbra- Dq j Europa och Mindre Asien fbrekommande ar~ 

terna af slagtet Thereva har Loew underkastat en sorg- 



201 

fallig granskning. Sliigtet Psilocephala Zett. iir af Forf. 
indraget, men bibehallet sasom en egen afdelning. For- 
fattarens uppstallning iir foljande: 

A. Epistomet langharigt. 

I. Fjerde bakkants-cellen tillsluten. (Tibierna rost- 
gula eller rostbruna). 

1. Th. flavescens n. sp. fran Chios och Mindre Asien. 

— 2. Th. subfasciata Sghum. — 3. Th. fulva Meig. 

— 4. Th. nobilitata Meig. — 5. Th. arcuata n. sp. 
fran Tyskland, Italien och Sicilien. — 6. Th. tristis 
n. sp. fran Italien. — 7. Th. subtilis n. sp. fran Si- 
cilien. — 8. Th. tuberculata n. sp. fran Sicilien. — 
9. Th. lugens n. sp. fr&n Tyskland. — 10. Th. di- 
dyma n. sp. frAn Rhodus. — 41. Th. circumscripta 
n. sp. {frontalis? Schum.) fran Schlesien och sodra 
Frankrike. — 1 2. Th. spinulosa n. sp. fran Sicilien. 

— 13. Th. claripennis n. sp. fran Mindre Asien. — 
4 4. Th. binotata n. sp. fran Sicilien. — 15. Th. bi- 
punctata Meig. — 4 6. Th. nervosa n. sp. fran norra 
Ryssland och Siberien. — 17. Th. marginula Meig. 
(albipennis Zett.) — 4 8. Th. pceciloptera n. sp. fran 
Sicilien. ■ — 1 9. Th. bivittata Loew (afbildad i Faun. 
Ins. Europ. XXIV, Tab. 20). — 20. Th. annulata Fabr. 

II. Fjerde bakkants-cellen dppen. 

a) Benen till en del eller helt och hallet ljust 
fargade. 

21. Th. anilis Linn. — 22. Th. obtecta n. sp. fran 
Sicilien. — 23. Th. valida n. sp. fran Schlesien. — 
24. Th. microcephala n. sp. fran Schlesien. — 25. Th. 
brevicornis n. sp. fran Dalmatien. 

b) Benen helt och hallet svarta. 

26. Th. nigripes Loew (rustica Loew Isis). — 27. 
Th. atripes n. sp. fran Ryssland och Siberien. 

B. Epistomet naket. 

I. Fjerde bakkants-cellen oppen. 



202 

28. Th. melaleuca n. sp. frtin Frankfurt. — 29. 
Th. eximia Meig. — 30. Th. nigripennis Ruthe (lap- 
ponica Zett.) — 31. Th. dispar. Meig. 
II. Fjerde bakkants-cellen tillsluten. 

32. Th. imberbis Meig. — 33. Ardea Fabr. (con- 
finis och ruficaudis Meig.) Loew. Dipter. Beitr. II Abth. 

Acroce- Flera nya arter af denna familj, tillhbrande slag- 

rinaj * tena Psiloder'a, Lasia, Philopota, Pterodontia och Acro- 
cera, hafva af Westwood blifvit uppstallda. Trans. Ent. 
Soc. V, p. 91. 
Hybotidae. Loew bar bland Hybotidce bildat ett nytt slagte, 

Meghyperus, som skiljer sig fran alia bfriga inom 
denna familj, genom de obevapnade, ej langa benen, 
langden af 1:a leden pa alia tarserna och vingnerver- 
nas egendomliga lopp. En art M. sudetica fran Rie- 
sengebirge anfores. Stett. Ent. Zeit. I860, p. 302, 
Tab. I, f. 40—42. 
Doiicho- Under titel »Beitrag zur Kenntniss der Bha- 

po *' phium artem) har Loew lemnat ett rikhaltigt bidrag 
till kannedomen om denna grupp. Sedan Fbrf. yttrat 
sin asigt rbrande lampligaste sattet att fordela Doiicho- 
poderna i stdrre afdelningar, hvarvid han bitrader 
Staegers uppstallning i Dolichopodea lamellata och 
[data, anfdr han att 34 Rha phium- arter aro honom 
bekanta, hvaraf en eller Rh. consobrinum endast efter 
ett fran Zetterstedt bfversandt hon-exemplar. Rh. 
discolor och thoracicum, som han fbrmodar, efter hon- 
exemplar samt dessutom 8 obestambara honor, afhvilka 
5 med sakerhet icke kunna hanfbras till nagon af de 
hanar, som varit Fbrf. bekanta. Det aterstar saledes 
31 arter, hvilkas hanar varit Loew kanda och for 
hvilka han narmare redogjort. En af dessa, Rh. tioff- 
meisteri, skulle onekligen lampligare inrymmas i slagtet 
Argyria, men maste i anseende till antenn-setans faste 
fbras till Rhaphium. Anglearia antennata anser Fbrf. 



203 

icke bora bilda ctt cgct sliigte, utan fdrenas med Rha- 
phium. De 31 arter af sistnamnde slagte, hvartill 
hanarne varit Forf. bekanta, bar ban ordnat pa ne- 
danstaende satt och anmaiker, pa det hvarje misstag 
ma undvikas, att de bihang pa genitalia, bvilka motsvara 
de fjall-lika bihangen hos Dolichopus, benarnnas de yttre 
eller tradformiga, de andra, som all tid aro framatrik- 
tade, de inre, eller, i anseende till den vanligt fbre- 
kommande formen, de griffelformiga bihangen. 

IBakkroppep dfver allt silfver- 
glansande sp. 1. Hoffmeisteri. 
icke dfver allt . . 2. 
( Meilancoxae med styfva taggar . 3. 

( utan 7. 

„ I Taggarne a coxae hvita .... 2. basale Loew. 
" ( svarta .... 4. 

. | Bihangen pa" genitalia klufna . 3. spinicoxum Loew. 
' | enkla . 5. 

. j Clypeus svart 4. fascipes Meig. 

( hvit 6. 

! Sista abdominal-segmentet icke 
stalblatt 5. nemorum Meig. 
stSlblatt 6. elegantulum Meig. 

| Stdrre arter 8. 

\ Mindre 15. 

o [ Clypeus svart 9. 

( hvit 10. 

q (Bihangen enkla 7. fractum Loew. 

* I klufna 8. nasutum Zktt. 

A (Antennerna icke sardeles l§nga 11. 
mycket langa 14. 

ISpetsen af mellantarserna icke 
utvidgad 12. 
utvidgad 13. 
( Yttre bihangen utan hSrpensel 9. prosmorsum Loew. 
" \ med harpensel 10. penicillatum Loew. 

!De bada sista lederna utvid- 
gade 11. crassipes Meig. 
Endast sista leden utvidgad . . 12. assimile Zett. 



204 

3:dje antenn-leden vid basen 

14. hastigt utvidgad 13. maritimce Hal. 

icke utvidgad 14. longicome Meig. 

IAntenn-setan i spetsen knopp- 

formig 15. antennatum Carlier. 

enkel 16. 

IFramtarserserna pa undre si- 
dan med kort skagg 16. micans Meig. 
utan skagg 17. 

. Genitaliernas slid-del lang . . 18. 

kort . . 19. 






19. 



20. 



21. 



22. 



Vingarne oflackade 17. bipartitum Loew. 

med svart flack ... 18. Scholtzii Loew. 

Andra leden af framtarserna kor- 

tare an den tredje 19. metathesis Loew. 

icke kortare an den tredje 20. 

Med styfva borst vid basen af 

framlaren 20. longiseta Zett. 

Utan styfva borst vid basen af 

framlaren .21. 

Sista fotparets metatarser pa 

undre sidan bevapnade .... 22. 
Sista fotparets metatarser pa" 
undre sidan obevapnade . . . 24. 
( Framsta fotparets metatarsi spet- 
) sen tandformigt utvidgad . . . 21. Zelleri Loew. 

1 Framsta fotparets metatarsi spet- 
sen icke tandformigt utvidgad 23. 
! Sista fotparets metatarser med 2 
taggar 22. biseriatum Loew. 



1 bojd hake 23. pallipes Fabr. 
. ( Bakkroppen vid basen gul . . . 24. fasciatum Meig. 
' ( dfverallt metallisk grdn 25. 

Genitalia gdmda 25. angusticome Loew. 

icke gdmda 26. 

Yttre bihangen tvadelade eller 

dubbla 27. 

enkla 28. 

( lnre bihangen tydliga 26. fissum Loew. 

27, ( otydliga 27. dissectum Loew. 



25. 

26 



205 

ft f Yttre bihangen ganska fcorta . 29. 
\ temligen l&nga 30. 

f Tnro bihangen med en trSd . . 28. caliginosum Meig. 
{ utan tr§d . . . 29. lanceolatum Loew. 

I Yttre bihangen med ett langt 
ha"r i spetsen 30. monotrichum Loew. 
utan langa h§r i spetsen 31. appendiculatum Loew. 

FOrf. utreder slutligen att Rh. nemorum Meig. = 
nigripes Macq. = laticome Zett., pallipes Fabr. = 
hamatum Zett. Stett. Ent. Zeit. 4850, p. 85, T. 4, 
f. 7—39. 

Stenhammar har noggrant beskrifvit en ny art af 
sliigtet Rhaphium, som ban benamnt Rh. discigerum. 
Denne, som blifvit funnen vid Haradshammar i Oster- 
gothland, utmarker sig genom den ovanliga bildningen 
af antennernas apikal-seta. Da nemligen alia ofriga 
kanda arter af detta slagte inom Svenska insekt-fau- 
nan hafva enkel antenn-seta, utan nagon fortjockning 
eller utvidgning i spetsen, skiljer sig deremot denna 
genom en platt, rundad skifva (discus) i antenn-setans 
spets. Denna art fortjenar sa mycket hellre uppmark- 
samhet, som den egna bildningen af antenn-setan, ge- 
nom hvilken den utmarker sig, ar gemensam med den 
i Ann. Ent. de France T. IV, p. 659 under namn af 
Anglearia antennata beskrifna och pi. 20 C. afbildade 
insekt, som genom kroppsbildning och slagtkannemarken 
ostridigt tillhor Rhaphium. Fraga m§ste da uppsta, 
om den Svenska arlen kan anses sasom identisk med 
den forra, som blifvit funnen nara Liittich. Den ofull- 
standiga beskrifningen, i hvilken man saknar den sakrast 
bestammande karakteren af antennernas langd och pro- 
portionen emellan denna och setans, foranleder val na- 
gon ovisshet; men da denna, i Franska annalerna an- 
malda art, hvaraf endast hanen varit beskrifvaren kiind, 
uppgifves ega guldglansande gron farg, samt de inre 
analbihangen fdrsedda med en utvidgning i spetsen och 



206 

figuren framstallor dcssa inre analbihang af vida be- 
tydligare liingd, an de visa sig oga hos den Svenska 
arten, samt framfor all t da antennerna ega foga mer an 
hufvudets langd , sa synas de bada arterna bora be- 
traktas sasom sarskilda, ehuru genom antenn-setans 
bildning, analoga. Vet. Akad. Ofvers. 4 850, p. 280. 

Tvenne nya Dolichopodoe, Orthochile soccata och 
unicoloi', hafva af Loew blifvit karakteriserade. Den 
forra har blifvit upptackt i Italien och sbdra Frankrike, 
den senare i Mindre Asien och Dalmatien. Stett. Ent. 
Zeit. 1850, p 341. 

Wahlberg har, sasom fortsattning af sina flere- 
stades i Vet. Akad. Ofvers. lemnade bidrag till de tva- 
vingade insekternas kannedom, meddelat beskrifning pa 
nedanuppraknade for vetenskapen eller for Sverige nya 
Dolichopus-dvlev, nemligen: Dolichopus latilimbatus c? 
Macq., funnen i kort gras nara hafsstranden vid Espe- 
rbd i Skane d. 15 Aug. 1846 och vid Gottenvik i 
Jonsbergs forsamling af Ostergothland af Stenhammar. 
— D. micropygus tf% n. sp. I karr inom Lulea 
Lappmark. Emellan berget Snjerak och Lilla Lulea 
elf nara Quickjocks kyrka 1 7 — 24 Juli 184 3 och 
12 — 21 Juli 1845. Afven i en vidstriickt myr emel- 
lan Quickjock och Njunnas 17 — 20 Juli 1845. — 
D. armillatus c?$- n. sp. liar och der i norra Sveri- 
ges myrtrakter under Juli manad, sasom vid Alten, 
Suulstuen, Quickjock, Muonioniska, Peljatschware, Sy- 
vajarvi och Stuor-Oive. — D. consimilis <?$ n. sp. 
I en myr emellan fjallet Snjerak och Lilla Lulea elf 
vid Quickjock d. 12 — 26 Juli 1845 Vid Rings! ad i 
Ostra Eneby socken. Stenhammar. — D. atripes tf (?) 
Meig. Pa" fuktiga grasbevaxta stallen vid Hosterum i 
Bbrrums socken af Ostergothland d. 5 Juli 1848. — 
D. cruralis #*? n. sp. 1 en stbrre myr nara Quick- 
jock i Lulea Lappmark d. 9 — 20 Juli 1845. — D. 
grandicornis a* "• sp. Vid Viisterplana pa Kinnekulle 



207 

under Juli mSnad Boiieman. — D. a/finis cr" n. sp. 

Vid Gusum i Ostergbthland. — D. caligatus tf% n. sp. 

Pa fuktiga stallen i kort griis. En hane i borjan af 

Aug. 1842 pa Kooen nara Marstrand och en hona i 

medlet af samma manad 1850 vid Gusum i Oster- 

gothiand. — D. pictipennis tf n. sp. Vid hafsstran- 

der. Pa Kooen nara Marstrand d. 14 Aug. 1842. 

Vid Slito pa Gottland d. 1 Juli 1849. — D. cincti- 

pes a*? n. sp. I en stor myr, bevaxt med Rubus 

chamasmorus och mossa nedom fjallet Gaskaivo, emel- 

lan Quiekjock och nybygget Njunnas d. 1 7 — 20 Juli 

1845. — D. argyrotarsis tf n. sp. 1 Skane och 

Calmare Ian. — D. Wahlbergi ? Zett. Bada konen 

pa hassel- och alblad nara Stockholm vid Experimen- 

talfaltet och vid Ekenas pa Wermdon. — D. mode- 

stus c* n. sp. Calmare Ian Frigelius. — D. par- 

vulus a*. Pa fuktiga stallen i tradgardar vid Slock- 

holm. — D. chmrophjlli tf¥ Meig. Pa blommorna 

af Pimpinella Saxifraga vid Gammelstaden nara Gothe- 

borg 30 Juli — 5 Aug. Vid Gusum i Ostergothland 

d. 24 Juli 4850. Vet. Akad. Ofvers. 4850, p. 215. 

Sistnamnde art ar af Ref. 4851 funnen vid Lacka- 

langa i Skane, under fbista halften af Aug. manad, 

temligen allmant. 

Uti mS pedes Italicce Generis Eumeri observatm Syrphici. 
et distinct m a Camillo Rondamw hafva vi erhallit en 
monografi bfver de arter af slagtet Eumerus, som f'6- 
rekomma i Italien. Dessa utgbra 42, af hvilka 6 finnas 
fbrut hos .andra Forfattare upptagna. Rondani indelar 
hithbrande arter salunda: 

A. Abdomen dorso magis vel minus Jate rufescente. 

B. Oculi omnino nudi. 

1. Eum. sabulonum Fall. 
BB. Oculi pilosuli. 

2. Eum. tricolor Fabr. 

AA. Abdomen dorso non rufescente. 

C. Femora postica parum aut vix incrassata. 



208 

D. Antennae articulo tertio in d* apice inferne sub- 
acuminato, in femina sub-ovato. 

Femora postica in ulroque sexu vix incrassata; 
in q? superne ut tarsi pube densissima nivea, sub- 
argentea tecta. 

3. Eum. excilipes Rond. 

DD. Antennae in a* ad apicem distincte truncatae, in 
faemina sub-circulari articulo tertio. 

Femora postica in utroque sexu parum, sed ma- 
nifesto crassiuscula, in O* pube sub-argentea non 
tecta superne. 

4. Eum. ornatus Meig. 

CC. Femora postica satis aut valde incrassata. 

E. Coxae quatuor anticae rufescentes. 

G. Mas ventre penecillo pilorum alborum et tibiis po- 
sticis unco distincto apicali interior! praeditis. 

Abdominis in utroque sexu segmentum quartum 
duplo circiter Jongius praccedente. 

5. Eum. ancipes' Rond. 

FF. Maris tibiae unco destitutae, et venter non penicil- 
latus, abdomen vero summo apice paullo lutescens et 
lateribus albo-barbatis ut femora postica inferne. 

In utroque sexu abdominis segmentum quartum 

parum longius praecedente. 

6. Eum, barbiventris Rond. 

EE. Coxae omnes nigrae* vel nigricantes. 

G. Tarsi antici, saltern superne magis vel minus late 

nigricantes nisi nigri omnino. 
H. Antennae nigrae vel nigricantes. 
/. Tarsi omnes omnino nigris. 

7. Eum. funeralis Meig. 

11. Tarsi intermedii rufescentes, apice tantum nigricante. 

8. Eum. strigatus Fall. 

HH. Antennae luteae vel lutescentes vel rufescentes sal- 
tern inferne. 

K. Tibiae posticae distincte dilalato-compressoe, et intus 
manifeste foveolatae. Oculi nudi. 

9. Eum. cavitibius Rond. 

KK. Tibiae posticae nee dilatato-compressae, nee intus 
manifeste foveolatae. Oculi pilosuli. 

10. Eum. delicati Schembri. 

GG. Tarsi antici omnino lutei vel fere omnino. 

L. 



809 

L. Antennae articulo tertio in mare satis angusto et 
longiusculo. 

Abdomen in utroque sexu nigro-nitidum , non 
aeneum. 

11. Eum. anguslicornis Rond. 

LL. Antennae in mare articulo tertio brevi non angusto. 
Abdomen in utroque sexu aeneum. 

12. Eum. barbarm Wiud. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 117, 
Tab. 4, N:o II. 

Rondani har af Ceria subsessilis Illig. bildat ett 
nytt slagte, som blifvit benamndt Spiximorpha, samt 
beskrifvit deraf en ny art, S. Petronillce. Ann. Ent. 
II. Ser. "VIII, p. 211, T. 7, N:o I. 

Boie bar upplyst, alt larven af Cheilosia flavi- Metamor- 
cornis Fabr. under hostmanaderna minerar i stjelkarne 
af Carduus crispus, hvarest den uppehaller sig tatt ofvan 
rotterna. Stett. Ent. Zeit. 1850, p. %\% 

Den i Arsb. for 1847, 1848 omnamnda upp- 
satsen af GuEitiN-MfiNfeviLLE rorande en art af slagtet 
Bacha, soin under larv-tillstandet fortar Cochenill- 
djuren, finnes afven inford i Ann. Entom. II. Ser. VI, 
p. LXXIX. 

Set val inom Entomologien som inom Botaniken Scenopi- 
finnas vissa sliigten, ora hvilkas plats i systemet man An l/ ' m{ 
haft svart att kunna forena sig. lbland dessa befinner 
sig afven Scenopinus. Enligt hvad Leon-Dufour vid 
anstalld anatomisk undersokning af en bithorande art ' 
utredt, anser han detta slagte bora flyttas langre fram 
bland Diptera och utgora en egen familj nast efter 
Thereva. Sedan han nu funnit dess puppa, har denna Metamor- 
asigt vunnit nytt stod, ty den ar icke bildad som de f°*' 
puppor, hvilka tillhOra Muscides, utan narmar sig dem 
som tillhora Thereva, Tahanus och Asilus, afvensom 
de storre Nemocererne. Den diagnos Forf. meddelat 
ofver puppan till Scenopinus ar foljande: Nympha 
nuda, obvoluta, elongato-cylindroidea, rufescens, pilosa; 
Prof. Bohemans Arsb. 1840, 1850. I ^ 



Utbred 
nine,. 



ri.np. 



G 2 I 

capitis facie bispinosa; abdominis apice bisotoso. Ann. 
Efit. II Ser. VIII, p. 493, T. 46, N:o IV. 

Oestrides. Joly har upptiickt en ny art, tillhbrande Oestridw, 

som under larvtillstandet lefver under hastens hud. Den 
liknar mycket Hypoderma Bovis, men ar likval der- 
ifran skiljd. Den har blifvit benamnd Hypoderma 
Equi. Compt. Rend. XXIX, p. 86. Instit. 1849, p. 
250. Rev. et Mag. de Zool. 1849, p. 371. 

Boie har lemnat upplysning om flera Oestrus- 
arters forekommande och utbredning, sasom: 0. Ovis, 
Bovis, Trompe och Gastrus Equi. Stett. Ent. Zeit. 
- 4850, p. 31. 

Tachina- Macquarts bearbetning af Tachinariw har blifvit 

fortsatt, och har Forf. ofver de sliigten, som nu blifvit 
afhandlade, meddelat foljande uppstallning: 

Antenn-setan bestaende af tvenne 

tydliga leder. 
I. Antenn-setan naken. 

a. Fdrsta abdominal-segmen- 
tet kort. 

A. Antennerna korta, icke rac- 
kande till midten af episto- 
met. Palperna tjocka .... 15. Trixa Meig. 8 arter. (T. 

Oestroidea Meig.) 

B. Antennerna langa, rackande 
ofver midten af epistomet. 
Palperna fina. 
a. Ogonen ludna. 
* Tredje antenn-leden fdga 

fdrlangd. Epistomet utsta- 

ende 16. Nemorea R. D. .30 arter. 

{T. rudis Fall.) 

** Tredje antenn-leden fdr- 
langd. Epistomet fdga ut- 
stSende. 

1. Ansigtet utan borst. 

*** Tredje antenn-leden rak 17. Exorista Meig. 95 arter. 



**** Tredje antenn-leden kon- 

vex 18. EpicampoceraMACQ. 1 art. 



(T. affinis Fall.) 

Epicampocera Mao 
{Exor. succincta Meig.) 



ft-M 

2. Ansigtet fdrsedL med borst 19. Phorocera R. D. 19 arter. 

(T. confinis Fall.) 
b. Ogonen nakna. 

Ansigtet fdrsedt med borst. 

1. Ansigtet perpendikulart . 20. Frontina Mkig. 3 arter. 

(F. Imta Meig.) 

2. Ansigtet nedatlutande. 

* Vingarnes tvenne tvSrner- 

ver bakom midten emellan 

den l:a och bdjningen . . 21. Metopia Macq. Meig. 9 ar- 
ter. {T. leucocepliala Fall.) 
** Vingarnes 2:a tvarnerv be- 

Iagen mot midten emelian 

den l:a och bdjningen . . 22. De Geeria Meig. 21 arter. 



Ansigtet utan borst. 
3. Tredje antenn-leden for- 



{T. muscaria Fall.) 



ingd. 



* Vingarnes yttre meilan- \ 

nerv fullstandig 23. Masicera Macq. 61 arter. 

{T. silvatica Fall.) 
** Vingarnes yttre mellan- 

nerv ofullstandig. 

Ansigtet perpendikulart . 24. Roeselia. 

Ansigtet nedatlutande . . . 25. Actia. 
4. Tredje antenn-leden tem- 

ligen kort. 

Pannans borst langa. 

Abdomen elliptisk 26. Tachina. 

Abdomen oval 27. Clytia. 

^ , . , (28. Miltoqramma. 

Pannans borst korta . . .{ __ _ . y 

{ 29. laxigramma. 

Alia arterna till de slagten, hvarfore antalet blif- 
vit anmarkt, hafva nu blifvit beskrifna, hvarjemte flera 
upplysningar om hithorande arters lefnadssatt och me- 
tamorfos meddelas. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 35 3, 
T. 10—12: VIII, p. 419, T. 12—15. 

Robineau-Desvoidy bar ytterligare fortsatt sin i 
fbrra Arsberattelsen p. 290 anmalda afhandling »Myo- 
daires des environs de Paris», och upptager nu: 

Stirps VII. Erythroceratce. Antennae duobus primis articulis 
brevissimis; ultimo articulo prismatico, praecedentibus quadri- 



212 

nut quinque-longiore; duobus primis cheti articulis brevibus, 
ultimo articulo elongato, versus apicem filiformi. Oculi mi- 
nus lati; in utroque sexu distantes, villosi, tomentosi aut 
nudi; frons latior; facies obliqua, epistomate nullomodo pro- 
minulo, facialibus ad basim leviter ciligeris; cellula yc alarum 
aut apicalis, aut fere apicalis, interdum petiolata, nervo trans- 
verso leviter arcuato, aut recto, interdum haud integro. Cor- 
pus marium cylindriforme; abdomine feminarum subdepresso; 
color brunneus tomento griseo, aut griseo-flavescente, aut 
lutescente. Larvae ignotae. 

1. Phryno. Antennae primis articulis brevibus; tertio 
articulo prismatico, praecedentibus quinque longiore; chetum 
elongatum, primis articulis brevibus. Oculi villosi, distantes 
in utroque sexu; facies obliqua; facialibus basi ciligeris; 
cellula yc aperta, fere in alae apiae nervo transverso fere recto. 
Corpus subrotundatum, abdomine in feminis baemisphaerico; 
color nigricans, tomento grisescente aut cinereo-flavescente. 
3 arter. (Eurigaster agilis Macq.) 

2. Eurigaster. Omnino characteres Phrynidum, oculi nudi; 
facialibus paullo altius ciligeris; cellula yc aperta fere in 
apice alarum, nervo transverso recto. 2 arter. (E. hamiisphce- 
ricus R. D.) 

3. Erythrocera. Antennae duobus primis articulis bre- 
vibus; tertio prismatico, praecedentibus quadri-longiore; cheti 
secundus articulus primo bilongior. Oculi distantes in utro- 
que sexu; utpote nudi, sed tomentosuli ad validam lentem; 
facialibus inferne ciligeris; cellula yc aperta in alarum 
apice, nervo transverso versus apicem subarcuato; corpus 
cylindriforme; color niger aut nigricans. 7 arter. {Er. ful- 
vipes R. D.) 

4. Curtisia. Omnino characteres Erythrocerarum; oculi 
nudi; cellula yc alarum apicalis, nervo transverso externe 
convexiusculo. 1 art. (C. regula R. D.) 

5. Hebia. Antennae duobus primis articulis brevibus, 
tertio prismatico, praecedentibus quadri-longiore; chetum pri- 
mis articulis brevibus. Oculi distantes in utroque sexu; 
nudi; frons lata; facies obliqua, facialibus rigidiuscule cili- 
geris; epistomate non prominulo; cellula yc clausa in apice 
alarum, etiam petiolata; corpus subdepressum ; color fiTsco- 
cinereus. 2 arter. (H. flavipes R. D.) 

6. Rmelia. Antennae primis duobus articulis brevibus; 
secundo in femina jam longiore; tertio prismatico, praece- 
dentibus quadri-longiore; chetum elongatum, apice filiformi, 



213 

primis articulis brevioribus. Oculi fere nudi; in utroque 
sexu latius distantes; facies obliqua; cilis facialibus ad me- 
dium fossularum porreclis; epistomate transverso, haud pro- 
minulo; nervus transversus cellulae yc alarum nullus, aut 
interruptus; mas cylindricus; femina cylindriformis. 7 arter. 
{T. antiqua Meig.) 

Stirps VIII. Graosomce. Antennae abbreviate: secundus ar- 
ticulus primo bilongior; tertius secundo bilongior aut tri- 
longior: chetum elongatum, filiforme, ad lentem tomentosu- 
lum, primis articulis brevissimis. Oculi nudi, in utroque 
sexu distantes: frons lata; fronlalibus angustatis; facies sub- 
obliqua; facialibus nudis, medianeis subcompressis: peristoma 
subelongatum, epistomate paulisper prominulo: proboscidis 
intersectio secunda coriacea; proboscis interdum coriacea: 
pedes fragiles: cellula yc aperta in apice alarum. Statura 
mediocris: corpus cylindricum aut cylindriforme: color gri- 
seus aut griseo-cinereus, aut griseo-flavescens, aut flavescens: 
abdomen saepius segmentorum lateribus fulvo, aut flavo, aut 
testaceo-maculatis. Larvae ignotae. 

1. Myobia. Antennae abbreviatae, secundus articulus primo 
bilongior; tertius secundo bilongior: chetum ad lentem to- 
mentosum, apice filiformi: primis articulis brevibus. Oculi 
nudi, distantes in femina, approximati in mari: frontalibus 
angustatis: fronte in mare prominula; facies obliqua, episto- 
mate latiore, leviterque prominulo; facialibus nudis; pro- 
boscis secunda sectione coriacea; palpi apice inflati; in fe- 
mina cellula yc alarum apicalis, nervo transverso recto aut 
subrecto. Mas cylindricus; femina subdepressa: color gri- 
seus, cinereus, flavescens. 6 arter. [M. fragilis R. D.) 

2. Leskia. Characteres Myobiarum: tertius antennarum 
articulus lateribus compressus secundoque bilongior. In fe- 
mina palpi apice inflati: cellula yc alarum apicalis, nervo 
transverso versus apicem sub-arcuto. 2 arter. (T. aurea Misig.) 

3. Solieria. Characteres Myobiarum: frons in mare non 
angustior, lata sicut in femina: palpi feminae apice non in- 
flato: cellula yc aperta in alarum apice: corpus feminae cy- 
lindriforme. 21 arter. (T. inanis Fall.) 

4. Orillia. Omnino characteres Solieriarum: at cellula 
yc clausa, haud aperta, in alarum apice. 3 arter. (T. cur- 
vinervis R. D.) 

5. Fischeria. Tertius antennae articulus secundo tri- 
longior. Proboscis coriacea; coloribus rubris et cinereis. 1 
art. [Myobia bicolor Macqu.) Ann. Ent. II. Ser. VI, p. 42 ( J, 



214 

Stirps IX. Ceromydce. Antennae abbreviate; primo segmento 
breviore; secundo longil udine saltern duplici primi; tertio 
duplici aut triplici longitudine secundi; secundo cheti arti- 
culo longitudine duplici aut triplici primi; tertio subfiliformi, 
basi geniculato. Oculi nudi, distantea in utroque sexu; 
frontalia latiora; facies subobliqua, facialibus nudis; peristo- 
mate subquadrato; proboscis nunc brevis el membranaceus, 
nunc filiformibus divisionibus coriaceis; cellula yc semper 
aperta in ipso alarum apice; nervo longitudinali cellulac 
fie per totam longiludinem silito ciliis instructo; ciliis in- 
terdum deficientibus; nervo transverso cellulae yc rarius 
deficiente. Corpus haud crassum, cylindriforme, subcoarcta- 
tum; color solito griseus, nunc griseo-cinereus, nunc ni- 
gricans, simul et subfulvescens. Larvae observatae vivunt 
in Erucia. 

1. Necerea. Antennae secundo articulo cylindriformi, 
saltern bilongiore primo; tertio duplici longitudine secundi, 
subdilatiore et lateribus compressis, margineque antico sub- 
rotundato; cheti secundus articulus triplici longitudine primi, 
dorsoque subconvexo; tertio articulo abbreviato, et ad lentem 
tomentoso. Oculi mediocres et nudi; fronte latiore; facies 
subobliqua; peristomate latiore, fere quadrato, epistomate 
concavo, haud prominulo; facialibus nudis; proboscide mem- 
branacea; alarum nervis interioribus haud spinosi; cellula 
yc in aloe apice clausa, interdumque subpediculata, nervo 
transverso recto; corpus cylindriforme, fusco-cinerascens. 2 
arter. (T. laticomis Mkig.) 

2. Elfia. Characteres Neaerarum; palpis apice dilatato; 
cellula yc alarum absque nervo transverso. 2 arter. (E. spa- 
thulata R. D.) 

3. Vafrellia. Antennae tertio articulo prismatico, subtus 
subrotundato, versus apicem subacuto. Facies obliqua; cel- 
lula yc in alarum apice aperta, nervo transverso manifesto; 
nervo longitudinali cellulae C haud ciligera. 1 art. (V. po- 
dacina R. D.) 

4. Rondania. Antennae ad epistoma non porrectae, fron- 
talibus penitus apertae; oculi mediocres, nudi; frons latior; 
frontis et faciei lateribus antice prominulis, cuculliformibus; 
epistomate concavo; abdomen feminae depressum; terebra 
manifeste excedente, pluribus tubulis constructa ; nervus lon- 
gitudinalis cellula yz alarum nudo. 1 art. {R. cucullata R. D.) 

5. Ceromya. Antennae abbreviatoe; primo articulo brevi; 
secundo longitudine saltern triplici primi, paullo breviori in 



215 

mare; lertio lateribus depressis, medio crassiuseulo, longitu- 
dine saltern duplici secundi; chetum nudum; secundo arti- 
culo Jongitudine saltern triplici primi; dorsoque subarcuato; 
lertio articulo geniculato. Oculi nudi, large distantes in 
utroque sexu; fronte in mare prominula facieque obliquiore; 
peristomate quadrato; proboscide membranacea; cellula yc 
in apice alarum aperta, nervo transverso subarcuato; nervo 
longitudinali cellulae ftc toto ciligero; corpus cylindrico-sub- 
rotundatum, colore brunneo, griseo aut cinereo permixlo. 8 
arter. - (Thryptocera erythrocera Macq.) 

6. Ceranthia. Characteres Ceromyarum; antennas ultimo 
articulo supra subrotundato apiceque acuto. 1 art. (Thrijpto- 
cera flavipes Macq.) 

7. Syphona. Antennae secundo articulo duplici Iongitu- 
dine primi: tertio prismatico longitudine duplici triplicive 
secundi; chetum nudum, tertio articulo triplici longitudine 
secundi. Oculi nudi, distantes in utroque sexu; fronte et 
frontalibus latioribus in utroque sexu; facies subobliqua; 
facialibus haud ciligeris; proboscide elongata, filiformi, geni- 
culata, coriacea; cellula yc aperta in alarum apice, nervo 
transverso subarcuato; nervo cellulae fib per totum longilu- 
dinem ciligero; corpus cylindriforme, colore griseo. 12 arter. 
{S. geniculata Meig.) Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 183. 

Under benamningen Mydwa vomiturationis har 
Robineau-Desvoidy beskrifvit en art tillhorande Tachi- 
nariw, bvars larv blifvit uppkrakt af en sjuk qvinna. 
Ann. Ent. 11. Ser. VII, p. XVII. 

Heeger anfor, att han utklackt Tachwa bisignataMetamor- 
utur larver af Epischnia canella, Isis 1848, p. 990, 
och Ratzeburg att Tachina concinnata blifvit utklackt 
utur larver till Orgyia pudibunda. Stett. Ent. Zeit. 
1849, p. 131. 

Robineau-Desvoidy har utiedt foljande Tachina- 
arters lefnadssatt under larvtillsttindet, nemligen af 
Sturmia Vanessa?, som blifvk klackt utur pupporna 
till Vanessa Jo; Carcelia Avion utur pupporna af Or- 
gyia pudibunda och antiqua; C. gnava utur puppor af 
Bombyx castrensis; C. puparum utur puppor af Orgyia 
pudibunda; C. Eruceti utur en Tortrix-puppa ; Hub- 



216 

neria Cuculliw utur puppor af Cucullia Lychniiis?; 
Hiibneria acronita (acronycta>?) utur puppor af Acro- 
nycta megacephala; Zcniilia Libatrix utur puppor af 
Bom by x neustria; Z. Orgyire utur puppor af Orgyia 
pudibunda; Tachina Macroglosscp utur puppor af Ma- 
croglossa Stellatarum ; Erycia Vanessce utur puppor af 
Vanessa Jo; Phryxe Vanessce utur puppor af Vanessa 
Urticae; Phryxe Pieridis utur puppor af Pieris Rapae; 
Phryxe flavipalpis utur puppor af Chelonia civica; 
Phorocera Ortalidis utur puppor af Ortalis stabilis; 
Phorocera Orgyice utur puppor af Orgyia pudibunda; 
Phorocera Cucullice utur Cucullia Verbascj; Phorocera 
Bercei utur pupporna af Bombyx processionea; Pho- 
rocera Guerini utur puppor till Acronycta Rumicis; 
Phorocera Pieridis utur puppor till Pieris Brassicse; 
Phorocera pusilla utur puppor till Pieris Rapae. Sorn 
flera af dessa Tachina-arler varit okanda, hafva de 
blifvit af Fbrf. beskrifna. Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. 157. 
Rorineau-Desvoidy anser Lepelletier de St. Far- 
geaus uppgift, att Thyreophora cynophila under vissa 
forhallanden skulle phosphorescera, icke vara grundad. 
Ann. Ent. II. Ser. VIII, p. V. 
Muscat. Rorineau-Desvoidy har upplyst att den flug-art, 

Synonpm. SQm Leon-Dufour beskrifvit under benamningen Lucilia 
dispar, och hvars larv lefver i svalbon, forut blifvit 
beskrifven af Meigen sasorn Musca regina samt af Forf. 
under tvenne namn, nemligen Phormia regina, som ar 
honan, och Phormia cwrulea, som ar hanen. Ann. Ent. 
II. Ser. VII, p. IV. 

Utvecklingen af en i Guyana forekommande flug- 
art, Calliphora trifasciata, har af Veriiuell blifvit ut- 
redd Tijdschr. vor Natuurk. Wetensch. Ill, p. 273, T. 3. 
phasiari*. Leon-Dufour har utur* Pentatoma grisea utklackt 

Mtt fo8°. r ~ en nona a ^ Pk*& a crassipennis. Puppan till denna 
Dipter-art ar cylindriskt-oval, trubbig i bada andarne, 
kastaniebrun och utan borst. Dess bakre iinda ar 



217 

forsedd med en upphojd, hornartad, svart knapp, tu- 
delad af en djup fara. Ilvar och en af dessa halfter 
svntes besta af tvenne kniilar. Ann. Ent. II. Ser. VI, 
p." 427. 

Melamorfosen af Anthomyia platura Meig. har Antbo- 
Goureau utredt. Larven, som lefver i lokarne af Cepa '^ t " mor '_ 
ascalonica, ar konisk, hvit, mjuk, slat, fotlos, gliinsande; ft*. 
hufvudet bevapnadt med tvenne svarta krokar; seg- 
menterna otydliga, undertill besatta med pa tvaren 
sittande vartor, som kunna indragas. det sista kantadt 
med fina tander och egande i midten tvenne gula kno- 
lar, forsedda med stigmata. Puppan ar rddaktig, cy- 
lindrisk, rundad i bada andarne, med tvenne sma 
knappar i den framre och tvenne andra tydligare jemte 
nagra tander i den bakre. Ann. Ent. 11. Ser. VII, p. 
81, T. 3, N:o IV, f. 4 — 11. 

Heeger har anfort, att Anthomyia canicularis 
lefver parasitiskt i larven af Epischnia canella. Isis 
4 848, p. 990. 

Rorande Sciomyza glabricula och dess narmaste Sciomy- 
samslagtingar har Loew meddelat anmarkningar. Som zldes * 
bekant ar, beskref Fallen forst Sc. glabricula, men 
sammanblandade under dcnna benamning tvenne arter. 
Meigen, som forst atskilde dessa, benamnde den ena 
glabricula och den andra nigrimana. Zetterstedt 
bibehull for Meigens forstnamnde art det af honom an- 
vanda namnet, men utbytte nigrimana Meig. mot Sc. 
albitarsis, en namnfora'ndring som Loew icke velat 
godkiinna. For att reda hithorande arter, har denne 
nu a desamma gifvit nya diagnoser, anfort synonymien 
samt beskrifvit en narstaende ny art. Da denna afven 
i Sverige torde forekomma, har Ref. ansett sig har 
bora intaga de af Loew meddelade karaktererna: 

1. Sc. glabricula ^5 nigra, nitida, frontis flava3 vertice 
nigro; halteribus pedibusque pallide flavis, anticis nisi fe- 



218 

morum basi totis atris. Alis brevibus, angustis, leviter in- 
fuscatis. Long. corp. lj — 1 T T 3 lie. 

Sciom. glabricula Fall. Sciom. 15, 11 ex parte. Meig. 

Syst. Bescbr. VI, 13, 7. Macq. Suit. Dipt, 11,406,7. 

Zett. Ins. Lapp. 738, 7. ex parte. Dipt. Scand. V, 

2091, 2; VIII, 3338, 2. 

Sciom. angustipennis Staeg. Kroy. Tidskr. N. R. I, 40, 2. 

2. Sc. nigrimana cf? nigra, nitida, fronte concoJore, 
super antennas flava; halteribus pedibusque pallide flavis, 
femoribus anticis apice, tibiis tarsisque anticis totis, nisi 
horum articulo terminaJi albo, atris. Alis cinereo-hyalinis, 
nervis transversis non infuscatis. Long. corp. 1^ — i| lin. 

Sciom. glabricula Fall. Sciom. 15, 11. ex parte. Zett. 

Ins. Lapp. p. 738, 7. ex parte. Staeg. Kroy. Tidskr. 

N. R. I, 40, 1. 
Sciom. nigrimana Meig. Syst. Beschr. VI, 14, 11. 
Sciom. albitarsis Zett. Dipt. Scand. V, p. 2093, 3; 

VIII, 3338, 3. 
? Opomyza ventralis Meig. Syst. Bescbr. VI, 105, 8. 

3. Sc. brevipennis ? atra, nitida, fronte concolore; pe- 
dibus flavis, femoribus posticis apice, pedibus anticis totis— 
nisi femorum basi flava tarsorumque articulo penultimo fu- 
scescente et ultimo albo-atris. Halteribus nigris. Alis bre- 
vibus, angustis, valde infuscatis. Long. corp. 1| lin. 

Sciom. brevipennis Zett. Dipt. Scand. V, 2102, 13; 
VIII, p. 3338, 13. 

4. Sc. atriseta a* n. sp. atra, nitida, fronte concolore; 
halteribus pedibusque flavis, femoribus anticis apice, tibiis 
tarsisque anticis totis nee tarsorum posleriorum articulis 
duobus ultimis nigris. Alis cinereo-hyalinis, nervis trans- 
versis distincte infuscatis. Long. corp. iJL — lj lin. Stett, 
Ent. Zeit. 1849, p. 337. 

Scholz har uppraknat och kortligen beskrifvit de 
arter af slagtet Tetanocera, som blifvit funna i Schle- 
.sien, uppgaende till 4 8. Arb. und Verand. Schles, 
Gesellsch. 1850, p. 80. 
Metamor- Metamorfosen af Tetanocera ferruginea har af 

Leon-Dufour blifvit noggrant utredd. Larven, som han 
funnit i ett karr ibland Lemna och Callitriche, be- 
skrifves salunda: Larva apoda, acephala, hirudinifor- 
mis, sordide grisea, subtiliter punctalo-colliculosa, de- 



219 

mum elongata, antice attenuata; stigmatibus anticis 
nullis, posticis binis, in caverne octo-dentata inclusis. 
Long. 6 — 8 lin. Puppan karakteriseras pa foljande 
satt: Pupa ovato-cylindroidea , nigra, coriaceo-dura, 
hinc convexa, illinc subdepressa; resupinata, antice 
emarginato-auriculata, utrinque tenuissime radiatim pi- 
losa; postice in caudam inflexam dentatam producta. 
Natat in aquis. Ann. Ent. II. Ser. VII, p. 67, T. 3, 
N:o III. 

Sex nya arter af slagtet Trypeta hafva af Loew Onaiides. 
blifvit beskrifna och afbildade, nemligen: T. caloptera, 
guttato-fasciata, obscuripennis (Van Siberien, T. multi- 
fasciata och te7*ebrans fran Pyreneerna samt T. tenera 
afven fran sistnamnde lokal. Stett. Ent. Zeit. 1850, 
p. 52, T. 1, f. 4—6. 

Boie har upplyst, att Heteromyza flavipes un- Hetem- 
dergar sin forvandling i ruttnadt trad. Stett. Ent. Zeit. ^ amor [ 
1850, p. 242, *>•- 

Rorande lefnadssattet af Helomyza ustulata och 
pallida Meig. har Tylasne anfbrt: att de isynnerhet 
uppehalla sig pa sadana stallen der Tryffel vaxer och 
att de vanligtvis satta sig pa denna vaxt, da den ej 
ar betackt med jord. Innevanarne i Rians, for hvilka 
dessa Dipter-arter aro val bekanta, igenkanna fbrefin- 
nandet af Tryffel pa sadana lokaler som besokas af 
dessa flugor. Som Forf. funnit berorde svamp ofta 
vara angripen af flera larver, formodar ban att dessa 
flugor i densamma underga sin metamorfos. Ann. Ent. 
II. Ser. VI, p. L. 

Hardy har funnit att en Chlorops under larv-Agromy- 
tillstandet angriper blomvipporna pa flera grasslag, sar- M l tamor _ 
deles Holcus lanatus, utan att uppgifva hvilken art /»*• 
den tillhor. Rep. Brit. Assoc. 4850, p. 424. 

Metamorfosen af Leucopis argentata n. sp. har 
af Heeger omstandligt blifvit beskrifven. Bland blad- 
lbss, som lefva pS Arundo phragmitis och Salices, lagger 



220 

honan sina iigg. Utur dessa utklackas efter 8—10 
dagar sm§, hvita larver, hvilka till en borjan foda sig 
af de yngre och sedermera af de fullt utvecklade blad- 
lossen, samt uppna efter 20 — 24 dagar sin fullkom- 
liga utbildniog utan att byta om hud. Harefter fasta 
de sig pa nagot passande stalle af vaxten med en 
klibbig vatska och tillbardna utan att afklada sig larv- 
huden. Efter 10 — 12 dagars fdrlopp utkryper flugan. 
Hvarje hona lagger 40, hogst 15 agg. Isis 1848, p. 
998, T. 9, f. 4—16. 

Tvenne nya arter af slagtet Agromyza, som un- 
derga sin fbrvandling i Arctium lappa, hafva af Loew 
blifvit uppstallda. Stett. Ent. Zeit. 4 850, p. 378. 

Pbytomy- Utvecklingen af en liten Dipter-art, som under 

zides. l arv tiUst£ndet minerar bladen af Oxlaeean (Primula 

Metamor- . . TT _ Pit, 

fos. verisj har Hardy utredt. Larven ar liten, blekgrdn, 
4 lin. lang. Det utbildade djuret anser Fbrf. tillhora 
Phytomyza nigra Meig. Genom undersokningar af 
flera arter af dessa bladminerare, under deras olika 
utvecklings-stadier, har Forf. kommit till den asigt, att 
slagtet Phytomyza bor delas i tvenne genera, ehuru 
han hos de utbildade djuren icke kunnat upptacka na~ 
gon markbar skillnad. Han foreslar att harvid begagna 
sasom karakter puppans olika bildning, sasom staende 
i bfverensstammelse med larvernas vistelseort. De arter, 
som underga sin fbrvandling i vaxternas blad, for han 
till ett nytt slagte Chromatomyof, hvaremot namnet 
Phytomyza bibehalles for de arter, hvilkas larver ned- 
krypa i jorden for att underga deras sista fbrvandling. 
Af de arter, hvilkas utvecklings-historia ar kand, han- 
fbras Ph. flaviceps Macq., nigra Meig., obscurella Fall., 
cinereofrons Hardy, Syngenesioi Hardy, nigricornis 
Macq., llicis Curt., flava Fal